Det krävs mer än källkritik för att avslöja ”deep fakes”
Att jobba med källkritik är numera en självklarhet i skolan. Men det räcker inte långt för kritisk granskning av moderna digitala texter – som kombinerar text, bild, film, ljud och interaktvitet på en och samma gång.
– Eleverna behöver uppmärksammas på hur budskap kan konstrueras med hjälp av en kombination av bilder och ljud, och på vilka val som gjorts för att få vissa perspektiv att framträda, säger Lisa Molin, forskare i tillämpad informationsteknologi, som undersökt viktiga förutsättningar för kritiskt digitalt textarbete i klassrummet, och hur det kan utvecklas.
Det handlar också om betydelsen av hur texter är distribuerade på nätet, av vem och i vilket syfte. Det är också viktigt att förstå mekanismerna bakom filmklipp och att röster och miner kan vara förvrängda och manipulerade, så kallade ”deep fakes”.
Uppdrag att lära ut kritiskt förhållningssätt
Skolan har ett viktigt uppdrag i att lära elever hur de ska förhålla sig kritiska till information på nätet. Två metoder är att ge eleverna god tillgång till digitala och multimodala texter med olika synsätt. Och att stötta förståelsen för hur sådant material är skapat för att få särskilda perspektiv att framträda.
Samhällets digitalisering har gjort text och information allt mer digital och multimodal. Det betyder att materialet består av en kombination av text, stilla- eller rörlig bild, ljud samt interaktiva inslag. Det får konsekvenser för hur vi kommunicerar och lär oss, men också för vad det innebär att förhålla sig kritisk.
Förstå hur digitala texter är konstruerade
Digitalt och multimodalt material är komplext och kan tolkas och förstås på en mängd olika sätt. Att förhålla sig kritisk ställer då större krav på användaren.
– Skolan har arbetat med källkritik ganska länge. För att eleverna ska kunna problematisera innehållet i digitala och multimodala texter på nätet krävs dock ytterligare steg än när man arbetar med traditionella texter. Dels behöver eleverna få god tillgång till den här typen av material i klassrumsmiljön där de kan diskutera med klasskamrater och läraren. Det handlar då både om texter med varierat innehåll som kan möta elevernas olika erfarenheter men också om texter som lyfter en och samma händelse från olika perspektiv, säger Lisa Molin.
En god tillgång till material är dock inte tillräckligt. För att eleverna ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt behöver undervisningen också uppmärksamma hur digitala och multimodala texter är konstruerade. Det innebär att bryta ner, analysera och diskutera materialet på djupet för att förstå hur olika perspektiv skapas.
– Det betyder inte att eleverna måste förstå den bakomliggande tekniken, utan att fenomenet existerar och ha med sig det i sitt möte med texter online, säger hon.
Ökat demokratiskt deltagande
För att nå fram till sina slutsatser undersökte Lisa Molin hur högstadieelever i två olika klasser, på två olika skolor, arbetade med ett kritiskt förhållningssätt till digitala och multimodala texter. Varje klass bestod av cirka 20 elever och hon följde klasserna under ett år vardera. Framförallt gjorde hon videoinspelningar av klassrumsaktiviteter som hon sedan analyserade.
– Digitaliseringen i samhället har skapat möjligheter för ett ökat demokratiskt deltagande som tidigare var svårt att föreställa sig. Men för att detta ska kunna fortsätta behöver vi skapa förutsättningar för jämlika villkor. Skolans uppgift i att stärka elevers digitala kompetens, såsom att kunna förhålla sig kritiskt till digitala och multimodala texter online, är därför central, säger hon.
Kontakt:
Lisa Molin, forskare i i tillämpad informationsteknologi med inriktning utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet, lisa.molin@educ.goteborg.se
