Kollegor slöt sig i bubblor under pandemins hemmajobb

För nyblivna hemmajobbare under pandemin förvandlades kollegor till små digitala ansikten som då och då dök upp på en skärm. I bästa fall. Ibland syntes inte ens ansikten, om arbetskamraterna hade valt stänga av kameran.

I en studie vid Lunds universitet har forskare intervjuat distansarbetare för att ta reda på hur relationer på jobbet kan påverkas av sådant arbete. Intervjuerna gjordes 2021, under coronapandemin.

Vissa valdes bort

– Det uppstod något som kan liknas vid medvetna och omedvetna filterbubblor. Man var mer selektiv i vem man hade kontakt med, säger Alina Lidén, forskare i tjänstevetenskap vid Campus Helsingborg, Lunds universitet.

Vissa kontakter med kollegor blev mer intensiva, enligt intervjupersonerna. De uppgav att de, under distansarbetet, hade lärt känna sina närmaste kollegor bättre och fördjupat relationen med dem.

– Samtidigt valdes vissa bort. Vissa personer var det helt enkelt skönt att slippa, säger Alina Lidén.

Småprat försvann

Under pandemin arbetade 30-40 procent av de svenska arbetstagarna hela eller delar av sin arbetstid på distans.

I och med fler digitala möten försvann de ”kringsamtal” som sker före, under och efter möten och som ofta rör icke-arbetsrelaterade ämnen, konstaterar Alina Lidén. Det kan vara samtalsämnen som rör barn eller saker som sker i världen.

”Något gick förlorat”

De intervjuade upplevde digitala möten som mer effektiva och disciplinerade ­jämfört med hur det varit förut. Men de upplevde också att något gick förlorat i den digitala mötesvärlden.

– Studien visade att respondenterna hade begränsad social kontakt med fokus på effektivitet. De gjorde sitt jobb, men gjorde sig inte synliga i övrigt. Många berättade att de saknade att säga god morgon och att inte längre veta vad som händer i kollegans liv – de där småsakerna som hur det går för barnet som spelar fotboll eller med husrenoveringen, säger Alina Lidén.

Det spontana riskerar att försvinna

De intervjuade i studien tyckte att arbetsgivaren hade ett ansvar för att upprätthålla de sociala relationerna. De tyckte också att det var bra att digitala tillställningar, som digital fika eller after work, fanns. Däremot tog de enskilda medarbetarna inget sådant socialt ansvar, enligt Malin Espersson, forskare i tjänstevetenskap vid Campus Helsingborg, Lunds universitet.

– En slutsats är att det sociala arbetet, det vill säga att upprätthålla sociala kontakter, kräver en insats, oavsett om det är från företaget eller den enskilda medarbetaren. Om ingen gör det arbetet försvinner kontakter som bygger på spontanitet.

Det kreativa arbetet påverkades

Intervjupersonerna tyckte också att det var viktigare att kunna jobba ostört och vara effektiv framför att vara tillgänglig för andra via digitala kanaler eller gemensamma möten. Digitala möten beskrevs som lite mer strukturerade, med förstärkt ordning och reda.

– Samtidigt beskriver man att digitala möten gör det svårare att skapa den dynamik som behövs för kreativt och framåtsyftande arbete. Detta får en stor påverkan på det utvecklande arbetet. Att vara kreativ och innovativ kräver att man har tillgång till fler kollegor, med fler och mer diversifierade kunskaper och åsikter, säger Ulrika Westrup, forskare i tjänstevetenskap vid Campus Helsingborg, Lunds universitet.

Distansarbete verkar förstärka det individuella på bekostnad av det kollektiva. Det är en aspekt, menar forskarna, som är viktig att ha med sig framöver.

Läs också: Utfrysning på jobbet kan vara ”inbyggd” i organisationen
Ohövlighet kan leda till mobbning på jobbet

Kontakt:

Ulrika Westrup
ulrika.westrup@ses.lu.se