Många industriföretag outsourcar viss produktion till lågkostnadsländer. Kvar blir verksamhet som baseras på kunskap och idéer, och som ofta sysslar med utveckling.

– När verksamheten bedrivs av och baseras på högutbildade personer, ofta ingenjörer, förändras också affärslogiken för att skapa värde, det vill säga så att företaget kan tjäna pengar, säger Magnus Johansson, företagsekonom som i en ny avhandling vid Ekonomihögskolan i Lund handskas med frågor om företag som rör sig i gränslandet mellan olika uppsättningar drivkrafter och system.

Hans studie, som är ett samarbete mellan Ekonomihögskolans institut för ekonomisk forskning och Trelleborgs AB, baseras på företag som arbetar business-to-business med olja och gas, bilar samt mjukvaruutveckling.

Länge har konsultbolag med en nära relation till kunden och fokus på kompetensutveckling av personalen pekats ut som förebild för andra företag. Till en allt större del är även industriföretag beroende av högutbildade personal och förmågan att i nära relation med kunden skapa skräddarsydda lösningar. Samtidigt pratar ekonomer och företagsledare om det värde som företag skapar i termer av klassiska produktionsbolag, vilka tillverkar standardiserade produkter och försöker skära kostnader per enhet.

– Det finns ett glapp mellan konsultbeskrivningen, som i allt högre grad är applicerbar på industriföretag, och den traditionella modellen av produktionsbolag. Utvecklingsbiten som tidigare setts som en stödjande verksamhet utgör idag en egen kraft och är för många företag den centrala biten. Ta Microsoft som exempel. Det tar betalt via licenser för den utveckling som verksamheten utför. Detsamma gäller för många företag inom telekom och elektronikindustrin.

Forskaren jämför kundnära konsulter, rena produktionsbolag och utvecklingsbaserade företag, och fram träder ett nytt sätt att planera hur man skapar värde och begränsar företagets kostnader.

– Min studie visar att företagen måste hitta rätt balans mellan att syssla med utveckling och att vara en sorts service- eller konsultbolag där man specialanpassar sina leveranser, och det kan vara en viktig strategisk dimension som kan ge fördel mot konkurrenter. Men när företagen själva reflekterar över sin position på marknaden och utformning av organisationen, då syns sällan den dimensionen. I stället förlitar sig företagen på konkurrensmodeller för traditionella produktionsföretag.

För företagen blir det viktigt att se var konkurrenterna lägger huvudvikten, och när det är läge att specialanpassa för olika kunder respektive att generalisera.

– Valet får konsekvenser för hur organisationen arbetar, vilka man rekryterar och varifrån. Om företaget exempelvis väljer att begränsa sig till ett fåtal kunder och specialanpassa sig till dem kan det vara en bra strategi att rekrytera från kunderna, säger Magnus Johansson, som ser ett problem i att företagen inte jobbar mer medvetet med frågorna.

– Men det kan vara ett långt steg att ta från det ena arbetssättet till det andra, eftersom affärslogikerna är så olika. En del organisationer måste arbeta på båda sätten och därigenom lägga mycket kraft på till exempel supportfunktioner som kan hantera interaktionen mellan utveckling och kundanpassning.

Magnus Johansson disputerade den 21 november vid Företagsekonomiska institutionen vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet med avhandlingen ”Between logics, Highly customized deliveries and competence in industrial organizations”.

Kontaktinformation
Kontakta Magnus Johansson på magnus.johansson@fek.lu.se eller 076-33 56 362.

– Zimbabwes regering behöver återupprätta människors förtroende för jordägarsystemet, säger Precious Zikhali.

I sin avhandling tar hon för det första upp konsekvenser av Zimbabwes jordreform. För det andra visar hon hur en skatt på den ätliga masken mopane worm kan förhindra överutnyttjande och utplåning av denna naturresurs, som är en livsviktig proteinkälla för människor i södra Afrikas länder. Ett tredje område som Zikhali pekar på är betydelsen av att samhälleliga institutioner motverkar svågerpolitik som bygger på etnisk tillhörighet. Hon visar i en studie att etnisk nepotism minskar tilliten mellan människor i ett i samhälle, vilket i sin tur är negativt för dess institutionella och ekonomiska utveckling.

Den senast genomförda delen av Zimbabwes jordreform, som syftar till att omfördela jordrättigheter, kallas the Fast Track Land Reform Programme och lanserades år 2000. Zikhali har undersökt hur säker de reformberörda bönderna uppfattar att deras besittningsrätt är, och hur detta i sin tur påverkar vilka investeringar i markvård de gör. Forskningsresultaten visar att programmet har skapat osäkerhet hos bönderna, och minskat deras investeringar.

– Den senast genomförda jordreformen har misslyckats med syftet att skapa den trygghet som är nödvändig för långsiktig planering hos jordbrukare, säger Precious Zikhali.

Markvården det handlar om här innebär att bygga jordvallar, en metod för att hindra jorderosion som används mycket i södra Afrika. Eftersom den här sortens investering kräver arbete av de jordbrukande familjerna snarare än tillgång på pengar, är det inte Zimbabwes pågående ekonomiska kris och skyhöga inflation som begränsar investeringsviljan, utan just känslan av otrygghet inför framtiden.

I en annan studie jämför Zikhali jordbruksproduktiviteten hos bönder som fått mark genom reformprogrammet med kommunala bönders produktivitet. Resultaten visar att de reformberörda böndernas produktivitet är högre, och dessutom får de vid användning av gödningsmedel ut mer per hektar jord än de kommunala bönderna. Men, jämfört med den produktivitet som kommersiella bönder uppvisade 1999, innan reformprogrammet lanserades, hamnar reformberörda bönder långt efter.

– Att medge detta skulle underlätta för nödvändiga politiska reformer. Det är också viktigt att utveckla marknader med överkomliga priser på handelsgödsel. För att öka produktiviteten och skapa ett hållbart jordbruk krävs dessutom medvetenhet och förmåga att hantera de miljöhot som användning av gödningsmedel innebär, säger Precious Zikhali.

Avhandlingen har genomförts med stöd av Sidas miljöekonomiska kapacitetsuppbyggnadsprogram.

Tid och plats för disputationen: Fred 28 nov kl 13, sal E 45, GU, Handelshögskolan, Vasag 1

Avhandlingens titel: ”Land Reform, Trust and Natural Resource Management in Africa”

Avhandlingens författare: Precious Zikhali

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Precious Zikhali 031 – 786 52 51, precious.zikhali@economics.gu.se
Handledare: Gunnar Köhlin, 031-786 44 26, 0705-35 05 08, gunnar.kohlin@economics.gu.se
eller Håkan Eggert 031-786 41 75, 0705-24 36 10, hakan.eggert@economics.gu.se
Informatör: Karin Backteman, 031-786 25 95, 0708-74 51 31, karin.backteman@economics.gu.se

Varje år dödas och skadas många människor i trafiken och enligt tidigare studier är den så kallade mänskliga faktorn inblandad i 90–95 procent av alla olyckor. Av dessa visades 63 procent bero enbart på den mänskliga faktorn. Denna information är inte tillräcklig för att minska antalet olyckor.

Mer specifika studier där förarens beteende analyserat har identifierat tre olika typer av mänskliga felhandlingar: misstag, rutinfel och medvetna felhandlingar.

Misstag kan bero på att föraren felbedömer hastigheten på ett annat fordon. Det kan också handla om att föraren blir bländad och därför inte ser en fotgängare som uppehåller sig vid vägrenen.

Rutinfel handlar om slarv eller glömska, föraren glömmer att ta på sig bilbältet eller lägger i fel växel.

Medvetna felhandlingar kan handla om att föraren inte följer de regler som finns och kör betydligt fortare än tillåtet eller att han/hon kör om ett fordon även om sikten är skymd. Och det är just dessa medvetna felhandlingar som tycks ligga bakom de flesta olyckor.

– Medvetna felhandlingar beror inte på bristande körvana utan på förarens attityder och normer, hur han eller hon värderar det egna beteendet. Ska man minska antalet olyckor behövs det ökad insikt om de faktorer som motiverar detta, säger Sonja Forward.

I sin avhandling undersöker hon orsakerna bakom två olika felhandlingar; hastighetsbrott och omkörning vid skymd sikt.

Resultatet visar att orsaken till att förare begår felhandlingar i 33-53 procent av fallen är förarens egna normer, attityder och hur han/hon upplever sig ha kontroll över situation. Hur man uppfattar att andra gör har också betydelse. Det sistnämnda hade särskilt stor betydelse i situationer som var riskfyllda, t ex om sikten var skymd.

– I denna situation använde alltså förare andra som referens och stöd för sitt eget handlande, säger Sonja Forward.

Att agera som ”tidigare”, dvs av vana, är också vanligt. Man tror helt enkelt att en handling inte ska leda till något negativt eftersom den inte brukar göra det. De som t ex körde om vid skymd sikt trodde inte i lika hög grad som de som inte gjorde det, att handlingen kunde resultera i en olycka.

Det fanns också ”ambivalenta” förare. De såg både positiva och negativa konsekvenser av en viss handling, men balansen rubbades vid stress och irritation.

Enligt Sonja Forward kan attityder och normer kan mycket väl vara irrationella såtillvida att förarna överskattar vinsterna och underskattar riskerna, men trots det kan det finnas en sorts rationalitet bakom beteendet.

– Detta gör att försök att öka trafiksäkert beteende i trafiken bör fokusera på dessa föreställningar, säger hon.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sonja Forward på Statens väg- och transportforskningsinstitut, 013-20 42 09, eller sonja.forward@vti.se

Nutritionisten Eva Landström har undersökt inställningen till livsmedel med hälsopåstående, så kallade funktionella livsmedel, bland konsumenter, dietister, läkare, och sjuksköterskor. Resultaten pekar på att konsumenter är skeptiska till funktionella livsmedel eftersom de uppfattar dem som onaturliga och att de innehåller okända och konstgjorda tillsatser.

– Konsumenterna undrade om livsmedlen var vanlig mat eller medicin. De flesta var skeptiska till att funktionella livsmedel har någon effekt och ansåg dem i stort som onödiga, berättar Eva Landström.

– För att en konsument ska konsumera livsmedlen var det viktigt att tidigare ha känt en effekt av något sådant livsmedel.

De läkare och sjuksköterskor som Eva Landström intervjuade var osäkra på vad funktionella livsmedel gör. Viljan att rekommendera funktionella livsmedel till sina patienter berodde till största del på om läkaren, sjuksköterskan eller dietisten ansåg sig känna till om livsmedlen verkligen hade hälsosamma fördelar.

– Det är alltså svårt, även för de medicinskt kunniga, att veta vad livsmedel med hälsopåståenden är och gör. Det visar att det behövs tydligare information från oberoende instanser, påpekar Eva Landström.

Precis som konsumenter trodde läkare och sjuksköterskor att det finns en risk att funktionella livsmedel används för att kompensera för en osund livsstil.

– De tyckte att folk borde äta hälsosamt och kontrollera sin hälsa utan dessa livsmedel. Några konsumenter och dietisterna däremot tyckte att livsmedlen var bra och att de behövs.

Kvinnor i undersökningen konsumerade mer funktionella livsmedel än män, och universitetsutbildade var också mer benägna att köpa dem.

Det som på engelska kallas functional foods och på svenska funktionella livsmedel eller livsmedel med hälsopåståenden är vanliga livsmedel som förutom sitt innehåll av näringsämnen även innehåller exempelvis nyttiga bakterier, fullkorn eller en hälsosam blandning av fetter.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Eva Landström på 018-471 79 54, 073-707 24 26 eller Eva.Landstrom@pubcare.uu.se.

I sin avhandling i industriell marknadsföring har Helena Lindskog studerat två parallella processer som har påverkat varandra; avmonopoliseringen av telekom-marknaden och utvecklingen av offentlig upphandling.

– Det fanns aldrig någon stark folkopinion för att avmonopolisera telefonmarknaden, säger hon. Folk var i stort nöjda med Televerket och dess tjänster. Istället var det visionära politiker som vågade ta beslutet.

Televerket hade heller inte i juridisk mening monopol, det handlade om ett de facto-monopol.

Avvecklingen av detta monopol underlättades praktiskt genom att regeringen 1991 tillsatte en delegation, STATTEL, som fick till uppgift att upphandla telekom-tjänster i konkurrens för den offentliga sektorn. Genom att kunna erbjuda stora ramavtal skulle nya spelare förmås intressera sig för den här marknaden och konkurrens uppstå, säger Helena Lindskog, som själv arbetade som tekniskt ansvarig i STATTEL.

– Det var en stark signal till marknaden. Om staten kan välja någon annan leverantör än sitt eget bolag, så är konkurrensen reell.

Intresset var också stort och Sverige blev en testmarknad för telekomföretagen, säger hon. Sverige har legat två, tre år före utvecklingen i övriga Europa.

Men när offentliga sektorn privatiserar ökar också vikten av offentlig upphandling, konstaterar Helena Lindskog. Värdet av den offentliga upphandlingen är i Sverige idag ca 20 procent av BNP. Trots detta är det få som har forskat på upphandlingen ur ett ekonomiskt perspektiv.

Den offentliga upphandlingen är strikt reglerad, betydligt strängare än privata företags upphandling. Inga ändringar får göras i förfrågningsunderlaget sedan det gjorts tillgängligt. Det innebär att upphandlaren måste tänka efter noga i förväg och vara mycket säker på vad man vill ha.

– Man kan inte ångra sig i efterhand, säger Helena Lindskog, då riskerar man att dras inför domstol.

Effekten blir att förfrågningsunderlag ofta är enormt omfattande, för att täcka alla tänkbara situationer. Ett exempel är när Stockholms stad skulle upphandla telekom-tjänster och förfrågningsunderlaget tog upp hela utrymmet på två CD-skivor. Hela processen blir mycket komplicerad och lämnar knappast utrymme för mindre utförare att lämna anbud.

Att standardisera och strukturera upphandlingsprocessen är därför en angelägen uppgift, konstaterar Helena Lindskog, som själv arbetar just med detta. I ett VINNOVA-finansierat projekt utvecklar hon ett hjälpmedel, en guide i form av en elektronisk portal för upphandling av telekom-tjänster.

Kontaktinformation
Helena Lindskog disputerade den 21 november. Hon bor i London och nås på telefon 0044 20753 73250, eller 0703-732401, e-post: helena.lindskog@liu.se