Så pratar katten med sina jam

Ett mjau kan betyda så mycket. Susanne Schötz forskar om katters jamande för att vi ska förstå deras kommunikation bättre.

Katten Rocky testar en liten videokamera fäst vid hans krage. Bild: Susanne Schötz

Susanne Schötz är språkvetare vid Lunds universitet. Hon intresserar sig för hur vi människor varierar våra röster och vår språkmelodi när vi pratar med varandra. Och eftersom hon bor tillsammans med fem katter la hon märke till att även katter varierar sina röster när de spinner, jamar, kurrar och använder andra läten.

– Det förvånade mig. Då fanns det inte så mycket kunskap om katters röster och kommunikation, så jag började spela in mina och andras katter. Jag analyserade deras läten med metoder som mäter språkljud. Sen fick jag och två arbetskamrater pengar till ett forskningsprojekt. Vi spelade in katter från olika delar av Sverige och analyserade deras läten.

Om forskaren

Språkvetaren Susanne Schötz forskar om fonetisk variation – hos katter. Hon är verksam på Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet.

Vad kom ni fram till?
– Att katter använder många olika läten för att kommunicera. Att deras röstläge och melodi varierar i olika läten, och att lätena påverkas av hur katterna mår, fysiskt och psykiskt. Till exempel jamar katter oftare med stigande melodi när de är nöjda och vill ha uppmärksamhet, men när de är missnöjda och stressade har de oftare en fallande melodi.

Varför är det viktigt att kunna tolka katters läten?

– Jag tror att forskningen kan hjälpa oss att förstå katter bättre. Många katter slängs ut ur sina hem för att vi människor inte förstår deras signaler. Vi kanske inte förstår varför katten klöser eller kissar utanför kattlådan. Och katter försöker ofta dölja att de mår dåligt eller har ont, men det kan finnas ledtrådar som hjälper oss att förstå och ta en sjuk katt till veterinär tidigare. Jag hoppas också att forskningen kan göra oss människor bättre på att kommunicera med katter, så att de kan förstå oss.

Jamandet är en rest från kattungestadiet, då ungen sökte stöd hos sin mamma. Hos tamkatter har det språket sedan blivit kattens sätt att kommunicera med matte och husse.

Susanne Schötz har också börjat intressera sig för hur katter bildar vokalljud i sina läten.

– Om man lyssnar noga kan man höra att det ofta finns flera vokalljud i en katts ”mjau”. Det skulle vara intressant att se om det har samband med hur katten mår. Det verkar som om katter använder andra vokalljud när de är spända i kroppen, kanske för att de är stressade eller ängsliga, än när de är avslappnade, glada och nöjda.

Forskningen gav Susanne Schötz lgNobelpriset, ett internationellt pris som delas ut en gång om året till forskning som ”först får oss att skratta och sedan tänka efter”.

Kan du skilja på mjau och kurr?

  • 1

    Mjau

    Söker uppmärksamhet. Ofta med mun som öppnas och stängs, tonande. Stor variation med många underkategorier: gny, gnäll, jämmer, mjau/jam.

  • 2

    Kurr

    En vänlig hälsning eller bekräftelse. Ganska kort svagt läte, ofta rullat mjukt på tungan med stängd mun, tonande.

  • 3

    Fräs (och spott)

    Varnar och skrämmer. Öppen mun, synliga tänder, kraftig utandning med luftstöt.

  • 4

    Tjatter

    Jaktljud. Mycket korta, snabba tonlösa läten, öppen mun med skakande underkäke. Liknar ”klickande” k-konsonanter.

  • 5

    Morr

    Varnar. Grovt, mycket mörkt och lågfrekvent, utdraget tonande vibrerande läte. Öppen mun under långsam och stabil utandning. Ofta kombinerat med yl.

  • 6

    Yl

    Varnar. Långa sekvenser av utdragna vokaliska läten; kombinationer med bland annat ”i”, ”j”, ”aw”, ”oi”, ”äu”.

Susanne Schötzs forskningsprojektet heter Meowsic (Melody in Human–Cat Communication) – och syftar till att förstå hur katter och människor använder melodi, intonation, rytm, dynamik och andra ljudegenskaper i språket, när de kommunicerar med varandra.

Lyssna till katternas läten på meowsic.se.

lgNobelpriset – forskning som först får oss att skratta och sedan tänka efter

IgNobelpriset anspelar på Nobelpriset, och det engelska ordet ignoble som betyder ungefär obetydlig eller ovärdig.

Men priset, som instiftades 1991, är idag inte alls ovärdigt. Tvärtom uppmärksammas ofta udda eller rolig forskning. Tanken är att belöna sådan forskning som först får oss att skratta – och sedan tänka efter.

Vid prisceremonin deltar ofta riktiga Nobelpristagare. Och en person har faktiskt fått båda priserna. Ryssen Andre Geim belönades med ett IgNobelpris för sin forskning om att få grodor att sväva. Tio år senare fick han Nobelpriset i fysik 2010 för upptäckten av materialet grafen.

IgNobelpriset delas ut i tio kategorier, som varierar något från år till år beroende på upptäckterna. Även om forskningsresultaten vid första anblicken  kan verka skrattretande, finns det ofta en klok tanke bakom.

Här är några svenskar som fått det ovanliga priset:

Fisande sillar prisade

  • 2022: Daniel Lindh, om att folk på blinddejt synkroniserar sina hjärtslag om de finner varandra attraktiva.
  • 2022: Magnus Gens, KTH, utvecklade en testdocka i form av en älg för att bättre simulera vad som händer en bilist som krockar med det stora klövdjuret.
  • 2016: Susanne Åkesson och kollegor, Lunds universitet, om varför vita hästar drabbas av färre bromsar än mörka hästar – mörka hästryggar reflekterar solljus så att de liknar vattenytor där bromsarna vill lägga ägg.
  • 2013: Maria Dacke och kollegor, Lunds universitet, om att dyngbaggen navigerar efter Vintergatan.
  • 2012: Miljöingenjören Johan Pettersson, om varför vissa människor i Anderslöv, Skåne, fått grönskimrande hår (för att rören som vattnet rinner igenom är gjorda av metallen koppar).
  • 2004: Håkan Westerberg, Fiskeriverket, om varför sillar ”fiser” (det är en slags kommunikation).

Text: Maria Zamore

Läs också:

Vad säger du lilla kisse?

Psst …

Vetenskapens värld är stor – denna guide är liten. Se det här som en startpunkt för att förstå mer om forskning. Saknar du något eller har du en synpunkt? Mejla oss gärna på red@forskning.se