Lita lagom mycket på experter

Att lita alltför mycket på experter kan leda oss fel. Det kan till och med göra skada, menar forskaren Emma Frans. Så när ska vi lyssna på experter? Och hur blir vi mer forskningssmarta?

Det finns bra forskning. Och så finns det bullshit, säger Emma Frans, epidemiolog som brinner för att förklara forskning.

– Bullshit är dåligt utförd vetenskap, eller när forskare drar alltför långtgående slutsatser av något som det inte finns så mycket bevis för.

I grunden är det bra att ha ett stort förtroende för forskare i rollen som expert, menar hon. Men om förtroendet övergår i en blind tro på experter kan det uppstå problem.

Lita på forskare men inte för mycket

Denna motsättning – att det å ena sidan är en god idé att ha förtroende för vetenskap, och å andra sidan vanskligt att lita alltför mycket på forskare – kallar Emma Frans för ”expertparadoxen”. Det är också titeln på hennes senaste bok.

Om vi litar blint på experter kan vi börja tro på sådant som inte alls stämmer, säger hon och ger några exempel:

• I slutet av 1960-talet spred sig en rädsla för att maten inte skulle räcka till alla på vår planet. Boken Befolkningsexplosionen, skriven av en forskare, varnade för att mänskligheten stod inför en svältkatastrof och total kollaps. Ett tiotal år senare var det tydligt att han hade haft fel.
• På 1970-talet kom forskare fram till att kvinnor som har bott tillsammans i ett halvår synkar sina menstruationscykler, och alltså får mens samtidigt – men inga andra studier har kunnat visa samma resultat. Det finns alltså inga bevis för att det här stämmer. Ändå är det många som fortfarande pratar om, och tror på, att kvinnors mens kan synka.
• På 1990-talet kom larm om att MPR-vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund kunde ha ett samband med autism hos barn. Föräldrar blev oroliga, allt färre barn vaccinerades. Drygt tio år senare drogs artikeln om studien bort från den vetenskapliga tidskrift som publicerat den – det framkom att forskaren bakom studien hade fuskat. Sedan dess har många studier visat att det inte finns något samband mellan MPR-vaccin och autism.

För att bli forskningssmarta behöver vi lita lagom mycket på forskare, menar Emma Frans.

– Vi behöver kunna skilja de verkligt kunniga experterna från dem som sprider bullshit.
Men att enskilda forskare och studier ibland är helt fel ute ska vi ha förståelse för. Det är så den vetenskapliga processen ser ut, och det är för den vi ska ha förtroende, säger hon.

– Ett enskilt forskningsresultat är inte vetenskap, skulle jag säga. Vetenskapsresultat är något vi når stegvis genom att olika forskargrupper studerar samma sak och så småningom uppnår konsensus. Och i det läget är forskningen verkligen något som ska övertyga oss – men utan att vi släpper öppenheten för att det fortfarande kan komma ny kunskap som förändrar läget.

Innan den vetenskapliga processen har nått så långt kan det vara förvirrande.

– Forskare kan följa hypoteser som visar sig vara felaktiga, man kanske hajpar forskningsresultat som aldrig kommer att kunna återskapas – och när processen pågår kommer det alltid att finnas vissa saker som inte följer med ända fram till slutet.

Så när ska man lyssna på forskarna? Ska man vänta tills de får Nobelpris?

– Nej, så länge kan man inte alltid vänta. Det kan ta väldigt lång tid innan en upptäckt prisas med ett Nobelpris. Det jag menar är att man ska lyssna på forskarna när de flesta är överens. När man ställer samma fråga till många forskare och får samma svar, då ska man tro på det.

Emma Frans är doktor i epidemiologi och forskare vid Karolinska institutet. Hon har blivit känd för att sprida kunskap om vetenskap i sociala medier och i böcker. Och fick utmärkelsen Årets folkbildare 2017, “för sin förmåga att på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt sprida kunskap och förklara myter och missförstånd kring vetenskap”. Att nå ut med och förklara vetenskap är något hon brinner för.

– Jag tycker att vaccinmotståndet tydligt illustrerar hur meningslöst det blir att ta fram nya läkemedel och innovationer om människor vägrar att ta dem och ifrågasätter effektiviteten och säkerheten. Vetenskap är meningslöst om människor vägrar att tro på den. Jag ser det som en av vår tids största och viktigaste frågor, säger hon.

Under covidpandemin har hon varit en av de experter som uttalat sig om pandemin i media. Den erfarenheten utgick hon från när hon skrev Expertparadoxen, som har undertiteln Ska jag alltid lyssna på forskarna?

Orealistiska krav på experter

– Jag kände ibland att det fanns orealistiska krav på vad vi experter skulle kunna veta, för det fanns ju inte så mycket forskning då, särskilt inte i början av pandemin.

I ett sådant läge behöver man förstå att experter kommer att tycka olika, säger hon.

– Man behöver också förstå att experterna ibland säger saker som sedan inte visar sig stämma. Det tar ofta tid innan vetenskapen leder oss rätt, men det speciella under pandemin var att vi kunde följa den processen i realtid. Alla hade inte verktyg att förstå processen, och när det blir tydligt att vissa forskare har fel kan man börja misstänkliggöra forskare generellt.

Så när ska vi lyssna på forskarna? Och när ska vi dra öronen åt oss? Hur demaskerar du en falsk expert? Och undviker att lura dig själv? Här är 10 tips från Emma Frans

Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se