Den oändliga publiken

Här måste vi ändå besinna oss, av två skäl. Först och främst är det mycket ovanligt med den typen av oändliga mobbningsincidenter som pojken i exemplet råkade ut för. Och här är det lika bra att påpeka att statistiken inte har någon relevans för offret. En ovanlig incident är självklart precis lika oacceptabel som en vanlig. Statistiken har bara relevans för oss vuxna, vi som har ansvaret för att barn inte utsätts för mobbning. Vi bör känna till hur saker förhåller sig så att vi inte baserar vårt agerande på rykten och antaganden. Det vanligaste är fortfarande att det finns en koppling mellan offer och förövare och detta faktum har inte heller ändrats i och med internet. Om vi glömmer det är risken stor att vi missar viktiga delar av de strukturer som möjliggör mobbning.

För det andra är det mest troligt inte en oändlig publik vi pratar om utan en potentiellt oändlig publik. Och det är skillnad. Att hela världen kan se det hela betyder inte att hela världen kommer att se det. Även om det kan låta skrämmande att det finns miljarder personer där ute om skulle kunna se en film eller bild är det viktigt att inte låta själva antalet vara det viktigaste. Faktum är att om vi lyfter fram den oändliga publiken som en viktig parameter, förminskar vi mobbning i mindre skala. Det är självklart inte värre att bli mobbad i en stor skola än i en liten, även om publiken består av 900 elever i den ena och 50 i den andra. Att förminska betydelsen av den oändliga publiken är att istället öka betydelsen av offrets upplevelse av mobbningen.

Mobbning är oacceptabelt var och hur det än sker. Det är inte antalet mobbare eller åskådare som styr.