Kollegialt lärande är ett sätt för lärare att utveckla undervisningen tillsammans. Men kollektiva vanor kan sätta käppar i hjulet för förbättringar, enligt en studie vid Örebro universitet.
– Vi visar att det finns en stark vana bland lärare att jobba individuellt, säger forskaren Frida Harvey.
För drygt tio år sedan lanserade Skolverket fortbildningsinsatsen Matematiklyftet, som riktades till mattelärare med målet att förbättra undervisningen. Motorn i satsningen var så kallat kollegialt lärande, se faktaruta.
Begreppet lever kvar i den svenska skolan och forskare vid Örebro universitet har nu undersökt hur det fungerar i praktiken. Underlaget till studien är observationer och intervjuer med lärare på sex grundskolor i Örebro kommun.
– Vi kan konstatera att det finns kollektiva vanor som hindrar lärare att utveckla sitt sätt att undervisa på ett systematiskt sätt, säger forskaren Frida Harvey i ett pressmeddelande från Örebro universitet.
Undervisning på vetenskaplig grund
Forskning visar att det systematiska arbetssättet, baserat på vetenskapliga metoder, ska vara en drivkraft i kollegialt lärande. Resultatet får då en annan dignitet än ett vardagligt utbyte av goda erfarenheter.
– Lärare kan dela med sig av tips till varandra, om något som fungerat bra i deras undervisning. Men det är inte samma sak som att utveckla undervisningen tillsammans. För hos lärare finns en djupt rotad vana att var och en är ansvarig för sin egen undervisning, vilket hindrar att de som kolleger tillsammans granskar undervisningen, säger Frida Harvey.
Begreppens betydelse
Kollegialt lärande: En systematisk process där lärare gemensamt utvecklar sin undervisning genom reflektion, analys och kunskapsutbyte baserat på forskning och beprövad erfarenhet.
Kollektiva vanor: Arbetsmönster och oskrivna regler inom en lärargrupp som styr hur undervisning och samarbete sker, utan kritisk reflektion eller systematisk utveckling.
Undviker kritiska frågor
Ett annat hinder för det kollegiala lärandet är att lärarna i studien inte vill utmana varandra, enligt Frida Harvey. De undviker att ställa kritiska frågor till sina kolleger.
– Det går inte att stanna vid att vara korrekt och trevligt artig mot varandra utan man måste också våga ifrågasätta varför en arbetskamrat, eller jag själv, gör på ett visst sätt. Genom att utmana går det att utveckla, säger Frida Harvey.
Lärarna hinner inte
En annan faktor som hindrar kollegialt lärande är tidsbrist. Även om tid finns avsatt för att träffas och utveckla kollegialt lärande är det inte säkert att deltagarna kan prioritera att vara med, eftersom många andra arbetsuppgifter är mer akuta.
Lärarna hinner heller inte med att göra sin ”läxor” från ett möte om kollegialt lärande till nästa träff.
– Skolledningen måste skapa förutsättningar för lärare att kunna delta i kollegial utveckling av undervisningen, säger Frida Harvey.
Vetenskaplig artikel:
Teachers’ collective habits as critical for establishing collegial learning, Professional Development in Education.
