Den mänskliga arvsmassan har tidigare kartlagts, liksom arvsmassan hos allt fler andra organismer. Däremot saknas kunskap om hur arvsmassan kopieras och repareras så effektivt och exakt. Vid dessa processer deltar alltid ett s.k. DNA-polymeras, ett enzym som utför själva nybildningen av arvsmassa. Arvsmassan består av två DNA-strängar, men man har inte vetat vilket polymeras som kopierar de båda DNA-strängarna. Det har dock varit känt att DNA-polymeras epsilon svarar för en stor del av denna syntes hos högre organismer och det med mycket hög nogrannhet.

I avhandlingen visar Isabelle Isoz att DNA-polymeras epsilon är involverat i att kopiera den ena av de två DNA-strängarna. Genom att byta ut en byggsten, aminosyra, i proteinet har DNA-polymeras epsilon ändrat sina egenskaper så att en signatur lämnas där det kopierar DNA. Genom att läsa av var signaturen finns har man visat att DNA-polymeras epsilon deltar i syntesen av den så kallade leading-strängen.

Den andra strängen (lagging-strängen) kopieras i första hand av DNA-polymeras delta. Isoz har i biokemiska försök jämfört hur DNA-polymeras epsilon och DNA-polymeras delta laddas på DNA-strängen för att kunna kopiera DNA:t. Hon har visat att de två polymeraserna laddas med två olika mekanismer. Slutligen har hon studerat funktionen hos en av subenheterna hos DNA-polymeras epsilon.

Torsdagen den 11 december försvarar Isabelle Isoz, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln Role of yeast DNA polymerase epsilon during DNA replication.
Disputationen äger rum klockan 09.00 i hörsal KB3A9, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Juhani Syväoja, Faculty of Biosciences, Joensuu, Finland.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1932

Kontaktinformation
Isabelle Isoz är uppvuxen i Huskvarna utanför Jönköping. Hon kan nås på telefon 090-786 59 48 eller e-post isabelle.isoz@medchem.umu.se.

Skador bland äldre personer orsakas ofta av ett fall under gång på plant underlag.
Bland dem som är 75 år och äldre, och som klarar sig själv i vardagen, visar sig förändrad stegbredd vid ”interaktiv gång”, dvs. när personen går och samtidigt t.ex. bär en kopp kaffe på ett fat eller löser en räkneuppgift, vara en viktig faktor.

Hos de 230 deltagarna i studien INGRIF (Interaktiv gång och risk för fall) återspeglades förändringen av gångmönstret i upplevelser av sämre balans i vardagliga aktiviteter.

Trots sambandet med sådana faktorer var det bara den förändrade stegbredden vid interaktiv gång som kunde ge någon vägledning på individnivå om risken för fall.

Interaktiv gång verkar därför vara en metod som är tillräckligt känslig för att mäta tidiga förändringar i balansen. Det kan göra det möjligt att på ett tidigt stadium fånga upp personer med en ökad fallrisk och kunna sätta in åtgärder för att förhindra fall.

Bland personer som finns i särskilda boendeformer för äldre på grund av att de behöver stöd och hjälp i vardagen, bör de fallförebyggande åtgärderna intensifieras när personal som känner den boende väl bedömer fallrisken som hög.

En sådan helhetsbedömning är känsligare än enstaka mått på balansförmågan, eftersom flera viktiga aspekter på individens fallrisk kan identifieras, allt ifrån förmågan att klara upp olika situationer i vardagen till benägenheten att drabbas av plötsliga sjukdomssymtom och till tidigare fall.

Bland äldre i särskilda boenden finns en betydande variation i de fysiska funktionerna från dag till dag, vilket måste beaktas när man bedömer deras balans och funktionella förmåga.

Läkare, sjukgymnaster och övrig vårdpersonal som kommer i kontakt med äldre bör fråga dem om gångförmågan och vilken grad av säkerhet de upplever i vardagliga aktiviteter. Personer som då uppger någon typ av förändring eller begränsning bör undersökas närmare när det gäller balansförmåga.

Ellinor Nordin är leg. sjukgymnast och verksam vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för sjukgymnastik, tel. 090-786 9429,
mobil 070–635 4384,
e-post ellinor.nordin@physiother.umu.se

Lördagen den 13 december försvarar Ellinor Nordin, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln Assessment of balance control in relation to fall risk among older people, svensk titel Bedömning av balansförmåga i förhållande till fallrisk bland äldre.

Disputationen äger rum kl. 10.00 i Vårdvetarhusets aula.

Fakultetsopponent är doc. Gun-Britt Jarnlo, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Högupplöst porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/

Tillkomsten av varje nytt liv börjar med befruktning, där det mest avgörande steget är den initiala artspecifika igenkänningen mellan ägg och spermie. Receptorerna för spermien, proteinerna ZP3 och ZP2, innehåller båda en sekvens som tillåter dem att bilda filament (fibrer eller polymerer) i ett nätverk – det så kallade zona pellucida – som helt omger ägget. Enheten för proteinkristallografi vid Karolinska Institutet, som leds av Dr Luca Jovine, har nu kartlagt strukturen av den evolutionärt mest bevarade delen i dessa byggstenar, den så kallade ZP-N domänen.

– ZP3 identifierades för nästan 30 år sedan. Men att göra strukturella studier på detta nyckelprotein i reproduktionen har varit en teknisk utmaning, eftersom det är extremt inhomogent, säger Luca Jovine.

Zona pellucida är livsviktig för befruktning på naturlig väg hos däggdjur. Forskarna vid Karolinska Institutet hoppas att röntgenkristallografisk karaktärisering av den region i ZP3 som är viktig för dess förmåga att bilda filament skulle kunna förklara fall av mänsklig infertilitet, samt leda till utveckling av nya riktade, icke-hormonbaserade preventivmedel. Forskningen kring ZP-N domänen har också gett insikter som sträcker sig utanför befruktningsfältet. Bland annat uppdagades en oväntad parallell med de molekylära element som är involverade i bildandet av nya arter av ryggradslösa djur.

Det har också visat sig att ZP-N domänen återfinnas i många andra extracellulära proteiner som inte har med befruktning att göra, men som spelar avgörande roller i mänskliga sjukdomar som icke-syndromatisk dövhet, njur- och kärlsjukdomar samt cancer. I artikeln i Nature diskuteras ett exempel som visar hur ZP-N strukturen kan användas för att förstå den molekylära bakgrunden till några av dessa sjukdomar.

– Däggdjurs befruktning innefattar en mycket komplex serie av händelser. Våra upptäckter öppnar vägen för framtida undersökningar inom detta fascinerande område genom att ge ett första snapshot av livets början på atomär nivå, säger Luca Jovine.

Forskningen har bland annat finansierats av Vetenskapsrådet och EUs sjätte ramprogram.

Publikation: “Crystal structure of the ZP-N domain of ZP3 reveals the core fold of animal egg coats”, Magnus Monné, Ling Han, Thomas Schwend, Sofia Burendahl & Luca Jovine, Nature, 4 December 2008.

För mer information, kontakta:
Dr Luca Jovine
Institutionen för biovetenskaper och näringslära
Tel: 08-6083301
Mobil: 070-1497014
E-post: luca.jovine@ki.se

Pressekreterare Sabina Bossi
Tel: 08-524860 66 (kopplas om till mobil)
E-post: sabina.bossi@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

I en studie av psykisk hälsa och övergrepp hos barnen jämfördes 528 barnarbetare i åldern 5—15 år med 472 barn i en kontrollgrupp. En majoritet av barnarbetarna arbetade mer än 9 timmar per dag. En av fem hade en psykisk sjukdom jämfört med en av nio i kontrollgruppen. Frekvensen av övergrepp var fyra gånger högre bland barnarbetarna jämfört med kontrollgruppen.

När olika riskfaktorer som skulle kunna förklara den ökade risken för psykisk sjukdom och övergrepp vägdes samman var barnarbete den starkast bidragande faktorn. Bland andra riskfaktorer noterades arbetslöshet hos föräldrarna och låg utbildning hos mödrarna. Avsaknad av eller ofullständig skolutbildning var vanligt bland barnarbetarna.

Det finns uppskattningsvis 250 miljoner barn i världen som arbetar, varav 7,5 miljoner i Etiopien. Många undersökningar belyser sociala, ekonomiska och politiska aspekter på barnarbetet, men få tar upp psykiska och problem hos de berörda barnen. I avhandlingen, som handlar om barnarbete i Addis Abeba, Etiopien, studeras attityder till barnarbete hos medborgare i samhället, förekomsten av olika former av barnarbete, barnens egna uppfattningar i ämnet samt förekomst av och riskfaktorer för psykiska problem och övergrepp hos barnarbetare.

Tre huvudformer av barnarbete kunde särskiljas: Hemarbete, arbete ute på gator och torg och arbete i privata företag. Attitydundersökningen bland medborgare i Addis Abeba visade att 82 % såg barnarbetet som ett socialt problem genom att det ansågs vara ett resultat av fattigdom, hindra skolgång och innebära risk för olika typer av övergrepp.

Utbildning och arbete för föräldrar liksom program för att få barnen till skolan är viktiga verktyg för att minska barnarbete. Politiska åtgärder krävs som tar hänsyn till barnperspektivet. Barnarbete är ett hot mot barnens utveckling och ger ökad risk för psykisk ohälsa.

Daniel Fekadu är född och uppvuxen i Addis Abeba, där han också fick sin läkarutbildning. Han utbildade sig till barn- och ungdomspsykiater i Storbritannien och har genomfört sin doktorandutbildning vid enheten för barn- och ungdomspsykiatri, Umeå universitet, där han kan nås på tel. 090-785 63 83 (engelskspråkig).

Torsdagen den 4 december försvarar Daniel Fekadu, Inst. för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Child labour in Addis Ketema, Ethiopia: A study in mental health”
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Marianne Cederblad, Lunds universitet.

Vid diabetes förloras kontrollen över kroppens blodsockernivå på grund av att de insulinproducerande beta-cellerna förstörs. Genom transplantation av nya beta-cellskluster, så kallade Langerhanska öar, kan kontrollen över blodsockernivån återställas.

– Genom att placera varje liten ö i en kapsel innan de transplanteras kan öarna skyddas från avstötning, utan att mottagaren behöver tillföras läkemedel som dämpar immunförsvaret, säger Sara Bohman.

Kapslarna består av alginat, ett geléliknande ämne som utvinns från brunalger, och ser ut som små genomskinliga romkorn. Tillsammans med forskargruppen fann Sara Bohman att transplantation av 700 inkapslade öar var tillräckligt för att återställa blodsockerkontrollen i diabetiska möss. Inkapslade öar visade sig också vara mycket tåligare för förvaring i odlingsskålar än oinkapslade öar.

– Genom att förvara öarna i odlingsskålar kan man vinna tid för att dels hitta en passande mottagare och dels ha möjligheten att förbehandla öarna med olika ämnen som kan göra att de klarar sig bättre efter transplantationen.

Vid dagens transplantationer av oinkapslade öar har man upptäckt att de celler som har till uppgift att höja blodsockernivåerna vid exempelvis fysiskt arbete blir färre efter transplantation. Detta gör att patienten riskerar att få för lågt blodsocker och hamna i koma.

– I våra studier visade det sig att kapseln verkar skydda dessa celler och att de till och med tycks öka i antal.

Nyligen har man funnit att IAPP, ett ämne som produceras i öarna, kan bilda aggregat, amyloid, liknande det som bildas i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Amyloid i de Langerhanska öarna är något som ursprungligen satts i samband med och tros kunna orsaka typ-2-diabetes. Amyloid har även hittats i transplanterade öar och har föreslagits vara en orsak till att dessa öar inte överlever längre än några år i mottagaren. Orsaken till amyloidbildning i de transplanterade öarna är ännu oklar. En teori är att det beror på att blodflödet i öarna är försämrat efter transplantation och att detta orsakar en störd balans av IAPP- och insulinkoncentrationer lokalt inne i ön, vilket i sin tur ger upphov till amyloidbildning. I de enkapsulerade öarna, där genomblödningen är helt obefintlig, kunde en betydande ökning av amyloidbildning ses, vilket styrker denna teori.

– Det gör att dessa kan användas som en modell för att studera hur amyloid bildas i de Langerhanska öarna och hur man kan förhindra det, säger Sara Bohman.

Eftersom det idag råder stor brist på mänskliga öar att transplantera, kan det i framtiden bli aktuellt att använda sig av öar från till exempel grisar. Detta skulle även vara ett sätt att undvika att öarna förstörs av amyloid, då grisöar har en typ av IAPP som inte kan bilda amyloid.

– Vävnad från andra arter är dock extra känslig för avstötning och i det fallet kan en skyddande kapsel vara nödvändig, säger Sara Bohman.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sara Bohman, tel: 018-471 46 64, 073-683 76 57, eller sara.bohman@mcb.uu.se

I studien som publiceras i Journal of Neuroscience undersöktes 108 personer med social fobi med hjärnkamera (PET, positronemissionstomografi). Personerna deltog i en behandlingsstudie som undersökte hur ångestdämpande läkemedel påverkar hjärnaktiviteten. En knapp fjärdedel av personerna fick placebo istället för läkemedel. Studien var dubbelblind, dvs. varken försöksdeltagarna eller forskargruppen visste vem som fick läkemedel eller placebo.

Före och efter en åtta veckors behandlingsperiod fick deltagarna hålla ett stressande muntligt anförande samtidigt som hjärnaktiviteten mättes. När alla mätningar var avslutade och studien avkodades visade det sig att 40 procent i placebogruppen hade fått lika stor ångestlindring av sockerpillret som andra grupper fick av läkemedel.

De som svarade bra på placebo fick en signifikant minskad aktivitet i amygdala i tinningloben medan denna minskning inte fanns hos de övriga. Amygdala har i tidigare forskning utmärkt sig som en viktig struktur för emotionella reaktioner. Såväl serotoninaktiva läkemedel (SSRI-preparat) som kognitiv-beteendeterapi dämpar aktiviteten i detta område.

– Framgångsrik placebobehandling verkar alltså genom samma mekanism i hjärnan, säger Tomas Furmark vid institutionen för psykologi, som lett studien.

I studien analyserades också två gener som påverkar återupptag och syntes av serotonin i hjärnan (serotonintransportörgenen och tryptofanhydroxylas-2 genen). Resultaten visade att bara personer som hade vissa varianter, alleler, av dessa gener fick dämpningen av aktiviteten i amygdala. Framförallt typtofanhydroxylas-2 genens varianter kunde förutsäga graden av ångestlindring som placebopillret åstadkommit och också dämpningen av amygdala.

Statistiska analyser visade att det är en genetisk påverkan på aktiviteten i amygdala som påverkar benägenheten att svara på placebo, dvs. en väg från gen, via hjärna, till beteende.

Studien visar för första gången att gener påverkar placeboeffekten genom att styra reaktionsbenägenheten i ett hjärnområde som är viktigt för känslor. Detta kan ha viktiga konsekvenser för läkemedelsprövningar och andra behandlingsstudier där placebo används.

– Resultaten visar att möjligheterna att påvisa att en aktiv behandling fungerar bättre än placebo kan påverkas av försöksdeltagarnas genvarianter. Det är också möjligt att gener kan förklara varför vissa personer svarar bra eller dåligt på ångestdämpande läkemedel respektive psykoterapi, säger Tomas Furmark.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tomas Furmark, institutionen för psykologi, Uppsala universitet, tel: 018-471 21 53, 073-683 34 87 eller tomas.furmark@psyk.uu.se

Minnestestet gick till så att råttorna vid två tillfällen släpptes ner i en låda där fyra objekt fanns monterade. Det var olika objekt vid de två olika tillfällena, och objektens placering hade också förändrats från den ena gången til den andra.

Det tredje tillfället utgjorde själva försöket. Den gången mötte råttorna två av objekten från det första och två av objekten från det andra tillfället. Kontrollråttorna ägnade mer tid åt att utforska objekten från det första tillfället, som var mer intressanta eftersom råttorna inte sett dem på länge. Experimentråttorna däremot visade mindre uttalade skillnader i intresse.

Hon och hennes handledare professor Leif Salford tror att fynden kan hänga samman med de fynd som forskargruppen tidigare gjort, nämligen att mikrovågsstrålningen från mobiltelefoner kan påverka den s.k. blod-hjärnbarriären. Det är en barriär som skyddar hjärnan genom att hindra ämnen som cirkulerar i blodet från att passera ut i hjärnans vävnader och skada nervcellerna. Leif Salford och hans medarbetare har tidigare funnit att albumin, ett protein som fungerar som transportmolekyl i blodet, läcker ut i hjärnvävnaderna när försöksdjur utsatts för mobiltelefonstrålning.

Forskargruppen har också funnit vissa nervskador i form av skadade nervceller i hjärnbarken och i hippocampus, hjärnans minnescentrum. Albuminläckaget uppstår direkt efter strålningen medan nervskadorna kommer först senare, efter två till fyra veckors tid. Dessutom har man upptäckt förändringar hos generna, inte i enstaka gener men i grupper som hänger ihop funktionellt. Många gener hade små förändringar.

– Vi har nu sett att det händer saker i hjärnan på försöksdjur efter mobiltelefonistrålning. Nästa steg är att försöka förstå varför detta händer, säger Henrietta Nittby. Hon har själv en mobiltelefon, men håller den aldrig mot örat utan använder i stället handsfree-utrustning.

Kontaktinformation
Avhandlingen heter Effects of Mobile Phone Radiation upon the Mammalian Brain och läggs fram den 6 december. En sammanfattning finns på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1267250.

Henrietta Nittby träffas på tel 046-173922 eller 070-57 92 731, e-adress Henrietta.Nittby@med.lu.se.

Bakgrunden till studien, som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Nursing Studies, är statistik som vittnar om höga ohälsotal inom vården och bristande kunskap om vad driftsformen betyder i sammanhanget.

– När vi tittat på produktiviteten på sjukhusen ser vi att det privata sjukhuset har en högre belastning på personalen. En tolkning till att utbrändheten är högre på det privat vinstdrivna sjukhuset kan därför vara att personalen pressas hårdare genom att färre ska göra mer. Våra data indikerar också att upplevelsen av att ha för mycket att göra och konflikter i sin arbetsroll är en starkt bidragande faktor till att beskriva sig själv som emotionellt utmattad och distanserad gentemot sina patienter, säger Niklas Hansen som tillsammans med professor Magnus Sverke och docent Katharina Näswall vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, genomfört studien.

I studien, som genomfördes 2001-2002, ingick 1100 legitimerade sjuksköterskor i Stockholmsregionen från tre akutsjukhus med olika driftsform: det privat vinstdrivna Capio S:t Görans sjukhus, det bolagiserade Danderyds sjukhus och Södertälje sjukhus som är förvaltningsdrivet. Forskarna jämförde även nivåerna i arbetskrav och arbetsresurser men fann ingen större skillnad mellan sjukhusen.

I tidigare forskning har högre nivåer av utbrändhet bland sjuksköterskor visat sig kunna öka risken för missnöjda patienter och fler medicinska felbehandlingar.

För närvarande planerar forskarna ett nytt projekt som syftar till att studera sambanden mellan positiva faktorer i personalens arbetsmiljö och patienters upplevelser av vårdkvalitet, samt studera huruvida faktorerna skiljer sig åt beroende på driftsform.

– Om sjukhusen på allvar ska kunna infria sina visioner om en högkvalitativ vård och välmotiverade medarbetare är det av avgörande vikt att studera vilka faktorer som genererar dessa tillstånd, enligt Niklas Hansen.

Läs hela studien:
Hansen, N., et al., Predicting nurse burnout from demands and resources in three acute care hospitals under different forms of ownership: A cross-sectional questionnaire survey. (in press). Int J Nurs Stud. Länk till artikeln, http://dx.doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2008.08.002

Kontaktinformation
Ytterligare information
Doktorand Niklas Hansen, Avdelningen för arbets- och organisationspsykologi, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-162013, 070-745 68 85, e-post nh@psychology.su.se.

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.