Det finns emellertid nackdelar: rotpatogener ur algsvampssläktena Phytophtora och Pythium trivs i näringslösningen och sprider sig lätt med så kallade zoosporer. Angrepp av dessa algsvampar och Fusarium på rötterna kan leda till stora skördebortfall för alla växthusodlade grönsaker och prydnadsväxter. Av miljö- och hälsoskäl är det viktigt att minska på användningen av kemiska bekämpningsmedel, speciellt i grönsaksodlingar. Därför letar forskare vid SLU i Alnarp nu efter alternativa, biologiska bekämpningsstrategier.
Vissa typer av biotensider, ytaktiva ämnen som bildas naturligt av vissa mikroorganismer, har visat sig kunna hejda smittspridningen. Algsvamparnas zoosporer är nämligen mycket känsliga eftersom de saknar cellväggar.
Forskarna arbetar nu med den biotensidproducerande bakterien Pseudomonas putida, som är mycket lättodlad. Den kan växa och producera tensid på ett billigt medium, exempelvis använd frityrolja eller motorolja. På så sätt kan ett miljövänligt bekämpningsmedel produceras, samtidigt som oljeavfallet bryts ner på ett miljövänligt sätt. Man undersöker också om det är möjligt att få bakterien att producera biotensid direkt i odlingssystemen. Det kan ske på olika sätt – bakterien kan tillföras växtroten, näringslösningen eller fästas på en filteryta.
Malin.Hultberg@ltj.slu.se, 040-41 53 25
”Production of biosurfactants and antibiotics by fluorescent pseudomonads isolated from a closed hydroponic system equipped with a slow filter” (Malin Hultberg, Karl-Johan Bergstrand, Sammar Khalil, Beatrix Alsanius)
http://www.springerlink.com/content/e008967035562l86/fulltext.pdf
”Characterization of biosurfactant-producing strains of fluorescent pseudomonads in a soilless cultivation system” (Malin Hultberg, Karl-Johan Bergstrand, Sammar Khalil, Beatrix Alsanius)
http://www.springerlink.com/content/a5r6610541vq6u78/fulltext.pdf
Kunskapsbanken http://www.slu.se/?id=551&puff=287
Fermentering (jäsning) av blötfoder och ensilering av krossad spannmål är två allt vanligare sätt att konservera djurfoder. Båda metoderna har miljömässiga fördelar. Vid ensilering av krossad spannmål sparas 60 procent av den energi som hade gått åt om säden i stället hade torkats. Vid blötfoderfermentering går det att använda biprodukter från etanol- och mattillverkning, vilket minskar avfallsmängden från dessa produktionssystem. Konserveringsprocesserna kan också förbättra både den näringsmässiga och den hygieniska kvaliteten på fodret, även om kvaliteten inte alltid blir optimal eftersom båda metoderna bygger på spontan mikrobiell tillväxt.
Matilda Olstorpe har i sitt doktorsarbete undersökt hur dessa konserveringsmetoder förändrar fodrens kvalitet, dels vid spontan tillväxt av olika mikroorganismer, dels vid tillsats av startkulturer med utvalda mjölksyrabildande bakterier och jästsvampar.
Näringsmässig och hygienisk förbättring
Båda fermenteringsmetoderna visade sig förbättra fodrens näringsmässiga och hygieniska kvalitet. Mycket viktigt är att fermenteringen minskar mängden fytat i fodret. Fytat är en fosforkälla som enkelmagade djur (t.ex. grisar) inte kan utnyttja, och ämnet binder också flera viktiga spårämnen. Ensilering av spannmålskross visade sig även öka proteinhalten i fodret. Ett exempel på en hygienisk förbättring är att mängden Enterobakter minskade vid våtfoderfermentering och vid ensilering av krossad spannmål som inokulerats med biokontroll-jästen Pichia anomala. Den antibakteriella egenskapen hos P. anomala har inte tidigare dokumenterats i fodersystem.
Startkultur ger säkrare resultat
Avhandlingen visar att spontan fermentering med naturligt förekommande mikroorganismer har sin begränsning. Den mikrobiella floran varierade kraftigt mellan olika satser, och arter som dominerade i en sats kunde utkonkurreras i en annan. Hur olika mikroorganismer avlöser varandra under fermenteringen bestäms troligen mer av egenskaper hos enskilda stammar än av skillnader mellan olika arter. Under praktiska gårdsförhållanden blev vattenhalten i krossensilerad spannmål sällan hög nog för att ge en tillräcklig mjölksyraproduktion, vilket ledde till en oönskad tillväxt av mögel och bakterier. Foderfermentering bör därför baseras på inympade mikroorganismer istället för spontan mikrobiell tillväxt. Ympningen görs genom tillsats av startkulturer som innehåller både lämpliga jästsvampar och mjölksyrabakterier.
Bland de mikroorganismer som Matilda Olstorpe har arbetat med finns flera kandidater som bör vara lämpliga i startkulturer, t.ex. mjölksyrabakterier som Lactobacillus fermentum, Lactobacillus panis och Pediococcus pentosaceus, samt jästerna Pichia fermentum och P. anomala.
Utöver sina antibakteriella egenskaper visade sig P. anomala även ha förmågan att bryta ner fytat och att ge fodret en mer fördelaktig aminosyraprofil. Fytas-aktiviteten visade sig variera kraftigt mellan olika stammar, vilket återigen visar hur viktigt det är att använda rätt stammar i startkulturer. Tillsats av P. anomala till spannmål ökade dock inte proteininnehållet i sådan hög grad att spannmålen kan kallas proteinfoder.
Bättre hygientester behövs
Forskningsresultaten visar också att det behövs nya metoder för utvärdering av foderkvalitet. När Matilda Olstorpe använde en modern molekylär metod för att artbestämma mikroorganismer i foderprover visade det sig att de traditionella metoderna som används idag, som platträkning, har ett begränsat värde för utvärdering av foderhygien i fermenterat foder.
—————————–
Agronom Matilda Olstorpe, institutionen för mikrobiologi, SLU, försvarar sin doktorsavhandling Feed grain improvement through biopreservation and bioprocessing. Microbial diversity, energy conservation and animal nutrition aspects.
Tid: Fredag den 28 november 2008, kl. 13.00
Plats: Aulan (Sal 142), Genetikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Graeme Walker, Division of Biotechnology & Forensic Science, School of Contemporary Sciences, University of Abertay Dundee, Dundee, Skottland
Mer information: Matilda Olstorpe, 018-67 32 13, mobil 070-536 19 72, Matilda.Olstorpe@mikrob.slu.se.
Länk till den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001858/
Matilda Olstorpe kommer från Söderköping.
Pressbild (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges):
• Matilda Olstorpe (Foto: Niclas Olstorpe)
http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/MatildaOlstorpe/matilda_olstorpe.jpg
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
För att kunna uppfylla målet med historiedisciplinen har avhandlingsförfattaren gjort en bredare undersökning av samtida internationell historieteori, som utgör den idémässiga bakgrunden till ämnets tillkomst vid de svenska universiteten. Därför är avhandlingen indelad i en europeisk och en svensk del. Den europeiska delen utgör det internationella sammanhanget och den svenska delen ett exempel på detta sammanhang med en viss tidsfördröjning.
Efter läsningen av kontinentala och svenska källtexter i historieteori kan Per Landgren avslöja ett förbisett historiebegrepp. Samtidigt med det kronologiska historiebegreppet, som vi är vana vid, fanns nämligen under senrenässansen ett relativt outforskat historiebegrepp, som saknar all relation till tid. Det definieras i texterna som kunskap om enskildheter, dvs. kunskap genom upprepad erfarenhet eller observation (induktion) och har en avgörande roll för alla vetenskaper.
Faktakunskap om verkligheten kallades för historia och kunskap om orsakerna bakom fakta kallades för vetenskap. Denna historieuppfattning går tillbaka på den grekiska filosofen Aristoteles, vilket har gett denna avhandling titeln Det aristoteliska historiebegreppet. Detta begrepp lyfts fram som viktig nyckel till förståelsen av senrenässansens föreställning om historia, men framför allt av dess kunskapssyn och vetenskapsuppfattning. Med det aristoteliska historiebegreppet kan vi bättre förstå hur vetenskaperna utvecklades under 1500- och 1600-talet.
Avhandlingens titel: Det aristoteliska historiebegreppet. Historieteori i renässansens Europa och Sverige.
Disputationen äger rum lördagen den 6 december 2008 kl. 10
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Opponent: Docent Erland Sellberg, Stockholm
Avhandlingen kan beställas från Göteborgs Universitetsbibliotek, acta@ub.gu.se
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Per Landgren, mobiltel. 0703- 43 95 82,
e-post: p.landgren@telia.com
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
Tel. 031-786 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
I början av 2000-talet började Lena Berglin plocka isär två interaktiva produkter bl.a. en intelligent handske som man kan kommunicera via. Det blev starten till hennes forskning.
När hon satte ihop de olika delarna blev det en helt ny textil produkt –ett EKG-linne. Detta efter att hon hade fått kontakt med Arbetslivsinstitutet och Medicinsk teknik vid Umeå universitet. Tillsammans har de byggt upp ett koncept med plagg för hälsoövervakning. Det handlar om ett linne, en kofta och ett bälte som mäter EKG, muskelaktivitet och andningsfrekvens.
– Jag ville göra något som gav en nyttoeffekt och som gör livet lättare, förklarar Lena Berglin och fortsätter:
– Personer som har fått en hjärtinfarkt och är oroliga för att börja träna kan komma igång lättare med en sådan här tröja.
Koftan kom till för att göra det enklare att dra den utanpå andra kläder. Mätningen sker då vid handleden och dosan kan man ha i koftfickan. Koftans muddar är vävda efter en trelagersprincip och en liten enhet innehåller både batteri och sändare. EKG-tröjan finns förhoppningsvis som kommersiell produkt om ett år.
– Den amerikanska marknaden är mycket intresserad. De vill ha tekniken och har en tydlig kund som är van att betala för sjukvården.
I avhandlingen klargör Lena Berglin vad smarta textilier egentligen är vad det finns för nya metoder som kan utveckla arbetet med de smarta textilierna. Det handlar om textilier som reagerar med sin omgivning utifrån ett speciellt scenario. Samtidigt kan de smarta textilierna delas in i olika nivåer.
– En första grupp är hybrider där man egentligen syr eller väver in elektronik. Många anser att detta inte är smarta textiler, men jag säger att det är den enklaste formen. För är elektroniken tillräckligt liten så fungerar de helt okej.
Lena Berglin berättar om den andra gruppen, där tyget är bärare av det som reagerar. Det kan vara ett nätverk av olika elektroder som kopplas in. Den tredje gruppen är den som hon själv ägnat sig mest åt under sin forskning, dessa kallas interaktiva smarta textilier. Den röda tråden i alla Lena Berglins projekt är elektroaktiva textiler. Med hjälp av metaller skapar hon ytor i textilen som leder ström. Hennes textilier som mäter andning kan till exempel användas till barn som är födda för tidigt.
– Min forskning har hela tiden varit väldigt tillämpad. Jag förenar teknik och design.
Hon är själv utbildad textildesigner på Textilhögskolan. Därefter gick hon vidare med en magister i interaktionsdesign på Chalmers och efter några år på arbetsmarknaden kom hon tillbaka till Textilhögskolan och Chalmers för att forska i just smarta textilier.
Lena Berglin förklarar fördelarna med att infoga en funktion i exempelvis ett klädesplagg.
– Du slipper en massa extrautrustning. Du bär ju alltid plagget på dig och tyger är ett bra material att arbeta med. Det är funktionellt.
Smarta textilier är med andra ord mer än bara textilier. Det generar flera viktiga användningsområden till exempel kläder inom vården, sportkläder och skyddskläder, men också inredning, byggnader och bilar eller biomedicinska implantat.
– De smarta tygerna har uppmärksammats en hel del den senaste tiden och man kan säga att de har en peak just nu. Därför gäller det för oss att leva upp kraven. Vi har fortfarande en del frågor kvar att lösa, förklarar Lena Berglin.
Den fjärde gruppen som hon beskriver är framtidens resurssmarta textilier.
– Det är här jag vill fortsätta min forskning. Det är den nya generationen multifunktionella fibrer som ger resursstarka smarta produkter, där allt är integrerat i tyget.
För egentligen sätter Lena Berglin punkt på sitt utvecklingsarbete av de interaktiva fibrerna som skapats via smarta textilier i och med sin avhandling. Nu vill hon gå djupare in i tekniken och arbeta vidare med utvecklingen av resurssmarta textilier. För så är det. Ju mer Lena Berglin forskat i de smarta textilierna, desto mer måste hon backa i processen.
– Det är egentligen nu det roliga börjar, ler hon.
Hon har bland annat börjat titta på ett utvecklingsarbete tillsammans med forskare inom organisk elektronik vid Linköpings universitet.
– Vi tittar på hur man kan via textilier rena saltvatten till dricksvatten, rena luft och hur man kan hålla tyget kallt på utsidan men varmt på insidan. I sjukvårdsmiljö kanske man i framtiden inte behöver bära EKG-tröjan utan att den istället finns i rummet och mäter därifrån, förklarar Lena Berglin.
– Vi vill också få in tekniken i tillverkningsprocessen av tyget. Därför tittar vi nu på själva vävsystemet. En student på THS, Siw Eriksson, har hittat nya sätt att väva komplicerade strukturer som är mycket användbart för de strukturer jag tar upp i min avhandling. Man märker när man arbetar med det här så måste man hela tiden gå tillbaka och gå djupare in i tekniken. För det är det som är grunden till allt. Det är här vi kan vara kreativa och hitta lösningen.
Kontaktinformation
Lena Berglin
Textilhögskolan, Högskolan i Borås
501 90 Borås
Tfn:033 206335
Mobil: 073 752 2324
De sju intervjuade unga kvinnorna beskrev det som att de haft psykiska problem länge, redan i tidiga tonåren hade de haft självmordstankar. En bit in i tonåren hade de flesta etablerat ett missbruk.
— När de söker hjälp så är det främst för sina psykiska problem. Alkoholen eller narkotikamissbruket ser de mer som ett sätt att hantera livet, säger Solveig Olausson som disputerar vid Psykologiska institutionen.
Samtidigt vill de unga kvinnorna ha behandling både för de psykiska problemen och för missbruket. Mottagningar där behandlarna ser helheten och förstår vanmakten i deras situation i framhålls av de intervjuade unga kvinnorna.
— I intervjuerna framkommer att trots att kvinnorna är så unga hade de sökt hjälp många gånger på olika vårdinrättningar men inte känt sig väl bemötta eftersom vårdpersonalen i så stor utsträckning fokuserar på missbruket och inte på de bakomliggande psykiska problemen, säger Solveig Olausson som parallellt med sin forskning arbetat kliniskt i 20 år med gruppen kvinnor med psykisk ohälsa och missbruk.
— När unga kvinnor söker behandling bör man se både den psykiska problematiken och missbruket för att etablera en ”arbetsallians”. När det gäller de kvinnor som får behandling behöver man även se problemen utöver missbruket och den psykiska ohälsan för att återhämtningen skall bli hållbar.
De 21 kvinnor som gick i behandling var runt 40 år och hade vid sidan om substansmissbruket och den psykiska ohälsan också andra problem, till exempel med arbete och försörjning. Framförallt hade haft de svårt att finna stabila relationer till anhöriga och vänner, något som upplevs som betydelsefullt för livskvaliteten. Dålig livskvalitet kan inte bara medföra risk för återfall i missbruk utan även för att de psykiska problemen känns tyngre.
— Kvinnor med både psykiska problem och missbruk är en grupp som man inte har forskat speciellt mycket om. Mina studier visar att kvinnorna vill ha behandling och att de blir bättre inte bara när det gällde de problem de behandlas för utan också vad gäller andra aspekter. Deras behov av hjälp för att komma till rätta med till exempel kriminalitet, relationer till sina närmaste och problemen med arbete och försörjning minskar över tid, säger Solveig Olausson. Men behandlingen tar tid och både patient och behandlare bör vara uthålliga.
– Vid kartläggningen visade det sig att hälften av den äldre gruppen tidigare hade varit narkomaner men återhämtat sig och varit missbruksfria mycket längre än två år. En tredjedel även var fria från alkoholmissbruk vid uppföljningen ett och ett halvt år senare, fortsätter Solveig Olausson. Men nästan alla behövde stöd både i form av samtal och psykofarmaka för att klara sina psykiska problem.
Det tycks som om behandling hjälper kvinnorna att förbättras när det gäller missbruket och de psykiska problemen. Men att uppnå god livskvalitet och hitta goda relationer eller bra sociala sammanhang är svårare för dem. Inte ens de som återhämtat sig upplevde att deras livskvalitet hade förbättrats. De undersökta kvinnorna var alla i någon form av behandling inom psykiatrisk missbruksvård.
Avhandlingens titel: Kvinnor med substansmissbruk och psykisk ohälsa
Fakultetsopponentens namn: Professor Rolf Holmqvist, IHB, Linköpings universitet, Sverige
Tid och plats för disputation: Fredagen den 28:e november, kl. 13.00, sal F1, Psykologiska Institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Solveig Olausson, tel. 031-343 69 20 (arb.), mobil: 070-2089 689
E-post: solveig.olausson@vgregion.se
Avhandlingen kan beställas hos ann.backlund@psy.gu.se
E-länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/18347
Daniel Brodéns avhandling – Folkhemmets skuggbilder – är den första heltäckande studien av en svensk filmgenre. Han tar upp i princip samtliga kriminalfilmer som spelats in för bio och tv och ger en initierad inblick i genrens olika traditioner: deckare, film om brottslingar, polisfilm, samt politiska och psykologiska thrillers.
Avhandlingsförfattaren berättar om hur kriminalfilmen etablerades under andra världskriget då ond bråd död och mänskligt mörker var aktuella ämnen. Han kartlägger hur genren sedan dess speglat och kommenterat sin samtid med svärta. Kalla krigets spionfobi, undre världens hänsynslöshet, mörkläggningar av politiska skandaler, jakten på snabba pengar, Palmemordet och dagens terrorhot är några av alla ämnen som kriminalfilmen speglat under åren.
I Folkhemmets skuggbilder förenar Daniel Brodén filmhistoria med kulturanalys och målar upp en mörk bild av samhällsutvecklingen med social nedrustning, brutalt våld, ökad känslokyla och misstänksamhet mot Sverige som demokrati. Han diskuterar berättelser av Stieg Trenter, Maj Sjöwall & Per Wahlöö, Leif G W Persson, Henning Mankell och Liza Marklund. Han lyfter också fram filmmakare som Hasse Ekman, Arne Mattsson, Bo Widerberg och Kjell Sundvall.
Några av alla – kända eller bortglömda – thrillers som sätts in i sina historiska sammanhang är Medan staden sover, Damen i svart, Halsduken, Mannen på taket, Ärliga blå ögon, Skånska mord, Täcknamn Coq rouge, Sökarna, Tusenbröder och Lasermannen.
Avhandlingens titel: Folkhemmets skuggbilder: En kulturanalytisk genrestudie av svensk kriminalfiktion i film och tv.
Disputationen äger rum lördagen den 6 december 2008 kl. 10
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Opponent: Professor Göran Bolin, Stockholm
Avhandlingen kan beställas direkt från förlaget: http://ekholmtegebjer.se/sajten/artikel/47/folkhemmets-skuggbilder
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Daniel Brodén, tel. (hem) 031-13 37 71,
mobiltel. 0706-50 54 00, e-post: daniel.broden@filmvet.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
Tel. 031-786 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Nazismen saknar motstycke i Europas moderna historia. Från att ha utövat mäktig dragningskraft under mellankrigstiden blev den efter 1945 en mörk skräckbild. Även om nationalsocialismen var död som ideologisk vision fanns den kvar som en manande erfarenhet. Den skulle sätta sin varaktiga prägel på efterkrigstiden.
– I motsats till andra europeiska länder klarade Sverige sig lindrigt undan andra världskriget. Det har fått oss att tro att svenskarna förblev opåverkade av 1930- och 1940-talens dramatik, säger Johan Östling. Min forskning framhåller tvärtom den grundläggande betydelse erfarenheterna av nazismen har haft.
I avhandlingen skildras hur den nazistiska erfarenheten röjde väg för ett nytt ideologiskt landskap. Det kom att kännetecknas av rationalism, sekularism och kulturradikalism, det vill säga raka motsatsen till nazismens irrationella lära som vädjade till känslor, lustar och nationalism.
Samtidigt brännmärktes kontinentala traditioner och en allmän rörelse från den tyska till den anglosaxiska kultursfären accelererade.
– Den kulturella kursomläggning som ägde rum i andra världskrigets kölvatten illustrerar förändringen. Sedan mitten av 1800-talet hade Tyskland varit det stora föregångslandet för Sverige, men den nazistiska erfarenheten ledde till ett slutgiltigt brott med den tyska traditionen. År 1946 ersatte engelska talande nog tyska som första främmande språk i skolan. Därmed avskärmade sig Sverige för lång tid från impulser från det kontinentala Europa. Vi lever fortfarande med detta arv, menar Johan Östling.
Avhandlingen behandlar också vad som hände med svenskar som sympatiserat med nazismen.
– De flesta lyckades framgångsrikt skaka av sig sitt nazistiska förflutna, säger Johan Östling. Undantagen var kända personer som Zarah Leander, Fredrik Böök och Sven Hedin som öppet visat sina sympatier för Nazityskland. De brännmärktes och stängdes ut från det offentliga rummet.
Johan Östling disputerar lördagen den 6 december 10.15, Historiska institutionen, Lund. Avhandlingen heter Nazismens sensmoral: Svenska erfarenheter i andra världskrigets efterdyning och utkommer på Atlantis.
Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna:
Johan Östling, Historiska institutionen, Lunds universitet
johan.ostling@hist.lu.se
046-222 79 67
0702-81 75 75
Hösten 1996 hamnade ett fall, det s.k. forsränningsfallet, som rörde allemansrätten i Högsta Domstolen. Det var en västgötsk markägare som ville få ett förbud för sin granne att utnyttja hans fastighet för organiserade flottfärder. Verksamheten bedrevs kommersiellt och det stora antalet forsrännare skadade forsbranterna och förstörde fisket.
Högsta Domstolen förbjöd visserligen verksamheten, men konstaterade samtidigt att det rent principiellt är tillåtet, enligt allemansrätten, att bedriva även kommersiell verksamhet på någon annans mark, förutsatt att denna inte skadas.
Det här målet fick Åsa Åslund, jurist och rättsvetare vid Linköpings universitet, att ställa sig frågan: Vad är egentligen allemansrätten?
– Allemansrätten finns omnämnd i två lagar, regeringsformen och miljöbalken, säger hon. Men vad den närmare innebär finns inte beskrivet i någon svensk lag.
Om allemansrätten har gamla anor eller inte är en obesvarad fråga. Det är kanske möjligt att spåra dess bakgrund tillbaka till medeltiden när synen på ägande var en annan än idag. Allemansrätten är inte unik för Sverige, den finns också i Norge och i Finland, och fungerar i alla fall delvis i flera andra länder.
Det finns bara en handfull domar som direkt handlar om allemansrätten. Åsa Åslund har vid sidan av dessa studerat ett hundratal andra domar och dokument där resonemang förs kring allemansrätten. Det rör frågor om markanvändning, exempelvis strandskydd eller bygglovsärenden.
– Allemansrätten ger oss rätt att utnyttja andras mark, dels för vardagsnytta, dels för rekreation, säger hon. Men inte bara som utövare, utan också som kanalisatörer. Och där kommer möjligheten till kommersiellt utnyttjande in. Du kan kanalisera andras rekreationsaktiviteter till en annans mark utan att bryta mot allemansrätten.
Ett grundkrav är dock, som nämnts, att naturen inte slits ner, för då fungerar den ju inte längre lika bra för rekreationsändamål.
Det finns undantag från allemansrätten. Mark som ingår i någons hemfridszon, som behövs för näringsändamål (t.ex. jordbruk) och som är biologiskt känslig kan undantas.
Allemansrätten är dock grundläggande, och domstolen söker lösa markanvändningskonflikter så att marken kan användas på ett, för markens utformning, lämpligt sätt – sett ur synvinkeln att mark är en begränsad naturresurs som ska användas ändamålsenligt för hushållning med resurser och för en hållbar utveckling.
Kontaktinformation
Åsa Åslund nås på telefon 013 – 281520, e-post: asa.aslund@liu.se
Caroline Lundmark, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, har studerat älgens beteende och utseende och hur anpassningen sker till varierande snö- och klimatförhållanden. Älgen är väl anpassad till ett kallare klimat och till snö, men den är mer känslig för varma temperaturer. Djuren i norra Sverige är därför tyngre än släktingarna i de södra delarna av landet.
I områden med djupare och mer varaktigt snötäcke har älgarna större klövar och längre ben än vad som kan förväntas av deras kroppsstorlek, samt har kortare öron – det senare förmodligen en anpassning för att reducera värmeförlusterna.
Snöförekomst, snödjup och snöns kvalitet visar sig enligt doktorsavhandlingen påverka älgarnas beteende och utseende mer än temperatur, latitud och säsongsmässiga klimatvariationer. Men sambanden är komplexa och ibland motsägelsefulla. Snöns betydelse varierar mellan olika områden, beroende på skillnaderna i snödjup på olika håll. Framtida klimatförändringar kan exempelvis leda till förändringar av de säsongsbundna vandringarna mellan sommar- och vinterområden, deras val av områden, och älgstammens utbredning. Också tillgången till olika födoslag och valet av föda kan påverkas.
Avhandlingen tar också upp intag, kvalitet och tillgång på föda under vintern. Detta studerades bland annat genom att frilevande älgar videofilmades och användes för att testa en ofta citerad internationell furageringsmodell från 1992. Studien i avhandlingen är det första storskaliga testet av modellen som utförts på vilda djur i det fria.
Björk och viden är de två viktigaste födoslagen under vintern. Älgarna föredrog att äta viden, som jämfört med björk erbjuder mer tillgänglig föda inom beteshöjd, lägre halter av försvarssubstanser som fenoler och tanniner, lägre halter av kväve men högre fiberinnehåll. Viden gick också snabbare att inta än björk. Födans kvalitet ökade med trädens höjd, något som gällde för både björk och viden.
Fredag den 28 november kl 10.00 försvarar fil mag Caroline Lundmark, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, sin doktorsavhandling med titeln Morphological and behavioural adaptations of moose to climate, snow and forage.
Opponent: professor John Pastor, Natural Research Institute, University of Minnesota, Duluth, Minnesota, USA.
Lokal: sal Björken, SLU Umeå.
Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Kontaktinformation
Caroline Lundmark, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, tel 070-572 70 80.
caroline.lundmark@vfm.slu.se
Färre socialbidragstagare och högre sysselsättning med aktiveringskrav
Sedan 1998 har de flesta av Stockholms stadsdelar infört krav på att socialbidragstagare ska delta i jobbsökargrupper, praktik och jobbträning. Dessa aktiveringskrav ledde till att färre hushåll tog emot socialbidrag, att fler började arbeta, och att den genomsnittliga löneinkomsten i stadsdelarna ökade.
– Andelen individer som bor i ett hushåll som tar emot socialbidrag minskade med 5,6 procent som en följd av aktiveringskraven, säger Eva Mörk som är en av forskarna bakom rapporten. Minskningen av socialbidragstagandet återspeglas nästan, men inte helt, av en ökning i sysselsättningen.
– Effekterna kan antingen bero på att aktiveringen faktiskt hjälpte deltagare att bli självförsörjande, eller att kraven i sig skrämde individer från bidragstagandet.
Effekterna störst för ungdomar och utrikes födda
Aktiveringskraven har lett till att ungdomar 18–25 år börjar jobba i större utsträckning än äldre. Aktiveringen har också större effekt för individer födda utanför västvärlden, dessa får både högre sysselsättning och lägre socialbidragstagande än andra grupper.
Studien fångar upp både inflöde till och utflöde från socialbidrag
Rapporten jämför utvecklingen över tiden för de stadsdelar som infört aktiveringskrav med utvecklingen över tiden för de stadsdelar som ännu inte infört aktiveringskrav. Författarna undersöker det totala bidragstagandet i stadsdelen och fångar på så sätt upp effekter både på inflöde till och utflöde från socialbidragstagande.
Kontaktinformation
IFAU-rapport 2008:24 ”Effekter av aktiveringskrav på socialbidragstagare i Stockholms stadsdelar” bygger på IFAU Working paper 2008:24. Bägge är skrivna av Matz Dahlberg, Kajsa Johansson och Eva Mörk, IFAU och Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Om du vill veta mer kontakta Matz Dahlberg, tel. 070-167 91 75, e-post: Matz.Dahlberg@nek.uu.se eller Eva Mörk, tel.
018-471 70 72, mobil 070-237 67 00, e-post: Eva.Mork@ifau.uu.se.
I Sverige finns tusentals soptippar från tiden då reglerna för vad som fick hamna på tippar var mindre strikta än de är i dag. De flesta av dessa tippar är nedlagda och massorna av hushållsavfall, skrot, industriavfall och annan bråte har täckts över med lera. Nedbrytningsprocesserna under lertäcket har dock inte avstannat. Vi vet att det lakas ut metaller från åldrande tippar och att det under en ganska lång period pyser ut växthusgaser (metan och koldioxid) i takt med att det organiska materialet bryts ned.
Monica Östmans avhandling handlar om vilket hot dessa tippar utgör mot miljön. Det hon har undersökt är de kemiska processerna i en gammal soptipp, framför allt i vilken utsträckning organiskt material kan binda och stabilisera metaller. Avfallet genomgår en ständigt pågående biologisk, kemisk och fysisk omvandling, och under en ganska lång period råder syrefria förhållanden i tippen. På lång sikt kommer materialet dock att långsamt syresättas. Det organiska materialet humifieras då det åldras och bryts delvis ned av syret och vad som händer då har Monica Östman simulerat i laboratoriemiljö, med prover från olika djup av en av Sveriges största soptippar, Högbytorp i Upplands-Bro kommun.
Undersökningarna visar att förmågan att kvarhålla metaller ökar med stigande ålder. I framtiden kan det därför bli aktuellt att påskynda nedbrytningen av organiskt material genom syresättning av de inre delarna av tipparna. Då kan det snabbt åstadkommas gynnsamma förhållanden som förhindrar att metaller läcker ut. Inledningsvis får man ett tillfälligt ökande metalläckage, men på längre sikt kommer det troligen att avta. Trots detta går det inte komma ifrån att våra gamla tippar måste övervakas under mycket lång tid framåt, för att kontrollera deras miljöpåverkan.
———————-
Forskingsingnejör Monica Östman, enheten för biogeokemi vid institutionen för mark och miljö, SLU, försvarar sin avhandling Ageing landfills – development and processes.
Tid: Fredag den 21 november 2008, kl. 09.00
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Førsteamanuensis Elin Gjengedal, Institutt for plante- og miljøvitenskap, Universitetet for miljø- og biovitenskap, Ås, Norge
Mer information:
Monica Östman, tel. 018-67 12 27, monica.Ostman@mark.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001861/
Pressbilder (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges):
Laboratoriestudier gjordes med avfall som borrades upp från olika djup i tippen i Högbytorp (Foto: Monica Östman)
* http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/MonicaOstman/borrning.jpg
* http://www2.slu.se/aktuellt/2008/pressbilder/MonicaOstman/nedbrutet_avfall.jpg
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Stephen Tollmans avhandlingsarbete omfattar perioden från apartheids avskaffande och hela det första årtiondet av demokrati i Sydafrika, tillsammans med uppkomsten av hiv/aids-pandemin. Den täcker även bildandet av nätverket INDEPTH, ”International Network of field sites with continuous Demographic Evaluation of Populations and Their Health”.
Genom värderande hälso- och befolkningsforskning i en sydafrikansk lantbruksdominerad underprovins under den gångna tioårsperioden utvärderas nyttan av hälso- och sociodemografisk övervakning i sådana miljöer med avseende på:
• dess förmåga att beskriva dynamiken i förändringar vad gäller hälsa, befolkning och sociala förhållanden
• möjligheterna att använda en blandning av olika forskningsupplägg, samt
• dess förmåga att bidra till utforming av politik- och programutveckling och utvärdering.
För att öka bevakningens värderande funktion undersöktes de möjligheter till flercenterstudier som finns inom INDEPTH-nätverket.
Arbetet har bedrivits i underprovinsen Agincourt, en tätbefolkad gränsprovins i det jordbruksdominerade nordöstra Sydafrika. Hälso- och sociodemografisk bevakning, som infördes 1992, omfattar prospektiv uppföljning av hela underprovinsens befolkning på 70 000 personer, varav ca 30 % invandrare från Mozambique, fördelade på 11 700 hushåll i 21 byar.
Årliga folkräkningar uppdaterar systematiskt ändringar av medlemskap i hushåll och beskriver alla livshändelser (födelser, dödsfall och folkomflyttningar) som ägt rum sedan den föregående folkräkningen. Alla kvinnor i barnafödande ålder fick meddela sina historia av födslar och verbala obduktioner utfördes vid alla registrerade dödsfall.
Agincourts dödsfallssiffror försämrades i de flesta ålders- och könsgrupper, samtidigt som barnafödandet minskade till nära ersättningsnivåer, dvs då varje par i genomsnitt bara föder två barn.
Dessutom förändrades mönstren för arbetskraftsomflyttning under den studerade tiden. Detta innebar väsentliga förändringar i befolkningsstrukturen och hushållens uppbyggnad.
Den ökande bördan av kroniska sjukdomar omfattade både kroniska infektionssjukdomar (hiv/aids och tuberkulos) och icke smittsamma sjukdomar som stroke och relaterade hjärt-kärlsjukdomar.
Den del av sjukdomsbördan som kräver långtidsbehandling ökade proportionellt jämfört med andelen akuta sjukdomar. Hälsoövervakningens möjligheter att att bidra till lokal och nationell utforming av politik- och programutveckling är omfattande, men utnyttjas fortfarande mindre än möjligt.
Lantbrukssödern och Sydfrika står mitt uppe i flera av varandra ömsesidigt beroende förändringar som får följdverkningar på hälso-, sociala och utvecklingssektorerna. Hälso- och sociodemografiska övervakningssystem är effektiva forskningsinstrument som kan fånga den snabbt växlande dynamiken vad gäller hälsomässiga och sociala förändringar i utvecklingsländer. På samma sätt kan de stödja en mängd olika designsätt av observations- och interventionsstudier, inklusive utvärdering av politik.
En av studierna i avhandlingen publicerades i september i den brittiska tidskriften The Lancet. Den handlar om behovet av integrerad primärvård för att begränsa hiv/aids-epidemin:
”Implications of mortality transition for primary health care in rural South Africa: a population-based surveillance study”. Stephen M Tollman, Kathleen Kahn, Benn Sartorius, Mark A Collinson, Samuel J Clark och Michel L Garenne. The Lancet Volume 372, Issue 9642, Pages 893 – 901 . doi:10.1016/S0140-6736(08)61399-9 (http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(08)61399-9/fulltext).
Fredag 26 november försvarar Stephen Tollman, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidiemiologi och folkhälsovetenskap, sin avhandling med titeln ”Closing the gap: Using health & socio-demographic surveillance to address rapid helath transition in South and Sub-Saharan Africa.”
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal 135, byggnad 9A, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor Demissie Habte, Addis Abeba, Etiopien.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1909
Kontaktinformation
Stephen Tollman nås på telefon 090-785 12 09, mobiltelefon +27-829 06 68 30 eller e-post stephen.tollman@wits.ac.za.
Avhandlingen visar att det är möjligt för elitaktiva idrottare (höjdhoppare) att förändra delar av deras motoriska prestation efter 6 veckors mental träning (intern visualisering) men att förändringen snarare ligger i tekniska detaljer än i totalprestationen.
Vidare visar den att de hjärnområden som aktiveras vid visualisering av en komplex rörelse skiljer sig åt beroende på om rörelsen kan utföras fysiskt eller inte. Alltså, använder man sig av mental träning för att lära sig nya övningar kommer inte hjärnan att aktivera motoriska områden utan snarare visuella, vilket får konsekvensen att mental träning lämpar sig bäst för redan fysiskt tränade uppgifter.
Ytterligare resultat från en delstudie i avhandlingen tyder på att en kombination av motorisk och mental träning inte ger en additiv effekt av prestationen. Efter mental träning är prestationen ungefär samma som efter enbart motorisk träning.
Däremot gav kombinationen av motorisk och mental träning effekter på en likvärdig uppgift som var tidigare otränad motoriskt. Detta tyder på att en kombination av motorisk och mental träning gör hjärnan mer flexibel och därför gör det möjligt för lillhjärnan (cerebellum) att använda redan befintliga motoriska representationer på ett nytt sätt mer effektivt än om man bara har tränat motoriskt eller mentalt.
Sammantaget visar avhandlingen att vad som tidigare varit ett grundantagande för mental träning, det vill säga att samma hjärnområden är aktiva som vid motoriskt utförande, är beroende av den fysiskt träningen. Emellertid visar avhandlingen att mental träning är användbart för att förbättra motorisk prestation men att aktiva och tränare i alla fall bör vara medvetna om att de underliggande neurala mekanismerna skiljer sig från motorisk träning.
Fredag 28 november försvarar Carl-Johan Olsson, Inst. för integrativ medicinsk biologi, fysiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Imaging Imagining Actions.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Sal BiA201, Bilogihuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är professor A. Mark Williams, Research institute for sport and exercise sciences, Liverpool John Moores University, UK.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1910
Kontaktinformation
Carl-Johan Olsson kan nås på 070-538 64 24 eller cj.olsson@physiol.umu.se.
Problemet med idén om strypt blodtillförsel (anti-angiogenes) är att tumörcellerna inte dör godvilligt. I stället blir tumören ibland ännu aggressivare, när cellerna förändras för att försvara sig mot syrebristen.
Mattias Beltings forskargrupp vid Avdelningen för onkologi har undersökt vad som händer i tumörceller som har dålig syretillgång, s.k. hypoxi. Ett från början slumpmässigt fynd har lett till upptäckten av att det produceras mer polyaminer – en grupp tillväxtfrämjande substanser – i sådana celler.
– Att öka polyaminproduktionen är tydligen något cellerna gör för att överleva syrebrist. Genom att hindra den produktionen kan vi få många celler att gå i apoptos, det vill säga ”begå självmord”, menar Mattias Belting.
Att principen fungerar som tänkt har forskargruppen kunnat visa både i försök med cellkulturer och i försök med djur som försetts med tumörceller från mänskliga gliom, en typ av hjärntumörer. Resultaten publiceras nu i världens mest citerade cancertidskrift Cancer Research.
Det medel som får polyaminproduktionen i cancercellerna att hejdas används redan i andra sammanhang. Därför behövs ingen långdragen utveckling av nya läkemedel, utan principen är redo att testas på människor ganska snart. Mattias Belting hoppas redan nästa eller nästnästa år kunna göra en studie på patienter med glioblastom, en elakartad tumörform där vare sig kirurgi, strålning eller cellgifter är särskilt effektiva.
– Om vår idé håller vad den lovar, så kanske gliompatienter i framtiden allra först kunde behandlas med både tumörstrypande och polyaminhämmande medel. På så sätt skulle man kunna få en stor del av cancercellerna att dö, så att den återstående tumören blir lättare att behandla, hoppas Mattias Belting.
Han och hans medarbetare tycker det är extra spännande att ha kunnat gå från en oväntad grundforskningsuppgift till utvecklingen av en ny behandlingsprincip som ganska snart kan prövas i den kliniska verkligheten.
Kontaktinformation
Docenten och läkaren Mattias Belting nås på tel 046-178549 och e-adressen mattias.belting@med.lu.se. Artikeln i Cancer Research finns på http://cancerres.aacrjournals.org/cgi/content/full/68/22/9291.
– Under den äldre perioden, den så kallade äldre vendeltiden, byggdes Uppsala högar och många andra monumentala högar i Mälardalen vid strategiska knutpunkter i landskapet, särskilt där viktiga land- och vattenvägar korsades. Sådana lägen var viktiga att kontrollera för eliten, men de var också platser där högarna kunde exponeras och synliggöras mot många människor, säger Peter Bratt.
Sannolikt visar detta att regionala herravälden etablerades vid denna tid i Mälardalen där härskaren vid Uppsala tidvis kom att få en dominerade ställning, vilket avspeglas i myterna om Ynglingaätten.
Denna politiskt oroliga tid fick sin lösning genom grundandet av mötes- och handelsplatsen Birka som troligen tillkom som ett gemensamt företag för härskarna i Mälardalen. Birkas första tid förefaller ha varit en relativt lugn period, vilket bland annat omvittnas av att få stora högar byggs under denna tid.
Under 900-talet uppfördes dock fler gravhögar än någonsin tidigare, nu även av vanliga bönder. Därigenom bemöttes en politisk orolig situation som till viss del kan ha haft sin grund i den tidiga kristna missionen. En ny kungamakt med maktbas i Västergötland lät grunda Sigtuna i slutet av 900-talet som politisk stödjepunkt i Mälardalen. Genom att dela ut tomter i staden till den lokala eliten i området kunde kungen göra dessa härskare delaktiga i Sigtunas utvecklig. Därmed kunde Sigtuna på ett liknande sätt som tillkomsten av Birka två hundra år bidra till att konflikterna dämpades i Mälardalen. Kristnandet av området, och därmed accepterandet av en gemensam ideologi, under loppet av 1000-talet skapade också grund för ett politiskt lugnare klimat.
Järnålderns storhögsbyggande aristokrati i Mälardalen tycks till större delen gått under i den tidiga medeltidens återkommande maktkamper mellan olika stormannagrupperingar, vilka kännetecknade det medeltida Sveriges tillkomst.
– Att Uppsala högar och andra storhögar i Mälardalen byggts över forntida härskare har hållits levande i myter och sagor ända från järnåldern, säger Peter Bratt. Vid arkeologiska utgrävningar av stora gravhögar framkommer också ofta rika gravgåvor i form av statusfyllda föremål såsom svärd, brädspel, glaskärl och mängder av djur, bland annat dyrbara jaktfåglar.
I avhandlingen visar Peter Bratt att de stora högarna från järnåldern i princip innehåller två typer av sociala skikt. Det ena skiktet visar en professionell krigarklass med högar på 15-19 m i diameter. Det andra skiktet, med monumentala högar på mer än 20 m i diameter var till för det överordnade härskarskiktet.
Krigare och härskare i Mälardalen uppförde stora högar för att särskilja sig från andra grupper under järnåldern i Mälardalen och för att uttrycka maktanspråk. Särskilt tydligt var detta under tider när maktförhållandena var ifrågasatta. De stora högarna symboliserade stora resurser i form av jord och mänsklig arbetskraft, men påminde också om anrika förfäder. Bruket att uppföra flera stora högar på rad, som vid Gamla Uppsala och andra platser i Mälardalen och i Norden, var ett sätt att hävda ärftlig rätt till makten. Men upprepningen av högläggningarna visar också att makten aldrig var självklar, utan alltid förväntades vara ifrågasatt.
I aktuell forskningen framhålls ofta att tings- och kultplatserna under yngre järnåldern låg på samma platser och att dessa var kontrollerade av eliten och lokaliserade till härskarnas gårdar. Peter Bratt visar i sin avhandling det sannolikt var på det sättet vid de stora centrala samlingsplatserna i Norden, som till exempel vid (Gamla) Uppsala, men däremot inte i övrigt i Mälardalen. Där låg tings- och kultplatserna oftast på skilda platser.
– Medan tingsplatserna antas ha varit knutna till härskarnas bosättningar visar min avhandling att kultplatserna ytterst sällan varit det. De låg istället på angränsande gårdar. Det tyder sannolikt på att eliten inte haft full kontroll över vare sig de politiska och rättsliga besluten på tingsplatserna eller den offentliga religionsutövningen på de heliga platserna, säger Peter Bratt.
Avhandlingens namn: Makt uttryckt i jord och sten. Stora högar och maktstrukturer i Mälardalen under järnåldern. Avhandlingen distribueras och säljs av Stockholms läns museum, tfn 08-586 194 00, butiken@lansmuseum.a.se.
Ytterligare information: Peter Bratt, Stockholms museum, tfn 076-526 94 10, 08-586 194 10, peter.bratt@lansmuseum.a.se.
– Vi har för första gången skapat proteiner som leder ström mycket bra, men också kan fungera som halvledare till exempel i transistorer, säger Mahiar Hamedi, som utvecklat tekniken tillsammans med Anna Herland och medarbetare vid avdelningen för biomolekylär och organisk elektronik. Den beskrivs i hans doktorsavhandling som läggs fram på fredag.
Förra året skapade Mahiar Hamedi rubriker med sin uppfinning av ledande textilfibrer, som kan användas för att framställa elektroniskt tyg. Nu har han skalat ned den tekniken ungefär tusen gånger.
Tillverkningen av nanotrådarna sker i vanliga provrör. Den ena komponenten är amyloidfibrer, långa, stabila proteintrådar som förekommer naturligt i levande organismer och bland annat kan orsaka nervsjukdomar hos människor och djur. Den andra en konjugerad polymer (PEDOT-S), ett plastmaterial som leder ström. När de bägge blandas i vattenlösning fäster plasten vid fibrerna och bildar ett ledande skal som bara är en handfull atomer tjockt.
”Skönheten i den självorganiserande processen är hur enkelt PEDOT-S binder till amyloidfibrerna direkt i vatten, utan att det behövs någon värme, på bara några få minuter”, skriver Hamedi i avhandlingen.
Genom att förse fibrerna med laddade utskott kan man styra molekylerna till att själva bygga ihop sig till önskade strukturer. Detta kan vara ett billigt och effektivt sätt att bygga extremt små, tredimensionella elektroniska kretsar.
Mahiar Hamedi och hans medarbetare har med sina nanotrådar som kanalmaterial konstruerat fullt funktionella elektrokemiska transistorer, som arbetar i området 0-0,5 volt.
I avhandlingen beskrivs också en metod för att skapa nanomönster i ledande plast. I och med att det organiska materialet börjar användas för alltmer avancerade elektroniska kretsar, ställs krav på att rymma ett stort antal komponenter på en liten yta. Lösningen är att forma plasten i en gjutform med strukturer som är mindre än det synliga ljusets våglängd – och därmed osynliga!
Avhandlingen Organic electronics on micro and nano fibers – from e-textiles to biomolecular nanoelectronics försvaras vid disputation fredag 21 november 2008 kl 10.15 i sal Planck, Fysikhuset, Linköpings universitet Campus Valla. Opponent är professor George Malliaras, Cornell University, USA.
——————————————————————————–
Kontaktinformation
Kontakt:
Mahiar Hamedi, 0734-069775, mahiar@ifm.liu.se
