11 juli 2017

Kinkighet med maten kan vara ätstörning

Artikel från forskning.se

Den här artikeln kommer från redaktionen på forskning.se. Läs om hur redaktionen jobbar.

Barn som tidigare har kallats kräsna eller kinkiga med maten kan i själva verket lida av selektiv ätstörning. Sedan diagnosen blev känd 2013 har antalet fall ökat i Sverige, men än så länge finns det inte tillräckligt med forskning på vare sig orsaker eller behandling.

De flesta barn har mer eller mindre ihållande perioder av viss kräsenhet med maten. Ena veckan kan det vara bara grissini som gäller, den andra är det bara korv som går ner. För de flesta går denna kräsenhet över med åldern, men för vissa kan den hålla i sig i hela livet. En liten procent av dessa kan dessutom lida av diagnosen ”selektiv ätstörning”, även känd under sin engelska förkortning ARFID, Avoidant restrictive food intake disorder.

– Selektiv ätstörning ingår i det som kallas ”undvikande restriktiv ätstörning”. Selektivt ätande är vanligt i småbarnsåren, men minskar påtagligt när man närmar sig skolåldern. Det kan vara mycket bekymmersamt för föräldrar även om det inte klockar in på diagnos.

– En diagnos motiveras dock med att svårigheterna med ätandet medför en påtaglig närings- eller energibrist och/eller ett påtagligt psykosocialt lidande, säger Ulf Wallin, överläkare i barnpsykiatri, forsknings- och utvecklingsledare vid kompetenscentrum ätstörningar syd i Region Skåne och handledare i barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet.

Diagnosen är sedan 2013 erkänd och beskriven i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, en diagnosmanual för psykiska sjukdomar som ges ut av American Psychiatric Association.

Begränsat antal livsmedel – helst kolhydrater

Det är ännu oklart vad som ligger bakom ätstörningen, men enligt Ulf Wallin är en viktig faktor en medfödd ökad känslighet vad gäller lukt, smak och konsistens hos mat. Det är exempelvis inte ovanligt att svårigheterna börjar redan under barnets första levnadsår.

Oftast består dieten hos barn med diagnosen av 10-15 olika livsmedel, ofta av samma färg eller konsistens eller ur samma matgrupp. Många av de drabbade äter främst kolhydrater och även om det finns allvarliga hälsorisker med att äta så ensidig kost är det för många drabbade den sociala biten som är jobbigast. För en del finns svårigheterna kvar upp i vuxenlivet, men för många minskar det påtagligt.

– Det är en förhållandevis ny diagnos, så forskningen är i sin linda. I en studie från Schweiz på barn i tidig skolålder fann man dock att cirka tre procent hade ARFID, med lika fördelning mellan pojkar och flickor, säger Ulf Wallin.

Andra studier visar dock att fördelningen mellan flickor och pojkar inte är konstant. I en studie vid Kyoto University Hospital på vuxna patienter visade sig samtliga patienter som diagnostiserades med ARFID vara kvinnor, medan en amerikansk-kanadensisk studie som undersökte barn mellan 8-18 år ansåg att 30 procent av de undersökta pojkarna hade diagnosen.

Skeptisk till diagnosen

Per Johnsson, docent i klinisk psykologi vid Lunds universitet är till skillnad från Ulf Wallin betydligt mer tveksamt inställd till att selektiv ätstörning nu har blivit klassad som en diagnos.

– Tidigare har man identifierat att barn har ett speciellt synsätt på mat och att nästan alla barn har perioder av selektivt ätande. Det är först nu som man tycker att det har blivit en ätstörning. Visst, det är ett problem, men i min värld kan det också vara ett problem att man patologiserar beteendet.

Han har svårt att se att ätstörningen är ett problem som man bör söka hjälp för eftersom det i de flesta fall går över med åldern.

– Hela uppväxten handlar om att skapa trygghet och när ett barn upptäcker nya saker vill det ha mer trygghet, vilket maten kan vara. Selektivt ätande blir först ett problem när det pågår för länge och om barnet minskar antalet saker som det är tryggt med att äta. Men för det mesta går det över, man måste bara vara öppensinnad och inte fastlåst.

I övrigt har en brittisk-amerikansk studie visat att föräldrarnas press på barnet att äta ofta är associerat med ätstörningar under tonåren. En viss typ av uppfostran kring maten kan alltså indirekt störa utvecklingen av intuitiva och anpassningsbara matvanor, enligt den amerikanska studien.

Lider ofta av ångest

Eftersom diagnosen är så ny finns det ännu inte någon omfattande forskning vad gäller behandlingsmetoder. Utifrån erfarenhet tror Ulf Wallin inte att ARFID går att bota, däremot går det att hjälpa barn och föräldrar att hitta ett sätt att vidga menyn och hjälpa skolan att förstå barnets svårigheter.

– De med en uttalad energi- och näringsbrist kan ha hamnat i en svält och ha ett tillstånd som påminner om anorexia nervosa, vilket kräver en likartad behandling. De som drabbas har ofta även en samsjuklighet med olika ångesttillstånd och en del har svårigheter inom autismspektrat, vilket givetvis påverkar hur man lägger upp behandlingen.

Hans påstående backas upp av flera separata studier som menar att patienter med ARFID oftare lider av ångestsymtom jämfört med patienter med anorexia och bulemi.

– Maten är en central del i våra liv, och att barn krånglar och vinglar, trotsar och testar utan att det är en diagnos är självklart – men bland dessa barn finns en liten grupp som har en ätstörning. För de som är drabbade är det ett problem som ger ett lidande och stör vardagen.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se