När elever förklarar naturvetenskapliga fenomen vävs vardagsspråket in i det naturvetenskapliga språkbruket. Det som på kort sikt minskar den vetenskapliga precisionen visar sig på längre sikt öka relevansen. En avhandling vid Göteborgs universitet visar att kopplingen mellan språkbruken vidgar elevernas förståelse.
I avhandlingen undersöker Clas Olander, vid institutionen för pedagogik och didaktik, hur grundskoleelever och gymnasister tillägnar sig naturvetenskapligt språkbruk om livets evolution. Elevers skrivna svar på diagnostiska frågor analyseras, men huvudintresset är elevers samtal i gruppdiskussioner.I samtalen utvecklar eleverna ett hybridspråk, ett interlanguage, som ökar möjligheten att koppla samman vardagliga erfarenheter med vetenskapliga beskrivningar av naturvetenskapliga fenomen.
Synonymer och metaforer
I gruppdiskussionerna använder eleverna sällan de termer som undervisningen avsåg att den vetenskapliga berättelsen skulle byggas kring. Istället använder de sig av synonymer, metaforer och avgränsningar. Resultatet visar att eleverna i studien har tillägnat sig en högre grad av förståelse för biologisk evolution, jämfört med kontrollgrupperna. Språkbruket har gett dem en ökad förmåga att kommunicera den egna förståelsen av naturvetenskap.
Vardagsspråk en tillgång
— Vardagsspråket är en verklig tillgång och elevernas förmåga att uttrycka sin vetenskapliga förståelse med ett interlanguage ökar möjligheten att diskutera ämnet utanför klassrummet. Genom att ha tillägnat sig ett språkbruk som möjliggör samtal i vardagen kan lärandeprocessen fortsätta. Med enbart ett vetenskapligt språkbruk riskerar kommunikationen att avstanna, säger Clas Olander.
