Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Pedaitric Oncology Nursing. I studien såg forskarna att föräldrar till barn med hjärntumör känner sig otrygga inför framtiden. I de avseenden som kartlades i studien var rädslan signifikant starkare bland dessa föräldrar än bland dem vars barn haft leukemi.
Forskarna har följt sammanlagt 292 föräldrar till barn som behandlats för hjärntumör eller leukemi. I båda fallen fanns likartade mönster för rädsla för komplikationer som kan uppträda längre fram i tiden, men överlag var hjärntumördiagnosen den mest skrämmande. Forskarna tror att det som återspeglas i föräldrarnas oro är de risker som är förknippade med behandling av tumörer i centrala nervsystemet (CNS), samtidigt som behandling och utfall ofta är unik för varje enskilt barn när det gäller den här typen av tumörer.
– Föräldrarna upplever mindre kontroll över hur utfallet ”brukar bli” när det gäller behandling och eventuella komplikationer. Förutom återfall och fysiska komplikationer är inlärnings- och skolprestationer och barnets känslomässiga utveckling sådant som i hög grad upptar föräldrarna, säger docent Krister Boman, som leder projektet där studien ingår.
Forskarna menar att uppföljningen efter sjukdomen är avgörande för de behov som barnen och familjerna har. Förebyggande, rehabiliterande och kompenserande insatser på individuellt och samhälleligt plan är en väg att reducera skälen till rädslan som många föräldrar känner. Resultaten talar för en ökad individualisering när det gäller omhändertagande och information till familjer med barn som drabbats av cancer.
– Vår studie visar att föräldrar till barn med hjärntumör i detta sammanhang har helt unika behov. Det är extra viktigt att de får en anpassad uppföljning med riktade stödåtgärder, som om de utförs på ett bra sätt påtagligt kan minska riskerna för problem, säger Krister Boman.
Studien har gjorts med stöd från Barncancerfonden och Cancer- och trafikskadades riksförbund och ingår i ett större nationellt forskningsprojekt om konsekvenser, insatsbehov och uppföljning vid barncancer.
Publikation: “Parental Fears Following Their Child’s Brain Tumor Diagnosis and Treatment”, Anclair M, Hovén E, Lannering B, Boman K, Journal of Pediatric Oncology Nursing, epub ahead of print, 3 feb 2009, doi:10.1177/1043454208323912.
För mer information, kontakta:
Docent Krister K Boman
Barncancerforskningsenheten
Institutionen för kvinnors och barns hälsa
Tel: 08-517 749 31
Mobil: 070-788 33 05,
E-post: krister.boman@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Historien börjar med att en mamma och hennes dotter kommer till ögonkliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping. De lider båda av återkommande sår på hornhinnan som orsakar smärta, rinnande ögon, ljuskänslighet och försämrad synskärpa. På kliniken träffar de professor Per Fagerholm och specialistläkare Björn Hammar.
– De hade remitterats från ett småländskt sjukhus och det visade sig att deras sjukdomsbild inte stämde med någon tidigare beskriven diagnos. Det framkom att många i deras släkt hade samma problem, säger Björn Hammar, som nu redovisar forskningsresultaten i sin doktorsavhandling vid LiU.
Han upprättade ett släktträd över sex generationer med 171 personer födda från 1854 och framåt, varav 44 hade fått sjukdomen och nio genomgått hornhinnetransplantation.
De flesta hade insjuknat redan under sitt första levnadsår. Det stod klart att det rörde sig om en autosomalt dominant nedärvning, det vill säga att barn till en sjuk person löper 50 procents risk att drabbas.
Noggranna kliniska undersökningar och genetiska analyser visade att denna sjukdom var tydligt avgränsad från andra med liknande symtom. Efter landskapet släkten härstammar från döptes den till Dystrophia Smolandiensis (dystrofi=vävnadsnedbrytande sjukdom).
Arbetet ledde till att data om ett liknande fenomen i en hälsingesläkt togs fram och synades i sömmarna. Detta släktträd omfattade sju generationer och 342 individer, varav 84 hade symtom som liknade smålänningarnas, men sjukdomsbilden i övrigt tydde på att det handlade om två separata diagnoser. Dystrophia Helsinglandica debuterade till exempel senare, i 4-7-årsåldern, och gav värre men mindre frekventa symtom.
– Kliniskt kan vi slå fast att det rör sig om två likartade men åtskilda sjukdomar. Nästa steg blir att hitta mutationerna hos de här släkterna, och sedan gå vidare med ytterligare tio släkter som vi känner till. Vi har sannolikt bara sett toppen av ett isberg, säger Björn Hammar.
Avhandlingen lades fram 3 april 2009 vid Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Björn Hammar, specialistläkare vid Universitetssjukhuset i Lund
070-6007608, hammar.lyngby@telia.com
Amygdala är en struktur djupt liggandes i tinningloben, och är speciellt betydelsefull för att bearbeta känslomässiga stimuli från alla sinnen och som ser
till att vi svarar på ett, för situationen, adekvat sätt. Exakt hur detta går till när vi blir rädda har inte studerats tidigare hos oss människor.
– Vi har tittat på hur amygdalas aktivitet samspelade med övriga delar av hjärnan. Genom att låta spindel- och ormfobiker titta på bilder som gjorde dem rädda kunde vi visa att amygdala aktiverade hjärnområden som tidigare associerats med kontroll över kroppens rörelser och igenkänning av objekt, samt känsloreglering, säger Fredrik Åhs.
Han säger också att en tolkning av de här resultaten skulle kunna vara att amygdala förbereder kroppen för handling och skärper varseblivningen. Kliniskt är det intressant att förstå hur andra delar i hjärnan kan tysta ner amygdala i de fall det visar sig att det som initialt kanske skrämde oss visade sig vara något ofarligt.
– Därför har vi även studerat hur en del i mittersta delen av pannloben relaterade till amygdalas aktivitet. Det visade sig att ju högre aktivitet man hade i den här delen, desto mindre aktivitet hade man i amygdala. De här resultaten ligger i linje med tidigare studier som pekar på att pannloben kan reglera amygdalas aktivitet, säger Fredrik Åhs.
Det här kan också vara en förklaring till hur vi kan kontrollera känslouttryck, vilket delvis förklarar hur psykoterapi kan fungera, berättar Fredrik Åhs. Han säger också att känslor gör det lättare att minnas saker och en ofta använd kategorisering av känslor är om de upplevs som positiva eller negativa, samt hur uppe i varv de får oss att känna oss. Enligt den här modellen skulle rädsla kategoriseras som negativ och uppvarvande.
För att besvara frågan om det är graden av negativitet eller graden av uppvarvning som har en positiv effekt på minnet och hur amygdala är involverad i denna process lät de samma spindel- och ormfobiker titta på bilder av ormar och spindlar och studerade sedan tinninglobens minnessystem.
– Genom att direkt mäta graden av uppvarvning och negativ upplevelse kunde vi visa att ju mer aktiv amygdala var, desto mer upphetsad var man och desto mer aktivitet hade man i parahippocampus, en sedan tidigare känd minnesstruktur i tinningloben. Aktiviteten i parahippocampus var i sin tur direkt relaterad till minnesprestation, säger Fredrik Åhs.
Det gick däremot inte att påvisa att den negativa aspekten av känslan uppvisade en liknande relation till aktivitet i amygdala och parahippocampus. Därför drogs slutsatsen att amygdalas inblandning i minnesförstärkning är direkt kopplad till amygdalas inblandning i regleringen av graden uppvarvning.
– Amygdala verkar se till att vi förbereder oss för handling och förstärker vårt minne då vi hamnar i situationer som varvar upp oss, säger Fredrik Åhs.
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta;
Fredrik Åhs, institutionen för psykologi
018-471 78 43, 073-614 74 12 eller Fredrik.Ahs@psyk.uu.se
Hur många gånger tror vi inte att vi upptäckt något nytt men sedan visar det sig att tanken redan funnits? Hur ofta tror vi inte att ett perspektiv är det allmängiltiga och korrekta för att det sedan ska visa sig att företeelsen med samma rätt kan ses från en helt annan synvinkel?
En ny avhandling från Umeå universitet handlar om den tyskfödde men främst i Schweiz verkande läraren och grammatikern Max Wilhelm Götzinger (1799–1856). Under många årtionden föll denne grammatikers i många stycken moderna och banbrytande tankar i glömska, trots att hans läroböcker var så populära att de utkom i otaliga upplagor ända in på 1900-talet. Först under början av 1980-talet återupptäcktes Götzinger genom ett par artiklar inom den historiografiska språkforskningen. Dan Olssons doktorsavhandling är den första längre monografin om hans gärning och lyfter fram många aspekter som inte tidigare beaktats.
– Många av Götzingers pedagogiska, grammatiska och dialektologiska tankar var radikala i hans samtid och är moderna ur ett nutida perspektiv, säger Dan Olsson. Hans tankar inom det pedagogiska området är även i dag i högsta grad aktuella och vägvisande – även om hans själv inte alltid lyckades motsvara sina egna krav.
Drivkraften hos Götzinger var att förena vetenskaplig korrekthet med pedagogik tydlighet. En lärobok skulle vara uppbyggd så att även en lekman utan svårighet skulle kunna förstå förklaringarna, och därför skrivas av både vetenskapligt och pedagogiskt skolade författare. I avhandlingen framgår det att Götzinger bland annat betonade en individualiserad undervisning, som bygger på att eleven själv ska upptäcka regler och samband – en form av problembaserat lärande.
Inom det grammatiska området tvekade Götzinger inte att gå emot den gängse traditionen som byggde på Aristoteles logik och enligt vilken subjektet var likställt med predikatet trots att denna uppfattning var mycket starkt etablerad i tysk grammatik – och fortfarande är det även i svensk skolgrammatik. I stället ser Götzinger det finita (=personböjda) verbet som överordnat övriga satsdelar. Denna tanke, där Götzinger måste ses som en föregångare, slog inte igenom förrän i mitten på 1900-talet.
Götzinger var också den förste som gav en sammanfattande beskrivning av hela det tyskspråkiga områdets dialekter, något som också utförligt beskrivs och kritiskt granskas i Dan Olssons avhandling.
Onsdagen den 15 april 2009 försvarar Dan Olsson, Institutionen för Språkstudier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Davon sagen die Herren kein Wort“. Zum pädagogischen, grammatischen und dialektologischen Schaffen Max Wilhelm Götzingers (1799–1856).
Disputationen äger rum kl 10.15 i Hörsal G, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Kari Keinästö, Institutionen för svenska, tyska och ryska, Åbo universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Dan Olsson,
tel 0709-560089 eller e-post dan.olsson@tyska.umu.se.
Något förenklat är en sakrätt en rättighet som har skydd mot anspråk från tredje man, framförallt äganderätt eller panträtt. Ett exempel är när två fordringsägare gör anspråk på samma konkursbo.
Om den ene fordringsägaren har en fullbordad pant i konkursgäldenärens egendom går dennes rätt före den andres. För att en sakrätt ska uppstå måste vissa kriterier uppfyllas, så kallade sakrättsliga moment.
Vilka sakrättsliga moment beror på vilken sorts transaktion det handlar om och vilken typ av egendom som överlåts eller pantsätts. I vissa fall uppstår sakrätten först när den som åberopar saken får den i sin besittning (traditions- och denuntiationsprinciperna). I andra fall krävs istället att andra fordringsägare ska underrättas om överlåtelsen eller pantsättningen, till exempel genom registrering.
Ibland räcker det med att två personer har ingått ett giltigt avtal för att skydd ska uppkomma i förhållande till tredje man.
Lagstiftningen och Högsta domstolens praxis grundar sig delvis på principer anpassade för samhällslivet för ett sekel sedan och fungerar inte alltid optimalt i dag. Högsta domstolen har på senare år försökt att komma runt problemen genom att utveckla en pragmatisk syn på de sakrättsliga momentens tillämpning.
Avgörande för Högsta domstolens bedömning är om en viss typ av överlåtelse eller pantsättning anses skyddsvärd eller inte.
Enligt Per Henriksson är det oklart vilka transaktioner som anses vara skyddsvärda och på vilka grunder.
– Folk vet inte vilka förutsättningar som gäller när de går in i transaktioner, förklarar han.
Osäkerheten gör att aktörerna överdriver riskerna eller missbedömer kostnaden för en viss transaktion, vilket kan få till följd att transaktionen uteblir helt i onödan trots att både individen och samhället skulle tjäna på den. I andra fall kommer visserligen transaktionen till stånd men till priset av höga räntekostnader för den enskilde när finansiären försöker få ersättning för osäkerheten.
I sin avhandling gör Per Henriksson en analys av åtta typfall: överlåtelse av lösöre, konsumentköp avseende lösöre, överlåtelse av fast egendom, överlåtelse av luftfartyg (flygplan, helikoptrar osv), säkerhetsöverlåtelse enligt lösöreköplagen, säkerhetsöverlåtelse av byggnad på annans mark, pantsättning av fast egendom och pantsättning av patent.
Per Henriksson drar slutsatsen att reglerna kring överlåtelse av lösöre, säkerhetsöverlåtelse enligt lösöreköplagen och säkerhetsöverlåtelse av byggnad på annans mark inte är ekonomiskt effektiva och ger några förslag på hur lagstiftningen kan förbättras för dessa typfall.
Disputationen sker den 17 april klockan 10.00 i sal G Ahrreniuslaboratorierna. Opponent är Berte-Elen R. Konow, Bergen universitet.
Kontaktinformation
Per Henriksson kan nås på per.henriksson@juridicum.su.se eller 076-148 41 18.
Det sydligaste bekräftade fyndet ligger cirka tre mil norr om Umeå (se karta). Projektet genomförs tillsammans med Svenska Jägareförbundet, som håller i förvaltningsdelen (www.jagareforbundet.se/lan/norrbotten) av projektet, och länsstyrelserna i Norr- och Västerbotten. I styrgruppen ingår även representanter för norsk, finsk och dansk naturvård.
Mårdhunden är en för landet främmande art som inte hade kunnat vandra in i landet på naturlig väg. Den blev förflyttad 700 mil av mänsklig hand, från östra Asien till västra delarna av före detta Sovjetunionen, där den frisläpptes som ett nytt pälsvilt. Sverige har i ett flertal internationella konventioner förbundit sig att ”förhindra, utrota eller kontrollera de främmande arter som hotar ekosystem, livsmiljöer eller arter”. Det är huvudskälet till att Naturvårdsverket satsar på att stoppa mårdhundens etablering.
– De metoder vi utvärderat i pilotprojektet har fungerat bra. Genom övervakning med IR-kameror, sändarförsedda mårdhundar och genom tips från framför allt lokala jägare har vi kunnat bekräfta och avliva mårdhundsförekomst i ett flertal olika områden säger Fredrik Dahl som tillsammans med P-A Åhlén är projektledare för den vetenskapliga delen av projektet.
Pilotprojektet har visat att det vandrar in fler mårdhundar än vad som tidigare var känt. Belägg finns nu även för tolv misstänkta föryngringar av mårdhund i Sverige under år 2008. En överraskning är att mårdhundarna tycks röra sig över ett mycket större område än forskarna tidigare känt till.
– De sändarmärkta mårdhundar som vi steriliserat och släppt iväg har vandrat långa sträckor, upp till fem mil fågelvägen. De verkar vandra tills de stöter på en annan mårdhund, berättar Fredrik Dahl.
Enligt Fredrik Dahl är det om mårdhunden skulle lyckas sprida sig söderut som de riktigt stora problemen skulle komma eftersom djuren skulle trivas bättre där. För tillfället är det 10 sändarförsedda djur som följs för att leda forskarna vidare till övriga mårdhundar.
– Vi har utnyttjat mårdhundens sociala beteende till vår fördel. Tre av de fyra djur som försågs med sändare i höstas har lett oss till nya mårdhundar, berättar Fredrik Dahl
Tips och frågor om mårdhund hänvisas till Jägareförbundets kontor i Norrbotten (0920-231800) respektive Västerbotten (090-144300).
Foton/Illustrationer
Karta. Mårdhundsförekomst i Sverige 2008/2009. Källa: Mårdhundsprojektet.
http://www2.slu.se/press/2009/mardhund_presskarta.jpg
Övervakningssbild. Mårdhundar lever familjevis. Den sändarförsedda mårdhunden leder jägarna till ett gryt eller daglega så att samtliga mårdhundar i ett område kan avlivas. Källa: Mårdhundsprojektet.
http://www2.slu.se/press/2009/mardhund_kamera.JPG
Bild. Fredrik Dahl. Foto: Tuulikki Rooke.
http://www2.slu.se/press/2009/FredrikDahl_press.jpg
FAKTA
Mårdhunden befaras vara på väg att etablera sig i Sverige via spridning från Finland. Arten mårdhund (Nyctereutes procyonoides) är ett hunddjur som trivs i eller
i närheten av våtmarker. Mårdhunden är en för Europa främmande art som inte hade kunnat vandra in på naturlig väg. Den blev förflyttad 700 mil av mänsklig hand, från östra Asien till västra delarna av före detta Sovjetunionen, där den frisläpptes som ett nytt pälsvilt.
Mårdhunden har orsakat stor ekologisk skada på det inhemska djurlivet i länder där den etablerat sig. Det gäller framför allt fåglar i våtmarker och groddjur. I Sverige kan mårdhunden bli ett allvarligt hot mot bland annat sällsynta fåglar som rördrom, skäggmes, kärrhök och svarttärna. Dessutom kan mårdhunden sprida flera farliga sjukdomar, bland annat rabies och en bandmask (Echinococcus multilocarius) som kan ge människor leversvikt med dödlig utgång.
Länkar
Läs om pilotprojektet och bakgrunden: http://www.slu.se/?id=965&puff=262
Läs en tidigare sammanställning om mårdhundens förekomst och möjliga invandringsvägar till Sverige: http://www.slu.se/?id=965&puff=261
Lär dig skilja på mårdhunden och andra djur genom informationsbroschyren http://www2.slu.se/press/2008/mardhund/mardhund_svenskny.pdf
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Fredrik Dahl och P-A Åhlén är projektledare för den vetenskapliga delen av Mårdhundsprojektet som finansieras av Naturvårdsverket. Fredrik Dahl är också koordinator för program Vilt inom SLU:s fortlöpande miljöanalys och forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU.
Mobil: 070-3230904, fredrik.dahl@vfm.slu.se
Mobil: 070-3765963, Per-Arne.Ahlen@vfm.slu.se
– Kostnadsmässigt är det mycket som talar för en övergång till små plantor av täckrotstyp även på bördigare marker, säger Sten Nordlund, Skogforsk. Men då krävs kortare väntetid efter avverkning, bättre markberedningsmetoder och flerårigt välfungerande snytbaggeskydd.
Stora plantor är dyrare än små plantor, både att köpa och plantera. Men de ger en säkrare och snabbare ungskogsetablering. Skogsägaren måste alltstå ställa den lägre kostnaden för täckrotsplantorna mot den tidsvinst och försprång gentemot lövträd man kan få med barrotsplantor.
– Det är inte helt lätt. Skogsbruket måste få bättre hjälpmedel för att beräkna sannolikheten för att föryngringar ska lyckas eller misslyckas. Det är också viktigt att vi får mer kunskap om de långsiktiga effekterna av olika plantstorlekar på röjningsbehov och framtida produktion, säger Sten Nordlund.
Resultaten pekar också på behovet av fortsatta studier om hur olika planterings- och markberedningsmetoder påverkar rötternas utbredning. Många av plantorna hade ojämna rotsystem, men studien är för liten för att dra några säkra slutsatser.
Fakta
- Skogforsk har på uppdrag av Svenska Skogsplantor studerat utveckling hos olika plantor av typerna täckrot, barrot och TePlus i två försök i Götaland. TePlus är en pluggplanta, det vill säga en hybrid mellan täckrot och barrot.
- Huvudsyftet var att jämföra överlevnad och tillväxt. Utöver detta bestämdes också trädens stabilitet och rotsystemets symmetri.
Kontaktinformation
Kontakt
Sten Nordlund, Skogforsk. Tel: 018-18 85 48, 070-311 21 64
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
– Det är oacceptabelt att så många barn utsätts för risken att dö när vi vet att en enkel behandling med vätskeersättning finns inom räckhåll. Det är dessutom en billig behandling, säger Birger Forsberg, läkare och en av forskarna bakom studien.
Studien är baserad på resultat från 93 olika hushållsundersökningar i 55 låg- och medelinkomstländer under perioden 1990-2005. Forskarna tittade särskilt på data rörande förekomst och behandling av diarré hos barn upp till femårs ålder samt socioekonomiska skillnader. De fann då bland annat att behandling med vätskeersättning – oral rehydrering – vid diarré var 30 procent vanligare bland de rikaste 20 procenten av hushållen än bland de fattigaste. Om alla barn fick samma vätskebehandling som barnen i de bäst bemedlade hushållen skulle ytterligare 481 miljoner diarréepisoder kunna behandlas i de berörda länderna.
Även skillnader i levnadsstandard mellan hushållen i de 55 länderna påverkar inte oväntat barnens hälsa. Bland de fattigaste 20 procenten av hushållen i studien var diarrésjukdomar 1,5 gånger vanligare än bland de rikaste. Om alla hushållen hade haft samma standard som de rikaste, skulle antalet diarréfall minska med närmare 23 procent. Det motsvarar årligen omkring 511 miljoner fall av diarrésjukdom hos barn, konstaterar forskarna.
Man räknar med att ungefär 1,8 miljoner barn årligen dör av diarrésjukdomar, framför allt på grund av vätskeförluster och åtföljande uttorkning. Men diarréer bidrar också i hög grad till undernäring bland barn och minskad livskvalitet i de familjer där barnen drabbas regelbundet. En behandling med vätskeersättning för ett barn kostar omkring 3-5 svenska kronor, men är i vissa länder ännu billigare.
– På lång sikt krävs insatser som ökad tillgång till rent vatten och förbättrad sanitet för de allra fattigaste barnen. Men mycket kan också göras på kort sikt, genom att öka spridning och användning av vätskeersättningsmedel, säger Birger Forsberg.
Publikation: “Socioeconomic inequalities in the prevalence and management of childhood diarrhoea: potential health gains to be achieved”, Birger Forsberg, Davidson Gwatkin, Göran Tomson, Peter Allebeck & Max G. Petzold, The Open Infectious Diseases Journal, april 2009, vol 3, s 44-49. Författarna är verksamma vid Karolinska Institutet, Världsbanken och Nordiska Hälsovårdshögskolan.
För mer information, kontakta:
Dr Birger Forsberg
Tel: 070 737 41 73
E-post: Birger.Forsberg@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
– Sjukfrånvaro är ett mångfacetterat problem med konsekvenser för individen, dennes närmaste omgivning, arbetsgivaren och samhället, säger Ulla-Britt Eriksson, doktor i folkhälsovetenskap, som skrivit avhandlingen. Ökad kunskap om vilka förhållanden som påverkar processen mot långtidssjukskrivning är värdefull för att få ett bra underlag för såväl förebyggande som för rehabiliterande insatser.
I avhandlingen beskrivs hur långtidssjukskrivning med utbrändhet och andra psykiska diagnoser kan förstås. Det som föregått sjukskrivningen beskrivs som en process, där individen gradvis tömts på de känslor som bär upp den livgivande kraft som ger glädje och engagemang och som är en bas för psykiskt välbefinnande. Denna kraft finner näring i trygga och säkra sociala relationer till andra människor. De långtidssjukskrivna gav tydliga uttryck för att dessa förutsättningar saknats i deras omgivning.
– Avhandlingens övergripande syfte har varit att beskriva och förstå de processer som leder till långtidssjukskrivning utifrån de sjukskrivnas perspektiv, säger Ulla-Britt Eriksson. Fokus har legat på sjukskrivningar med psykiska, stressrelaterade diagnoser, med särskild tonvikt på så kallade utbrändhetsdiagnoser.
Bakgrunden till de förändringar som inträffade på de sjukskrivnas arbetsplatser var bland annat de stora förändringar som inträffade på den svenska arbetsmarknaden under 1990-talet. De påverkade inte bara den psykosociala arbetsmiljön utan även rehabiliteringen tillbaka till arbete, inte minst för arbetslösa sjukskrivna.
Arbetsmarknadsförändringar och uttalade politiska mål påverkade rehabiliteringsinsatserna så att låg prioritet gavs svårplacerade individer som de arbetslösa sjukskrivna. Ett arbetsmarknadsproblem omvandlades till ett medicinskt problem.
Avhandlingens titel är Man är ju inte mer än människa. För mera information kontakta Ulla-Britt Eriksson, doktor i folkhälsovetenskap, tel 054 700 1646 eller 0703 191902.
Kontaktinformation
Ulla-Britt Eriksson, tel 054 700 1646 eller 0703 191902.
Maktstrukturen var baserad på sociala nätverk snarare än permanent etablerade institutioner. Samhället var organiserat i små och mellanstora hövdingadömen som präglades av ständiga stridigheter mellan olika mäktiga familjer som kämpade om makten.
Utifrån en diskussion av gammalt och nyframtaget boplatsmaterial skildrar avhandlingsförfattaren samhällsutvecklingen under senneolitikum och bronsålder 2300 – 500 f. Kr. i detta område ur ett bebyggelsehistoriskt perspektiv.
Magnus Artursson gör också jämförelser med grav- och offermaterialets karaktär för att skapa en helhetsbild av samhällets utseende och förändring över tiden.
Generellt kan man säga att samhället under hela tidsperioden haft en betydligt mer varierad och komplex uppbyggnad än vad man vanligen brukar anse sannolikt. Denna slutsats bygger bland annat på en ny syn på bebyggelsens struktur och organisation.
Man kan se att det dels finns en tydlig social dimension i materialet, som kan identifieras genom en skillnad i hus- och gårdsstorlek, dels en variation i bebyggelsestrukturen inom och mellan olika regioner, vilket visar att det existerat en bebyggelsehieraki i området.
Man kan också se ett tydligt samband mellan ett områdes centralitet och bebyggelsens utseende. I områden som utifrån sitt centrala geografiska läge eller tillgång på viktiga råvaror kan anses ha spelat en betydelsefull roll i dåtidens samhälle kan man se att bebyggelsen varit organiserad i allt från relativt täta, byliknande strukturer till ensamliggande gårdar.
I mer perifera områden har däremot bebyggelsen haft en betydligt mer utspridd karaktär, och huvudsakligen bestått av spridda, byliknande strukturer eller ensamliggande gårdar. Resultaten talar tydligt för att samhället haft en hierarkisk uppbyggnad och struktur under hela tidsperioden.
Den dominerande organisationsformen i framförallt södra Skandinavien har varit relativt instabila, små- och mellanstora hövdingadömen, där makten cirkulerat mellan mäktiga familjer och grupper som befunnit sig i en ständig konkurrenssituation med varandra.
Upprepade maktskiften med mer eller mindre genomgripande maktstrider har karakteriserat samhällsorganisationen under framförallt senneolitikum och äldre bronsålder (2300 – 1100 f. Kr.), medan man kan se en utveckling mot en mer stabil situation och framväxten av större politiska enheter i vissa delar av området under yngre bronsålder (1100 – 500 f. Kr.).
De större politiska enheterna har emellertid inte kunnat upprätthålla sin lokala dominans under längre tidsperioder, utan de har brutits ned när arvskiften skett och den interna samt externa maktkampen plötsligt tilltagit.
Magnus Artursson har varit verksam som arkeolog sedan 1987 och arbetar sedan 1996 på Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar i Lund.
Avhandlingens titel: Bebyggelse och samhällsstruktur. Södra och mellersta Skandinavien under senneolitikum och bronsålder 2300 – 500 f. Kr.
Disputationen äger rum fredagen den 24 april 2009 kl. 13.00
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Opponent: Fil. dr Helena Victor, Uppsala
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Magnus Artursson, tel. 010-480 82 37,
e-post: magnus.artursson@raa.se
Bärnstenssyra är en sk byggstensmolekyl och kan användas som en slags plattform för tillverkning t ex av biologiskt nedbrytbara plaster och kemikalier. Genom att, med hjälp av E-coli-bakterier, jäsa (fermentera) socker som finns t ex i skogsråvara, år man fram bärnstenssyra. Sett ur ett växthusgasperspektiv är processen mycket attraktiv eftersom E.coli bakterier fixerar koldioxid vilket medför minskade utsläpp.
Christian Andersson presenterar i sin avhandling resultat som är avgörande för att kunna
använda teknologin för industriell framställning av bärnstenssyra. Genom att optimera olika parametrar i jäsningsprocessen har Christian Andersson lyckat tredubbla produktionen av bärnstenssyra, något som är avgörande för att teknologin ska kunna användas vid industriell framställning i stor skala.
I Sverige är skog den råvara som bäst lämpar sig för framställning av bärnstenssyra. En nackdel med skogsråvara är att den innehåller lignin och extraktivämnen som
frigörs vid nedbrytning och påverkar E. coli-bakterierna negativt. Christian Andersson har lyckats ta bort dessa ämnen med hjälp av kalk eller aktivt kol och lyckas därmed producera bärnstenssyra på nivåer som liknar dem där tillverkningen baseras på rent socker.
Kontaktinformation
Kontakt: Christian Andersson, 0766 – 342 516
En vandringsmyt säger att alla celler i våra kroppar byts ut vart sjunde år. Forskningen har dock visat att vissa typer av celler byts ut varje vecka medan andra celler aldrig byts ut. För många celltyper är omsättningen fortfarande okänd. Det har exempelvis länge varit omtvistat om hjärtat består av samma celler genom hela livet eller om de nybildas, något som har betydelse för hur sjukdomar i hjärtat kan behandlas.
Forskare vid Karolinska Institutet har nu visat att det sker en kontinuerlig, långsam nybildning av hjärtceller hos människan. Hos en 20-åring byts 1 procent av hjärtcellerna ut varje år. Omsättningshastigheten minskar successivt under livet, men nästan 0.5 procent av cellerna byts fortfarande ut varje år hos en 75-åring.
Den långsamma omsättningen innebär att majoriteten av hjärtceller inte hinner bytas ut under ett normalt liv, utan att hjärtat består av en blandning av celler som finns med ända från födelsen och celler som har bildats senare i livet.
– Förlust av hjärtceller efter till exempel hjärtinfarkt leder ofta till permanent nedsatt hjärtfunktion. Den nya kunskapen att hjärtceller kan nybildas kommer att motivera forskning syftande till att hitta sätt att stimulera nybildning för att ersätta hjärtceller som har förlorats, säger Jonas Frisén som har lett studien.
Resultaten nåddes genom en unik metod för åldersbestämning av celler som har utvecklats av forskargruppen. Metoden drar nytta av att kärnvapentester under det kalla kriget ledde till en kraftig ökning av kol-14 halten i atmosfären. Kol-14 inlagras i kroppens celler, och eftersom halterna har varierat under de senaste decennierna fungerar de som en datummärkning av när celler bildades.
Publikation: ”Evidence for Cardiomyocyte Renewal in Humans”, Olaf Bergmann, Ratan D. Bhardwaj, Samuel Bernard, Sofia Zdunek, Fanie Barnabé-Heider, Stuart Walsh, Joel Zupicich, Kanar Alkass, Bruce A. Buchholz, Henrik Druid, Stefan Jovinge, Jonas Frisén, Science, vol. 324, 3 april 2009. Tidskriften har också valt att belysa resultaten i en extra kommentar under vinjetten ”Perspectives”.
Illustration ovan: Mattias Karlén.
För mer information, kontakta:
Professor Jonas Frisén
Institutionen för Cell- och Molekylärbiologi
Tel: 08-524 875 62
E-post: Jonas.Frisen@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
– Antalet tonsillcancerfall ökar över hela Sverige, men kopplingen till HPV har än så länge bara studerats i Stockholm. Men Stockholm är en typisk europeisk storstad så vi misstänker att resultaten visar på en allmän trend, säger professor Tina Dalianis som är en av forskarna bakom studien.
Tonsillcancer är den vanligaste formen av cancer i munsvalget i Sverige. På grund av att tumören ger få tidiga symtom söker sig patienterna sent i sjukdomsförloppet till sjukvården. Då har tumören oftast spridit sig till lymfkörtlarna på halsen och prognosen riskerar då bli avsevärt sämre. Man vet sedan tidigare att rökning och alkoholkonsumtion var en av de största riskfaktorerna för att drabbas av tonsillcancer.
På senare tid har flera studier visat på ett samband mellan HPV och tonsillcancer och idag anses HPV-infektion en etablerad riskfaktor för tonsillcancer. HPV är ett virus som kan ge upphov till hudvårtor och kondylom. Hittills har över hundra olika HPV typer identifierats, varav vissa alltså kan ge upphov till tumörer.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet har följt de personer i Stockholms län som under åren 2003-2007 diagnostiserades för tonsillcancer. Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Cancer, visar att ökningen av antalet tonsillcancerfall i Stockholmsområdet beror på HPV-infektion. Genom att analysera biopsier från 98 av de 120 patienterna kunde forskarna visa att 83 av fallen var HPV positiva. Majoriteten av dessa var positiva för en viss HPV typ, nämligen HPV16.
Det finns stora skillnader mellan HPV-positiva och HPV-negativa tonsillcancerpatienter. Bland annat är de med HPV-positiva tumörer ungefär tio år yngre när de diagnostiseras och att de har en mycket bättre prognos. Av de HPV-positiva har 81 procent 5 års överlevnad, vilket kan jämföras med 36 procent hos de HPV-negativa patienterna.
Sedan 1970 har de HPV-positiva tonsillcancerfallen ökat från 23 till 93 procent av samtliga tonsillcancerdiagnoser, medan de HPV-negativa tumörerna har minskat i antal. Forskarna tror att minskningen i den senare gruppen beror på att antalet rökare under samma tidsperiod minskat.
Tina Dalianis menar att om trenden fortsätter kommer snart nästan all tonsillcancer i Stockholms län vara HPV-positiv, precis som det är med livmoderhalscancer där 99.7 procent av fallen är HPV-positiva.
– Det vi ser idag är resultatet av de infektioner som skedde för ungefär tjugo år sedan. Prognosen är helt klart bättre för de HPV-positiva patienterna, men behandlingen är fortfarande tung att genomgå, säger hon.
Utifrån dessa nya kunskaper vill Tina Dalianis tillsammans med sin forskargrupp studera hur olika typer av behandling påverkar diagnosen och biverkningarna för både HPV-positiva och HPV-negativa patienter. De vill även följa upp om det nya HPV-vaccinet, som från och med 2010 kommer att ges till alla flickor i 10-12 års åldern, även skyddar mot HPV-infektioner i munhålan. Det nya HPV vaccinet ger skydd mot HPV-typerna 16 och 18.
– I andra länder vaccineras både flickor och pojkar. Jag skulle vilja se samma åtgärd även i Sverige. Männen är överrepresenterade i den här cancerformen och skulle det visa sig att vaccinet skyddar mot även den här cancerformen finns det ingen anledning att inte låta pojkar vaccineras, säger Tina Dalianis.
Publikation: “Incidence of human papillomavirus (HPV) positive tonsillar carcinoma in Stockholm, Sweden: An epidemic of viral-induced carcinoma?” Anders Näsman, Per Attner, Lalle Hammarstedt, Juan Du, Mathilda Eriksson, Geraldine Giraud, Sofie Ährlund-Richter, Linda Marklun2, Mircea Romanitan, David Lindquist, Torbjörn Ramqvist, Johan Lindholm, Pär Sparen, Weimin Ye, Hanna Dahlstrand, Eva Munck-Wikland & Tina Dalianis,
International Journal of Cancer, E-pub ahead of print, feb 2009.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Tina Dalianis
Tel: 08-51776583, 070-7910297
E-post: tina.dalianis@ki.se
Adjungerad professor Eva Munck-Wikland
Tel: 08-51772822, 073 0379684
E-post: E-post: eva.munck-wikland@karolinska.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
– Hanteringen av de stora mängder av restprodukter som bildas vid olika industriprocesser är ett växande problem. Stora ytor måste letas fram för förvaringen av avfallet och man måste också försäkra sig om att depåerna inte läcker ut miljöfarliga ämnen, säger Clara Neuschütz.
Ett exempel på avfall som måste tas om hand är de enorma mängder sulfidrik sand som bildas efter det att gruvindustrin utvunnit koppar och zink. Om inte sanden täcks över reagerar den med luft och vatten och bildar ett surt och förorenat läckagevatten som är giftigt för vattenorganismer, och som kan orsaka förhöjda metallhalter i fisk.
Clara Neuschütz har i sin avhandling använt avfall från både värmeverk och avloppsreningsverk där hon konstruerat en övertäckning som skyddar den sulfidrika gruvsanden mot yttre påverkan så att den inte kommer i kontakt med syre eller sprids för vinden.
Flygaska från värmeverk har vissa likheter med cement, och kan vid rätt förutsättningar härda ihop till ett mycket hårt tätskikt. Slammet som blir över efter avloppsrening är näringsrik och kan ge näring åt de växter som planteras i slamskiktet över flygaskan.
Vegetationen kan då etablera sig och växter kan förhindra erosion och vindspridning, minska mängden läckagevatten och dessutom bidra till att platsen får ett trevligare och mer tilltalande utseende. säger Clara Neuschütz.
Men eftersom flygaska och rötslam också innehåller metaller och näring är det viktigt att dessa material i sig inte börjar läcka.
– Däremot har det visat sig att vissa växter förvånansvärt väl kan anpassa sig till dessa material, trots att de på många sätt skiljer sig från naturliga jordar. Det sker bland annat genom att växterna påverkar förhållandena i materialen, till exempel genom att höja eller sänka pH, så att näring blir mer tillgänglig, eller föroreningar mindre aggressiva. Men på det sättet kan de också förändra funktionen hos materialen, frigöra ämnen eller påverka stabiliteten. Och denna förmåga att påverka materialen varierar stort mellan olika växtarter, säger Clara Neuschütz.
Medan en art effektivt tar upp en viss form av kväve kan en annan göra så att läckaget av det ökar och därmed ökar risken för övergödning.
Olika arter har dessutom visat sig kunna växa ned i hårda tätskikt olika väl – exempelvis kan det snabbväxande energigräset rörflen luckra upp en mycket hård yta av härdad flygaska, medan andra växter undviker askan.
Valet av växter har alltså stor inverkan på hur en sådan här efterbehandling fungerar. Clara Neuschütz’ förhoppning är att dessa kunskaper kan öka möjligheterna både till att undvika farligt läckage och till att olika restprodukter kan användas på ett miljövänligt sätt.
Avhandlingens namn
Phytostabilization of mine tailings covered with fly ash and sewage sludge Avhandlingen finns att ladda ned som pdf på: http://www.diva-portal.org/su/abstract.xsql?dbid=8452
Mer information
Clara Neuschütz, Botaniska institutionen, Stockholms universitet, tfn: 070-779 00 96, e-post: neuschutz@botan.su.se.
För bild
press@su.se, 08-16 40 90 eller klicka här.
– Naturvårdare behöver ha en historisk syn på sitt arbete. Jag vill ge biologer och naturvårdare en bild av hur viktigt det historiska skeendet har varit för den natur och det landskap vi ser idag. Samtidigt vill jag också visa historiker och kulturmiljövårdare hur viktiga biologin och landskapets förutsättningar har varit för historiens förlopp, säger Urban Emanuelsson, författare till boken.
Boken tar ett helhetsgrepp på Europas kulturlandskap ur både ett biologiskt och ett historiskt perspektiv. Europas landskapshistoria skildras från äldre stenåldern till modern tid. Innehållet väver samman ämnen som biologisk mångfald och naturvård med historia och arkeologi.
Det finns bland annat kapitel om öppen mark som ett nyckelproblem för naturvården, om utvecklingen från förhistoriska växter och djur till dagens arter, om hur jordbruket introducerades, om antikens kulturlandskap, om beteskultur, om ved, virke och vinterfoder, om utrotning och spridning av djur och växter, om brukade våtmarker, om jakt, om krig och pest, och om havet.
Där finns också kapitel om den politiska utvecklingen, om olika typer av revolutioner som har förändrat Europas landskap och om Sovjetunionens betydelse för Östeuropas landskap.
– Ofta utesluts Ryssland i beskrivningar av Europas natur, och Östeuropa brukar bli styvmoderligt behandlat. Orsaken kan vara språkbarriärer och isoleringen gentemot övriga Europa fram till Berlinmurens fall 1989. Men för den naturintresserade är östra Europa ett mycket intressant område, på många sätt mer intressant än Västeuropa.
I det avslutande kapitlet skildras vad författaren anser vara svagheter i nuvarande natur- och kulturmiljövård, och han ger förslag på hur bristerna kan åtgärdas.
– Fortfarande skiljer man ofta på naturvård och kulturmiljövård. För mig är det en konstlad uppdelning som tyvärr till stor del konserveras av både myndigheter och ideella föreningar. Helst borde naturvårdarna inbegripa hela landskapet. Då blir uttrycket ”det biologiska kulturarvet” en nyckelterm. Europas kulturarv innefattar också till exempel träd formade av människan och olika naturtypers utseende, säger Urban Emanuelsson.
Europeiska kulturlandskap, Hur människan format Europas natur vänder sig till personer som arbetar med natur- och kulturmiljövård, forskare, studerande och överhuvudtaget alla som är intresserade av naturvård, biologisk mångfald, historia och kopplingen mellan dessa. Den är populärvetenskapligt skriven.
Urban Emanuelsson är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet och har under många år varit föreståndare för Centrum för biologisk mångfald. Han är växtekolog med särskild inriktning mot kulturlandskap och frågor som rör historisk ekologi. Han arbetar också med miljöinriktad samhällsplanering och med internationellt naturvårdsarbete i olika världsdelar.
Kontaktinformation
För mer information:
Urban Emanuelsson, urban.emanuelsson@cbm.slu.se, 070-620 43 41.
Birgitta Johansson, Forskningsrådet Formas, birgitta.johansson@formas.se
Emilie von Essen, Forskningsrådet Formas, eve@formas.se
Sverige har som nationellt miljömål att till 2010 skapa 12 000 hektar våtmarker. Trots att samhället gör stora satsningar på att anlägga nya våtmarker så saknas djupare kunskap om våtmarkernas förmåga att rensa bort läckande näringsämnen och föroreningar från främst jordbruket.
Susann Milenkovski är doktorand på avdelningen för ekotoxikologi vid Lunds universitet. Hon konstaterar att hennes forskningsstudie är den mest omfattande som genomförts på bakterier i anlagda våtmarker i världen.
Hon har undersökt 32 anlagda våtmarker i nordvästra Skåne och Halland, dels utanför Helsingborg, dels utanför Laholm, Halmstad och Falkenberg.
– Man vet att våtmarker fungerar som ett slags reningsverk, men ingen vet egentligen hur deras effektivitet varierar med olika faktorer, exempelvis beroende på vilka bakterier som finns i våtmarkerna, säger hon.
Milenkovski har i sin forskning lagt fokus på att studera hur kväve tas omhand i våtmarkerna. Kväve är ett näringsämne som läcker ut från åkrarna och kan orsaka problem med algblomning och syrebrist i sjöar och hav.
Tack vare våtmarker som ligger i jordbrukslandskapet kan en del av kvävet fångas upp och belastar då inte miljön. Det finns ett stort antal olika bakterier som fångar upp kvävet i våtmarkerna. Dessa bakterier, så kallade denitrifierare, omvandlar kvävet från en form till en annan, det vill säga från nitrat till kvävgas.
Susann Milenkovski har också undersökt ifall rester av bekämpningsmedel mot skadeinsekter, ogräs och svamp i jordbruket skulle kunna skada bakteriesamhällena i våtmarkerna. Så verkar dock inte vara fallet utifrån de aktuella mätningarna. Milenkovski konstaterar vidare att det behövs mer forskning kring hur anlagda våtmarker kan fungera som mest effektivt.
Undersökningen av de 32 anlagda våtmarkerna utgör Susann Milenkovskis doktorsavhandling, som redovisas fredagen den 3 april vid en vetenskaplig disputation på Lunds universitet. Susann Milenkovski har själv sina rötter i Halland, hon är uppväxt i Varberg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Susann Milenkovski, tel nr 046 – 222 80 03 eller Susann.Milenkovski@ekol.lu.se
