Vilka föreställningar om folkbibliotek kommer fram i den mediala debatten? Vilka är de mest framträdande debattörerna? Dessa frågor utgör de centrala utgångspunkterna för biblioteks- och informationsvetaren Åse Hedemarks avhandling där hon ingående analyserar ett antal biblioteksdebatter från TV, radio och dagspress. Resultaten pekar på några av de politiska, professionella och institutionella intressen som ligger bakom den argumentation om folkbibliotek som förs fram i media under perioden 1970–2006.

– Min studie visar att de främsta debattörerna i biblioteksdebatter är författare och inte biblioteksföreträdare som man kanske kan tro, säger hon.

I debatten framhåller författarna att folkbibliotek i första hand bör förmedla tryckt svensk skönlitteratur av god kvalitet, dvs att bibliotekens viktigaste uppdrag är att bevara kulturarvet. Eftersom författarna är så pass framträdande i media blir denna ”bokliga” föreställning dominerande i debatterna. Samtidigt finns det andra aspekter av biblioteken som inte alls, eller i mycket liten omfattning, nämns. Några exempel är bibliotekets roll som mötesplats och plats för upplevelser, liksom bibliotekets betydelse för integration.

– Att dessa uppdrag och roller inte diskuteras kan ha att göra med att så få biblioteksföreträdare deltar i debatterna, säger Åse Hedemark.

Media- och kommunikationsvetenskaplig forskning visar att media påverkar och förstärker föreställningar som finns i samhället. Den mediala bilden kan alltså indirekt påverka institutionens legitimitet i samhället, liksom politiska beslut som rör bibliotek. Den kan också få konsekvenser för människors beteende. I debatterna framkommer också en ensidig uppfattning om bibliotekariers kompetens, som i förlängningen kan påverka bibliotekens möjlighet att möta användares informationsbehov.

– Om bibliotek enbart uppfattas som ställen där man kan låna skönlitteratur i bokform kan det förstås påverka i vilken utsträckning människor söker sig till bibliotek. Och om förväntningarna på bibliotekarien inte stämmer med deras expertis och kunnande kan det vara svårt att ge bra service.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Åse Hedemark, tel: 018-471 25 98, ase.hedemark@abm.uu.se

Hon har i sin avhandling bland annat studerat vad framgångsrika rektorer gör, och hur rektorers ledarskap påverkar hur väl skolor når de kunskapsmål och sociala mål som står i läroplanen.

En framgångsrik skola har goda resultat både när det gäller kunskap och social utveckling. Monika Törnsén visar nu att rektorer i dessa skolor tar ett större ansvar för sitt läroplansuppdrag än rektorer i mindre framgångsrika skolor.
– I de framgångsrika skolorna leder rektor skolans processer och är engagerad i lärarnas arbete med elevers lärande, både när det gäller kunskapsmål och inte minst sociala mål.

För att bli en framgångsrik skolledare krävs att vissa förutsättningar uppfylls. Enligt rektorerna själva är det bland annat nödvändigt att samspelet med lärarna fungerar, att man som rektor har ett begränsat ansvarsområde, tillgång till stödfunktioner på kommunal nivå och möjligheter att bli avlastad vissa uppgifter.

En av de framgångsrika rektorernas strategier är att engagera sig i skolans struktur och kultur, i lärares undervisning och i elevers och lärares lärande, och samtidigt utveckla goda kontakter med föräldrar, kommunala ledare och internationella samarbetspartners.
– En rektor som engagerar sig i skolans kärnprocesser gynnar helt enkelt skolans resultat, menar Monika Törnsén.

Undersökning bygger på intervjuer med rektorer och lärare, enkätfrågor till lärare och observationer i tjugofyra 7–9-skolor i tolv olika kommuner. Studien har skett inom ramen för forskningsprojektet ”Struktur, kultur, ledarskap – förutsättningar för framgångsrika skolor?”.

Monika Törnsén är uppvuxen i Pajala och bor i Råneå i Norrbotten. Hon har tidigare varit mellanstadielärare i Boden och Luleå, rektor i Råneå, projektledare för Luleå Gymnasieby och verksam vid Skolverket i Luleå. Numera arbetar hon som utbildningsledare vid Centrum för skolledarutveckling, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.

Fredagen den 8 maj försvarar Monika Törnsén, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Successful Principal Leadership: Prerequisites, Processes and Outcomes. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal D, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Ulf P. Lundgren, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Kontakta gärna:

Monika Törnsén,
Centrum för skolledarutveckling och pedagogiska institutionen,
Umeå universitet
Telefon: 070-669 9469, 090-786 78 13
E-post: monika.tornsen@pedag.umu.se

– Självbedömning är en given del av det egna lärandet, en del av det som också blir det livslånga lärandet, säger Anne Dragemark Oscarson som i sin avhandling har undersökt hur eleverna klarar självbedömning vad det gäller den skriftliga kompetensen i engelska.

Gymnasieskolans läroplan och kursplanernas mål i engelska om elevers eget ansvarstagande upplevs inte sällan som orealistiska av lärarna. I sin studie visar Anne Dragemark Oscarson att eleverna på gruppnivå är väl medvetna om vad de kan och inte kan, något som bör tas till vara i planering av undervisningen.

– Men eleverna behöver vara väl förtrogna med kursmålen och öva sin bedömningsförmåga från kursens början för att det ska fungera. Av någon anledning tror många lärare att eleverna ska klara självbedömning utan träning, säger Anne Dragemark Oscarson.

På individnivå var det större skillnader mellan elev- och lärarbedömningarna. Allt eftersom eleverna blev mer förtrogna med kursmålen och vana vid att bedöma sina skriftliga arbeten blev deras bedömningar mer i överensstämmelse med lärarens. Eleverna var bättre på att bedöma sin generella skrivfärdighet i engelska än de var på att bedöma sina prestationer i direkt samband med en specifik skrivuppgift.

Eleverna tenderade allmänt att undervärdera sin skriftliga förmåga. De formella färdigheter som de i både gymnasiekurserna engelska A och engelska B fokuserade på var stavning och grammatik och inte andra färdigheter, som exempelvis ordkunskap.
Både elever och lärare i studien var positiva till självbedömning i engelska. De ansåg också att förmågan att bedöma egna kunskaper var en viktig del av undervisningen i alla ämnen.

– Inte minst för att den kan utgöra ett värdefullt komplement till lärarens ordinarie bedömningsunderlag. Elevernas färdigheter kommer inte alltid fram under lektioner och vid prov i skolan, säger Anne Dragemark Oscarson.

Anne Dragemark Oscarson lägger fram sin avhandling ”Self-Assessment of Writing in Learning English as a Foreign Language. A Study at the Upper Secondary School Level” vid institutionen för pedagogik och didaktik fredagen den 8 maj, kl 13.15.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg

Kontaktinformation
Anne Dragemark Oscarson: 031-7862383, 0709-205094, anne.dragemark@ped.gu.se

Segregation, att rika inte bor bland fattiga, svenskar inte bland invandrade och unga inte bland gamla uppfattas ofta som ett problem. Hur kan vi få olika hushållskategorier att bo tillsammans i ett bostadsområde? Och vill hushållen själva bo blandat?

I sin avhandling har Emma Holmqvist undersökt målet om blandat boende som instiftades som ett nationellt bostadspolitiskt mål 1974. Vilka problem skulle lösas, vilka verktyg skulle användas för att nå målet? Och är målet fortfarande aktuellt i dag? Hon har intervjuat både politiker och planerare och det är tydligt att de har olika syn på varför och hur ett blandade boendemiljöer ska skapas. Att bygga bostadsområden med en blandning av olika bostadstyper, upplåtelseformer och bostadsstorlekar framstår som den centrala strategin för att de boende ska få en större valmöjlighet på bostadsmarknaden, vilket i sin tur möjliggör en befolkningsmässig blandning.

– Men om politikerna anser att detta ska motverka en klassmässig eller etnisk segregation skiljer sig åt. För vissa politiska partier ska en blandning ske i alla bostadsområden för andra ska det bara ske i de områden som anses invandrartäta och resurssvaga, säger Emma Holmqvist.

Hennes studie visar också att styrningen har blivit svårare för planerarna som ska försöka styra stadens utveckling så att bostadssammansättningen blir mer varierad. De statliga styrmedlen i form av subventioner och lån som styrde vad som byggdes har tagits bort och de kommunala bostadsbolagens roll för bostadsproduktionen är inte lika central idag som på 1970-talet. Om det inte finns aktörer på bostadsmarknaden som vill bygga blandat har planerarna därför svårt att styra utvecklingen i den riktningen.

En annan viktig fråga är om hushållen vill bo blandat? Boendepreferensstudier visar att ett blandat boende inte tycks vara avgörande för om ett område är bra eller dåligt. Det verkar snarare som om de boende inte bryr sig särskilt mycket om områdets befolkningssammansättning. Dessutom kan ett och samma område upplevas som både blandat och ensidigt bland dem som bor där. Hushållen uppfattar alltså sin omgivning på olika sätt.

– Medlen för att förverkliga målsättningen har blivit färre och det finns en klar risk att det i framtiden kommer att vara ett mål utan medel, säger Emma Holmqvist.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Emma Holmqvist, mobil: 073-617 01 71, emma.holmqvist@ibf.uu.se

EU beskrivs ofta som ett hot mot det svenska sättet att organisera arbetsmarknaden. Men trots att delar av den europeiska lagstiftningen går stick i stäv med vissa nationella regler är det praxis att anpassa nya regleringar till de förhållanden som råder i de olika medlemsländerna. I slutänden har därför utfallet av många av de lagar som tagits fram inom EU även formats av nationella faktorer.

– Ett exempel på detta är regelverket bakom de former för kommunikation mellan anställda och arbetsgivare som benämns europeiska företagsråd och kan beskrivas som en europeisk motsvarighet till det som i Sverige kallas för medbestämmande, säger Andreas Dahlkvist, som i sin avhandling studerat det nationella medbestämmandesystemets roll vid införandet av de europeiska företagsråden i Sverige.

Liksom i flera andra europeiska regleringar finns det inslag i regelverket bakom de europeiska företagsråden som står i motsats till det svenska medbestämmandesystemet. Men enligt Andreas Dahlkvist kan införandet av dessa regler beskrivas som en flexibel process som påverkades av en rad olika faktorer, däribland det svenska sättet att organisera relationerna mellan anställda och arbetsgivare.

Genom att undersöka hur de grupper och organisationer som var inblandade i denna process resonerade finner han även stöd för att flera centrala inslag i det svenska medbestämmandet spelade en viss roll vid hanteringen av de europeiska företagsråden. Men avhandlingen visar att andra faktorer var minst lika viktiga. Ett exempel är de sedan tidigare etablerade samarbetsformer som finns inom de svenska storföretag där europeiska företagsråd etablerats.

– Min avhandling visar också att de grupper och organisationer som hanterade denna fråga ofta betraktade denna europeiska form av arbetstagarinflytande som något annorlunda och mindre värdefullt än svenska former av medbestämmande, och att den därför också borde behandlas på ett speciellt sätt, säger Andreas Dahlkvist.

Avhandlingen bidrar till en större förståelse av vad nationella faktorer betyder för utfallet av europeiska regleringar på arbetsmarknadsområdet, men visar också att andra faktorer har varit viktiga för utfallet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Andreas Dahlkvist, tel: 018-471 57 57, 070-461 13 94, andreas.dahkvist@ekhist.uu.se

– Många forskare har under senare år tagit sig till förorten för att på ett eller annat sätt studera konstruktionen av invandraren. Jag åkte till förorten för att studera kategoriseringen av svenskar och föreställningar om svenskhet, säger Maria Bäckman.

Hon har under lång tid träffat och intervjuat svenska gymnasieungdomar, främst tjejer, och visar i sin bok hur de positionerar sig omväxlande som tonåringar, tjejer, förortsbor och svenskar. Ofta är detta inget problem: för det mesta handlar det mer om att manifestera likhet än skillnad menar Maria Bäckman.

– Likhet är också något som tjejerna på ett tydligt sätt strävar efter att både uppnå och beskriva. På olika sätt talar de om att de är lika sina kamrater, att också de har flaggor, religiösa symboler och en stark lojalitet gentemot hembygden – förorten. Genom att ungdomarna tillsammans tonar ned olikheter och lyfter fram det gemensamma blir samvaron hyggligt konfliktfri och en form av samlevnadsfrid upprättas, säger Maria Bäckman.

Men i många sammanhang kom ”det svenska” ändå att symbolisera en form av absolut nollpunkt som alla ville distansera sig ifrån, vilket kunde vara djupt problematiskt för de ungdomar som samtidigt identifierade sig (och inte minst betraktades) som svenskar.

– På andra arenor kan dessa ungdomar mycket väl tilldelas fördelar och privilegier just i sin egenskap av att tillhöra den självklara majoriteten. Där kan de utnyttja de inkluderingar som gör att de kan räknas till ”oss” och till ”dem”. Men det gäller inte alltid och överallt. Lokalt kan svenskhet istället uppfattas som något som måste färgas bort ur håret, som bör kompletteras med en finsk flagga, eller ersättas av en tysk mamma, berättar Maria Bäckman.

Den negativa synlighet som i den aktuella förorten förknippades med det ”vita” och det ”svenska” – och i tjejernas fall dessutom ofta knöts till föreställningar om ”svenska tjejer” eller ”blondiner” – resulterade många gånger i viljan att smälta in och passera som något annat än förortens Andra.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Maria Bäckman är etnolog. Hon disputerade 2003 vid Stockholms universitet med avhandlingen ”Kön och känsla. Samlevnadsundervisning och ungdomars tankar om sexualitet” och arbetade med projektet ovan vid Stockholms universitet. Hon är numera verksam vid Uppsala universitet.
Maria Bäckman nås på tfn 0707-16 13 79, e-post maria.backman@etnologi.su.se

”Miljonsvennar. Omstridda platser och identiteter” är utgiven av Makadam förlag, www.makadambok.se.

Bild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=62618.