DNA från 24 000-årigt ben avslöjar varifrån den Amerikanska ursprungsbefolkningen kom
En internationell forskningsstudie, som nu publiceras i Nature, har gjort ett genombrott i frågan om den amerikanska ursprungsbefolkningens härkomst. Nyckeln blev 24 000 år gamla benrester från ett barn i Sibirien som kastar helt nytt ljus på deras historia, liksom på släktskapsförhållanden mellan grupper i Europa och Asien under stenåldern.
Genomet från den 24 000 år gamla individen från Sibirien är mycket lik dagens amerikanska ursprungsbefolkning, men uppvisar även stark genetisk likhet med dagens populationer i västra Asien och Europa, en överraskade och spännande upptäckt, enligt forskarna.
– Våra resultat visar att den amerikanska ursprungsbefolkningen har ett komplext ursprung med bidrag från minst två olika förhistoriska grupper, vilket är väldigt oväntat. Resultaten har stora konsekvenser för vår bild av hur det genetiska landskapet såg ut i Eurasien (Europa och Asien) kring den senaste istidens maximum, säger Pontus Skoglund, postdoc i Mattias Jakobssons forskargrupp vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, och en av huvudförfattarna till studien.
Amerika var den sista av de stora kontinenterna att koloniseras och frågan om ursprungsbefolkningens släktskap har länge diskuterats. Hur, när och varifrån kom de till Amerika? Det har påvisats släktskap med dagens grupper i östra Asien, men många pusselbitar har fattats för att förstå deras historia. 2009 tog forskare från Köpenhamns universitet tillsammans med amerikanska kollegor DNA-prover från benrester av en ung individ i Mal´ta i Sibirien som daterats till 24 000 år tillbaka. Analysen av proverna, som delvis gjorts vid Uppsala universitet, visar endast litet släktskap med dagens befolkning i den delen av Sibirien. Däremot var barnet närmare släkt med dagens befolkning i Europa och västra Asien. Detta kunde visas både med hjälp av s k mitokondrie-DNA och kärn-DNA.
– Barnet från Mal´ta är det hittills äldsta genomet från anatomiskt moderna människor som analyserats i stor skala och det öppnar ett fönster till världen för 24 000 år sedan, säger studiens huvudansvarige, Maanasa Raghavan från Köpenhamns universitet
Det internationella forskarteamet, som letts av Professor Eske Willerslev från Köpenhamns universitet, drar slutsatsen att det på denna tid fanns en närmare relation mellan grupper i västra och nordöstra delarna av Europa och Asien än det gör idag. Allra tydligast visade dock studien det nära släktskapet mellan Mal´ta-barnet och den amerikanska ursprungsbefolkningen. Samtidigt som det överraskande nog inte fanns något nära släktskap med dagens östasiater, som idag ses som de som står närmast i släktskap till Amerikas ursprungsbefolkning.
– De flesta forskare har ansett att Amerikas ursprungsbefolkning härstammar från den tid då de första människorna gick över Berings sund till Amerika för 14 000 år sedan. Våra resultat visar på att deras unika historia har betydligt äldre rötter till grupper i Sibirien före den senaste istidens maximum, säger Pontus Skoglund.
Forskarna konstaterar att Amerikas ursprungsbefolkning därmed kan sägas härstamma från två håll: från en grupp människor som inte finns idag och som är bäst representerade av Mal’ta-individen (14-38%), och resten från Östasien.
Resultaten stärks av att benrester från en andra individ i ungefär samma område i Sibirien, men 17 000 år gammalt, visar mycket stora likheter med de från 24 000 år sedan. Detta tyder på att samma grupp människor har befolkat området under en lång period med mycket strängt och kallt klimat.
– Det är fascinerande hur mycket vi kan lära oss av genomet från en sedan länge död individ. Mal’ta-barnet representerar en grupp människor som inte finns kvar idag och dessa data visar på helt nya resultat som inte vore möjliga att få fram utifrån den genetiska variationen hos dagens människor, säger Mattias Jakobsson.
