Mellan 2011 och 2021 fördubblades antalet flickor och kvinnor i åldrarna 11–24 år som fick en ätstörningsdiagnos, enligt en kartläggning i Region Stockholm.
Ätstörningar är det psykiatriska tillstånd som ökat mest bland unga. Problemen börjar ofta märkas under mellanstadiet, säger Ulf Wallin, överläkare och forskningsledare vid Region Skånes Ätstörningscentrum. Han har forskat om och arbetat med människor med ätstörningar i 40 år.
Yngsta patienten sju år
– Den yngsta anorexipatient jag har behandlat var sju år. Det vi ser är att anorexi ökar mest bland yngre tonåringar och småtjejer, mellan 8 och 12 år. De är också mer illa däran när de kommer till oss.
Ulf Wallin menar att det finns en sexualisering som gör att yngre flickor anpassar sig till något slags kvinnlighet långt före puberteten, som för flickor i västvärlden inträffar i snitt ett år tidigare än på 1970-talet. Pressen på yngre flickor har ökat.
– Att vilja sätta en broms och stoppa tiden kan också vara en trigger om kroppen börjar få former tidigt.
Lika många pojkar som flickor får diagnos arfid
Nio av tio som söker hjälp för ätstörningar är flickor. Men det finns ett undantag. Av dem som får den nyare diagnosen arfid är hälften pojkar. Arfid står för ”avoidant restrictive food intake disorder”, eller på svenska ”undvikande/restriktiv ätstörning”.
– Ordet kräsen vill jag inte använda. Det har en moralisk dimension, som man ska akta sig för. Om man har arfid så äter man allt man klarar av att äta, oavsett om man tycker det är gott eller inte, säger Ulf Wallin.
Arfid hos barn, så kan det te sig
Barn med arfid delas in i tre grupper: De som bara kan äta ett fåtal saker på grund av smak och konsistens, de som är ointresserade av mat samt de som är rädda för vad som kan hända när de äter, till exempel att få ont i magen, må illa eller sätta i halsen.
Den sistnämnda gruppen har ofta varit med om något obehagligt, som att sätta mat i halsen.
De med arfid som är ointresserade av mat har ofta svaga hungerkänslor, men kan ofta lära sig att äta efter klockan.
– Det är de barnen som är ute och leker och glömmer bort att äta. De är lättdistraherade och här kan finnas en samsjuklighet med adhd, säger Ulf Wallin, överläkare och forskningsledare vid Region Skånes Ätstörningscentrum.
Arfid har en ärftlig komponent och hänger i runt en femtedel av fallen ihop med autistiska drag. I de fall när det inte lättar i tonåren är det begränsade ätandet ofta knutet till ångest och autism.
I motsats till andra ätstörningsdiagnoser ingår inte kroppsfixering, bantning eller rädsla för viktuppgång i arfid.
Ulf Wallin har deltagit i att formulera kriterierna för arfid.
– För att få diagnosen ska det begränsade ätandet leda till en tydlig närings- eller energibrist och, eller, ett påtagligt psykosocialt lidande. Det är många barn som inte äter viss mat i perioder men det betyder inte att de har arfid.
Arfid lättar ofta i tonåren
För dem med anorexi och bulimi blir tillståndet ofta värre i tonåren, men för dem med arfid blir det tvärtom ofta lättare.
– Det brukar lyfta då ifall det begränsade ätandet beror på en stark känslighet för smak och konsistens. Driven att vara med kompisar blir allt starkare och för att vara det behöver man kunna äta tillsammans, säger Ulf Wallin.
Ulf Wallin menar att det gäller att inte ge upp.
– När man har provat en viss mat tio gånger börjar man komma igång, det går lära sig äta mer och mer.
Bantning största riskfaktorn för anorexi
På mellanstadiet börjar ofta besvären med anorexi för att stå i full blom på högstadiet, då anorexian ibland övergår i bulimi. Vad som triggar anorexi och bulimi är komplext, men i botten finns svälten.
– Den största riskfaktorn för att drabbas av anorexi är bantning. Men även om man slutar äta och går ner i vikt av andra orsaker, som körtelfeber, kan det trigga sjukdomen.
Huvudet är fullt av tankar på mat
Anorexia nervosa är ingen modern sjukdom, utan beskrevs medicinskt redan på 1600-talet. Då beskrevs den som tuberkulos utan hosta och diagnosen kom 1873.
– Den utmärglade patienten beskrevs som att han hade ”a passion of mind not to eat” och det beskriver ganska väl vad det handlar om – vid anorexi är huvudet fullt av tankar på mat och starka känslor.
Hunger kan skapa lyckokänslor
För de flesta som bantar och går hungriga blir svälten för jobbig efter ett tag och man går tillbaka till sina vanliga matvanor. Men för anorektiker är det annorlunda. De trivs ofta i bantningen. En del uttrycker att de bara känner sig lugna när de är hungriga, andra fulla av energi, vilket kan leda till ett överdrivet tränande. Vissa känner sig till och med euforiska.
– Den sårbarheten har sannolikt med våra gener att göra. Inte många känner lockelse till svälten. Det finns ett släktskap både när det gäller metabolismen och den psykiatriska sjukdomen.
Anorexia är den enda av ätstörningssjukdomarna där undervikt är ett diagnoskriterium. Ångest är också centralt, tillsammans med svälten som innebär stora påfrestningar för kropp och själ.
– Den som svälter länge får depressioner och drabbas av pseudoautism. Då blir man mer egocentrisk och ångesten förstärker dina upplevelser – som att man är tjock. Det är också vanligt att man utvecklar tvång. Som tur är går detta över om vikten ökar.
Bulimiker pendlar mellan svält och ätande
Andra börjar istället överäta efter en period av bantning. Om man fastnar i ett mönster av att gå hungrig och sedan äta för mycket så kan det med tiden övergå i bulimi.
Även om de flesta bulimiker är normal- eller överviktiga spelar svälten en central roll. Efter ett anfall av hetsätning är det många bulimiker som hoppar över både frukost och lunch nästa dag. Man pendlar mellan hetsätning och att inte äta alls. Under en dag utan mat bygger man upp en hunger som blir okontrollerbar och triggar nästa hetsätning.
Bland dem med arfid är många normalviktiga, men det finns också de som svälter och är lika underviktiga som anorektiker.
Familjeterapi ger goda resultat
Det viktigaste för att bli bättre vid anorexi är att komma ut ur svälten. Först när man har gjort det är det dags att jobba med känslor, tankar och beteenden runt maten. Upp till 18 års ålder rekommenderas familjebaserad behandling.
– Tidig viktuppgång ger en god prognos och intensiv behandling baserad på familjeterapi ger bäst resultat. Det har vi evidens för, säger Ulf Wallin.
Ulf Wallin menar att många föräldrar klandrar sig själva för barnets sjukdom.
– De är skuldtyngda och tycker att de har provat allt när de kommer till oss. Det första vi får göra är att förklara att det inte är deras fel, föräldrar orsakar inte ätstörningar.
Däremot orsakar sjukdomen stora påfrestningar för hela familjen. Det är enormt jobbigt för föräldrarna att se sitt barn svälta.
– Gemenskapen runt matbordet går sönder och ofta slutar man umgås med andra familjer och släkten.
Barnet behöver tröst
Det är viktigt att komma igång så fort som möjligt med behandling som fokuserar på viktuppgång, säger Ulf Wallin. Det kan handla om att ta en paus från skolan samtidigt som föräldrarna vabbar och på så sätt kan stötta vid alla måltider och försöka förhindra kräkningar.
– Barnet eller tonåringen har det väldigt jobbigt vid matbordet och behöver tröst. Jag brukar fråga föräldrarna hur de brukar trösta när barnet är ledset. Varje familj behöver hitta sitt sätt.
Till Ätstörningscentrum i Lund kan familjer komma och bo i en särskild lägenhet och äta sina måltider. Om man är ensamstående kan till exempel en mormor vara med. Två vuxna behövs för behandlingen.
Anorektiker är ofta avvisande mot både vårdpersonal och föräldrar på grund av den rädsla och ångest som de måste stå ut med för att klara av att äta.
– Det som är karaktäristiskt för alla de som jag har mött genom åren är att de vill bli lämnade ifred, säger Ulf Wallin.
Många är friska som vuxna
En studie vid Göteborgs universitet följde patienter med anorexia under 30 års tid. De gjorde nedslag 6, 10, 18 och 30 år efter insjuknandet i ungdomsåren. Det visade sig att de som hade en ätstörning som unga till stora delar lever friskt vuxenliv. Men det förekom episoder av sjukdom.
– De hade jobb och familj precis som de som inte varit sjuka. De som hade anorexia i tonåren fick faktiskt fler barn än de i kontrollgruppen, något som överraskade.
Hälften av patienterna med ätstörningar hade ingen psykiatrisk diagnos alls som vuxna. Bland dem som fortfarande hade en anorexiadiagnos som vuxna kunde det vara en ätstörning eller en annan psykiatrisk diagnos som depression, ångesttillstånd eller tvångssyndrom.
Men när det gäller dem som hade arfid som barn och unga fanns inte samma variation på diagnoser i vuxenlivet. Det visade en av Ulf Wallins studier. Antingen var de friska eller hade fortfarande arfid.
Anorexia, dödlig sjukdom
När det gäller anorexia dör en av tio som en konsekvens av sjukdomen. Svälten ger depressioner som kan leda till suicid. Men oftast är det hjärtat som inte klarar av svälten.
– Anorexia nervosa är den dödligaste psykiatriska sjukdomen. Även anorektiker som är mycket intelligenta och välformulerade lider av svår psykiatrisk sjukdom. Vi kan inte lämna dem ifred.
Under de senaste 20 åren har de flesta höginkomstländer minskat antalet vårdplatser inom hälso-och sjukvården i förhållande till befolkningsmängden. Så har även skett i Sverige. Men åsikterna har gått isär om vad minskningen har fått för följder.
En del menar att minskningen av vårdplatser på sjukhus är ett tecken på att teknisk utveckling och mer effektivt utnyttjande av resurser har lett till att patienter kan skrivas ut fortare. Andra är av åsikten att minskningen speglar en försämrad tillgång till vård.
Vilka följder får färre vårdplatser?
Flera tidigare studier har visat på samband mellan hög beläggningsgrad – det vill säga andelen vårdplatser som är upptagna – och dödsfall. Men vilken betydelse minskningen av antalet vårdplatser har haft är inte lika studerat. Forskare vid Linköpings universitet gjorde därför beräkningar av hur antalet vårdplatser förändrats inom regionerna mellan 2001 och 2019.
– Vi ser att både vårdplatser och dödlighet minskade i alla regioner under perioden, men i de regioner som gjorde stora neddragningar på vårdplatser sjönk dödligheten inte lika mycket. Tre färre vårdplatser motsvarade ungefär ett ytterligare dödsfall per år, säger Jonathan Siverskog, utredare vid Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT) vid Institutionen för hälsa, medicin och vård vid Linköpings universitet.
Hittar inga andra förklaringar
I studien undersöker forskarna om sambandet kan tolkas som att dödlighet påverkas av vårdplatsminskningar, eller om det finns andra faktorer som ligger bakom resultatet.
– Inga av känslighetsanalyserna som vi gjort pekar på att det finns något annat som förklarar sambandet vi ser mellan antalet vårdplatser och dödstal, utan det verkar som att färre vårdplatser har orsakat högre dödlighet. Vi har inte kunnat hitta några alternativa förklaringar, säger Jonathan Siverskog.
Kan användas som jämförelsemått
Forskarna intresserade sig för frågan eftersom de letar efter sätt att tolka ekonomiska utvärderingar inom hälso-och sjukvården. Hälsoekonomiska utvärderingar brukar visa vad det kostar att med en ny behandling vinna ett år i full hälsa. Men vad som är en rimlig kostnad är omtvistat. I studien beräknar forskarna att kostnaden för att vinna ett år i full hälsa genom fler vårdplatser är ungefär 400 000 kronor. Forskarnas tanke är att utvärderingar av nya behandlingar skulle kunna jämföras med deras uppskattning.
– Om en ny behandling kostar mer än 400 000 kronor per år i full hälsa är det mer effektivt att i stället lägga resurserna på fler vårdplatser, säger Jonathan Siverskog.
Det är värt att notera att forskarna jämfört varje region med sig själv över tid, istället för att jämföra regionerna med varandra. Eftersom det finns flera andra skillnader mellan regionerna, till exempel i befolkningens behov av vård, hade en jämförelse mellan regioner kunnat spegla andra skillnader än antalet vårdplatser.
– Det går att se att snusarna dör tidigare i nästan alla kategorier av dödsorsaker som vi har studerat och att skillnaden kvarstår även när man tar hänsyn till övriga levnadsvanor och socioekonomiska faktorer*, säger Marja Lisa Byhamre, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
*sociala och ekonomiska faktorer, som till exempel en persons utbildningsnivå, yrke och inkomst.
Hjärt-kärlsjukdomar vanlig dödsorsak
En av studierna i Marja Lisa Byhamres avhandling visar att snusare löpte 28 procent högre risk än icke-snusare att dö i förtid.
Hjärt-kärlsjukdomar och övriga orsaker (andra än hjärt-kärlsjukdomar och cancer) stod för de flesta av dödsfallen. Även dödligheten i cancersjukdomar var något förhöjd bland snusarna. Före detta snusare hade också en förhöjd dödlighet, men den var lägre än bland aktiva snusare. Studien är den hittills största i sitt slag i världen.
Eftersom snusning traditionellt har förknippats med mindre gynnsam social bakgrund analyserades i en av studierna risken för olika socioekonomiska grupper att dö en för tidig död. Det visade sig att risken var förhöjd i alla grupper, det vill säga oavsett utbildningsnivå, lön och bostadsort.
Orsaken inte fastslagen
Exakt på vilket sätt som snusandet orsakar högre dödlighet var lite svårare att få svar på. I studierna gick det inte att se något tydligt samband mellan snusning och kända riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar som övervikt, högt blodtryck, förhöjda blodfetter eller typ 2-diabetes.
Nivån av en inflammatorisk markör i blodet var till och med något lägre än för icke-snusare, vilket snarare borde vara en fördel. Däremot kunde man se att snusarna hade lägre nivå av D-vitamin i blodet än icke-snusare. I andra studier har låga D-vitaminnivåer visat sig vara kopplade till exempelvis ökad förekomst av hjärt-kärlsjukdomar, depression och försämrad överlevnad.
Bland snusande män var testosteronnivåerna något förhöjda, vilket också är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar.
– Det återstår att ta reda på mer om på vilket sätt som snus orsakar ökad dödlighet och om riskerna kan förebyggas. Men helt klart är att snus inte är ofarligt, även om cigarettrökning givetvis är ännu värre, säger Marja Lisa Byhamre.
Så gjordes forskningen
Studierna genomfördes på redan insamlade data inom olika svenska kohorter.
I studie ett ingick 169 000 män från en databas bestående av åtta stora studier om snusning och hälsa.
Studie två omfattade 46 000 män och kvinnor från de hälsokontroller och efterföljande samtal som erbjuds västerbottningar när de fyller 40, 50 respektive 60 år inom Västerbottens hälsoundersökningar.
Tredje studien inkluderade cirka 900 personer i Luleå som följts från 16 till 43 års ålder.
Studie fyra genomfördes på drygt 6 000 deltagare från Monica-undersökningarna i Norrbotten och Västerbotten.
Marja Lisa Byhamre, ST-läkare i geriatrik vid Örnsköldsviks sjukhus, marja_lisa.byhamre@umu.se
De flesta patienter som har genomgått kirurgi i samband med bröstcancer rekommenderas att även få strålbehandling.
Avgör vem som kan slippa strålning
I en studie från Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset har forskare tittat närmare på en så kallad genprofil från bröstcancertumörer. De 16 generna i genprofilen styr bland annat funktioner som rör immunsystemet och hur snabbt celler delar sig.
Forskarna undersökte effektiviteten av bröstbevarande kirurgi med och utan lokal strålbehandling och fann att genprofilen hjälper till att avgöra vilka patienter som inte har behov av strålbehandling.
Genprofilen har fått namnet Polar och har man ett lågt värde på Polar-genprofilen tycks man i regel klara sig lika bra utan strålbehandling, med avseende på risken för återfall.
Bra att slippa onödig strålbehandling
Ganska få upplever allvarliga biverkningar av strålning, men med tanke på att bröstcancer är vanligt utsätts många för strålbehandling totalt sett.
– Då behandling kan ha negativa sidoeffekter är det viktigt att kliniskt fastställa och identifiera patienter där strålbehandling inte behövs, säger Per Karlsson, professor i onkologi vid Sahlgrenska Comprehensive Cancer Centre.
Forskarna hoppas att denna typ av genprofilering kan förbättra livskvaliteten för människor framöver.
– Men utvecklingen av Polar kommer att behöva ytterligare validering och säkerhetstester innan den kan användas i det kliniska arbetet, säger Per Karlsson.
Mer om studien
I studien har en genprofil med namnet Polar, ”Profile for the Omission of Local Adjuvant Radiotherapy” tagits fram. Den identifierar när man kan avstå strålbehandling.
Ett forskarteam från Sverige, Skottland och Kanada utförde validerande analyser av 623 patienter som deltog i en av tre kliniska randomiserade prövningar och undersökte effektiviteten av bröstbevarande kirurgi med och utan lokal strålbehandling.
Patienter med bröstcancertyp som inte har behov av strålbehandling efter bröstbevarande operation har kunnat identifieras med hjälp av genprofilen.
Källa: Sahlgrenska universitetssjukhuset
Grafen är ett extremt tunt material, en miljon gånger tunnare än ett hårstrå, se faktaruta nedan. Materialet har en släkting, grafenoxid, som bland annat studeras med avseende på målstyrd läkemedelsleverans i kroppen.
En illustration av hur grafen är uppbyggt.
Grafen och grafenoxid – supertunna material
Grafen är ett nanomaterial som består av ett enda lager av kolatomer. Det är starkare än stål, men samtidigt böjbart, genomskinligt och har god ledningsförmåga, vilket leder till stora möjligheter inom en rad olika områden som ”smarta textilier” där flexibel elektronik är ett måste. Grafen förekommer också som en komponent i kompositmaterial, alltså material med två eller fler komponenter som tillsammans bildar ett material med nya egenskaper.
Grafenoxid, i sin tur, är ett material besläktat med grafen och består av ett enda lager av kol- och syreatomer. Till skillnad från grafen är grafenoxid vattenlösligt och av intresse bland annat när det gäller läkemedelsleverans i kroppen.
Källa: Karolinska institutet
Påverkar immunförsvaret
Men nanomaterial kan också påverka kroppen. Att de kan påverka immunförsvaret är exempelvis känt. På senare år har enstaka studier visat att de också kan ha inverkan på tarmfloran, det vill säga bakterier som finns naturligt i tarmen.
Hur detta hänger ihop – alltså sambandet mellan nanomaterial, tarmflora och immunförsvar – har KI-forskare undersökt i en ny studie.
Fiskar utsattes för grafenoxid
Det nanomaterial som har studerats är grafenoxid. Till skillnad från grafen är grafenoxid vattenlösligt.
Grafenoxid gavs, via vattnet, till vuxna zebrafiskar. Zebrafiskar anses nämligen vara en bra modell för att studera immunförsvaret. Forskarna analyserade sedan hur tillförseln av grafenoxid påverkade fiskarnas tarmfloras sammansättning.
Tarmfloran förändras tydligt
Det gjordes både hos normala fiskar och hos fiskar som saknar en mottagarmolekyl i tarmcellerna vid namn arylhydrokarbonreceptorn, Ah-receptorn. Ah-receptorn är en receptor för olika kroppsegna och bakteriella metaboliter.
– Vi kunde visa att tarmflorans sammansättning tydligt förändras när vi exponerar fiskarna för grafenoxid, även vid låg dos, och Ah-receptorn visade sig också påverka tarmfloran, säger Guotao Peng, postdoktor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Immunsvar som vid parasitinfektioner
Forskarna tog också fram zebrafiskyngel som helt saknar en naturlig tarmflora. Det gör det möjligt att undersöka effekterna av enstaka komponenter från tarmfloran, i det här fallet fettsyran smörsyra, som utsöndras av vissa tarmbakterier. Det är känt sedan tidigare att smörsyra kan binda till Ah-receptorn.
Forskarna såg att grafenoxid tillsammans med smörsyra gav upphov till ett så kallat typ 2-immunsvar hos fiskarna. Effekten visade sig vara beroende av att fiskarna uttryckte Ah-receptorn i tarmcellerna.
– Den här typen av immunsvar brukar man se vid parasitinfektioner. Vår tolkning är att immunförsvaret i tarmen kan hantera grafenoxid på ett liknande sätt som det hanterar en parasit, säger Guotao Peng.
Viktigt för att förstå negativa effekter
– Det här visar att vi måste ta med tarmfloran i beräkningen om vi ska förstå hur nanomaterial påverkar immunförsvaret. Resultaten är viktiga för att förstå möjliga negativa effekter av nanomaterial och kunna mildra eller förebygga sådana effekter hos nya material, säger Bengt Fadeel, professor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Bengt Fadeel, professor vid Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet bengt.fadeel@ki.se
Elevers användning av egna mobiltelefoner i skolan har länge diskuterats och många har argumenterat för ett mobilförbud. 2022 kom också en lag som ger lärare ett större mandat att hålla mobiltelefonfria lektioner, om de så önskar. Det är också förbjudet att använda mobiler för annat än skolarbete i klassrummet.
I sin avhandling vid Göteborgs universitet har Anita Grigic Magnusson undersökt hur elever på två högstadieskolor och två gymnasieskolor resonerar om mobilanvändning i klassrummet. Hon har även undersökt hur ett lärarlag har gjort när de har infört mobilförbud i sina klassrum.
Elever luras om mobilerna
Enligt avhandlingen ger mobilförbudet upphov till ett dilemma i den allt mer digitaliserade skolan. Å ena sidan ska mobilanvändning ske mer strikt, å andra sidan integreras digitala verktyg kontinuerligt i undervisningen.
Enligt avhandlingen spelar det heller inte så stor roll om mobilförbud finns eller inte – elever använder egna mobiltelefoner i skolan, oavsett.
– Den stora skillnaden är att på skolor med förbud verkar en stor del av användningen ske i smyg och i princip uteslutande för saker som inte har med skolan att göra, säger Anita Grigic Magnusson.
– Även om läraren står och samlar in mobilerna inför varje lektion berättar både lärare och elever att eleverna hittar på strategier för att kringgå skolans och lärarens regler. De lämnar in tomma skal, de säger att de glömt mobilen hemma, eller att ’den ligger i skåpet’.
Totalförbud verkar inte funka
Avhandlingen visar att elever som går på skolor utan mobilförbud säger att de främst använder mobilen till sådant som är skolrelaterat, även om de använder den till annat också.
Det sättet att använda telefoner i skolan ger en guidning i när eleverna ska använda dem och vad de ska använda dem till, enligt Anita Grigic Magnusson, som menar att ett totalförbud inte verkar fungera.
– Däremot behöver skolorna ha tydliga riktlinjer och ett klart och tydligt syfte för hur och när eleverna får använda mobilen. Eleverna behöver lära sig ett förhållningssätt.
Stärker lärarens mandat
Men det finns även fördelar med den nya lagen.
– Lagen har gett lärare och rektorer större mandat och en stärkt profession i och med att de nu kan luta sig mot lagen för att upprätthålla mobilfria lektioner. Det har de inte kunnat göra tidigare.
Anita Grigic Magnusson, filosofie doktor vid Institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet anita.magnusson@ait.gu.se
I sin avhandling vid Umeå universitet visar Jenny Larsson att mer än en tredjedel, 38 procent, av den äldre befolkningen i Umeå har gångbesvär.
Många kan behandlas
Ungefär hälften av dessa har en neurologisk orsak till besvären, vilket kan ge dem en generellt ostadig gång. Ostadig gång är ett tillstånd som med tiden kan utvecklas till något som kallas HLGD, ”higher-level gait disorder”, eller högre ordningens gångstörning.
Men det positiva är att problemen, vid den typen av neurologiska gångbesvär, kan gå att behandla. Ett exempel är om besvären orsakas av något som kallas idiopatisk normaltryckshydrocefalus, se nedan. Ostadigheten hänger då samman med en ökad mängd ryggmärgsvätska i huvudet som gör att hjärnans ventriklar, vätskefyllda hålrum, blir förstorade.
Gångstörning
En gångstörning definieras som en synlig avvikande gångstil där stegen blir kortare och man går långsammare än förut. Hos äldre kan det påverka livskvalitet, leda till minskad självständighet och orsaka fall som kan ge allvarliga skador.
HLGD, högre ordningens gångstörning
Olika metoder användas kan användas för att kategorisera gångstörningar. Ett sätt är att dela upp neurologiska gångstörningar baserat på vilken del av nervsystemet som tros orsaka besvären. En gångstörning som orsakas av skador i hjärnans högre delar ger en långsam och ostadig gång och kan kallas för en ”higher-level gait disorder”, HLGD. En sjukdom som kan orsaka HLGD är idiopatisk normaltryckshydrocefalus.
INPH, idiopatisk normaltryckshydrocefalus
INPH är en sjukdom som karaktäriseras av tre huvudsymtom: en typisk gångstörning (HLGD), demens samt urininkontinens. Om något av symtomen förekommer tillsammans med en ökad mängd ryggmärgsvätska i hjärnans hålrum, och ingen annan förklaring kan hittas till besvären, uppfylls diagnoskriterierna för sjukdomen.
INPH är vanligt i den äldre befolkningen, visar nyare svenska studier. Upp till 3,7 procent kan vara drabbade och gångstörning är det vanligaste symtomet. Det brukar utvecklas först i sjukdomsförloppet och är också det symtom som svarar bäst på behandling: 70 procent förbättras i gången. INPH behandlas med en cerebrospinalvätskeshunt som dränerar ryggmärgsvätska från hjärnans hålrum, oftast till buken.
Ibland kallas denna sjukdom ”en botbar demenssjukdom” eftersom ungefär 40 procent får förbättrad kognition efter behandling.
Källa: Umeå universitet
Nära sex procent av den äldre befolkningen i Umeå har HLGD och nästan fyra procent har HLGD i kombination med stora hjärnventriklar, enligt Jenny Larssons forskning.
Framgångsrik behandling
Idiopatisk normaltryckshydrocefalus behandlas ofta framgångsrikt genom att man sätter in en shunt som reglerar flödet av ryggmärgsvätska. 70 procent av dem som behandlas får lättare att gå.
Det är möjligt att fler skulle kunna få sådan behandling, menar Jenny Larsson. Men då måste tillståndet också upptäckas.
– Eftersom för mycket ryggmärgsvätska i huvudet är något som ofta kan behandlas, finns därmed hopp om att kunna hjälpa människor med HLGD och stora hjärnventriklar. Vid symptom på HLGD bör man därför överväga att göra en bildundersökning av hjärnan för att se om det finns stora hjärnventriklar.
Studien, som forskarna har valt att kalla för ”ilskestudien”, är den första att jämföra olika internetförmedlade känsloregleringsstrategier mot ilska. Resultaten förväntas ha betydelse för förståelse av emotionsreglering och spridningen av evidensbaserade metoder.
Stort intresse att delta i studien
– Det är oftast mycket svårt att rekrytera deltagare till behandlingsstudier. Till ilskestudien gick det däremot rekordsnabbt och vi var tvungna att stänga rekryteringssajten efter några veckor på grund av högt söktryck. Detta tyder på att det finns ett uppdämt behov av psykologisk behandling av ilska. Många personer som har problem med ilska skäms och vi tror att internetformatet passar denna grupp extra bra eftersom de inte behöver vänta i ett mottagningsrum eller sitta öga mot öga med en terapeut och prata om sin ilska, säger Johan Bjureberg, biträdande lektor vid Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska Institutet och ansvarig forskare för studien som genomförts i samarbete med forskare vid Örebro Universitet.
Internetförmedlade känsloregleringsstrategier
Ilskestudien har utvärderat effekten av två känsloregleringsstrategier: känslomässig närvaro och kognitiv omtolkning. Vid känslomässig närvaro tränas förmågan att lägga märke till och acceptera sina känslor och tankar utan att döma eller agera på dem. Vid kognitiv omtolkning tränas i stället förmågan att ompröva tankar och situationer och hitta alternativa tankar som inte triggar jobbiga känslor.
De 234 deltagarna, alla med betydande ilskeproblem, lottades till fyra veckors behandling med antingen känslomässig närvaro, kognitiv omtolkning eller en kombination av båda dessa strategier. Alla behandlingar var ungefär lika långa och var associerade med minskad självrapporterad ilska och aggressivitet vid slutet av behandlingen.
Kombinationsbehandling fungerade bäst
Den kombinerade behandlingen resulterade i signifikant lägre nivåer av utåtriktad ilska, aggression och grubblande, men inte undertryckt ilska, jämfört med enbart känslomässig närvaro eller kognitiv omtolkning. Kombinationen var särskilt effektiv för deltagare som hade mycket höga nivåer av ilska vid början av studien. Resultaten stärker forskning och teorier om att begränsningar i förmågan att reglera känslor och tolka händelser och situationer kan vara en viktig bidragande faktor till problem med att hantera ilska.
– Våra resultat tyder på att en mycket kort behandling på endast fyra veckor som administreras över internet med minimalt terapeutstöd är effektiv i att minska problem med ilska. Vår förhoppning är nu att uppföljningsstudier stödjer detta fynd och att behandlingen kan erbjudas på bred front inom ordinarie vård, avslutar Johan Bjureberg.
Johan Bjureberg, biträdande lektor, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, johan.bjureberg@ki.se
Mer än 60 procent av infektionssjukdomarna vi människor drabbas av är sjukdomar som sprids från djur till människa, så kallade zoonoser. Av dessa har mer än 70 procent sitt ursprung bland vilda djur, med gnagare som dominerande artgrupp. Smittämnen som orsakar pest, tyfus, borrelios och harpest har alla gnagare som värddjur och har drabbat människor under århundraden.
Sedan tidigare är det känt att gnagarnas ”snabba liv” med tidig könsmognad, många kullar per år och många ungar per kull förklarar varför gnagare är viktiga värddjur. Men varför insjuknar vi människor i gnagarburna sjukdomar?
– Flertalet av de gnagare som sprider sjukdomar visar stora populationssvängningar, söker sig inomhus eller jagas av människor för köttets eller pälsens skull. Resultaten gällde både för olika typer av smittämnen såsom virus, bakterier, svampar eller parasiter och spridningstyper till exempel genom direkt kontakt mellan människa och gnagare eller via mellanhänder i form av fästingar eller myggor, säger Frauke Ecke, projektledare och professor vid Helsingfors universitet, samt universitetslektor vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Global studie med 436 gnagararter
I studien som har publicerats i tidskriften Nature Communications, har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Helsingfors universitet och Cary Institute of Ecosystem Studies, USA, genomfört en global kvantitativ studie med hjälp av data från litteraturen och från databaser. Studien omfattar 436 gnagararter, varav alla 282 arter som är kända värddjur för smittämnen som orsakar dessa sorters sjukdomar. Forskarna har undersökt sambandet mellan gnagarnas val av livsmiljö, variation i antal (populationssvängningar), människans jakt på gnagare och gnagarnas status som värddjur.
– Det är slående hur samstämmiga resultaten är bland kontinenter, sjukdomssystem och gnagararter säger Frauke Ecke.
Stor risk att svenska gnagare bär på smitta
Forskarna har dessutom identifierat regioner där smittorisken är hög. De nordiska länderna tillhör riskregionerna. Här är artrikedomen bland gnagarna jämförelsevis låg, men de flesta av arterna är värddjur för olika smittor. Om människor stöter på en gnagare i till exempel Sverige är risken därför stor att arten är en smittbärande gnagare. Skogssorken som kan sprida bland annat sorkfeber är ett exempel på en art som visar stora populationssvängningar i Norden och som letar sig inomhus.
– Det är de stora populationssvängningarna tillsammans med förstörelsen av gnagarnas naturliga livsmiljöer som leder till att gnagare söker upp mänsklig bebyggelse och letar sig inomhus. Ett beteende som är typiskt för generalister, arter som klarar sig i olika livsmiljöer, och dessa generalister är de främsta smittbärarna, säger Frauke Ecke.
Inte minst COVID-19 pandemin har visat på betydelsen att bättre förstå spridningsvägar av olika djurspridda sjukdomar. Studien visar hur risken för överföringen av smittämnen från djur till människan drivs av samspelet mellan naturliga och mänskligt påverkade faktorer.
Många smittämnen använder värddjur för att kunna föröka sig och spridas, eller så kallade vektorer som för smittan vidare till andra djur. Bland vektorer räknas artgrupper som fästingar, myggor, kvalster och loppor. Smågnagare är ofta värddjur och många vektorer, som fästingar, får smittämnen från just smågnagare.
Exempel på sjukdomar hos människor som orsakas av denna typ av smittämnen är sorkfeber, harpest och borrelios.
Så undviker du att smittas:
Undvik kontakt med gnagare.
Tvätta händerna ifall du kommit i kontakt med en gnagare, till exempel när du avlägsnar ett djur från en fälla. När du tömmer en fälla så använd en plastpåse som handske.
Undvik att virvla upp damm i miljöer där det finns avföring och urin från vilda gnagare, som vid vårstädning i stugor eller hämtning av ved från vedbodar.
I samband med valet till riksdag, region- och kommunfullmäktige 2022 genomfördes en nationell enkätundersökning där röstmottagare svarade på frågor om sina erfarenheter av röstmottagningen och rösträkningen.
Målet med undersökningen var att öka kunskapen om hur väl val genomförs i Sverige.
– Såvitt vi vet har det inte tidigare genomförts en nationell studie i Sverige, säger John Högström, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Sällsynt med allvarliga problem
Nära 7 000 röstmottagare besvarade enkäten och svaren visar att röstmottagarna i huvudsak bedömer att röstmottagningen och rösträkningen fungerade på ett bra sätt. Allvarliga problem och ordningsstörningar är sällsynta.
– Det är också ovanligt att röstmottagarna uppfattar att det begåtts felaktigheter som kunnat påverka valresultatet eller att väljare försökt att påverka valet på ett otillbörligt sätt, alltså att de försökt begå någon form av valfusk, säger Christian Jerhov, verksamhetsutvecklare i Lerums kommun med lång erfarenhet av att arbeta med val. Under valet 2022 var han valsamordnare och ansvarade bland annat för utbildning av röstmottagare.
Det här kan bli bättre
Utifrån röstmottagarnas enkätsvar har forskarna sammanställt ett antal förbättringsområden. Bland annat att:
Se över vallokalerna så att de är lämpliga för ändamålet
Göra reglerna tydligare för hur man får sprida propaganda vid vallokalerna
Planera för kortare köer, till exempel genom att se till att valdistrikten inte
är för stora, öka bemanningen eller att öka antalet valsedelsställ i varje
vallokal
Se över hur man kan hålla bättre ordning i valsedelsställen och till exempel uppmuntra väljare som inte hittar rätt valsedlar att fråga röstmottagarna om hjälp.
Förbättringsområden finns
Det finns dock ett antal områden där såväl Valmyndigheten som kommunernas valnämnder kan behöva agera för att göra kommande val ännu säkrare och förebygga de problem och felaktiga hanteringar som trots allt uppstår under valdagen.
– I samband med höstens val var det köer till en del vallokaler, vilket fick stor medieuppmärksamhet. Det är också ett område som vi pekar ut i rapporten där förbättringar kan göras. Andra förbättringsområden handlar om allmän översyn av vallokalerna, att tydliggöra reglerna för hur man får sprida propaganda och förbättra förutsättningarna för att hålla ordning i valsedelsställen, säger John Högström.
Röstmottagarna centrala personer i valet
I varje vallokal ska minst tre röstmottagare finnas vid varje tidpunkt och dessa ska förutom att ta emot röster också hjälpa väljarna, se till att det är god ordning i lokalen samt räkna rösterna när vallokalen stängt. Det gör röstmottagarna till centrala personer i valprocessen.
I Sverige finns över 6 000 valdistrikt, alla med egen vallokal.
1 000–2 000 personer hör i genomsnitt till varje distrikt.
De väljare som inte har förtidsröstat ska gå till sin specifika vallokal på valdagen.
Sedan 2017 är primärvården avgiftsfri för personer från 85 år i hela Sverige. Syftet med förändringen, när den gjordes, var framför allt att minska risken att äldre personer avstår från nödvändiga vårdbesök. Vid stort vårdbehov och upprepade besök ansågs avgiften kunna vara ett hinder, högkostnadsskyddet till trots.
Inga större hälsoeffekter syns
Den aktuella studien bygger på registerdata om 81–87-åringar i Region Stockholm och Västra Götalandsregionen under åren 2014 till 2018.
Resultat: De äldre personerna i studien undvek överlag inte att söka sjukvård på grund av besöksavgiften. Och mätt i dödlighet och sjukhusinläggningar syns inga större hälsoeffekter av de avgiftsfria besöken.
Vårdbesök skjuts upp
Däremot såg forskarna att de som närmade sig 85-årsstrecket kunde skjuta upp besök i primärvården, i upp till fyra månader.
– De som närmar sig åldern för avgiftsfri primärvård väntar med vissa besök, men vi ser inga bevis i studien på att de försenade besöken leder till några allvarliga hälsokonsekvenser, säger Naimi Johansson, disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Uppskjutna besök gällde inte läkarbesök, utan andra planerade besök eller uppföljningsbesök.
Kostnader drog åt olika håll
En oförutsedd konsekvens av avgiftsfriheten är att sjukvårdskostnaderna förändrades, både uppåt och nedåt. I Västra Götalandsregionen minskade kostnaderna med cirka 265 000 kronor per år. I Region Stockholm ökade de med cirka 501 000 kronor per år.
Minskningen i Västra Götalandsregionen berodde på färre sjuksköterskebesök under månaderna strax före 85-årsdagen. Kostnadsökningen i Region Stockholm berodde på att sjuksköterskebesök uppskjutna strax före 85-årsdagen senare ersattes av läkarbesök.
Forskningsstudien är ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Region Örebro län och Örebro universitet samt Monash University, Australien.
Naimi Johansson, disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, numera hälsoekonom i Region Örebro län naimi.johansson@gu.se
Båtbottenfärger är sammansatta för att hålla bort påväxt från bottnen på en båt eller ett fartyg. Med påväxt menas sådant som havstulpaner, alger och musslor som sätter sig fast på bottnen och därmed ökar båtens friktion och bränsleförbrukning.
Koppar i båtbottenfärg motverkar påväxt, men utsläpp från kopparbaserade båtbottenfärger förorenar Östersjön, se faktaruta nedan.
Koppar i Östersjön – ett utbrett miljöproblem
Användning av koppar i båtbottenfärger är ett känt och utbrett miljöproblem för vattenlevande växter och organismer i Östersjön. Tungmetallen bryts inte ner i miljön och det är därför vanligt att vatten, sediment och jord i fritidsbåtshamnar, större hamnar och varv är förorenade och överskrider gränsvärdena för koppar. En tidigare studie från Chalmers visar att båtbottenfärgerna står för hela 40 procent av den totala tillförseln av koppar till Östersjön.
Eftersom Östersjön är ett innanhav tar det 25–30 år för vattnet att bytas ut. Det innebär att tungmetallen finns kvar under mycket lång tid.
Källa: Chalmers
Forskare vid Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet och Svenska miljöinstitutet IVL har nu jämfört effekten av silikonbaserad och kopparbaserad färg i en studie som gjorts vid tre platser i Östersjöregionen och Skagerrak. Enligt studien är silikonfärgen, det mer miljövänliga alternativet, bäst på att hålla påväxt borta.
Bilden nedan är tagen efter två års exponering i havet. De svarta ytorna hade målats med silikonbaserad färg, de röda med kopparbaserad färg. De vita ytorna hade inte behandlats alls.
Bild: Anna-Lisa Wrange, IVL.
God nyhet för miljön
– Det här innebär att vi nu har en fantastisk möjlighet att drastiskt minska tillförseln av tungmetallen till vårt känsliga innanhav, säger Maria Lagerström, forskare i maritim miljövetenskap på Chalmers.
– Detta är den första oberoende vetenskapliga studien som visar att silikonfärger är mer effektiva än kopparbaserade färger i Östersjöområdet.
Gamla vanor dominerar än
Färgmarknaden för fartyg och fritidsbåtar domineras ännu helt av kopparbaserade båtbottenfärger. Marknadsandelen för silikonbaserad färg för fartygssektorn var en procent år 2009 och ökade till 10 procent år 2014.
För fritidsbåtssektorn beräknas andelen båtar målade med silikonfärg vara betydligt lägre. Det finns miljövänligare alternativ på marknaden, men en förändring tycks vara svår, enligt Chalmers-forskaren Maria Lagerström.
– Gemensamt för både fartygsindustrin och fritidsbåtssektorn är att de är traditionella. Man gillar att använda de produkter man är van vid och man är dessutom skeptisk till att giftfria alternativ verkligen fungerar.
Studien av båtbottenfärgerna avslutades efter ett år. Men resultaten höll sig över längre tid, enligt forskarna.
– Vi har faktiskt låtit våra testpaneler vara kvar på en testplatserna. Dessa har nu varit under ytan i över två års tid och vi kan konstatera att silikonfärgen fortfarande fungerar bra och, framför allt, är bättre än kopparfärgen, säger Maria Lagerström.
Mer om färgerna i studien:
Traditionella båtbottenfärger motverkar påväxt genom att kontinuerligt läcka koppar och/eller andra toxiska substanser som är giftiga för marina organismer.
Silikonfärgernas glatta ytegenskaper gör det istället svårt för påväxt att fastna på skrovet. Färgerna är dessutom självrengörande, vilket innebär att den påväxt som ändå lyckats fästa åker av när skrovet rör sig genom vattnet.
Silikonfärg är baserad på ämnet silikon som framställs med hjälp av kiseloxid som utvinns ur sand. Den vetenskapliga artikelns sammanställning av ekotoxikologiska studier visar att silikonfärger är betydligt mindre miljöskadliga än kopparfärger. Men det finns vissa silikonfärger som innehåller högfluorerade ämnen, så kallade PFAS, som är mycket svårnedbrytbara i miljön. Silikonfärgen som testades i studien var dock av fluorfri sort.
Maria Lagerström, forskare, institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers tekniska högskola maria.lagerstrom@chalmers.se
Läge för soffmys med Love Actually i mellandagarna? Eller julglädje och julångest med hjälp av Fanny och Alexander? Här är skälen till att julfilmerna fortsätter att vara standard i tevetablån.
Filmer där julen är viktig för handlingen har funnits sedan 1890-talet. De tidigaste kretsade kring tomten. Sedan kom snarare julen som högtid att stå i centrum.
En julsaga − i många varianter
− Charles Dickens En julsaga är ett sådant exempel. Den berättelsen har det vänts och vridits på i många filmer, både på stora duken och på tv, säger Mats Björkin, professor i filmvetenskap vid Göteborgs universitet.
Den tidigast bevarade filmatiseringen av En julsaga är från 1901 och den senaste släpptes 2009 i form av en datoranimerad film med Jim Carrey. Däremellan hittar vi minst 20 versioner, bland annat en tv-musikal från 1954, en filmatisering från BBC 1977 och Disneys version ”Musse Piggs julsaga” 1983.
Redan från början var julfilmer populära. Mats Björkin tror att det hänger ihop med de förväntningar och besvikelser som kopplas till högtiden.
− Gemenskap och ensamhet är väl aldrig så starka som under julen. Därtill kommer också att julhelgen sedan stumfilmstiden har varit en av årets bästa tid för filmpremiärer.
Ingen dalande marknad för julfilmer
Vissa teman i julfilmerna har bestått under alla år.
− En sak som inte har förändrats är de lyckliga sluten, men generellt har filmerna nog blivit roligare och mindre allvarliga med tiden, säger Mats Björkin.
Människors intresse för genren består sannolikt också.
− Så länge kombinationen av religion, tradition, familj och kommersialism är gångbar finns en marknad för julfilmer.
Julfilmen från USA: Ung kvinna möter…
Julfilmer från USA är av särskilt intresse för Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Ofta handlar dessa filmer om en yrkesverksam kvinna i 20–30-årsåldern som av en slump, ofta i anslutning till sitt arbete eller under en semesterresa inför julhelgen, träffar en man som väcker hennes intresse. Tittarna får följa hur hjältinnan och hjälten fattar tycke för varandra samtidigt som de är upptagna med en mängd julförberedelser som fördjupar deras relation. Handlingen leder fram till första kyssen just på julafton eller juldagen.
Dessa filmer utmärks av traditionella familjevärderingar, som att det är viktigt att fira jul hemma.
Idyllisk jul i småstaden
− Oftast kontrasteras det stressiga karriärsinriktade och opersonliga livet i storstaden med den familjära julstämningen i småstaden bland vänner och familj. Och så utspelar de sig i miljöer som är överdrivet julpyntade, där snön ligger djup och vinterhimmeln är stjärnklar, säger Yvonne Leffler.
Den amerikanska julfilmen är en kombination av julmys och romans med lyckligt slut.
− Julens kärleksbudskap förstärker deras framväxande kärlek. Även om det uppstår hinder för deras förening övervinns dessa på ett sätt som bekräftar julens kärleksbudskap och julen som miraklens tid.
Bästa julfilmerna enligt professorn i filmvetenskap
Här är filmvetaren Mats Björkins 5 julfilmsfavoriter:
Fanny och Alexander av Ingmar Bergman, 1982, Sverige – ”inget slår en bergmansk jul”.
Livet är underbart av Frank Capra, 1946, USA – ”julfilmernas julfilm”.
Take Me Out To The Snowland av Yasuo Baba,1987, Japan – ”julen som en romantikens högtid”.
A Charlie Brown Christmas av Bill Melendez, 1964, USA – ”vad kan gå fel när lille Karl ifrågasätter julkommersen?”.
8 kvinnor av François Ozon, 2001, Frankrike – ”sång och mord under ledning av Frankrikes främsta skådespelerskor”.
Och den här julfilmen går an, enligt Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap:
”Även om jag intresserar mig för fenomenet julfilm är jag inte en julfilmsfan. Men om jag måste ta fram en rätt bra julfilm väljer jag Love Actually från 2003.”
Screening är ett slags massundersökning. Man undersöker ett stort antal människor för att hitta tecken på sjukdom, eller förstadier till sjukdom. Mammografi är ett exempel.
Men för prostatacancer görs ingen allmän screening i Sverige. Förklaringen är att en mycket stor andel av de fall som upptäcks utgörs av små och oftast harmlösa tumörer. Det innebär en risk att människor behandlas i onödan, med risk för bestående problem i form av inkontinens och impotens.
I en ny studie inbjöds nästan 38 000 män i Sverige, 50 till 60 år gamla, att ta blodprovet PSA, se faktaruta nedan.
Blodprovet PSA, så funkar det
PSA-blodprov mäter värdet av ett ämne som kommer från prostatan. Värdet stiger vid olika sjukdomar i prostatan. Ett PSA-värde över en viss nivå bör utredas för att ta reda på om orsaken är prostatacancer, eller en godartad prostatasjukdom.
Man kan göra ett PSA-blodprov av olika anledningar, till exempel för att man har symtom som kan bero på prostatacancer eller för att man har en ärftligt ökad risk för cancer i prostatan. Testet kan också göras för att utröna hur en behandling påverkar en pågående prostatacancer.
De i studien som hade förhöjda PSA-värden erbjöds sedan en magnetkameraundersökning av prostatan. Deltagarna delades in i två grupper:
I en grupp erbjöds alla med förhöjda PSA-värden tolv så kallade blinda vävnadsprov från olika delar av prostatan. Visade magnetkameran något misstänkt togs ytterligare tre eller fyra riktade vävnadsprov från just det området i prostatan, en strategi som i stort sett är standard i världen i dag.
I den andra gruppen, experimentgruppen, kallades enbart män med misstänkta förändringar vid magnetkameraundersökningen till vävnadsprov, som då bara utgjordes av fyra riktade vävnadsprov, mot det misstänkta området.
Färre upptäckter av harmlös cancer
Resultaten visar att risken att hitta en harmlös cancer halverades i experimentgruppen – medan allvarlig potentiellt dödlig cancer hittades i nästan samma utsträckning.
Ansvarig för studien är Jonas Hugosson, professor i urologi vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Vi måste komma bort från de blinda vävnadsproverna som i dag fortfarande är standard, lita på magnetkameraundersökningen och därmed skifta diagnostiken till att enbart ta prov på män med magnetkamerafynd och då enbart riktade prover mot det aktuella området.
Jonas Hugosson säger att den undersökta strategin innebär en kraftig minskning av vävnadsprovtagningar, som i sig är obehagliga och kan ge infektioner.
– Dessutom halverar denna strategi risken att man upptäcker en harmlös cancer, vilket varit det största hindret för att införa allmän screening för prostatacancer.
Lite högre risk för fördröjd cancerdiagnos
I experimentgruppen ökade sannolikheten, hos en liten del av deltagarna, för att upptäckten av en medelsvår tumör blev något fördröjd. Det sammantagna resultatet talar dock för att det nu finns fullgoda medicinska argument för att införa screening enligt den aktuella modellen, menar Jonas Hugsson.
– Resultaten från denna studie kan bana väg för att allmän screening kan införas för prostatacancer, även om andra faktorer, såsom kostnader, tillgänglighet till magnetkameraundersökning med mera, måste tas med i bedömningen.
Jonas Hugosson, professor i urologi på Göteborgs universitet och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset jonas.hugosson@surgery.gu.se
Med hjälp av avancerad teknik upptäckte forskare att fragment som de hade samlat in på Grönland är en miljon år äldre än det tidigare rekord-dna:t, som kom från benrester från en sibirisk mammut.
– De gamla dna-proverna hittades djupt begravda i sediment som byggts upp över en 20 000-årsperiod. Sedimentet låg bevarat i is eller permafrost och har varit opåverkat av människor under två miljoner år, vilket har varit helt avgörande, säger Kurt H. Kjær vid Köpenhamns universitet.
Proverna var bara några miljondels millimeter långa och togs från Kap København-formationen. Den består av cirka 100 meter tjocka sedimentavlagringar inbäddade i mynningen av en fjord i Ishavet på Grönlands nordligaste punkt.
För två miljoner år sedan varierade klimatet på Grönland mellan arktiskt och tempererat. Trots att tidsepoken kallas för istid var temperaturen på Grönland då mellan 10 och 17 grader varmare än idag. Under en av de tempererade perioderna byggdes sedimentet upp, meter för meter, i en grund vik.
Renar, harar – och mastodonter
Det dna som funnits visar ett två miljoner år gammalt ekosystem. Enligt forskarna bevisar det förekomsten av djur, växter och mikroorganismer på Grönland, inklusive renar, harar, lämlar, björkar och poppelträd.
Enligt forskarna går det även att utifrån dna:t se att mastodonter, ett däggdjur från istiden, strövade omkring på Grönland innan arten senare dog ut. Tidigare har man inte trott att de elefantliknande djuren förekom på Grönland, så långt bort från deras kända ursprung i Nord- och Centralamerika.
Klurig process
Processen att låsa upp dna-fragmentens hemligheter var tidskrävande. Först fastställde forskarna att det faktiskt fanns dna gömt i sedimenten, därefter var de tvungna att extrahera det för undersökning.
De jämförde sedan varje enskilt fragment med ett omfattande bibliotek av dna som samlats in från dagens djur, växter och mikroorganismer. En bild började framträda som visade upp dna från förhistoriska träd, buskar, fåglar, djur och mikroorganismer.
Ian Snowball, forskare vid Uppsala universitet, åldersbestämde Kap København-formationen. Detta skedde med hjälp av så kallad paleomagnetism, en metod som kan användas för att fastställa geologisk ålder.
40 forskare från Danmark, Storbritannien, Frankrike, Sverige, Norge, USA och Tyskland deltog i projektet.
Ian Snowball, professor vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet ian.snowball@geo.uu.se
Matilda Lindmarks forskning har varit en del av skogsskadenätverket som Skogsstyrelsen startade i samband med att problemet med granbarkborre uppdagades runt år 2012.
I granskogen fångas flest borrar
– Miljösidan menar att homogena skogar är problemet. En annan sida som är mer produktionsinriktad säger att det är de skyddade skogarna med gammal död gran som bidrar till problemet med granbarkborrar, säger Matilda Lindmark och fortsätter:
– Jag har visat på att så inte är fallet, det är i granskogen man fångar mest borrar – ju större inblandning av tall desto mer naturliga fiender och färre borrar.
Fällor med svamp
Matilda Lindmark har i sin avhandling undersökt skogsskador i brukade skogar i Jämtland och Västernorrland. En del i avhandlingen rör hur fällor kan minska risken för att skog angrips av granbarkborre.
– Vi har ökat fällornas effektivitet genom att hitta nya ämnen som avskräcker granbarkborrar. Det kan bli en betydande del i att skydda viktiga skogskanter framöver, säger hon.
Svampar har använts som lockbeten, bland annat.
– Dels har vi gjort ett projekt där vi ”boostat” traditionella feromonfällor med svampsubstanser. Det vi såg var att om man blandar in svampdofterna så minskar antalet fångade barkborrar. Vi tänker att en svampdoft kan bli ett ännu effektivare sätt att få barkborrar att inte flyga dit överhuvudtaget, säger Matilda Lindmark.
– Det vi använt tidigare är lövbarksdoft, men vi kan inte se att det har hjälp mot antalet barkborrar. Man inser vilket komplext luktsinne en sådan liten barkborre har. Även om det har forskats om det länge är det så mycket vi inte vet.
Nytt viltskyddsmedel
Matilda Lindmark har även studerat alternativa viltskyddsmedel och utgått från tidigare forskning som bland annat handlar om grankbark och om trädens försvarsmekanismer.
– Sedan har jag utvecklat det vidare och gjort två stora fältförsök där jag plockat torkad granbark vid stora sågverk, kokat i etanol och löst ut försvarsämnena som älgarna känner doften av och som de väljer att avstå från att äta. Det finns andra viltskyddsmedel på marknaden, men det här kan bli billigare. Ett alkoholbaserat medel fungerar dessutom när det är kallt ute, säger Matilda Lindmark.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
