Charmen med en psykopat

– En googling på psykopati ger över en miljon träffar och ger intrycket att folk blir lurade av psykopater till höger och vänster, säger Karolina Sörman som forskar om psykopati på Karolinska institutet.

I medier och populärkultur har det blivit relativt vanligt att slänga sig med begreppet. En av anledningarna är att många tycker att psykopati är spännande, och något som man med skräckblandad förtjusning vill veta mer om, tror Karolina Sörman.

I boken Omgiven av psykopater, som kom ut tidigare i år, påstår författaren Thomas Eriksson att vi alla förmodligen har en psykopat i vår omgivning, och att 3–4 procent av befolkningen är psykopater. Enligt Karolina Sörman finns det inga vetenskapliga belägg för den statistiken.

– Det finns få välgjorda studier som visar hur många i en vuxen befolkning som är psykopater, säger hon.

Psykopatiska drag

I Sverige saknas det till och med forskning på hur många som uppfyller de medicinska kriterierna för psykopati. Dock finns det brittiska studier som säger att det rör sig om mindre än 1 procent av den manliga befolkningen.

Men faktumet att de karaktärsdrag som utmärker en psykopat – som brist på empati, känslokyla, manipulativt beteende, oräddhet, lögnaktighet – finns mer eller mindre utspridda i befolkningen, gör det förståeligt att det pratas mycket om psykopatiska drag, menar Karolina Sörman.

–  Den som klassas som psykopat ska dock inneha många av dessa egenskaper.

Forskningsfokuset vad gäller psykopati låg länge på kriminella grupper. De senaste årtiondena har intresset istället förflyttats till att studera psykopatiska egenskaper och förstå hur dessa samverkar och formar ett psykopatiskt beteende.

Psykopatiska drag hos barn

Karolina Sörman och hennes forskningsgrupp studerar just nu i vilken utsträckning man kan hitta psykopatiska karaktärsdrag hos barn och ungdomar. Här får föräldrar gå igenom olika psykopatiska egenskaper och uppskatta i vilken grad de anser att deras barn innehar dessa.

– I en studie har vi preliminära resultat som indikerar att den absoluta majoriteten barn i en icke-klinisk samhällsgrupp, har en väldigt låg grad psykopatiska drag men att det i varje årskull finns en liten grupp barn, lite under en procent, med egenskaper som känslokyla, brist på ånger eller impulsivitet

Karolina Sörman understryker dock att bara för att barn har vissa egenskaper behöver det inte alls betyda att de sedan utvecklar psykopati som vuxna.

–  Det här är något otroligt komplext. Hur man utvecklar empati och en förmåga att bry sig om andra människor är något som grundläggs i väldigt tidig ålder, men hjärnan fortsätter sedan att utvecklas fram till 25 års ålder, säger Karolina Sörman.

Möjligt att behandla

Psykopati är varken en sjukdom eller en psykiatrisk diagnos, utan ett avvikande och antisocialt beteende. Psykopater hittas framför allt inom kriminalvården och rättspsykiatrin. Att prata om att bota en psykopat är därför felaktigt, man använder istället termen behandla, något som länge ansågs vara omöjligt.

På 1990-talet genomfördes en studie i USA på en grupp kriminella psykopater som snarare blev bättre på att manipulera sin omgivning och begick fler brott efter behandling. Karolina Sörman menar att denna föreställning inte längre finns kvar utan att forskningen idag snarare pekar mot just behandling.

Behövs mer forskning

– Jag var på en konferens 2011 med forskare inom psykopati från hela världen och där pratades det mycket om att vi måste börja forska mer på behandling. Psykopater som återfaller i brottslighet hela tiden kostar samhället massvis med pengar. En viktig fråga att ställa sig, menar Karolina Sörman är vad behandlingen har för möjligheter och syften.

– Inom kriminalvården som är den plats där man främst träffar på psykopater har behandling framför allt syftat till att skydda samhället och detta genom att hålla de psykopatiska dragen i schack för att hindra dessa personer att falla tillbaka i kriminella beteenden.

Henrik Andershed, professor i kriminologi och psykologi på Örebro universitet pratar om samma sak.

–  Behandlingen har varit mer inriktad på att behandla beteenden än personlighetsdragen i sig, exempelvis arbeta med riskfaktorer som alkoholkonsumtion, eller lära sig hantera sin impulsivitet och därmed bli kapabel att kontrollera sina handlingar och låta bli att gå ut och begå brott.

Brist på empati 

Med dagens ökade förståelse för hjärnan och dess neurologiska mekanismer kommer också kunskap om exempelvis varför en person har brist på empati.

– Denna kunskap kan i sin tur vara en möjlighet till behandling. Kan man få en person att känna att den har någon nytta av att vara mer empatisk då kan också avvikande beteenden lindras, säger Karolina Sörman.

Ett exempel på detta är en holländsk studie som gjordes för några år sedan där 21 individer med diagnosen psykopati fick titta på filmer där personer utsattes för både smärtsamma och kärleksfulla situationer.

Precis som förväntat var empati-aktiviteten hos försökspersonerna lägre i hjärnan än hos andra, när de tittade på filmerna. Men när de fick titta på klippen igen och denna gång blev tillsagda att känna empati visade det sig att hjärnaktiviteten blev som hos en normal grupp. Slutsatsen av forskningen var att psykopater kan känna empati om de måste, att de har en typ av “empati-knapp” som de kan slå av och på.

–  Ja, det börjar komma indikationer på att det kanske går att jobba med empatisk förmåga, även om man är försiktigt optimistisk, säger Henrik Andershed vars forskargrupp undersöker hur och varför psykopatiska drag utvecklas från barn till vuxen.

–  En av anledningarna till att vi studerar barndomen är att det kan vara möjligt att påverka barns empatiska förmåga i större utsträckning. Det finns mer hopp här. Men först måste vi förstå hur personlighetsdragen hänger ihop och hur arv och miljö påverkar.

Vem blir psykopat?

Henrik Andershed understryker att forskning på barn inte handlar om att hitta barnpsykopater då psykopati är en vuxendiagnos. Det man försöker förstå är vilka faktorer som ökar samt minskar riskerna för att utveckla psykopati.

–  Redan i treårsåldern kan man se individuella skillnader, säger Andershed, vars studie årligen följer en grupp individer på två tusen barn och mäter drag som anses vara kärnan i den psykopatiska personlighetsstörningen.

Orädda och trotsiga barn

Forskningsgruppen studerar även vilka som är de viktigaste risk- och skyddsfaktorerna. Exempel på riskfaktorer hos barn är tidig oräddhet, så kallad fearlessness, att man har ett svårhanterligt temperament eller tidig trotsighet. Det i kombination med en otrygg hemmiljö, exempelvis att föräldrarna har psykiska problem eller missbrukar, ökar risken för att utveckla psykopati.

Risk- och skyddsfaktorer är både biologiska, miljömässiga och sociala. Vad som gör det komplext att förutspå vem som kommer att utveckla psykopati eller inte, är att utvecklingsvägarna ser väldigt olika ut.

–  För vissa individer kommer vissa faktorer orsaka att de utvecklar psykopati och för vissa andra faktorer. Det är samma sak som med fysiska sjukdomar.

Vad beror psykopati på?

Inom evolutionsteorin menar man att det finns ett syfte att inom en grupp ha individer som exempelvis är helt orädda. Studier har visat att psykopati till stor del är ärftligt.

– Det finns en del forskning som utgår från tvillingpar där man kan bryta isär vad som handlar om den delade miljön, och vad som inte gör det. Här finns exempelvis studier som pekar på att egenskapen känslokyla är 60 procent ärftlig. Men det finns givetvis miljöfaktorer som har stor betydelse. Just därför är det också viktigt att lägga forskningsresurser på att förstå vad vi kan påverka, säger Karolina Sörman.

Text: Emma Larsson på uppdrag av forskning.se