Genom att koncentrera sig på sina rörelser under qigong rensar man huvudet, och stressen som är kopplad till tankar och oro lämnar kroppen. I sin avhandling vid Örebro universitet har John Jouper sett att de som skattar sin koncentration som bra också skattar sin hälsa som god. De har lägre stressnivåer och i stället mer energi.
För äldre och andra som har svårt att utöva ansträngande aktiviteter kan qigong vara ett bra alternativ.
– Man kan rensa tankarna med qigong precis som man gör när man tränar hårt eller spelar en lyckad runda golf, säger John Jouper.
I en tid full av stegräknare och tabeller med kalorier pratar man oftast om hur mycket man presterar när man tränar. Att träna qigong handlar inte om att göra, prestation, utan om att vara, avslappning. Det viktigaste är inte att man gör rörelserna rätt utan att man hittar koncentrationen.
– Motiven bakom varför man tränar är viktiga. Man ska träna för att må bra. Tränar man för välmående är chansen större att man fortsätter att träna långsiktigt, men också att man gör det mer frekvent, säger John Jouper.
Det svåraste är att bryta beteendet om man har hamnat i en nedåtgående spiral av stress och dålig hälsa. Alla borde få lära sig stresshantering anser John Jouper, som betonar att många som känner sig stressade har svårt att ändra sitt beteende utan jagar vidare genom vardagens bestyr.
Resultaten sammanfattas i en Wellness Coaching Model, som binder samman alla delarna: att motivera, stärka viljan, hantera stressen och vara fysisk aktiv, qigong. Modellen underlättar träningen och stimulerar till djup koncentration på qi-flödet för att hitta balansen i kroppen.
Kontaktinformation
John Jouper
john.jouper@oru.se, mobil: 0731-526 926
Idag vet vi mycket om vad som kännetecknar ett hälsosamt arbete, men desto mindre om vad som utmärker en sund arbetsplats. Arbetsmiljöenkäter säger till exempel mer om de som jobbar på stället, än om hur själva arbetsplatsen fungerar. Nu visar Umeå-forskaren Malin Bolin att hur anställda trivs och mår på jobbet delvis kan bero på hur arbetsplatserna är organiserade.
– Frågan är inte längre om organisationen spelar någon roll, utan på vilket sätt.
I sin avhandling har Malin Bolin jämfört 90 olika arbetsplatser med drygt 4300 anställda inom bland annat skola, vård och omsorg, bibliotek, IT-bolag och verkstads- och pappersindustrier i Västernorrland och Jämtland.
Enligt hennes studie förklarar verksamheters styrsystem skillnader i hur de anställda mår. Arbetsplatser som styrs med hjälp av samtal och tydliga värderingar ger de anställda större frihet att bestämma hur och vad som ska göras, jämfört med de ställen som strikt följer olika regler.
– Resultaten visar att hur beslut fattas och hur arbetsplatsen styrs hänger ihop med den psykosociala arbetsmiljön.
Studien visar också att de anställdas trivsel och hälsa påverkas av i vilken grad arbetsplatsen är kundanpassad.
– På arbetsplatser där kunders önskemål och efterfrågan styr produktionen verkar sjukfrånvaron vara högre.
Hon menar att för att uppnå ett friskare arbetsliv räcker det inte med att förändra individers attityder och leverne, utan man måste även studera arbetsplatserna närmare.
– Det krävs en ökad kunskap innan det går att ge några förslag på förbättringar, men möjligheterna att uppnå ett hälsosamt arbetsliv ökar om åtgärder riktas åt såväl arbetsplats som anställd.
Malin Bolin är uppvuxen i Kyrkdal utanför Kramfors. Hon arbetade tidigare vid Arbetslivsinstitutet i Stockholm, och är nu anställd på yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet för att jobba med ett projekt om kvinnors hälsa i industrin.
Fredagen den 27 mars försvarar Malin Bolin, institutionen för sociologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The importance of organizational characteristics for psychosocial working conditions and health. Svensk titel: Organisationsfaktorers betydelse för psykosociala arbetsvillkor och hälsa. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Birgitta Eriksson, avdelningen för Arbetsvetenskap, Karlstads universitet.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:
Malin Bolin,
e-post: malin.bolin@envmed.umu.se
tel: 070-303 2732
– Bildskapandet rymmer också individuellt experimenterande, speciellt vid högtidliga tillfällen då bilderna görs större och mer komplexa, säger Anna Laine som disputerar i socialantropologi vid Göteborgs universitet.
Varje dag före solens upp- och nedgång tecknar kvinnor i sydindiska delstaten Tamilnadu geometriska bilder, kolams, på gatan framför ingången till sina hem. På det här sättet bjuder de in gudomar för att bringa familjen lycka och välgång.
Kolam gör bilden av hemmet fullständig, både som ett materiellt objekt, och som en inre kulturell föreställning.
– Kolam är centralt för hur människor upplever och interagerar med varandra och sin omgivning. Att teckna kolams är något som de flesta flickor lär sig tidigt. Sedan de gift sig är det en del av deras dagliga hushållsarbete. Genom det kontinuerliga återskapandet konstrueras de som feminina personer, enligt Anna Laine.
I avhandlingen undersöks kolam dels som en kreativ process, dels som ett materiellt objekt. Syftet är att bidra till en fördjupning av antropologiska förhållningssätt till och förståelse av bilder, estetik och konstnärlig framställning. Bilder som medaktörer i skapandet av sociala relationer är en central aspekt i avhandlingen.
– Bilderna uttrycker eller speglar inte enbart kulturella förhållanden, utan är också medskapande när människors förhåller sig till världen.
I linje med andra samtida antropologer som fokuserar på visuella aspekter av kultur (och uppfattningar inom hinduisk föreställningsvärld) betonar avhandlingen den nära koppling som finns mellan seendet och våra andra sinnen. Estetik diskuteras som en multisensorisk upplevelse förankrad i människors vardag. Olika uppfattningar om kolam visar att dess estetik varierar lokalt och även över tid.
– Förandringsprocesserna i bildskapandet sker genom samspel mellan individer och kulturella normer. Trots vissa formella aspekter gör utrymmet för personligt experimenterande att kolamutförandet kan definieras som konstnärlig framställning.
Materialet till avhandlingen är insamlat under ett års fältarbete i Tamilnadu, följt av kortare, årliga återbesök. Studien har genomförts i både urbana och rurala områden och bland människor av olika kast- och klasstillhörigheter. Utöver deltagande observation har fotograferande använts som metod. En betydande del av presentationen består av fotografiska essäer, som tematiskt relaterar till de skrivna kapitlen.
– Detta experimenterande med bilders mångtydighet, liksom relationen mellan bild och text, utgör en viktig del av avhandlingen.
– Innan min akademiska utbildning arbetade jag praktiskt med bilder på olika sätt. Det är delvis denna bakgrund som har lett till att jag intresserar mig för just kolams. Mitt konkreta lärande under fältarbetet av att själv göra kolams har varit ett viktigt led i min förståelse och jag anser generellt att praktikbaserad metod utgör ett viktigt komplement till verbala och textbaserade, säger Anna Laine.
Avhandlingens titel: In Conversation with the Kolam Practice: Auspiciousness and Artistic
Experiences among Women in Tamilnadu, South India.
http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/19290
Fakultetsopponent: Dr. Amanda Ravetz, Manchester Metropolitan University, Storbritannien
Tid o plats för disputation : 28 mars, kl 10.15, Aulan, Annedalseminariet, Seminariegat.1A.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Anna Laine, e-post: anna.laine@globalstudies.gu.se
Tills helt nyligen har det varit svårt att få fram bilder av nätverket av träfibrer i papper och kartong. Träfibern reflekterar ljus mycket bra – det är därför den är så bra till papper – men det innebär också att det med vanlig mikroskopi är omöjligt att se hur papper ser ut inuti. Ljuset studsar på ytan.
Sedan några år tillbaka finns möjligheten att göra tredimensionella datortomografiska bilder av små pappersbitar, bilder som är så detaljerade att de enskilda fibrerna syns. Inom sjukvården har datortomografi (skiktröntgen) använts länge, men numera används tekniken även i många andra sammanhang.
Den röntgenstrålning som krävs för att få bra bilder av träfibrer måste dock ha mycket hög intensitet och kan bara tillverkas i synkrotroner – flera hundra meter långa ringformade anläggningar där partiklar susar runt i enorma hastigheter. Bilderna som används i avhandlingen kommer främst från synkrotronerna i Grenoble i Frankrike och Villigen i Schweiz.
De tredimensionella bilder som produceras i synkrotronerna är mycket stora, som ett helt fotoalbum jämfört med en enstaka bild. Därför behövs automatiska bildanalysmetoder för att få fram information ur bilderna. Maria Axelsson har utvecklat ett flertal metoder för att mäta olika egenskaper hos fibernätverket och hålrummen i olika fibermaterial. Det kan vara svårt nog att ta fram sådana metoder för vanliga bilder. Det blir mycket svårare när bilderna är tredimensionella.
De nya kunskaperna kan användas till att förbättra egenskaperna hos material som papper och kartong. Materialen kan till exempel göras starkare och ytan kan bli bättre anpassad till att trycka text och bilder på. Tillsammans kan det innebära att tidningspapper kan tillverkas tunnare och därmed med mindre fibrer i utan att pappret går sönder eller att tryckfärgen tränger igenom till andra sidan.
Maria Axelssons analysmetoder kan också användas för att designa nya material, till exempel biokompositer. Basen i kompositmaterialet består av plast som till exempel kan tillverkas av majs. Plasten förstärks med träfibrer, precis som betong förstärks med armeringsjärn. Dessa material förväntas få många nya användningsområden eftersom de långa smala träfibrerna ger mycket starkare material än andra kompositmaterial där små bitar av trä används som förstärkning..
Maria Axelsson forskar vid Centrum för bildanalys (CBA), som drivs gemensamt av Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet. Syftet med CBA är att bedriva forskning och forskarutbildning inom datoriserad bildanalys och vetenskaplig visualisering. Tillämpningarna finns främst inom biomedicin, skogsnäring och miljö.
http://www.cb.uu.se/
—————————–
Civilingenjör Maria Axelsson, Centrum för bildanalys, SLU, försvarar sin avhandling Image analysis for volumetric characterisation of microstructure.
Tid: Fredag den 27 mars 2009, kl. 10.15
Plats: Häggsalen, Ångströmlaboratoriet, Uppsala
Opponent: Carl-Fredrik Westin, Laboratory of Mathematics in Imaging, Department of Radiology, Harvard Medical School, Brigham and Women’s hospital, Boston, USA
Mer information: Maria Axelsson, 018-471 34 62, maria@cb.uu.se
Kroppsskador som uppstår i samband med alkoholkonsumtion leder till stora kostnader för samhället. Men medan kopplingen mellan kraftig berusning, trafikolyckor och våld är välkänd är konsekvenserna av det måttliga, ”normala”, drickandet betydligt mer outforskade.
För att ge en mer heltäckande bild av alkoholens skadeverkningar har Hervé Kuendig i sin doktorsavhandling undersökt kopplingen mellan alkoholkonsumtion och skador som behandlades vid en akutmottagning i Schweiz. Avhandlingen bygger på intervjuer med patienter som kommit till mottagningen med kroppsskador, orsakade av våld eller olika typer av olyckor.
Resultaten visar att en fjärdedel av skadorna som behandlades vid akutmottagningen hade inträffat efter alkoholkonsumtion, men också att denna andel skiljde sig kraftigt mellan olika tidpunkter. Mer än 80 procent av skadorna som inträffade under fredags- och lördagskvällar var alkoholrelaterade.
Avhandlingen visar också att en ökad risk för att råka ut för kroppsskador, oavsett orsak, föreligger redan efter konsumtion av små mängder alkohol. Personer som har druckit mycket alkohol drabbades, föga förvånande, oftare av skador än personer som druckit små mängder. Men avhandlingen visar också att de flesta skador som bedömdes vara alkoholrelaterade inträffade efter måttlig alkoholkonsumtion.
– Mina resultat talar för att förebyggande åtgärder inte bara bör inriktas på enskilda storkonsumenter av alkohol. Den största nyttan, i termer av att undvika skador, kan uppnås genom strukturella åtgärder som påverkar normalkonsumtionen av alkohol i samhället, säger Hervé Kuendig.
Forskningen har finansierats av Swiss National Science Foundation (SNSF), Swiss Federal Office for Public Health (FOPH), Swiss Institute for the Prevention of Alcohol and Drug Problems (SIPA) och Alcohol Treatment Center – Lausanne University Hospital.
Avhandling: Empty glasses and broken bones – Epidemiological studies on alcohol and injuries treated at an emergency department in Switzerland, Hervé Kuendig, Institutionen för Folkhälsovetenskap. Disputation sker den 27 mars 2009.
Hämta pressbild: http://ki.se/pressbilder
För mer information, kontakta:
Doktorand Hervé Kuendig
Tel: 0704 015 017
E-post: Herve.Kuendig@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Vad händer med vissna löv som ligger kvar på marken? Vart tar stearinet från brinnande ljus vägen, och hur uppstår imma på en glasskiva? Lena Löfgren har med utgångspunkt från dessa frågor undersökt hur 20 elevers förståelse förändras över tid, från 7 till 16 års ålder.
– Syftet med min avhandling är att få mer kunskap om hur elever utvecklar förståelse för processer där olika sorters materieomvandlingar sker. Sådan kunskap är värdefull vid utvecklandet av undervisningsansatser, som kan leda till meningsfullt lärande, säger Lena Löfgren.
Hennes studie visar bland annat på de unga elevernas förmåga att på ett produktivt sätt använda ett enkelt molekylbegrepp i sina förklaringar av de olika processerna. Samtidigt framgår de äldre elevernas svårigheter att använda naturvetenskapen som undervisas de senare skolåren.
– En slutsats är att viktiga begrepp, som partikelmodellen, skulle kunna introduceras tidigt i skolan, men bara om begreppet kontinuerligt bearbetas och utvecklas, konstaterar Lena Löfgren.
Press och andra medier hälsas välkomna till Lena Löfgrens disputation för att ta del av resultaten.
Datum: Fredagen den 27 mars
Tid: Kl. 13.15-15.00
Plats: Högskolan Kristianstad, Elemtorpsvägen 15, Aulan, hus 7:318
Kontaktinformation
Kontaktperson: Lena Löfgren, 044-203431, 0768-104446
– Utveckling av samverkan mellan olika organisationer kräver förutom en helhetssyn på klienten också ett helikopterperspektiv för att se hur olika insatser hänger ihop och relaterar till varandra, säger Ulla Wihlman, forskare vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg och Folkhälsovetenskapliga institutionen vid Karolinska Institutet.
– Det är också viktigt att tillsammans utveckla en gemensam värdegrund och en gemensam syn på klienten, påpekar hon.
Hennes avhandling, Development of Interorganisational Integration – A Vocational Rehabilitation Project, baserar sig på studier av ett kommunövergripande, arbetslivsinriktat projekt.
Återkommande intervjuer och fokusgrupper har genomförts med politiker, chefer och handläggare under en fyraårsperiod.
De årliga studierna visar tillsammans på ett projekt där den ursprungliga önskan om klientfokusering förändrats till fokus på regler och strukturer på ett byråkratiskt sätt.
Utvecklingen av den interorganisatoriska samverkan resulterade i spridda öar av interprofessionellt arbete i team utan anknytning till varandra.
Resultaten visar att en helhetssyn och en övergripande bild behövs för att förstå komplexiteten av projektet i sitt sammanhang. Det behövs också för att förstå det samlade värdet av att arbeta flödes-/processorienterat istället för att arbeta för kortsiktiga vinster inom en avdelning eller en organisation.
I den process det innebär att förändra gamla arbetssätt finns också ett behov av ett ledarskap som främjar förändring genom att fokusera klient, interaktion och kommunikation liksom transparens i beslut och agerande.
– Om inte samverkan utvecklas i ett process- och förändringsperspektiv i samklang med omgivningen finns risken att gamla revir behålls och att klientärenden fortsätter att falla mellan stolarna, avslutar Ulla Wihlman.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Development of Interorganisational Integration – A Vocational Rehabilitation Project
Avhandlingsförfattare: Ulla Wihlman
Tel: (+46) 8 524 826 11 (arbete) +46 (0)704 829484 (mobil)
E-post:ulla.wihlman@ki.se
Huvudhandledare: Professor Cecilia Stålsby Lundborg, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap och IHCAR vid Karolinska Institutet.
Bihandledare: Professor Runo Axelsson, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap samt Docent Inger Holmström vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala Universitet.
Opponent: Professor Berth Danermark, Institutet för handikappvetenskap, Örebro universitet.
Tid för disputation: Fredagen den 27 mars 2009 , kl 13.00
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
– Å ena sidan har vi sett möjligheterna att ta vara ett kanske slumrande medborgarengagemang, men å andra sidan svårigheterna att koppla upp det engagemanget till förtroendevalda i politiska partier, säger Erik Amnå, professor i statskunskap vid Örebro universitet, som leder ECC 2009 projektet tillsammans med Martin Karlsson doktorand i statskunskap.
Nästan hundra slumpvis utvalda medborgare samlades i Örebro i helgen för att diskutera frågan: Vad kan EU göra för att forma vår sociala och ekonomiska framtid i en globaliserad värld? Genom omröstning tog man fram de 10 viktigaste rekommendationerna.
Högst på listan står klimatfrågan tätt följd av en önskan att EU gör information mer tillgänglig för medborgaren och använder sig mer av ramverk och mindre av detaljstyrning. Frågor som att gemensamt bekämpa den organiserade brottsligheten och bygga upp en infrastruktur fick också mer än 90 % av rösterna.
Rekommendationerna satte dagordningen för söndagens paneldebatt med representanter från sju olika partier: Sören Wibe (Junilistan), Kent Johansson (Centern), Hanna Löfqvist (Vänstern), Ulf Holm (Miljöpartiet), Sofia Modigh (Kristdemokraterna), Ardalan Shekarabi (Socialdemokraterna) och Staffan Werme (Folkpartiet).
I slutdiskussionen var det två olika perspektiv som möttes och en känsla av uppgivenhet gav sig tillkänna hos dem som arbetat hårt för att ta fram rekommendationerna.
– Ni säger att det är fullständigt omöjligt och ni avfärdar våra förslag i stället för att tänka att man kan ta små steg framåt, säger Kristina Malmqvist, 22 år från Vellinge.
Andra uttryckte att politikerna bara svarade att det var svårt att genomföra, men om en sak är bra menade deltagarna att man inte ska låta bli den för att den är svår. Många av deltagarna kände att det varit en lärorik och intressant helg trots att paneldebatten upplevdes som ännu ett bevis för att klyftan växer mellan politiker och allmänheten.
ECC 2009 organiseras inte bara i Sverige, över hela Europa samlas politiker för att debattera kring förslag till politiska förändringar från medborgarna. Paneldebatten är en del av det paneuropeiska demokratiexperimentet, European Citizens Consultations, som innebär att evenemang med identiskt upplägg genomförs under någon av tre helger i mars i samtliga EU-medlemsländer. Processen når sin kulmen i EU-medborgarnas rådslag i maj med representanter från alla medlemsländer och resultaten kommer att överlämnas till EU:s makthavare i Bryssel.
– Det är väldigt spännande för Örebro universitet att dras in i ett europeiskt forskarnätverk och därmed få chansen att utforma och beforska ett demokrati experiment, säger Erik Amnå.
Kontaktinformation
Martin Karlsson
019 30 36 27
070 460 49 79
martin.karlsson@oru.se
En-sessionsbehandlingen genomförs vid ett tillfälle, är snabb, kostnadseffektiv och ger inga biverkningar. Behandlingsformen är också kulturoberoende och behöver inte anpassas till det land eller den plats där den ska tillämpas.
– Barn som inte blir av med sina fobier löper en stor risk att utveckla andra ångestområden längre fram i tiden. Därför är det viktigt att hitta effektiva behandlingsformer som kan minska den risken. Den metod vi nu har testat fungerar också för olika typer av fobier, säger Lena Reuterskiöld.
Under en-sessionsbehandlingen får barnet tillsammans med sin terapeut stegvis närma sig det de är rädda för på ett kontrollerat och planerat sätt. Terapeuten beskriver och visar noggrant innan barnet får pröva. Genom att barnet stannar kvar i den ångestframkallande situationen får de uppleva hur ångesten och rädslan avtar och att den förväntade katastrofen faktiskt uteblir. Då patienten stannar kvar i situationen under en längre tid, utan att fly undan, så sker nyinlärning och ett en utveckling mot ett nytt beteende. Allt sker på frivillig basis vilket också en förutsättning för en lyckad behandling.
– En-sessionsbehandlingen har också visat sig vara verksam över tid. De vuxna personer som behandlats enligt metoden har kunnat märka effekter av behandlingen i över ett år efter behandlingstillfället. Och det finns inget som tyder på att effekten avtar tidigare hos barnen, vilket vi räknar med att få bekräftat inom kort i en uppföljningsstudie, säger Lena Reuterskiöld.
Förutom tidsaspekten gav behandlingen andra positiva effekter.
– Då det förekom ångestproblematik av annan sort än den som var föremål för behandling minskade även den i samband med en-sessionsbehandlingen. Det verkar därmed som att barnen kan ta med sig den kunskap de får från denna korta behandlingsintervention och använda sig av den på andra problemområden, säger Lena Reuterskiöld.
Avhandlingen bygger på tre empiriska studier om barn och ungdomar med varierande specifika fobier i Stockholm, Sverige och Virginia, USA. Det övergripande syftet med avhandlingen var att bidra till vår förståelse om rädslor, ångest och specifika fobier hos barn och att utvärdera effektiviteten och hur överförbar en-sessionsbehandling av specifika fobier hos barn är från en kultur till en annan.
De viktigaste svaren i studien är att en-sessionsbehandlingen är en effektiv behandling för barn och ungdomar med olika typer av specifika fobier, att resultaten kvarstår i minst sex månader och att den också verkar vara överförbar från en kultur och land till ett annat.
– Rädslor, ångest och specifika fobier hos barn och unga är inget nytt fenomen men förekomsten verkar ha ökat. Lyckligtvis har också vår förståelse och vilja att behandla dessa ökat, säger Lena Reuterskiöld.
Avhandlingens namn
Fears, anxieties and cognititve-behavioral treatment of specific phobias in youth.
www.diva-potal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8376
För mer information
Lena (Lotta) Reuterskiöld, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, 08-16 39 90, lsm@psychology.su.se
För bild
08-16 40 90, press@su.se.
– Min undersökning visar att man bör vara uppmärksam på utställningar utifrån vilka intressen som påverkar museerna. Det gäller också idag, säger Eric Hedqvist, fil.dr i museologi.
Chef för det naturhistoriska museum som öppnade i Göteborg 1923 var en legendarisk zoolog, L. A. Jägerskiöld. Som docent och forskare vid Uppsala universitet hade han vid tiden kring sekelskiftet 1900 haft ett modernt vetenskapligt ideal för naturhistoriska museiutställningar. De skulle visa orsakssambanden och naturlagarna. I Eric Hedqvists doktorsavhandling framgår det att Jägerskiöld senare, som museiintendent, skulle ge upp detta ideal.
I Göteborg hamnade Jägerskiöld i en omgivning långt från den akademiska friheten. Han förlorade den dagliga kontakten med forskande universitetskolleger och influerades istället av sina tyska museikollegers traditionella sätt att tänka, inom den linneanska systematikens ramar.
– Inom Göteborgs stift härskade en mäktig konservativ väckelserörelse, schartauanismen, ledd av biskop Edvard Rodhe, berättar Eric Hedqvist. Inför hans krav på att vetenskapen skulle underordna sig den kristna tron böjde sig även Göteborgs högskolas rektor.
När det vid tiden efter första världskriget uppstod olika uppfattningar bland naturvetarna om faktorerna bakom evolutionen, hade Jägerskiöld inte längre de rätta förutsättningarna att värdera de vetenskapliga problemen. Den utställning som öppnades vid museets invigning kom därför inte att visa utvecklingen enligt Darwin, utan blev framförallt en produkt av traditionen efter Carl von Linné.
– Och det var en lösning som kyrkan välkomnade, fortsätter Eric Hedqvist. Linné sågs som en framstående kristen och hans minne var dessutom en enande kraft i det svenska samhället, som vid den här tiden slets av motsättningar mellan olika intressen.
Det dröjde till 1959 innan Darwin släpptes innanför porten till Göteborgs naturhistoriska museum. Då först visades i museets utställning en stor tavla över djurrikets utveckling i form av ett släktträd – en bild av den förgrenade utveckling till följd av slump och tillfälligheter som Darwin tecknat hundra år tidigare.
Fredagen den 20 mars försvarade Eric Hedqvist, institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Varats och utvecklingens kedja: En naturhistorisk museiutställning i Göteborg 1923-1968. Fakultetsopponent var docent Christer Nordlund, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet.
Eric Hedqvist, född 1937, har varit amanuens hos Jämtland läns museum, intendent vid Nordiska museet, biträdande sekreterare hos 1965 års musei- och utställningssakkunniga, byrådirektör vid Statens kulturråd, kanslichef hos dåvarande Göteborgs museinämnd och en kortare tid t.f. lektor i museologi vid Umeå universitet.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta honom gärna på tel: 0640-370 01, 070-61 51 34 eller via epost.
Fossilfragmenten av Hurdia victoria kommer från kanadensiska Klippiga bergen, där de hittats i den 505 miljoner år gamla Burgesskiffern i världsarvet Parker.
Uppsalaforskarna Allison Daley och Graham Budd vid institutionen för geovetenskaper har, tillsammans med kolleger i Kanada och England, rekonstruerat den unika anatomin hos Hurdia victoria, som av utseendet att döma måste ha varit ett skräckinjagande rovdjur på sin tid.
När de första fragmenten påträffades för nära hundra år sedan antog forskarna att de hade tillhört ett slags kräftdjur. Man insåg då inte att andra delar av djuret faktiskt redan fanns i museisamlingar, fastän felaktigt betecknade som maneter, sjögurkor eller andra leddjur.
Men på 1990-talet hittade forskare mer fullständiga exemplar samt hundratals isolerade fossilfragment, vilket väckte misstankar om att Hurdia var betydligt mer komplex än man trott.
Den sista pusselbiten, ett mycket välbevarat exemplar, dök upp i de gamla samlingarna vid Smithsonian National Museum of Natural History i Washington DC. Det klassade på 1970- och 1980-talet först som ett leddjur, därefter som ett avvikande exemplar av det berömda havsmonstret Anomalocaris.
Uppsalaforskarnas nya analys visar att Hurdia verkligen var släkt med Anomalocaris. Dess kropp var indelad i segment, medan huvudet bar ett par taggformade klor och en ringformig käke späckad med tänder. Men den skilde sig från Anomalocaris genom att den dessutom hade en väldig, tredelad sköld som sköt ut från framsidan av huvudet.
– Den här strukturen liknar inget som man någonsin har påträffat hos vare sig fossila eller nutida leddjur, säger doktoranden Allison Daley, som har studerat fossilen i tre år som ett led i sin avhandling.
– Vilken funktion den stora skölden framför huvudet kan ha haft är ett mysterium. Många djur har ett skal eller en sköld för att skydda kroppens mjukdelar, som hos en krabba eller hummer. Men skölden hos Hurdia är tom och varken täcker eller skyddar resten av kroppen. Man kan bara spekulera om vad den fyllde för funktion.
Både Hurdia och Anomalocaris var tidiga sidogrenar på den utvecklingslinje som leder fram till vår tids leddjur, den stora stam som omfattar insekter, kräftdjur, spindeldjur, enkelfotingar och dubbelfotingar. De ger viktig information om hur de egenskaper uppkommit som utmärker nutidens leddjur, som till exempel deras huvudstrukturer och extremiteter. Förutom sin egendomliga huvudsköld har Hurdia de mest välbevarade gälar som påträffats hos fossil.
– Kroppen täcktes till stor del av gälar, som nog behövdes för att förse ett så stort simmande djur med syre, berättar Allison Daley.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Allison Daley (på engelska), 076-712 54 31, e-post: allison.daley@geo.uu.se
– Vi har tidigare studerat utvalda gener som kan påverka Waranbehandling. När vi nu går in och skannar av hela arvsmassan, ser vi att de två viktigaste generna finns bland dem vi tidigare valt ut, säger Mia Wadelius, forskare vid Uppsala universitet, och en av dem som står bakom studien.
Hon säger också att det här är den första, riktigt stora Waranstudien där man tittar på alla gener samtidigt. Fler än 1000 Waranpatienter och ungefär 370 000 genvarianter, som täcker hela den mänskliga arvsmassan, har studerats.
– Adekvat Warandos för en patient bestäms av tre gener; VKORC1, CYP2C9 och CYP4F2. Det här är ett framsteg för en stor patientgrupp, då det blir lättare att bestämma dos och behandlingen blir mindre riskfylld, säger Mia Wadelius.
Patienter är nämligen olika känsliga för Waran, vilket gör att behandlingen till en början blir till en riskfylld balansgång mellan blödning och blodpropp. Mia Wadelius säger att det är stor variation mellan olika patienter, ibland uppemot 20 gångers skillnad. Men när man nu lyckats identifiera vilka gener som ligger bakom denna variation kommer man att kunna förutse olika patienters behov av Waran mer exakt, och behandlingen blir säkrare. Nästa steg är att leta efter markörer för blödning.
– Vi kommer att fortsätta leta efter genetiska varianter som påverkar risken för blödning, som kan vara en reaktion på Waranbehandling, om än sällsynt. Resultaten från den svenska studien kommer att läggas ihop med en engelsk studie för att få tillräcklig styrka att analysera blödningsrisken, säger Mia Wadelius.
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta Mia Wadelius, institutionen för medicinska vetenskaper,
018-611 49 45, e-post: mia.wadelius@medsci.uu.se
Det ska en internationell forskargrupp, ledd från Lunds universitet, studera på uppdrag av Miljöstrategiska stiftelsen Mistra.
– Merparten om den forskning som gjorts om CCS-tekniken har varit teknisk. Vi ska studera de samhällsvetenskapliga, politiska, ekonomiska och rättsliga aspekterna, säger docenten i statsvetenskap Karin Bäckstrand som leder projektet.
CCS står för Carbon Capture and Storage, koldioxidinfångning och -lagring. Tanken är att avskilja koldioxid från kol- eller gaskraftverk, omvandla den till flytande form och transportera den i rör eller på fartyg till ställen där den kan lagras i lämpliga hålrum i berggrunden.
Delar av tekniken finns redan idag, men inte helheten. Närmast till ett fullskalebygge är Norge, som planerar för världens första gaskraftverk med CCS-rening. Vattenfall har sedan förra året en liten pilotanläggning igång i östra Tyskland, och vill göra större demonstrationsanläggningar vid två av sina befintliga kraftverk.
Det Karin Bäckstrands omkring 20 personer stora forskarnätverk ska göra är att studera tre aspekter på CCS:
• kan tekniken verkligen lösa koldioxidproblemet, eller borde de stora investeringar den kräver i stället läggas på långsiktigt hållbar energiteknik som sol- och vindkraft?
• vad säger allmänna opinionen? Koldioxid är visserligen inte radioaktivt, men kan det bli lika omstritt att stoppa ner koldioxid i marken som att begrava kärnkraftsavfall?
• hur tas idén emot i nyckelländer som Kina, Indien och Brasilien, som har mer kolkraft än Europa och där tekniken kanske framför allt bör tillämpas?
Studien ska utmynna i en internationellt publicerad ”vitbok”, en forskningsöversikt över de politiska och regleringsmässiga utmaningarna och möjligheterna med CCS. Dess preliminära resultat ska också läggas fram vid FNs klimattoppmöte i Köpenhamn i december.
Karin Bäckstrand är själv kluven till CCS-tekniken:
– Den går ut på att begrava miljarder ton koldioxid under jorden i ett aldrig tidigare gjort experiment med mycket dyr och delvis oprövad teknik… Men å andra sidan är klimatproblemet så stort att alla lösningar kan behövas. När nu 86 procent av världens energiförsörjning kommer från fossila bränslen, så är det svårt att på det här stadiet säga nej till tekniken, säger hon.
Kontaktinformation
Karin Bäckstrand träffas på tel 046-222 47 63 eller 070-565 96 97, Karin.Backstrand@svet.lu.se.
”Gratis” tjänster från ekosystem som vattenrening och matproduktion är av fundamental betydelse för allt liv på planeten. Dessvärre hotas många av dessa tjänster av snabba förändringar i ekosystem orsakade av bland annat klimatförändringar och snabbt växande globala marknader.
Kollapsande fiskebestånd och förstörda sjöar och korallrev är några exempel på sådana oönskade ekosystemförändringar.
Möjligheten att tidigt upptäcka hotande ekosystemkriser är idag mycket begränsad på grund av bristfällig miljöövervakning i världen.
I Frontiers in Ecology and the Environment, har forskarna Victor Galaz, Beatrice Crona, Örjan Bodin, Magnus Nyström, Per Olsson, alla från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, och Tim Daw från the School of International Development at University of East Anglia, gjort den första bedömningen någonsin av möjligheterna att på Internet upptäcka ekosystem som befinner sig i farozonen att genomgå snabba ogynnsamma förändringar.
– Informations- och kommunikationsteknologi revolutionerar tillgången på information. Detta har vi märkt inte minst genom verktyg som bloggar, Facebook, YouTube och Twitter. Via systematisk datainsamling på Internet kan vi också tidigt upptäcka hotande förluster av livsnödvändiga ekosystemtjänster, säger Victor Galaz.
Under 1997-98 steg temperaturen i haven ovanligt mycket vilket ledde till en globalt utbredd massblekning av koraller. Fältobservationer från när och fjärran utbyttes omgående via e-post, vilket visar på hur kommunikationsteknologi kan möjliggöra snabba utvärderingar av uppträdande hot, baserat på information från nya källor.
I deras artikel, Can Web Crawlers Revolutionize Ecological Monitoring?, utforskar artikelförfattarna den ännu outnyttjade potential som finns i användandet av webbspindlar, dvs skräddarsydda mjukvaruprogram som metodiskt söker av Internet i jakt på information.
Artikeln fokuserar på tre tillvägagångssätt när det gäller användning av webbspindlar för identifiering av ogynnsamma ekologiska förändringar:
• Med hjälp av webbspindlar kan information om drivkrafter bakom ekosystemförändringar – till exempel snabbt växande marknader och förändringar i priset på värdefulla fiskarter som riskerar att leda till överexploatering och kollaps av fisket – sammanställas.
• Enligt ny forskning finns det en rad tidiga varningstecken på kommande ekosystem kollapser. Till exempel har variationen i fiskpopulationer visat sig öka som en respons på överexploatering. Med hjälp av webbspindlar skulle tidiga varningssystem kunna baseras på dessa nya insikter.
• För det tredje, kan webbspindlar hitta information om småskaliga ekologiska förändringar, som snabbt kan sprida sig geografiskt. Exempel på det är förekomsten av nya invaderande arter eller växtsjukdomar.
Victor Galaz och hans forskarkollegor menar att det dock behövs mer forskning kring användandet av webbspindlar inom arbetet med ekologisk övervakning.
– Det kommer att krävas en del arbete innan ett tidigt varningssystem baserat på användandet av webbspindlar kan etableras fullt ut, och bidra till att abrupta förändringar i ekosystemen kan undvikas. Men vi är på god väg, säger Beatrice Crona.
Forskarna menar att framgångarna när det gäller att tidigt upptäcka epidemiska sjukdomsutbrott med liknande verktyg visar på en outnyttjad potential, och hur viktigt det är att bättre utnyttja den information som läggs ut på Internet.
För att samla ihop fler idéer kring hur webbspindlar kan användas har forskarna satt upp en egen blog: http://resilienceinnovation.blogspot.com/
Mer om forskning kring resiliens: http://www.stockholmresilience.su.se
Kontaktinformation
För mer information:
Victor Galaz, mobil: 073-7079828, e-post: victor.galaz@stockholmresilience.su.se
Beatrice Crona, mobil: 073-7078587, e-post: beatrice.crona@stockholmresilience.su.se
Tim Daw, +44 77 4294 1005, e-post: T.Daw@uea.ac.uk
Sturle Hauge Simonsen, presskontakt SRC, 073-7078550, e-post: sturle@stockholmresilience.su.se
Stockholms universitets presstjänst: 08-164090, e-post: press@su.se
Cat Bartman, pressekreterare, University of East Anglia, +44(0)1603 593007, epost: c.bartman@uea.ac.uk eller press@uea.ac.uk
Vid både skydiving (eng. ”himladykning”, hopp från luftfarkost) och BASE-hoppning (från fasta objekt) är instabilitet i fritt fall en dödlig riskfaktor. Att stiga ut från ett flygplan in i fartvinden känns ungefär som att dyka i strömmande vatten och det finns risk att man som nybörjare tappar kontrollen och börjar tumla runt i den nya miljön, vilket kan leda till instabil aktivering av fallskärmen med påföljande intrassling i linor eller till och med för sen fallskärmsaktivering.
När man stiger ut från en klippavsats blåser det inte lika mycket, men just det är också en fara eftersom man under de första sekunderna inte har hjälp av någon fartvind för att styra kroppen och räta upp sig om man skulle slå över och börja tumla runt. Precis som vid skydiving finns då risk för instabil eller sen fallskärmsaktivering. En extra riskfaktor vid BASE-hoppning är att vingfallskärmen kan öppna så att den styr in mot det objektet man hoppar från.
Dödsrisken i svensk skydiving mellan 1994 och 2003 var ungefär ett dödsfall per hundratusen hopp. Dödsrisken vid BASE-hoppning verkar vara ungefär 60-90 gånger högre än i skydiving, och avhandlingen manar till försiktighet vid utövandet av denna aktivitet.
Vingfallskärmar utformas på olika sätt för olika typer av fallskärmshoppning. BASE-skärmar är konstruerade för att kunna landas i låg hastighet i oländig terräng, medan vissa typer av vingskärmar inom skydiving tvärtom är designade för att kunna flygas och landas i hastigheter på över 100 km/tim, ungefär som små segelflygplan av tyg. De ställer höga krav på fallskärmshopparens omdöme och skicklighet. I avhandlingen visas att många skador beror på ”pilotfel” hos hopparen. Förutom felberäknade landningar har även kollisioner mellan vingfallskärmar lett till skador och dödsfall.
Fler ytterligare dödliga och icke-dödliga risker beskrivs i avhandlingen med förslag för att komma till rätta med dem. Bland skadedrabbade kroppsdelar fanns benen, fötterna, ryggraden och axellederna. Nybörjare löpte högre risk att skada sig, men de allvarligaste skadorna beskrevs bland de mest erfarna hopparna. I en intervjustudie beskrivs ett antal hoppares syn på skaderisker och motiv för deltagande. Framträdande är skildringar av rekreationsvärdet, att ”ha kul”, som ett huvudsyfte.
Anton Westman är akutläkare och doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi. Han kan nås på 0702-202 557, e-post: anton.westman@surgery.umu.se
Fredagen den 27 mars försvarar Anton Westman, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dangers in sport parachuting.
Fakultetsopponent: Prof. Inggard Lereim, beredskapsavdelingen, NTNU, Norge.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Kontaktinformation
I webbvisnignen av detta pressmeddelande finns en kort presentationsfilm om fallskärmshoppning:
http://www.umu.se/om-universitetet/pressinformation/pressmeddelanden/
Pressbilder till avhandlingen finns fritt tillgängliga på
http://www.presskontakt.umu.se/pressbilder/aktuella.html
Lennart Belfrage har studerat den Svenska kyrkan ur ett existentialpsykologiskt perspektiv. Sedan den Svenska kyrkan och staten gick skilda vägar vid sekelskiftet har en hel del förändringar skett, på alla nivåer inom kyrkan, säger Lennart Belfrage och fortsätter:
– Historiskt har den Svenska kyrkan varit något av ”Sveriges ryggrad” i moraliskt och normmässigt hänseende, men nu ser man mer på kyrkan som en organisation eller ett företag vilket bidrar till att Svenska kyrkan nu genomgår en djup identitetskris. Kända identitetsmönster suddas ut och då utvecklas en otydlighet.
Han säger också att det här bland annat har fått konsekvenser för prästyrket. Präster ansågs tidigare vara experter på existentiella frågor, men så är det inte längre – människor vänder sig istället till andra instanser för samtal kring centrala livsfrågor.
Organisatoriska och attitydmässiga förändringar parat med en ökad individualisering har medfört att ett annat psykologiskt mandat för kyrka och präst har utvecklats. Ett medvetet arbete måste nu inriktas på att tydliggöra prästens identitet för att bättre möta den moderna människans existentiella behov och samtidigt ta vara på den kallelsegrund som är utmärkande för en präst.
– Våra resultat visar att många präster tvivlar på sitt uppdrag och sin förmåga. Vi ser en ökad existentiell oro och en ökad sårbarhet och att det finns ett starkt samband mellan frågor om kallelsetvivel och emotionell utmattning, säger Lennart Belfrage.
Studien baseras på ett större enkätmaterial med anknytning till prästers centrala relationer och arbetsmiljö, samt ett självskattande psykologiskt utbrändhetstest. Förtroendevalda (arbetsgivare) har besvarat ett frågeformulär om förväntningar på församlingspräster. Den andra fasen utgörs av utbrändhetstest och djupintervjuer med församlingspräster.
– Det visade sig att värderingar mellan präster och lekmän skiljer sig åt. Prästerna uppger att de saknar dialog och gensvar. En bristande förståelsen för deras uppdrag leder till tvivel och isolering. Förtroendevalda önskar i första hand en socialt aktiv präst som besöker sjuka och gamla, säger Lennart Belfrage.
Hans rekommendationer är att prästutbildningar medvetet bör inriktas på ett existentiellt förhållningssätt som tydligt tar fasta på livets fundamentala frågor. Särskilt viktigt är att inkludera majoriteten av medlemmar som aldrig eller sällan besöker kyrkan, det vill säga dem som pliktskyldigast betalar sin kyrkoavgift.
– Den religionspsykologiska forskningen i Uppsala har i olika projekt betonat meningsskapande och existentiell hälsa i ett postmodernt Sverige. Detta är av betydelse för ett framväxande multikulturellt samhälle där människor upplever ensamhet och brist på dialog som knyter an till livets fundamentala frågor, säger Lennart Belfrage.
Läs mer om avhandlingen på Uppsala universitets hemsida
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Lennart Belfrage, vid teologiska institutionen, religionspsykologi
0708-380551, 0498-27 79 55 eller Lennart.Belfrage@teol.uu.se
