Det eviga avtrycket

Rent tekniskt har dessa forskare rätt. Med den information vi har idag är det ett rimligt antagande att allt man lägger ut på nätet finns kvar för alltid. Även om du själv väljer att dela information med bara ett fåtal, har du ingen koll på hur dessa personer sedan hanterar informationen. När du väl hamnat på nätet finns du kvar där för evigt.

Så det är inte så mycket att diskutera. Frågan är snarare hur vi ska tänka om detta faktum. Vad betyder det för oss att det som ligger ute på nätet ligger ute för alltid? Jag misstänker att det kan betyda olika för olika personer. Jag är t ex uppvuxen i ett relativt slutet samhälle, som Sverige och många andra länder var på 60- och 70-talen. Då fanns det en strikt gräns för vad man delade med vem, vad man höll inom familjen och vad man berättade utåt. För min generation kan tanken om det eviga avtrycket betyda ett hot. Jag kan bli stressad av tanken på att folk vet saker om mig och att jag inte har kontroll över detta. För en person som är uppvuxen med internet som en väsentlig del av livet kan det däremot betyda lite mindre eftersom det finns en beredskap inför att dela med sig och ta del av andras liv. Vi kan i all fall fundera på om det kan finnas olika sätt att tänka om det oändliga avtrycket.

Jag tror att vi behöver vända och vrida på de här frågorna mer. Vi är inte särskilt vana att prata om stora frågor som evigheten. Vad betyder den för oss? De flesta av oss har snuddat vid tanken på universums oändlighet och försökt tänka ut hur det skulle vara att leva för evigt men det är knappast något vi sysselsätter vår hjärna med regelbundet, eftersom vi egentligen inte haft anledning förrän nu. Nu är evigheten för första gången i modern historia närvarande i vardagen. Och här står vi och önskar att den inte fanns. Vi kommer självklart inte att kunna ändra på det faktum att nätet så effektivt sprider dokumentationen av våra liv men vi kan hitta sätt att förhålla oss till det.

Nästa vecka tänkte jag fokusera på just förhållningssätt. Några tips?