Camilla Widmark vid SLU i Umeå pekar i sin doktorsavhandling på att de samråd som bildades 1979 inte fungerar bra. Det beror bland annat på att lavresursen är knapp och att markanvändningen och de juridiska reglerna har skiftat under historien, vilket skapar förvirring om vad som gäller. Rennäringen har en svagare maktställning än skogsnäringen inom samråden, och skogsnäringens resultat påverkar den omgivande bygden ekonomiskt mycket mer än rennäringens.
Det vore emellertid möjligt att skapa mer rättvisa samråd med en tydlig definition och klart syfte. Om skogsnäringen tidigt berättar om sina planer på avverkningar i tid och rum, kunde rennäringen exempelvis beta dessa områden lite intensivare före avverkningen och samtidigt spara andra, växande skogsområden.
Samförvaltningen skulle vidare fungera bättre om kunskapen om varandras näringar ökade. En enkel, konfliktlösande instans behövs också om de två näringarna inte kommer till en lösning i samråden.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Camilla.Widmark@sekon.slu.se
090-786 85 96
Institutionen för skogsekonomi, http://www.sekon.slu.se/
Med hjälp av tränade ”smakpaneler” beskrevs egenskaperna för trämaterialen. Information om viktiga egenskaper hos en idealprodukt från sådana sensoriska analyser kan användas både i produktutvecklingen och i marknadsföringen av nya träprodukter.
För att få kunskap om vad folk tycker om frågade man vanliga konsumenter. Det visade sig att de flesta golvköpare gillade massivt trä, t.ex. ekparkett och furugolv, mer än laminatskivor och trä-plastkompositer. Vidare uppskattade man täta årsringar och få kvistar i sitt terrassgolv.
Miljöcertifiering ansågs vara viktig, liksom priset. Det var oftare män som var prismedvetna medan kvinnor oftare tryckte på utseendet. Könsfördelningen var dock jämn bland dem som värderade miljöcertifiering högt.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Kontakt
Anders.Roos@sprod.slu.se
018-67 15 64
Institutionen för skogens produkter, http://www.sprod.slu.se/
Det är ett material med många fördelar, t.ex. bra termisk och akustisk isoleringsförmåga och liten miljöpåverkan, men det måste kombineras med en bärande trästomme när man bygger väggar. Det kan också användas till takisolering och som golvmaterial.
Paulien de Bruijn vid SLU i Alnarp har i sitt licentiatarbete funnit att oseparerat hampmaterial, som innehåller både vedämnen och fibrer, ger lika bra byggmaterial som den hampbetong som nu tillverkas i Frankrike och England av enbart vedämnen från hampstjälkens mitt. Hon testade olika bindemedelsblandningar med avseende på mekaniska egenskaper, vattenupptagning och frostbeständighet, och fann bland annat att mer cement i blandningen ökade den mekaniska hållfastheten. I övrigt var skillnaderna små.
I Sverige har vi i dagsläget hampodlingar men inte någon beredningsindustri för att skilja vedämne och fibrer åt. De här resultaten öppnar nya vägar för att ändå tillverka hampbetong.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Paulien de Bruijn, Paulien@ltj.slu.se
040-41 52 24
Lantbrukets byggnadsteknik, http://www.ltj.slu.se/5/index.html
Lic.avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001913/01/Lic_kappan_PdB.pdf
I det senaste försöket användes 1 200 värphöns av två vanligt förekommande hybrider i Sverige. Försöket pågick under en hel produktionsomgång och inblandningen av musselmjöl var 3,5 eller 7 procent. Upp till 12 procents inblandning av musselmjöl har dock förekommit i försöken, såväl på slaktkycklingar som på värphöns. God tillväxt och äggproduktion, bra äggkvalitet och god djurhälsa upprätthålls när fiskmjöl i fodret byts ut mot musselmjöl.
Kan vi öka musselodlingen innebär det inte bara att vi får ett bra proteinfodermedel till våra ekologiska värphöns och slaktkycklingar utan också att vi förbättrar havsmiljön genom att minska övergödningen och därmed även algblomning. Till skillnad från fiskodling tillsätts ingen näring då den redan finns i havet.
Projektet med musselmjöl till hönor är utfört i samarbete med bl.a. docent Odd Lindahl vid Kristinebergs marina forskningsstation. Där arbetar man intensivt på att starta en pilotanläggning för framställning av musselmjöl.
Hittills är det blåmussla från västkusten som har använts i försöken, men målet är att samma utvärdering ska kunna göras även av de något mindre blåmusslorna i Östersjön, t.ex. från Kalmarsund och Åland. Även vissa musselarter i insjöar kan bli aktuella. Att musslorna även är attraktiva som foder till laxfiskar ökar förutsättningarna för en storskalig mjölproduktion.
FAKTA:
Metionin från musslor till ekologiska höns
Värphöns och slaktkycklingar har behov av en hög proteinkvalitet och tillräcklig mängd av aminosyran metionin i sitt foder. De flesta foderråvaror som ingår i ett fjäderfäfoder har ett lågt innehåll av denna aminosyra i förhållande till djurens behov. I konventionell produktion löser man detta genom att tillsätta syntetiska aminosyror.
Sådana tillsatser är inte tillåtna enligt de ekologiska reglerna och den ekologiska ägg- och slaktkycklingproduktionen är därför beroende av foderråvaror med ett högt innehåll av metionin. Idag används fiskmjöl som proteinfodermedel, men med tanke på den debatt som förs angående utfiskning och övergödning av våra hav är detta inte ett långsiktigt hållbart alternativ.
Unika vattenrenare
Musslor är unika i det avseendet att de utöver att vara en utmärkt proteinråvara också hjälper till att rena våra hav från näringsämnen som i stor utsträckning läcker ut från jordbruket.
Under goda förhållanden kan en enda mussla filtrera upp till 9 liter vatten per timme. En musselodling med en produktion på 500 ton och med en produktionstid på 17 månader beräknas kunna filtrera och omvandla näringen i totalt 1 miljon kubikmeter vatten.
Detta innebär att musslorna filtrerar och omvandlar näringen från 25 hektar kringliggande vatten och att de därmed lyfter tillbaka 3,2–5,0 ton kväve och 200–300 kg fosfor från hav till land.
Kontaktinformation
Lotta.Jonsson@huv.slu.se, 018-67 16 69 (doktorand)
Institutionen för husdjurens utfordring och vård,
http://www.huv.slu.se
De nya metoderna med specifika läkemedel har skapat hopp om effektivare behandling av sjukdomen. Men resultat från olika kliniska studier visar emellertid att många patienter ovanligt fort blir resistenta och inte längre svarar på behandlingen. Nu har professor Jan-Ingvar Jönssons forskargrupp förklarat mekanismerna bakom läkemedlens effekt. De banbrytande fynden publiceras nu i den välrenommerade vetenskapliga tidskriften Blood.
Akut myeloisk leukemi (AML) uppstår i benmärgens stamceller eller förstadieceller, och leder till att den normala blodbildningen slås ut och leukemicellerna tar över. En tredjedel av alla AML-patienter har genetiska skador i signalproteinet FLT3. Jönssons forskargrupp undersöker varför celler med dessa skador börjar växa okontrollerat och vad genen egentligen har för funktion. Resultaten visar att balansen mellan proteiner som påverkar så kallad programmerad celldöd (apoptos) avgör om cellen är mottaglig eller inte för de dödssignaler som de nya läkemedlen sänder ut. Fynden har nyligen publicerats i den välrenommerade tidskriften Blood.
Genom att utnyttja genetiskt modifierade möss som saknar viktiga komponenter i den kedja som leder till celldöd, kunde forskarna visa vilket protein som sätter igång celldödsprocessen när blodcellerna behandlas med läkemedel. Detta kan leda till att man kan hitta och utprova effektivare läkemedel med minimala biverkningar.
Forskargruppen har ytterligare en artikel på gång i samma tidskrift som visar att ett läkemedel som främst används mot solida tumörer har en påfallande stark effekt mot leukemicellerna och mekanismen tycks vara densamma.
Forskare verksamma vid tre europeiska universitet står bakom studien. Förutom Jan-Ingvar Jönsson, professor i medicinsk cellbiologi, har doktoranderna Amanda Nordigården, Maria Kraft och Pernilla Eliasson vid Linköpings universitet varit delaktiga, samt Verena Labi och Andreas Villunger, Innsbruck, och Eric Lam, London.
Artikeln BH3-only protein Bim more critical than Puma in tyrosine kinase inhibitor-induced apoptosis of human leukemic cells and transduced hematopoietic progenitors carrying oncogenic FLT3 publicerades i Blood 5 mars (vol. 113, no. 10, page 2302-2311, 2009).
Kontaktinformation
Kontakt:
Jan-Ingvar Jönsson 013-222391, 0730-467458, jan-ingvar.jonsson@liu.se
Det är sedan tidigare känt att ögats lins till stor del består av ett slags livlösa celler. I dessa celler har cellkärna och andra strukturer brutits ned så att det enda som återstår är en vätska fylld av proteiner. Denna klara vätska gör att ljuset kan passera genom linsen för att träffa näthinnan och skapa en bild av vad man ser. Så fungerar ögat hos såväl människan som andra ryggradsdjur.
Nu har forskare vid Lunds universitet upptäckt ytterligare en fascinerande dimension av ögats lins. De har visat att linsen hos blåciklider, en vanlig akvariefisk, aktiverar en del av sina livlösa celler varje morgon och varje kväll så att dessa förändrar koncentrationen av protein i cellvätskan. Förändringen är knappt mätbar, men dess effekt får stor betydelse.
– Med denna strategi får fiskarna bättre färgseende på dagen och bättre mörkerseende under natten, säger Marcus Schartau som är doktorand i professor Ronald Krögers forskargrupp på institutionen för cell- och organismbiologi vid Lunds universitet.
Det är mängden protein i de livlösa cellerna som gör att ljuset bryts på rätt sätt. Vad som händer på morgonen är att linsen hos blåcikliderna anpassar proteinkoncentrationen så att linsen kan fokusera ljuset av flera våglängder (färger) till en och samma punkt. Fiskarna kan då se skarpa färgbilder. Detta kallas att linsen blir multifokal.
På kvällen återställs proteinkoncentrationen till samma nivå som före förändringen på morgonen. Linsen kan då bara fokusera en enda våglängd skarpt på näthinnan. Ögat blir därmed visserligen sämre på att skapa skarpa färgbilder, men utnyttjar istället bättre de våglängder som är viktigast för synen under natten. Detta kallas att linsen blir monofokal.
Denna strategi, att varje dygn byta mellan de båda linstyperna, saknas hos människan. Vår monofokala lins är av en enklare konstruktion, men tack vare ett större skärpedjup får vi ändå möjlighet att se olika färger i dagsljus.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Ronald Kröger, tel nr 046 – 222 05 96 eller Ronald.Kroger@cob.lu.se
Ulcerös kolit är en kronisk tarminflammation som går i skov, dvs. återkommer periodvis. Den kan bli mycket besvärlig och vissa patienter kan till och med behöva få tjocktarmen bortopererad. De signalämnen som studerats i avhandlingen har betydelse för sjukdomen. I avhandlingen visas att flera av dem väsentligen produceras lokalt i tarmvävnaden, vilket ger underlag för nya behandlingsstrategier vid ulcerös kolit.
Signalämnenas effekter är viktiga för både den friska och den inflammerade tarmen. De är inblandade vid bl.a. inflammation, smärtupplevelser, reglering av blodflöde och tarmrörelser, sårläkning och vävnadstillväxt. I avhandlingen visas att det finns en produktion av signalämnen lokalt i tarmens ytskikt, epitelet. Det betyder att de inte som man tidigare trott bara tillförs via nerver och inflammationsceller.
Studierna påvisar också ett samband mellan nivåerna av signalämnen i blodet och i tarmen samt graden av tarmskada vid ulcerös kolit. Hos de som har sjukdomen är nivåerna av dessa substanser högre i både blod och tarm jämfört med friska personer. Vidare visas ett samband mellan antalet receptorer för vissa signalämnen och graden av tarmskada. Detta ger en bättre förståelse för hur nya behandlingsstrategier skulle kunna se ut.
Maria Jönsson är uppvuxen i Ljusdal, Hälsingland. Hon flyttade till Umeå 1999 och har avlagt magisterexamen i biomedicin vid Umeå universitet. Hon är doktorand vid enheten för anatomi och kan nås via mobiltelefon 070-392 03 01 eller e-post maria.jonsson@anatomy.umu.se
Fredagen den 3 april försvarar Maria Jönsson, Inst. för integrativ medicinsk biologi, anatomi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The neuronal and non-neuronal substance P, VIP and cholinergic systems in the colon in ulcerative colitis
Fakultetsopponent är prof. Johan D. Söderholm, Linköpings universitet.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal BiA 201, Biologihuset.
Kontaktinformation
Detta pressmeddelande från Umeå universitet, inkl. porträttbild, finns också på
http://www.umu.se/om-universitetet/pressinformation/pressmeddelanden/
Detta har Elin Lindehoff visat i sin doktorsavhandling genom att använda isotopspårning. Den 27 mars disputerar Elin Lindehoff vid Högskolan i Kalmar.
Algcellernas innehåll analyseras och de stabila, icke-radioaktiva, isotoperna av kväve och kol avslöjar vad algen har använt för typ av näring för att växa. Allt enligt principen ”du blir vad du äter”.
Organiska näringsämnen är också en del av övergödningsproblematiken och sprids med utsläpp från vattendrag och regn.
Guldalgen bildar giftiga blomningar över hela världen och orsakar stora ekonomiska förluster genom att döda odlad fisk. Guldalgens gift släpps ut i vattnet och skadar celler i fiskens gälar, det gör att fisken kvävs och dör.
Algen blommar i bräckt vatten, ofta i områden som är stark påverkade av utsläpp. Det är förmågan att producera gifter och kunna leva på både organisk och oorganisk näring som gör guldalgen så framgångsrik och konkurrenskraftig.
Guldalgen blir giftigare om den blir stressad, exempelvis om det råder brist på ett näringsämne som kväve. I sin avhandling visar Elin Lindehoff även att upptag av kväve från lösta organiska ämnen kan minska algens stress och dess giftighet.
Alla former av näringsämnen som människan släpper ut följer med vattendag och regn för att till slut hamna i havet. På grund av klimatförändringen har nederbörden ökat de senaste 25 åren. Det har i sin tur ökat mängden organiska ämnen som spolas ut i Östersjön från land.
Elin Lindehoffs forskning visar att utökade åtgärder för att minska utsläpp av organiska ämnen från vattendrag, regnvatten, avlopp och dagvatten är mycket viktiga. Allt för att minska risken för blomningar av alger som likt guldalgen kan använda både oorganiska och organiska näringsämnen, med andra ord fungerar både som en växt och ett djur.
Elin Lindehoff, född och uppvuxen i Kalmar, läste en magisterexamen i biologi vid högskolan i Kalmar innan hon fortsatte som forskarstudent i akvatisk ekologi för professor Edna Granéli.
Under Edna Granélis ledning har Elin Lindehoff även arbetat i projektet Fröken Alg de senaste två somrarna.
Elin Lindehoff disputerar den 27 mars 2009 med avhandlingen; Importance of dissolved organic nitrogen for marine phytoplankton growth and toxicity.
Disputationen äger rum klockan 09:00 i Sjöfartshögskolans hörsal ”Fullriggaren”, Landgången 4, Kalmar.
Opponent är professor Stephan Phlugmacher, Leibniz Institute of Freshwater Ecology and Inland Fisheries, Germany.
Kontaktinformation
Elin Lindehoff
Doktorand
Naturvetenskapliga institutionen
Högskolan i Kalmar, Tfn: 0480-44 7340, mejl: elin.lindehoff@hik.se
– Metoden är enkel och kan därför vara intressant för en framtida tillverkning av billig elektronik på löpande band, säger fysikern Ludvig Edman.
Organisk elektronik är ett snabbt expanderande forskningsområde som lovar spännande och viktiga tillämpningar som exempelvis böjbara bildskärmar och billiga solceller. En attraktiv egenskap är att de organiska elektroniska materialen kan bearbetas från en lösning.
– Det gör det möjligt att måla ut tunna filmer med elektroniska material på flexibla ytor som papper eller plast, berättar Ludvig Edman.
Elektroniska komponenter med olika funktioner går sedan att skapa genom att filmen mönstras till en önskad struktur. Hittills har det visat sig vara problematiskt att genomföra mönstringen på ett enkelt sätt utan att förstöra de elektroniska egenskaperna hos det organiska materialet.
– Vi har nu utvecklat en metod som gör det möjligt att skapa mönster på ett effektivt och skonsamt sätt. Med det mönstrade organiska materialet som bas har vi lyckats tillverka väl fungerande transistorer, fortsätter Ludvig Edman.
En tunn film av ett organiskt elektroniskt material, en så kallad fulleren, stryks först ut på en önskad yta. De delar av filmen som man vill ha kvar exponeras direkt via belysning med laserljus. Därefter går det att framkalla hela filmen genom att skölja den med ett lösningsmedel. Ett väldefinierat mönster framträder sedan där laserljuset träffade ytan.
En viktig fördel med den demonstrerade mönstringsmetoden är att den både är enkel och skalbar, vilket innebär att den kan vara av intresse för en framtida tillverkning av billig och flexibel elektronik i en löpandeband-process.
Övriga forskare som har varit med och utvecklat metoden är Andrzej Dzwilewski och Thomas Wågberg.
Resultaten presenteras i facktidskriften Journal of the American Chemical Society (2009, 131, 4006-4011)
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Ludvig Edman, lektor i fysik
Telefon: 090-786 57 32
Mobil: 070-2321240
E-post: ludvig.edman@physics.umu.se
Risken för kromosomfel hos foster är starkt kopplat till moderns ålder, men det spelar i stort sett ingen roll hur gammal pappan är. En tänkbar förklaring är att äggceller har en unik förmåga att nollställa spermiers ålder.
– Vi är först med att visa att äggceller har förmågan att föryngra andra celler och det är ett viktigt resultat för den fortsatta stamcellsforskningen, säger docent Tomas Simonsson som leder den forskargrupp vid Sahlgrenska akademin som står bakom upptäckten.
Varje gång en cell delar sig blir det genetiska materialet i kromosomernas ändar mindre. Kromosomernas ändar, som kallas telomerer, är viktiga för cellernas genetiska stabilitet och fungerar som en DNA-klocka som mäter cellens ålder. När telomererna blir för korta slutar cellen att dela sig och dör en naturlig död.
Upptäckten att äggcellen kan förlänga den befruktande spermiens telomerer är betydelsefull för utvecklingen av stamcellsterapi.
Stamcellsterapi innebär att cellkärnan i en obefruktad äggcell ersätts med en kärna från en kroppscell som kommer från en patient som behöver stamcellstransplantation. När cellen fått dela sig några gånger är det möjligt att utvinna stamceller som får mogna till den celltyp som mottagaren behöver.
– Tidigare har man oroat sig för att de transplanterade stamcellernas genetiska stabilitet och livslängd skulle bero på hur gammal den överförda cellkärnan är, men vårt fynd tyder på att så inte är fallet, säger Tomas Simonsson.
Fakta stamscellsterapi
Stamcellsterapi går ut på att tillföra celler som kan ersätta de som blivit sjuka eller dött. Hittills har omprogrammerade stamceller bara använts i djurförsök. Även om det återstår mycket forskning anses det dock bara vara en tidsfråga innan stamcellsterapi blir en möjlig behandlig vid sjukdomar som Parkinsons sjukdom, diabetes typ I, muskeldystrofi och ärftlig immunbrist.
Tidskrift: FASEB Journal
Artikelns titel: Developmental studies of Xenopus shelterin complexes: the message to reset telomeres is already present in the egg
Författare: Dzeneta Vizlin-Hodzic, Jessica Ryme, Stina Simonsson, Tomas Simonsson
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Tomas Simonsson, telefon: 031-786 34 97, 0730-24 72 57, e-post: tomas.simonsson@gu.se
När svenska myndigheter genomför miljöriskbedömningar görs det för en kemikalie i taget. Men senare forskning, som nu börjar uppmärksammas av myndigheter, visar att de skadliga kemikalier människan sprider till miljön inte verkar ensamma. Kemikalier, läkemedel och skönhetsvårdsprodukter som följer med avloppsvattnet, oftast med havet som slutstation, bildar en ”cocktail” av kemikalier – som kan vara betydligt mer skadlig än den enskilda kemikalien i sig.
Forskaren Tobias Porsbring vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet, har studerat naturliga mikroalgsamhällen längs västkusten. I sin avhandling visar han hur användandet av ett vanligt läkemedel mot hudsvamp, clotrimazole, är förknippat med stora miljörisker.
–De halter av clotrimazole som uppmätts i miljön påverkar syntesen av algernas steroler, vilka i sin tur är viktiga för flera funktioner i algernas celler. Följden blir att algernas tillväxt och fortplantning hämmas. Eftersom encelliga mikroalger utgör den huvudsakliga basen i havets näringskedja riskerar användandet av clotrimazole att påverka havets hela ekosystem, säger Tobias Porsbring.
Men clotrimazole verkar alltså inte ensamt i havets ekosystem. Förutom clotrimazole hittas bland många andra ämnen propranolol (ett blodtryckssänkande läkemedel), triklosan (en antibakteriellt ämne vanligt i tvål och deodoranter), fluoxetine (ett antidepressivt läkemedel) och zink pyrithione (som finns i mjällschampo) regelbundet i havsmiljön. Tobias Porsbrings forskningsresultat bevisar att blandningen skapar en ”cocktail-effekt” som har en direkt påverkan på mikroalgsamhällets tillväxt.
Att även låga halter av ett miljögift, som i sig inte orsakar någon synlig påverkan, ändå bidrar till en större, sammanlagd effekt tillsammans med andra kemikalier, understryker att cocktaileffekter är ett reellt miljöproblem. Trots detta utförs som regel miljöriskbedömningar endast för en kemikalie i taget.
Genom att använda kunskapen om miljöhalter och effekter av enskilda kemikalier lanserar Tobias Porsbrings avhandling en teoretisk modell för att beräkna hur cocktaileffekter uppkommer, som med hög tillförlitlighet kan användas för att uppskatta den sammanlagda miljörisken från kemikalieblandningar i havets ekosystem.
Avhandlingen On Toxicant-Induced Succession in Periphyton Communities: Effects of Single Chemicals and Chemical Mixtures försvarades vid en disputation den 20 mars. Handledare var professor Hans Blanck, Institutionen för växt- och miljövetenskaper.
Kontaktinformation
Kontakt
Tobias Porsbring, Institutionen för växt- och miljövetenskap, Göteborgs universitet
0704-39 56 76
031-786 26 26 (arbete)
031-707 45 07 (hem)
tobias.porsbring@dpes.gu.se
Tandlossning är en av människans vanligaste inflammationssjukdomar. Den orsakas av olika bakterier i munhålan som fäster på tänderna och leder till en infektion i tandköttsfickan som är området mellan tandköttet och tänderna. Där kan infektionen i sin tur starta inflammatoriska processer som angriper tändernas stödjevävnader.
Vanligen uppträder tandlossning i kronisk form hos vuxna och tar många år att utvecklas. Ibland kan sjukdomen emellertid ha ett snabbare förlopp och drabbar då främst yngre personer.
Bakterien Aggregatibacter actinomycetemcomitans är inblandad i dessa grava former av tandlossning. Bakterien producerar olika sjukdomsframkallande ämnen, bl.a. giftet leukotoxin. Höga halter av detta har visat sig vara starkt förknippad med den här typen av grav tandlossning.
Leukotoxin är känt för sin förmåga att specifikt döda vissa grupper av människans immunförsvarsceller. Kopplingen mellan avdödningsprocessen och de mekanismer som har betydelse för sjukdomsutvecklingen har hittills varit okänd.
I avhandlingen presenteras helt nya egenskaper hos leukotoxinet från Aggregatibacter actinomycetemcomitans: Det ger upphov till ett unikt och kraftigt inflammationssvar hos makrofagerna, de immunförsvarsceller som i vanliga fall ”äter upp” bakterier. Resultatet av inflammationen blir att att makrofagerna utsöndrar höga halter av ämnet interleukin-1 beta (IL-1ß). Det är en substans som är känd för att främja förlust av benvävnad, vilket kan vara en del av förklaringen till den snabba benförlusten vid grav tandlossning.
Fynden i avhandlingen ökar kunskapen om de biologiska processerna i samband med grava former av tandlossning. De kan leda till att man kan identifiera nya sätt att ställa diagnos på och behandla grav tandlossning.
Peyman Kelk är 32 år och född i Teheran, Iran. Han flyttade till Jämtland som 13-åring. Han började 1997 studera vid Umeå universitet och var under sin studietid starkt engagerad i Medicinska studentkåren, bl.a. som vice ordförande. Han avlade tandläkarexamen 2002 och har tjänstgjort som tandläkare i Kramfors och Umeå.
För närvarande genomgår han specialistutbildning i oral protetik.
Fredagen den 27 mars försvarar Peyman Kelk, Inst. för odontologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Inflammatory cell death of human macrophages induced by Aggregatibacter actinomycetemcomitans leukotoxin.
Fakultetsopponent är prof. Charles A. Dinarello, University of Denver, Colorado, USA.
Disputationen äger rum kl. 08.15 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Kontaktinformation
Detta pressmeddelande från Umeå universitet, inkl. en porträttbild, kan också hämtas på http://www.umu.se/om-universitetet/pressinformation/pressmeddelanden/
Genom att koncentrera sig på sina rörelser under qigong rensar man huvudet, och stressen som är kopplad till tankar och oro lämnar kroppen. I sin avhandling vid Örebro universitet har John Jouper sett att de som skattar sin koncentration som bra också skattar sin hälsa som god. De har lägre stressnivåer och i stället mer energi.
För äldre och andra som har svårt att utöva ansträngande aktiviteter kan qigong vara ett bra alternativ.
– Man kan rensa tankarna med qigong precis som man gör när man tränar hårt eller spelar en lyckad runda golf, säger John Jouper.
I en tid full av stegräknare och tabeller med kalorier pratar man oftast om hur mycket man presterar när man tränar. Att träna qigong handlar inte om att göra, prestation, utan om att vara, avslappning. Det viktigaste är inte att man gör rörelserna rätt utan att man hittar koncentrationen.
– Motiven bakom varför man tränar är viktiga. Man ska träna för att må bra. Tränar man för välmående är chansen större att man fortsätter att träna långsiktigt, men också att man gör det mer frekvent, säger John Jouper.
Det svåraste är att bryta beteendet om man har hamnat i en nedåtgående spiral av stress och dålig hälsa. Alla borde få lära sig stresshantering anser John Jouper, som betonar att många som känner sig stressade har svårt att ändra sitt beteende utan jagar vidare genom vardagens bestyr.
Resultaten sammanfattas i en Wellness Coaching Model, som binder samman alla delarna: att motivera, stärka viljan, hantera stressen och vara fysisk aktiv, qigong. Modellen underlättar träningen och stimulerar till djup koncentration på qi-flödet för att hitta balansen i kroppen.
Kontaktinformation
John Jouper
john.jouper@oru.se, mobil: 0731-526 926
Idag vet vi mycket om vad som kännetecknar ett hälsosamt arbete, men desto mindre om vad som utmärker en sund arbetsplats. Arbetsmiljöenkäter säger till exempel mer om de som jobbar på stället, än om hur själva arbetsplatsen fungerar. Nu visar Umeå-forskaren Malin Bolin att hur anställda trivs och mår på jobbet delvis kan bero på hur arbetsplatserna är organiserade.
– Frågan är inte längre om organisationen spelar någon roll, utan på vilket sätt.
I sin avhandling har Malin Bolin jämfört 90 olika arbetsplatser med drygt 4300 anställda inom bland annat skola, vård och omsorg, bibliotek, IT-bolag och verkstads- och pappersindustrier i Västernorrland och Jämtland.
Enligt hennes studie förklarar verksamheters styrsystem skillnader i hur de anställda mår. Arbetsplatser som styrs med hjälp av samtal och tydliga värderingar ger de anställda större frihet att bestämma hur och vad som ska göras, jämfört med de ställen som strikt följer olika regler.
– Resultaten visar att hur beslut fattas och hur arbetsplatsen styrs hänger ihop med den psykosociala arbetsmiljön.
Studien visar också att de anställdas trivsel och hälsa påverkas av i vilken grad arbetsplatsen är kundanpassad.
– På arbetsplatser där kunders önskemål och efterfrågan styr produktionen verkar sjukfrånvaron vara högre.
Hon menar att för att uppnå ett friskare arbetsliv räcker det inte med att förändra individers attityder och leverne, utan man måste även studera arbetsplatserna närmare.
– Det krävs en ökad kunskap innan det går att ge några förslag på förbättringar, men möjligheterna att uppnå ett hälsosamt arbetsliv ökar om åtgärder riktas åt såväl arbetsplats som anställd.
Malin Bolin är uppvuxen i Kyrkdal utanför Kramfors. Hon arbetade tidigare vid Arbetslivsinstitutet i Stockholm, och är nu anställd på yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet för att jobba med ett projekt om kvinnors hälsa i industrin.
Fredagen den 27 mars försvarar Malin Bolin, institutionen för sociologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The importance of organizational characteristics for psychosocial working conditions and health. Svensk titel: Organisationsfaktorers betydelse för psykosociala arbetsvillkor och hälsa. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Birgitta Eriksson, avdelningen för Arbetsvetenskap, Karlstads universitet.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:
Malin Bolin,
e-post: malin.bolin@envmed.umu.se
tel: 070-303 2732
– Bildskapandet rymmer också individuellt experimenterande, speciellt vid högtidliga tillfällen då bilderna görs större och mer komplexa, säger Anna Laine som disputerar i socialantropologi vid Göteborgs universitet.
Varje dag före solens upp- och nedgång tecknar kvinnor i sydindiska delstaten Tamilnadu geometriska bilder, kolams, på gatan framför ingången till sina hem. På det här sättet bjuder de in gudomar för att bringa familjen lycka och välgång.
Kolam gör bilden av hemmet fullständig, både som ett materiellt objekt, och som en inre kulturell föreställning.
– Kolam är centralt för hur människor upplever och interagerar med varandra och sin omgivning. Att teckna kolams är något som de flesta flickor lär sig tidigt. Sedan de gift sig är det en del av deras dagliga hushållsarbete. Genom det kontinuerliga återskapandet konstrueras de som feminina personer, enligt Anna Laine.
I avhandlingen undersöks kolam dels som en kreativ process, dels som ett materiellt objekt. Syftet är att bidra till en fördjupning av antropologiska förhållningssätt till och förståelse av bilder, estetik och konstnärlig framställning. Bilder som medaktörer i skapandet av sociala relationer är en central aspekt i avhandlingen.
– Bilderna uttrycker eller speglar inte enbart kulturella förhållanden, utan är också medskapande när människors förhåller sig till världen.
I linje med andra samtida antropologer som fokuserar på visuella aspekter av kultur (och uppfattningar inom hinduisk föreställningsvärld) betonar avhandlingen den nära koppling som finns mellan seendet och våra andra sinnen. Estetik diskuteras som en multisensorisk upplevelse förankrad i människors vardag. Olika uppfattningar om kolam visar att dess estetik varierar lokalt och även över tid.
– Förandringsprocesserna i bildskapandet sker genom samspel mellan individer och kulturella normer. Trots vissa formella aspekter gör utrymmet för personligt experimenterande att kolamutförandet kan definieras som konstnärlig framställning.
Materialet till avhandlingen är insamlat under ett års fältarbete i Tamilnadu, följt av kortare, årliga återbesök. Studien har genomförts i både urbana och rurala områden och bland människor av olika kast- och klasstillhörigheter. Utöver deltagande observation har fotograferande använts som metod. En betydande del av presentationen består av fotografiska essäer, som tematiskt relaterar till de skrivna kapitlen.
– Detta experimenterande med bilders mångtydighet, liksom relationen mellan bild och text, utgör en viktig del av avhandlingen.
– Innan min akademiska utbildning arbetade jag praktiskt med bilder på olika sätt. Det är delvis denna bakgrund som har lett till att jag intresserar mig för just kolams. Mitt konkreta lärande under fältarbetet av att själv göra kolams har varit ett viktigt led i min förståelse och jag anser generellt att praktikbaserad metod utgör ett viktigt komplement till verbala och textbaserade, säger Anna Laine.
Avhandlingens titel: In Conversation with the Kolam Practice: Auspiciousness and Artistic
Experiences among Women in Tamilnadu, South India.
http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/19290
Fakultetsopponent: Dr. Amanda Ravetz, Manchester Metropolitan University, Storbritannien
Tid o plats för disputation : 28 mars, kl 10.15, Aulan, Annedalseminariet, Seminariegat.1A.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Anna Laine, e-post: anna.laine@globalstudies.gu.se
Tills helt nyligen har det varit svårt att få fram bilder av nätverket av träfibrer i papper och kartong. Träfibern reflekterar ljus mycket bra – det är därför den är så bra till papper – men det innebär också att det med vanlig mikroskopi är omöjligt att se hur papper ser ut inuti. Ljuset studsar på ytan.
Sedan några år tillbaka finns möjligheten att göra tredimensionella datortomografiska bilder av små pappersbitar, bilder som är så detaljerade att de enskilda fibrerna syns. Inom sjukvården har datortomografi (skiktröntgen) använts länge, men numera används tekniken även i många andra sammanhang.
Den röntgenstrålning som krävs för att få bra bilder av träfibrer måste dock ha mycket hög intensitet och kan bara tillverkas i synkrotroner – flera hundra meter långa ringformade anläggningar där partiklar susar runt i enorma hastigheter. Bilderna som används i avhandlingen kommer främst från synkrotronerna i Grenoble i Frankrike och Villigen i Schweiz.
De tredimensionella bilder som produceras i synkrotronerna är mycket stora, som ett helt fotoalbum jämfört med en enstaka bild. Därför behövs automatiska bildanalysmetoder för att få fram information ur bilderna. Maria Axelsson har utvecklat ett flertal metoder för att mäta olika egenskaper hos fibernätverket och hålrummen i olika fibermaterial. Det kan vara svårt nog att ta fram sådana metoder för vanliga bilder. Det blir mycket svårare när bilderna är tredimensionella.
De nya kunskaperna kan användas till att förbättra egenskaperna hos material som papper och kartong. Materialen kan till exempel göras starkare och ytan kan bli bättre anpassad till att trycka text och bilder på. Tillsammans kan det innebära att tidningspapper kan tillverkas tunnare och därmed med mindre fibrer i utan att pappret går sönder eller att tryckfärgen tränger igenom till andra sidan.
Maria Axelssons analysmetoder kan också användas för att designa nya material, till exempel biokompositer. Basen i kompositmaterialet består av plast som till exempel kan tillverkas av majs. Plasten förstärks med träfibrer, precis som betong förstärks med armeringsjärn. Dessa material förväntas få många nya användningsområden eftersom de långa smala träfibrerna ger mycket starkare material än andra kompositmaterial där små bitar av trä används som förstärkning..
Maria Axelsson forskar vid Centrum för bildanalys (CBA), som drivs gemensamt av Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet. Syftet med CBA är att bedriva forskning och forskarutbildning inom datoriserad bildanalys och vetenskaplig visualisering. Tillämpningarna finns främst inom biomedicin, skogsnäring och miljö.
http://www.cb.uu.se/
—————————–
Civilingenjör Maria Axelsson, Centrum för bildanalys, SLU, försvarar sin avhandling Image analysis for volumetric characterisation of microstructure.
Tid: Fredag den 27 mars 2009, kl. 10.15
Plats: Häggsalen, Ångströmlaboratoriet, Uppsala
Opponent: Carl-Fredrik Westin, Laboratory of Mathematics in Imaging, Department of Radiology, Harvard Medical School, Brigham and Women’s hospital, Boston, USA
Mer information: Maria Axelsson, 018-471 34 62, maria@cb.uu.se
