Vem är kreativ?

Oavsett hur man väljer att dra gränsen för vem som är kreativ, så innebär kreativitet att skapa något som är både nytt/originellt och användbart/uppskattat av andra.  Det finns biologiska faktorer som ligger till grund för människors kreativitet. Utöver dessa bidrar personliga erfarenheter till att utveckla den kreativa förmågan. Dessutom kan det vara så att olika hjärnområden är involverade i kreativt tänkande, beroende på vad man gör.  Att bara undersöka hjärnan för att bedöma kreativ förmåga är därför svårt. Däremot kan hjärnforskning bidra till att öka förståelsen kring vilka biologiska mekanismer som möjliggör kreativt tänkande. Detta är ett väldigt komplext område, eftersom så många olika faktorer kan spela in. 

Forskare vid Karolinska institutet har genomfört en studie på musikalisk improvisation. Pianister fick spela i en magnetröntgenkamera, medan man jämförde hjärnaktiviteten hos dem som spelade efter noter och dem som improviserade. Genom att "subtrahera bort" hjärnaktiviteten under notspelning från aktiviteten under improvisation, kunde man se vilka regioner som var mest aktiva vid musikalisk kreativitet.  Undersökningarna visade bland annat att det verkar vara samma regioner i hjärnan som arbetar när man lyssnar eller spelar musik som när man komponerar den. Detta skulle tyda på att hjärnområden kan växla funktion efter behov. När det finns brist på information utifrån, så kan regionerna själva "fylla i luckorna".
 

Alla kan träna upp sin kreativitet

Kreativitet kräver också kunskap. Ju mer kunskap och erfarenhet man har, desto fler faktorer kan man kombinera, vilket gynnar skapandet. Även Leonardo da Vinci utgick från kunskap och lärande i sitt arbete. Han använde sitt kunnande och tog avstamp i det för att våra tänka tvärtom. "Vad händer om jag i stället gör så här?". Kunskapen är dock inte alltid av godo för kreativiteten. Den kan också hämma det fria tänkandet, om man följer den för slaviskt. Saknas kunskap blir det "trial and error" från början, så det är mycket bättre att först veta något och sedan experimentera vidare.

Lever man i en miljö som säger att "du ska göra det du blir tillsagd", då upphör man till slut att våga tänka nytt och förändra. En auktoritär uppfostran av barn gör att de inte vågar bryta mot regler, vilket är hämmande för kreativiteten.

Tre viktiga faktorer för barns kreativitet är tid, självständighet och valmöjligheter. Barn har från början både tendenser till bevarande och till förnyelse. I vuxenlivet tar bevarandeinstinkten sig uttryck i kreativitetsfientlighet. Det kan till exempel inträffa på arbetsplatser som ett hinder till förändring.

I uppfostringssituationen kan det handla om att låta bli att skjutsa barn på aktiviteter jämt och i stället låta dem sitta och ha tråkigt emellanåt, för att skapa ett eget och fritt tänkande. Ibland bör föräldrar och lärare också uppmuntra till synes fullständigt tokiga idéer. Det är viktigt att visa barn att deras förmåga till nytänkande uppskattas. Föräldrar kan alltid bryta mot rutiner så länge man påpekar vilka de egentliga rutinerna är. Då bidrar man till att bygga in en viss flexibilitet även i bevarandet av det rutinmässiga. Att tänja på gränser förutsätter att barnen vet vilka gränserna är och att de upplever en grundtrygghet i detta. Då kan de bli kreativa av att vara med och förhandla om gränserna.