Ojämlikhet hinder för vänskap
Nyanlända och etablerade svenskar har träffats i ett vänskapsprojekt i Umeå. Men skillnad i gruppernas livsvillkor ställer sig ibland i vägen för vänskapen.
De flesta kan nog skriva under på att vänskap är viktigt. Men kanske blir det särskilt tydligt för den som kommer ensam till ett nytt land. Att ha eller inte ha vänner kan göra stor skillnad för den som försöker starta ett nytt liv på en plats där man inte behärskar språket eller de sociala koder som andra tar för givna.
Vad händer då när nyanlända och etablerade svenskar möts? Vad är det för vänskap de hoppas på? Vilka hinder står i vägen för att en ytlig bekantskap ska utvecklas till en personligare relation? Dessa frågor står i centrum för en artikel av genusforskaren Hanna Bäckström Olofsson och sociologen Johan Örestig, som båda är verksamma vid Umeå universitet.
Lyckade vän-matchningar
Artikeln bygger på intervjuer med aktiva i föreningen Vän i Umeå, som sedan 2011 skapat vän-matchningar och mötesplatser för etablerade svenskar och nyanlända.
– I intervjuerna framkommer det att djupare vänskap och personliga band ofta är målet för de som söker sig till Vän i Umeå, inte bara att träffa människor från andra länder. De intervjuade återkommer alla till att föreningens aktiviteter öppnat för viktiga och långvariga vänskaper. De har också varit till hjälp för nyanlända på så vis att det skapat en djupare förståelse för kulturen i det nya landet på ett sätt som sänkt tröskeln vid möten även på andra områden, till exempel på jobbet, säger Hanna Bäckström Olofsson.
Skillnaderna blir påtagliga
– Men trots de goda erfarenheterna från deltagandet i Vän i Umeå kantas mötena också av svårigheter. Språkförbistring, skillnader i personligheter och livsvillkor kan göra det svårt att bli annat än ytligt bekanta. Om sådana svårigheter blir för påtagliga finns risken att dessa möten ökar snarare än minskar det upplevda avståndet mellan oss och ”de andra”. Både det att vara den som känner sig mer beroende av den andra och den som känner sig mindre beroende av den andra är förknippade med negativa känslor som efterhängsenhet, sårad stolthet och kravfylldhet, fortsätter Johan Örestig.
Med utgångspunkt i dessa berättelser drar Hanna Bäckström Olofsson och Johan Örestig slutsatsen att dessa relationer ställs inför vad som skulle kunna kallas vänskapens gräns: de kan inte isolera sig från ojämlikheten i det omgivande samhället.
Ojämlikhet hinder för vänskap
– Tvärtom gör sig ojämlikheter i fråga om arbetsmarknadsanknytning, inkomstklyftor, status, olika stora sociala kontaktnät och annat ständigt påminda i de personliga mötena. Samhälleliga förhållanden tycks ta sig i uttryck hinder för bestående och ömsesidig vänskap, säger Johan Örestig.
– Det verkar som att ojämlikhet gör det svårare att betrakta andra människor som egna individer och lättare att betrakta dem som en representation av de grupper de förknippas med. När det blir så kan projekt som Vän i Umeå, trots att de uppenbarligen betyder mycket för deltagarna, inte på egen hand åstadkomma integration. I alla fall inte i meningen att olika människor i första hand blir bemötta som personer snarare än som del av en grupp som är annorlunda från ”oss”. Det ideella engagemanget för att skapa mötesplatser måste då kombineras med en övergripande ekonomisk-politisk och socialpolitisk strategi för att minska ekonomiska och sociala skillnader mellan grupper, säger Hanna Bäckström Olofsson.
Artikel:
På gränsen till vänskap – Ojämlikhetens betydelse i mötet mellan etablerade svenskar och nyanlända
Kontakt:
Johan Örestig, universitetslektor, Umeå universitet, johan.orestig@umu.se
