I Ninni Carlssons studie berättar åtta kvinnor som utsatts för övergrepp som barn om sina erfarenheter. Trots att det skiljer 40 år mellan den äldsta och den yngsta finns gemensamma drag.

– I diskussionen om sexuella övergrepp har hjälp ofta likställts med professionell behandling. Sådana sätt att tänka är problematiska eftersom de osynliggör vad som sker i människors vardagliga möten med sin omvärld, säger Ninni Carlsson som disputerar vid institutionen för socialt arbete.

Hennes avhandling visar att den period då de intervjuade börjar avslöja övergrepp sammanfaller med de första debatterna om våldtäkt, incest och sexuella övergrepp. Hon har funnit att uppmärksamheten i böcker, tv, dags- och fackpress ökade lavinartat under åren 1976-1996 och uppstod genom politiska protester och kampanjer mot sexualbrottsutredningen 1976.

– Ända sedan debatterna inleddes har det som sagts och skrivits i pressen fungerat som strålkastare för mina intervjupersoner. Många kritiska ”belysningar” där olika debattörer stått på kvinnors och barns sida har lett till möjligheter att tänka medvetet om övergreppen, finna ord för dem och att både längta och söka efter någon att prata med.

Från mitten av 1980-talet har det också blivit möjligt att hitta människor som lyssnar.

Den viktigaste förändringen är att mäns och fäders sexuella övergrepp mot barn fördömts offentligt, enligt Ninni Carlsson. De intervjuade har därmed kunnat uttala kritik som tidigare inte var möjlig – och blivit trodda. Den enda av de intervjuade som blev trodd före 1980-talet var inte utsatt av sin pappa. De som utsattes av sina fäder upplevde sig tidigare, en del fortfarande, som hotade till livet och rädda. Genom att pappor också slog familjemedlemmar, och flickorna nedvärderades, blev det varken möjligt att tänka medvetet på övergreppen eller på att avslöja dem.

– Att bli trodd innebär en starkt förvandlande kraft. Först när andra tar det som hänt på allvar går det att ta plats i sin egen kropp och lita på sina sinnesintryck. Sådana förändringar sker både genom det som tas upp i medierna och genom jämlika och jämställda relationer. Av särskild betydelse har ömsesidig öppenhet, solidaritet och omsorg, säger Ninni Carlsson.

– Men kvinnorna säger också att människor i allmänhet inte vill prata om sexuella övergrepp. När det kommer på tal reagerar många med avledningsförsök eller misstro. Det innebär att kvinnor och barn fortfarande nedvärderas. Att vara utsatt för sexuella övergrepp blir detsamma som att vara psykiskt sjuk, lögnaktig, lösaktig och mindre värd än andra.

Avhandlingens titel: Avslöjandets tid. Kvinnors bearbetning av sexuella övergrepp

E-länk: http://hdl.handle.net/2077/19727

E-post: Ninni.Carlsson@socwork.gu.se

Fakultetsopponentens namn: Docent Eva Magnusson, Psykologiska institutionen, Umeå universitet

Tid och plats för disputation: Fredagen den 8 maj 2009, kl. 9.15, Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg.

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Ninni Carlsson, tel 0737-558086 (mobil), 031-7866374 (arb.)
Avhandlingen kan beställas hos Ingegerd.Franzon@socwork.gu.se, 170 kr plus porto.

– Många av avhandlingens teman är högaktuella även i dag, ur såväl svenskt som globalt perspektiv: frågor om vem som har rätt till vilken vård, via vilka kanaler och till vilket pris, och frågor om vem som egentligen bestämmer om människors hälsa, säger Annika Berg.

Under flera decennier kring mitten av 1900-talet spelade det gifta paret Signe och Axel Höjer viktiga roller i den svenska samhällsdebatten och även internationellt. Axel Höjer (1890-1974) var läkare och gjorde sig känd – i vissa kretsar ökänd – som radikal generaldirektör för Medicinalstyrelsen.

Signe Höjer (1896-1988) blev känd som socialdemokratisk politiker och utredare, fredsaktivist och, på äldre dagar, författare. Under sin livstid framhölls de i media som ett synnerligen ”bemärkt äktepar”, endast jämförbart med paret Myrdal. Paret Höjer strävade redan från början efter att samordna sitt arbete. De framhöll gång på gång folkhälsan som en grundpelare i de välfärdssamhällen som höll på att konstrueras.

Annika Berg visar hur Signe och Axel Höjer formulerade en gemensam folkhälsoideologi, och hur de bar sig åt för att få genomslag för denna genom att hävda unik expertis.

Studien rör sig från Paris och London vid första världskrigets slut, via det fattiga Hagalund och det akademiska Lund till den socialdemokratiska elitens Stockholm, och vidare till nyligen avkoloniserade stater i Asien och Afrika under 1950- och 60-talen.

En utgångspunkt i studien är vagheten i begreppet folkhälsa. Vilka betydelser lades i ”hälsa”? Handlade det enbart om frånvaro av sjukdom eller även om fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande i mer utvidgad betydelse, och ställdes krav på normal eller optimal hälsa? Och vilka betydelser lades i ”folk”?

Lades fokus på vissa problemgrupper, på den svenska befolkningen i sin helhet eller till och med på befolkningen i global mening? Studien visar på en successiv utvidgning av folkhälsobegreppet i båda dessa led.

Annika Berg undersöker också med vilka medel det var tänkt att folkhälsan skulle förverkligas. Höjers var främst inriktade på socialpolitiska åtgärder som skulle förbättra människors hälsa här och nu. Men allt högre krav på fullständig hälsa åt alla hörde samtidigt ihop med en tro på arvs- eller rashygieniska åtgärder, t ex steriliseringar, som nödvändiga för att förbättra befolkningens anlag och därmed dess hälsa på längre sikt.

En annan utgångspunkt är expertisens centrala roll i styrningen av moderna samhällen och dess befolkningar. Studien visar hur folkhälsoexpertisen i flera olika avseenden kopplades till föreställningar om kön. Den belyser också folkhälsoexpertisens tendens att överskrida gränser, i fråga om hälsans innebörd men även geografiskt, och sätter därmed in det svenska folkhemsprojektet i ett internationellt och postkolonialt sammanhang.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Annika Berg, tel: 018-471 35 83, 070-543 63 64, Annika.berg@idehist.uu.se

Journalister har inte bara förekommit i tidningar, radio och TV. Sedan lång tid tillbaka har journalister också varit fiktiva hjältar och skurkar i romaner och film, teaterpjäser och reklam.

– Både publikens och journalisternas egna föreställningar om vad en journalist är och vad som är god journalistik har formats av dessa påhittade journalister, menar Johan Jarlbrink, som nyligen disputerade på en presshistorisk avhandling vid Linköpings universitet.

I sin avhandling undersöker han hur journalister framställdes och diskuterades decennierna kring sekelskiftet 1900.

I August Strindbergs roman Röda rummet var tidningsmännen föraktliga, korrupta och lögnaktiga. Tidningsman blev den som inte kunde bli något annat. När journalisterna organiserade sig fackligt i början av 1900-talet var ett viktigt mål att bli av med sådana föreställningar.

– Jag undersöker kampen om berättelserna, säger Johan Jarlbrink. Journalister har alltid varit känsliga för kritik och reagerat starkt när yrket framställts i dålig dager.

När romanen Murvlar kom ut 1918 krävde journalistförbundet att förlaget skulle stoppa all annonsering. Deckare och äventyrsfilm om journalistiska superhjältar sågs däremot som föredömliga – trots att de ofta var minst lika osannolika.

Positiva berättelser som fick stor spridning lockade människor att själva bli journalister och visade samtidigt hur man skulle göra för att bli framgångsrik. Bland annat Barbro Alving, signaturen Bang, hävdade att hon ville bli som journalisterna på amerikansk film – vilket hon också blev.

Mycket av föreställningarna kring journalister som försvarare av sanning och rättvisa och att de står på ”den lille mannens sida” hämtar näring ur romaner och film, menar Johan Jarlbrink. Även om många idag är kritiska till hur journalister arbetar är man ofta okritisk till de journalistiska idealen.

– Journalister ska helst agera som i deckarna. Ett syfte med min avhandling är att visa att idealen till stor del härstammar från fiktionens värld.

Avhandlingen heter Det våras för journalisten: symboler och handlingsmönster för den svenska pressens medarbetare från 1870-tal till 1930-tal, Kungliga biblioteket. Den lades fram den 20 mars 2009 vid Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Kontakt:
Johan Jarlbrink, 013-28 22 45, 073-0922227, johan.jarlbrink@liu.se

Möjligheten att på mekanisk väg vända ner växtrester och gödsel och samtidigt att bli av med allt ogräs har revolutionerat odlandet. Det är med denna bakgrund vi svenskar lärt oss att angripa våra trädgårdsland med grep, spade och jordfräs. Syftet är att göra jorden mer fertil – men om grävandet görs på ett felaktigt sätt är det stor risk att resultatet blir tvärtom.

–Om jorden blir för kompakt, det vill säga att porvolymen i jorden minskas så att gasutbytet med luften reduceras, leder det till syrefattiga jordar. Och när tillgången på syre minskar eller blir för liten hämmas växternas tillväxt, säger Pierre Nestlog, landskapsingenjör vid Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet.

En annan orsak till syrebrist är då organiskt material som gödsel hamnar på för stort djup, vilket startar syrefria processer och leder till bildandet av för växten giftiga gaser.

–För att åstadkomma en bra växtbädd med god tillgång på luft och näring bör man därför inte jordförbättra en lerjord med sand och grus, eftersom det bara medför att porvolymen minskar. Använd i så fall hellre organist material, säger Pierre Nestlog – som menar att det onödiga jordarbetet också gäller böndernas vårplöjning:  

–Det motsvarar att man flyttar en hundra meter bred jordhög lång som sträckan emellan Stockholm och Göteborg en halv meter åt sidan varje år. Ett oerhört slöseri med både tid och drivmedel! säger Pierre Nestlog.

Pierre Nestlog har ägnat ett yrkesliv åt att studera odlingstekniker och har fler råd till hemmaodlaren:

En ”no digging garden” enligt engelsk princip, där all öppen jord täcks med organiskt material som halm, kompost, tång eller gödsel är enligt Pierre Nestlog ett sätt att både spara ryggen och odla effektivt.  

–Det är mer laid back och motsatsen till våra idéer om att trädgården måste vara så snygg och perfekt. Men det är viktigt att inte lägga på för tjocka lager, för det blir en miljö som lockar sniglar, säger Pierre Nestlog.

Kontaktinformation
För frågor och fler odlingstips:
Pierre Nestlog, landskapsingenjör, Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet
0501-75 57 95
073-9095655
pierre.nestlog@capellagarden.se

Nu har forskare vid Berzeliicentrum EXSELENT, Stockholms universitet, tillsammans med forskare i Valencia lyckas att bygga och strukturbestämma den första kirala zeolitkristallen med runt två nanometer stora hålrum. Resultatet av forskningen har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Vissa molekyler kan tränga in i porerna medan andra stoppas utanför. Tomrummen i ihåliga kristaller används mycket industriellt för att adsorbera och separera olika ämnen och för katalys, dvs att påskynda kemiska processer. När tjockolja omvandlas till bensin i oljeraffinaderier, då är det zeoliter som katalyserar processen. Storleken av och formen på porerna är därför mycket viktiga.

Alla biologiska molekyler och läkemedel har en 3-dimensionell struktur som inte är densamma som dess spegelbild. Sådana molekyler kallas kirala. Det är som våra höger- och vänsterhänder. Ett läkemedel passar ihop med den biologiska molekylen som det ska påverka, precis som en hand i en handske.

För att underlätta tillverkningen av rätta höger- respektive vänsterformer är det viktigt att kunna framställa kirala zeoliter med stora hålrum. Hittills har man bara kunnat tillverka zeoliter med hålrummen mindre än 1.5 nm, alla utom ett fåtal är icke-kirala, dvs sådana som inte skiljer mellan höger- och vänsterformerna. Det är ungefär som tumvantar som kan göras så att de passar båda händerna lika bra.

Material med hålrummen större än 2 nm kallas mesoporösamaterial. De flesta mesoporösa materialen har dock en oordnad (amorf) vägg byggd av kiseloxider, medan porerna är ordnade. De olika typerna av kanalsystem i de mesoporösa materialen kan beskrivas som matematiska figurer, så kallade minimalytor.

En av dessa figurer kallas G-minimalytan (efter gyroid) som delar rummet i två lika stora delar, på var sin sida av ytan. De två kanalsystemen i G-ytan är spegelbilder av varandra, dvs en höger- och en vänsterform.

I det nya materialet ITQ-37 (kallas eftersom det framställts på Instituto de Tecnología Química (ITQ) i Valencia) är den ena av de två sidorna av G-ytan fyllt medan det andra är tomt. Det innebär att ITQ-37 har förutsättningar att skilja ut höger- och vänsterformerna av molekyler som är precis så stora att de precis får plats i kanalerna.

Det är en stor utmaning att kartlägga den exakta 3-dimensionella strukturen hos dessa kristaller, eftersom de bara är omkring hundra nanometer stora. Genom att tillämpa en ny metod som kombinerar elektronmikroskopi och pulverröntgendiffraktion, så kallad ”charge flipping” algoritm, lyckades forskarna Junliang Sun, Charlotte Bonneau, Daliang Zhang, Mingrun Li och Xiaodong Zou vid Berzeliicentrum EXSELENT på Stockholms universitet kartlägga den atomära strukturen av den första kirala mesoporösa zeoliten, ITQ-37. Porerna i den nya zeoliten skruvar sig genom materialet liksom gängorna i en mutter, alla åt samma håll, säger Xiaodong Zou, professor i strukturkemi och föreståndare för Berzeliicentrum EXSELENT för porösa material vid Stockholms universitet.

Upptäckten av ITQ-37 har inte bara visat att det är möjligt att framställa zeoliter med porer i storlkesordningen 2 nanometer, utan också visat på en väg att framställa kristallina material med kirala porer. Detta öppnar nya vägar för osymmetrisk syntes och separation av kirala molekyler.

Artikelns titel: “The ITQ-37 mesoporous chiral zeolite”. Nature, April 30, 2009. DOI: 10.1038/nature07957

Fakta:
Zeoliter: Zeolit betyder på grekiska kokande sten. Zeoliter är ett samlingsnamn för en grupp naturliga och syntetiska mineral med en öppen kristallstruktur. De består i huvudsak av aluminiumsilikat och omfattar cirka 60 naturligt förekommande mineraler och ett hundratal syntetiska motsvarigheter. Zeoliterna innehåller mängder med nanometerstora porer och kanaler och kan användas som katalysatorer, jonbytare och som adsorbenter. Genom att zeoliterna genomkorsas av så många porer får de en kolossalt stor intern yta; ett gram av en zeolit kan ha ungefär lika stor yta som en halvfotbollsplan!

Minimalyta: En minimalyta är sådan att den minimerar ytans area och energi. I dagligt liv kan man enkelt tillverka minimalytor genom att göra såpbubblor på figurer av ståltråd. Den minimalyta som kallas G-ytan består av en kontinuerlig yta som ständigt växlar mellan konkava och konvexa områden. G-ytan har kubisk symmetri, vilket innebär att den precis som en kub ser likadan ut från tre olika håll.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Junliang Sun, forskarassistent i strukturkemi, Berzeliicentrum EXSELENT för porösa material, Stockholms universitet, mobil 070-036 3822, e-post: junliangs@struc.su.se.

Xiaodong Zou, professor i strukturkemi, Berzeliicentrum EXSELENT för porösa material, Stockholms universitet, tfn 08-16 23 89, mobil 076-216 8820, e-post: zou@struc.su.se.

För bilder på ITQ-37, se http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6936&a=61180.

Ett litet antal katters serum har undersökts i USA, där halten av PBDE var betydligt högre än hos människa.

I en svensk studie vid Stockholms universitet i samarbete med SLU har man undersökt 138 katters serumprover som var insända för tyroxinanalys till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala.

Man fann att PBDE-halterna var 50 gånger högre hos dessa katter än hos vuxna svenskar, men betydligt lägre än hos katterna i den amerikanska undersökningen. Det senare beror på att man exponeras för mer flamskyddsmedel i USA än i Sverige. Man såg dock ingen skillnad i nivåer av PBDE mellan katter med och utan giftstruma.

Katters blod innehåller alltså mer PBDE än människors, vilket kan bero på katters sämre förmåga att omvandla ämnet. En troligare orsak är att katter exponeras för mer av dessa ämnen via foder och damm.

Små barn kryper på golvet och stoppar saker i munnen, vilket gör att de utsätts för mer miljögifter än vuxna. Katter rör sig på liknande sätt i samma miljö, vilket antyder att katter skulle kunna vara indikatorer för förekomsten av organiska miljöföroreningar inomhus.

Kontaktinformation
Bernt.Jones@kv.slu.se, 018-67 16 20
Svensk veterinärtidning 4/2009, http://www.kv.slu.se/?sve=1

Plommonvecklare, Grapholita funebrana, är en fjäril som lägger ägg i plommonkart och dess larver gräver gångar i frukten. Skadorna kan ibland bli mycket omfattande.

Forskare vid SLU i Alnarp har nu testat den miljövänliga, feromonbaserade förvirringstekniken mot plommonvecklare i ett koloniområde i Malmö.

Det visade sig att metoden kan minska antalet angripna plommon. För bästa resultat måste dispensrarna, plastband fyllda med feromon, hängas upp före blomningen, både i plommonträden och i omkringliggande vegetation.

Tidigare har även äppelvecklaren bekämpats framgångsrikt i ett koloniområde i Norrköping.

Feromoner är kemiska signalsubstanser som fungerar som budbärare mellan individer av samma art. Sexualferomoner gör det möjligt för insektshannar att hitta honor inför parningen.

Med syntetiska sexualferomoner som placeras invid odlingen förvirras hannarna och parningen störs.

Kontaktinformation
Peter.Witzgall@ltj.slu.se, 040-41 53 07,
Växtskydd i Alnarp, http://www.vaxtskyddalnarp.se/Nyhetsbrev.htm,
Doftsignaler ersätter insekticider, http://www.slu.se/?id=551&puff=58

Att äta mycket fullkorn anses vara bra för hälsan, framför allt för att minska risken att drabbas av diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. I epidemiologiska studier har det emellertid varit svårt att skatta hur mycket fullkorn människor får i sig.

Nu har forskare vid SLU hittat användbara biomarkörer, som kan användas för att ge en mer objektiv bild av hur stort intaget är. Det rör sig om alkylresorcinoler, en grupp av fenoliska ämnen, som bara finns i de yttre delarna (kliet) av råg- och vetekärnor, och inte i det vita mjölet eller i andra vanliga livsmedel. De tas till stor del upp hos människa och de, eller deras nedbrytningsprodukter, går att mäta i blod och i urin.

Forskarna har utvecklat en analysmetod för att kunna hitta alkylresorcinoler i små provmängder av blod. De försökspersoner, som blivit tilldelade fullkorns- och kliprodukter, visade ökade halter i blodet. Biomarkörerna ger framför allt ett mått på fullkornsintag som ligger nära i tiden, men hos individer som regelbundet äter fullkornsprodukter flera gånger om dagen kan de också spegla långtidseffekten.

Avhandlingen

Fullkorn mätbart i mat och blod

Biomarkörer för koll på fullkornsintag,

Kontaktinformation
Rikard.Landberg@lmv.slu.se, 018-67 20 46

Stadsbor behöver komma ut i naturen, även i renodlade slättbygder, där det annars är svårt att undvika de asfalterade vägarna.

På senare år har därför några skånska kommuner betalat markägare för att de ska skapa så kallade ”beträdor”. Dessa består av en vallinsådd remsa längs åkerkanterna, där det är möjligt att vandra eller rida. För en rikare upplevelse på dessa grönstråk är det bra med olika långa rundor och speciella mål, t.ex. en gravhög eller en pilvall.

Beträdorna ska helst också hysa en mångfald av insekter och växter, och gärna fungera som korridorer i vilka vissa djur förflyttar sig. Med ett rikt växt- och djurliv ökar också upplevelsen för flanören.

Preliminära resultat från ett projekt vid SLU i Alnarp visar emellertid att den biologiska mångfalden inte verkar gynnas nämnvärt av nuvarande gräsbevuxna grönstråk. Forskarna har inventerat olika beträdor i Staffanstorp, Lund och Alnarp.

De arter man hittade av fjärilar, humlor och växter var ofta inte så sällsynta. Artrikedomen var dock bättre där gräset inte klipptes så ofta.

Man kan förbättra förutsättningarna för biodiversitet i beträdorna genom att så in ängsfröblandningar och plantera träd och buskage. Man kan också ordna för parallella användningar, t.ex. att man rider till vänster, promenerar till höger och har lite högre vegetation i mitten.

Mer data kring besökstryck, användning och vegetationsutbredning kommer att samlas in, och designförslag och generella riktlinjer för beträdor kommer att utarbetas.

Kontaktinformation
Mats.Gyllin@ltj.slu.se, 040-41 55 37, Multifunktionella beträdor som ett instrument för strategisk landskapsplanering – förslag till design och implementering i det tätortsnära landskapet, http://www-greenways.slu.se/

Sjöar i varmare geografiska lägen varierar mer än sjöar på kallare platser, och av det följer att vi i ett varmare klimat kan förvänta oss mer varierande vattenkvalitet. Det har forsk­are vid SLU i Uppsala visat med hjälp av klimatdata och data från fler än tusen skogssjöar, vilka ingår i den nationella miljöövervakningen.

Sjöarnas halter av kväve, organiskt kol och kisel, samt pH, är direkt kopplade till solens årscykel, som kan beskrivas med luftens minimum-, medel- och maximumtemperatur. Ett enklare mått är växtsäsongslängden, som i sjöarna motsvarar den isfria tiden.

Ju mindre skillnaderna mellan högsta och lägsta temperatur är, desto mer varierar växtsäsongslängden, och därmed även vattnets kvalitet. Ett typiskt exempel var år 2000 då växtsäsongen var ovanligt lång och vattnets kvalitet ovanligt variabel. Mälarens vatten, exempelvis, tjänar som dricksvattenkälla för Stockholm, och när det utsätts för fluktuationer i både växtsäsongslängd och tillrinning får det försämrad kvalitet. Det gäller alltså att anpassa samhällets vattenförsörjning till dessa återkommande variationer.

Kontaktinformation
Gesa.Weyhenmeyer@vatten.slu.se, 018-67 31 06
Increasing dissimilarity of water chemical compositions in a warmer climate, http://publikationer.slu.se/Filer/09WeyhenmeyerGBC.pdf

Stafylokockerna etablerar sig på barnets hud och slemhinnor direkt efter förlossningen. Hos friska vuxna och barn lever dessa bakterier vanligen i samklang med värdorganismen. Men hos sjuka vuxna eller för tidigt födda barn kan de orsaka blodförgiftning.

Forskarna tror att de hårliknande utskotten på bakteriernas yta, som nu har identifierats, fungerar som verktyg för att fästa vid barnets celler och därmed orsaka infektionen. I studien har forskarna också funnit att det bakteriedödande ämnet LL37 – som bland annat finns i huden – kan hämma bakteriens tillväxt och sannolikt är av stor betydelse för att bakteriefloran ska hålla sig på en stabil nivå och inte växa okontrollerat.

– En av drivkrafterna bakom vår forskning är att öka kunskapen om bakteriens sjukdomsframkallande förmåga. Men också att förstå hur barnet kan skydda sig mot angrepp, bland annat genom att öka det kroppsegna försvaret, säger Giovanna Marchini, docent vid Karolinska Institutet och verksam som överläkare på nyföddhetssektionen vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Hon understryker att människan under evolutions gång utvecklat välfungerande samlevnadsformer med vissa mikrober. Så bildar exempelvis våra vanligaste tarmbakterier det K-vitamin som vi dagligen behöver och som är viktig för blodets förmåga att koagulera. Bakterier bidrar även till ett fungerande immunförsvar. På senare år har forskning kring dessa ”nyttiga” bakterier blivit allt mer intensiv och bland annat gett upphov till den så kallade hygienteorin.

– Det finns tankar om att gånga decenniers jakt på sjukdomsalstrande bakterier lett till att vi idag lever för rent, vilket bidragit till att allergier och vissa andra vällevnadssjukdomar ökat dramatiskt. Utöver att vi vill förhindra att små barn drabbas av infektioner är det en spännande utmaning att försöka förstå vilka hälsoaspekter dessa små runda, tofsiga hudinvånare kan tänkas ha, säger Giovanna Marchini.

Publikation: “Staphylococcus epidermidis isolated from newborn infants express pilus-like structures and are inhibited by the cathelicidin-derived antimicrobial peptide LL37”, Annika Nelson, Kjell Hultenby, Éva Hell, Hilde M Riedel, Hjalmar Brismar, Jan-Ingmar Flock, Joachim Lundahl, Christian G Giske & Giovanna Marchini, Pediatric Research, Epub ahead of print 22 april 2009. PMID: 19390494.


För frågor ytterligare, kontakta:

Docent, överläkare Giovanna Marchini
Institutionen för kvinnors och barns hälsa
Tel: 08-5177 38 17
Mobil: 070-771 20 99
E-post: giovanna.marchini@karolinska.se

Doktorand, läkare Annika Nelson
Institutionen för kvinnors och barns hälsa
Tel: 08-517 738 18
Mobil: 073-649 45 81
E-post: annika.nelson@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

När det gäller det nationella beslutsfattandet visar Pia Skott hur beslutet att inrätta det individuella programmet var en del av den gymnasiereform som riksdagen beslutade om i början av 1990-talet.

– Beslutet byggde på erfarenheterna av grundskolan och arbetet med arbetslösa ungdomar och iv sågs som en nödvändighet för att kunna åstadkomma en gymnasieskola för alla, säger hon.

Tio år senare återkom frågan. En utredning föreslog 2002 att programmet skulle avskaffas för att eleverna i stället skulle integreras i de ordinarie grupperna. Förslaget väckte sådant kraftigt motstånd under remissomgången att regeringen 2004 beslutade att behålla programmet. Den nya regering som tillträdde 2006 tillsatte på nytt en utredning, som nu alltså föreslagit ett avskaffande av programmet, med en ny protestvåg som följd. Mönstret följer det tidigare-

– Orsaken till att frågan om det individuella programmet är så svårlöst bottnar i att det rör sig om ett pedagogiskt dilemma, som har att göra med visionen om en skola för alla, som inte går att lösa, utan endast hantera, säger hon.

Pia Skott har också studerat genomförandet av det individuella programmet i en kommun under en tioårsperiod. Studien belyser arbetssättet i relation till den heterogena elevgruppen på det individuella programmet, liksom betydelsen av samspelet mellan lärare, lokala politiker och tjänstemän för hur arbetet med genomförandet framskrider. När nationella visioner beslutas, ersätter de i samma sekund de tidigare.

När de skall genomföras möter de en praktik som skall ställa om hela sitt sätt att arbeta – reformer från det förflutna lever kvar och påverkar hur det blir. Samtidigt påverkar varje beslut på nationell nivå förutsättningarna för arbetet.

– En förklaring till programmets eventuella misslyckande går att finna i den nationella utbildningspolitiken som sådan. Sammantaget visar avhandlingen att regeringen nog gör klokt i att bryta ut det individuella programmet ur gymnasiepropositionen och hantera frågan ur ett bredare perspektiv, säger hon.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Pia Skott, tel: 08-33 47 19, 070-774 71 95, pia.skott@ped.uu.se

Förr i tiden gav religionen och traditionen vägledning till hur man skulle göra för att lyckas med sin relation. Idag har de traditionella auktoriteterna mist sin betydelse. Däremot, menar Sara Eldén, skapas nya ”manus” som moderna par förhåller sig till när de arbetar på att förbättra sitt förhållande. Ett av dessa manus skrivs av populärterapeuter i självhjälpsböcker, tv-program och tidningar.

Jämlikhet, trygghet och respekt är populärterapeuternas ledord för en lyckad parrelation. Problemet uppstår, enligt Sara Eldén, när terapeuterna ska hjälpa paret att reda ut sina bekymmer.  

– Terapin går ut på att parterna ska leta efter fel och beteenden hos sig själva som går att förändra, säger hon.

Att hitta fel hos den andre, som exempelvis att mannen inte drar sitt strå till stacken i hushållsarbetet, är inte en framkomlig väg menar dagens terapeuter. Det innebär att frågan om ojämn arbetsfördelning aldrig kommer upp på bordet.

Lösningen på parets problem i populärterapeutiska tv-program får därför ofta som konsekvens att mannen och kvinnan i själva verket närmar sig de stereotypa könsrollerna.

Däremot har Sara Eldén sett andra tendenser i tv-tittarnas diskussionsforum på webben som brukar vara kopplade till programmen.

– I tittarnas diskussioner utmanas populärterapeuternas lösningar, säger Sara Eldén. Här pekar kvinnorna, för det är nästan bara kvinnor som deltar, på att det är just den ojämlika fördelningen av hushållsarbetet som är det stora problemet.

Trots att Sara Eldén är skeptisk till mycket i den nya vågen av populärterapeutiska program ser hon också mycket som är positivt. Bland annat har de gett legitimitet åt frågor som anses vara ”typiskt kvinnliga”.

– TV-programmen har helt klart varit en katalysator och i den diskussion som förs på webbforumen finns en potential att frågan om jämlikhet i hemmen politiseras.

Kontaktinformation
För mer information och recensionsex tala med Sara Eldén. Hon nås på telefonnummer 0708-75 60 75 eller sara.elden@soc.lu.se
Hon disputerade den 17 april med avhandlingen Konsten att lyckas som par. Populärterapeutiska berättelser, individualisering och kön.

– Detta innebär att det blir otroligt mycket enklare att framställa patientegna vävnader, säger Gunnar Kratz, professor i plastikkirurgi och ledare för forskargruppen.

Resultaten av gruppens forskning publiceras nu i tre samtidiga vetenskapliga artiklar.

Ben, brosk och kärl är viktiga ingredienser i rekonstruktiv kirurgi, där det handlar om att återskapa skadade vävnader. Mindre frakturer kan läka spontant men för större benskador och broskskador krävs att man transplanterar vävnad från andra delar av patientens kropp.

Flera olika strategier har prövats för att i stället kunna odla fram kroppsegen vävnad från stamceller, bland annat de som finns i benmärgen. Dessa celler är dock besvärliga att både samla in, odla och lagra. Jämfört med dem har bindvävsceller från huden stora fördelar. Oftast räcker det med en liten biopsi för att få tag i en tillräcklig mängd celler.

– De är kroppens ”ogräsceller”, väldigt enkla, lätta att samla in och utveckla till den celltyp man önskar. De är också mycket lämpliga för att bygga upp en personlig cellbank, säger Gunnar Kratz.

Tillsammans med sina kolleger har han tagit fram en teknik för att med bindvävsceller som utgångspunkt odla fram ben-, brosk- och endotelceller (som bygger upp blodkärlens innerväggar). Dessa bildar sedan hela vävnader i en byggställning av gelatin. Nu pågår förberedelser för att transplantera sådana färdiga vävnadsbitar i försöksdjur.

I studierna har forskargruppen hämtat bindvävsceller från frisk hud som blivit över efter bröst- och bukplastik. Som jämförelse användes fettstamceller (preadipocyter). För att säkerställa att förvandlingen inte berodde på sammansmältning mellan olika celler, användes också kulturer av bindvävsceller klonade från en enda cell.

Cellkulturerna odlades i fyra olika miljöer optimerade för ben, brosk, fett och endotel. Efter två till fyra veckor hade bindvävscellerna producerat brosk- och benmassa och endotel i högre grad än fettstamcellerna. Cellerna uppvisade ett flertal funktioner som normalt endast den ”nya” celltypen gör. Cellerna kunde även användas för att bygga upp tredimensionella vävnader, skapa kapillära nätverk och så vidare.

Studierna är de första i världen där man kunnat visa att bindvävsceller från hud hos människa kan differentieras till andra så kallade fenotyper och bilda andra typer av vävnad.

– Drömmen är att kunna få bindvävsceller på plats i kroppen att utvecklas till specifika celltyper, exempelvis till benceller vid ett benbrott, säger Gunnar Kratz.


Aktuella artiklar:

Engineering three-dimensional cartilage- and bone-like tissues using human dermal fibroblasts and macroporous gelatine microcarriers. Pehr Sommar, Sofia Pettersson, Charlotte Ness, Hans Johnson, Gunnar Kratz, Johan P.E. Junker, Journal of Plastic, Reconstructive & Aesthetic Surgery 2009 Mar 28

Adipogenic, chondrogenic and osteogenic differentiation of clonally derived human dermal fibroblasts, Johan P E Junker, Pehr Sommar, Mårten Skog, Hans Johnson, Gunnar Kratz
Cells, Tissues, Organs, In Press

Human Dermal Fibroblasts: a Potential Cell Source for Endothelialization of Vascular Grafts. Lisa K Karlsson, Johan PE Junker, Magnus Grenegård, Gunnar Kratz. Annals of Vascular Surgery, Accepted.

Kontaktinformation
Kontakt:

Gunnar Kratz, professor i plastikkirurgi, 013-225778, 070-3410224, gunnar.kratz@liu.se
Johan Junker, doktorand, 013-224485, 070-7201004, johan.junker@liu.se

Ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet har sedan början av 60-talet prövat stora grupper av 13-åringar med ett och samma intelligenstest. Prövningarna har skett med ungefär fem års mellanrum. Proven består av ett induktivt-logiskt, ett verbalt samt ett spatialt test.

Den senaste undersökningen, som redovisas i det nya numret av Pedagogisk Forskning i Sverige, visar att dagens tonåringar når klart bättre resultat på det logiska testet än för femtio år sedan. Detta är positivt eftersom den logiska faktorn är avgörande för prestationerna i matematik.

– Vad gäller elevernas möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen i matematik finns alltså  inget som pekar på att förutsättningarna försämrats bland eleverna under senare decennier, säger professor Allan Svensson vid institutionen för pedagogik och didaktik.

Nyligen har konstaterats att svenska elevers matematikkunskaper sjunker vid jämförelser med andra länder. Detta torde därför inte ha att göra med sämre begåvningsförutsättningar, utan snarare med faktorer som kursinnehåll, undervisningsmetodik, läromedel och lärarkompetens.

Utvecklingen är inte lika positiv vad gäller tonåringarnas verbala förmåga. Efter en ökning under 60-talet sjunker testvärdena sakta för att börja falla ännu kraftigare från 1985. Huvudsakligen beror detta på att testet är ett ordförrådsprov och många av de ord som ingår är relativt ovanliga i dagens svenska.

Analyserna visar också att det just är de ålderdomliga orden, som ”armod” och ”riklig”, som med tiden blivit svårare för tonåringarna, medan ord som ”separera” och ”attack” blivit lättare att klara för dem.

– Jag vågar påstå att elevernas ordförråd inte är mindre nu än på 60-talet men att det består av delvis andra ord. Dagens elever har därför inte sämre förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i svenska, säger Allan Svensson.

Även tonåringarnas spatiala förmåga, den så kallade rumsliga föreställningsförmågan, ligger högre nu än på 60-talet. Denna förmåga har dock avtagit något under de senaste decennierna, främst som en följd av pojkarnas svagare prestationer. Detta har i sin tur medfört att flickorna nu är bättre än pojkarna i detta test, medan situationen var den omvända för 50 år sedan.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Allan Svensson, tel: 031-7862434, 031-990919, 0705-113869, E-post: allan.svensson@ped.gu.se

– Eftersom de testmetoder som annars finns att tillgå är för komplicerade och dyra för de flesta vårdcentraler i exempelvis Afrika, medicinerar man mot malaria så fort en patient har feber. Med bättre diagnosverktyg riktas behandlingen till patienter som behöver den, säger professor Anders Björkman, som lett studien vid Karolinska Institutets forskningsenhet på Zanzibar i Tanzania.

Malaria RDT (Rapid Diagnostic Tests) är en relativt ny diagnosmetod, där man med hjälp av ett blodprov i fingret mäter förekomsten av protein som produceras av malariaparasiten Plasmodium falciparum. Testet kräver ingen komplicerad laboratorieutrustning eller utbildning och används redan på många håll. Den studie som Anders Björkman med kollegor nu publicerar i tidskriften PLoS Medicine är den första utvärdering som gjorts på bred front i klinisk verksamhet. I studien ingick fyra vårdcentraler på Zanzibar. Data från 1887 vuxna och barn, som alla hade haft feber under de senaste 48 timmarna, samlades in.

Deltagarna delades in i två grupper, där den ena gruppen fick genomgå en vanlig läkarundersökning och diagnostiserades med utgångspunkt från symptom och den andra även testades med RDT. Samtliga patienter som, oavsett metod, diagnostiserades med malaria fick behandling med så kallade ACT-preparat, vilket är moderna kombinationsläkemedel baserade på det kinesiska örtpreparatet Artemisinin.

När uppföljningen gjordes två veckor efter insatt behandling visade det sig att de patienter som testades med RDT i betydligt lägre utsträckning medicinerats med ACT. Andelen patienter i RDT-gruppen som fick ACT var 36 procent. Motsvarade siffra i kontrollgruppen var 85 procent. Däremot skrevs det ut mer antibiotika till gruppen som testades med RDT. Antalet återbesök på grund av att behandlingen inte upplevdes som fungerande av studiedeltagarna var också lägre i RDT-gruppen.

– Det här kan innebära en mindre revolution för vården av malariasjuka i de fattiga länder som är mest drabbade. Dessutom kommer kartläggningen av malariasjukdomens spridning på sikt att bli bättre, vilket i sin tur möjliggör nya och bättre kontrollstrategier, säger Anders Björkman.

Man räknar med att ungefär 300 miljoner människor varje år infekteras med malaria. Ungefär 1 miljon avlider årligen av sjukdomen eller i sviter efter den. Särskilt utsatta är barn under 5 år och gravida kvinnor i låg- och medelinkomstländer i Afrika och Asien. I arbetet med studien har även deltagit forskare vid Zanzibar Malaria Control Programme, Läkare utan gränser, Nordic School of Public Health samt WHO.

Publikation: ”Influence of Rapid Malaria Diagnostic Tests on treatment and health outcome in fever patients, Zanzibar – A crossover validation study”, Mwinyi I. Msellem, Andreas Mårtensson, Guida Rotllant, Achuyt Bhattarai, Johan Strömberg, Elizeus Kahigwa, Montse Garcia, Max Petzold, Peter Olumese, Abdullah Ali & Anders Björkman, PLoS Medicine, vol 6(4), 27 april 2009.

För frågor, kontakta:

Infektionsläkare, med dr Andreas Mårtensson
Mobil: 073-9511808
E-post: Andreas.Martensson@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning och bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se