Redan nu kan man se vissa skillnader i kriskommunikationen till följd av coronautbrottet mellan Sverige och våra grannländer Norge och Danmark. Örebroforskaren Joel Rasmussen deltar i ett forskningsprojektet som just nu följer kriskommunikationen i de tre länderna i realtid.
– Det viktigaste är att kriskommunikationen är uppriktig och sammanhållen, säger han.
Det är en stor utmaning att kommunicera i en krissituation. Många gånger råder det stor osäkerhet kring utvecklingen av situationen och det kan vara svårt att avgöra vilka råd och rekommendationer man ska kommunicera till allmänheten.
– Kriskommunikation är otroligt resurskrävande. Det gäller att hämta in information och bearbeta den. Sedan ska saklig och korrekt information snabbt kommuniceras ut, säger Joel Rasmussen, medie- och kommunikationsforskare vid Örebro unicersitet, och med i det skandinaviska forskningsprojektet Pandemic Rhetoric som just nu tittar på myndigheternas och ledande politikers kommunikation vid en kris.
– I Sverige har Folkhälsomyndigheten en framträdande roll i krishanteringen av coronautbrottet där kommunikation är en central del. I Norge och Danmark är ledande politiker mer framträdande i kriskommunikationen, säger han och fortsätter:
Mix av politiska och vetenskapliga överväganden
– Oavsett om det är en regering eller expertmyndighet som tar större ansvar för kriskommunikationen får vi budskap som består av en blandning av vetenskapliga och politiska överväganden. Det kan innebära otydlighet och inkonsekvenser och ställer särskilda krav på öppenheten.
Vad man väljer att kommunicera skiljer sig också åt länderna emellan.
– I våra grannländer kommunicerar politiker strikta regler och förbud. I Sverige låter man individer ta ett större ansvar för att begränsa smittspridningen av coronaviruset. Hur kriskommunikationen visar sig fungera och hur den utvecklas hoppas jag att vi kan svara på i slutet av projektet, säger Joel Rasmussen.
Dilemman vid kris
Vid en krissituation behöver kommunikationen fungera på både samhälls- och individnivå. I fallet med coronautbrottet innebär det exempelvis information om smittspridning och statistik, men också förståelse och empati för hur covid-19 drabbar människor. Och båda delarna är viktiga för en trovärdig kriskommunikation.
– Det är här som ett dilemma uppstår. Det blir svårt att kommunicera att man är nöjd med den långsamma smittspridningen samtidigt som många människor drabbas hårt, säger Joel Rasmussen.
En annan svårighet som de ansvariga myndigheterna brottas med i en krissituation är skattning av risker. Allmänhetens förtroende påverkas oavsett – vare sig man överskattar riskerna i samband med coronautbrottet eller underskattar dem.
– Hittills i den svenska kriskommunikationen har det varnats för överskattning av risker, att inte ropa för ofta att vargen kommer. Helst vill man förstås att alla åtgärder och kommunikationsinsatser är precist avvägda och effektiva, förklarar Joel Rasmussen.
Begreppet riskbedömning
Sedan finns det språkliga dilemman som uppstår när man kommunicerar i en krissituation.
– Myndigheter kan fundera på hur man använder begreppet riskbedömning. I Sverige kommunicerade Folkhälsomyndigheten att risknivån för samhällsspridning var låg eftersom någon samhällsspridning inte hade konstaterats. Det krockar lite med den allmänna uppfattningen om att riskbedömningar ska vara framåtsyftande och förebyggande.
Ett annat exempel är att allmänheten i början fick råd att tillämpa samma etikett som vid vintersnuva, berättar Joel Rasmussen.
– Vad det betyder för epidemiologer och för allmänheten är kanske inte precis samma sak. Vi diskuterar även betydelsen av en myndighets rekommendation. Begreppet rekommendation är nog skarpare för en expertkrets än för allmänheten.
Svårare att forma agenda
Sociala medier har skapat nya förutsättningar för samhälls- och kriskommunikation. De möjliggör en snabb och direkt kommunikation mellan olika aktörer och medborgare. Många fler röster kommer till tals och det har blivit svårare för myndigheter och politiker att forma och kontrollera agendan.
– Å ena sidan fyller det en demokratisk funktion att fler röster får komma till tals. I en kris kan det till och med vara farligt med grupptänkande, vi behöver exponeras för olika synsätt. Det är också positivt att de senaste forskningsrönen idag är lättillgängliga för alla. Å andra sidan kan felaktig information och rykten med tvivelaktiga syften spridas. Det ställer höga krav på vår källkritik, säger Joel Rasmussen.
Vilka är dina bästa tips för en lyckad kriskommunikation?
– Ett stort misstag generellt är att dölja saker. Man ska vara ärlig och transparent i sin kommunikation och man ska visa empati för de som drabbas av krisen.
