När är något vetenskapligt bevisat?

Kan vi lita på att forskning ger pålitliga svar? Ja, men inte för att forskare alltid har rätt, utan för att den vetenskapliga metoden hjälper oss att sortera bort felaktigheter.

Sedan 1600-talet, när naturvetenskapen började utvecklas, har människors kunskap om världen vuxit. Fram till dess byggde vi vår förståelse dels på vad vi själva kunde se (till exempel var mammutarna helst betade eller vilka bär som var giftiga) och dels på religion och myter (som att solförmörkelser berodde på en arg solgud).

Men tack vare den vetenskapliga metoden blev det möjligt att söka kunskap på ett annat sätt. Sedan 1600-talet har metoden utvecklats och förbättras, och även om den inte är perfekt är den det bästa verktyg vi har.

Människor har alltid sökt sanningen

Mikael Landén är professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och forskare vid Karolinska institutet. Han har skrivit ”Galenskap – en bok om vetenskap”, en snabbkurs i den vetenskapliga metoden och i kritiskt tänkande.

– Grundantagandet är att det finns en sanning, en objektiv verklighet. Som forskare utgår man från det: Jorden snurrar runt solen och så vidare, säger Mikael Landén och fortsätter:

– Människan har alltid varit intresserad av sanning: Äter man den örten så dör man, dricker man av det vattnet blir man sjuk. Vi är födda sanningssökare.

Att bygga kunskap på systematiskt vis

I stora drag går den vetenskapliga metoden ut på att samla in och analysera fakta från observationer och experiment, för att sedan dra slutsatser som andra forskare kan granska och bekräfta. När det finns tillförlitliga bevis som stödjer ett forskningsresultat säger man att det finns ”evidens”.

Evidens är inte detsamma som sanning. Men evidens behövs för att ett påstående ska vara välgrundat och kunna kallas ”kunskap”. Förenklat skulle man kunna säga att evidens är ett mått på hur mycket forskning och kunskap som finns om ett ämne.

En viktig typ av evidens är när resultat från många noggrant genomförda experiment ställs samman i en så kallad systematisk översikt och sedan granskas av experter inom området, genom så kallad ”peer review”. Ju fler studier som kan upprepas och bekräfta ett forskningsresultat, desto starkare blir evidensen. Det är en central del av den vetenskapliga metoden.

Läs mer:

Den vetenskapliga metoden – steg för steg

När är något vetenskapligt bevisat?

När har man då tillräckligt med kunskap för att kunna säga att något vetenskapligt bevisat?

Sätter man ribban väldigt högt för vad som krävs för att något ska anses vara ”sant” finns risken att man till slut vet väldigt litet. När man kräver extremt hög bevisning för att acceptera något som kunskap, finns det risk att man till slut ifrågasätter allt och hamnar i en situation där man inte längre kan vara säker på någonting.

Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och har skrivit boken ”Alternativa fakta – om kunskapen och dess fiender”, där hon bland annat diskuterar vad kunskap är.

– Det här är ett problem, så jobbar vetenskapsförnekare. De försöker höja ribban för kunskap så mycket att vi aldrig vet någonting säkert. Det ska man inte acceptera. Har vi ett påstående som med hög sannolikhet är sant, då är det rationellt att tro på det och irrationellt att inte tro på det, säger Åsa Wikforss.

Kan forskare ha en hemlig agenda?

Kan man vara säker på att forskare inte har en ”hemlig agenda” som påverkar deras forskningsresultat?

– Det finns metoder för att ta bort effekten av folks personligheter. Inom vetenskapen har man byggt ett system med expertgranskning (peer review), och replikerbarhet. Det kan gå fel några år, men fusk och politiska eller kommersiella agendor upptäcks alltid förr eller senare, säger Mikael Landén.

Men om det finns dålig forskning, forskningsfusk och forskare som säger olika, hur kan vi då lita på det forskningen kommer fram till?

För att de tillhör en institution som utvecklats under många hundra år – inte för att enskilda forskare är genier eller särskilt skickade att se sanningen. Den vetenskapliga metoden har utvecklats för att utesluta det felaktiga och på sikt hitta det sanna. Vid en viss tidpunkt kan en teori vara oriktig, men det rättas till över tid, säger Åsa Wikforss.

Text: Mats Karlsson

Psst …

Vetenskapens värld är stor – denna guide är liten. Se det här som en startpunkt för att förstå mer om forskning. Saknar du något eller har du en synpunkt? Mejla oss gärna på red@forskning.se