Kroppsskador som uppstår i samband med alkoholkonsumtion leder till stora kostnader för samhället. Men medan kopplingen mellan kraftig berusning, trafikolyckor och våld är välkänd är konsekvenserna av det måttliga, ”normala”, drickandet betydligt mer outforskade.
För att ge en mer heltäckande bild av alkoholens skadeverkningar har Hervé Kuendig i sin doktorsavhandling undersökt kopplingen mellan alkoholkonsumtion och skador som behandlades vid en akutmottagning i Schweiz. Avhandlingen bygger på intervjuer med patienter som kommit till mottagningen med kroppsskador, orsakade av våld eller olika typer av olyckor.
Resultaten visar att en fjärdedel av skadorna som behandlades vid akutmottagningen hade inträffat efter alkoholkonsumtion, men också att denna andel skiljde sig kraftigt mellan olika tidpunkter. Mer än 80 procent av skadorna som inträffade under fredags- och lördagskvällar var alkoholrelaterade.
Avhandlingen visar också att en ökad risk för att råka ut för kroppsskador, oavsett orsak, föreligger redan efter konsumtion av små mängder alkohol. Personer som har druckit mycket alkohol drabbades, föga förvånande, oftare av skador än personer som druckit små mängder. Men avhandlingen visar också att de flesta skador som bedömdes vara alkoholrelaterade inträffade efter måttlig alkoholkonsumtion.
– Mina resultat talar för att förebyggande åtgärder inte bara bör inriktas på enskilda storkonsumenter av alkohol. Den största nyttan, i termer av att undvika skador, kan uppnås genom strukturella åtgärder som påverkar normalkonsumtionen av alkohol i samhället, säger Hervé Kuendig.
Forskningen har finansierats av Swiss National Science Foundation (SNSF), Swiss Federal Office for Public Health (FOPH), Swiss Institute for the Prevention of Alcohol and Drug Problems (SIPA) och Alcohol Treatment Center – Lausanne University Hospital.
Avhandling: Empty glasses and broken bones – Epidemiological studies on alcohol and injuries treated at an emergency department in Switzerland, Hervé Kuendig, Institutionen för Folkhälsovetenskap. Disputation sker den 27 mars 2009.
Hämta pressbild: http://ki.se/pressbilder
För mer information, kontakta:
Doktorand Hervé Kuendig
Tel: 0704 015 017
E-post: Herve.Kuendig@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Vad händer med vissna löv som ligger kvar på marken? Vart tar stearinet från brinnande ljus vägen, och hur uppstår imma på en glasskiva? Lena Löfgren har med utgångspunkt från dessa frågor undersökt hur 20 elevers förståelse förändras över tid, från 7 till 16 års ålder.
– Syftet med min avhandling är att få mer kunskap om hur elever utvecklar förståelse för processer där olika sorters materieomvandlingar sker. Sådan kunskap är värdefull vid utvecklandet av undervisningsansatser, som kan leda till meningsfullt lärande, säger Lena Löfgren.
Hennes studie visar bland annat på de unga elevernas förmåga att på ett produktivt sätt använda ett enkelt molekylbegrepp i sina förklaringar av de olika processerna. Samtidigt framgår de äldre elevernas svårigheter att använda naturvetenskapen som undervisas de senare skolåren.
– En slutsats är att viktiga begrepp, som partikelmodellen, skulle kunna introduceras tidigt i skolan, men bara om begreppet kontinuerligt bearbetas och utvecklas, konstaterar Lena Löfgren.
Press och andra medier hälsas välkomna till Lena Löfgrens disputation för att ta del av resultaten.
Datum: Fredagen den 27 mars
Tid: Kl. 13.15-15.00
Plats: Högskolan Kristianstad, Elemtorpsvägen 15, Aulan, hus 7:318
Kontaktinformation
Kontaktperson: Lena Löfgren, 044-203431, 0768-104446
– Utveckling av samverkan mellan olika organisationer kräver förutom en helhetssyn på klienten också ett helikopterperspektiv för att se hur olika insatser hänger ihop och relaterar till varandra, säger Ulla Wihlman, forskare vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg och Folkhälsovetenskapliga institutionen vid Karolinska Institutet.
– Det är också viktigt att tillsammans utveckla en gemensam värdegrund och en gemensam syn på klienten, påpekar hon.
Hennes avhandling, Development of Interorganisational Integration – A Vocational Rehabilitation Project, baserar sig på studier av ett kommunövergripande, arbetslivsinriktat projekt.
Återkommande intervjuer och fokusgrupper har genomförts med politiker, chefer och handläggare under en fyraårsperiod.
De årliga studierna visar tillsammans på ett projekt där den ursprungliga önskan om klientfokusering förändrats till fokus på regler och strukturer på ett byråkratiskt sätt.
Utvecklingen av den interorganisatoriska samverkan resulterade i spridda öar av interprofessionellt arbete i team utan anknytning till varandra.
Resultaten visar att en helhetssyn och en övergripande bild behövs för att förstå komplexiteten av projektet i sitt sammanhang. Det behövs också för att förstå det samlade värdet av att arbeta flödes-/processorienterat istället för att arbeta för kortsiktiga vinster inom en avdelning eller en organisation.
I den process det innebär att förändra gamla arbetssätt finns också ett behov av ett ledarskap som främjar förändring genom att fokusera klient, interaktion och kommunikation liksom transparens i beslut och agerande.
– Om inte samverkan utvecklas i ett process- och förändringsperspektiv i samklang med omgivningen finns risken att gamla revir behålls och att klientärenden fortsätter att falla mellan stolarna, avslutar Ulla Wihlman.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Development of Interorganisational Integration – A Vocational Rehabilitation Project
Avhandlingsförfattare: Ulla Wihlman
Tel: (+46) 8 524 826 11 (arbete) +46 (0)704 829484 (mobil)
E-post:ulla.wihlman@ki.se
Huvudhandledare: Professor Cecilia Stålsby Lundborg, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap och IHCAR vid Karolinska Institutet.
Bihandledare: Professor Runo Axelsson, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap samt Docent Inger Holmström vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala Universitet.
Opponent: Professor Berth Danermark, Institutet för handikappvetenskap, Örebro universitet.
Tid för disputation: Fredagen den 27 mars 2009 , kl 13.00
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
– Å ena sidan har vi sett möjligheterna att ta vara ett kanske slumrande medborgarengagemang, men å andra sidan svårigheterna att koppla upp det engagemanget till förtroendevalda i politiska partier, säger Erik Amnå, professor i statskunskap vid Örebro universitet, som leder ECC 2009 projektet tillsammans med Martin Karlsson doktorand i statskunskap.
Nästan hundra slumpvis utvalda medborgare samlades i Örebro i helgen för att diskutera frågan: Vad kan EU göra för att forma vår sociala och ekonomiska framtid i en globaliserad värld? Genom omröstning tog man fram de 10 viktigaste rekommendationerna.
Högst på listan står klimatfrågan tätt följd av en önskan att EU gör information mer tillgänglig för medborgaren och använder sig mer av ramverk och mindre av detaljstyrning. Frågor som att gemensamt bekämpa den organiserade brottsligheten och bygga upp en infrastruktur fick också mer än 90 % av rösterna.
Rekommendationerna satte dagordningen för söndagens paneldebatt med representanter från sju olika partier: Sören Wibe (Junilistan), Kent Johansson (Centern), Hanna Löfqvist (Vänstern), Ulf Holm (Miljöpartiet), Sofia Modigh (Kristdemokraterna), Ardalan Shekarabi (Socialdemokraterna) och Staffan Werme (Folkpartiet).
I slutdiskussionen var det två olika perspektiv som möttes och en känsla av uppgivenhet gav sig tillkänna hos dem som arbetat hårt för att ta fram rekommendationerna.
– Ni säger att det är fullständigt omöjligt och ni avfärdar våra förslag i stället för att tänka att man kan ta små steg framåt, säger Kristina Malmqvist, 22 år från Vellinge.
Andra uttryckte att politikerna bara svarade att det var svårt att genomföra, men om en sak är bra menade deltagarna att man inte ska låta bli den för att den är svår. Många av deltagarna kände att det varit en lärorik och intressant helg trots att paneldebatten upplevdes som ännu ett bevis för att klyftan växer mellan politiker och allmänheten.
ECC 2009 organiseras inte bara i Sverige, över hela Europa samlas politiker för att debattera kring förslag till politiska förändringar från medborgarna. Paneldebatten är en del av det paneuropeiska demokratiexperimentet, European Citizens Consultations, som innebär att evenemang med identiskt upplägg genomförs under någon av tre helger i mars i samtliga EU-medlemsländer. Processen når sin kulmen i EU-medborgarnas rådslag i maj med representanter från alla medlemsländer och resultaten kommer att överlämnas till EU:s makthavare i Bryssel.
– Det är väldigt spännande för Örebro universitet att dras in i ett europeiskt forskarnätverk och därmed få chansen att utforma och beforska ett demokrati experiment, säger Erik Amnå.
Kontaktinformation
Martin Karlsson
019 30 36 27
070 460 49 79
martin.karlsson@oru.se
En-sessionsbehandlingen genomförs vid ett tillfälle, är snabb, kostnadseffektiv och ger inga biverkningar. Behandlingsformen är också kulturoberoende och behöver inte anpassas till det land eller den plats där den ska tillämpas.
– Barn som inte blir av med sina fobier löper en stor risk att utveckla andra ångestområden längre fram i tiden. Därför är det viktigt att hitta effektiva behandlingsformer som kan minska den risken. Den metod vi nu har testat fungerar också för olika typer av fobier, säger Lena Reuterskiöld.
Under en-sessionsbehandlingen får barnet tillsammans med sin terapeut stegvis närma sig det de är rädda för på ett kontrollerat och planerat sätt. Terapeuten beskriver och visar noggrant innan barnet får pröva. Genom att barnet stannar kvar i den ångestframkallande situationen får de uppleva hur ångesten och rädslan avtar och att den förväntade katastrofen faktiskt uteblir. Då patienten stannar kvar i situationen under en längre tid, utan att fly undan, så sker nyinlärning och ett en utveckling mot ett nytt beteende. Allt sker på frivillig basis vilket också en förutsättning för en lyckad behandling.
– En-sessionsbehandlingen har också visat sig vara verksam över tid. De vuxna personer som behandlats enligt metoden har kunnat märka effekter av behandlingen i över ett år efter behandlingstillfället. Och det finns inget som tyder på att effekten avtar tidigare hos barnen, vilket vi räknar med att få bekräftat inom kort i en uppföljningsstudie, säger Lena Reuterskiöld.
Förutom tidsaspekten gav behandlingen andra positiva effekter.
– Då det förekom ångestproblematik av annan sort än den som var föremål för behandling minskade även den i samband med en-sessionsbehandlingen. Det verkar därmed som att barnen kan ta med sig den kunskap de får från denna korta behandlingsintervention och använda sig av den på andra problemområden, säger Lena Reuterskiöld.
Avhandlingen bygger på tre empiriska studier om barn och ungdomar med varierande specifika fobier i Stockholm, Sverige och Virginia, USA. Det övergripande syftet med avhandlingen var att bidra till vår förståelse om rädslor, ångest och specifika fobier hos barn och att utvärdera effektiviteten och hur överförbar en-sessionsbehandling av specifika fobier hos barn är från en kultur till en annan.
De viktigaste svaren i studien är att en-sessionsbehandlingen är en effektiv behandling för barn och ungdomar med olika typer av specifika fobier, att resultaten kvarstår i minst sex månader och att den också verkar vara överförbar från en kultur och land till ett annat.
– Rädslor, ångest och specifika fobier hos barn och unga är inget nytt fenomen men förekomsten verkar ha ökat. Lyckligtvis har också vår förståelse och vilja att behandla dessa ökat, säger Lena Reuterskiöld.
Avhandlingens namn
Fears, anxieties and cognititve-behavioral treatment of specific phobias in youth.
www.diva-potal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8376
För mer information
Lena (Lotta) Reuterskiöld, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, 08-16 39 90, lsm@psychology.su.se
För bild
08-16 40 90, press@su.se.
– Min undersökning visar att man bör vara uppmärksam på utställningar utifrån vilka intressen som påverkar museerna. Det gäller också idag, säger Eric Hedqvist, fil.dr i museologi.
Chef för det naturhistoriska museum som öppnade i Göteborg 1923 var en legendarisk zoolog, L. A. Jägerskiöld. Som docent och forskare vid Uppsala universitet hade han vid tiden kring sekelskiftet 1900 haft ett modernt vetenskapligt ideal för naturhistoriska museiutställningar. De skulle visa orsakssambanden och naturlagarna. I Eric Hedqvists doktorsavhandling framgår det att Jägerskiöld senare, som museiintendent, skulle ge upp detta ideal.
I Göteborg hamnade Jägerskiöld i en omgivning långt från den akademiska friheten. Han förlorade den dagliga kontakten med forskande universitetskolleger och influerades istället av sina tyska museikollegers traditionella sätt att tänka, inom den linneanska systematikens ramar.
– Inom Göteborgs stift härskade en mäktig konservativ väckelserörelse, schartauanismen, ledd av biskop Edvard Rodhe, berättar Eric Hedqvist. Inför hans krav på att vetenskapen skulle underordna sig den kristna tron böjde sig även Göteborgs högskolas rektor.
När det vid tiden efter första världskriget uppstod olika uppfattningar bland naturvetarna om faktorerna bakom evolutionen, hade Jägerskiöld inte längre de rätta förutsättningarna att värdera de vetenskapliga problemen. Den utställning som öppnades vid museets invigning kom därför inte att visa utvecklingen enligt Darwin, utan blev framförallt en produkt av traditionen efter Carl von Linné.
– Och det var en lösning som kyrkan välkomnade, fortsätter Eric Hedqvist. Linné sågs som en framstående kristen och hans minne var dessutom en enande kraft i det svenska samhället, som vid den här tiden slets av motsättningar mellan olika intressen.
Det dröjde till 1959 innan Darwin släpptes innanför porten till Göteborgs naturhistoriska museum. Då först visades i museets utställning en stor tavla över djurrikets utveckling i form av ett släktträd – en bild av den förgrenade utveckling till följd av slump och tillfälligheter som Darwin tecknat hundra år tidigare.
Fredagen den 20 mars försvarade Eric Hedqvist, institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Varats och utvecklingens kedja: En naturhistorisk museiutställning i Göteborg 1923-1968. Fakultetsopponent var docent Christer Nordlund, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet.
Eric Hedqvist, född 1937, har varit amanuens hos Jämtland läns museum, intendent vid Nordiska museet, biträdande sekreterare hos 1965 års musei- och utställningssakkunniga, byrådirektör vid Statens kulturråd, kanslichef hos dåvarande Göteborgs museinämnd och en kortare tid t.f. lektor i museologi vid Umeå universitet.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta honom gärna på tel: 0640-370 01, 070-61 51 34 eller via epost.
Fossilfragmenten av Hurdia victoria kommer från kanadensiska Klippiga bergen, där de hittats i den 505 miljoner år gamla Burgesskiffern i världsarvet Parker.
Uppsalaforskarna Allison Daley och Graham Budd vid institutionen för geovetenskaper har, tillsammans med kolleger i Kanada och England, rekonstruerat den unika anatomin hos Hurdia victoria, som av utseendet att döma måste ha varit ett skräckinjagande rovdjur på sin tid.
När de första fragmenten påträffades för nära hundra år sedan antog forskarna att de hade tillhört ett slags kräftdjur. Man insåg då inte att andra delar av djuret faktiskt redan fanns i museisamlingar, fastän felaktigt betecknade som maneter, sjögurkor eller andra leddjur.
Men på 1990-talet hittade forskare mer fullständiga exemplar samt hundratals isolerade fossilfragment, vilket väckte misstankar om att Hurdia var betydligt mer komplex än man trott.
Den sista pusselbiten, ett mycket välbevarat exemplar, dök upp i de gamla samlingarna vid Smithsonian National Museum of Natural History i Washington DC. Det klassade på 1970- och 1980-talet först som ett leddjur, därefter som ett avvikande exemplar av det berömda havsmonstret Anomalocaris.
Uppsalaforskarnas nya analys visar att Hurdia verkligen var släkt med Anomalocaris. Dess kropp var indelad i segment, medan huvudet bar ett par taggformade klor och en ringformig käke späckad med tänder. Men den skilde sig från Anomalocaris genom att den dessutom hade en väldig, tredelad sköld som sköt ut från framsidan av huvudet.
– Den här strukturen liknar inget som man någonsin har påträffat hos vare sig fossila eller nutida leddjur, säger doktoranden Allison Daley, som har studerat fossilen i tre år som ett led i sin avhandling.
– Vilken funktion den stora skölden framför huvudet kan ha haft är ett mysterium. Många djur har ett skal eller en sköld för att skydda kroppens mjukdelar, som hos en krabba eller hummer. Men skölden hos Hurdia är tom och varken täcker eller skyddar resten av kroppen. Man kan bara spekulera om vad den fyllde för funktion.
Både Hurdia och Anomalocaris var tidiga sidogrenar på den utvecklingslinje som leder fram till vår tids leddjur, den stora stam som omfattar insekter, kräftdjur, spindeldjur, enkelfotingar och dubbelfotingar. De ger viktig information om hur de egenskaper uppkommit som utmärker nutidens leddjur, som till exempel deras huvudstrukturer och extremiteter. Förutom sin egendomliga huvudsköld har Hurdia de mest välbevarade gälar som påträffats hos fossil.
– Kroppen täcktes till stor del av gälar, som nog behövdes för att förse ett så stort simmande djur med syre, berättar Allison Daley.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Allison Daley (på engelska), 076-712 54 31, e-post: allison.daley@geo.uu.se
– Vi har tidigare studerat utvalda gener som kan påverka Waranbehandling. När vi nu går in och skannar av hela arvsmassan, ser vi att de två viktigaste generna finns bland dem vi tidigare valt ut, säger Mia Wadelius, forskare vid Uppsala universitet, och en av dem som står bakom studien.
Hon säger också att det här är den första, riktigt stora Waranstudien där man tittar på alla gener samtidigt. Fler än 1000 Waranpatienter och ungefär 370 000 genvarianter, som täcker hela den mänskliga arvsmassan, har studerats.
– Adekvat Warandos för en patient bestäms av tre gener; VKORC1, CYP2C9 och CYP4F2. Det här är ett framsteg för en stor patientgrupp, då det blir lättare att bestämma dos och behandlingen blir mindre riskfylld, säger Mia Wadelius.
Patienter är nämligen olika känsliga för Waran, vilket gör att behandlingen till en början blir till en riskfylld balansgång mellan blödning och blodpropp. Mia Wadelius säger att det är stor variation mellan olika patienter, ibland uppemot 20 gångers skillnad. Men när man nu lyckats identifiera vilka gener som ligger bakom denna variation kommer man att kunna förutse olika patienters behov av Waran mer exakt, och behandlingen blir säkrare. Nästa steg är att leta efter markörer för blödning.
– Vi kommer att fortsätta leta efter genetiska varianter som påverkar risken för blödning, som kan vara en reaktion på Waranbehandling, om än sällsynt. Resultaten från den svenska studien kommer att läggas ihop med en engelsk studie för att få tillräcklig styrka att analysera blödningsrisken, säger Mia Wadelius.
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta Mia Wadelius, institutionen för medicinska vetenskaper,
018-611 49 45, e-post: mia.wadelius@medsci.uu.se
Det ska en internationell forskargrupp, ledd från Lunds universitet, studera på uppdrag av Miljöstrategiska stiftelsen Mistra.
– Merparten om den forskning som gjorts om CCS-tekniken har varit teknisk. Vi ska studera de samhällsvetenskapliga, politiska, ekonomiska och rättsliga aspekterna, säger docenten i statsvetenskap Karin Bäckstrand som leder projektet.
CCS står för Carbon Capture and Storage, koldioxidinfångning och -lagring. Tanken är att avskilja koldioxid från kol- eller gaskraftverk, omvandla den till flytande form och transportera den i rör eller på fartyg till ställen där den kan lagras i lämpliga hålrum i berggrunden.
Delar av tekniken finns redan idag, men inte helheten. Närmast till ett fullskalebygge är Norge, som planerar för världens första gaskraftverk med CCS-rening. Vattenfall har sedan förra året en liten pilotanläggning igång i östra Tyskland, och vill göra större demonstrationsanläggningar vid två av sina befintliga kraftverk.
Det Karin Bäckstrands omkring 20 personer stora forskarnätverk ska göra är att studera tre aspekter på CCS:
• kan tekniken verkligen lösa koldioxidproblemet, eller borde de stora investeringar den kräver i stället läggas på långsiktigt hållbar energiteknik som sol- och vindkraft?
• vad säger allmänna opinionen? Koldioxid är visserligen inte radioaktivt, men kan det bli lika omstritt att stoppa ner koldioxid i marken som att begrava kärnkraftsavfall?
• hur tas idén emot i nyckelländer som Kina, Indien och Brasilien, som har mer kolkraft än Europa och där tekniken kanske framför allt bör tillämpas?
Studien ska utmynna i en internationellt publicerad ”vitbok”, en forskningsöversikt över de politiska och regleringsmässiga utmaningarna och möjligheterna med CCS. Dess preliminära resultat ska också läggas fram vid FNs klimattoppmöte i Köpenhamn i december.
Karin Bäckstrand är själv kluven till CCS-tekniken:
– Den går ut på att begrava miljarder ton koldioxid under jorden i ett aldrig tidigare gjort experiment med mycket dyr och delvis oprövad teknik… Men å andra sidan är klimatproblemet så stort att alla lösningar kan behövas. När nu 86 procent av världens energiförsörjning kommer från fossila bränslen, så är det svårt att på det här stadiet säga nej till tekniken, säger hon.
Kontaktinformation
Karin Bäckstrand träffas på tel 046-222 47 63 eller 070-565 96 97, Karin.Backstrand@svet.lu.se.
”Gratis” tjänster från ekosystem som vattenrening och matproduktion är av fundamental betydelse för allt liv på planeten. Dessvärre hotas många av dessa tjänster av snabba förändringar i ekosystem orsakade av bland annat klimatförändringar och snabbt växande globala marknader.
Kollapsande fiskebestånd och förstörda sjöar och korallrev är några exempel på sådana oönskade ekosystemförändringar.
Möjligheten att tidigt upptäcka hotande ekosystemkriser är idag mycket begränsad på grund av bristfällig miljöövervakning i världen.
I Frontiers in Ecology and the Environment, har forskarna Victor Galaz, Beatrice Crona, Örjan Bodin, Magnus Nyström, Per Olsson, alla från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, och Tim Daw från the School of International Development at University of East Anglia, gjort den första bedömningen någonsin av möjligheterna att på Internet upptäcka ekosystem som befinner sig i farozonen att genomgå snabba ogynnsamma förändringar.
– Informations- och kommunikationsteknologi revolutionerar tillgången på information. Detta har vi märkt inte minst genom verktyg som bloggar, Facebook, YouTube och Twitter. Via systematisk datainsamling på Internet kan vi också tidigt upptäcka hotande förluster av livsnödvändiga ekosystemtjänster, säger Victor Galaz.
Under 1997-98 steg temperaturen i haven ovanligt mycket vilket ledde till en globalt utbredd massblekning av koraller. Fältobservationer från när och fjärran utbyttes omgående via e-post, vilket visar på hur kommunikationsteknologi kan möjliggöra snabba utvärderingar av uppträdande hot, baserat på information från nya källor.
I deras artikel, Can Web Crawlers Revolutionize Ecological Monitoring?, utforskar artikelförfattarna den ännu outnyttjade potential som finns i användandet av webbspindlar, dvs skräddarsydda mjukvaruprogram som metodiskt söker av Internet i jakt på information.
Artikeln fokuserar på tre tillvägagångssätt när det gäller användning av webbspindlar för identifiering av ogynnsamma ekologiska förändringar:
• Med hjälp av webbspindlar kan information om drivkrafter bakom ekosystemförändringar – till exempel snabbt växande marknader och förändringar i priset på värdefulla fiskarter som riskerar att leda till överexploatering och kollaps av fisket – sammanställas.
• Enligt ny forskning finns det en rad tidiga varningstecken på kommande ekosystem kollapser. Till exempel har variationen i fiskpopulationer visat sig öka som en respons på överexploatering. Med hjälp av webbspindlar skulle tidiga varningssystem kunna baseras på dessa nya insikter.
• För det tredje, kan webbspindlar hitta information om småskaliga ekologiska förändringar, som snabbt kan sprida sig geografiskt. Exempel på det är förekomsten av nya invaderande arter eller växtsjukdomar.
Victor Galaz och hans forskarkollegor menar att det dock behövs mer forskning kring användandet av webbspindlar inom arbetet med ekologisk övervakning.
– Det kommer att krävas en del arbete innan ett tidigt varningssystem baserat på användandet av webbspindlar kan etableras fullt ut, och bidra till att abrupta förändringar i ekosystemen kan undvikas. Men vi är på god väg, säger Beatrice Crona.
Forskarna menar att framgångarna när det gäller att tidigt upptäcka epidemiska sjukdomsutbrott med liknande verktyg visar på en outnyttjad potential, och hur viktigt det är att bättre utnyttja den information som läggs ut på Internet.
För att samla ihop fler idéer kring hur webbspindlar kan användas har forskarna satt upp en egen blog: http://resilienceinnovation.blogspot.com/
Mer om forskning kring resiliens: http://www.stockholmresilience.su.se
Kontaktinformation
För mer information:
Victor Galaz, mobil: 073-7079828, e-post: victor.galaz@stockholmresilience.su.se
Beatrice Crona, mobil: 073-7078587, e-post: beatrice.crona@stockholmresilience.su.se
Tim Daw, +44 77 4294 1005, e-post: T.Daw@uea.ac.uk
Sturle Hauge Simonsen, presskontakt SRC, 073-7078550, e-post: sturle@stockholmresilience.su.se
Stockholms universitets presstjänst: 08-164090, e-post: press@su.se
Cat Bartman, pressekreterare, University of East Anglia, +44(0)1603 593007, epost: c.bartman@uea.ac.uk eller press@uea.ac.uk
Vid både skydiving (eng. ”himladykning”, hopp från luftfarkost) och BASE-hoppning (från fasta objekt) är instabilitet i fritt fall en dödlig riskfaktor. Att stiga ut från ett flygplan in i fartvinden känns ungefär som att dyka i strömmande vatten och det finns risk att man som nybörjare tappar kontrollen och börjar tumla runt i den nya miljön, vilket kan leda till instabil aktivering av fallskärmen med påföljande intrassling i linor eller till och med för sen fallskärmsaktivering.
När man stiger ut från en klippavsats blåser det inte lika mycket, men just det är också en fara eftersom man under de första sekunderna inte har hjälp av någon fartvind för att styra kroppen och räta upp sig om man skulle slå över och börja tumla runt. Precis som vid skydiving finns då risk för instabil eller sen fallskärmsaktivering. En extra riskfaktor vid BASE-hoppning är att vingfallskärmen kan öppna så att den styr in mot det objektet man hoppar från.
Dödsrisken i svensk skydiving mellan 1994 och 2003 var ungefär ett dödsfall per hundratusen hopp. Dödsrisken vid BASE-hoppning verkar vara ungefär 60-90 gånger högre än i skydiving, och avhandlingen manar till försiktighet vid utövandet av denna aktivitet.
Vingfallskärmar utformas på olika sätt för olika typer av fallskärmshoppning. BASE-skärmar är konstruerade för att kunna landas i låg hastighet i oländig terräng, medan vissa typer av vingskärmar inom skydiving tvärtom är designade för att kunna flygas och landas i hastigheter på över 100 km/tim, ungefär som små segelflygplan av tyg. De ställer höga krav på fallskärmshopparens omdöme och skicklighet. I avhandlingen visas att många skador beror på ”pilotfel” hos hopparen. Förutom felberäknade landningar har även kollisioner mellan vingfallskärmar lett till skador och dödsfall.
Fler ytterligare dödliga och icke-dödliga risker beskrivs i avhandlingen med förslag för att komma till rätta med dem. Bland skadedrabbade kroppsdelar fanns benen, fötterna, ryggraden och axellederna. Nybörjare löpte högre risk att skada sig, men de allvarligaste skadorna beskrevs bland de mest erfarna hopparna. I en intervjustudie beskrivs ett antal hoppares syn på skaderisker och motiv för deltagande. Framträdande är skildringar av rekreationsvärdet, att ”ha kul”, som ett huvudsyfte.
Anton Westman är akutläkare och doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi. Han kan nås på 0702-202 557, e-post: anton.westman@surgery.umu.se
Fredagen den 27 mars försvarar Anton Westman, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dangers in sport parachuting.
Fakultetsopponent: Prof. Inggard Lereim, beredskapsavdelingen, NTNU, Norge.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Kontaktinformation
I webbvisnignen av detta pressmeddelande finns en kort presentationsfilm om fallskärmshoppning:
http://www.umu.se/om-universitetet/pressinformation/pressmeddelanden/
Pressbilder till avhandlingen finns fritt tillgängliga på
http://www.presskontakt.umu.se/pressbilder/aktuella.html
Lennart Belfrage har studerat den Svenska kyrkan ur ett existentialpsykologiskt perspektiv. Sedan den Svenska kyrkan och staten gick skilda vägar vid sekelskiftet har en hel del förändringar skett, på alla nivåer inom kyrkan, säger Lennart Belfrage och fortsätter:
– Historiskt har den Svenska kyrkan varit något av ”Sveriges ryggrad” i moraliskt och normmässigt hänseende, men nu ser man mer på kyrkan som en organisation eller ett företag vilket bidrar till att Svenska kyrkan nu genomgår en djup identitetskris. Kända identitetsmönster suddas ut och då utvecklas en otydlighet.
Han säger också att det här bland annat har fått konsekvenser för prästyrket. Präster ansågs tidigare vara experter på existentiella frågor, men så är det inte längre – människor vänder sig istället till andra instanser för samtal kring centrala livsfrågor.
Organisatoriska och attitydmässiga förändringar parat med en ökad individualisering har medfört att ett annat psykologiskt mandat för kyrka och präst har utvecklats. Ett medvetet arbete måste nu inriktas på att tydliggöra prästens identitet för att bättre möta den moderna människans existentiella behov och samtidigt ta vara på den kallelsegrund som är utmärkande för en präst.
– Våra resultat visar att många präster tvivlar på sitt uppdrag och sin förmåga. Vi ser en ökad existentiell oro och en ökad sårbarhet och att det finns ett starkt samband mellan frågor om kallelsetvivel och emotionell utmattning, säger Lennart Belfrage.
Studien baseras på ett större enkätmaterial med anknytning till prästers centrala relationer och arbetsmiljö, samt ett självskattande psykologiskt utbrändhetstest. Förtroendevalda (arbetsgivare) har besvarat ett frågeformulär om förväntningar på församlingspräster. Den andra fasen utgörs av utbrändhetstest och djupintervjuer med församlingspräster.
– Det visade sig att värderingar mellan präster och lekmän skiljer sig åt. Prästerna uppger att de saknar dialog och gensvar. En bristande förståelsen för deras uppdrag leder till tvivel och isolering. Förtroendevalda önskar i första hand en socialt aktiv präst som besöker sjuka och gamla, säger Lennart Belfrage.
Hans rekommendationer är att prästutbildningar medvetet bör inriktas på ett existentiellt förhållningssätt som tydligt tar fasta på livets fundamentala frågor. Särskilt viktigt är att inkludera majoriteten av medlemmar som aldrig eller sällan besöker kyrkan, det vill säga dem som pliktskyldigast betalar sin kyrkoavgift.
– Den religionspsykologiska forskningen i Uppsala har i olika projekt betonat meningsskapande och existentiell hälsa i ett postmodernt Sverige. Detta är av betydelse för ett framväxande multikulturellt samhälle där människor upplever ensamhet och brist på dialog som knyter an till livets fundamentala frågor, säger Lennart Belfrage.
Läs mer om avhandlingen på Uppsala universitets hemsida
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Lennart Belfrage, vid teologiska institutionen, religionspsykologi
0708-380551, 0498-27 79 55 eller Lennart.Belfrage@teol.uu.se
Studien inleddes 1985. Totalt undersöktes 51 tonåringar med anorexia nervosa och en lika stor frisk kontrollgrupp. Grupperna har undersökts och jämförts flera gånger under åren som gått.
– Detta är en unik studie, också med internationella mått mätt. Det är den enda undersökningen i världen som avspeglar det naturliga förloppet av anorexia nervosa i befolkningen, säger Elisabet Wentz, docent i barn- och ungdomspsykiatri vid Sahlgrenska akademin.
Forskargruppen har nu publicerat nya resultat från studien i de båda vetenskapliga tidskrifterna British Journal of Psychiatry och International Journal of Eating Disorders.
18 år efter det att studien inleddes har 3 kvinnor fortfarande inte tillfrisknat från sin anorexia. 13 personer, eller cirka 25 procent, är sjukpensionärer eller sjukskrivna under mer än sex månader på grund av en ätstörning eller annan psykiatrisk problematik. 39 procent har förutom ätstörningen minst en psykiatrisk diagnos. Den vanligaste diagnosen är tvångssyndrom.
Men resultaten innehåller också flera positiva överraskningar.
– Tidigare studier har visat att anorexia är en diagnos med mycket dålig prognos och att så många som var femte patient avlider som en följd av sjukdomen, men vi har inte förlorat någon av de personer som ingår i vår studie, säger Elisabet Wentz.
Enligt andra undersökningar skulle också ofrivillig barnlöshet vara en vanlig komplikation för vuxna kvinnor som haft anorexia, liksom ökad risk för att barnet föds för tidigt och för att den nyblivna mamman blir deprimerad. I denna studie har kvinnorna både i gruppen som haft anorexia och i kontrollgruppen fått i stort sett lika många barn, men kvinnorna som haft anorexia var yngre när de fick sitt första barn och barnen vägde mindre jämfört med kontrollgruppens barn.
– Ingen av de kvinnor som blivit mödrar har någon kvarstående ätstörning, men det är ändå vanligare att de oroar sig för barnens viktuppgång, säger Elisabet Wentz.
FAKTA ANOREXIA NERVOSA
Anorexia nervosa är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna bland unga kvinnor. En procent av alla flickor i tonåren insjuknar. Bland pojkarna drabbas en promille. De flesta är mellan 14 och 17 år när de får diagnosen och sjukdomstiden är ofta långdragen.
Tidskrift: British Journal of Psychiatry
Artikelns titel: Adolescent-onset anorexia nervosa: 18-year outcome
Författare: Wentz E, Gillberg IC, Anckarsäter H, Gillberg C, Råstam M.
Tidskrift: International Journal of Eating Disorders
Artikelns titel: Reproduction and offspring status 18 years after teenage-onset anorexia nervosa – A controlled community-based study.
Författare: Wentz E, Gillberg IC, Anckarsäter H, Gillberg C, Råstam M.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Elisabet Wentz, telefon: 031–342 5958, 070-718 16 66, e-post: elisabet.wentz@vgregion.se
Perovskit är en strukturtyp som består av tre olika komponenter: alkaliska jordartsmetaller till exempel kalcium, övergångsmetaller till exempel järn, och negativa joner som ofta är syre.
Perovskiter brukar kallas för oorganiska kameleonter eftersom de är väldigt flexibla och kan anta olika former beroende på sin omgivning. De är lätta att tillverka, och genom att variera stukturen kan man få fram nya intressanta funktioner hos materialet.
Annika Eriksson, som nyligen disputerade på Chalmers, har studerat sambandet mellan sådana funktioner och perovskiters struktur:
– Jag har bland annat undersökt en grupp av perovskiter som har bra ledningsförmåga för både syrejoner och elektroner, säger hon. Dessa egenskaper är åtråvärda som katodmaterial i bränsleceller.
Supercellstruktur av en syrefattig perovskit. Supercellstrukturen innehåller ”vakanser” eller hål, som gör det möjligt för syrejoner och/eller elektroner att röra på sig. Därmed kan perovskiten fungera som både jonledare och elektronledare. Bild: Annika Eriksson.
Dagens bränsleceller har en arbetstemperatur på 800 till 1000 grader. Därför har de begränsade användningsområden, och de kräver mycket energi för uppvärmningen.
– En målsättning är att kunna sänka arbetstemperaturen till mer hanterbara temperaturer på 300 till 600 grader, säger biträdande professor Sten Eriksson, som har varit handledare för avhandlingen. Vi har även förhoppningar om att nya perovskiter kan ge längre livslängd och bättre ledningsförmåga för joner och elektroner i bränsleceller.
Att perovskiterna leder syre effektivt gör också att de skulle kunna användas i membran för separation av syre från andra gaser. Ett intressant tillämpningsområde kan bli koldioxidlagring i berggrunden, en potentiellt mycket viktig teknik för att bromsa klimatförändringarna. Innan man pumpar ner koldioxid i berggrunden vill man rena gasblandningen från andra gaser, däribland syre.
Annika Eriksson ska nu arbeta med membranutveckling för syreseparation i ett postdoc-projekt på det norska forskningsinstitutet SINTEF i Trondheim, ett av världens ledande forskningscentrum inom koldioxidavskiljning och lagring. Hon ska också arbeta med ett annat postdoc-projekt vid Trondheims universitet NTNU. Där ska hon utveckla nanokomponenter för elektroniska produkter.
– Det projektet bygger på en del i min avhandling som handlar om multiferroiska material, eller mångfunktionella material som de också kallas. Vissa perovskiter är multiferroiska, vilket betyder att de är spontant polariserbara i ett elektriskt fält, samtidigt som de har magnetiska egenskaper. Sådana material är viktiga inom nanoelektronisk forskning eftersom de kan kombinera polariserade och magnetiska effekter i en enda krets.
Avhandlingen ”Interplay between structure and properties in perovskite related materials” försvarades den 6 mars, 2009.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Annika Eriksson, Oorganisk miljökemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola
tel 031-772 28 66
anneka@chalmers.se
Huvudhandledare: Sten Eriksson, Oorganisk miljökemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola
tel 031-772 28 57
stene@chalmers.se
Bihandledare: Christopher Knee, Institutionen för Kemi, Göteborgs Universitet
tel 031-772 27 79
knee@chem.gu.se
Vad ska man tro, och vad ska man göra? Det stora forskningsprogrammet Phime försöker reda ut frågorna om fiskätande och hälsa, och även om sambandet mellan andra miljögifter och folkhälsa. Den 17-19 mars samlas 90 internationella forskare i Lund för att diskutera sina senaste resultat.
Phime är Lunds universitets största EU-finansierade projekt, med 35 deltagande organisationer och en budget på 200 miljoner kronor. Merparten av deltagarländerna ligger i Europa, men det finns också utomeuropeiska deltagare som Kina, Marocko, Ecuador och Seychellerna.
Fiskens eventuella farlighet har studerats utifrån forskningsrön från bl.a. Seychellerna och Färöarna. På Seychellerna äter man fisk i stort sett varje dag, medan man på Färöarna ätit mycket kött från grindval.
Eftersom valen lever på fisk, så hade gravida kvinnor i de båda öländerna fått i sig lika mycket kvicksilver. Ändå visade barnen på Seychellerna inga effekter av detta, medan barnen på Färöarna visade en sämre mental och motorisk utveckling. Ett skäl till skillnaden är, tror Phime-forskarna, att öborna på Seychellerna också får i sig både skyddande fiskfettsyror och selen samt näringsämnen från grönsaker och frukt, medan färöingarna äter mindre fisk och väldigt lite frukt och grönt.
Farliga metaller får man i sig på olika sätt runtom i världen. I stora delar av Asien är luften full av bly, medan vattnet i Bangladesh innehåller mangan och arsenik. I Sverige finns det också arsenik i brunnsvatten i Västerbotten, och dessutom kvicksilver i Östersjöfisken samt kadmium i maten.
När det gäller kadmium, så driver Phime ett projekt inom ämnet växtfysiologi. Dess mål är att fram spannmål som tar upp mindre av t ex kadmium och mer av de nyttiga ämnena selen och zink.
Andra delar av Phime är inriktade på att undersöka risken för njurskador av tungmetaller, samt hur ärftlighet påverkar miljögifters giftighet. De genetiska skillnaderna mellan olika folkgrupper och olika individer verkar vara stora, vilket måste vägas in vid bedömningen av riskerna för effekter.
Phime står för “Public health impact of long-term, low-level mixed element exposure in susceptible population strata”. Det riktar in sig på kombinationer av olika ämnen på känsliga grupper som foster, barn, kvinnor och äldre. Dess resultat ska spridas framför allt till myndigheter som sätter gränsvärden och ger kostråd till sina befolkningar.
Kontaktinformation
Phime koordineras av Staffan Skerfving, professor vid Avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet. För mer information, kontakta Staffan Skerfving tel. 046-173170 eller projektsekretariatet på tel. 046-222 01 76.
Projektets hemsida är www.phime.org
– Förr kunde det ta över fem timmar innan ett sövt lejon vaknade upp ur narkosen och under hela den tiden krävdes noga övervakning av djuret. Med den nya sövningsmetoden för vilda lejon som jag utvecklat kan tiden som djuret är sövt förkortas avsevärt, säger Åsa Fahlman.
Genom att söva lejon med en kombination av flera anestesimedel i låga doser går det att ge en antidot, d.v.s. ett motgift, när man är färdig med undersökningen. Lejonet vaknar då inom 30 minuter, vilket gör det mycket säkrare vid sövning ute i det vilda.
Vilda djur har sövts sedan 1950-talet. Tidigare ansåg man att om djuret överlevde så var det en lyckad sövning, men idag vet man att säker hantering innefattar inte bara låg dödlighet.
Djuren måste också må bra både under och efter själva sövningen.
Stabila fysiologiska värden, såsom andnings- och hjärtfrekvens, minskar risken för komplikationer. Av djurskyddsskäl bör all hantering av vilda djur vara så skonsam som möjligt för att undvika stress och risken för sjukdom och skador.
Åsa Fahlman har studerat sövning av djur både i Sverige och i andra delar av världen. I södra Afrika har hon arbetat med lejon och noshörningar, i Malaysia med apor samt i Sverige med brunbjörn och järv.
Det finns olika anledningar till att man behöver söva ett vilt djur. Ekologisk forskning, förvaltning och bevarandearbete för vilda djurarter kan innebära att djur behöver märkas med radiosändare.
– Vid sjukdomsövervakning kan vilda djur behöva sövas för provtagning. Djur som fastnat i tjuvjägares snaror måste ofta sövas för att kunna befrias. Under mitt forskningsprojekt på Borneo behövde vi ibland söva orangutanger för att flytta dem från palmplantager till mer skyddade regnskogsområden, säger Åsa Fahlman.
Tusentals vilda djur sövs varje år men för många djurarter finns inga väl utprövade anestesimetoder. I det vilda skjuts bedövningspilen iväg med gevär, medan blåsrör framför allt används i djurparker. Ambitionen är att få en snabb men lugn insomning som sedan följs av att djurets fysiologiska tillstånd är stabilt under sövningen.
Åsa Fahlman har studerat effekterna av olika sövningskombinationer och fångstmetoder genom att övervaka kroppstemperatur, andning och hjärtfrekvens och analysera blodprover. Med hjälp av en bärbar blodanalysmaskin har hon i fält analyserat blodets syresättning, koldioxidhalt, pH-värde, mjölksyra, glukos, kalium med mera. Då fysiologiska förändringar sågs, undersökte Åsa orsakerna till dessa och förbättrade metoderna för djuren.
– Utifrån dessa uppgifter kan jag snabbt utvärdera hur det sövda djuret mår. Om djuret till exempel utvecklar syrebrist under sövningen har jag studerat hur man kan förbättra genom att ge syrgas via en slang i nosen. Effektiva men enkla fältmetoder för att öka säkerheten för djuren är mitt mål, säger hon.
I avhandlingen visas också hur olika kroppspositioner påverkar noshörningar under sövning. De ska hellre ligga på bröstet än på sidan för att minska risken för syrebrist under sövningen. Även höjden över havet är en faktor som har betydelse för djurens välfärd. Sövning på hög höjd ökar risken för att djuren utvecklar syrebrist under narkosen.
Åsa Fahlman är den första i Sverige som har skrivit en avhandling om anestesi (sövning) av vilda djur. Intresset för just vilda djur har hon burit med sig sedan länge. Hon har tidigare arbetat med rovdjuren i Kolmårdens djurpark och under veterinärutbildningen handlade förstås examensarbetet om vilda djur, mer specifikt orangutanger på Borneo. Därefter var steget till att börja forska kring sövning av vilda djur inte långt. Åsa Fahlman såg att det fanns ett stort behov av ny kunskap och nya metoder inom området.
– Det är ett mycket spännande område att arbeta inom. Känslan av att bryta ny mark följer mig hela tiden, säger hon. Då allt fler vilda djurarter hotas av utrotning är det viktigt att sövningsmetoderna förbättras så att de blir säkrare.
Åsa Fahlman har presenterat resultaten från sin forskning på konferenser i både Europa och Nordamerika. Sövningsstudien om vilda lejon publicerades i en vetenskaplig tidskrift i Sydafrika och metoden används nu för sövning av lejon i flera länder i södra Afrika.
I Nordamerika har forskare tagit till sig kunskapen och ökat säkerheten vid sövning av järvar genom att använda rekommenderade metoder från hennes järvstudie. Avhandlingens forskningsresultat har på ett positivt sätt förbättrat vilda djurs välfärd i många delar av världen.
Åsa Fahlmans avhandling har titeln: ” Advances in Wildlife Immobilisation and Anaesthesia – Clinical and Physiological Evaluation in Selected Species”
Kontaktinformation
För mer information:
Kontakta Åsa Fahlman via mail: asa.fahlman@kv.slu.se
