Små ärtmusslor har varit lite av doldisar i svenska vattendrag. Men en studie visar att de är betydligt vanligare än man tidigare trott. Forskare vid Högskolan i Skövde har nu lyckats kartlägga musslornas utbredning med hjälp av dna-spår.
Det finns nästan 20 olika arter ärtmusslor i Sverige, men kunskapen om deras utbredning har varit mycket begränsad. Kunskapsbristen har lett till att många av arterna är rödlistade.
Men nu har forskare vid Skövde högskola tagit reda på mer om ärtmusslorna. För att upptäcka dem har en speciell metod som kallas miljö-dna, eller e-dna, använts.
Spår av dna avslöjar arter
Metoden bygger på att organismer lämnar spår av sitt dna i miljön de lever i, till exempel i sediment eller vatten. Forskarna samlar in prover från de här miljöerna och analyserar sedan dna-spåren i labbet.
En fördel med metoden är att även mycket små arter kan upptäckas. Ärtmusslorna är till exempel bara 2–5 millimeter stora.
– Det är lite som att kriminaltekniker letar efter fingeravtryck på en brottsplats, men här används tekniken för att spåra vilka arter som finns eller har funnits i ett habitat, säger Sonja Leidenberger, lektor i biovetenskap vid Högskolan i Skövde.
Rödlistning kan påverkas
I studien har forskarna undersökt 15 vattendrag i Bohuslän, Västergötland och Norrbotten. Med hjälp av miljö-dna upptäcktes ärtmusslor i alla vatten där prover togs. Flera sjöar och åar visade sig hysa över tio olika arter. Det är mer än vad som tidigare varit känt.
– Ett särskilt spännande resultat var att en art, Euglesa supina, som tidigare varit rödlistad i kategorin ’kunskapsbrist’, identifierades elva gånger oftare med eDNA än med traditionell artbestämning. Det tyder på att arten är vanligare än vad forskarna tidigare trott, vilket kan få konsekvenser för hur den kategoriseras i framtida rödlistningsprocesser, säger Sonja Leidenberger.
Musslor vill ha rent vatten
Ärtmusslor fungerar också som så kallade bioindikatorer, det vill säga arter som ger en signal om vattenkvaliteten i sina livsmiljöer. Musslor är känsliga för förändringar i miljön och kan därför användas för att övervaka ekologisk status.
– Varje indikatorart, främst bottenlevande ryggradslösa djur, representerar en viss vattenkvalitet på grund av deras olika toleranser för olika miljöfaktorer. Till exempel klarar sig mygglarver i smutsigt vatten, vilket innebär hög tolerans, medan musslor behöver renare och syrerikt vatten, vilket innebär låg tolerans mot föroreningar, förklarar Sonja Leidenberger.
Metod bidrar till bättre övervakning
Den biologiska vattenkvaliteten övervakas regelbundet av länsstyrelserna runt om i landet med hjälp av indikator-arter och rapporteras regelbundet till EU.
– Forskningen visar att eDNA kan bidra till en mer effektiv och heltäckande miljöövervakning. Data från studien har redan delats med rödlistningskommittén och andra aktörer samt kommer att kunna användas i framtida bedömningar av arters status och spridning, Sonja Leidenberger.
Mer forskning om ärtmusslan krävs dock för att kunna säga något om vattenkvaliteten, men miljö-dna kommer även i fortsättningen att vara ett viktigt verktyg, enligt studien.
Vetenskaplig studie:
Freshwater mollusc community screening – classical and eDNA monitoring methods to detect rare, indicator and invasive species, Science of the Total Environment.
