En stor andel av svensk blåljuspersonal betvivlar förmågan att hantera en terroristattack, speciellt under den första kritiska timmen. Men uppfattningar om beredskap bland poliser, räddningstjänst- och ambulanssjukvårdspersonal kan förbättras genom utbildning och skyddsutrustning, enligt en avhandling från Umeå universitet.
Annelie Holgersson, doktorand vid Umeå universitets Kunskapscentrum för Katastrofmedicin (KcKM), har undersökt beredskap för masskadeattentat, det vill säga storskaliga terroristattentat eller andra händelser orsakade av antagonistiskt våld. I flera studier har Annelie Holgersson undersökt den självupplevda beredskapen hos blåljuspersonal för hantering av konsekvenserna, i form av omkomna och skadade, efter ett masskadeattentat mot kollektivtrafik.
Inte beredskapen som är dålig
– Forskningsresultaten betyder inte att den faktiska beredskapen och den eventuella hanteringen vid ett attentat skulle vara dålig. Däremot anser många inom de svenska blåljusorganisationerna att deras organisationer saknar nödvändig kunskap och resurser för att hantera och minska de direkta följderna av ett attentat, säger Annelie Holgersson.
Avhandlingen är bland annat baserad på en enkät (med totalt 864 respondenter) som skickats till personal inom svensk polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Resultaten visar att:
- ungefär två tredjedelar uttryckte vilja att respondera vid kemiska, biologiska, radiologiska och explosiva händelser, och viljan skiljde sig beroende på organisation och typ av händelse.
- endast 35 procent ansåg sig vara kunniga i de uppgifter som blåljusorganisationer förväntas genomföra på en attentatsplats, och andelen var lägst bland polisen.
- bara 31 procent ansåg att den egna organisationens hanteringsförmåga vid attentat var hög, med lägst andel inom polisen.
Det visades också att uppfattningen av beredskap bland blåljuspersonal påverkades av kön, arbetslivserfarenhet, organisationstillhörighet, olika former av utbildning samt tillgång till personlig skyddsutrustning.
Uppfattningen går att påverka
– Det positiva är att påverkbara faktorer såsom utbildning och personlig skyddsutrustning förbättrar uppfattningen om den egna organisationens beredskap. Detta talar för att sådana proaktiva investeringar skapar bättre förutsättningar för en effektiv respons, säger Annelie Holgersson.
Annelie Holgerson är från Stockholm. Hon har en masterexamen inom freds- och konfliktstudier med inriktning mot krishantering och fredsbyggande från Umeå universitet och är doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap.
Avhandling:
Engelsk titel: Preparedness for mass-casualty attacks on public transportation
Mer information:
Annelie Holgersson, Institutionen för Kirurgisk och Perioperativ Vetenskap, Kunskapscentrum för Katastrofmedicin (KcKM) vid Enheten för Kirurgi, Umeå universitet.
Telefon: 070-217 1695, E-post: annelie.holgersson@umu.se
