För några år sedan var den på gränsen till utfiskad, nu är beståndet större än någonsin. Tack vare den globala uppvärmningen och förbättrad förvaltning frodas torsken i Barents hav som aldrig förr. Värre är läget för den svenska torsken.
Den globala uppvärmningen gör sig påmind över hela världen. Värst drabbat är norra hemisfären, speciellt Arktis och subarktiska områden, där temperaturen beräknas öka tre till fem grader fram till år 2100, enligt SMHI.
I Barents hav norr om Norge och Ryssland är vattnet nu varmare än på 60 år, vilket har lett till en ökad produktion av biomassa, biologiska organismer, plankton, krill och räkor, vilket i sin tur har lett till rekordstora torskbestånd.
– Temperaturökningen har gjort att större stora delar av Barents hav har en temperatur på över noll grader och det har inneburit att torsken har fått ett större utbredningsområde, säger Bjarte Bogstad, forskare vid Havforskingsinstituttet i norska Bergen.
Torskbeståndet i Barents hav är ett av de största i hela världen och antalet uppgår till drygt två miljoner ton lekande torsk, det vill säga fiskar som är sju år gamla eller äldre. Så har det dock inte alltid varit. Under slutet av 1980-talet fanns bara drygt 200 000 ton lekande torskar kvar och det var länge osäkert om beståndet skulle överleva. Det gjorde det tack vare stränga norska och ryska regleringar och de senaste decenniet har beståndet växt sig rekordstort. Nu tror dock Bjarte Bogstad att trenden är på väg att avta.
– Det finns fortfarande mycket torsk i Barents hav även om det är mindre än under rekordåren 2011-2013. Beståndet kommer dock att stabilisera sig på en nivå som är långt över långtidsgenomsnittet.
Anledningen till att beståndet var stort 2011-2014 beror enligt Bjarte Bogstad på starka årskullar 2004-2005, vilka i sin tur berodde på ökade vattentemperaturer.
En annan och lika viktig anledning till dagens stora fiskbestånd är enligt Bjarte Bogstad förbättrad förvaltning, från både norsk och rysk sida. Norge och Ryssland står för 85 procent av den totala torskfångsten medan resten delas av andra nationer med historiska rättigheter att fiska i området.
En gemensamt fiskerikommission mellan de båda länderna uppmuntrar till hållbarhet och norska regler kräver även att all bifångst ska användas som livsmedel och beaktas i ekosystemanalysen.
– Den gemensamma förvaltningen som kontrollerar torskfisket i Barents hav är lika viktig för beståndet som klimatförändringen är, säger han.
Bjarte Bogstad ser dock ingen anledning till oro. – Vi övervakar radioaktiviteten i Barents hav regelmässigt och tar prover på havsvatten, fisk och andra organismer var tredje år. Än så länge har vi inte sett några effekter av kärnbränslet och radioaktiviteten är långt under gränsvärdet. Anders Persson, docent i akvatisk ekologi vid Lunds universitet, är av samma åsikt som Bjarte Bogstad, men menar att det finns risk för kritiska situationer i framtiden. – Trots sjunkna atomubåtar och dumpad kärnavfall verkar Barents hav var förskonat från större kontamineringar. Det finns dock risk för utsläpp i framtiden om någon av de sjunkna båtarna börjar läcka radioaktivitet, men än så länge verkar förhållandena vara goda. Barents hav – en tickande bomb?
Under Sovjettiden dumpades mängder med kärnbränsle och kasserade atomubåtar i Barents hav och det är först på senare tid som myndigheterna har börjat att sanera området. Den norska miljöorganisationen Bellona menar att det är för sent och att hela Kolahalvön är en tickande bomb vars kärnavfall och industriutsläpp kan ödelägga hela norra Europa.
Sämre läge i svenska vatten
Till skillnad från situationen i Barents hav är läget för den ”svenska” torsken betydligt sämre. Beståndet i Kattegat har exempelvis legat på historiskt låga nivåer under många år.
– Torsken har svårt att återhämta sig eftersom det bedrivs trålfiske med små maskor efter havskräfta. Det gör att dödligheten hos torsk är hög redan när torsken är liten och inte hunnit reproducera sig, säger Anders Persson, docent i akvatisk ekologi vid Lunds universitet.
Sverige har genomfört en rad åtgärder för att förbättra situationen och i dag förekommer inget riktat fiske efter torsk i Kattegat. Det har även etablerats marina skyddszoner för att minska bifångsten. Beståndet är dock fortfarande mycket svagt enligt Anders Persson.
Situationen i Öresund är mycket bättre.
– Öresund är ett föredöme. Där har det bedrivits ett omfattande, men hållbart torskfiske i flera decennier och idag fångas 1000-2000 ton torsk i lilla Öresund, vilket är tio gånger så mycket som i det mycket större Kattegat, säger Anders Persson.
Skillnaden beror enligt honom på att fisket bedrivs med garn som riktar in sig på större individer som har hunnit att producera avkommor. Dessutom skonar fiskemetoden fler riktigt stora individer, vilka producerar många och livskraftiga avkommor.
Varmare vatten kan slå ut västkusttorsk
Läget för östersjötorsken är liknande den i Kattegat, trots att antalet har ökat de senaste åren som en följd av minskat fisketryck. Omfattande syrebrist och bottendöd har lett till att torsken endast lyckas med sin lek i djupområdena vid Bornholm.
– Det sänkta fisketrycket har lett till en ökning av antalet torskar, men eftersom de rör sig på en relativt liten yta tvingas de konkurrera med varandra, vilket har lett till att födan har tagit slut och torsken har fått sämre tillväxt.
Hur den globala uppvärmningen med ett varmare hav kommer att påverka de svenska torskbestånden återstår att se.
– Östersjön är ett relativt svalt hav och en temperaturökning behöver inte vara negativ i sig. Däremot kan en ökad nederbörd medföra att salthalten blir lägre, vilket försvårar situationen för marina arter i Östersjön. En högre temperatur gör också att de djupare områdena kommer utnyttjas mer, vilket kan bli ett problem om syrebristen fortsätter att breda ut sig. På västkusten är vattnet varmare och här kan vattnet bli lite för varmt för att torsken ska växa lika fort som idag.
Det är inte bara torsken som påverkas av det varmare vattnet. För några år sedan beräknade FN:s klimatpanel IPCC att marina fiskarter kommer att flyttar sig i snitt 40 kilometer var tionde år på grund av den globala uppvärmningen. Enligt en studie vid Havforskningsinstitutt flyttar sig fiskarna i Barents hav dock fyra gånger så snabbt. – Vi har inte fått så många nya arter av fisk eller andra djur in i Barents hav. Däremot har arter som befinner sig i den södra delen av området flyttat längre norrut medan de mest arktiska arterna har pressats ännu längre norr och ser ut att tappa i konkurrens till de sydligare arterna, säger Bjarte Bogstad. Fiskar i varmare hav
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
