Näthat

Debatter av det här slaget brukar mattas av med tiden, om vi ser på tidigare känslomässiga reaktioner på nya medier. Videovåldsdebatten och oron för att unga lyssnar på hårdrock är bra exempel på diskussioner som är stendöda idag men som framstod som ytterst relevanta en gång i tiden. Debatten om näthatet har dock levt kvar länge och till och med fått ett uppsving den senaste tiden. Exempelvis har Publicistklubben i Stockholm arrangerat ett panelsamtal om näthatet och ett flertal tidningar har helt nyligen valt att stänga sina kommentarsfält.

Vad betyder det här då? Står vi inför en förändring av människlig interaktion? Har vi utvecklats till en elakare och mindre empatisk art? Nej, naturligtvis inte. Det finns inga tecken i övrigt på att det går utför för mänskligheten, tvärtom. Vi lever fortfarande i civilisationer; samhällen som kännetecknas av framåtskridande vad det gäller kunskap, förståelse för andra, etc. Ser vi på den historiska utvecklingen har vi alltså inget att frukta. Däremot är det vanligt att varje generation misstänker nästa för att skjuta rådande värderingar i sank och debatten om näthat kan vara ett uttryck för en sådan känsla.

När stämningen piskas upp och oron sprider sig kan det vara bra att titta tillbaka och jämföra dagens aktiviteter med hur det såg ut förr i tiden. Vi måste komma ihåg att hat inte uppstod i och med internet. Och att vi inte ens vet säkert att hatet förstärks i och med internet. Det finns tecken som tyder på att vi vågar uttrycka mer på nätet, både hat och kärlek, och det finns anledning att misstänka att samtal över nätet tenderar att bli mer extrema än i rummet. Trots det är det viktigt att komma ihåg vilka uttryck för hat som fanns tidigare.

Ett exempel är hatet mot Olof Palme. Så här i efterhand framstår det som obegripligt att vuxna människor öppet kunde skylta med ett så pass oborstat hat mot en högt uppsatt politiker. Men så var det.

Ytterligare ett exempel som de flesta säkert helst vill glömma är det hat som musikern Ted Gärdestad utsattes för. Av hänsyn till hans minne tänker jag inte gå in på detaljer men det handlade om ett oresonligt hat och ett skamlöst smutskastande av en populär artist. Det hjälper ju inte att hans rykte har återupprättats efter hans död och att de flesta av oss i efterhand har insett att han var sårbar. Medan han levde saknades empati både i medier och vid fikabord.

Kanske är det här vi ska leta efter förklaringarna till näthatet. Det kanske är så att internet mest av allt har fått upp något till ytan, något vi inte vill veta att det finns. Om folk idag skriver fula saker i kommantarsfälten kanske de tidigare satt hemma i tv-soffan och vräkte ur sig liknande otidigheter. Det är faktiskt något vi inte har diskuterat särskilt mycket.