Den textila ämnesutbildningen vid textillärarutbildningen i Uppsala har studerats mellan år 1955 till år 2001. Ämnena innefattar broderi, garnteknik, sömnad och vävning. Från början var utbildningen en del av den privata Fackskolan för huslig ekonomi och när undersökningen avslutades är den en del av en hushållsvetenskaplig ämnesinstitution inom Uppsala universitet.

– Lärandet av de textila ämnena startar i en sluten miljö, där hushållning anses vara nationalekonomiskt viktig och självklar, och i en tid då de textila kunskaperna var viktiga för skötseln av ett hem. När universitetet tog över textillärarutbildningen 1977 kom den till en kultur där de tidigare stolta traditionerna inte har ett självklart värde, eftersom de varken är forskningsanknutna eller bygger på vetenskaplig grund, säger Annelie Holmberg.

I studien har Holmberg intervjuat lärarutbildare, studerat dokument och tittat på studenternas textila arbeten.

– Resultaten berättar om en utbildning där en kultur av hantverksskicklighet dominerat undervisningen och lärandet. Och den forskningsanknytning som sakta växer fram gör det på hantverkets premisser. Till exempel var kreativitet en del under hela den undersökta perioden, men kom efter 1988 att bli en viktig strategi eller metod i undervisningen för att bli vetenskapligt grundad och forskningsanknuten säger Annelie Holmberg.

Genom att studera textillärarutbildningen hamnar en lärarkategori, som ofta inte har värderats högt inom skolvärlden, i fokus.

– Genom att berätta om utbildningens grundlighet och djupa traditioner hoppas jag att textillärarens yrkesstolthet stärks, och jag hoppas också att man inser vikten av att anställa behöriga slöjdlärare, säger Annelie Holmberg.

Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Annelie Holmberg, vid konstvetenskapliga institutionen, textilvetenskap:
018-471 28 81, annelie.holmberg@konstvet.uu.se

Enligt avhandlingen, som fokuserar på mobiliseringen av två muslimska samfund i den före detta sovjetrepubliken Azerbajdzjan, kan mobiliseringen i Azerbajdzjan förstås som ett resultat av en yngre generations önskan att bryta med sovjetiska institutionella strukturer och deras missnöje med samhällets utveckling efter självständigheten.

Azerbajdzjan har ofta beskrivits som ett land där religionen har minimalt inflytande på samhället. I ljuset av detta ter det sig intressant att de azerbajdzjanska myndigheterna i slutet av 1990-talet upplevde att de konfronterades med en ny typ av motstånd som var just muslimskt till sin karaktär.

I den azerbajdzjanska kontexten gjorde arvet efter det ateistiska Sovjetunionen det svårt för myndigheterna i landet att hitta ett bra sätt att förhålla sig till religion efter självständigheten. Samtidigt som Islam framhölls som en viktig del av den nya statens nationella och kulturella profil var det otänkbart att låta religionen få något som helst politiskt inflytande.

– Genom att återinföra strikt statlig kontroll av religionsutövare och religiösa organisationer hoppades ledarna i den nu självständiga republiken liksom sina sovjetiska föregångare neutralisera religionens oppositionella potential och undvika utvecklingen i grannlandet Iran. Vissa muslimska grupper som ifrågasatte de ”nygamla” religiösa strukturerna klassades som oppositionella och motarbetades aktivt av staten på olika sätt, berättar Sofie Bedford.

Studien inriktar sig på två sådana muslimska grupper, knutna till två moskéer i Baku – sunnimuslimska Abu Bakr moskén och shiamuslimska Juma. Medan andra moskéer har få eller inga besökare kommer mellan 1000-7000 personer dit för fredagsbön, majoriteten av dem mellan 20 och 35 år gamla. I författarens intervjuer med imamer och troende framhölls att de såg sitt samfund som ett alternativ till ”andra”, statskontrollerade moskéer där de menade att både ledare och besökare var ”okunniga, korrupta och gamla”.

En viktig del av det statliga förtrycket bestod av officiell negativ propaganda där Abu Bakr moskén beskrevs som ett ”näste för våldsamma wahhabis” och Juma samfundet som ”radikala shiiter som planerade en muslimsk revolution i landet ”. I stället för att sätta punkt för moskébesökarnas mobilisering tycks denna emellertid snarare ha bidragit till att stärka dessas gruppkänsla.

– Bland besökarna och många i den övriga befolkningen kom Juma och Abu Bakr att symbolisera en orädd, nyskapande och obunden Islam vilket gav förnyad popularitet och ett ökat antal besökare. Samtidigt är det viktigt att poängtera att även om det fanns många likheter mellan Juma och Abu Bakr samfundens mobiliseringsprocessen visar studien också på intressanta skillnader dem emellan, framförallt i deras interaktion med staten i mobiliseringens senare skeden, menar Sofie Bedford.

Avhandlingens titel: Islamic Activism in Azerbaijan: Repression and Mobilization in a Post-Soviet Context

Sofie Bedford disputerar i statsvetenskap vid Stockholms universitet, men avhandlingsarbetet har bedrivits på Södertörns högskola vid Baltic and East European Graduate School.

Disputationen äger rum den 27 februari klockan 13.00 i sal MA 636, Södertörns högskola. Avhandlingen kan laddas ner som pdf via http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8429.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Sofie Bedford kontaktas säkrast via e-post sofie_aurora@yahoo.se, eller mobiltelefon 070-3906463 t om 8/3, efter det +77012288450.

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Spanskan uttrycker också aspektuella skillnader i verbsystemet genom de enkla dåtidsformerna, imperfecto och pretérito. Men vid en ytlig analys märker man att konceptet aspekt inte fungerar på samma sätt i de bägge språken. Är det då frågan om samma språkliga fenomen, och går det att analysera språken utifrån samma modell?

David Westerholm presenterar i sin avhandling en modell, kallad ABC-modellen, som kan användas som en grafisk definition av begreppet verbaspekt.

Utifrån denna modell, som kan sägas vara en språkneutral kognitiv grund för konceptet aspekt, analyseras både spanska och ryska verb. Avhandlingsförfattaren försöker att beskriva de konkreta skillnaderna som varje verbform uttrycker genom att definiera ett antal bakomliggande värden.

De enkla verbformerna av respektive språk representerar således tolkningar av de värden som kategorin aspekt kan delas in i. För spanskans och ryskans del innebär detta mer konkret att imperfektivitet i ryskan förknippas med en process medan det i spanskan snarare tolkas som ett utryck för samtidighet.

I avhandlingen diskuteras också perfektformen, en funktion som återfinns i spanska men som formellt saknas i ryska. David Westerholm hävdar att perfektformen – namnet till trots – funktionellt inte uttrycker perfektivitet, utan att perfektfunktionen snarast handlar om en självständig verbparameter som uttrycker retrospektivitet.

Hela avhandlingen har ett systemiskt perspektiv där fokus ligger på relationen mellan olika verbfunktioner med dåtidsreferens och en strävan att skilja mellan olika kategorier som verben uttrycker. Eftersom verbaspekt är en vanligt förekommande kategori i världens språk, och en klar definition av densamma saknas, finns det en ambition att genom ABC-modellen skapa grunden till en universell systematik, som kan tillämpas även på andra språk, utöver spanska och ryska.

Avhandlingens titel: Las funciones del pasado en los sistemas verbales español y ruso.
Disputationen äger rum lördagen den 28 februari 2009 kl. 10.15
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Opponent: Professor Wiaczeslaw Nowikow, Lódz
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för språk och litteraturer
nicole.takolander@rom.gu.se

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta David Westerholm
0733-60 68 44
david.westerholm@rom.gu.se

Undersökningen avhandlar inställningen till nazismen och Nazityskland hos två representanter för arbete och kapital. Detta har skett genom en analys av innehållet i Svenska Sjöfolksförbundets tidning Sjömannen och dess fackliga motpart Sveriges Redareförenings organ Svensk Sjöfarts Tidning, 1932-1945.

Sjönäringen valdes eftersom handeln var central såväl för den svenska ekonomin som för relationerna med Nazityskland. Den direkta kontakten med Nazityskland som handeln innebar, gjorde att organisationerna tidigt informerades om förhållandena där.

– Av undersökningen framgår att diskussionen om ”Sveriges” handlande under andra världskriget bör omprövas. Istället för att dra alla över en kam måste olika aktörers inställning och agerande studeras mer noggrant och detaljerat än vad som hittills skett säger Martin Estvall.

Det var inte svensken i gemen som handlade med Nazityskland, protesterade mot flyktinginvandring eller önskade framgång för Tredje riket. Svensken kunde också gömma flyktingar, protestera mot eftergifter eller genom envis propaganda motarbeta nazismen. Dessa nyanser försvinner när synen på Sverige förenklas till missuppfattningen: Ett folk, ett rike, en åsikt.

Avhandlingen visar att det fanns enorma skillnader mellan de undersökta tidningarna, både vad det gäller intensitet och tendens inför den nazistiska utmaningen. Där Sjömannen beskrev såväl nazismen som nazisterna i skarpa negativa ordalag, valde Svensk Sjöfarts Tidning tystnad.

Sjömannen uppmanade till motaktioner som demonstationer, strejker, bojkotter och sanktioner, medan Svensk Sjöfarts Tidning ansåg sådana åtgärder felaktiga och argumenterade emot dem. Materialet i Sjömannen är starkt propagandistiskt och alltid i skarp opposition mot nazismen. Som en skarp kontrast visar undersökningen att Svensk Sjöfarts Tidning vare sig beskriver vad som händer i Nazityskland eller förhöll sig till utvecklingen där.

Inom sjönäringen fanns ingen klassöverskridande nationell ideologi eller politik som mötte den nazistiska utmaningen med samförstånd. I stället har klasstillhörigheten visat sig vara en viktig, och mycket tydligt särskiljande, faktor för ställningstagandet till nazismen.

Sjömännens antinazistiska propaganda visade sig inte räcka till för att få genomslag i samlingsregeringens politik. Detta gehör fick däremot redarnas mer pragmatiska strategi – tystnad och fortsatt handel – inte bara i den praktiska politiken, utan också i eftervärldens allmänna uppfattning om ”Sveriges” agerande inför nazismen, alltmedan de motståndare som gick förlorande ur maktstriden närmast försvunnit ur vårt historiska medvetande.

Martin Estvall är verksam som forskare och lärare i historia vid Växjö universitet.  

Avhandlingen ”Sjöfart på stormigt hav. Sjömannen och Svensk Sjöfarts Tidning inför den nazistiska utmaningen 1932-1945 ” försvaras fredagen 20 februari 2009, kl. 13.15. Disputationen äger rum i Utvandrarnas Hus, Växjö. Fakultetsopponent är fil. dr Håkan Blomqvist, Södertörns högskola.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Martin Estvall, e-post: martin.estvall@vxu.se, telefon: 0470-70 89 27.

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: vup@vxu.se.

Avhandlingsförfattaren behandlar fem olika motivkretsar och analyserar allt från dödsfigurer och efterlivsscenarier, filmiska dödsrevyer och metafysiska romanser, självmord och dödshjälp, till filmberättelser som bygger på föreställningen om både livet och döden som delar av ett ständigt pågående kretslopp.

Även kampen mot terminala sjukdomsprocesser till följd av cancer och aids analyseras med blicken riktad mot både välbärgade västerländska samhällen och betydligt mer utsatta områden, som exempelvis Afrika söder om Sahara.

Det uppträder radikala skillnader vid jämförelser mellan filmkulturer där dödsmedvetandet utgår från döden som en slutpunkt på en linjär tidsaxel och buddhistiskt färgade filmkulturer, där döden förstås som en utdragen process i ett cirkulärt kretslopp.

De uppdrivna känslostormar som brukar genomsyra västerländska filmberättelser vid en rollfigurs dödsögonblick, blir betydligt mindre laddade i filmkulturer där man förutsätts ”komma tillbaka” genom reinkarnation.

Med ett jämförande världsfilmsperspektiv kan man samtidigt öka kunskaperna om både generella grundmönster och lokala uttrycksformer. Studien sträcker sig från stumfilmsepoken till nutid och innehåller ett rikt empiriskt filmmaterial.

Avhandlingens titel: Döden på film. En motivstudie med världsfilmsperspektiv.

Disputationen äger rum lördagen den 28 februari 2009 kl. 13.00
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6

Opponent: Professor Helge Rønning, Oslo

Avhandlingen kan beställas från Institutionen för kulturvetenskaper,
katarina.moro@kultur.gu.se

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Andreas Jacobsson, 031-775 05 16, 0705-26 93 81,
andreas.jacobsson@filmvet.gu.se

Det säger Maria Eklund Heinonen och tillägger:

– När man idag bedömer muntlig språkfärdighet för andraspråkstalare så ser man till förmågan att kommunicera och interagera med andra. Man fokuserar inte längre på de grammatiska bristerna.

Därför ville hon undersöka om grammatiken blivit helt oviktig i sammanhanget. Till sin hjälp hade hon ett muntligt språktest, Tisus, i vilken den grammatiska förmågan bedömdes. Testet riktar sig främst till högskolestudenter som gått gymnasieskolan utomlands.

– Mina resultat visar att det finns ett klart samband mellan grammatisk förmåga och testresultat, men också att det finns undantag, säger Maria Eklund Heinonen.

Trots hög grammatisk nivå underkändes ett fåtal testdeltagare. Andra fick godkänt trots att de befann sig på en lägre grammatisk nivå. Vilka andra faktorer som kan ha påverkat bedömningen av testet tas upp i avhandlingen.

– Det verkar som om förmågan att kommunicera varit avgörande för testresultatet, liksom att kunna finna sig till rätta i den speciella och pressade situation som ett testsamtal är, säger Maria Eklund Heinonen.

Hon säger också att en förhoppning är att resultaten ska bidra till utvecklandet av nya bedömningskriterier för muntlig språkfärdighet för olika syften, bland annat inför högskolestudier.

Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Maria Eklund Heinonen, vid institutionen för nordiska språk
018-471 68 72 ; maria.eklund@nordiska.uu.se

För ursprungsfolken i de bolivianska Anderna är kolonialismen inte något som lämnades åt det förflutna då Bolivia grundades. Exploateringen och marginaliseringen av ursprungsfolken fann nya former.

– När ursprungsfolken i dag hävdar att deras kamp är en kamp för avkolonisering lyfter vissa på ögonbrynen, berättar Anders Burman, som disputerar vid Institutionen för globala studier. Sitt etnografiska fältarbete har han genomfört bland shamaner och aktivister inom den andinska ursprungsfolksrörelsen.

– För de människor som jag har arbetat med och bland är kolonialismen något som i allra högsta grad finns kvar – i allt från utbildningsväsendet till katolska kyrkans särställning. Kolonialism och avkolonisering visade sig också vara processer av existentiell betydelse för många unga människor av indianskt ursprung.

’Kolonialism’ och ’avkolonisering’ är teman som har diskuterats grundligt  i postkoloniala studier. Enligt Anders Burman är diskussionerna dock ofta abstrakta och utgår sällan från människors egna livsvärldar.

Hans avhandling visar dock att kolonialism och avkolonisering upplevs och förklaras på olika vis av olika aktörer. Regeringen ser kolonialism som något som genomsyrar politiska strukturer och bedriver därför en politik för att förändra dessa strukturer. Aktivisterna i ursprungsfolksrörelsen menar att Bolivia i sig är ett kolonialt projekt och att avkolonisering vore detsamma som att riva ner Bolivia och bygga ett nytt land. Men för de shamaner och shamanlärlingar som Anders Burman har arbetat mest intensivt med förstås kolonialism och avkolonisering på annat vis.  

– Jag studerar hur de uppfattar kolonialism som ’sjukdom’ och avkolonisering som ’bot’, och hur de utifrån vissa kosmologiska antaganden agerar för att avkolonisera samhället, landskapet, staten och ’självet’.

Anders Burman fann även intressanta paralleller mellan aktivism och shamanism.

– Aktivismen och den rituella praktiken utgår i mångt och mycket från samma kulturella tolkningsramar. Både aktivism och shamanism handlar dessutom mycket om att förhålla sig till det som uppfattas som främmande, oavsett om det är en nationell maktelit som uppfattas som främmande eller främmande andar som ger upphov till sjukdom.

För att för förstå vad kolonialism och avkolonisering betyder för sina informanter var Anders Burman tvungen att gå in på djupet i shamanernas livsvärldar och förhålla dessa till större politiska skeenden i landet.

– Traditionell andinsk kosmologi är idag en av hörnpelarna i regeringens så kallade ’avkoloniserande revolution’, men jag vänder på perspektivet och undersöker hur kolonialism och avkolonisering förstås med utgångspunkt i andinsk kosmologi.

Avhandlingens titel: As though we had no spirit: Ritual, politics and existence in the Aymara quest for decolonization.

Fakultetsopponentens namn: Professor Sinclair Thomson, New York

Tid och plats för disputation: Lördagen den 21 februari 2009, kl. 10.15, Sal 220 i Annedalsseminariet, Campus Linne, Seminariegatan 1, Göteborg.

Avhandlingen kan beställas hos annika.forssell@globalstudies.gu.se

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Anders Burman, tel 0303-741313 (bost.), 031-7864606(arb.), 0734-119726 (mob.)
e-post: anders.burman@globalstudies.gu.se

– Det är problematiskt att författare och forskare håller fast vid manualliknande råd om kroppsspråk eftersom de skapar rigida system som i stort sett är oanvändbara i ett ständigt föränderligt samhälle, säger Marie Gelang.

I stället för att likrikta kroppsspråket ska talaren utnyttja sina egna kvalitéer. Var och en av oss kan använda våra bra egenskaper och utforma vårt kroppsspråk. Det som är det ultimata går inte att sätta fingret på utan det beror på talarens kvalitéer.

Barack Obama

En talare kanske behöver använda alla medel: röst, mimik, poser, gester och ögonkontakt för att nå fram till sin publik medan någon annan har en fördel av att bygga sitt framträdande på något av dessa.

– Barack Obama till exempel utnyttjar sin känsla för rytm och sin röst. Det är inte en slump att hans texter har gjorts om till rapsånger. Han använder däremot nästan bara en enda gest och står för det mesta stilla, säger Marie Gelang.

Måste kunna läsa publiken

Kvalitéer som energi, dynamik och tajming är viktiga. En bra talare har intensitet och flöde. Publiken ledsnar snabbt om det blir monotont. En bra föreläsare måste kunna läsa av sin publik och vara lyhörd. Det är viktigt att vara flexibel och kunna göra förändringar i planeringen i samförstånd med sin publik. Om föreläsaren bara kör sitt race riskerar han att tappa åhörarnas intresse.
Såväl som det personliga perspektivet med vårt egna sätt att förhålla oss till omgivningen har kroppsspråket en social förankring. Kroppsspråket är socialt och kulturellt inlärt och kan utvecklas i takt med våra livserfarenheter.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Marie Gelang, 019-30 30 86.

Kinas skogsbruk håller på att reformeras i syfte att ge enskilda hushåll rätt att bruka skog istället för att den brukas kollektivt av byar. Många studier har visat att effektiviteten i skogsbruket ökar när skogsmarken sköts av enskilda familjer istället för av kollektiv.

Privatisering, det vill säga om även äganderätten ska överlåtas från byn till den enskilda familjen, är en fråga som ständigt debatteras i Kina bland såväl forskare som politiker.

Västerländska ekonomer brukar hävda att privat markägarskap leder till ett mer effektivt utnyttjande av naturresurser. Därmed anses privatisering av mark också kunna lösa miljöproblem. Kinesiska anhängare av privatisering instämmer i detta.

Deras meningsmotståndare hävdar tvärtom att vinsterna med markprivatisering skulle bli små. Privatisering skulle inte gynna kinesiska skogbrukare och deras investeringar, eftersom de faktiskt åtnjuter större trygghet när själva ägarskapet är kollektivt och brukarrättigheten individuell.

– Vad jordbrukare själva vill och anser sig behöva, ignoreras ofta av forskare och beslutsfattare, trots att just det har stor betydelse för hur lyckosam en reform ska bli, säger Ping Qin.

Hon lät därför bönder från elva byar i en av Kinas fattigaste provinser, Guizhou, delta i ett experiment som ger svar på vad i ett skogsbrukarkontrakt de anser vara viktigast.

Det bönderna värderar högst är väletablerade brukarrättigheter. De vill slippa riskera uppsägning av sitt markkontrakt, de vill ha förtur vid kontraktsförnyelse, och de vill inte behöva vänta mer än ett år på att tilldelas en avverkningskvot. Dessa faktorer ökar deras vilja att investera i sitt skogsbruk. Privatisering, alltså att de själva skulle äga skogen individuellt, anser de inte viktigt.

– Än så länge ser bönderna i vår studie inga fördelar med privatisering. Däremot är decentralisering av makten över skogen viktig, för att stärka deras brukarrättigheter, säger Ping Qin.

Hon har också studerat den kinesiska regleringen av skogsavverkning som syftar till att bevara skog. Effekten av avverkningskvoterna är osäkra, visar Ping Qins forskning. Den nuvarande regleringspolitiken minskar böndernas investeringsvilja, vilket i sin tur minskar skogsproduktionen. Därför kan det framtida slutresultatet bli att den totala skogsarealen minskar, istället för att öka.

I en annan studie i avhandlingen har Ping Qin studerat maktförhållandet mellan kvinna och man i hushåll på landsbygden, när det gäller gemensamma beslut som innebär risk. Mannen har störst inflytande över de gemensamma besluten, men kvinnans inflytande ökar när hon har högre inkomst, längre utbildning än sin make, och medlemskap i kommunistpartiet. Bättre möjligheter för kvinnor att utbilda sig och bidra till hushållets inkomst skulle alltså öka jämställdheten mellan könen i Kina.

Avhandlingen har genomförts med stöd av Sidas miljöekonomiska kapacitetsuppbyggnadsprogram.

Tid och plats för disputationen: Fred 13 feb kl 10, sal D 33, GU, Handelshögskolan, Vasag 1
Avhandlingens titel: ”Risk, relative Standing and Property Rights: Rural Household Decision-Making in China”.
Avhandlingens författare: Ping Qin

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta: Ping Qin 031 786 46 67, qin.ping@economics.gu.se
Handledare: Fredrik Carlsson, 031 786 41 74, 0709 27 70 97, fredrik.carlsson@economics.gu.se
och Håkan Eggert 031 786 41 75, 0705 24 36 10, hakan.eggert@economics.gu.se
Informatör: Karin Backteman, 031 786 25 95, karin.backteman@economics.gu.se

De senaste 15 åren har antalet privata företag ökat drastiskt inom vård, utbildning och omsorg, och allt fler insatser görs för att öka kvinnors företagande. Men ofta framförs också kritik för att privata behandlingshem, äldreboende och vårdinrättningar drivs i privat regi med vinstsyfte. Jaana Kurvinen vid Umeå universitet har i sin avhandling tagit reda på varför kvinnor med bakgrund i offentlig sektor startar eget.

– Den främsta anledningen är inte att tjäna pengar, utan att kunna utöva sina yrken på ett bra sätt. Entreprenörerna har ofta en stark drivkraft och många idéer om hur verksamheten kan bli bättre, men har inte haft möjlighet att genomföra dem i sina tidigare anställningar, menar Jaana Kurvinen.

Ett gemensamt tema för företagarna hon har intervjuat är motstånd. Som anställd i offentlig sektor möter deras egna initiativ och vilja att agera motstånd. Under start och drift av företag kommer motståndet från samma sektor, med dess normer och negativa attityder till privata verksamheter.

– Min tolkning är att motståndet har ursprung i både ekonomi och ideologi. Det kan handla om att privatägda företag anses påfrestande på kommunernas ekonomi, eller synen att utbildning, vård och omsorg bara ska utföras av offentlig sektor.

Entreprenörer utövar också själva motstånd i mötet med de starka manliga normer som råder när de ska skapa sig identiteter som företagsledare. Det yttrar sig i att de definierar om rollen som företagsledare. För entreprenörerna i studien tog det lång tid att identifiera sig med rollen, och en del av dem gör det fortfarande inte. Entreprenörerna i den här studien marginaliseras och osynliggörs för att de är kvinnor och driver en viss typ av företag.

– Men marginaliseringen beror också på att entreprenörerna själva håller en låg profil, eftersom det finns en negativ attityd hos offentlig sektor, politiker och allmänhet mot att tjäna pengar på vård, utbildning och omsorg, säger Jaana Kurvinen, som vill nyansera bilden av företagare för att fler lättare ska kunna identifiera sig med rollen.

Hon menar att en slutlig poäng i avhandlingen är att motstånd i entreprenöriella processer också kan förstås som något konstruktivt och produktivt.
– Motståndet som entreprenörerna mötte under tiden som anställd resulterade i att de startade egna företag.

Jaana Kurvinen har intervjuat 15 entreprenörer från Gävleborgs län. Exempel på företag som ingår i studien är behandlingshem, friskola, vårdinrättning, äldreboende, massagemottagning, gynekologmottagning och psykologmottagning.

Fredagen den 13 februari försvarar Jaana Kurvinen, Handelshögskolan och Genusforskarskolan vid Umeå universitet, samt institutionen för ekonomi, Högskolan i Gävle, sin avhandling med titeln Imitation och omtolkning – entreprenörers identifieringsprocesser ur ett genusperspektiv. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal C, Samhällsvetarhuset och sänds via telebild till Högskolan i Gävle. Fakultetsopponent är docent Malin Tillmar, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:

Jaana Kurvinen,
E-post: Jaana.Kurvinen@hig.se
Telefon: 026-648 936

Sverige är idag ett mångspråkigt och mångkulturellt land, där en stor del av befolkningen har ett annat modersmål än svenska.

– Vi ville hitta faktorer som påverkar invandrares integration i arbetslivet på ett positivt sätt, säger Helena Andersson.

Fem invandrare från olika länder deltog i studien. Alla arbetar på sjukhus och representerar olika yrkesgrupper: en lokalvårdare, två sjuksköterskor och två läkare. Deras muntliga konversation med kollegor, patienter, anhöriga och andra personer, som de kom i kontakt med, har spelats in och analyserats.

– Vi har fokuserat på tre olika fenomen i den muntliga kommunikationen, bland annat hur de hanterade situationer då deras kunskaper i svenska inte räckte till. Vi tittade också på om de deltog i sociala och professionella samtal på samma villkor som förstaspråkstalare i svenska, säger Helena Andersson.

Resultaten visar att alla fem invandrare är väl integrerade på arbetsplatsen och att de deltar i professionella, såväl som sociala samtal, på samma villkor som förstaspråkstalare.

– Vi visar också på de fördelar en mångspråkig och mångkulturell personal kan bidra med, för kollegor och arbetsgivare. Men också att undervisningen på svenska kan göra dem förberedda på de kommunikativa utmaningar som de senare möter i arbetslivet, säger Helena Andersson.

Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:

Helena Andersson, institutionen för nordiska språk, 018-471 12 88 eller helena.andersson@nordiska.uu.se

I Sverige är det sedan 1999 förbjudet att köpa sex. Sexköpslagen stiftades för att visa att prostitution är någonting som inte accepteras i Sverige. Två år senare antog det tyska parlamentet Bundestag en lag som ska integrera sexsäljare i samhället.

I Tyskland kan prostituerade sedan dess få a-kassa, sjukpenning och pensioner på samma sätt som alla andra yrkesarbetare. Dessutom har det blivit legalt att driva bordell. Lagändringen skulle minska stigmatiseringen och diskrimineringen av sexsäljare.

– Ländernas olikartade prostitutionspolitik har bland annat med deras syn på välfärdsstaten, på feminism och på religion att göra, förklarar Susanne Dodillet. Sexköpslagen i Sverige introducerades som ett sätt att påverka samhällets syn på jämställdhet. Prostitution beskrevs som ett oacceptabelt uttryck för samhällets könsmaktsstruktur.

Enligt avhandlingsförfattaren möjliggörs en normerande lag som sexköpslagen bland annat av svenskarnas jämförelsevis stora tillit till staten.

Tyskar däremot tenderar snarare att ifrågasätta statens ansvar för normbildningen, menar hon.

– Det har bland annat med erfarenheten av två diktaturer att göra. Svenskarna har goda erfarenheter av sin välfärdsstat, men såväl den nationalsocialistiska diktaturen under Tredje Riket som den socialistiska i DDR har synliggjort att stater kan missbruka sin normerande makt.

Den tyska vänstern som drev genom legaliseringen av prostitution betonade att staten inte ska normera hur sexuella relationer mellan samtyckande vuxna ska se ut.

När det gäller feminism har radikalfeministiska teorier fått starkt inflytande i Sverige. Här betonar man maktstrukturer som manlig överordning och kvinnlig underordning.

I Tyskland liknar feminismen mer queerfeminism, vilket går väl ihop med hur man ser på staten. Medan den svenska prostitutionspolitiken bygger på en normerande syn på hur ett jämställt liv ska se ut för kvinnor och män, betonar den tyska vänstern att det finns många olika sexuella identiteter och uttryckssätt. Att peka ut några som mer jämställd och därmed överlägsen andra innebär enligt detta tankesätt en diskriminering av avvikare.

Angående religionen pekar Dodillet på kristdemokraternas starka inflytande i den tyska samhällsdebatten.

– I Tyskland har kristdemokraterna halva parlamentet, påminner hon. Likt kyrkan är de emot prostitution av moraliska skäl och sympatiserar med den svenska prostitutionspolitiken. Vänstern opponerar sig dock mot moralargumenten och synen på prostitution blir därför mer liberal än i Sverige, där den kristna motpolen saknas i politiken.

Avhandlingens titel: Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet.

Disputationen äger rum lördagen den 21 februari 2009 kl. 10.00

Plats: Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6

Opponent: Professor Brian Palmer, Uppsala

Adress till egen hemsida:
http://www.lir.gu.se/om-institutionen/personal/Doktorander/Susanne_Dodillet
eller www.susannedodillet.com

Avhandlingen kommer ut på Vertigo förlag den 15 februari 2009 och kan beställas hos förlaget samt i bokhandeln.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Susanne Dodillet, 031-786 58 87, 0704-90 88 12 susanne.dodillet@idehist.gu.se

Presskontakt: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se