Rastlösa ben (myrkrypningar i benen) har hittills setts som en neurologisk sjukdom, där symptomen orsakas av förändringar i nervsystemet. Men Britta Wåhlin Larsson har i stället undersökt musklerna hos dessa patienter tillsammans med personer med sömnapné (andningsuppehåll under sömnen), och jämfört dem med en frisk kontrollgrupp.

Gemensamt för de båda patientgrupperna är att de lider av trötthet och brist på energi. Patienter med rastlösa ben har även obehagsbesvär inne i benen. Trots detta finns det hittills mycket lite forskning om hur deras muskler påverkas.

Britta Wåhlin Larssons studie visar nu att dessa patienter har sämre fysisk förmåga jämfört med en frisk kontrollgrupp. När hon sedan gick vidare och undersökte muskulaturen upptäckte hon att det hos samtliga patienter finns förändringar i musklerna som orsakas av syrebrist och som till viss del kan förklara deras symtom.

Försöker kompensera syrebrist

Jämfört med kontrollgruppen har musklerna hos dessa patienter mycket högre halter av tillväxtfaktorn VEGF (vascular endothelial growth factor), ett protein vars uppgift är att bilda och bibehålla blodkärl och som stimuleras av syrebrist.

– När musklerna utsätts för syrebrist försöker de kompensera genom att bilda fler blodkärl för att kunna öka transporten av syrgas inne i muskeln. Och det är just vad som har hänt hos dessa patienter. De har en bättre genomblödning i muskulaturen än kontrollgrupperna har.

Samma sak händer vid träning, då det uppstår en syrebrist som stimulerar nybildning av blodkärl. Men då tränas också hjärtmuskeln, vilket är en förutsättning för att verkligen få en bättre syretransport ut till musklerna.

Betydelse för fortsatt forskning

– Patienterna med restless legs och sömnapné ser alltså tränade ut i musklerna, men är förhållandevis otränade. Därför bör dessa patienter försöka förbättra sin kondition, för att få en bättre syretransport ut till musklerna. Det skulle kunna minska symptom som trötthet och brist på energi.

Att patienter med sömnapné får syrebrist är välkänt och därför är det inte överraskande att även musklerna påverkas. Men att även patienter med rastlösa ben visar tecken på syrebrist är alltså en nyhet och kan få stor betydelse för fortsatt forskning om sjukdomen. Orsaken till besvären kan enligt Britta Wåhlin Larsson vara ett förändrat blodflöde ut i musklerna, vilket leder till syrebrist. Det skulle förklara varför symtomen försvinner när dessa patienter rör på sig, eftersom rörelse leder till ett ökat blodflöde i muskeln.

Britta Wåhlin Larsson disputerar på avhandlingen ”Skeletal muscle morphology in patients with Restless legs syndrome 8 maj på Örebro universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Britta Wåhlin Larsson, 0705-45 72 81.

Många av de läkemedel som människan använder bryts inte ner fullständigt av kroppen, utan passerar genom reningsverken och hamnar till slut i sjöar och vattendrag. Hittills har forskare spårat över 150 olika läkemedel i låga koncentrationer i miljön, men fortfarande är kunskapen om hur läkemedelsresterna påverkar djur- och växtliv begränsade.

– Målet med min avhandling är att få fram data som kan förbättra miljöriskbedömningen av läkemedel och att utveckla verktyg som gör det lättare att upptäcka effekter av läkemedel ute i miljön, säger Lina Gunnarsson, doktorand vid Sahlgrenska Akademin.

Läkemedel är designade eller utvalda för att påverka specifika processer i kroppen. De får effekt genom att binda till speciella målmolekyler, till exempel en receptor eller ett enzym. Djur som har målmolekyler som liknar människans löper därför risk att påverkas av läkemedelsrester i miljön.

– Ofta används vattenloppor och alger när man ska bedöma miljörisken men vi visar att de inte är representativa som försöksdjur. Om man använder okänsliga arter för testerna får man inte en sanningsenlig bild av hur miljön kan påverkas. Fiskar och grodor har betydligt fler målmolekyler som är lika människans och vi föreslår därför att de borde användas i större utsträckning, säger Lina Gunnarsson, vars studie nyligen tilldelades priset ”the AstraZeneca Award for Best Publication in Risk Assessment, Modeling and Theoretical Studies”.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, avdelningen för endokrinologi

Avhandlingens titel: On the use of genomics to assess environmental risks of pharmaceuticals

Avhandlingen försvaras torsdagen den 7 maj, klockan 13.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Lina Gunnarsson, doktorand, telefon 031-786 37 87, 0739- 76 46 22,
Handledare:
Docent Joakim Larsson, telefon 031-786 35 89, 0709-62 10 68

Désirée von Ahlefeld Nissers doktorsavhandling handlar om specialpedagogernas roll i förskola och skola och om hur en demokratisk kommunikation kan utvecklas. Framför allt undersöker hon möjligheterna för specialpedagoger att genomföra så kallade ”deliberativa” samtal med föräldrar, barn, ungdomar, vuxna och kollegor inom förskola och skola. Deliberativa samtal är – förenklat sett – ett slags samtal där man frågar sig vad man är oenig om, vilka alternativa beslut som kan fattas och vilken procedur man kan ha för att fatta beslut. Materialet i studien består bland annat av olika dokumenterade samtal och intervjuer med specialpedagoger och deras chefer.

En av Désirée von Ahlefeld Nissers slutsatser är att specialpedagogisk verksamhet kräver specialpedagoger som fungerar som länk mellan olika myndigheter och organisationer, mellan olika yrkesgrupper i förskolan och mellan hem och förskola. Specialpedagogerna måste också utgå från ett medvetet kommunikativt perspektiv och ges möjlighet att arbeta med kvalificerade pedagogiska samtalsprocesser.

– För det krävs en specialpedagogisk yrkesroll som utmanar föreställningen om att utgå från ett individualistiskt och problemfokuserat perspektiv. Det vill säga en yrkesroll med möjlighet att utmana invanda och oreflekterade föreställningar hos pedagoger, skolledare och andra yrkesgrupper i förskola och skola, men också hos politiker, säger Désirée von Ahlefeld Nisser.

Den yrkesroll hon lyfter fram bör inte ha någon traditionell specialundervisande funktion, vilket i sig inte innebär att aktivt arbete med barn, ungdomar och deras föräldrar försvinner som arbetsuppgift för specialpedagogen. Det aktiva arbetet handlar istället om professionella, kvalificerade samtal om pedagogiska situationer och som tar sin utgångspunkt i ett kommunikativt perspektiv.

I verksamheter som förskolan och skolan uppstår oundvikligen situationer där skilda uppfattningar och synsätt ställs mot varandra. Inte minst gäller detta när man talar om barn, ungdomar och vuxna i behov av särskilt stöd. Förskolan och skolan har en vilja att skapa delaktighet genom att bjuda in föräldrar, barn eller ungdomar till gemensamt beslutsfattande i exempelvis barngrupps- och elevvårdskonferenser. Men att närvara vid beslutsfattande är inte samma sak som att vara delaktig, enligt Désirée von Ahlefeld Nisser.

– Äkta delaktighet kräver mer än så, säger hon. Det kräver bland annat att alla samtalsdeltagare har möjlighet att komma till tals, att olika synsätt ställs mot varandra och att olika argument ges utrymme. Det krävs en specialpedagogisk yrkesroll med kunskap om hur äkta delaktighet kan iscensättas.

Avhandlingens namn: Vad kommunikation vill säga. En iscensättande studie om specialpedagogers yrkesroll och kunskapande samtal.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Désirée von Ahlefeld Nisser, Akademi Hälsa och Samhälle, Högskolan Dalarna. Tel: 073 5534553, dva@du.se

Pressbild
Bild på Désirée von Ahlefeld Nisser kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5918&a=62520.

Biogas, metan, bildas när biologiskt material bryts ner utan närvaro av syre, så kallad anaerob rötning. I biogasanläggningar utnyttjas detta för storskalig produktion av biogas, en miljövänlig och förnybar energiform.

Rötresten kan ersätta konstgödsel i jordbruket, men med det biologiska avfallet följer även smittämnen (patogena mikroorganismer) som kan orsaka sjukdomar hos djur och människor.

Veterinär Elisabeth Bagge visar i sitt doktorsarbete vid SLU att om rötresten pastöriseras i 70 grader C under 60 min före anaerob rötning minskar halten av till exempel Salmonella spp.

Sporbildande bakterier, exempelvis Clostridium spp. och Bacillus spp., påverkas dock inte av pastörisering. Många Clostridium spp. och Bacillus spp. är ofarliga miljöbakterier, som förekommer i t.ex. jord, men som även kan finnas i tarmen hos djur och människor. Vissa sporbildande bakterier kan dock orsaka svåra sjukdomar hos både djur och människor (mjältbrand, botulism och stelkramp). Andra orsakar svåra sjukdomar uteslutande hos djur (frasbrand och svindysenteri).

Elisabeth Bagge har undersökt den hygieniska kvaliteten i prover från olika processteg från biogasanläggningar. Proverna analyserades avseende olika patogena bakterier, bland annat Salmonella spp., Escherichia coli O157 och sporbildande bakterier.

Resultatet visar att de icke sporbildande bakterierna avdödades under pastöriseringen, men under återtransport till gårdarna återsmittades rötresten med Salmonella spp. Transportbilarna som körde avfallet till biogasanläggningarna, och som senare körde rötresterna, rengjordes inte tillräckligt emellan.

De sporbildande bakterierna påverkades inte av biogasprocessen. Normalt förekommer dessa bakterier i gödsel, slakteriavfall och i olika processteg från biogasanläggningar. Patogena klostridier påvisades i gödsel, slakteriavfall, före och efter pastörisering, men inte efter rötning. Det verkar som om antalet klostridier minskar efter rötningen, medan Bacillus spp. passerar opåverkade.

För att undvika smittspridning via biogasanläggningar och rötrester, bör biologiskt avfall pastöriseras före anaerob rötning. Vanliga patogena bakterier, som Salmonella spp., dör men sporbildande bakterier klarar sig. Om patogena sporbildande bakterier finns i avfallet till biogasanläggningar finns det en risk att de sprids via rötresten till åkermark. I Sverige rekommenderas inte spridning av rötrest på bete, utan bara på odlingsmark.

Kontaktinformation
——————

Veterinär Elisabeth Bagge vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Hygiene Aspects of the Biogas Process with Emphasis on Spore-Forming Bacteria”. Disputationen avser veterinärmedicine doktorsexamen.

Tid: fredagen den 8 maj 2009 kl. 9.15

Plats: Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum (Universitetsdjursjukhuset), Uppsala.

Opponent: Professor Joachim Frey, University of Bern, Switzerland

Mer information
Elisabeth.Bagge@sva.se, 018-67 40 00

Abstract och avhandlingen i sin helhet
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001980/

Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, (där Elisabeth Bagge har varit doktorand)
http://www.bvf.slu.se/?sve=1

Statens veterinärmedicinska anstalt (där Elisabeth Bagge arbetar)
http://www.sva.se/sv/

Kanter mellan skog och hyggen, ungskog, myrar och vägar påverkar den biologiska mångfalden i skogen. Längden av skogskanter i norra Sverige är upp till 100 m per hektar. Arter kan både gynnas och missgynnas av kanter. Många arter som är beroende av gammal skog är ofta frånvarande i kantzonen och t ex hänglavar, minskar i hyggeskanter.

I sitt avhandlingsarbete har Ulrika Jansson samlat in detaljerat data för mer än 1400 skarpa skogskanter i 28 landskap (4 km x 4 km stora) från Värmland i söder till nordligaste Lappland. Landskap som är starkt påverkade av mänsklig aktivitet, såsom skogsbruk, jordbruk och vägar, har mer skarpa skogskanter än naturligt varierande landskap. Dessutom är kanterna som skapas av skogsbruk mer exponerade för väder och vind än naturliga kanter. Detta eftersom de har större skillnad i trädhöjd och eftersom de öppna ytorna ofta är större vid hyggeskanter än vid naturliga myrkanter.
– Arter som är känsliga för starkt ljus, uttorkning och sönderblåsning av vind har det därför särskilt svårt i starkt brukade landskap, berättar Ulrika Jansson.

Hon har utvecklat en metodik för att i infraröda flygbilder uppskatta mängden skarpa skogskanter på landskapsnivå. Med dessa som grund har hon klassificerat typ av mark, t.ex. skogstyp, myrmark, åkermark och hyggen, och noggrant beskrivit skogens egenskaper, även trädens höjd och krontäckning. Dessutom har hon mätt storleken på den öppna ytan och vilken riktning kanten är exponerad mot. Detta gör det möjligt att klassificera kanterna med avseende på hur skyddad eller utsatt kanten är för bl.a. vindpåverkan och solljus.

Ulrika Jansson har också undersökt vilken betydelse skyddande vegetation på hyggen har för tillväxt hos den hotade hänglaven långskägg (Usnea longissima) i skogskanter. Hon fann att långskägg växer bra i skog nära kanter där vegetationen på den intilliggande ytan är hög nog att minska vinden och uttorkningen utan att skugga laven. Tillväxten var sämre både längre in i skogen och vid starkt utsatta eller beskuggade kanter.

Ulrika Jansson är uppvuxen i Hudiksvall och har därefter studerat i Uppsala och sedan doktorerat i Umeå. Hon bor nu i Ås, södra Norge.

Fredagen den 8 maj försvarar Ulrika Jansson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Forest edges in boreal landscapes – factors affecting edge influence. Svensk titel: Skogskanter i boreala landskap – faktorer som påverkar kanteffekten. Disputationen äger rum kl 13.00 i Lilla Hörsalen (KB3A9), KBC-huset. Fakultetsopponent är docent Timo Kuuluvainen, Institutionen för Skogsekologi, Helsingfors universitet, Finland.

Kontaktinformation
Ulrika Jansson nås enklast på e-post: ulrika.jansson@emg.umu.se eller mobil: 0047 41 395 394 alternativt 070-31 585 31.

1993 startade ett program kallat Tobaksfri Duo i Västerbotten i samverkan mellan landstinget och skolorna i länets kommuner. Målgruppen var ungdomar i ålder 13-15 år och programmet pågår fortfarande. En central komponent i programmet var att inkludera vuxna med uppgiften att stödja ungdomar att säga nej till tobak. Maria Nilsson utvärderar i sin avhandling effekterna av programmet och studerar där ungas inställning till hur vuxna, och då särskilt föräldrar, ska förhålla sig till barns tobaksbruk.

Både pojkars och flickors rökning sjönk under den sjuåriga utvärderingsperioden av Tobaksfri Duo, medan ingen förändring sågs nationellt. Genom att använda en mångfacetterad interventionsmodell som inkluderar tobaksfria par som består av en vuxen och en tonåring kan man minska ungas tobaksbruk. En oväntad bonuseffekt rapporterades som en följd av programmet. En vuxen av fyra som stödde en ung medlem i Tobaksfri duo, var en tobaksbrukare som slutade använda tobak för att kunna delta. Interventionen Tobaksfri Duo har visat sig vara bärkraftig i kommunerna genom åren. Långsiktigheten i programmet visade sig vara viktig då de större effekterna visade sig efter några års arbete.

I en intervjustudie beskriver 15-åriga rökare att de upplever rökningen som ett sätt att få kontroll över sina känslor och sin situation under de tidiga tonåren. De förväntar sig att vuxna ska ingripa mot deras rökning. Nära relationer med vuxna som bryr sig om dem beskriver de som en anledning till att röka mindre eller att försöka sluta röka.

I en nationell enkätstudie med data från tre årtionden blir tonåringarna över tid mer positiva till att föräldrar ingriper mot barns rökning. Ungdomarna stöttar detta tydligt, oberoende av om de själva röker eller inte. De föredrar att föräldrar ingriper genom att övertala sina barn att inte röka, genom att föräldrarna inte röker själva samt genom att de inte tillåter sina barn att röka hemma. Resultaten talar mot uppfattningen att ungdomar ignorerar eller till och med ser negativt på föräldrars försök att motverka tobaksbruk.

– Barnen har en förväntan på vuxna att de ska agera mot tobak. De säger att det är viktigt och att vuxna kan göra skillnad genom ett tydligt och positivt engagemang, säger Maria Nilsson.

En gemensam och konsekvent norm mot tobak från både skola och föräldrar med ett stödjande förhållningssätt kan fungera tobaksförebyggande bland unga.

En högupplöst porträttbild på Maria Nilsson finns att ladda ned från http://www.medfak.umu.se/digitalAssets/9/9460_maria_nilsson.jpg

Fredag 8 maj försvarar Maria Nilsson, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap, sin avhandling med titeln ”Promoting health in adolescents: preventing the use of tobacco”.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS. Fakultetsopponent är professor Charli Eriksson, Hälsoakademin, Örebro universitet.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-21239

Kontaktinformation
Maria Nilsson är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap. Hon nås på telefon 090-785 33 43, 070-349 71 74 eller e-post maria.nilsson@epiph.umu.se.

Avhandlingen är skriven av Ellen Almers och bygger bland annat på levnadsberättelser från tre unga människor, som alla är mycket aktiva för att förändra samhället i mer hållbar riktning.

Ellen Almers försvarar sin doktorsavhandling fredagen den 8 maj 2009 kl. 09.15 i sal Hb 116 på Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping.

Ellen Almers är utbildad ämneslärare vid Göteborgs universitet med kombinationen
biologi, kemi, fysik och geovetenskap. Hon har varit lärare på grundskolan och gymnasiet. Sedan 1995 är hon anställd vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping som universitetsadjunkt i naturvetenskaplig didaktik.

– Under min lärarbana har jag frågat mig varför många ungdomar inte visat större engagemang för samhälls- och miljöfrågor, säger Ellen Almers. Fast här frågar jag istället hur det kommer sig att det faktiskt finns människor som i handling engagerar sig. Hur började deras engagemang? Vilka drivkrafter har de? Vad påverkade dem att bli aktiva? Och vilken roll har skolan spelat? – skolan som redan i början av 1990-talet fick ett FN-uppdrag att börja utbilda för hållbar utveckling.

Avhandlingens tre huvudpersoner, Karin, Carl och Matilda, har ett engagemang som är globalt och omfattar både nuvarande och kommande generationer.

– Detta globala och tidsöverskridande engagemang kallar jag i avhandlingen för ett avståndsmoraliskt engagemang. För de här ungdomarna handlar hållbar utveckling om ett hyggligt liv för alla, här och där, nu och sedan, menar Ellen Almers.

Avhandlingen visar hur ungdomarna har utvecklat sin handlingskompetens, därmed menas både vilja att handla och förmåga att handla, vilket inbegriper kunskap om konsekvenser, strukturer och möjliga lösningar. Avhandlingen heter också: “Handlingskompetens för hållbar utveckling. Tre berättelser om vägen dit”.

Ellen Almers har sökt gemensamma kärnpoänger, som visar vad ungdomarna upplever som viktiga för att utveckla sin handlingskompetens för hållbar utveckling, t.ex. känslomässiga reaktioner som väckt en önskan om förändring. Det kan handla om empati med utsatta, frustration över orättvisor, sorg över oåterkalliga förluster. Men där finns också känslor av handlingslust och hoppfullhet.

– Jag hoppas att resultaten kan påverka utbildningspolitiken så att olika styrmedel inte blir hinder utan istället stöttar barns och ungdomars utveckling av handlingskompetens för hållbar utveckling, säger Ellen Almers.
– Liksom att avhandlingen kan ge lärarstudenter och lärare stöd i deras arbete med hållbar utveckling.

Huvudhandledare har varit professor Tomas Kroksmark vid HLK och bihandledare professorerna Bjarne Bruun Jensen, Aarhus University och Johanna Esseveld, Lunds universitet. Fakultetsopponent är professor Leif Östman, Uppsala universitet.

Forskningen har bedrivits med stöd av Formas, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande.

Kontaktinformation
Ellen Almers, tfn 036-10 14 61(arbete), eller 036-12 74 05 (bostad),ellen.almers@hlk.hj.se

Professor Tomas Kroksmark, tfn 036-10 14 76 (arbete) eller mobil 070-832 18 44
tomas.kroksmark@hlk.hj.se

I Ninni Carlssons studie berättar åtta kvinnor som utsatts för övergrepp som barn om sina erfarenheter. Trots att det skiljer 40 år mellan den äldsta och den yngsta finns gemensamma drag.

– I diskussionen om sexuella övergrepp har hjälp ofta likställts med professionell behandling. Sådana sätt att tänka är problematiska eftersom de osynliggör vad som sker i människors vardagliga möten med sin omvärld, säger Ninni Carlsson som disputerar vid institutionen för socialt arbete.

Hennes avhandling visar att den period då de intervjuade börjar avslöja övergrepp sammanfaller med de första debatterna om våldtäkt, incest och sexuella övergrepp. Hon har funnit att uppmärksamheten i böcker, tv, dags- och fackpress ökade lavinartat under åren 1976-1996 och uppstod genom politiska protester och kampanjer mot sexualbrottsutredningen 1976.

– Ända sedan debatterna inleddes har det som sagts och skrivits i pressen fungerat som strålkastare för mina intervjupersoner. Många kritiska ”belysningar” där olika debattörer stått på kvinnors och barns sida har lett till möjligheter att tänka medvetet om övergreppen, finna ord för dem och att både längta och söka efter någon att prata med.

Från mitten av 1980-talet har det också blivit möjligt att hitta människor som lyssnar.

Den viktigaste förändringen är att mäns och fäders sexuella övergrepp mot barn fördömts offentligt, enligt Ninni Carlsson. De intervjuade har därmed kunnat uttala kritik som tidigare inte var möjlig – och blivit trodda. Den enda av de intervjuade som blev trodd före 1980-talet var inte utsatt av sin pappa. De som utsattes av sina fäder upplevde sig tidigare, en del fortfarande, som hotade till livet och rädda. Genom att pappor också slog familjemedlemmar, och flickorna nedvärderades, blev det varken möjligt att tänka medvetet på övergreppen eller på att avslöja dem.

– Att bli trodd innebär en starkt förvandlande kraft. Först när andra tar det som hänt på allvar går det att ta plats i sin egen kropp och lita på sina sinnesintryck. Sådana förändringar sker både genom det som tas upp i medierna och genom jämlika och jämställda relationer. Av särskild betydelse har ömsesidig öppenhet, solidaritet och omsorg, säger Ninni Carlsson.

– Men kvinnorna säger också att människor i allmänhet inte vill prata om sexuella övergrepp. När det kommer på tal reagerar många med avledningsförsök eller misstro. Det innebär att kvinnor och barn fortfarande nedvärderas. Att vara utsatt för sexuella övergrepp blir detsamma som att vara psykiskt sjuk, lögnaktig, lösaktig och mindre värd än andra.

Avhandlingens titel: Avslöjandets tid. Kvinnors bearbetning av sexuella övergrepp

E-länk: http://hdl.handle.net/2077/19727

E-post: Ninni.Carlsson@socwork.gu.se

Fakultetsopponentens namn: Docent Eva Magnusson, Psykologiska institutionen, Umeå universitet

Tid och plats för disputation: Fredagen den 8 maj 2009, kl. 9.15, Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg.

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Ninni Carlsson, tel 0737-558086 (mobil), 031-7866374 (arb.)
Avhandlingen kan beställas hos Ingegerd.Franzon@socwork.gu.se, 170 kr plus porto.

– Många av avhandlingens teman är högaktuella även i dag, ur såväl svenskt som globalt perspektiv: frågor om vem som har rätt till vilken vård, via vilka kanaler och till vilket pris, och frågor om vem som egentligen bestämmer om människors hälsa, säger Annika Berg.

Under flera decennier kring mitten av 1900-talet spelade det gifta paret Signe och Axel Höjer viktiga roller i den svenska samhällsdebatten och även internationellt. Axel Höjer (1890-1974) var läkare och gjorde sig känd – i vissa kretsar ökänd – som radikal generaldirektör för Medicinalstyrelsen.

Signe Höjer (1896-1988) blev känd som socialdemokratisk politiker och utredare, fredsaktivist och, på äldre dagar, författare. Under sin livstid framhölls de i media som ett synnerligen ”bemärkt äktepar”, endast jämförbart med paret Myrdal. Paret Höjer strävade redan från början efter att samordna sitt arbete. De framhöll gång på gång folkhälsan som en grundpelare i de välfärdssamhällen som höll på att konstrueras.

Annika Berg visar hur Signe och Axel Höjer formulerade en gemensam folkhälsoideologi, och hur de bar sig åt för att få genomslag för denna genom att hävda unik expertis.

Studien rör sig från Paris och London vid första världskrigets slut, via det fattiga Hagalund och det akademiska Lund till den socialdemokratiska elitens Stockholm, och vidare till nyligen avkoloniserade stater i Asien och Afrika under 1950- och 60-talen.

En utgångspunkt i studien är vagheten i begreppet folkhälsa. Vilka betydelser lades i ”hälsa”? Handlade det enbart om frånvaro av sjukdom eller även om fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande i mer utvidgad betydelse, och ställdes krav på normal eller optimal hälsa? Och vilka betydelser lades i ”folk”?

Lades fokus på vissa problemgrupper, på den svenska befolkningen i sin helhet eller till och med på befolkningen i global mening? Studien visar på en successiv utvidgning av folkhälsobegreppet i båda dessa led.

Annika Berg undersöker också med vilka medel det var tänkt att folkhälsan skulle förverkligas. Höjers var främst inriktade på socialpolitiska åtgärder som skulle förbättra människors hälsa här och nu. Men allt högre krav på fullständig hälsa åt alla hörde samtidigt ihop med en tro på arvs- eller rashygieniska åtgärder, t ex steriliseringar, som nödvändiga för att förbättra befolkningens anlag och därmed dess hälsa på längre sikt.

En annan utgångspunkt är expertisens centrala roll i styrningen av moderna samhällen och dess befolkningar. Studien visar hur folkhälsoexpertisen i flera olika avseenden kopplades till föreställningar om kön. Den belyser också folkhälsoexpertisens tendens att överskrida gränser, i fråga om hälsans innebörd men även geografiskt, och sätter därmed in det svenska folkhemsprojektet i ett internationellt och postkolonialt sammanhang.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Annika Berg, tel: 018-471 35 83, 070-543 63 64, Annika.berg@idehist.uu.se

Journalister har inte bara förekommit i tidningar, radio och TV. Sedan lång tid tillbaka har journalister också varit fiktiva hjältar och skurkar i romaner och film, teaterpjäser och reklam.

– Både publikens och journalisternas egna föreställningar om vad en journalist är och vad som är god journalistik har formats av dessa påhittade journalister, menar Johan Jarlbrink, som nyligen disputerade på en presshistorisk avhandling vid Linköpings universitet.

I sin avhandling undersöker han hur journalister framställdes och diskuterades decennierna kring sekelskiftet 1900.

I August Strindbergs roman Röda rummet var tidningsmännen föraktliga, korrupta och lögnaktiga. Tidningsman blev den som inte kunde bli något annat. När journalisterna organiserade sig fackligt i början av 1900-talet var ett viktigt mål att bli av med sådana föreställningar.

– Jag undersöker kampen om berättelserna, säger Johan Jarlbrink. Journalister har alltid varit känsliga för kritik och reagerat starkt när yrket framställts i dålig dager.

När romanen Murvlar kom ut 1918 krävde journalistförbundet att förlaget skulle stoppa all annonsering. Deckare och äventyrsfilm om journalistiska superhjältar sågs däremot som föredömliga – trots att de ofta var minst lika osannolika.

Positiva berättelser som fick stor spridning lockade människor att själva bli journalister och visade samtidigt hur man skulle göra för att bli framgångsrik. Bland annat Barbro Alving, signaturen Bang, hävdade att hon ville bli som journalisterna på amerikansk film – vilket hon också blev.

Mycket av föreställningarna kring journalister som försvarare av sanning och rättvisa och att de står på ”den lille mannens sida” hämtar näring ur romaner och film, menar Johan Jarlbrink. Även om många idag är kritiska till hur journalister arbetar är man ofta okritisk till de journalistiska idealen.

– Journalister ska helst agera som i deckarna. Ett syfte med min avhandling är att visa att idealen till stor del härstammar från fiktionens värld.

Avhandlingen heter Det våras för journalisten: symboler och handlingsmönster för den svenska pressens medarbetare från 1870-tal till 1930-tal, Kungliga biblioteket. Den lades fram den 20 mars 2009 vid Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Kontakt:
Johan Jarlbrink, 013-28 22 45, 073-0922227, johan.jarlbrink@liu.se

Möjligheten att på mekanisk väg vända ner växtrester och gödsel och samtidigt att bli av med allt ogräs har revolutionerat odlandet. Det är med denna bakgrund vi svenskar lärt oss att angripa våra trädgårdsland med grep, spade och jordfräs. Syftet är att göra jorden mer fertil – men om grävandet görs på ett felaktigt sätt är det stor risk att resultatet blir tvärtom.

–Om jorden blir för kompakt, det vill säga att porvolymen i jorden minskas så att gasutbytet med luften reduceras, leder det till syrefattiga jordar. Och när tillgången på syre minskar eller blir för liten hämmas växternas tillväxt, säger Pierre Nestlog, landskapsingenjör vid Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet.

En annan orsak till syrebrist är då organiskt material som gödsel hamnar på för stort djup, vilket startar syrefria processer och leder till bildandet av för växten giftiga gaser.

–För att åstadkomma en bra växtbädd med god tillgång på luft och näring bör man därför inte jordförbättra en lerjord med sand och grus, eftersom det bara medför att porvolymen minskar. Använd i så fall hellre organist material, säger Pierre Nestlog – som menar att det onödiga jordarbetet också gäller böndernas vårplöjning:  

–Det motsvarar att man flyttar en hundra meter bred jordhög lång som sträckan emellan Stockholm och Göteborg en halv meter åt sidan varje år. Ett oerhört slöseri med både tid och drivmedel! säger Pierre Nestlog.

Pierre Nestlog har ägnat ett yrkesliv åt att studera odlingstekniker och har fler råd till hemmaodlaren:

En ”no digging garden” enligt engelsk princip, där all öppen jord täcks med organiskt material som halm, kompost, tång eller gödsel är enligt Pierre Nestlog ett sätt att både spara ryggen och odla effektivt.  

–Det är mer laid back och motsatsen till våra idéer om att trädgården måste vara så snygg och perfekt. Men det är viktigt att inte lägga på för tjocka lager, för det blir en miljö som lockar sniglar, säger Pierre Nestlog.

Kontaktinformation
För frågor och fler odlingstips:
Pierre Nestlog, landskapsingenjör, Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet
0501-75 57 95
073-9095655
pierre.nestlog@capellagarden.se

Nu har forskare vid Berzeliicentrum EXSELENT, Stockholms universitet, tillsammans med forskare i Valencia lyckas att bygga och strukturbestämma den första kirala zeolitkristallen med runt två nanometer stora hålrum. Resultatet av forskningen har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Vissa molekyler kan tränga in i porerna medan andra stoppas utanför. Tomrummen i ihåliga kristaller används mycket industriellt för att adsorbera och separera olika ämnen och för katalys, dvs att påskynda kemiska processer. När tjockolja omvandlas till bensin i oljeraffinaderier, då är det zeoliter som katalyserar processen. Storleken av och formen på porerna är därför mycket viktiga.

Alla biologiska molekyler och läkemedel har en 3-dimensionell struktur som inte är densamma som dess spegelbild. Sådana molekyler kallas kirala. Det är som våra höger- och vänsterhänder. Ett läkemedel passar ihop med den biologiska molekylen som det ska påverka, precis som en hand i en handske.

För att underlätta tillverkningen av rätta höger- respektive vänsterformer är det viktigt att kunna framställa kirala zeoliter med stora hålrum. Hittills har man bara kunnat tillverka zeoliter med hålrummen mindre än 1.5 nm, alla utom ett fåtal är icke-kirala, dvs sådana som inte skiljer mellan höger- och vänsterformerna. Det är ungefär som tumvantar som kan göras så att de passar båda händerna lika bra.

Material med hålrummen större än 2 nm kallas mesoporösamaterial. De flesta mesoporösa materialen har dock en oordnad (amorf) vägg byggd av kiseloxider, medan porerna är ordnade. De olika typerna av kanalsystem i de mesoporösa materialen kan beskrivas som matematiska figurer, så kallade minimalytor.

En av dessa figurer kallas G-minimalytan (efter gyroid) som delar rummet i två lika stora delar, på var sin sida av ytan. De två kanalsystemen i G-ytan är spegelbilder av varandra, dvs en höger- och en vänsterform.

I det nya materialet ITQ-37 (kallas eftersom det framställts på Instituto de Tecnología Química (ITQ) i Valencia) är den ena av de två sidorna av G-ytan fyllt medan det andra är tomt. Det innebär att ITQ-37 har förutsättningar att skilja ut höger- och vänsterformerna av molekyler som är precis så stora att de precis får plats i kanalerna.

Det är en stor utmaning att kartlägga den exakta 3-dimensionella strukturen hos dessa kristaller, eftersom de bara är omkring hundra nanometer stora. Genom att tillämpa en ny metod som kombinerar elektronmikroskopi och pulverröntgendiffraktion, så kallad ”charge flipping” algoritm, lyckades forskarna Junliang Sun, Charlotte Bonneau, Daliang Zhang, Mingrun Li och Xiaodong Zou vid Berzeliicentrum EXSELENT på Stockholms universitet kartlägga den atomära strukturen av den första kirala mesoporösa zeoliten, ITQ-37. Porerna i den nya zeoliten skruvar sig genom materialet liksom gängorna i en mutter, alla åt samma håll, säger Xiaodong Zou, professor i strukturkemi och föreståndare för Berzeliicentrum EXSELENT för porösa material vid Stockholms universitet.

Upptäckten av ITQ-37 har inte bara visat att det är möjligt att framställa zeoliter med porer i storlkesordningen 2 nanometer, utan också visat på en väg att framställa kristallina material med kirala porer. Detta öppnar nya vägar för osymmetrisk syntes och separation av kirala molekyler.

Artikelns titel: “The ITQ-37 mesoporous chiral zeolite”. Nature, April 30, 2009. DOI: 10.1038/nature07957

Fakta:
Zeoliter: Zeolit betyder på grekiska kokande sten. Zeoliter är ett samlingsnamn för en grupp naturliga och syntetiska mineral med en öppen kristallstruktur. De består i huvudsak av aluminiumsilikat och omfattar cirka 60 naturligt förekommande mineraler och ett hundratal syntetiska motsvarigheter. Zeoliterna innehåller mängder med nanometerstora porer och kanaler och kan användas som katalysatorer, jonbytare och som adsorbenter. Genom att zeoliterna genomkorsas av så många porer får de en kolossalt stor intern yta; ett gram av en zeolit kan ha ungefär lika stor yta som en halvfotbollsplan!

Minimalyta: En minimalyta är sådan att den minimerar ytans area och energi. I dagligt liv kan man enkelt tillverka minimalytor genom att göra såpbubblor på figurer av ståltråd. Den minimalyta som kallas G-ytan består av en kontinuerlig yta som ständigt växlar mellan konkava och konvexa områden. G-ytan har kubisk symmetri, vilket innebär att den precis som en kub ser likadan ut från tre olika håll.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Junliang Sun, forskarassistent i strukturkemi, Berzeliicentrum EXSELENT för porösa material, Stockholms universitet, mobil 070-036 3822, e-post: junliangs@struc.su.se.

Xiaodong Zou, professor i strukturkemi, Berzeliicentrum EXSELENT för porösa material, Stockholms universitet, tfn 08-16 23 89, mobil 076-216 8820, e-post: zou@struc.su.se.

För bilder på ITQ-37, se http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6936&a=61180.

Ett litet antal katters serum har undersökts i USA, där halten av PBDE var betydligt högre än hos människa.

I en svensk studie vid Stockholms universitet i samarbete med SLU har man undersökt 138 katters serumprover som var insända för tyroxinanalys till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala.

Man fann att PBDE-halterna var 50 gånger högre hos dessa katter än hos vuxna svenskar, men betydligt lägre än hos katterna i den amerikanska undersökningen. Det senare beror på att man exponeras för mer flamskyddsmedel i USA än i Sverige. Man såg dock ingen skillnad i nivåer av PBDE mellan katter med och utan giftstruma.

Katters blod innehåller alltså mer PBDE än människors, vilket kan bero på katters sämre förmåga att omvandla ämnet. En troligare orsak är att katter exponeras för mer av dessa ämnen via foder och damm.

Små barn kryper på golvet och stoppar saker i munnen, vilket gör att de utsätts för mer miljögifter än vuxna. Katter rör sig på liknande sätt i samma miljö, vilket antyder att katter skulle kunna vara indikatorer för förekomsten av organiska miljöföroreningar inomhus.

Kontaktinformation
Bernt.Jones@kv.slu.se, 018-67 16 20
Svensk veterinärtidning 4/2009, http://www.kv.slu.se/?sve=1

Plommonvecklare, Grapholita funebrana, är en fjäril som lägger ägg i plommonkart och dess larver gräver gångar i frukten. Skadorna kan ibland bli mycket omfattande.

Forskare vid SLU i Alnarp har nu testat den miljövänliga, feromonbaserade förvirringstekniken mot plommonvecklare i ett koloniområde i Malmö.

Det visade sig att metoden kan minska antalet angripna plommon. För bästa resultat måste dispensrarna, plastband fyllda med feromon, hängas upp före blomningen, både i plommonträden och i omkringliggande vegetation.

Tidigare har även äppelvecklaren bekämpats framgångsrikt i ett koloniområde i Norrköping.

Feromoner är kemiska signalsubstanser som fungerar som budbärare mellan individer av samma art. Sexualferomoner gör det möjligt för insektshannar att hitta honor inför parningen.

Med syntetiska sexualferomoner som placeras invid odlingen förvirras hannarna och parningen störs.

Kontaktinformation
Peter.Witzgall@ltj.slu.se, 040-41 53 07,
Växtskydd i Alnarp, http://www.vaxtskyddalnarp.se/Nyhetsbrev.htm,
Doftsignaler ersätter insekticider, http://www.slu.se/?id=551&puff=58

Att äta mycket fullkorn anses vara bra för hälsan, framför allt för att minska risken att drabbas av diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. I epidemiologiska studier har det emellertid varit svårt att skatta hur mycket fullkorn människor får i sig.

Nu har forskare vid SLU hittat användbara biomarkörer, som kan användas för att ge en mer objektiv bild av hur stort intaget är. Det rör sig om alkylresorcinoler, en grupp av fenoliska ämnen, som bara finns i de yttre delarna (kliet) av råg- och vetekärnor, och inte i det vita mjölet eller i andra vanliga livsmedel. De tas till stor del upp hos människa och de, eller deras nedbrytningsprodukter, går att mäta i blod och i urin.

Forskarna har utvecklat en analysmetod för att kunna hitta alkylresorcinoler i små provmängder av blod. De försökspersoner, som blivit tilldelade fullkorns- och kliprodukter, visade ökade halter i blodet. Biomarkörerna ger framför allt ett mått på fullkornsintag som ligger nära i tiden, men hos individer som regelbundet äter fullkornsprodukter flera gånger om dagen kan de också spegla långtidseffekten.

Avhandlingen

Fullkorn mätbart i mat och blod

Biomarkörer för koll på fullkornsintag,

Kontaktinformation
Rikard.Landberg@lmv.slu.se, 018-67 20 46

Stadsbor behöver komma ut i naturen, även i renodlade slättbygder, där det annars är svårt att undvika de asfalterade vägarna.

På senare år har därför några skånska kommuner betalat markägare för att de ska skapa så kallade ”beträdor”. Dessa består av en vallinsådd remsa längs åkerkanterna, där det är möjligt att vandra eller rida. För en rikare upplevelse på dessa grönstråk är det bra med olika långa rundor och speciella mål, t.ex. en gravhög eller en pilvall.

Beträdorna ska helst också hysa en mångfald av insekter och växter, och gärna fungera som korridorer i vilka vissa djur förflyttar sig. Med ett rikt växt- och djurliv ökar också upplevelsen för flanören.

Preliminära resultat från ett projekt vid SLU i Alnarp visar emellertid att den biologiska mångfalden inte verkar gynnas nämnvärt av nuvarande gräsbevuxna grönstråk. Forskarna har inventerat olika beträdor i Staffanstorp, Lund och Alnarp.

De arter man hittade av fjärilar, humlor och växter var ofta inte så sällsynta. Artrikedomen var dock bättre där gräset inte klipptes så ofta.

Man kan förbättra förutsättningarna för biodiversitet i beträdorna genom att så in ängsfröblandningar och plantera träd och buskage. Man kan också ordna för parallella användningar, t.ex. att man rider till vänster, promenerar till höger och har lite högre vegetation i mitten.

Mer data kring besökstryck, användning och vegetationsutbredning kommer att samlas in, och designförslag och generella riktlinjer för beträdor kommer att utarbetas.

Kontaktinformation
Mats.Gyllin@ltj.slu.se, 040-41 55 37, Multifunktionella beträdor som ett instrument för strategisk landskapsplanering – förslag till design och implementering i det tätortsnära landskapet, http://www-greenways.slu.se/