I tidigare forskning har det ofta varit självklart att tänka och prata om lärande som något individuellt och mentalt. Att ha lärt sig är att ha förvärvat något som man sedan kan, mer eller mindre för alltid, mer eller mindre oberoende av situation. Under de senaste åren har man utvecklat nya sätt att förstå lärande som utmanar tidigare perspektiv.

Genom att undersöka konkreta kommunikativa processers förändring över tid bidrar Helen Melander i sin avhandling med kunskap om hur mänsklig utveckling kan studeras. I en serie av studier visar hon hur elever med och utan lärare lär sig över tid, genom att tillsammans förändra den gemensamma förståelsen av ett kunskapsområde.

En av studierna handlar om hur en elev som går en pilotutbildning lär sig manövern ”onormala lägen”. Förmågan att få stopp på t ex ett dykande flygplan och återgå till ett normalt läge visar sig vara något som lärs och görs under en sekvens av situationer.

– Vill man förstå hur eleverna lär sig manövern så räcker det inte med att studera bara det personerna säger. Att lära sig flyga handlar istället om att på ett samordnat sätt använda sig av tal, kropp och materiella resurser för att åstadkomma en sekvens av stegvisa förändringar, säger Helen Melander.

I avhandlingen visas hur elev och lärare använder en rad olika saker i lärandet; tal, gester, blickorientering och andra kroppsliga handlingar, demonstrationer med hjälp av en flygplansmodell, övningar i hur man manövrerar flygplanet samt hur det känns i kroppen när planet rör sig genom luften.

– Lärande handlar om att eleven tillsammans med sina lärare gör små, i ögonblicket till synes triviala, förändringar i hur de förhåller sig till den situation i vilken de befinner sig snarare än enstaka aha-upplevelser, menar Helen Melander.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Helen Melander, Pedagogiska institutionen, tel: 018-471 16 80, 0708-757 935, helen.melander@ped.uu.se

– Ett positivt klimat, engagerade föräldrar, lärarkompetens och elevernas hembakgrund har var för sig stor betydelse för hur elever och klasser presterar i läsning, säger Elisabeth Frank.

– Men tittar man närmare på hur dessa faktorer är kopplade till varandra visar det sig att det är just lärarkompetensen som till största delen ligger bakom såväl den trygghet eleverna känner i den egna klassen som föräldrarnas delaktighet i det som rör det egna barnet.

Elisabeth Frank har i sina analyser utgått från svenska data från den internationella läsundersökningen PIRLS, som omfattar drygt 5.000 elever i årskurs 3.

Genom en utvecklad statistisk metod har hon kunnat se vad som särskiljer olika klasser borträknat den skillnad som finns mellan eleverna i klassen. Vid sidan av den nämnda lärarkompetensen förklarar även elevernas hembakgrund en stor del av skillnad i läsprestationer.

– Det handlar om betydelsen av ett socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital i hemmiljön, säger Elisabeth Frank.

Knappast någon förnekar att ett tryggt skol- och klassrumsklimat är betydelsefullt för elevernas utveckling och lärande, eller att föräldrarnas engagemang och delaktighet i barnens utbildning är viktigt. Men något stöd för att det betyder något i relation till barnens lärande, i det här fallet en god läsförmåga när hänsyn tas till lärarkompetens och hembakgrund, ger alltså inte den aktuella studien.

Elisabeth Frank lägger fram sin avhandling ”Läsförmågan bland 9-10-åringar. Betydelsen av skolklimat, hem- och skolsamverkan, lärarkompetens och elevers hembakgrund” vid institutionen för pedagogik och didaktik tisdagen den 9 juni, kl 13.15.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg

Kontaktinformation
Kontakt: Elisabeth Frank 0480-446385, elisabeth.frank@hik.se

Det som skiljer fri ensembleimprovisation från annan improvisation menar Harald Stenström är att den inte behöver, eller ens ska,  hålla sig till någon enskild stil.  Det är den musikaliska gesten – egen eller andras – som musikern förhåller sig till. Lyssnandet blir lika viktigt som det egna spelandet och kommunikationen/interaktionen sätts i förgrunden istället för det musikaliska bagage alla bär med sig till mötet.

Tre grundfrågor ställs i avhandlingen: Vad är fri ensembleimprovisation?
Hur förhåller den sig till t ex komposition, interpretation, instrument, teknik och stilbunden improvisation?

Hur kan man utforma en begreppsmodell för att kunna tala och skriva om fri ensemble improvisation, och i förlängningen även kunna analysera den?

Även om det är jazzmusiker som hittills mest använt sig av denna metod att skapa musik menar Harald Stenström att alla musiker kan ha glädje av den eftersom det fria improviserandet kan hjälpa var och en att hitta sin egen personliga kreativitet, och han talar med värme om de tillfällen när han tillämpat improvisationen tillsammans med studenter i den klassiska musikerutbildningen.

Men för Harald Stenström handlar det också mycket om frihet. Att spela samma sak två gånger är som att på förhand ha bestämt exakt hur en resa ska gå till – och det är inget som lockar Harald Stenström.

Ända sedan han själv började med fri ensembleimprovisation i mitten av 1970-talet har Harald Stenström varit nyfiken på om den går att beskriva och hur man i så fall gör.

Han har själv medverkat i ett antal grupper som ägnat sig åt denna konstform och i avhandlingen ingår också 12 timmars musik, som läsaren med fördel kan lyssna på samtidigt som han/hon läser, enligt författaren.

Harald Stenström är musiker, med elbasen och rösten som sina främsta instrument, samt lärare i musikteori vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.

Tisdagen 9 juni försvarar han sin avhandling kl 13 på Högskolan för scen och musik i huset Artisten, Göteborg. Disputationen inleds med en konsert där han själv spelar tillsammans med Tony Blomdahl, Andreas Hall, Martin Öhman och Henrik Wartel.

Opponent är Jari Perkiömäki, finsk saxofonist, lärare vid Sibeliusakademien i Helsingfors och doktor i musik, som själv skrivit om fri improvisation i sin avhandling om Lennie Tristano och Ornette Coleman.

Disputationen inleds med en konsert sal A 302, Artisten, Fågelsången 1 i Göteborg.

Avhandlingen med åtföljande CD-skivor kan nås via: http://hdl.handle.net/2077/20293

Vill du veta mer om forskarutbildningen vid konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet, vänd dig till Carina Krantz, informatör på fakultetskansliet, tel: 031-786 5998

Önskar du ett ex av avhandlingen, mejla till: ingemar.sorenson@hsm.gu.se

Kontaktinformation
Kontakta gärna Harald Stenström via telefon: 031-14 87 85 eller e-post: Harald.Stenström@hsm.gu.se

Det finns emellertid få svenska empiriska studier som undersöker vilka aspekter som är väsentliga att beakta när dessa intervjuer används konstaterar Mats Anderberg och Mikael Dahlberg som i dagarna lägger fram sin avhandling Strukturerade intervjuer inom missbruksvården – som en grund för kunskapsutveckling.

Avhandlingens fem empiriska studier har utförts i sina naturliga sammanhang, i verksamheter där strukturerade intervjuer med klienter utförs som en vardaglig rutin och används för t.ex. behandlingsplanering.

Till grund för dessa har den strukturerade intervjun DOK använts som underlag och exempel. Några av frågorna som diskuteras i avhandlingen är: Hur tillförlitliga är egentligen de uppgifter som genereras via strukturerade intervjuer? Hur kan strukturer och analysmodeller vid utvärdering av behandling skapas där både praktikens behov och vetenskapliga krav blir tillgodosedda?

Trots att myndigheter betonar vikten av att den metodologiska kvaliteten hos intervjumetoderna ska utvärderas eller granskas, är det något som tycks ske bara undantagsvis. Resultaten visar att DOK:s inskrivningsformulär överlag uppfyller en god reliabilitet och validitet, men innehåller även ett mindre antal enskilda variabler som inte lever upp till de krav som kan ställas.

– Men detta är ett slags kvalitetsarbete som bör genomföras med viss regelbundenhet eftersom en intervjumetods kvalitet aldrig kan tas för given, menar författarna. Risken är annars stor att metoderna används på felaktigt sätt eller för fel klientgrupper. Därutöver är dokumentationens omfattning av betydelse, eftersom den måste vara begränsad för att kunna genomföras i en vardagskontext där tidsutrymmet ofta är knappt.

Resultaten visar också att det är uppenbart att strukturerade intervjuer är lämpade för utvärdering av behandling genom sin standardiserade form och multidimensionella karaktär. En analysmodell, där underlag från strukturerade intervjuer kan sammanställas, presenteras i avhandlingen. Tanken med den är att de strukturerade intervjuernas mångdimensionella karaktär även avspeglas i resultat och analys. Genomsnittsvärden eller effektstorlekar blir varken informativa eller vägledande för praktik och forskning, framhåller författarna.

– Tidigare har det främst varit behandlare som definierat och värderat resultat, men med de strukturerade intervjuerna ges även klienterna möjlighet att bedöma sin förändring och det värde behandlingen eventuellt haft för dem. Sammantaget kan det bidra till att öka klientens inflytande i behandlings- och utvärderingsprocessen samt stärka dennes ställning.

Sammanfattningsvis argumenterar Mats Anderberg och Mikael Dahlberg för att de metodologiska frågorna är betydelsefulla vid både validerings- och utvärderingsstudier och därför bör ägnas större uppmärksamhet inom forskning i socialt arbete framöver.

– Det förekommer också en föreställning om att det är forskningen som enkelriktat ska producera och leverera kunskap till den ”ovetande” praktiken. Men genom att utveckla strukturer för att kombinera forskning och praktik kan nya former för metod- och kunskapsutveckling skapas.

Om praktiker medverkar i utvärderingen av sitt eget arbete får resultaten sannolikt också en större betydelse för metodutvecklingen. Vår uppfattning är att strukturerade intervjuer kan utgöra en länk mellan praktik och forskning och därmed bidra till kunskapsutveckling inom socialt arbete och missbruksvård.

Mats Anderberg och Mikael Dahlberg, som disputerar i socialt arbete, är båda socionomer med en mångårig erfarenhet från arbete inom missbruksvård, socialtjänst och kriminalvård.

Avhandlingen ”Strukturerade intervjuer inom missbruksvården – som en grund för kunskapsutveckling” försvaras fredagen den 12 juni 2009, kl. 10.15.

Disputationen äger rum i sal Myrdal, Växjö universitet.

Opponent är professor Jan Blomqvist, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Mats Anderberg, e-post: mats.anderberg@vxu.se, telefon 0735-123733 eller Mikael Dahlberg, e-post: mikael.dahlberg@socialresurs.goteborg.se, telefon 0703-751919.

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, vup@vxu.se.

Ulrika Bergmark har studerat en grupp på 45 lärare och 45 elever i en norrbottnisk högstadieskola. Lärarna och eleverna har deltagit i ett skolutvecklingsprojekt, Värdefullt, där målet varit att skapa en lärandemiljö där respekt, empati och ett gott bemötande utgör viktiga delar för att eleverna ska nå goda studieresultat. Ulrika Bergmark har använt sig av skrivna reflexioner, intervjuer, observationer och fotodokumentation av lärare och elevers upplevelser av hur de blir sedda och respekterade i skolan.

– När eleverna fick berätta om hur de upplevde olika etiska händelser i skolan framkom att om lärarna och eleverna visade empati, omsorg, uppskattning och hade en öppen kommunikation förbättrades förmågan att ta in nya kunskaper, säger Ulrika Bergmark.

I skolan separeras ibland fostransuppdraget från lärandeuppdraget, detta trots att de politiska målen för skolan även omfattar uppdraget att ge eleverna kunskap i etiska frågor och att utveckla ett etiskt förhållningssätt till andra.

– Jag vill se de båda uppdragen gå hand i hand och att man blir bättre på att ta tillvara elevers och lärares perspektiv, både i etiska frågor och när det gäller vad man lär sig. Det skulle innebära en utveckling av skolan där vi skapar en etisk lärandemiljö där uppskattning, respekt och engagemang utgör en större del av lärandeprocessen.

Systematiskt arbete för att öka medvetenheten och förståelsen bland lärare och elever runt frågor som rör bekräftelse, respekt och empati är ett sätt att nå dit. I skolutvecklingsprojektet har lärarna t ex utbildats i att koppla pedagogisk teori till ett uppskattande förhållningssätt gentemot eleverna. Workshops och föreläsningar utifrån mångfaldsperspektivet, empatikurser för högstadieelever, loggboksskrivande mm är exempel på andra aktiviteter.

Arbetet har resulterat i en nominering till kvalitetspriset Göta-priset och dessutom har skolan, för första gången, lyckats med att få igenom samtliga elever med minst godkänt betyg.

De förbättrade studieresultaten kan ha samband med att skolan arbetat med bemötande och förhållningssätt samt hur ett etiskt perspektiv kan förändra planering och genomförande av undervisningen, säger Ulrika Bergmark.

Kontaktinformation
Upplysningar:Ulrika Bergmark, Institutionen för pedagogik och lärande, Luleå tekniska universitet, tel 070-517 75 07, ulrika.bergmark@ltu.se

– Även en positiv inställning och väl fungerande strategier för att handskas med stressiga situationer hjälper till att minska de negativa effekterna av arbetsrelaterad stress, säger Ann-Christine Andersson Arntén, som disputerar i psykologi.

– Men när stressupplevelser uppstår både i arbetet och parrelationen verkar risken för utbrändhet och ohälsa öka dramatiskt.

I hennes studie har cirka 900 personer deltagit i en enkätundersökning. De som ansåg sig leva i en bra parrelation tyckte att de hade bättre hälsa än de som levde i sämre relationer. Kvinnor med en lågfungerande parrelation upplevde mer ångest och psykiska stressreaktioner och sömnproblem än kvinnor med en bra parrelation. Män som levde i en medelmåttig relation visade högre grad av depression, ångest, psykologiska och somatiska stressreaktioner än män med sämre eller bättre parrelationer.

– En förklaring kan vara att den som lever i en halvbra relation tar ett stort ansvar för att relationen ska bli bättre. Är den däremot dålig konstaterar man det och att det inte finns något att göra åt saken.

Studien visar på en del könsskillnader men skillnaderna mellan individer inom vardera kön var betydligt större än mellan könen.

Efter att ha utsatts för stress behöver kroppen återhämta sig och fylla på sina lager av energi. Om det inte finns möjlighet till återhämtning på grund av att arbetet inte tillåter pauser och luncher så uttöms kroppens reserver och ohälsa uppstår. Samma sak gäller om man tar arbetet med sig hem, ständigt arbetar övertid eller har återkommande gräl och problem i sin parrelation.

Effekterna av vardagslivets ibland små, men återkommande, stressituationer kommer smygande och till en början utan att märkas. Den stressade anpassar och tänjer sig efter de krav och förändringar som sker, fram till den dag han eller hon nått en sådan obalans att det krävs stora ansträngningar för att klara vardagen.

– Risken är att vi först då inser att allt inte står rätt till. Vårt arbete och de nödvändiga sociala interaktionerna kräver allt för mycket av oss. Vår relation är ansträngd till bristningsgränsen och själva utnyttjar vi den sista droppen av den reservenergi vi en gång har haft.

Enligt Ann-Christine Andersson Arntén leder missad återhämtning till fysisk och psykisk ohälsa och kognitions- och koncentrationsproblem som minskar förmågan till problemlösning och prestationer.

– Och det får konsekvenser i hemmet så väl som på arbetsplatsen, säger Ann-Christine Andersson Arntén.

Avhandlingens titel: Partnership Relation Quality modulates the effects of Work-stress on health.

E-länk: http://hdl.handle.net/2077/20199

Fakultetsopponentens namn: Professor Milton Diamond, University of Hawaii at Manoa, USA

Tid och plats för disputation: Fredagen den 5 juni 2009, kl. 9.30, Hörsal F1, Psykologiska Institutionen, Haraldsgaten 1, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Ann-Christine Andersson Arntén, tel 0707445042 (bost.), 0707445042(arb.)
e-post: ann-christine.andersson.arnten@psy.gu
Avhandlingen kan beställas hos ann.backlund@psy.gu, 150 kr exklusive porto.

Hon har i sitt doktorsarbete observerat ett flick- och ett pojkfotbollslag i över två års tid, och också intervjuat ett antal barn, föräldrar och ledare. Det är första gången alla tre grupper har studerats samtidigt. Resultaten visar att barn, ledare och föräldrar värderar vad som är det bästa med lagidrotten på helt olika sätt, vilket också påverkar deras handlande.

– För barn är möjligheten att få nya kompisar och att kunna vara tillsammans med dem det viktigaste med fotbollen. Det betyder inte att annat är oviktigt, de gillar också att få lära sig fotboll och spela matcher, säger Inger Eliasson.

Kompisar värderas också lika mycket i flick- och pojklag.

– Det är alltså en myt att flickor skulle vara mer sociala än pojkar.

För föräldrarna är det viktigaste att idrotten har en fostrande effekt, och att träningen är bra för barnen. Idrotten kan också innebära att barn och föräldrar kommer varandra närmare, genom att de kan vara fysiskt aktiva tillsammans. Det sämsta, enligt föräldrarna, är allt arbete som ska göras i föreningens namn, något som kan bli ett hinder för barnens idrottsutövande.

– Barn kan helt enkelt uteslutas om föräldrarna inte klarar att leva upp till att köpa bingolotter eller vakta idrottshallen på kvällarna, säger Inger Eliasson. Det visar att det finns ett beroende mellan barns, ledares och föräldrars världar som är viktigt att tänka på.

Ledarna däremot uppskattar mest barnens fotbollsutveckling, och värdet av att forma en högpresterande fotbollsspelare. Barnen upplever därför att ledarna har höga, ibland orealistiska, krav på att de måste prestera väl, särskilt på matcherna.

Enligt Inger Eliasson fungerar vanligtvis de tre världarna bra parallellt med varandra, men eftersom ledarna har mest makt genom sin ledar- och vuxenroll blir barnens röster ofta nedtystade. Barnen förväntas också vara tysta och lyssna på ledarna, något som ytterligare osynliggör barnens åsikter.

– Flickor och pojkar blir sällan tillfrågade om hur de vill ha det, och det innebär att de vuxna missar barnperspektivet och vad det handlar om. Ledarnas krav på att barnen ska vara seriösa och duktiga i fotboll är en orsak till att barnfotboll ibland blir en mindre lekfull och tillåtande miljö för barnen, konstaterar Inger Eliasson.

Resultaten visar också att både ledare och föräldrar är osäkra på hur en verksamhet för 11–12-åringar ska utformas för att vara god barnidrott.
– De förväntas tona ner idrottsprestationen, men vet inte hur de ska göra istället, menar Inger Eliasson, som anser att ledarna behöver stöd om barnens perspektiv ska kunna få mer genomslag i verksamheten.

Barnen tänker mindre på sin framtid som fotbollsspelare inom idrotten än både ledare och föräldrar. De befinner sig mer i nuet och vill ha kul på fotbollsplanen tillsammans med kompisarna. Barnen vill ha rättvisa ledare, som inte toppar laget eller låter dem spela på samma plats hela tiden.

– Det finns mycket att vinna på att lyssna på barnen och se dem som de sociala aktörer de är idag, istället för att betrakta dem som nästa generations vuxna fotbollsspelare, säger Inger Eliasson.

Fredagen den 5 juni försvarar Inger Eliasson, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Skilda idrottvärldar. Barn, ledare och föräldrar i flick- och pojkfotboll.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal 1031, Norra beteendevetarhuset.

Fakultetsopponent är professor Göran Patriksson, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Inger Eliasson,
pedagogiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 070-552 6202, 090-786 7912
E-post: inger.eliasson@pedag.umu.se

I stort sett alla har en närstående eller känner någon som drabbats av stroke. Det handlar om runt 35 000 personer närstående per år i Sverige, men det kan lika gärna vara det dubbla, det beror på vilka som räknas som närstående.

Att vara närstående till en person som drabbas av stroke är kaotiskt, mycket förändras på kort tid, men inom en månad når man en vändpunkt menar Catharina Wallengren Gustafsson. Och det är just den här vändpunkten, som sjuksköterskor behöver lära sig att identifiera, för att kunna gå in som stöd på bästa sätt i den nya och ovana livssituationen.

– Då är personen mottaglig för information och beredd att ordna livet utifrån de nya förutsättningarna, förklarar hon.

Catarina Wallengren Gustafsson talar om vikten av stöd för den närstående så att denne kan hitta en balans mellan frihet och ansvar, mellan eget liv och omsorg om den drabbade. Kan tyckas som självklara ting, men så är det inte alltid.

”Slöseri av resurser att ge stöd som de anhöriga inte vill ha eller är mottagliga för”
Catharina Wallengren Gustafsson har lång erfarenhet från geriatrik, d.v.s vård av äldre, och rehabilitering. Hon har själv upplevt kontakten med strokedrabbade och deras närstående.

– Det är alltid arbetsamt att möta familjen. Jag har många gånger tänkt på vad jag ska säga och som sjuksköterska gjorde jag det jag trodde var bäst ur mitt perspektiv, minns hon.
Det var just missnöjet som hon upplevde hos de närstående som gjorde att Catarina Wallengren Gustafsson valde att gå vidare att forska i ämnet.

– Det finns en hel del pedagogiskt stöd till närstående, men också en tendens till att man försöker ge utbildning och föreläsningar ur ett eget perspektiv. Det vill säga envägskommunikation från en läkare, sjuksköterska eller sjukgymnast, förklarar hon och tillägger:

– Det är dags att ta ett nytt grepp.

Catarina Wallengren Gustafsson talar om ett nytt pedagogiskt förhållningssätt och efterfrågar istället en dialog med de närstående och ett ömsesidigt utbyte. Där den närstående får delta i träningen och att man i den utbildning som ges ändrar förhållningssätt och utformar den till en dialog, där man möter den drabbade och dess närstående.

Catarina Wallengren Gustafsson inflikar att hennes sätt att se på närstående till strokedrabbade inte heller är det traditionella. Genom egna erfarenheter menar hon att anhöriga är de som personen upplever vid just det tillfället när de drabbas av stroke som närstående.

– Det behöver inte alltid vara en släkting, därför är det viktigt att fråga den som är utsedd om personen har möjlighet att fungera som närstående och stöd.

I studien har hennes utgångspunkt varit att ur ett lärandeperspektiv granska de närståendes situation.

– De är inte så hjälplösa, konstaterar hon.

I den första delen av avhandlingen visar hon hur sköterskan kan träna på att identifiera vändpunkten, en punkt då de närstående aktivt söker någon att prata med. Det är då de är mottagliga för information och stöd.

Catharina Wallengren Gustafsson har intervjuat 16 närstående under det första kritiska skedet, med det menas från en vecka efter stroken och några veckor framöver. Hon har därefter återintervjuat nio av dem ett halvår senare.

– Resultaten ser olika ut för vad man har för relation till den strokedrabbade. Det är skillnad att vara gift, dotter eller granne. En hustru har exempelvis mer arbetsamt, om mannen var den som körde bilen, betalade räkningarna, gjorde det praktiska i trädgården eller viceversa. Men ur det lärandeperspektiv som jag granskat, så är alla mottagliga för att fungera som stöd och vill göra det också.

I den andra delen har hon gått igenom det skriftliga materialet som erbjuds vid strokeenheter och som riktar sig till närstående. Hennes inventering visar att det mesta är läsbart, men innehållet är nästan aldrig riktat till den närstående. Hon pekar också på att det ofta är odaterat och oklart vem som utformat det.

– Det skriftliga materialet är fokuserat på det fysiska tillståndet, aldrig på hur det är att leva med en strokedrabbad.

I sin avhandling ger Catarina Wallengren Gustafsson en enkel lösning på hur man kan förbättra informationshanteringen.

– Ett nationellt elektroniskt informationscentrum är det som saknas. Här kan man samla och enkelt uppdatera informationsmaterialet.

Det ger ett likvärdigt material, där man kan enkelt plocka ner den information som varje enskild närstående är intresserad av och som passar dennes unika behov.

– Om vi har överlåtit ansvaret på de närstående så måste vi ge dem rätt stöd. Det är inte bara vår skyldighet utan det handlar om de närståendes rättigheter, avslutar Catarina Wallengren Gustafsson.

Kontaktinformation
Catarina Wallengren Gustafsson,
e-post: catarina.wallengren@hb.se
Tfn: 033-4355995