Professor Per Ahlberg vid institutionen för fysiologi och utvecklingsbiologi har, tillsammans med Jennifer Clack vid Cambridge University och Viviane Callier vid Duke University, studerat fossila överarmsben från de två såkallade ”fyrbenta fiskarna”, Ichthyostega och Acanthostega, från Grönland. Dessa djur, som levde under devonperioden för cirka 365 miljoner år sedan, var bland de tidigaste ryggradsdjuren med fram- och bakben istället för fenor. De tillhör den gemensamma stamgruppen för alla nulevande groddjur, reptiler, fåglar och däggdjur.

Forskarna har lyckats identifiera flera exemplar av överarmsben av såväl halvvuxna som fullvuxna Ichthyostega och Acanthostega, och med hjälp av dem studerat hur formen på benet ändrats under djurets uppväxt. Det visade sig att de två djurarterna hade olika livshistorier.

– Överarmsbenet ger mycket information om livsstilen, eftersom dess form ger ledtrådar om djurets rörelsemönster och t ex visar om frambenen lyfte upp kroppen från marken eller inte, förklarar Per Ahlberg.

Ichthyostega, som har kraftiga ben och bara en liten stjärtfena, verkar vara det av de två djuren som levde mest på land. Hos den kan man se att frambenet under uppväxten blev bättre anpassat för att bära upp kroppen. Muskelfästena på överarmsbenet flyttade sig från den position fiskar har till en mer landdjursliknande position, och skulderleden utvecklades så att djuret kunde ”låsa” benet i en viktbärande position.

Acanthostega hade svagare ben och en stor stjärtfena, och verkar ha levt mer i vatten. Hos den ses ingen motsvarande förändring i överarmsbenet.

– Förklaringen är troligen att båda djuren lade sina ägg i vattnet, precis som nutida groddjur. Det här innebar att den landlevande Ichthyostega var tvungen att genomgå en livsstilsomvandling under uppväxten, vilket den vattenlevande Acanthostega inte behövde göra, säger Per Ahlberg.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Per Ahlberg, 018-471 26 41, e-post: Per.Ahlberg@ebc.uu.se

Cheryl Cordeiro Nilsson har använt en språklig analys för att studera hur svenska chefer agerar i en främmande kultur. Hennes studie är den första i sitt slag.

En del av förklaringen till framgång ligger även i Singapores brittisk-koloniala historia som började så sent som 1819, när nationen grundades som en frihamn. Invandringen var intensiv från första början och eftersom Singapore praktiskt taget saknar naturtillgångar var det bara hjärna och handlingskraft som räknades.

Men hur kommer det sig att Singapore lyckats dra till sig bra chefer och stora företag från hela jorden och få allt att fungera utan några märkbara sociala samhälleliga slitningar?

Nationalekonomiskt sett har Singapore också gått upp till det femte rikaste landet i världen räknat i köpkraft per capita på bara några decennier. Det var denna fråga som mest intresserade Cheryl Cordeiro Nilsson, som själv kommer från Singapore.

Hon har genomfört 33 personliga intervjuer av såväl svenska som kinesiska ledare på svenska eller svenskledda företag i Singapore. Det som man diskuterade allra mest var frågor som rörde hierarki och integration/assimilering.

Ofta kan svenska ledare ha sänts till sin utlandsplacering just för att ta med sig egna värderingar och know-how för att implementera dem på sina arbetsplatser. Där är det Singapore-kinesiska synsättet helt olikt det svenska.

Man kanske kunde väntat sig att det skulle ha uppstått någon slags blandstil, en korsbefruktning mellan asiatisk-svensk ledarstil, men så blev inte fallet. Det man istället gör är att man har en slags daglig dragkamp där man helt enkelt provar sig fram till vad som fungerar bäst. Några av de Singapore-kinesiska respondenterna sa till exempel att ”svenskarna kunde vara hemskt envisa”.

Exemplen på kulturella skillnader handlar om allt från val av bilar till hur man inreder sina kontor, tar emot kunder och hur man visar sina statussymboler. Men det kan också handla om allvarliga frågor som hur man hanterar dåliga nyheter och frågor om trygghet för sig själva och sina familjer.

Vad som händer först på ganska lång sikt är assimilering. Alltså att det främmande så småningom smälter in och blir en del i den lokala helheten. I Singapore är man medveten om att detta med att flytta in i ett nytt land, integreras, lära känna kulturen och så småningom assimileras, är en process som tar tid.

Avhandlingens titel: Swedish management in Singapore. A discourse analysis study.

Disputationen äger rum lördagen den 9 maj 2009 kl. 10.00

Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6

Opponent: Fil. dr Kirsten Jaeger, Ålborg

Avhandlingen kan beställas från Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, e-postadress: hansv@ling.gu.se

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Cheryl Cordeiro Nilsson,
mobiltel. 0732-52 10 58, e-post: cheryl@cherylmariecordeiro.com

Till midsommar kommer beskedet om var det svenska använda kärnbränslet ska slutförvaras – i Forsmark eller Oskarhamn. Inför beslutet pågår en debatt om hur säker den svenska metoden för slutförvar är, främst när det gäller de tre barriärerna som ska förhindra att radioaktivt material lakas ut i det omgivande grundvattnet.

Men enligt den nya doktorsavhandlingen skulle uran inte lösas i vattnet även om alla tre barriärerna gick sönder.

– Det beror på något som vi kallar för vätgaseffekten, säger Patrik Fors, som på fredag, 24 april, försvarar sin avhandling i kärnkemi på Chalmers.

Vätgaseffekten upptäcktes år 2000. Det är en kraftfull effekt som man alltså inte räknade med när man började planera för slutförvaret, och nu har jag visat att den är ännu mer kraftfull än vad man har känt till tidigare.

Vätgaseffekten förutsätter att det finns stora mängder järn i anslutning till kärnbränslet. I den svenska metoden för slutförvar består den första barriären av en kopparkapsel som är förstärkt med järn. Den andra barriären är en buffert av bentonitlera, och den tredje är 500 meter av granitisk berggrund. Vissa andra länder har valt att göra den första barriären helt i järn.

Det är känt att mikroorganismer och sprickmineraler i berget kommer att konsumera allt syre i grundvattnet. Om alla tre barriärerna skulle skadas skulle därför järnet i kapseln korroderas anaerobt av vattnet, under bildandet av stora mängder vätgas. I ett slutförvar på 500 meters djup skulle ett tryck på minst 5 megapascal vätgas byggas upp.

Patrik Fors har skapat dessa betingelser i laboratoriet, och undersökt tre olika typer av använt kärnbränsle. Alla försöken visade att vätgasen skyddar bränslet från att lösa sig i vattnet, trots att de kraftigt radioaktiva bränslena skapar en korrosiv miljö i vattnet på grund av sin strålning. Orsaken till den skyddande effekten är att vätgasen hindrar uranet från att oxideras och därmed gå över i en löslig form.

Vätgasen gör dessutom att oxiderat uran som redan finns löst i vattnet går över i fast fas. Resultatet blev att mängden uran som hittades upplöst i vattnet, efter de flera år långa försöken, var lägre än den naturliga halten i svenska grundvatten.

– Vätgaseffekten kommer att förhindra upplösning av kärnbränslet tills bränslets radioaktivitet är så låg att det kan betraktas som ofarligt, säger Patrik Fors. Mängden järn i kapslarna är så pass stor att det skulle bildas tillräckligt mycket vätgas för skydda bränslet under tiotusentals år.

Patrik Fors har genomfört sina försök vid Transuraninstitutet i Karlsruhe i Tyskland, i ett gemensamt projekt med Chalmers. Institutet drivs av Europeiska Kommissionen. Forskningen har också finansierats av SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB.

Avhandlingen”The effect of dissolved hydrogen on spent nuclear fuel corrosion” försvaras den 24 april kl 10.00.
Plats: Sal KE, Kemihuset, Kemigården 4, Chalmers tekniska högskola

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Patrik Fors, Avdelningen för kärnkemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 0707-696 334
patrik.fors@chalmers.se

Handledare: Kastriot Spahiu, adjungerad professor på Avdelningen för kärnkemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 08-459 8561
Kastriot.spahiu@skb.se

Sverige är i dag ett mångkulturellt land. Var femte svensk är invandrare, det vill säga hon själv eller en av hennes föräldrar har utländsk bakgrund, och det finns över 200 språkgrupper i landet.

Samtidigt visar attitydundersökningar att svenskarna har en ambivalent inställning till den kulturella mångfalden och många kulturella grupper utsätts för utanförskap. Men även inom kulturer finns ojämlikhet och maktmissbruk, som kan ta sig uttryck i tvångsgifte, könsstympning eller till och med mord.
     
Boken Mångkulturalism – socialt fenomen och politisk utmaning skärskådar mångkulturalism som fenomen, och ger en historisk överblick som visar att företeelsen är lång ifrån ny – även om vi i dag pratar om den mer än tidigare.

Möten mellan kulturer är berikande och har spelat en avgörande roll för mänsklighetens utveckling. Men samtidigt som kulturen hjälper oss att formas som människor och ger oss ett fotfäste i tillvaron, kan den också stänga in oss och begränsa våra liv. Därför är det enligt författarna nödvändigt att inte oreflekterat respektera en kultur, utan att också kritiskt granska den, bara man är medveten om att man gör det utifrån sin egen kultur, och inte från en neutral utkikspunkt.

Staten bör ha en genomtänkt syn på hur man kan stödja olika grupper och kulturer, men utan att därmed låsa fast individer i dessa grupper och kulturer.
     
Varje kultur består i verkligheten av en mångfald uttolkningar, normer, sedvänjor och praktiker, men risken finns att en liten grupp bevakare och gränsvakter gör sig till talesmän för kulturen i sin helhet och påtvingar både omvärlden och de egna medlemmarna sin egen tolkning av vad som är korrekt.

Om inte detta motverkas skapas visserligen en kulturell mångfald i samhället, men samtidigt förminskas människor till att bli kulturella marionetter med begränsade möjligheter att leva ett liv som de själva har valt. Dessutom ökar risken för konflikter mellan grupper, när det skapas tydliga gränser mellan dem som tillhör en viss kultur och dem som tillhör en annan.

Boken diskuterar begrepp som individ, grupp och kultur, och behandlar fenomen som migration, nationalism, globalisering och urbanisering och i sista kapitlet pekar författarna på tänkbara vägar framåt.

Att tro att vi måste tänka, känna och värdera på samma sätt för att kunna leva tillsamman beskrivs som en utopi – och en mycket farlig sådan.

Samhället behöver inte baseras i en gemensam kultur, men däremot bör vi enas om några gemensamma, grundläggande värden som möjliggör den kulturella mångfalden, men som samtidigt innebär ett starkt försvar för varje persons rätt att utforma sitt eget liv.

Författarsamarbetet mellan sociologerna Rolf Lidskog och Fuat Deniz avbröts tragiskt då Fuat Deniz mördades på Örebro universitet i december 2007.

”Så här skulle det ju inte bli” skriver Rolf Lidskog i förordet, där han berättar om det svåra arbetet att själv skriva färdigt boken.

Men boken var viktig att skriva ”dels eftersom den innehåller tankar och reflektioner från Fuat som han ville förmedla, dels för att boken i sig är viktig eftersom en av vår tids största frågor är – vilket Fuat ständigt betonade – hur vi ska leva tillsammans, olika men jämlika”.

Kontaktinformation
Kontakt: Rolf Lidskog: 070 6472301

Katarakt (grå starr) i ögats lins är den vanligaste orsaken till synnedsättning och blindhet i världen. Risken att drabbas av katarakt ökar med åldern, men sjukdomstillstånd som t.ex. diabetes kan även påskynda förloppet.

Katarakt behandlas idag enbart med kirurgi. Det vore därför önskvärt att hitta medicinska behandlingsalternativ som fördröjer eller förhindrar utvecklingen av denna ögonsjukdom.

I avhandlingen visar Eva Olofsson att den naturliga antioxidanten koppar-zink-superoxiddismutas (SOD1) kan bidra till att skydda ögats lins mot katarakt. Dessa kunskaper är viktiga för den framtida utvecklingen av ögonläkemedel.

SOD1 är ett protein som finns i kroppens celler där det skyddar mot fria radikaler. Dessa bildas i cellerna i samband med normal ämnesomsättning, men de kan även uppstå till följd av sjukdomsprocesser. Vid en ökad produktion av fria radikaler utsätts cellerna för oxidativ stress vilket kan leda till skador.

Oxidativ stress bidrar bl.a. till utvecklingen av katarakt. Det är därför viktigt att ögats lins innehåller skyddande antioxidanter som oskadliggör radikalerna innan bestående skador uppstår.

SOD1 är en av många verksamma antioxidanter som finns i ögats lins. Eva Olofsson har studerat om linsens innehåll av denna specifika antioxidant påverkar utvecklingen av katarakt. Resultaten visar att avsaknad av SOD1 påskyndar förloppet av katarakt, särskilt om patienten även har diabetes.

Fynden tyder därmed på att SOD1 utgör en viktig del av linsens skydd mot oxidativ stress. Detta skydd är av särskild betydelse för att förhindra kataraktutveckling vid diabetes.

Fredag 24 april försvarar Eva Olofsson, Inst. för klinisk vetenskap, oftalmiatrik, sin avhandling med titeln ”Superoxide Dismutase 1 and Cataract”. Svensk titel: Superoxiddismutas 1 och katarakt.

Disputationen äger rum klockan 9.00 i hörsal Betula, by. 6M, NUS.

Fakultetsopponent är professor Marjorie F. Lou, University of Nebraska, Lincoln, USA.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-21032

Kontaktinformation
Eva Olofsson är uppvuxen i Gnesta, Södermanland. Hon är ögonläkare vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå och nås enklast på telefon 070-303 86 00 eller e-post eva.olofsson@ophthal.umu.se.

Förskollärarna i denna studie ville skapa metoder för att kunna erbjuda barn en mer genusmedveten pedagogik, eftersom tidigare forskning visar att barn anpassar sig snabbt till de normer och värderingar som gäller i samhället.

Pojkar förväntas vara mer busiga och ta mer plats än flickor och dessa förväntningar upprepar sig och bekräftas gång på gång i den pedagogiska verksamheten. Men ges förskollärarna en verklig möjlighet att utveckla arbetssätt som bidrar till att förändra verksamheten?

Avhandlingen är en feministisk aktionsforskningsstudie där Claudia Gillberg i tre år aktivt arbetat med en grupp förskollärare i deras utvecklingsarbete av pedagogiska arbetssätt.

– Genom att tillämpa denna forskningsform som övergripande metodologi kommer aktörerna själva till tals och blir lyssnade till säger Claudia Gillberg. Förskollärarna själva blev viktiga aktörer i avhandlingen och inte mer eller mindre passiva informanter.

Resultaten visar att förskollärarna mötte betydande motstånd från sina arbetsgivare i sina ansträngningar att utveckla kunskapsbaserade arbetsmetoder kring ett utbildningspolitiskt mål, nämligen jämställdhet. Ett hinder kan vara att en arbetsgivare uttrycker att det är viktigt att arbeta med jämställdhet, men samtidigt underlåter man att tilldela verksamheten resurser för att detta arbete ska kunna äga rum på arbetstid.

Vidare visar avhandlingen på den enorma betydelsen som en chef har i denna typ av verksamhet. Förskollärarnas yrkesutövning är i hög grad knuten till verksamhetschefens ledarstil och roll.

I studien konstateras också att det än idag tycks vila något diffust över förskolläraryrket, vilket i sin tur leder till en del förvirringar kring själva professionsutövningen. Gränsdragningen mellan förskolläraryrket och föräldrarna är ett exempel på detta.

Claudia Gillberg har en bakgrund som auktoriserad översättare och språklärare. Hon är sedan 2004 doktorand vid Institutionen för pedagogik vid Växjö universitet och hennes kunskapsintresse gäller lärande (i) organisationer på demokratiska grunder. I utpräglat kvinnodominerade yrken som förskollärare anser hon att det behövs initiativ från samhällsvetenskaplig forsknings håll för att finna nya sätt att hantera frågor om kunskap och kunskapers värde.

Avhandlingen ”Transformativa kunskapsprocesser för verksamhetsutveckling. En feministisk aktionsforskningsstudie i förskolan” försvaras måndagen 20 april 2009, kl. 10.00. Disputationen äger rum i Södrasalen, Växjö universitet. Fakultetsopponent är docent Sven Persson, Malmö högskola.

För mer information kontakta Claudia Gillberg, telefon: 0470-70 80 15 eller e-post: claudia.gillberg@vxu.se

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: vup@vxu.se.

Avhandlingsförfattaren Ainur Elmgren är född och uppvuxen i Sverige men har finska föräldrar. Hon gick gymnasiet i Finland och förvånades över den negativa bild av Sverige som hon mötte.

– Sverige ses alltjämt ofta som landet som svek Finland. Men bilden av Sverige som fiendeland är en produkt av mellankrigstidens kulturpress.

Det finska inbördeskriget som följde på självständigheten 1918 hade krossat föreställningen om finländarna som ett enat och strävsamt folk. Både finsk- och svenskspråkiga intellektuella hade skakats i grunden; man bortförklarade nu alla eventuellt bakomliggande orsaker, det talades om ”brister i folksjälen” och kulturpressen såg som sin uppgift att uppfostra folket.

För de borgerliga segrarna, som såg Finland som den västerländska civilisationens sista utpost intill jätten Ryssland, blev det en strategi att sopa den inre splittringen under mattan. Men den stereotypa självbilden av finländarna som ett enat folk genererade alltså bland annat en negativ bild av Sverige.

– Samma extrema kretsar som spred ett programmatiskt rysshat, stämplade också Sverige som nationell fiende, och dessa fiendebilder innehöll ofta antisemitiska element. Yttre fiender var nödvändiga syndabockar för den bildade klassen som fruktade att nationens värsta fiende dolde sig i dess eget hjärta. Men det främsta offret för de nationella stereotyperna var inte Sverige utan finländarna själva, säger Ainur Elmgren.

Fiendebilden var avsedd för den inhemska publiken. Parallellt med den producerades dock en annan bild av Sverige utifrån verkliga möten mellan svenskar och finländare. Det skedde i reseskildringar där finländare som besökte Sverige prisade svenskarnas öppenhet och värme.  

– En del konservativa finlandssvenskar vägrade dock kännas vid det nya ”pacifistiska och socialistiska” Sverige på 1920-talet, medan den finländska vänsterpressen började ge en mycket positiv, nästan hyllande bild av Sverige och det framväxande folkhemsprojektet. Kontakterna med Sverige blev viktigast för de frihetliga vänstersocialister och liberaler som ifrågasatte Finlands kringskurna yttrandefrihet och tuffa politiska klimat.

Både positiva och negativa stereotyper är politiska verktyg, menar Ainur Elmgren, och visar hur de i Finland använts för att upprätthålla en föreställd maktordning men också för att ge högre status åt grupper som tidigare varit förtryckta.

– Stereotyper är inte bara negativa fördomar om ”de andra”, utan kanske i ännu högre grad om ”oss” själva och hur ”vi” borde vara, säger Ainur Elmgren.

– Populärkulturen och bildkonsten spelar en viktig roll när stereotyper bildas och det är en utmaning för oss historiker att tackla hur de påverkar vårt sätt att använda oss av historien.

  

Kontaktinformation
Mer info:
Ainur Elmgren, 046 – 222 79 54
0733 – 82 25 85

Avhandlingen ”Den allra käraste fienden. Svenska stereotyper i finländsk press 1918-1939.” är utgiven på Sekel bokförlag.

Kotkompression innebär att en ryggkota trycks ihop och därmed minskar i höjd. Varje år inträffar cirka 15 000 kotkompressioner i Sverige och de allra flesta orsakas av benskörhet (osteoporos). Frakturen behandlas med smärtstillande läkemedel och patienterna får också råd om fysisk aktivitet.

– Patienterna får veta att prognosen är god och att man oftast blir bättre inom några månader, men hittills är det ingen som har undersökt hur det faktiskt förhåller sig med prognos och förlopp efter en akut kotkompression, säger professor Tommy Hansson som var handledare för avhandlingsarbetet.
¨
Doktoranden Nobuyi Suzuki flyttade till Japan direkt efter disputationen.

Avhandlingen visar på en helt annan verklighet för patienter med kotkompression. I studien följdes strax över 100 män och kvinnor i Göteborg under ett år efter det att de kommit in till sjukhus med kotkompression. När den första perioden av intensiv smärta lagt sig blev patientgruppen först bättre, men många blev sedan sämre igen.

Ett år efter skadan hade mer än två tredjedelar mycket svår eller svår smärta. Smärtan är fullt jämförbar med den som diskbråckspatienter upplever precis före operation.

– Avhandlingen visar tydligt att den behandling och de råd som hittills getts till patienter med en akut kotkompression inte på något sätt är tillfredsställande. Vi måste hitta ett helt nytt sätt att ta hand om och utreda de här patienterna, säger Tommy Hansson.

FAKTA BENSKÖRHET
Benskörhet kallas också osteoporos och innebär att skelettets hållfasthet minskat och att man därför betydligt lättare får frakturer. De vanligaste frakturerna uppstår i ryggkotor, höftben och handledsben.

Benskörhet är dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män. En kvinna i medelåldern löper 50 procents risk att någon gång under resten av sitt liv drabbas av en fraktur på grund av benskörhet.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för ortopedi

Avhandlingens titel: The acute osteoporotic vertebral compression fracture. Its natural course and characteristics.

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Professor Tommy Hansson, handledare, telefon: 031-342 34 06, e-post: tommy.hansson@orthop.gu.se
Avhandlingens författare, läkaren Nobuyi Suzuki, bor nu i Japan.

Kartläggningen är gjord bland 1800 barn mellan två och nio år i de tre västsvenska kommunerna Alingsås, Mölndal och Partille. Elva procent av barnen visade sig vara överviktiga och endast två procent feta.

– Våra resultat tyder på att fetma är förhållandevis ovanligt bland svenska barn jämfört med andra europeiska länder, men de europeiska siffrorna är inte helt färdiganalyserade, säger Gabriele Eiben, forskare i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin.

Bara hälften av de västsvenska barnen äter färska grönsaker varje dag, och mindre än vart fjärde barn äter dagligen kokta grönsaker. Knappt tre av fyra barn äter en frukt om dagen.

Små barn mellan två och fyra år konsumerar lika mycket kakor, bullar och godis som barn som är fem år äldre.

– Men något som är positivt för de svenska barnen är att de inte tittar på TV medan de äter i samma utsträckning som jämnåriga i andra delar av Europa, säger Lauren Lissner, professor i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin.

Totalt ingår cirka 15 000 barn i åtta europeiska länder i det stora forskningsprojektet Idefics. Forskningsprojektet ska ge en vetenskaplig grund för europeiska riktlinjer för förebyggande interventioner och rekommendationer när det gäller kost, fysisk aktivitet, beteendefrågor och etiska förhållanden.  

– Kartläggningen är bara det första steget i forskningsprojektet. Nu fortsätter vi genomföra och utvärdera hälsofrämjande och förebyggande insatser mot övervikt hos barn. För detta har vi ett välfungerande samarbete med Västra Götalandsregionen och de olika berörda kommunerna, säger Staffan Mårild, överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

EU-projektet Idefics
Idefics är ett femårigt europeiskt forskningsprojekt. Forskningsprojektets namn är en förkortning för Identification and prevention of dietary and lifestyle-induced health effects in children and infants.

I projektet, som samordnas av universitetet i Bremen, ingår epidemiologer, genetiker, läkare, beteendeforskare, biokemister och samhällsvetare från åtta olika EU-länder.

Förutom Sverige och Tyskland ingår också Belgien, Cypern, Estland, Italien, Spanien och Ungern.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Gabriele Eiben, forskare i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin, telefon 031 786 68 46, 073 368 75 12, e post gabriele.eiben@medfak.gu.se
Lauren Lissner, professor i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin, telefon 031 786 68 47, e post lauren.lissner@medfak.gu.se
Staffan Mårild, överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, telefon 031 343 10 00, 070 823 75 48, e-post staffan.marild@vgregion.se

– De kemiska riktvärden som används i dag ger inte hela bilden, och det finns anledning att ifrågasätta om dessa riktvärden verkligen är tillräckliga för att bedöma jordens farlighet, säger Magnus Engwall, professor i biologi med inriktning mot ekotoxikologi.

I stället för att, som i dag, leta efter ett antal i förväg bestämda kemikalier med hjälp av kemisk analys, använder Örebroforskarna en bioanalytisk metod, som mäter om det finns ämnen i jorden som kan ha en skadlig biologisk inverkan. Metoden går ut på att undersöka om det finns ämnen som aktiverar den så kallade dioxinreceptorn i cellerna.

Dioxinreceptorn är en del av kroppens försvarssystem mot gifter och den aktiveras av en lång rad miljögifter som PCB, dioxiner och de PAH:er (polycykliska aromatiska kolväten) som är vanliga i förorenad mark.

Undersökningen visade att det finns många fler potentiellt giftiga ämnen i förorenad mark än de 16 ämnen som de kemiska analyserna riktar in sig på – och trots sanering innehöll de färdigbearbetade jordarna fortfarande en stor andel ämnen som utlöste en reaktion hos dioxinreceptorn.

– Man kan säga att det är valet av analysmetod som avgör vad man hittar och våra resultat visar svagheten med att förlita sig på stickprovsanalyser av ett mindre antal kemiska ämnen för att bedöma om jorden är ofarlig. Vi fokuserar i stället på toxikologin, det vill säga giftigheten, och om ett ämne aktiverar dioxinreceptorn finns det all anledning att befara att det är giftigt, säger Maria Larsson, doktorand i kemi, som ingår i forskargruppen.

Men Örebrostudien skapar inte bara frågetecken runt analysmetoderna utan visar också att dagens saneringsmetoder till och med kan motverka sitt syfte – genom att faktiskt öka giftigheten i jorden.

Många av de PAH:er som undersökningen fokuserar på är hårt bundna till andra ämnen i marken och eftersom de då är svåra att ta upp för levande organismer utgör de en liten risk i miljön. Men saneringsprocessen går delvis ut på att göra föroreningarna mer tillgängliga så att de kan brytas ner av mikroorganismer, vilket samtidigt gör att de också kan tas upp av andra levande organismer.

– Vår tidigare forskning har visat att biologisk behandling av PAH-förorenad jord visserligen leder till en minskning av totalhalten, men att den andel som är biologiskt tillgänglig ökar och därmed kan vara lika stor eller högre i slutet än den var före behandlingen, säger Maria Larsson.

Örebroforskarnas slutsats är därför att sanering av förorenad jord bör pågå under längre tid än den gör i dag, och att det krävs bättre analysmetoder, till exempel bioanalys, för att bedöma om jorden verkligen har förbättrats.

I dag finns det cirka 80 000 förorenade områden i Sverige, på gamla industriområden, bensinstationer och träimpregneringsanläggningar, och ett av riksdagens miljömål är att efterbehandla och sanera dessa områden.

Problemet är att det fortfarande saknas kunskap om hur de bör hanteras, och Örebroforskarnas rapport är en del av Naturvårdverkets kunskapsprogram Hållbar sanering.

Projektet har genomförts inom forskningscentrumet Människa-Teknik-Miljö (MTM) vid Örebro universitet, i samarbete med företaget Sakab.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Magnus Engwall, 070-290 38 91, eller Maria Larsson, 076-188 85 41.

I den senast genomförda lärarutbildningsreformen 2001 ställdes tydliga krav på att lärarutbildningen i ökad utsträckning skulle forskningsanknytas och att förankringen i yrket skulle stärkas. Det skulle ske genom en ökad växelverkan mellan teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet.

I sin studie har Anita Eriksson undersökt hur närmandet mellan teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet skrivs fram i nationella och lokala lärarutbildningsdokument och texter om högre utbildning, och hur detta uttrycks i olika typer av samtal mellan studenter och mellan studenter och lärarutbildare.

Av studien framgår att både lärarutbildare och studenter använder sig av olika strategier för att koppla teoretiska och praktiska utbildningsinslag till varandra.

För lärarutbildarna handlar det antingen om att konkretisera det teoretiska innehållet med hjälp av praktisk eller ”beprövad” erfarenhet. Eller så utformar de uppgifter med krav på att studenterna ska reflektera över relationen mellan litteratur/föreläsningsinnehåll och de erfarenheter de fått från den verksamhetsförlagda delen av utbildningen.

Det faktum att uppgifterna ska examineras har medfört att samtal om examinationskrav har överordnas uppgifternas fokus på relationen mellan teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet och därmed har lärarutbildarens intentioner bara infriats till en del.

Studien visar att studenter ser både teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet som viktiga delar av utbildningen. I samtal studenter emellan söks, delas, jämförs och granskas kunskap och erfarenhet.

– Hur yrkesförankrade studenternas försök blir när de ska koppla samman och förstå relationen mellan teoretisk kunskap och yrkesutövandet, beror på vad de har tillgång till för typ av erfarenhet i gruppen. De använder sig ibland av erfarenheter hämtade från förskola och skola, men också av föräldraerfarenheter eller andra privata erfarenheter, säger Anita Eriksson.

Under intervjuerna har studenterna lyft fram tillgång till egen men också till andra studenters och lärarutbildares berättelser om gjorda erfarenheter som en förutsättning för att de ska kunna yrkesförankra litteratur- och föreläsningsinnehållet.

– I situationer då studenter har saknat erfarenhet eller inte har fått tillräckligt tydliga exempel i relation till det teoretiska kursinnehållet har det i sin tur medfört svårigheter för dem att översätta innehållet till ett konkret sätt att arbeta med och förhålla sig till barn i olika situationer, säger Anita Eriksson.

Studenterna pekar även på hur svårt det kan vara att få erfarenhet av de nya sätten att arbeta på – de som presenterats på utbildningen i litteraturen och under föreläsningarna.

Ute på förskolor och skolor tillämpas inte alltid det nya. Svårigheten består enligt studenter även i att intentioner och föreställningar om lärarutbildning och yrkesutövande ibland skiljer sig åt mellan de lärarutbildare som är verksamma på högskolan och de lärarutbildare som är verksamma i förskolan eller skolan.

Kontaktinformation
Anita Eriksson lägger fram sin avhandling ”Om teori och praktik i lärarutbildning. En etnografisk och diskursanalytisk studie” vid institutionen för pedagogik och didaktik fredagen den 17 april kl 13.15.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg
Kontakt Anita Eriksson: 0762-648852

Louise Bourgeois föds 1911 i Paris. 1933 påbörjar hon sin konstnärliga utbildning vid École des Beaux Arts. Efter en tid lämnar hon skolan för att fortsätta utveckla sin konst i Montmartres och Montparnasses olika ateljéer. År 1938 flyttar Louise Bourgeois till New York där hon fortfarande är verksam.

Rachel Whiteread föds 1963 och växer upp i London. Liksom Louise Bourgeois börjar Rachel Whiteread sin konstnärliga utbildning med måleriet som medium, och efter måleristudier på Brighton Polytechnic börjar hon utveckla sitt skulpturspråk som student på the Slade School of Fine Art i London, staden där hon ännu har sin bas.

Louise Bourgeois’ konstnärskap påbörjades visserligen ett halvsekel före RachelWhitereads, men konsthistorikern Linnéa Axelsson finner ett släktskap i dessa båda internationellt framgångsrika konstnärers arbete.

– Min avhandling utforskar en omfamnande relation i deras verk. Det är i den som skulpturernas starka kroppsliga och emotionella närvaro bottnar, säger Linnéa Axelsson. Det är skulpturer inte glömmer sitt ursprung i kulturen och naturen, utan bär spår av egenskaper, tyngder och volymer som föregått dem.

För att kunna upptäcka och gå i dialog med olika material och former i Louise Bourgeois’ och Rachel Whitereads verk, låter Linnéa Axelsson dem följa historiska trådar, som bland annat för till verk av renässansmålaren Cennino Cennini och den franska skulptören Camille Claudel, verksam decennierna kring sekelskiftet 1900.

Materialens och formernas existentiella meningar är tongivande i tolkningarna av Louise Bourgeois’ och Rachel Whitereads verk. I centrum står resonemang om kroppen som en gräns mellan människans inre och yttre rum – en kontaktyta som skapar och bär mening.

– Ett konstverk är förbundet med mänskligt liv, men utgör samtidigt en egen kropp, en främmande närvaro, säger Linnéa Axelsson. Jag har närmat mig verken med en lyssnande hållning för att efter hand ta reda på hur konst och människa berör varandra.

Tisdagen den 28 april kl 13.15 försvarar Linnéa Axelsson, institutionen för kultur- och medievetenskaper, sin doktorsavhandling i konstvetenskap med titeln ”Omfamningar. Rummets och gränsens meningar – Om Louise Bourgeois’ och Rachel Whitereads verk”. Disputationen äger rum i hörsal F, humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Torsten Weimarck, konstvetenskap, Lunds universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Linnéa Axelsson på e-post: linnea.axelsson@arthist.umu.se, eller telefon: 073-823 81 75.

Det finns idag ett stort antal förorenade områden i Sverige och runt om i världen som ett resultat av industrialiseringen. Många av dessa tomter utgör en risk för levande organismer och omgivande miljö och är därför i behov sanering. Detta är en kostsam process och därför finns det stort behov av effektiva och ekonomiskt fördelaktiga saneringstekniker.

Många forna industritomter förorenades för länge sedan vilket innebär att föroreningarna har legat i jorden under en lång tid.

– Föroreningarna binds allt hårdare till marken ju längre tid de ligger kvar i jorden. Såväl jordens som föroreningarnas egenskaper har en effekt på saneringen, säger Sofia Jonsson.  

Resultaten från undersökningarna visar i stora drag att föroreningarna binds hårdare till marken i finkorniga jordar, d.v.s. om den består av små partiklar. En hög andel organiskt innehåll i jorden (d.v.s. förmultnade döda växter och djur) påverkar också saneringen. Dock påverkas olika föroreningar av jordens egenskaper i olika stor utsträckning, beroende på föroreningarnas egna inneboende egenskaper.

– Det här visar på några av de utmaningar vi ställs inför när vi ska sanera gamla förorenade tomter. Vet vi vilka parametrar som påverkar behandlingen av förorenad mark blir det enklare att välja rätt saneringsteknik eller kombinera olika tekniker. Därigenom går det att undvika begränsningar som vissa tekniker kan ha, och optimera saneringstekniker så att de både blir effektivare och billigare.

I Sofia Jonssons avhandling undersöks även en metod som idag inte används i Sverige men som visat sig ha potential som ett alternativ för att behandla bl.a. dioxinförorenade jordar.

– I Sverige behövs mer stöd för att utveckla alternativa metoder som gör det möjligt att sanera ett större antal jordar och till lägre kostnader än vad som görs idag.

Sofia Jonsson är uppvuxen i Umeå. Efter att ha tagit en civilingenjörsexamen i teknisk naturvetenskaplig kemi vid Umeå Universitet påbörjade hon sina forskarstudier. Hon gjorde ett uppehåll i forskarstudierna och jobbade bl.a. med inventering av förorenade områden på Länsstyrelsen i Västerbottens län. Idag har Sofia en anställning vid Försvarets Materielverk där hon arbetar med anskaffning av CBRN (Kemiska, Biologiska, Radiologiska och Nuklerära) skyddsmateriel.
Sofias forskningsstudier har ingått i forskningsprojekten COLDREM (Marksanering i ett kallt klimat) samt MCN (Marksaneringscentrum Norr).  

Fredagen den 24 april försvarar Sofia Jonsson, Kemiska institutionen, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln ”The Influence of Soil and Contaminant Properties on the Efficiency of Physical and Chemical Soil Remediation Methods”.

Svensk titel: ”Inverkan från markens och föroreningarnas egenskaper på saneringseffektiviteten med fysikaliska och kemiska saneringstekniker”

Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal KB3B1, KBC-huset.

Fakultetsopponent är Professor Tuula Tuhkanen, Tampere University of Technology, Institute of Environmental Engineering and Biotechnology, Tampere, Finland.

Avhandlingen försvaras på engelska.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta gärna:
Sofia Jonsson
E-mail: sofia.jonsson@chem.umu.se

Vår energikrävande värld har blivit alltmer beroende av nya metoder för att lagra och omvandla energi för nya, miljövänliga transportmedel. Väte, som kan produceras med små- eller inga skadliga utsläpp, har föreslagits som en långsiktig lösning på framtidens energibehov. Det säger Rajeev Ahuja, professor vid Uppsala universitet, och tillägger:

– Intresset för forskning med syfte att ta fram en teknik för säker och effektiv lagring av väte har ökat avsevärt.

Hans forskargrupp visar nu, i samarbete med professor Ping Chens forskargrupp vid National University of Singapore, att små tillsatser av kaliumhydrid drastiskt förbättrar vätelagringsegenskaperna hos en blandning av Mg(NH2)2 och 2LiH.

De nya resultaten baseras på både experimentella och teoretiska data. De stora beräkningarna i studien utfördes vid UPPMAX (Uppsala University´s Multidisciplinary Center for Advanced Computational Science).

– Resultaten visar tydligt att små tillsatser av kaliumhydrid kraftigt sänker temperaturen för vätedesorption. Baserat på vår teoretiska analys kan vi i detalj förklara de atomiska mekanismerna bakom effekten, säger Rajeev Ahuja och tillägger att detta även är av intresse för andra vätelagringssystem.

Exempelvis är biltillverkare intresserade av att använda fasta vätelagringsmaterial som en ny typ av energilagring i bilar. De funktionella egenskaperna hos dessa material kräver dock en blandning av olika hydrider och att katalysatorer används.

Läs artikeln på http://www3.interscience.wiley.com/journal/122295516/abstract

Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Rajeev Ahuja, professor i fysik, vid institutionen för fysik och materialvetenskap, avdelningen för materialteori
018-471 36 26, 070-425 09 35 eller Rajeev.Ahuja@fysik.uu.se

Vid reumatoid artrit finns det höga nivåer av antikroppar, så kallade autoantikroppar, som reagerar med kroppens egna vävnader, till exempel ledvävnaden. För att påverka kroppen måste antikropparna sedan binda till speciella receptorer som finns på olika typer av vita blodkroppar. De vita blodkropparna reagerar genom att producera olika pro- inflammatoriska ämnen.

– Vi har hittat ett ökat uttryck av dessa receptorer på celler i ledvävnad från patienter med ledgångsreumatism jämfört med friska individer, säger Sofia Magnusson och tillägger att deras hypotes var att det ökade celluttrycket av receptorer påverkar sjukdomsförloppet.

För att testa om receptorer skulle kunna fungera som terapi vid ledgångsreumatism gav de möss lösliga receptorer. Receptorerna skulle då binda de farliga autoantikropparna innan de binder till de vita blodkropparna i leden.

– Terapin var lyckosam. Mössen, som led av artrit, och fick receptorer blev mindre sjuka än kontrollmössen, säger Sofia Magnusson.

I sitt avhandlingsarbete fann hon också att, genom att injicera glukokortikoid direkt i leden så minskade uttrycket av receptorer, vilket Sofia Magnusson säger förklarar varför sjukdomssymptomen minskar vid glukokorticoidbehandling. De visar också betydelsen av ett protein, mastcellskymas, för sjukdomsförloppet.

– Genom att kartlägga olika mekanismer för sjukdomen reumatoid artrit hoppas vi öka förståelsen kring sjukdomen och på så vis hoppas vi bidra till att denna gåta blir löst i framtiden, säger Sofia Magnusson.

Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Sofia Magnusson, institutionen för cell- och molekylärbiologi
073-9132770, 018- 471 40 04 eller sofia.magnusson@icm.uu.se

– Modellen kan hjälpa användaren att fatta rätt beslut om allt ifrån val av sönderdelningsteknik till val av värmeverk som skogsbränslet ska transporteras till, säger Mikael Frisk, Skogforsk.

Eftersom inköps- och försäljningspriser också finns med i modellen är det möjligt att räkna på lönsamheten för olika kunder och leveranser.

Modellen har testats på Sveaskogs skogsbränsleflöden i Mellansverige.

– De anser att resultaten ger ett bra underlag för den fortsatta affärsutvecklingen. Särskilt intressant tyckte de att rangordningen av kunder efter täckningsbidrag var, säger han.

Modellen kommer nu att utvecklas vidare, bland annat för att kunna hantera att värmeverkens efterfrågan varierar beroende på hur varmt eller kallt det är.

Fakta

Kontaktinformation
Kontakt
Mikael Frisk, Skogforsk. Tel: 090-203 33 64, 070-664 96 00
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88