Bilden av den samiska tron och verklighetsuppfattningen har i hög grad präglats av ett utifrånperspektiv. Eftersom den ursprungliga kulturen är oral, det vill säga saknar skrift, finns det inga egna skrifter som förklarar tro och rit. De texter som finns är präglade av kyrkostatens religiösa perspektiv.

De sjuttiotal bevarade trummorna och de bilder som finns på dem är den enda egna ursprungliga religionsurkunden. Då det saknas förklarande skrift är tolkning av dessa bilder svår men betraktade ur ett ekologiskt perspektiv framträder en dynamiskt medveten relation mellan det mänskliga samhället och dess föreställningar och miljön.

— Den samiska kulturen sågs länge som magins, trolldomens och det hedniska djävulsskapets värsta hemvist. Samernas trumma sågs som det främsta magiska hjälpmedlet och beslagtogs och förstördes, berättar Rolf Christoffersson.

Samerna ansågs också vara omusikaliska. Deras sång, jojken, förknippades med trolldom och sågs därför som olämplig i kyrkan. Trumman har ända till idag inte betraktats som ett musikinstrument utan endast ett magiskt ljudverktyg. Modern forskning om ursprungsfolkens musik ger dock den mycket dynamiska nutida samiska musiken en egen autentisk bakgrund. Rolf Christoffersson menar i sin avhandling att den samiska trumman måste erkännas som musikinstrument.

— Om vår strävan för mänskliga rättigheter, religions- och tankefrihet skall vara trovärdigt måste vi städa i vårt eget hus. Även vår svenska stat har varit så sammanlänkad med religion att kravet på religiös tro och rit från och med reformationen varit mycket noga preciserat. Den som inte anpassade sig kunde fängslas, fråntas sina ägodelar och även dömas till döden, säger Rolf Christoffersson.

Han menar att denna föreställning om en enhetskultur fortfarande lever kvar i dag i en otidsenlig och omöjlig sammanblandning av stat och religion. Bland annat återfinns denna föreställning i grundlagens, successionsordningens, föreskrift att Sveriges kung måste vara lutheran.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Rolf Christoffersson, tel. 018-30 10 88 eller 070-345 37 02

— Det är ju så, ju högre upp man kommer, desto mer intresserad är man av forskning för annars står man inte ut att vara kvar här. Dom som brinner för forskning dom har ju svårt att förstå att en yngre person inte gör det.

Så säger en av de forskarstuderande som Mårten Mårtensson intervjuat för sin avhandling om doktoranden och forskningsmiljön. Avhandlingen bygger på tre studier: en observationsstudie, en enkät och en intervjustudie. Intresset för området väcktes när Mårten Mårtensson för några år sedan var anställd på KTH för att arbeta med ledarutvecklingen där. Under loppet av två år hoppade tolv doktorander av sin forskarutbildning vid en av institutionerna. Varför gjorde de det? De hade satsat på en utbildning som skulle ge dem en bra framtid och institutionen var beroende av dem för sina forskningsuppdrag.

Mårten Mårtensson menar att det finns en klyfta mellan många doktoranders livssyn och värderingar och den kultur som präglar forskningsmiljön.

— Det är tydligt att klyftan väcker frågor. Två tredjedelar av doktoranderna funderar varje dag eller varje vecka på sådana livsfrågor som handlar om vad som är viktigt i livet eller vad som är rätt och orätt i deras ställningstaganden, säger han.

Avhandlingen visar också att doktorandernas tilltro till vetenskapens möjligheter att förklara det som idag verkar oförklarligt är stor. Nästan nio av tio har det synsättet. Däremot menar de att vetenskapen knappast ger några svar på frågor om meningen med livet. Den livsfrågan är särskilt viktig för den fjärdedel av doktoranderna som med avhandlingens faktaspråk är ”avbrytarbenägna”, alltså de doktorander som har funderat på att hoppa av sin utbildning. I den gruppen är åtta av tio inte nöjda med handledningen. Framtiden som forskare ser oviss ut. Man är tveksam till nyttan med det man gör och man funderar ofta på livsfrågor.

Mårten Mårtensson har i arbetet med sin avhandling sökt svaren på vad det är som skiljer de här doktorandernas synsätt från de värderingar som präglar deras forskningsmiljöer. Vad det är som gör att unga och medelålders människor säger: ”Skulle jag kunna vrida klockan tillbaka, så skulle jag aldrig hoppa på det här tåget igen.”

En doktorand uttrycker saken så här: ”Vi sjuttiotalister prioriterar mer familjen. Vi tycker inte att jobbet är det viktigaste. Så känner jag att det är bland folk i min ålder på institutionen också”.

Avhandlingen visar bland annat är att det i en ung och medelålders generation forskare finns åtskilliga personer som prioriterar ”mjuka” livsvärden kontra det ”tidspoliseri” som de upplever att de möter i forskningsmiljön. För att bli accepterad där ska man ”producera mycket, vara positiv och engagerad, inte ifrågasätta så mycket utan gärna göra som man blir tillsagd”.

— Även om det här inte är hela bilden av förhållandet mellan doktorander och forskningsmiljöer – det finns också en nyfikenhet och forskningslust som inte viker för några hinder – ger avhandlingen ändå en tankeställare om en livssyn som det är nödvändigt för handledare och institutioner att veta något om och kunna hantera, säger Mårten Mårtensson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Mårten Mårtensson, tel: 08-560 233 25, 08-560 233 35 eller 070-529 1935, e-post: marten.martensson@teol.uu.se

– August Strindberg själv beskrev ofta hur han drabbades av ett slags feber, när han skrev. Trots att han kunde sträva efter att följa en plan flödade inte sällan orden bortom hans kontroll. Men forskare övertolkar Strindbergs nycker i jakten på underliggande betydelser i stället för att inse att den ryckiga rörligheten är verket.

Erik van Ooijen hävdar att forskare ser det som ett vetenskapligt resultat att kunna beskriva verket som en enhetlig helhet i stället för att ta hänsyn till att August Strindberg ibland inte använder inslag för dess symboliska mening utan för att de skapar en särskild rytm eller stämning.

– Spekulativa tolkningar har fått stå oemotsagda och därmed kunnat upprepas av samma forskare i årtionden. Det är lite oroande ur vetenskaplig synpunkt att direkta felaktigheter inte kommenteras av senare forskare.

– August Strindberg sade själv att dikten växer fram som ett mögel ur författarens hjärna. Det kan låta negativt, men man kan också se det som något positivt som växer fram när man inte lägger märke till det. Det har vitalitet.

Erik van Ooijens forskning visar hur det mirakulösa föds ur det oförutsägbara hos August Strindberg. Författaren kastar in tankar, ändrar karaktärer och byter riktning utan förklaring. Det ger hans dramatik ett nyckfullt liv och rörelse.

– Därför ska inte allt tolkas som om det har en särskild betydelse utifrån en bestämd plan utan det ska ges utrymme för händelser som utvecklas enligt nyckfulla mönster.

Örebroforskaren bejakar nyckfullheten och slumpen i sina tolkningar av August Strindbergs kammarspel. I sin doktorsavhandling försöker han beskriva principer för skapande och konstnärlig sammansättning bortom det planmässiga eller formfulländade. Verken betraktas i termer av rörelser, intensitet och hastigheter.

– För August Strindberg är universum i sig både det Oändliga Sammanhanget men också den Stora Oredan. I ett sådant universum bär inte allt på bestämda betydelser. Allting utvecklas enligt August Strindberg i ett nät som en oändlig serie ”likgiltiga förändringar”, fram och tillbaka, enligt oförutsägbara principer. Jag har denna syn på universum i åtanke när jag tolkar hans litteratur.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Erik van Ooijen mobil 073-7590715, erik.van-ooijen@oru.se

– Lärarens insatser är avgörande för att skapa en positiv inlärningsmiljö som är bra för både språkutvecklingen och läsningen, säger Ulla Damber som nyligen doktorerat i pedagogik vid Linköpings universitet.

Hennes avhandling handlar om hur faktorer bortom socioekonomisk bakgrund och språkbakgrund påverkar svenska barns läsutveckling.

En av avhandlingens studier undersöker åtta klasser i årskurs tre med exceptionellt bra resultat i läsning. Eleverna bodde i ett förortsområde med låga inkomster och utbildningsnivåer. De flesta hade svenska som andra språk.

– Inkomst och utbildningsnivå har stor betydelse för skolresultaten, men de här klasserna trotsade alla odds. Jag ville veta hur det gick till, säger Ulla Damber.

Det visade sig att lärarna hade en gedigen lärarkunskap och många pedagogiska metoder i sin verktygslåda. Både lärare och elever hade en positiv inställning till skolan och arbetet skedde både individualiserat och med klassen som grupp. Standardiserade tester användes inte och även barn med annat modersmål än svenska fick möjlighet att utvecklas och lyckas.

– Pedagogiken var framtidsorienterad och fokuserade inte på barnens brister eller orsaker till tidigare misslyckanden. Man arbetade tillsammans med andra för att klara av det man inte kunde göra på egen hand.

Ulla Damber menar att det har med synen på utbildning och skolsituation att göra. Problemen knöts inte i första hand till individen. Man såg att det kunde finnas hinder i omgivningen.
Några av eleverna intervjuades om de första skolåren när de blivit högskolestuderande. De berättar att de blev sedda, kände att lärarna trodde på dem och upplevde att de fick lyckas. De fick ett intresse för läsning, läste mycket och utvecklade på så sätt sitt språk.

– En positiv inlärningsmiljö handlar om mänskliga möten, om lärarnas förhållningssätt och att barnen blir sedda, konstaterar Ulla Damber.

Avhandlingen heter Reading for Life. Three studies of Swedish Students’ Literacy Development.
Disputationen ägde rum den 28 januari 2010.

Kontaktinformation
Kontakt:
Ulla Damber
0611-86136, 070-2466596

En av målkonflikterna är den mellan regeringens mål att öka antalet doktorander och en förbättrad anställningssituation för doktoranden.

— Den typ av finansiering som reformen förordar är dyr för fakulteter och institutioner vilket kan leda till att färre personer kan antas till utbildningen. Men finansieringen ger samtidigt doktoranden ett bättre socialt skyddsnät, säger Jennie Haraldsson vid institutionen för arbetsvetenskap.

En annan målkonflikt riskerar att uppkomma mellan det minskade antalet doktorander och institutionens behov av att doktoranderna undervisar på grundutbildningsnivå.

— När doktoranderna blir färre riskerar de som finns att få en större undervisningsbörda, vilket kan få konsekvenser för avhandlingsarbetet.

En tredje  målkonflikt eller paradox rör synen på forskarutbildningen som antingen en utbildning, ett arbete eller ett kall. I reformen förstärks utbildningens arbetsrättsliga karaktär samtidigt som reformen framhåller att det handlar om en utbildning. Hur ansvariga på institutionsnivå ser på forskarutbildningen får konsekvenser för både hur utbildningen organiseras och för den enskilde doktoranden.

En fjärde målkonflikt, som inte är lika klart kopplat till reformen, gäller synen på hur akademin som helhet ska styras. Här ställs den kollegiala styrningen mot en mer professionell styrning.

I vissa fall är regeringens styrning konkret, som genom förändringar i högskoleförordningen. I andra fall är styrningen mer indirekt, som genom att framhålla vissa fakultetsområden som goda exempel medan andra framhålls som syndabockar. Det övergripande målet med reformen är att effektivisera utbildningen och argumenten som används bygger i stor utsträckning på nationalekonomiska begrepp som sätter ”utbud” och ”efterfrågan” i centrum. Doktoranden framstår som en vara likt många andra varor.

På institutionsnivå framkommer ofta en ambivalent inställning till den politiska styrningen av forskarutbildningen. I vissa fall uppfattas styrningen vara för hård, i andra efterfrågas mer struktur. Den ambivalensen återfinns även i förhållande till användningen av de individuella studieplanerna. Studieplanerna uppfattas bland annat som ett verktyg för att planera, följa upp och kontrollera doktorandens arbete, men också som ett sätt att identifiera eventuella problem. Men bara för att de skrivs betyder det inte att studieplanerna kommer till användning

Forskning och forskarutbildning har en framskjuten plats i samhällsdebatten. Men det är sällsynt med granskningar av forskarutbildning på organisationsnivå. Ännu mer sällsynt är en granskning av styrningen av forskarutbildningen, vilket dock Jennie Haraldsson nu gör i sin avhandling.

Kontaktinformation
Jennie Haraldsson lägger fram sin avhandling ’”Det ska ju vara lite äventyr” – styrning av svensk forskarutbildning utifrån reformen 1998’ vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: Fredagen den 12 februari kl. 09.15. Plats: Sal 10 universitetets huvudbyggnad, Vasaparken, Göteborg
För mer information, kontakta Jennie Haraldsson, jennie.haraldsson@gu.se, 031-786 64 44, 0704-225616

Annika Rudman har studerat förhållandet mellan lagstiftning, sedvanerätt och möjligheten till utveckling i relation till svarta kvinnors äganderätt och de jordreformer som genomförts i Sydafrika sedan 1994.

– De värderingar som styr den sydafrikanska jordreformen handlar både om rätten till jämställdhet mellan kvinnor och män och förbud mot diskriminering baserat på ras, men det ska samtidigt balanseras mot den lokala sedvanerätten och det traditionella ledarskap som är knutet till denna. Varje reform måste därför ta hänsyn till att det kan uppstå konflikter mellan de olika värdesystemen, säger Annika Rudman, som doktorerar i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet.

Den förändringsprocess som idag äger rum i Sydafrika sker inom det nya officiella juridiska ramverket som betonar jämställdhet och pluralism.
– Jag har med utgångspunkt i den nya konstitutionen som trädde i kraft 1997 undersökt sedvanerättens funktion och status inom den sydafrikanska jordreformen och försökt uppmärksamma de juridiska problem som många svarta kvinnor i Sydafrika tvingas hantera när de försöker få tillgång till jord genom det nya systemet, säger Annika Rudman.

I sin avhandling pekar hon på farorna med att bygga nya äganderättsstrukturer kring de sedvanerättsliga och ofta patriarkala strukturerna.
– Det traditionella ledarskapet i Sydafrika har en framträdande roll att spela i kampen för att öka respekten för jämlikhet mellan kvinnor och män, särskilt på landsbygden, säger Annika Rudman.

I studien föreslås därför att nationella riktlinjer presenteras för hur det traditionella ledarskapet i Sydafrika kan närma sig och implementera jämställdhet i relation till de sedvanerättsliga principerna som styr jordägandet i många av Sydafrikas olika kulturella grupper.
– Dessa förslag bygger på den idé som lanserats av den sydafrikanska konstitutionella domstolen, att det är det traditionella ledarskapet som bör vara drivande i frågan om utvecklingen av sedvanerätten i linje med de krav på jämställdhet som finns i konstitutionen, säger Annika Rudman.
Utöver den juridiska analysen så placerar avhandlingen Sydafrikas jordreform i ett utvecklingssammanhang och studerar möjligheten att genom ett skydd av kvinnors rättigheter hjälpa till att minska den ökande av fattigdomen bland kvinnor i Sydafrika, vilken på senare tid har förvärrats genom spridningen av HIV/Aids. Materialet till avhandlingen är insamlat under sammanlagt 3 års fältarbete i olika delar av Sydafrika.

Avhandlingens titel: Equality before custom? A study of property rights of previously disadvantaged women under land reform and communal tenure in post-apartheid South Africa.
E-länk: http://hdl.handle.net/2077/21378
Fakultetsopponentens namn: Professor Sia Spiliopoulou Åkermark, Ålands fredsinstitut, Mariehamn
Tid och plats för disputation: Fredagen den 12:e februari 2010, kl. 13.00, sal 302, Annedalsseminariet, Campus Linné, Göteborg.

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Annika Rudman, tel +27 76 4477066 (bost.), +27 21 8083191 (arb.), e-post: arudman@sun.ac.za
Avhandlingen kan beställas hos Ewa Sjölin, ewa.sjolin@globalsltudies.gu.se för 150 kr plus porto.

– För att hantera problem samarbetar staten med privata företag, frivilligorganisationer och aktörer på andra nivåer som till exempel EU. Detta gör att det är lätt att tro att staten tvingas styra med en mjuk hand och att den står allt mer maktlös.

Erik Hysing undersöker i sin doktorsavhandling hur miljöfrågor hanteras inom skogs- och transportpolitiken, som är två viktiga områden i såväl ekonomisk och social som ekologisk mening. Hans studier visar att staten har en fortsatt central roll, men inte enbart genom traditionella metoder som lagstiftning och skatter. Staten hittar nya arbetsformer och bildar nätverk mellan offentliga och privata aktörer.

– Skogspolitiken har till exempel växt fram genom att olika intressegrupperingar har kunnat samlas kring idén om hållbart skogsbruk. Idéer om möjligheter att kombinera miljö och ekonomi växte i styrka. Samtidigt började miljövänligt skogsbruk efterfrågas på viktiga exportmarknader och det ledde till att utvecklingen kunde ta fart.

När staten inte använder sig av regleringar eller andra hårda styrmedel blir den statliga styrningen mindre synlig. Skogsbrukscertifieringarna ses ofta som ett exempel på styrning utan statlig inblandning, där regler utarbetats och styrs av privata aktörer. Vid en närmare studie visar det sig dock att staten ändå påverkat utvecklingen genom till exempel politiska uttalanden, men också genom att statliga bolag deltar.

– Regeringen uppmuntrade parterna att komma överens om reglerna runt certifiering, men om de inte kunde nå en lösning så antyddes det att staten skulle gå in och reglera skogssektorn.

Genom att nya styrningstekniker har introducerats som ett komplement till de mer traditionella sätten att utöva makt, finns det fler sätt att nå resultat. Staten är en arena för offentliga och privata aktörer, där de kan få tillgång till resurser och politiskt stöd. Staten sätter ändå ramarna genom grundläggande regler utifrån en auktoritet baserad på demokratiska val.

– Min forskning visar att staten fortfarande har en stark ställning men att den använder nya sätt att utöva makt på. Det gör den statliga styrningen mindre synlig men lika stark.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Erik Hysing 070-752 0316, erik.hysing@oru.se

Avhandlingen ställer viktiga frågor om den privata undersökningsbranschens praxis, vetenskapens villkor och mediernas roll i samhället. Medie- och kommunikationsvetaren Peter Petrov undersöker de kvantitativa frågeundersökningarna som maktfaktor.

– Den här typen av frågeundersökningar är en mycket osäker kunskapskälla, konstaterar han. Undersökningsföretagens konkurrenssituation och vinstintressen gör att metodfrågorna ofta hamnar i bakgrunden.

Petrovs studie visar att bristen på öppenhet för extern granskning och beroendet av de politiska och ekonomiska fälten gör att researchbranschens praxis ligger långt ifrån vetenskapens. Metoderna är istället en del av företagens sätt att bekräfta eller förändra rådande maktrelationer. Särskilt fokuserar avhandlingen på hur surveyundersökningar om Internetanvändning har framställts i affärspressen. Analyserna visar att de har varit ett effektivt sätt att skapa ”sanning”.

– Frågeundersökningarna drar med orätt fördel av vetenskapens legitimitet. De kommersiella aktörererna låter undersökningarna förmedla en viss bild av verkligheten, bland annat genom att sprida utvalda resultat i medierna. På så sätt har man till exempel försökt påverka utvecklingen av Internet i enlighet med sina egna strävanden, säger Peter Petrov.

Avhandlingen ställer undersökningsföretagens metoder och praxis mot de rådande vetenskapsidealen och vetenskapens sociala roll. Genom analyser av publikmätningarnas databaser utvärderas studiernas vetenskapliga halt i förhållande till föreställningar om vetenskaplig objektivitet och om vetenskap som samhällsfenomen.

Måndag den 15 februari försvarar Peter Petrov, institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Kvantitativa frågeundersökningar: produktionsvillkor, vetenskaplighet, spridning i medierna. Fakultetsopponent är docent Tobias Olsson, Högskolan för lärande och kommunikation vid Högskolan i Jönköping.

Peter Petrov, född 1955, har varit programmerare och systemerare vid Sveriges Radios Publik- och programforskningsavdelning, publikanalytiker vid Sveriges Radios planeringsavdelning och medieforskare vid KTH och Södertörns högskola samt universitetsadjunkt i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan Dalarna.

Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:
Peter Petrov
Tel: 070-768 2049
E-post: peter.petrov@comhem.se
Porträttbild kan beställas med vändande e-post.

Internationellt miljösamarbete är sällan succéartat. Anledningen är att stater har få drivkrafter att bidra till det kollektivt nyttiga, men desto fler att åka snålskjuts på andra.

– Denna bild är visserligen träffande, men givet en sådan beskrivning är det svårt att förstå varför Sverige tog på sig en så tuff börda i Kyoto, och dessutom kommer att överträffa sina egna målsättningar, säger Mathias Zannakis, som disputerar vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Mathias Zannakis har undersökt hur Sverige har tolkat frågor om vem som har ansvaret för att agera för att motverka klimatförändringar och vilka åtgärder som bör vidtas.

Avhandlingens utgångspunkt är att den svenska klimatpolitiken konstrueras genom förhärskande samhälleliga berättelser, där vissa normer och beteenden är starka.

Möjlighetsberättelsen, det vill säga att klimatutmaningen kan innebära fördelar för Sverige och svenskt näringsliv, har levt sida vid sida med en uppoffringsberättelse, som handlat om att klimatarbetet innebär en kostnad.

– Men möjlighetsberättelsen har blivit mer och mer framträdande och kan iakttas hos alla partier, säger Mathias Zannakis.

Tillsammans med en berättelse om ekologisk rättvisa, det vill säga att den rika världen har det stora moraliska ansvaret i klimatpolitiken, kan det faktum att det finns en bild av att svenskt näringsliv kan vinna fördelar förklara Sveriges agerande.

– Kombinationen av dessa berättelser har bidragit till att ge Sverige legitimitet både bland fattiga länder och bland aktörer i den rika världen som har menat att klimatpolitik innebär en uppoffring. Det återstår att se om Sverige fortsätter på det här spåret i kölvattnet av Köpenhamnsprocessen.

I sina slutsatser vänder sig avhandlingen mot att globala miljöproblem ensidigt beskrivs som sociala dilemman, där enskilda aktörer gör allt för att maximera sin egen nytta.

– Min poäng är att det uppstår problem om man tar för givet att människor bara handlar i egenintresse. Då blir ageranden som det svenska i det här fallet ”konstiga” och svåra att förklara, säger Mathias Zannakis.

– För de allra flesta länder har det framstått som mest rationellt att försöka undvika åtaganden. Sveriges agerande visar att vad som uppfattas som rationellt inte kan tas för givet.

Avhandlingen visar att den konsensusbaserade klimatforskningen som den är framställd av FN:s klimatpanel, IPCC, tydligt reproduceras i den svenska politiken. Anammandet av IPCC:s problembild gör det möjligt att konstruera ett ansvar genom en kombination av berättelserna om möjligheter och ekologisk rättvisa.

Resultaten visar också att Sverige tacklar klimatfrågan genom en vilja att involvera hela samhället. Det finns även en stark tilltro till att det rationella, planerande samhället ska lyckas med sina målsättningar genom att införa kostnadseffektiva åtgärder. Detta möjliggörs av att det i Sverige av tradition anses legitimt med en stark stat som försöker styra och begränsa olika verksamheter.

Avhandlingens titel: Climate Policy as a Window of Opportunity. Sweden and Global Climate Change.

Fakultetsopponent: Docent Karin Bäckstrand, statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.

Disputation: fredag den 12 februari 2010, kl. 13.15, Sal 10, Universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg.

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Mathias Zannakis, tel. 031-786 1200, e-post: mathias.zannakis@pol.gu.se

Under år 2008 fördes cirka 424 miljoner cigaretter in i Sverige i samband med svenskars utlandsresor. Mängden var densamma som 2007 men antalet köpta smuggelcigaretter har däremot ökat från 144 miljoner till 440 miljoner, det vill säga med cirka 205 procent.

Svenskarnas köp av privatimporterade cigaretter (som privatpersoner lagligt fört in i landet och sålt vidare utan kommersiellt syfte) uppgick år 2008 till cirka 134 miljoner, en ökning med cirka 6 procent jämfört med 2007. Sammantaget så ökade därmed den oregistrerade cigarettkonsumtionen under 2008 med cirka 44 procent i jämförelse med 2007 (998 miljoner mot 694 miljoner).

– Den registrerade försäljningen, det vill säga den som beskattas i Sverige, har minskat under 2008 men samtidigt har den oregistrerade konsumtionen ökat. Denna utveckling är helt i motsats till hur utvecklingen för den registrerade och oregistrerade alkoholen ser ut, berättar Tove Axelsson Sohlberg vid Stockholms centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, SoRAD.

Svenskarna röker dock mindre. Den totala cigarettkonsumtionen fortsatte att minska under 2008 och var cirka 2,7 procent lägre än 2007 och 7,7 procent lägre än 2006. Denna utveckling får stöd i andra uppgifter som visar att andelen dagligrökare minskat under samma period.

Den registrerade (i Sverige beskattade) cigarettförsäljningen minskade under 2008 samtidigt som den oregistrerade cigarettkonsumtionens andel av den totala cigarettkonsumtionen ökade från 9,5 procent under 2007 till 14 procent för 2008.

Även den oregistrerade snuskonsumtionen har ökat under 2008: med 320 procent jämfört med 2007. 2008 uppgick den till cirka 30,8 miljoner dosor varav 17 miljoner var resandeinförda (främst från Finland) och cirka 9,7 miljoner hade beställts via Internet. Köp av smuggelsnus uppgick till cirka 4 miljoner dosor.

Nedan följer några huvudresultat från årsrapporten:

Under år 2008 röktes cirka 7 miljarder cigaretter i Sverige varav den legala försäljningen stod för ca 86 procent. Resandeinförda cigaretter utgjorde cirka 8 procent varav 2 procent såldes vidare. Köpta smuggelcigaretter stod för 6 procent.

Den registrerade försäljningen har i jämförelse med år 2007 gått ned med 7,6 procent. Resandeinförseln är stabil på cirka 6 procent medan köp av smuggelcigaretter ökat med 205 procent mellan åren 2007 och 2008. Köp av privatimporterade cigaretter utgör bägge åren cirka 2 procent av den totala cigarettkonsumtionen.

Andelen dagligrökare fortsätter att minska. Under år 2008 rökte cirka 11,5 procent dagligen i jämförelse med 12,5 procent år 2007.

Den legala försäljningen av snus år 2008 utgör cirka 84 procent av den totala snuskonsumtionen. Resandeinförda snusdosor utgör den största oregistrerade delmängden med cirka 9 procent och Finland var det vanligaste landet att föra in snus ifrån.

Det är färre personer som snusar dagligen än som röker men ser man till endast männen så är det numera fler män som snusar dagligen än som röker.

Om kartläggningen:
SoRAD:s kartläggning av tobakskonsumtionen inleddes i juni år 2003 och är baserad på både försäljningsstatistik (registrerad tobakskonsumtion) och självrapporterade uppgifter om resandeinförsel, köp av smuggel- och privatimporterade cigaretter samt köp via Internet (oregistrerad tobakskonsumtion). De självrapporterade uppgifterna bygger på telefonintervjuer (genomförda av Synovate) med 1500 slumpmässigt utvalda svenskar varje månad, det vill säga totalt 18 000 personer per år. En beskrivning av undersökningens metodologiska överväganden samt av det underliggande frågeformuläret i intervjuundersökningen finns i årsrapporten.

Rapporten kan laddas ner som pdf på http://www.sorad.su.se/content/1/c6/04/86/13/Talomtobak2008.pdf

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Tove Axelsson Sohlberg, SoRAD, tfn 08-16 10 16, 070-4935890, e-post tove.sohlberg@sorad.su.se