Sällskapsrobotar i skepnad av hundar eller katter finns numera på många demensboenden, men utvärderingar om effekter har saknats. Nu visar en avhandling att de artificiella husdjuren kan ha en lugnande effekt, men de innebär också merarbete för personalen.
Drygt hälften av landets kommuner har robotdjur i sina verksamheter, enligt en enkät som forskaren Sofia Thunberg gjort i samband med en avhandling vid Linköpings universitet. Robotdjuren har viss rörelseförmåga, kan ge ljud ifrån sig och reagera på människor. De flesta finns inom demensvården, men även på korttidsboenden eller vanliga äldreboenden.
– Så vitt jag vet är Sverige ett av få länder där det är så här utbrett. Jag tror vi är väldigt snabba på att ta till oss teknik, säger Sofia Thunberg vid institutionen för datavetenskap på Linköpings universitet.
Utvärderingar saknas
Hon har intervjuat beslutsfattare i tio kommuner om hur de ser på tekniken. Det framgick att sällskapsrobotarna inte alltid betraktas som teknologi utan mer som en sorts gosedjur. Samtidigt menade beslutsfattarna att robotarna kan avlasta vårdpersonalen och även bidra till förbättrad livskvalitet för de äldre.
Men någon riktig utvärdering har dock inte gjorts. Som en del av sin avhandling har Sofia Thunberg därför gjort nio månaders fältstudier vid ett demensboende i Motala som skaffade en robotkatt redan 2019.
Hon konstaterar att robotdjuret inte ledde till mindre arbete för personalen, snarare tvärtom.
Måste användas med eftertanke
Roboten blev ett nytt redskap som användes med eftertanke. Ibland kunde den användas för att lugna de boende, men ibland kunde det även bli bråkigt om vem som skulle ha katten i knät. En del äldre reagerade även negativt på katten eftersom de identifierade sig som hundmänniskor eller inte gillade djur.
Vid en direkt fråga var personalen alltid noga med att säga att det inte var en riktig katt. Samtidigt var illusionen stark och sällskapsdjuret blev en del av gemenskapen.
– Det blir lite som att hela avdelningen leker att det här är en riktig katt och det är många som köper in en kattlåda och matskål för att det verkligen ska se ut som att det är ett riktigt djur, säger Sofia Thunberg.
Detta innebär att nya krav delvis ställs på på vårdpersonalen, och under pandemin medförde den ökade arbetsbelastningen att man tvingades plocka undan robotdjuret.
Robotdjuret bidrog till ökad livskvalitet
Men när robotdjuret användes kunde det betyda mycket för de boende, visar avhandlingen.
Personalen vittnar om att personer som inte sagt ett ord på flera år börjat prata med katten och även med varandra. Vissa som varit väldigt oroliga kunde minska på lugnande medicin eftersom robotdjuret verkade lugnande i stället. De äldre fick även något att ta hand om vilket bidrog till ökad livskvalitet, enligt Sofia Thunberg.
Hennes råd till kommuner som överväger att köpa in sällskapsrobotar är att fundera noga på varför de gör det, var robotarna används bäst och hur personalen kan få stöd i att utveckla arbetet med det nya redskapet. Hon rekommenderar också att det görs en behandlingsplan för varje individ.
– Man måste se till att det inte införs för mycket eller till för många, vilket kanske istället skapar oro. Det är inte alla som det funkar eller passar för, säger Sofia Thunberg.
166 av 290 kommuner svarade på enkäten. 87 angav att de hade sällskapsrobotar.
Avhandling
Companion Robots for Older Adults: A Mixed-Methods Approach to Deployments in Care Homes, Linköpings universitet.
