Bärnstenssyra är en sk byggstensmolekyl och kan användas som en slags plattform för tillverkning t ex av biologiskt nedbrytbara plaster och kemikalier. Genom att, med hjälp av E-coli-bakterier, jäsa (fermentera) socker som finns t ex i skogsråvara, år man fram bärnstenssyra. Sett ur ett växthusgasperspektiv är processen mycket attraktiv eftersom E.coli bakterier fixerar koldioxid vilket medför minskade utsläpp.
Christian Andersson presenterar i sin avhandling resultat som är avgörande för att kunna
använda teknologin för industriell framställning av bärnstenssyra. Genom att optimera olika parametrar i jäsningsprocessen har Christian Andersson lyckat tredubbla produktionen av bärnstenssyra, något som är avgörande för att teknologin ska kunna användas vid industriell framställning i stor skala.
I Sverige är skog den råvara som bäst lämpar sig för framställning av bärnstenssyra. En nackdel med skogsråvara är att den innehåller lignin och extraktivämnen som
frigörs vid nedbrytning och påverkar E. coli-bakterierna negativt. Christian Andersson har lyckats ta bort dessa ämnen med hjälp av kalk eller aktivt kol och lyckas därmed producera bärnstenssyra på nivåer som liknar dem där tillverkningen baseras på rent socker.
Kontaktinformation
Kontakt: Christian Andersson, 0766 – 342 516
En vandringsmyt säger att alla celler i våra kroppar byts ut vart sjunde år. Forskningen har dock visat att vissa typer av celler byts ut varje vecka medan andra celler aldrig byts ut. För många celltyper är omsättningen fortfarande okänd. Det har exempelvis länge varit omtvistat om hjärtat består av samma celler genom hela livet eller om de nybildas, något som har betydelse för hur sjukdomar i hjärtat kan behandlas.
Forskare vid Karolinska Institutet har nu visat att det sker en kontinuerlig, långsam nybildning av hjärtceller hos människan. Hos en 20-åring byts 1 procent av hjärtcellerna ut varje år. Omsättningshastigheten minskar successivt under livet, men nästan 0.5 procent av cellerna byts fortfarande ut varje år hos en 75-åring.
Den långsamma omsättningen innebär att majoriteten av hjärtceller inte hinner bytas ut under ett normalt liv, utan att hjärtat består av en blandning av celler som finns med ända från födelsen och celler som har bildats senare i livet.
– Förlust av hjärtceller efter till exempel hjärtinfarkt leder ofta till permanent nedsatt hjärtfunktion. Den nya kunskapen att hjärtceller kan nybildas kommer att motivera forskning syftande till att hitta sätt att stimulera nybildning för att ersätta hjärtceller som har förlorats, säger Jonas Frisén som har lett studien.
Resultaten nåddes genom en unik metod för åldersbestämning av celler som har utvecklats av forskargruppen. Metoden drar nytta av att kärnvapentester under det kalla kriget ledde till en kraftig ökning av kol-14 halten i atmosfären. Kol-14 inlagras i kroppens celler, och eftersom halterna har varierat under de senaste decennierna fungerar de som en datummärkning av när celler bildades.
Publikation: ”Evidence for Cardiomyocyte Renewal in Humans”, Olaf Bergmann, Ratan D. Bhardwaj, Samuel Bernard, Sofia Zdunek, Fanie Barnabé-Heider, Stuart Walsh, Joel Zupicich, Kanar Alkass, Bruce A. Buchholz, Henrik Druid, Stefan Jovinge, Jonas Frisén, Science, vol. 324, 3 april 2009. Tidskriften har också valt att belysa resultaten i en extra kommentar under vinjetten ”Perspectives”.
Illustration ovan: Mattias Karlén.
För mer information, kontakta:
Professor Jonas Frisén
Institutionen för Cell- och Molekylärbiologi
Tel: 08-524 875 62
E-post: Jonas.Frisen@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
– Antalet tonsillcancerfall ökar över hela Sverige, men kopplingen till HPV har än så länge bara studerats i Stockholm. Men Stockholm är en typisk europeisk storstad så vi misstänker att resultaten visar på en allmän trend, säger professor Tina Dalianis som är en av forskarna bakom studien.
Tonsillcancer är den vanligaste formen av cancer i munsvalget i Sverige. På grund av att tumören ger få tidiga symtom söker sig patienterna sent i sjukdomsförloppet till sjukvården. Då har tumören oftast spridit sig till lymfkörtlarna på halsen och prognosen riskerar då bli avsevärt sämre. Man vet sedan tidigare att rökning och alkoholkonsumtion var en av de största riskfaktorerna för att drabbas av tonsillcancer.
På senare tid har flera studier visat på ett samband mellan HPV och tonsillcancer och idag anses HPV-infektion en etablerad riskfaktor för tonsillcancer. HPV är ett virus som kan ge upphov till hudvårtor och kondylom. Hittills har över hundra olika HPV typer identifierats, varav vissa alltså kan ge upphov till tumörer.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet har följt de personer i Stockholms län som under åren 2003-2007 diagnostiserades för tonsillcancer. Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Cancer, visar att ökningen av antalet tonsillcancerfall i Stockholmsområdet beror på HPV-infektion. Genom att analysera biopsier från 98 av de 120 patienterna kunde forskarna visa att 83 av fallen var HPV positiva. Majoriteten av dessa var positiva för en viss HPV typ, nämligen HPV16.
Det finns stora skillnader mellan HPV-positiva och HPV-negativa tonsillcancerpatienter. Bland annat är de med HPV-positiva tumörer ungefär tio år yngre när de diagnostiseras och att de har en mycket bättre prognos. Av de HPV-positiva har 81 procent 5 års överlevnad, vilket kan jämföras med 36 procent hos de HPV-negativa patienterna.
Sedan 1970 har de HPV-positiva tonsillcancerfallen ökat från 23 till 93 procent av samtliga tonsillcancerdiagnoser, medan de HPV-negativa tumörerna har minskat i antal. Forskarna tror att minskningen i den senare gruppen beror på att antalet rökare under samma tidsperiod minskat.
Tina Dalianis menar att om trenden fortsätter kommer snart nästan all tonsillcancer i Stockholms län vara HPV-positiv, precis som det är med livmoderhalscancer där 99.7 procent av fallen är HPV-positiva.
– Det vi ser idag är resultatet av de infektioner som skedde för ungefär tjugo år sedan. Prognosen är helt klart bättre för de HPV-positiva patienterna, men behandlingen är fortfarande tung att genomgå, säger hon.
Utifrån dessa nya kunskaper vill Tina Dalianis tillsammans med sin forskargrupp studera hur olika typer av behandling påverkar diagnosen och biverkningarna för både HPV-positiva och HPV-negativa patienter. De vill även följa upp om det nya HPV-vaccinet, som från och med 2010 kommer att ges till alla flickor i 10-12 års åldern, även skyddar mot HPV-infektioner i munhålan. Det nya HPV vaccinet ger skydd mot HPV-typerna 16 och 18.
– I andra länder vaccineras både flickor och pojkar. Jag skulle vilja se samma åtgärd även i Sverige. Männen är överrepresenterade i den här cancerformen och skulle det visa sig att vaccinet skyddar mot även den här cancerformen finns det ingen anledning att inte låta pojkar vaccineras, säger Tina Dalianis.
Publikation: “Incidence of human papillomavirus (HPV) positive tonsillar carcinoma in Stockholm, Sweden: An epidemic of viral-induced carcinoma?” Anders Näsman, Per Attner, Lalle Hammarstedt, Juan Du, Mathilda Eriksson, Geraldine Giraud, Sofie Ährlund-Richter, Linda Marklun2, Mircea Romanitan, David Lindquist, Torbjörn Ramqvist, Johan Lindholm, Pär Sparen, Weimin Ye, Hanna Dahlstrand, Eva Munck-Wikland & Tina Dalianis,
International Journal of Cancer, E-pub ahead of print, feb 2009.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Tina Dalianis
Tel: 08-51776583, 070-7910297
E-post: tina.dalianis@ki.se
Adjungerad professor Eva Munck-Wikland
Tel: 08-51772822, 073 0379684
E-post: E-post: eva.munck-wikland@karolinska.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
– Hanteringen av de stora mängder av restprodukter som bildas vid olika industriprocesser är ett växande problem. Stora ytor måste letas fram för förvaringen av avfallet och man måste också försäkra sig om att depåerna inte läcker ut miljöfarliga ämnen, säger Clara Neuschütz.
Ett exempel på avfall som måste tas om hand är de enorma mängder sulfidrik sand som bildas efter det att gruvindustrin utvunnit koppar och zink. Om inte sanden täcks över reagerar den med luft och vatten och bildar ett surt och förorenat läckagevatten som är giftigt för vattenorganismer, och som kan orsaka förhöjda metallhalter i fisk.
Clara Neuschütz har i sin avhandling använt avfall från både värmeverk och avloppsreningsverk där hon konstruerat en övertäckning som skyddar den sulfidrika gruvsanden mot yttre påverkan så att den inte kommer i kontakt med syre eller sprids för vinden.
Flygaska från värmeverk har vissa likheter med cement, och kan vid rätt förutsättningar härda ihop till ett mycket hårt tätskikt. Slammet som blir över efter avloppsrening är näringsrik och kan ge näring åt de växter som planteras i slamskiktet över flygaskan.
Vegetationen kan då etablera sig och växter kan förhindra erosion och vindspridning, minska mängden läckagevatten och dessutom bidra till att platsen får ett trevligare och mer tilltalande utseende. säger Clara Neuschütz.
Men eftersom flygaska och rötslam också innehåller metaller och näring är det viktigt att dessa material i sig inte börjar läcka.
– Däremot har det visat sig att vissa växter förvånansvärt väl kan anpassa sig till dessa material, trots att de på många sätt skiljer sig från naturliga jordar. Det sker bland annat genom att växterna påverkar förhållandena i materialen, till exempel genom att höja eller sänka pH, så att näring blir mer tillgänglig, eller föroreningar mindre aggressiva. Men på det sättet kan de också förändra funktionen hos materialen, frigöra ämnen eller påverka stabiliteten. Och denna förmåga att påverka materialen varierar stort mellan olika växtarter, säger Clara Neuschütz.
Medan en art effektivt tar upp en viss form av kväve kan en annan göra så att läckaget av det ökar och därmed ökar risken för övergödning.
Olika arter har dessutom visat sig kunna växa ned i hårda tätskikt olika väl – exempelvis kan det snabbväxande energigräset rörflen luckra upp en mycket hård yta av härdad flygaska, medan andra växter undviker askan.
Valet av växter har alltså stor inverkan på hur en sådan här efterbehandling fungerar. Clara Neuschütz’ förhoppning är att dessa kunskaper kan öka möjligheterna både till att undvika farligt läckage och till att olika restprodukter kan användas på ett miljövänligt sätt.
Avhandlingens namn
Phytostabilization of mine tailings covered with fly ash and sewage sludge Avhandlingen finns att ladda ned som pdf på: http://www.diva-portal.org/su/abstract.xsql?dbid=8452
Mer information
Clara Neuschütz, Botaniska institutionen, Stockholms universitet, tfn: 070-779 00 96, e-post: neuschutz@botan.su.se.
För bild
press@su.se, 08-16 40 90 eller klicka här.
– Naturvårdare behöver ha en historisk syn på sitt arbete. Jag vill ge biologer och naturvårdare en bild av hur viktigt det historiska skeendet har varit för den natur och det landskap vi ser idag. Samtidigt vill jag också visa historiker och kulturmiljövårdare hur viktiga biologin och landskapets förutsättningar har varit för historiens förlopp, säger Urban Emanuelsson, författare till boken.
Boken tar ett helhetsgrepp på Europas kulturlandskap ur både ett biologiskt och ett historiskt perspektiv. Europas landskapshistoria skildras från äldre stenåldern till modern tid. Innehållet väver samman ämnen som biologisk mångfald och naturvård med historia och arkeologi.
Det finns bland annat kapitel om öppen mark som ett nyckelproblem för naturvården, om utvecklingen från förhistoriska växter och djur till dagens arter, om hur jordbruket introducerades, om antikens kulturlandskap, om beteskultur, om ved, virke och vinterfoder, om utrotning och spridning av djur och växter, om brukade våtmarker, om jakt, om krig och pest, och om havet.
Där finns också kapitel om den politiska utvecklingen, om olika typer av revolutioner som har förändrat Europas landskap och om Sovjetunionens betydelse för Östeuropas landskap.
– Ofta utesluts Ryssland i beskrivningar av Europas natur, och Östeuropa brukar bli styvmoderligt behandlat. Orsaken kan vara språkbarriärer och isoleringen gentemot övriga Europa fram till Berlinmurens fall 1989. Men för den naturintresserade är östra Europa ett mycket intressant område, på många sätt mer intressant än Västeuropa.
I det avslutande kapitlet skildras vad författaren anser vara svagheter i nuvarande natur- och kulturmiljövård, och han ger förslag på hur bristerna kan åtgärdas.
– Fortfarande skiljer man ofta på naturvård och kulturmiljövård. För mig är det en konstlad uppdelning som tyvärr till stor del konserveras av både myndigheter och ideella föreningar. Helst borde naturvårdarna inbegripa hela landskapet. Då blir uttrycket ”det biologiska kulturarvet” en nyckelterm. Europas kulturarv innefattar också till exempel träd formade av människan och olika naturtypers utseende, säger Urban Emanuelsson.
Europeiska kulturlandskap, Hur människan format Europas natur vänder sig till personer som arbetar med natur- och kulturmiljövård, forskare, studerande och överhuvudtaget alla som är intresserade av naturvård, biologisk mångfald, historia och kopplingen mellan dessa. Den är populärvetenskapligt skriven.
Urban Emanuelsson är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet och har under många år varit föreståndare för Centrum för biologisk mångfald. Han är växtekolog med särskild inriktning mot kulturlandskap och frågor som rör historisk ekologi. Han arbetar också med miljöinriktad samhällsplanering och med internationellt naturvårdsarbete i olika världsdelar.
Kontaktinformation
För mer information:
Urban Emanuelsson, urban.emanuelsson@cbm.slu.se, 070-620 43 41.
Birgitta Johansson, Forskningsrådet Formas, birgitta.johansson@formas.se
Emilie von Essen, Forskningsrådet Formas, eve@formas.se
Sverige har som nationellt miljömål att till 2010 skapa 12 000 hektar våtmarker. Trots att samhället gör stora satsningar på att anlägga nya våtmarker så saknas djupare kunskap om våtmarkernas förmåga att rensa bort läckande näringsämnen och föroreningar från främst jordbruket.
Susann Milenkovski är doktorand på avdelningen för ekotoxikologi vid Lunds universitet. Hon konstaterar att hennes forskningsstudie är den mest omfattande som genomförts på bakterier i anlagda våtmarker i världen.
Hon har undersökt 32 anlagda våtmarker i nordvästra Skåne och Halland, dels utanför Helsingborg, dels utanför Laholm, Halmstad och Falkenberg.
– Man vet att våtmarker fungerar som ett slags reningsverk, men ingen vet egentligen hur deras effektivitet varierar med olika faktorer, exempelvis beroende på vilka bakterier som finns i våtmarkerna, säger hon.
Milenkovski har i sin forskning lagt fokus på att studera hur kväve tas omhand i våtmarkerna. Kväve är ett näringsämne som läcker ut från åkrarna och kan orsaka problem med algblomning och syrebrist i sjöar och hav.
Tack vare våtmarker som ligger i jordbrukslandskapet kan en del av kvävet fångas upp och belastar då inte miljön. Det finns ett stort antal olika bakterier som fångar upp kvävet i våtmarkerna. Dessa bakterier, så kallade denitrifierare, omvandlar kvävet från en form till en annan, det vill säga från nitrat till kvävgas.
Susann Milenkovski har också undersökt ifall rester av bekämpningsmedel mot skadeinsekter, ogräs och svamp i jordbruket skulle kunna skada bakteriesamhällena i våtmarkerna. Så verkar dock inte vara fallet utifrån de aktuella mätningarna. Milenkovski konstaterar vidare att det behövs mer forskning kring hur anlagda våtmarker kan fungera som mest effektivt.
Undersökningen av de 32 anlagda våtmarkerna utgör Susann Milenkovskis doktorsavhandling, som redovisas fredagen den 3 april vid en vetenskaplig disputation på Lunds universitet. Susann Milenkovski har själv sina rötter i Halland, hon är uppväxt i Varberg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Susann Milenkovski, tel nr 046 – 222 80 03 eller Susann.Milenkovski@ekol.lu.se
Nationalekonomen Maria Persson har studerat hur handeln mellan EU och utvecklingsländer kan öka. Frågan har de senaste tio åren diskuterats allt livligare i bland annat WTO (Världshandelsorganisationen) och en åtgärd som ofta föreslås är lägre tullar.
Maria Perssons utvärdering visar dock att det kan ge mycket goda resultat att i stället förenkla de procedurer som måste följas varje gång en vara ska passera över till ett annat land.
– Jag fokuserar på hur man begränsar tiden för att få varorna att komma över gränsen. Ju svårare procedur för att exportera, desto längre tid tar det. Mina beräkningar visar att om det tar en dag mindre för en vara att passera gränsen så skulle värdet av exporten kunna öka med en procent, säger forskaren som jämfört enkätmaterial från Världsbanken där man frågat olika mellanhänder inom handeln hur lång tid det för varor att passera gränsen och också kontrollerat på vilken nivå olika länders handel borde ligga
– Ökar handeln kan det leda till större tillväxt och därmed minskad fattigdom i många länder. Samtidigt skulle exporten bli mer diversifierad eftersom en större mängd olika produkter skulle kunna exporteras. Det gör att utvecklingsländerna blir mindre sårbara, vilket är en vinst med den här typen av reformer.
Många företag och länder har stora omkostnader för själva handeln, ett faktum som tidigare varit osynligt. I praktiken leder överdriven byråkrati och långsamma förlopp exempelvis till att mat ligger och ruttnar i väntan på att exporteras, eller att konkurrenten hinner före med en högteknologisk pryl, vilket gör att den egna varan går för ett lägre pris. Förseningarna gör att exportländerna förlorar mycket pengar.
Samtidigt får frågan om tullar allt mindre betydelse, eftersom de allmänna nivåerna successivt minskar. Därmed finns stor potential för att öka handeln genom mera effektiv gränsbyråkrati.
– Med tanke på att det i de flesta utvecklingsländer tar mycket lång tid för exportvaror att passera den egna gränsen, i genomsnitt 34 dagar, så är det realistiskt att man skulle kunna göra mycket större effektiviseringar än en dag utan att det skulle kosta särskilt mycket. De positiva effekterna skulle kunna bli mycket stora.
Ofta handlar det om att ta bort flaskhalsar. Exempelvis kan mer tillgänglig information om vad det är som gäller vid export förenkla mycket för handlaren. Länderna kan begränsa antalet dokument som måste fyllas i. Andra enkla åtgärder är att förlänga öppettiderna på de kontor som sätter avgörande stämplar på dokumenten.
Om även EU-länderna arbetar för motsvarande tidbegränsning skulle effekten bli ännu större. Vid gränsen kan personalen lära sig enkla tekniker för att bedöma risk genom stickprov, vilket både bidrar till att passagen går snabbare och att säkerheten höjs.
– ”Trade facilitation” handlar inte nödvändigtvis om att kontrollera mindre, utan att kontrollera smartare. Företag som skeppat varor i tjugo år utan problem kan tullen lita mer på, medan försändelser där exempelvis exportören tidigare inte visat sig tillförlitlig bör kontrolleras mer. Det handlar om riskbedömning, och där har Sverige varit ett föregångsland, säger Maria Persson.
Maria Persson disputerade den 27 mars med avhandlingen ”From Trade Preferences to Trade Facilitation” på Nationalekonomiska Institutionen vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.
Kontaktinformation
Kontakta Maria Persson på 073-04 12 543 eller maria.persson@nek.lu.se
Skogsträdförädling är ett effektivt sätt att höja avkastningen i skogsbruket. Men arbetet ställer höga krav på statistiska analysmetoder för att säkerställa ett framgångsrikt skogsbruk. Ett exempel är avvägningen mellan genetisk mångfald och förädlingsframsteg.
Jon Hallander har testat sina utvecklade metoder i olika situationer, med hjälp av data ifrån verkliga fältförsök av tall i norra Sverige. För att åskådliggöra fördelarna med de utvecklade metoderna har resultaten jämförts med dem från traditionella metoder.
Fredagen den 3 april kl 10.00 försvarar civ ing Jon Hallander, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, sin avhandling med titeln Novel Methods for Improved Tree Breeding.
Opponent: professor Bailian Li, North Carolina State University, Raleigh, North Carolina, USA.
Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Lokal: sal Björken, SLU i Umeå (Skogis).
Kontaktinformation
Jon Hallander, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, tel 090-786 82 80
jon.hallander@genfys.slu.se
– Det är som när man bygger ett flygplan och matar in en massa information om material och aerodynamik i ett dataprogram för att göra beräkningar innan man testar konstruktionen på riktigt. Vi vet mycket om de kemiska processerna i hjärnan och vilka delar som är aktiverade i olika situationer, men exakt vad som händer i dessa områden är för komplext för att överblicka utan en matematisk modell, säger Jesper Tegnér, professor i beräkningsbiolog och en av forskarna bakom studien.
Arbetsminnet, vår förmåga att hålla och behandla information över tiden, är centralt för de flesta kognitiva processer som tänkande, språk och planering av handlingar. Det är känt sedan tidigare att arbetsminnet är begränsat, eftersom vi bara klarar att hålla ett visst antal ”bollar i luften” samtidigt.
Med hjälp av så kallad funktionell magnetresonansavbildning (fMRI) har man också kunnat se att både pannloberna och parietalloben (hjässloben) är aktiverade när en sekvens av två bilder ska hållas i det visuella arbetsminnet under kort tid. Däremot har det varit okänt hur nervcellerna samverkar för att klara av uppgiften.
Studien som nu publiceras i PNAS bygger på ett tvärvetenskapligt samarbete mellan två forskargrupper vid Karolinska Institutet som leds av Torkel Klingberg och Jesper Tegnér.
I projektet har forskarna utnyttjat tekniker från olika forskningsområden och applicerat dem på tidigare kända data kring hur nervcellerna och deras kopplingar – synapserna – fungerar biokemiskt och elektrofysiologiskt. På så sätt har man på matematisk väg arbetat fram en form av virtuell eller datorsimulerad modellhjärna.
De beräkningar som utförts med ”modellhjärnan” har testats med hjälp av fMRI-experiment. På så sätt har man kunnat bekräfta att beräkningarna verkligen ger svar på de frågor som forskarna ställt.
Med hjälp av dessa tekniker har forskarlaget bland annat kunnat förstå varför arbetsminnet bara klarar att hålla kvar mellan två och sju olika bilder samtidigt.
Allteftersom ökade krav ställs på arbetsminnet kommer de aktiva nervcellerna i parietalloben i allt större utsträckning att hämma aktivitet omgivande celler. De hämmande impulserna mellan nervcellerna blir till slut så starka att den motverkar inlagring av ytterligare inkommande visuella stimuli.
Hämningen kan dock till viss del motverkas genom ökad stimulering från pannloberna. Forskarna föreslår därför i sin artikel att pannloberna kan reglera minneskapaciteten hos parietalloben.
– Modellen förutsäger bland annat att stark aktivering av frontalloberna ger ett bättre arbetsminne. Detta fynd kunde också visas i uppföljande experiment på människor. Arbetsminnet är en flaskhals för den mänskliga hjärnans förmåga att bearbeta information. Resultaten ger oss en ny förståelse för vad den här begränsningen består av, säger Fredrik Edin, doktor i beräkningsneurovetenskap.
Samarbetet mellan de båda forskargrupperna har skett inom ramen för Stockholm Brain Institute. Huvuddelen av arbetet med studien har utförts av Fredrik Edin och gästprofessor Albert Compte, numera verksam som forskningsledare vid det spanska forskningsinstitutet IDIBAPS i Barcelona. Jesper Tegnér är även verksam vid Tekniska Högskolan i Linköping.
Publikation: “Mechanism for top-down control of working memory capacity”, Fredrik Edin, Torkel Klingberg, Pär Johansson, Fiona McNab, Jesper Tegnér och Albert Compte, PNAS, online early edition 30 mars – 3 april 2009.
För mer information, kontakta:
Med dr Fredrik Edin
Mobil: 076-1495078
E-post: edin.fredrik@gmail.com
Professor Jesper Tegnér
Mobil: 0703-282989
E-post: jesper.tegner@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
En jästsvamp vid namn Candida glabrata är vanligt förekommande på utsidan av människors hud. Där gör den ingen större skada. Men om den kommer in i blodsystemet kan den vara direkt livsfarlig för människor med nedsatt immunförsvar, exempelvis cancerpatienter.
– Den kan faktiskt äta upp en inifrån, säger Jure Piškur, professor vid institutionen för cell- och organismbiologi vid Lunds universitet.
Jure Piškur har tillsammans med en grupp forskarkollegor studerat den bakomliggande förklaringen till att denna jästsvamp orsakar allt fler infektioner hos människor. Forskargruppen har upptäckt att Candida glabrata kan mutera på ett överraskande sätt. Istället för att mutationer sker i enstaka gener hos svampen så kan denna jästsvamp mutera genom att omorganisera sina kromosomer och göra kopior av stora kromosombitar.
Effekten av detta är att Candida glabrata blir allt mer tålig mot svampdödande medicin. Den aktuella forskningsrapporten visar att en viss minikromosom kan få jästsvampen att överleva även om den behandlas med nästan tio gånger högre dos än vanligt av antisvampmedlet fluconazole.
– Vår forskning syftar nu till att identifiera de svaga punkterna hos Candida glabrata så att man kan utveckla effektiva mediciner, säger Jure Piškur.
Candida glabrata har blivit den näst vanligaste jästsvampen hos människor. Främst orsakar den irritation, exempelvis i underlivet. Jure Piškur betonar att människor med normalt immunförsvar löper extremt liten risk att drabbas av den livsfarliga formen av svampinfektion via blodsystemet.
Den allra vanligaste typen av svamp hos människor heter Candida albicans och orsakar vanligt förekommande infektioner i kvinnors underliv. Denna jästsvamp är relativt lätt att behandla med svampmedel. Men allt oftare efter behandling ersätts Candida albicans i underlivet med den mer resistenta Candida glabrata.
Forskningsresultaten kring Candida glabrata har nyligen presenterats i två vetenskapliga tidskrifter, PNAS och Nature Review Microbiology.
Fakta om kromosomer och gener:
Kromosomer är de strukturer som alla gener sitter på. Om man liknar kromosomerna vid bladen i en bok så är generna de enskilda orden på varje blad. Istället för att enstaka ord ändras, så som sker vid vanliga mutationer, handlar det här om att ett antal blad blandas och i vissa fall även kopieras och sätts in i boken utan särskild ordningsföljd. Generna är alltså desamma som tidigare, men hela arvsmassan blir ändå förändrad genom att bitar av kromosomerna uppstår i en ny ordningsföljd och i flera kopior.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Jure Piškur, tel nr 046 – 222 83 73 eller Jure.Piskur@cob.lu.se
I studien, som publiceras i kommande numret av den vetenskapliga tidskriften Neurology, har forskarna använt sig av data från 20 000 personer med diagnosen MS och 204 000 personer som inte hade diagnosen. De fann då att MS-patienterna efter 35 år hade 10 procent lägre risk att drabbas av cancer jämfört med personer som inte hade MS. Resultaten var tydligast hos kvinnor som grupp. Men en genomgång av riskförhållandena för olika cancerformer visade på några tydliga undantag. Personer med diagnosen MS visade sig ha upp till 44 procent högre risk att drabbas av cancer i hjärnan eller urinvägarna än de som inte hade MS.
Forskarna tittade också närmare på cancerrisken hos föräldrar till MS-sjuka personer, för att eventuellt hitta genetiska förklaringar. De kunde dock inte hitta någon ökad cancerrisk hos dessa föräldrar jämfört med föräldrar till personer utan MS. Forskarna föreslår därför i sin artikel att den minskade risken att drabbas av cancer generellt för MS-patienter är kopplad till ändrad livsstil efter att man fått sin diagnos.
– En förklaring till den ökade risken för hjärntumörer kan vara inflammation i hjärnan. Å andra sidan är det inte säkert att det är frågan om en faktisk riskökning. Resultatet kan bero på att dessa patienter mer frekvent genomgår neurologiska undersökningar och att hjärntumörer upptäcks i ett tidigare stadium än vad som annars är normalt, säger Shahram Bahmanyar, som lett studien vid Institutionen för Medicin, Solna.
Den ökade risken hos MS-patienter att drabbas av cancer i urinvägarna var förhållandevis liten. Mindre än 0,2 procent av de MS-sjuka hade diagnostiserats med cancer i urinvägarna vid varje 10-årsuppföljning. Här menar forskarna att det kan finnas en koppling till den ursprungliga sjukdomen. De påpekar också att personer med MS-diagnos vanligen har lägre BMI (body mass index) än befolkningen i genomsnitt och att man sedan tidigare vet att det finns en koppling mellan kroppsvikt och cancerrisk.
Studien har finansierats genom stöd av Bibbi & Nils Jensens Stiftelse, The Montel Williams MS Foundation, EU:s sjätte ramprogram, NeuroproMiSe samt Svenska riskförbundet för neurologiskt handikappade.
Publikation: “Cancer risk among patients with multiple sclerosis and their parents”, Shahram Bahmanyar, Scott M Montgomery, Jan Hillert, Anders Ekbom, Tomas Olsson, Neurology – the medical journal of the American Academy of Neurology, 31 mars 2009.
För frågor, kontakta:
Med dr Shahram Bahmanyar
Tel: 08-517 79323
Mobil: 070-4157870
E-post: Shahram.Bahmanyar@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 848 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Makten inom förskolan har över tiden förskjutits från pedagogerna till läkarna och habiliteringen, visar Kristian Lutz i sin avhandling ”Kategoriseringar av barn i förskoleåldern – Styrning & administrativa processer”. I den har han studerat ansökningar om stöd för barn i förskoleåldern i behov av särskilt stöd i ”en socialt utsatt stadsdel i en storstad i södra Sverige”. Därtill har han följt förändringarna i läroplaner och andra styrdokument från 1940-talet till idag och även gjort egna empiriska studier.
Idag råder en tidsanda där individen förväntas anpassa sig till samhället, till skillnad mot tidigare då strävan var den motsatta, tolkar Kristian Lutz. Som ett uttryck för den förändringen noterar han förskjutningen i det språkliga ordvalet
i två statliga utredningar från 1987 respektive 1995.
– Begreppet ”familjer i kris” har där ersatts av ”barn som far illa”. Sociala problem har reducerats till genetiska individuella problem. Aktörerna och omgivningen som är med och formar barnet görs diffusa och därmed mindre ansvariga. Och barnen blir ensamma problembärare.
Han ser kursändringen också som ett avståndstagande från tidigare rådande psykodynamiska förklaringsmodeller för avvikelser.
Kristian Lutz använder mycket akademiskt analytiska verktyg och begrepp när han dissekerar samhällets kategoriseringar av barn. Men hans teori bottnar i en självupplevd praktik. I sju år har han själv arbetat som förskollärare, i en stadsdel i Göteborg.
– Jag har också suttit och skrivit ansökningar för stöd till barn med särskilda behov. Och då sökt efter de rätta kodorden för att få loss pengar.
Pedagogerna, förskollärarna, är de som umgås mycket med barnen. Det är de som, enligt Kristian Lutz, kanske är de som har bäst förutsättningar att få en
helhetsbild av barnen och deras behov. Trots det tenderar deras inflytande över vart stödpengarna går minska över tiden – troligen för att yrket är så
kvinnodominerat, misstänker han. Istället är det idag alltmer andra faktorer som styr.
Dels är det andra professioner med hög status, som psykiatriker, psykologer, logopeder, med flera, vars diagnoser väger betydligt tyngre trots att de då bara träffat barnen vid något eller några enstaka tillfällen. Dels varierar definitionen av vad som är avvikande beteenden hos barn i takt med de ekonomiska konjunkturerna och hur socialt utsatt barnets bostadsområde är, menar Kristian
Lutz.
– Det som anses vara ett avvikande beteende i en stadsdel och vid ett läge i konjunkturcykeln anses vara normalt vid andra omständigheter.
Något som enligt Kristian Lutz visar att det är maktrelationer, inte faktiska behov hos utsatta barn, som styr fördelningen av resurser.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kristian Lutz på
tel. 0736-20 08 87 alt. 0045 66 18 97 07.
E-post: kristian.lutz@mah.se
Högtflygande planer, men så blir det ofta när robotprofessorn Lars Asplund sätter sina studentgrupper i arbete på Mälardalens högskola. Här leder han en femårig civilingenjörsutbildning som avslutas med kollektiv problemlösning där resultatet ska bli en begåvad och konstruktiv robot.
Förra året byggde man en sprinter för kortdistans. Nu är det en kombinerad månbil och husbyggare som är målet.
– Vi vill utbilda studenter som tänker kreativt, samarbetar, satsar på den allra senaste tekniken och vågar ha en hög ambitionsnivå. Det viktigaste är inte alltid att man når ända fram. Siktar man mot stjärnorna når man i alla fall trädtopparna eller kanske till och med månen, säger professor Lars Asplund.
Tillsammans ska studenterna gå hela vägen från idé, till konstruktion och programmering för att i slutet få fart på en riktig robot. Sådant är vi bra på, här vid Mälardalens högskola, intygar professor Lars Asplund som är landets ledande robotuppfinnare och en god förebild i utbildningen.
Målet är att roboten – som har fått arbetsnamnet Roony – ska kunna placera ut stugan på månen år 2012.
Mikael Genberg är en konstnär från Västerås som främst är känd för sina alternativa boendemiljöer.
Idag finns Hotell Hackspett 13 meter upp i högsta trädet i Vasaparken i Västerås, ute på Mälaren en kilometer ut ifrån hamnen står ett hus med ett undervattensrum vid namn Hotell Utter Inn.
Huset på månen ska bli falurött med vita knutar – det är ju svenskar som är först på månen den här gången.
Kontaktinformation
För ytterligare information och bilder kontakta:
Sara Seltborg, informationschef Mälardalens högskola
073-662 05 35; sara.seltborg@mdh.se
Lars Asplund, professor Mälardalens högskola
021-10 70 36 lars.asplund@mdh.se
— I och med att vi ökar nyhetsbevakningen så får den som är intresserad av forskningsetik det lättare att följa både vad som sker på den svenska och internationella arenan, säger Stefan Eriksson, etikforskare och redaktör för CODEX.
Syftet med CODEX är främst att samla alla de etiska koder, riktlinjer och lagar som är av intresse för forskare och som påverkar vad denna bör och får göra i sin forskning På webbplatsen finns även korta forskningsetiska introduktioner så att besökaren ska kunna få en snabb överblick.
— Intresset för webbplatsen har ökat de senaste åren, även internationellt eftersom det faktiskt inte riktigt finns någon motsvarighet i andra länder, säger Stefan Eriksson.
Adress:
http://www.codex.vr.se/
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:
Stefan Eriksson, redaktör, e-post: stefan.eriksson@crb.uu.se, tel: 018 – 611 22 87
Ett stort folkhälsoproblem är att vi rör oss för lite. Hälsovinsterna av fysisk aktivitet är stora och de som rör sig minst har mest att vinna på att komma igång. Men vilka är de, vilka är hindren och finns det någon koppling mellan födelseland och fysiska aktivitetsvanor? Det är några av frågorna som nutritionisten Marita Södergren har ställt sig i sitt forskningsprojekt vid Cetrum för allmänmedicin (CeFAM).
– Jag har fokuserat mig på utlandsfödda kvinnor för att de generellt sett har sämre hälsa och motionerar mindre än svenskfödda. Kunskapen om aktivitetsnivåer inom och mellan olika grupper är också begränsad. Därför är det angeläget att identifiera vilka som är i riskzonen och få fram mer fakta om eventuella skillnader, säger hon.
Totalt ingick 6500 deltagare i åldrarna 18-65, födda i Sverige, Finland, Chile och Irak i fyra delstudier. De fick bland annat rapportera hur aktiva de var totalt sett och på fritiden, likaså hur många gånger i veckan de motionerade och hur de skattade sin hälsa.
För att få en mer objektiv bild bar ett urval av kvinnorna rörelsemätare, där all rörelse under en vecka registrerades. Drygt 60 av kvinnorna intervjuades även mer ingående om sina upplevelser av fysisk aktivitet och eventuella hinder.
Av avhandlingen framgår inte helt oväntat att svenskorna och finskorna ligger i topp när det gäller att komma upp till rekommendationen en halvtimmes fysisk aktivitet per dag med måttlig intensitet, exempelvis en rask promenad. Däremot rör sig finskorna mest totalt sett över dygnet.
Sämst är läget för kvinnor födda i Irak. Hela 50 procent rapporterar att de knappt rör sig under sin fritid och 35 procent att de inte når upp till rekommenderade aktivitetsnivåer. Liknande trend visar mätningen med rörelsemätare. Finskorna var mest fysiskt aktiva där 43 procent nådde upp till rekommendationerna om en halvtimme per dag. Bara 27 procent av chilenskorna och irakiskorna kom upp till denna nivå.
– Aktivitetsnivån faller ut olika inom och mellan olika grupper, även efter att vi tog hänsyn till inkomst, utbildningsnivå och sysselsättning. Det är viktigt kunskap inför försök att utveckla metoder för att hjälpa de inaktiva och därmed de mest riskutsatta, säger Marita Södergren.
Varför blir då vissa av dess kvinnor hängivna motionsutövare medan andra inte orkar, kan eller vill träna? Och vad behövs för att lämna en inaktiv livsstil? Det finns inga enkla svar. Några som framkommer i intervjuerna är att man helt saknar vana från hemlandet och att aktiviteterna inte är anpassade efter sin kultur och normer.
– I Norden har vi uppmuntrats från barnsben att röra på oss och även blivit matade med information om nyttan av fysisk aktivitet. Det har inte dessa kvinnor. Extra svårt tyckte det vara att komma igång och att exempelvis gå till en motionshall där både män och kvinnor är samtidigt.
Marita Södergren menar att både kommuner och landsting i större utsträckning än i dag borde utforma speciella hälsofrämjande aktiviteter för olika grupper i samhället som av olika anledningar behöver hjälp att komma igång med en mer aktiv livsstil:
– Det är en viktig samhällsfråga. I det här fallet skulle positiv särbehandling behövas för att få mer jämlika villkor.
Doktorsavhandling: Physical activity among Swedes in general and minority woman in particular, Marita Södergren, Karolinska Institutet. CeFAM är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.
För ytterligare information, kontakta:
Marita Södergren, nutritionist, CeFAM
Tel: 070-7360 221
E-post: marita.sodergren@sll.se
Daphne Macris, informationsansvarig, CeFAM
Tel: 073-91 45 245
E-post: daphne.macris@sll.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Fysik är ett ämne som många elever tycker är svårt, abstrakt och ofta inte så intressant. Det är ett ämne som är manligt kodat, både på ett symboliskt plan och genom att det oftast är män som både arbetar med och undervisar i fysik.
Ett sätt att göra ämnet mer tillgängligt för både flickor och pojkar och att öka intresset för ämnet kan vara att satsa på undervisningsmetoder där eleverna själva är aktiva och pratar mycket fysik.
Karin Dues avhandling handlar om hur gymnasieelever på naturvetenskapsprogrammet diskuterar och löser fysikuppgifter i små grupper. Hon undersöker hur lärande samtal i fysik utvecklas, vilka svårigheter eleverna har med uppgifterna, och om och på vilket vis det sociala samspelet och genus får betydelse i samtalen.
– Det är viktigt att samtalen har en öppen och tillåtande karaktär och att grupperna fungerar på ett jämställt sätt, säger Karin Due.
Traditionella genuspräglade beteenden och normer för hur flickor och pojkar kan agera påverkar samtalen på ett negativt sätt. Det gäller t.ex. en inriktning mot tävling och konkurrens eller ett undvikande av konflikter.
Elevernas möjligheter till lärande i grupperna kan kopplas till hur hierarkiskt grupperna fungerar och till hur manlighet och kvinnlighet manifesteras i elevernas interaktion.
Det finns grupper som fungerar mer jämställt och där genusrelationerna inte är så traditionella. Dessa kommer längre i att utveckla fysikinnehållet i sina samtal och ökar därmed sina möjligheter att lära fysik.
Avhandlingen bygger på intervjuer av elever från naturvetarprogrammet i gymnasiet och videoinspelningar av deras gruppdiskussioner under fysiklektioner. Intervjuerna visar att fysikämnet ses som svårt och präglat av formler, matematik och logik. Men i elevernas uttalanden och agerande finns också ett ifrågasättande av denna bild av fysikämnet. Uppgifterna kan då knytas till kända fenomen och elevernas egna erfarenheter och känslor.
Eleverna växlar mellan att se en fysikkunnig person som en man eller en könsneutral person. I grupperna är det pojkar som positioneras som de mest kunniga i fysik och i intervjuerna säger en del elever att pojkar och flickors tänkande skiljer sig åt. Andra elever menar att kunnighet i fysik inte har med kön att göra.
Karin Due är lärare i fysik och biologi på Östra gymnasiet, Umeå.
Fredagen den 3 april försvarar Karin Due, Institutionen för fysik och Genusforskarskolan, sin avhandling med titeln ”Fysik, lärande samtal och genus. En studie av gymnasieelevers gruppdiskussioner i fysik.”
Disputationen äger rum kl.13.00 i Lilla hörsalen (KB3A9), KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Svein Sjøberg, Institutt før laerarutdanning og skoleutvikling, Universitetet i Oslo.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Karin Due
Telefon: 090-7865702, 070-3928790, 090-43338
E-post: karin.due@physics.umu.se , karin.due@umea.se
