Tala och teckna – ny kunskap om tvåspråkigt lärande i samma familj
Hur går språklärande till i en familj som består av både döva och hörande barn? Det har Emelie Cramér Wolrath studerat i en doktorsavhandling i specialpedagogik vid Stockholms universitet.
– För barn som håller på att bli teckenspråkiga eller tvåspråkiga kan fynden i avhandlingen dels bidra till ökad kunskap men framförallt handleda professionella och därmed ge barnen möjlighet att utveckla sin personliga potential, säger Emelie Cramér Wolrath.
En familj bestående av mamma, pappa och deras tvillingpar står i centrum i studien. Av tvillingarna var en, Hugo, hörande och en, Diana, döv. I familjen förekom därför både teckenspråk och talat språk.
I studien ser Emelie Cramér Wolrath närmare på tvillingarnas tvåspråkiga lärande av svenskt teckenspråk och talad svenska, och hur det guidas av de döva föräldrarna. Analyser görs främst från videoobservationer av föräldrar och barn i interaktion med varandra. Studien pågick mellan att barnen var 10 månader gamla och till det att de var åtta år.
– Studier av tvåspråkigt lärande, svensk teckenspråk och talad svenska, och särskilt hur det guidas över tid finns inte tidigare beskrivet, säger Emelie Cramér Wolrath.
Att den döva tvillingen Diana får ett Cochlea-implantat (CI) vid 35 månaders ålder gjorde det möjligt att studera hur detta påverkade hennes tillägnande av ett andra språk.
– Att få ett Cochlea implantat så sent som vid tre års ålder ger enligt forskningen oftast inte en talspråksutveckling som motsvarar normalhörandes. I Dianas fall var hennes tal i nivå med de fem åren hon haft sitt implantat och talspråksförståelsen i nivå med normalhörande barn, det vill säga åtta år.
Analyserna visar att hennes användning av teckenspråk för att själv stötta och guida sitt tillägnande av talat språk indikerar en underliggande språklig kapacitet där en språklig transfer har skett, berättar Emelie.
I studien har Emelie Cramér Wolrath bland annat observerat ett interaktionssätt som användes när barnen var 12 och 13 månader gamla. Det skedde simultant mellan den vuxna och tvillingarna och kallas simultan-taktil-uppmärksamhet eller simultaneous-tactile-looking.
Det går till så att tecken tecknades både taktilt på Dianas kropp och framför Diana när hon satt i sin förälders knä. På det sättet fick Diana både en kroppsligt och ett visuellt intryck av språket. Den hörande tvillingen Hugo satt snett mittemot och kunde därifrån samtidigt se förälderns teckenspråk. När Hugo hade full visuell koncentration på t.ex. en bild inflikade föräldern talade ord. På detta sätt hade alla tre ett gemensamt fokus (det vill säga simultan-taktil-uppmärksamhet eller simultaneous-tactile-looking). I det utvecklade det hörande barnet parallellt en tvåspråkighet medan det döva barnet tillägnade sig teckenspråk först och därefter, med CI också, svenska.
