Anonymitet

Kiriakidis & Kavoura

Idag känner vi inte riktigt igen denna miljö när vi ser oss omkring på mötesplatser på nätet. Folk heter för det mesta det de heter. De flesta av oss är förmodligen aldrig anonyma på nätet. Ändå lever tanken med anonymitet kvar på många håll. Forskarna Zhao, Grasmuck och Martin föreslår att vi ska kalla det för nonymitet när vi inte kan se den andra personen men vet vem det är. Och det är ju bra att få ett namn på den situationen eftersom forskning visar att de flesta kontakter vi har över nätet är med personer vi redan känner. Så det kanske inte är anonymiteten som är problemet.

Det är dessutom så att anonym mobbning inte är särskilt vanlig. Det vanligaste är att det finns en relation mellan offer och förövare, att man går i samma skola, t ex. Det finns inget som tyder på att detta förhållande har förändrats i och med nätets intåg.  Alltså har vi goda skäl att problematisera tanken om anonymitet på nätet.

En av de saker som däremot skiljer nätkommunikation från samtal i rummet är att vi blir mindre hämmade när vi sitter framför en skärm. Det finns en mängd förklaringar till detta. En av delförklaringarna är att vi inte får samma återkoppling från dem vi pratar med. I rummet har vi förfinat tekniken att läsa andras reaktioner och anpassar oss, ofta omedvetet, efter omgivningen. På nätet kommer reaktionen på det vi säger lite senare: sekunder, dagar eller veckor senare. Det gör att vi kan fortsätta relativt ostört på den inslagna vägen och resultatet kan uppfattas som brist på hämningar. Jag kanske berättar för någon hur mycket jag tycker om henne utan att hinna märka att hon inte alls uppskattar denna kärleksförklaring förrän det är för sent. Eller så tar jag i rejält med min utskällning eftersom jag inte hinner se att den andra blir ledsen.

De här små skillnaderna ingår i den tillvänjning vi håller på med för fullt; vi lär oss hur dessa relativt sett nya kommunikationskanaler används på bästa sätt. Vi lär oss i olika takt hur man hanterar nonymitet, anonymitet, den fördröjda reaktionen och vår fäbless för att dela med oss av vårt innersta. Långsamt blir vi bättre på att utnyttja det tekniken erbjuder oss.