Rätt kemi när lärare och elever undervisar tillsammans
Är elektronnegativitet något negativt? Ibland kan ett enda ord blockera förståelsen för resten av undervisningen. Men när kemilärare och elever fick undervisa tillsammans blev det lättare att reda ut begreppen. Det visar ny forskning om tvålärarsystem – men nu med en elev och en lärare i undervisningsteamet.
En erfaren lärare i kemi tillsammans med två äldre gymnasieelever från årskurs 3, planerade, genomförde och utvärderade lektioner i en årskurs 1-klass på det naturvetenskapliga programmet.
Det visade sig vara ett lyckat koncept.
– Det var fantastiskt hur mycket den erfarna läraren lärde sig under studiens gång, säger Felix Schultze, kemi- och biologilärare på gymnasiet som har tittat närmare på lärarens perspektiv på kemiundervisning och så kallad coteaching.
Frågeställningen från början var om coteaching med hjälp av äldre elever kan vara ett sätt att få veta hur eleverna tänker och vilka svårigheter de har att förstå naturvetenskapliga begrepp.
Ett område där de äldre eleverna verkligen gjorde skillnad var i samtalen om naturvetenskapliga begrepp.
– När lärare och elever gemensamt satt och planerade lektioner kom de in på olika begrepp. Kollegor emellan pratar vi också om hur vi ska lägga upp undervisningen. Men med de äldre eleverna i gruppen pratade de om just begrepp och hur yngre elever resonerar.
Läraren fick ta del av de äldre elevernas egna erfarenheter och fick svar på många frågor som läraren inte kände till tidigare, frågor som: ”Varför är detta svårt? Hur kan det förklaras?”
Begrepp kan blockera förståelsen
Ett exempel är begreppet elektronegativitet, som handlar om hur atomer attraherar elektroner.
– Det är ett viktigt begrepp för att förstå hur atomer håller ihop, men det framgår inte av ordet vad det handlar om. Är elektronegativitet något negativt, frågar sig kanske eleven? När de äldre eleverna pekade på detta, kunde man i klassen reda ut begreppet och läraren kunde föregripa missförstånd. Enskilda ord eller begrepp kan blockera förståelsen för resten av undervisningen och just detta exemplet finns inte tidigare beskrivet i litteraturen.
– Vi har olika referensramar och de ramarna förändras hela tiden. Eleverna som jag hade i början på exempelvis 1980-talet har inte samma referensramar som eleverna i dag. Som lärare är det lätt att ta för givet hur elever uppfattar saker.
En annan fördel med coteaching var att de äldre eleverna tog initiativ till att testa nya grepp i undervisningen, exempelvis att använda rollspel för att illustrera kemisk bindning. De uppmuntrade läraren och ”puttade ut henne” lite grann utanför hennes bekvämlighetszon.
Vågade ställa frågor
Eleverna och läraren jobbade tillsammans i klassrummet, och de turades om att hålla i olika moment.
– När årskurs tre-eleverna gick runt och hjälpte till märkte de själva att de yngre eleverna vågade ställa fler frågor till dem, förmodligen därför att de äldre eleverna inte uppfattas som bedömare och betygsättare.
Felix Schultze har fokuserat på kemiundervisning, och mer specifikt kemisk bindning.
– Men de här erfarenheterna kan tillämpas i vilket ämne som helst, inte minst om det finns svåra begrepp och i ämnen där det är viktigt att eleverna får komma till tals och förklara vad som är svårt, säger han.
Coteaching, eller så kallat tvålärarsystem, finns det en del erfarenhet av i Sverige och det handlar vanligen om att två eller flera professionella lärare gemensamt ansvarar för planering, undervisning och utvärdering i en klass. Vad som är mindre vanligt är coteaching där lärare och äldre studenter utgör ett team. Få vetenskapliga studier är dessutom gjorda av hur lärarna upplever och lär sig av det här upplägget, och det är just det som Felix Schultze nu har tittat närmare på.
Kontakt:
Felix Schultze, felix.schultze@hh.se
Studien:
Coteaching chemical bonding with Upper secondary senior students – A way to refine teachers. Schultze, Felix. (2018, in press)
