Brösttumörer är den vanligaste typen av tumörer hos tikar, liksom hos kvinnor. Helena Wensman har i sitt doktorsarbete undersökt spontant uppkomna juvertumörer hos hundar. Eftersom hundar är genetiskt mer lika människor än de vanligen använda laboratoriemösssen är de bättre modelldjur för bröstcancerforskning.
Av särskilt värde för humanmedicinen är de grundläggande studierna av vissa typer av tumörer som är mycket ovanliga hos människa, men väldigt farliga.
Hos hundar förekommer en mängd olika typer av juvertumörer och denna mångfald har förbryllat forskare i många decennier. De flesta juvertumörer är karcinom, vilket innebär att de har en vävnadsstruktur som liknar den i mjölkkörtlar. Det finns också en ovanligare tumörform, sarkom, som består av stödvävnadslika celler, t.ex. ben-, brosk-, bindvävs-, och muskeltumörer. Att t.ex. brosk- och bentumörer uppträder i juver har varit något av ett mysterium.
På senare år har det framkommit att tumörer till viss del består av celler med stamcellsegenskaper, så kallade tumörstamceller. Gemensamt för vanliga stamceller och tumörstamceller är bland annat förmågan att bilda dotterceller med helt andra egenskaper och med helt andra gener aktiva, något som kallas plasticitet. Tumörstamceller skulle kunna vara orsaken till den mångfald som ses bland juvertumörer.
Syftet med Helena Wensmans avhandling var att få kunskap om tumörcellers plasticitet, dvs. förmåga att slå på och stänga av gener.
När Helena Wensman jämförde tre juvertumörer – två sarkom (en bentumör och en bindvävstumör) och ett karcinom – visade det sig att sarkomen var mer plastiska och visade större mångfald än karcinomet. Särskilt stamcellslika egenskaper fann hon hos bentumörens celler.
Helena Wensmans följande studier grundade sig på att det står mer och mer klart att gener och fenomen som är viktiga i tidig fosterutveckling även har en mycket framträdande roll i tumörutveckling.
Här undersökte hon två viktiga genfamiljer; ”benutvecklingsproteiner” (bone morphogenetic proteins) (1) och s.k. homeobox-gener (2). När hon jämförde två grupper av sarkom (även denna gång bentumörer och bindvävstumörer) med en grupp karcinom visade det sig att det fanns flest aktiva fosterutvecklingsgener i sarkomen. Dessa gener verkar normalt i och på stamceller i embryot och resultaten tyder således på att sarkom har fler tumörstamceller än karcinom.
Att det fanns många aktiva homeobox-gener i sarkomen, särskilt i bentumörerna, var en mycket intressant upptäckt. Med tanke på vad som redan är känt om homeobox-genernas funktion, är Helena Wensmans slutsats att benet i bentumörerna bildas på samma sätt som ansiktets ben. En annan intressant upptäckt var att det fanns aktiva s.k. neurallistgener i sarkomen, bland annat sådana som normalt finns i nerver och tänder. Neurallistceller är en viktig komponent i bildandet av ansiktets ben, men i fosterutvecklingen ger de också upphov till ett mycket varierat utbud av vävnad såsom nerver, tänder och pigmentceller. Sammantaget ger dessa upptäckter nya insikter om bakgrunden till den stora mångfalden av juvertumörer.
Flera homeobox-gener som identifieras i avhandlingen har inte studerats i tumörer tidigare. Andra homeobox-gener förknippas dock med tumörspridning (metastasering) och fortsatt forskning kan öka förståelsen för hur tumörer sprider sig. Detta förbättrar i sin tur möjligheterna att ta fram nya behandlingar mot elakartade tumörer.
1) Benutvecklingsproteiner är viktiga vid tidig fosterutveckling, utveckling av juver och benbildning.
2) Homeobox-generna är en av de allra viktigaste gengrupperna i fosterutvecklingen. De utför planritningen, ser till att armar och ben hamnar på rätt plats och styr bildandet av flertalet organ, inklusive bröst/juver.
—————————–
Fil mag Helena Wensman, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU, försvarar sin avhandling Differences in plasticity and expression of development genes in canine mammary carcinomas and sarcomas.
Tid: Onsdag den 29 april 2009, kl. 09.15
Plats: Sal O, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Pierre Savagner, Montpellier Cancer Research Institute, Montpellier, Frankrike
Kontaktinformation
Mer information: Helena Wensman, 018-67 28 20, Helena.Wensman@afb.slu.se
Ringmaskarna som Christer Erséus, doktoranden Daniel Gustavsson och deras amerikanske kollega studerat är identiska till sitt utseende. De har ända sedan de första gången beskrevs tagits för samma art, och de lever också tillsammans i sötvattensmiljöer i Nordamerika, Sverige och övriga Europa.
Men när forskarna studerade maskarna med hjälp av utvecklade metoder för DNA-analyser, upptäckte de att masken i själva verket är två. De båda maskarterna skiljer sig i en av de undersökta generna med hela 17 procent – vilket är dubbelt så mycket som motsvarande skillnad mellan människa och schimpans.
Forskningsresultaten, som publiceras i tidskriften Molecular Phylogenetics and Evolution, kan få stora konsekvenser. Maskarna används till exempel flitigt som testdjur för miljögifter vid laboratorier runt om i världen.
–Olika arter har olika egenskaper. Om det skulle visa sig att dessa båda arter skiljer sig åt när det gäller tolerans mot vissa gifter, kan jämförelser mellan olika studier bli svåra att göra, säger Christer Erséus.
Men när den utvecklade DNA-tekniken prövas allt mer inom olika djurgrupper kan det enligt Christer Erséus leda till att vår uppfattning om jordens artmångfald måste revideras.
–Totalt sett kan det handla om en tiopotens större artmångfald än vi hittills trott, säger han.
Den nya maskarten har ännu inte fått något namn, eftersom man inte bestämt vilken av de två som ska knytas till det gamla namnet, Lumbriculus variegatus.
Kontaktinformation
Kontakt:
Christer Erséus, professor Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
031-786 3645
0703-576713
christer.erseus@zool.gu.se
Bilden överst: masken Lumbriculus variegatus. Foto: Biopix.
Sedan tre år tillbaka driver SVA tillsammans med frivilliga krafter runt om i landet det så kallade Kustnätverket: en sammanslutning av bland annat jaktvårdskonsulenter från Jägareförbundet samt fiskare och kustbor. Människor som närmast dagligen är ute i naturen och har öga för djurrelaterade förändringar och händelser kring våra kuster.
Jonas Malmsten, biträdande statsveterinär på SVA, har arbetat med Kustnätverket sedan start.
– Vi ville ha bättre övervakning av sjukdomshändelser längs kusterna, det är ofta därifrån de första rapporterna kommer när en ny smitta upptäcks i landet.
I veckan träffades representanter ur nätverket på en årlig informationsdag på SVA.
Bo Bergström, ekozoolog som har arbetat både med grundforskning och förvaltningsrelaterad forskning i nordiska, arktiska och antarktiska havsområden i trettio år, tycker att Kustnätverket är ett bra initiativ.
– Det är fantastiskt bra. Det behövs ett forum, och det är såhär man ska göra. Man ska samla intressenterna och dra nytta av vår kunskap.
Allmänheten viktig
Sverige med sina stora och delvis glesbebyggda ytor behöver utveckla befintliga nätverk för att upptäcka sjuka djur i naturen. Här spelar allmänheten en viktig roll, men få vet hur man ska agera när man stöter på ett sjukt eller dött djur.
Och det är just bättre rapportering som Jonas Malmsten och Kustnätverket är ute efter.
– Vi vill att de boende i kustlänen ska veta att det finns representanter som kan rapportera avvikande händelser till SVA. Med hjälp av nätverket hoppas vi också att de som ofta kommer i kontakt med kustlevande djur kan bli ännu bättre på att göra en egen första bedömning, säger Jonas Malmsten.
För mer information om Kustnätverket, kontakta Jonas Malmsten, 018-67 40 00.
Sammanlagt intervjuades 24 församlingsbor och 24 präster; män och kvinnor i åldrarna 25-65 år. Intervjufrågorna berörde livsupplevelser och livsåskådning, samt religiositet, kyrkan och kyrkans verksamhet.
– De berättade alla om åtskilliga existentiella, andliga och religiösa upplevelser, som exempelvis att känna sig intensivt levande, att känna frid i naturen och närheten av en avliden anhörig. Skillnaden var att präster ofta tolkade sina upplevelser i traditionella, religiösa termer, säger Elisabeth Arborelius.
Hon berättar vidare att beträffande kyrkan så hade församlingsbor sinsemellan likartade åsikter och gav uttryck för en bred syn på religiositet – att det går att beskriva en person som religiös, troende och kristen på många olika sätt. Men att flertalet uppfattade gudstjänster som stela och svårtillgängliga och önskade sig en präst som var på samma nivå som de själva, och inte satte sig över människor.
Studien visade också att prästgruppen bestod av två grupper: dels präster med högre och lägre grad av mottagarinriktning, inriktade på att möta människor i deras livsfrågor och på att acceptera och bejaka deras erfarenheter på en jämbördig nivå, och dels präster med högre och lägre grad av sändarinriktning, som poängterade kyrkans missionsuppdrag, att föra ut den kristna tron.
– Resultaten speglar en spänning i kyrkosyn mellan en kyrka där man främst eftersträvar att tillmötesgå de behov människor har, och en kyrka med ett missionsuppdrag där man stävar efter att föra ut den kristna tron, säger Elisabeth Arborelius och tillägger att församlingsborna hade i stort sett genomgående en mottagarorientering som motsvarades av ungefär halva prästgruppen.
Elisabeth Arborelius lyfter också fram att om hälften av kyrkans präster har en inriktning som församlingsbor inte är intresserade av och inte frågar efter kan detta vara ett problem för kyrkan.
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Elisabeth Arborelius, vid teologiska institutionen, Systematisk teologi med livsåskådningsforskning
08-55 60 36 07, 070-766 18 02 eller Elisabeth.Arborelius@teol.uu.se
Torka och svält, sjuka barn och matköer i flyktingläger. Bilden av Etiopien som etsat sig fast i västvärldens medvetande är att naturkatastrofer ligger bakom att så många barn dör innan de har blivit fem år gamla. Men sanningen är att nästan hälften av de barn som dör på den etiopiska landsbygden skulle överleva om de fick samma möjligheter som barnen i städerna. Tillgång till rent vatten och möjlighet till vård är det som betyder mest.
Kunskapen om hälsoläget i ett land måste ligga till grund för planering av sjukvård och samhällsbyggnad. I ett land som Etiopien, där folkbokföringen fortfarande är bristfällig, kan registrering av ett begränsat urval av befolkningen utgöra ett viktigt underlag för statistik över dödlighet och dödsorsaker.
Det är sådan registrering som resultaten i denna avhandling bygger på. Sedan 1987 har Umeå universitet i samarbete med Addis Ababa universitet drivit en fältstation för att studera sjukdoms- och dödorsaksmönstret i nio landsbygdsbyar och en stad i centrala Etiopien. Avhandlingen fokuserar på barnens situation och visar på tydliga skillnader mellan stad och landsbygd i chanserna att överleva, en kunskap som i sig är nödvändig för planering av samhällets hälsoinsatser. Genom att dessutom ge föräldrar på landsbygden kunskap om de vanligaste dödsorsakerna och enkla förebyggande åtgärder såsom vikten av att koka dricksvattnet, kan barnens chanser att överleva ökas.
Anders Emmelin är uppvuxen i Lund, Skåne, men flyttade till Umeå redan 1977 för studier vid den då nystartade hälso- och miljövårdsutbildningen. Han är lärare, och sedan 1995 studierektor, vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap.
Fredag 24 april försvarar Anders Emmelin, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap, sin avhandling med titeln ”Counted – and then? Trends in child mortality in an Ethiopian demographic surveillance site”.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal 135, allmänmedicin, by. 3A, NUS. Fakultetsopponent är professor Tord Kjellström, Australian National University och Folkhälsoinstitutet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-21131
Kontaktinformation
Anders Emmelin nås via mobiltelefon 070-203 47 59 eller e-post anders.emmelin@epiph.umu.se.
Det är en moralisk och politisk fråga som berör många människor och orsakar starka känslor, säger Cornelis Dekker som nyligen disputerat i tema Teknik och samhälle vid Linköpings universitet.
Fosterdiagnostik görs tidigt under graviditeten för att upptäcka vissa missbildningar och sjukdomar hos fostret som orsakas av bland annat förändringar i kromosomerna. En eventuell diagnos kan innebära att graviditeten avbryts genom abort. År 2004 genomfördes 350 sådana aborter i Sverige.
Cornelis Dekker menar att det finns all anledning att föra etiska samtal om fosterdiagnostik, i en öppen dialog som engagerar både allmänhet och experter. Det skulle kunna skapa förståelse för olika ståndpunkter, ett bredare inflytande över hur frågan hanteras och legitimitet för de beslut som sedan fattas.
I avhandlingsarbetet har Cornelis Dekker studerat det offentliga samtalet om fosterdiagnostik i Nederländerna och Sverige mellan 1989 och 2006. Han konstaterar att diskussionen dominerades av experter i bägge länderna och dessutom var svår att föra i traditionella medier.
I Nederländerna har ett slags lekmannakonferenser eller rådslag hållits för att involvera även allmänheten i svåra etiska frågor, som till exempel stamcellsforskning.
– Sådana rådslag skulle kunna skapas för att diskutera även fosterdiagnostik. I Sverige, som inte har samma tradition att involvera lekmän i debatten, skulle en internetsajt för kommentarer och debatt som newsmill.se kunna fylla en liknande funktion, menar Cornelis Dekker.
Debatten om fosterdiagnostik var livligare i Nederländerna än i Sverige.
– De holländska myndigheternas rekommendationer var tydligare än i Sverige och väckte därmed mer debatt, förklarar Cornelis Dekker.
Olika principer lyftes fram i de bägge ländernas debatt. I Sverige hänvisade man gärna till fostrets människovärde och det liv man själv skulle vilja leva, medan fostrets och det mänskliga livets skyddsvärde var ett viktigt argument i den holländska debatten. Där har fosterdiagnostik även uppfattats som en medikalisering av graviditeten.
För att analysera debatten har Cornelis Dekker utgått från filosofen Immanuel Kants teori om omdömesförmågan.
– Han är till stor hjälp eftersom han utgår även från den andres perspektiv. Dessutom uppmanar han oss att bedöma om våra skäl är goda skäl och följa principer som gäller alla.
Avhandlingen lades fram den 27 mars 2009 vid Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Cornelis Dekker, 013-13 12 57, 0733-18 57 64, cornelis.dekker@liu.se
– Utsläppen av bromerade dioxiner vid sådana här bränder är i flera fall betydligt högre än utsläppen av klorerade dioxiner, som generellt anses vara ett stort problem vid okontrollerade bränder. Vid en TV-brand som vi undersökt var utsläppen av bromerade dioxiner mellan 10 000 och 100 000 gånger högre än utsläppen av klorerade dioxiner säger Staffan Lundstedt, forskare vid kemiska institutionen.
Forskningsprojektet har genomförts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (tidigare Räddningsverket) för att ta reda på vad som händer med bromerade flamskyddsmedel vid brand. De bromerade ämnena kan läcka från material och produkter under deras normala livscykel, men vid en brand ökar risken för att ämnena släpps ut till omgivningen. Dessutom kan andra bromerade ämnen bildas vid en brand, såsom bromerade dioxiner. Dessa verkar ha samma giftighetsmönster som de mer studerade klorerade dioxinerna, vilket betyder att de är cancerogena och hormonstörande och kan ge försämringar på reproduktionssystem och immunförsvar.
– Vid en brand utsätts den närmaste omgivningen, inte minst räddningstjänstens personal, av höga halter bromerade dioxiner. Ämnena kan tas upp och lagras i kroppens fettvävnad och orsaka skador längre fram i livet, säger Staffan Lundstedt.
Det saknas dock kunskap om hur stabila de bromerade dioxinerna är i miljön, det vill säga om de lagras i miljön på samma sätt som de klorerade dioxinerna.
I forskningsprojektet har sot- och askprover samlats in i anslutning till ett flertal verkliga olycksbränder, där forskarna antagit att bromerade flamskyddsmedel funnits närvarande. Det handlar om två villabränder i Nynäshamn och Sävstaholm, en brand i en galleria i Södertälje, en brand i en industrilokal för återvinning av elektronikskrot i Norrköping och en brand på en deponi i Eksjö. Som jämförelse har även prover samlats in vid en avsiktlig TV-brand. Proverna har sedan analyserats för att ta reda på halterna av bromerade dioxiner, bromerade difenyletrar, tetrabrombisfenol-A och klorerade dioxiner. Resultaten visar att olycksbränder kan leda till betydande utsläpp av bromerade ämnen.
En del bromerade flamskyddsmedel har nyligen blivit förbjudna att använda i Europa, men stora mängder finns kvar i produkter och byggnader i vår omgivning. Dessutom används de fortfarande i stora mängder i andra delar av världen, till exempel i Japan och USA.
– Det behövs fortsatta studier om hur bromerade flamskyddsmedel påverkar folkhälsan och vår miljö. Det gäller inte minst vid bränder eftersom de bidrar till ökade utsläpp, menar Staffan Lundstedt.
Vid saneringsarbete efter bränder där bromerade flamskyddsmedel varit inblandade är det dessutom viktigt att veta vilka åtgärder som måste vidtas för att undvika att människor exponeras för ämnena.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Staffan Lundstedt, kemiska institutionen
Telefon: 090-786 66 54
E-post: staffan.lundstedt@chem.umu.se
Försurning av mark och vatten är ett av de största miljöproblemen i modern tid. Fortfarande visar en stor andel av våra svenska sjöar tydliga tecken på försurning, med en omfattande fiskdöd och en kraftigt minskad biologisk mångfald som följd.
Senare forskning har visat på ett tydligt samband mellan fiskdöd och tofsmygglarver, där ett minskat fiskbestånd kan leda till en explosion av tofsmygglarver i försurade sjöar.
Denna mygginvasion utgör nu grunden till ett unikt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet. Genom att undersöka de myggskelett som bevarats i sjöbottnarna, kan forskarna följa hur sjöns fiskbestånd påverkats och förändrats under de senaste århundradena.
– Det vi gör kan faktiskt liknas vid en tidsresa, där vi återskapar en sjös historia från tidigt 1800-tal och framåt. Genom att analysera förekomsten av tofsmyggans käkdelar och fastställa vilka myggarter som förekommer i bottensedimenten kan vi säga om mängden fisk har ökat eller minskat genom historien, om fisken har dött ut helt och försvunnit från sjön, och i grova drag berätta när olika fiskarter dött ut vid svår sjöförsurning, säger Fredrik Palm, doktorand och forskare vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Undersökningsmetoden gör det möjligt att studera försurningens effekter i sjöar där det inte tidigare skett någon provtagning, och där historiska uppgifter om fisksamhället saknas.
– Sådana studier gör det i sin tur möjligt att bestämma hur en biologisk återställning av en försurad sjö bör gå till, eftersom det avslöjar hur fisksamhället bör se ut om det ska kunna anses vara helt återställt, säger Fredrik Palm.
Metodens historiska perspektiv gör det också möjligt att kartlägga naturliga variationer i en sjös ekosystem. På så sätt kan forskarna se hur mänsklig påverkan som klimatförändringar, övergödning och försurning påverkar sjöarnas ekosystem.
Fredrik Palm genomför sina studier i Västra Götaland och Bohuslän, med speciellt fokus på Gårdsjöområdet i Ucklum, som i många årtionden stått i centrum för svensk försurningsforskning.
Kontaktinformation
Kontakt:
Fredrik Palm, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
031-786 3668
0703-75 66 68
fredrik.palm@zool.gu.se
Bilden föreställer tofsmyggans käkben, mandibel, som varierar i storlek från 0,1 till 0,3 millimeter. Käkbenen återfinns i sjöarnas bottnar, normalt från några få enstaka till uppåt 100 stycken per sedimentlager.
I avhandlingen jämförs två muslimskt profilerade skolor i Sverige med två muslimskt profilerade skolor i England. Studien visar bland annat att det i de två skolorna i England fanns ett betydligt större frirum för det muslimska. Där var det tillåtet att integrera islam i alla aktiviteter på skolan, i olika ämnen och under raster. Därmed var det, till skillnad mot situationen i de två skolorna i Sverige, tillåtet att kräva att muslimska flickor skulle bära hijab* och att införa regler som förbjöd flickor och pojkar att sitta bredvid varandra och leka med varandra under rasterna.
– Om de två muslimskt profilerade skolorna i England – hypotetiskt sett – hade ansökt om att få starta likvärdiga statsbidragsfinansierade skolor i Sverige, så hade de fått avslag på sina ansökningar, berättar Åsa Brattlund.
Anledningen till det är att skolorna inte skulle anses vara i enlighet med den svenska nationella läroplanen – kraven på att undervisningen ska vara icke konfessionell, att sådana regler som ställer krav på elevers och personals klädsel inte är tillåtna, att alla elever förutsätts delta i musik, bild och religionskunskap samt att det i Sverige inte får finnas normer och regler som reglerar umgänget mellan flickor och pojkar och mellan kvinnor och män.
Om de två muslimskt profilerade skolorna i Sverige hade ansökt om att få starta likvärdiga statsbidragsfinansierade skolor i England hade de, enligt Åsa Brattlund, antagligen också fått avslag på sina ansökningar, eftersom det hittills endast finns fyra grundskolor med statsbidrag.
– Även om skolorna hypotetiskt sett skulle beviljats statsbidrag skulle de antagligen få mycket svårt att rekrytera elever. Sannolikt skulle muslimska föräldrar i England ha uppfattat de två skolorna som sekulära skolor, som därmed inte skulle klara av att förmedla den moral och den disciplin som förväntades, säger hon.
Föräldrar skulle troligen ha reagerat över att flickor och pojkar i alla åldrar leker och umgås fritt med varandra. Dessutom skulle föräldrarna även ha reagerat över att de muslimska flickorna och de muslimska kvinnor som arbetade på de två muslimskt profilerade skolorna själva bestämde om de ville bära eller inte bära hijab.
*) Hijab är en traditionell klädsel för muslimska kvinnor. Den täcker huvudet, ansiktet eller kroppen, kallas ofta slöja och har funnits i många olika varianter i olika tider och på olika platser i världen.
Avhandlingens namn
What Role of God and National Curriculum in School life? A Comparative Study of Schools with a Muslim Profile in England and Sweden.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Åsa Brattlund, internationell pedagogik, Stockholms universitet, e-post asabrattlund@hotmail.com, asa.brattlund@mdh.se tfn 08-732 62 49 (hem), 016-15 34 83 (vidarekopplad till mobil).
Pressbild
Bild på Åsa Brattlund kan laddas ner från http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=61859.
I sitt avhandlingsarbete har Thérèse Hartman gjort en empirisk undersökning av en institution, som i sin antagning av studenter avsett att öka den etniska mångfalden. Studenternas och lärarnas intryck av undervisningen står i fokus.
– Resultatet av undersökningen visar att social och etnisk bakgrund osynliggörs; studenternas tidigare kunskaper, tänkesätt och erfarenheter räknas inte, ”alla stöps i samma form”. Förutsättningarna att lära sig en god svenska kan, enligt några av de intervjuade lärarna, vara avhängig studenternas sociala ursprung och modersmål, och på så vis kan studenternas sociala och etniska ursprung utgöra ett hinder i undervisningen. Studenternas sätt att uttrycka sig skriftligt och muntligt resulterar i att de antingen inkluderas eller exkluderas, och där kan klass och etnicitet ha betydelse, säger Thérèse Hartman.
Analysen är gjord med utgångspunkt ur ett feministiskt, jämlikhets- och demokratiskt perspektiv, med fokus på ”connected teaching” och ”banking
education”. Connected teaching är motsatsen till banking education, där läraren deponerar kunskap i studenterna, men äger kunskapen själv. Möjligheter till och utnyttjande av handlingsutrymme och frihetsgrader har också använts för att analysera självständighet och frihet i undervisningen, berättar Thérèse Hartman och fortsätter:
– Användningen av betyg och högskoleprov som urvalsgrund till statusprogram motverkar inte social snedrekrytering, utan gynnar särskilda grupper, det vill säga barn till välutbildade föräldrar. Lägger man därtill det som denna studie visar, nämligen att studenternas sociala och etniska bakgrund kan utgöra ett hinder i undervisningen framstår inte högskolan som en kraft för social förändring.
För mer information om avhandlingen se Uppsala universitets hemsida
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Thérèse Hartman, vid pedagogiska institutionen
018-471 19 95/ 73 63, 0739- 14 99 68, Therese.Hartman@ped.uu.se
Människan utsätts ständigt för nya kemikalier i sin miljö. Kemikalier som kan bli framtida miljögifter och miljöproblem. Intresset för hur kemikalier tidigt påverkar utvecklingen av nervsystemet har ökat då man ser en ökning av utvecklingsstörningar som ADHD, autism och vissa neurodegenerativa sjukdomar.
– Vi har undersökt de utvecklingsneurotoxiska effekterna av en typ av flamskyddsmedel, polybromerade difenyletrar (PBDE) och perfluorerade kemikalier (PFC), efter att nyfödda möss exponerats under den snabba utvecklings- och tillväxtperioden av hjärnan, säger ekotoxikologen Niclas Johansson, vid institutionen för fysiologi och utvecklingsbiologi.
PBDE används som flamskyddsmedel i bland annat textilier och elektronisk utrustning som datorer. PFC är samlingsnamnet för en grupp kemikalier som har ytaktiva egenskaper och som används för att bilda vatten-, fett-, och smutsavvisande ytor i bland annat impregnerat papper och textilier.
– Exponering under nyföddshetsperioden för de här ämnena har visat sig leda till permanenta beteendestörningar hos möss, som hyperaktivitet, samt försämrad habituerings-, minnes- och inlärningsförmåga, säger Niclas Johansson och tillägger att de här mössen också hade förändrade nivåer av flera proteiner i hjärnan som är viktiga för en normal hjärnutveckling.
Både PBDE och PFC återfinns i modersmjölk och i damm i inomhusmiljön. Niclas Johansson berättar också att det finns studier som visar att nyfödda/barn och unga människor har lika eller högre nivåer av dessa kemikalier i sin kropp jämfört med äldre. Och eftersom nyfödda rör sig mycket på golvet och att hand- till munkontakten är frekvent sker, förutom via modersmjölken, en direktexponering.
– PBDEer och PFCer kan framkalla likartade utvecklingsstörningar på nervsystemet och är därför inte bara intressanta som enskilda kemikalier utan också för sin möjlighet att samverka. Min avhandling visar att PBDE 209 och PFOA kan samverka vid låga doser kan förstärka beteendestörningarna hos vuxna möss och förändra proteinnivåerna hos nyfödda, avslutar Niclas Johansson.
Läs mer om avhandlingen på Uppsala universitets hemsida
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Niclas Johansson, institutionen för fysiologi och utvecklingsbiologi, avdelningen för ekotoxikologi
018-471 26 01, 070-227 60 82, Niclas.Johansson@ebc.uu.se
I sin avhandling visar Lotta Mejsholm hur den tidiga barndomens sociala definitioner påverkades av kristnandeprocessen under sen vikingatid och medeltid i Skandinavien. Undersökningen baseras på medeltida skriftkällor och arkeologiskt material och fokuserar på förkristna och kristna normer kring barnutsättning, passageritualer och begravningstradition.
– Jag visar att samhälleliga normer kring barnbegränsande handlingar, rituell initiation och hantering av de mänskliga kvarlevorna efter döden i hög grad definierar den kulturella uppfattningen om människovärdet i livets början, säger Lotta Mejsholm.
I det förkristna samhället hade ett flertal passageritualer gradvis introducerat barnet, men under kristnandet ersattes dessa av det momentana dopet. Den förkristna ”barndomskoden” medgav att det nyfödda barnet kunde avböjas genom utsättning innan den första passageriten, bröstgivningen, ägt rum. I Skandinaviens äldsta kristna lagar var kriminaliseringen av barnutsättning en av de högst prioriterade frågorna.
Det arkeologiska källmaterialet visar att praxis i fråga om begravning av späda barn genomgick en omvälvande förändring i samband med anammandet av den kristna begravningstraditionen. Gravmaterial från förkristen yngre järnålder innehåller ytterst få spädbarnsgravar, medan de är väl representerade under tidig medeltid. Dessutom var de ofta demonstrativt placerade på kyrkogårdarnas mest eftertraktade gravplatser, i takdroppet närmast kyrkobyggnaden.
– Det värde som kristendomens förespråkare tillskrev spädbarnet manifesterades alltså även i begravningshandlingarna, säger Lotta Mejsholm.
Dessa olikheter mellan förkristen och kristen tid motsvarar dock inte emotionella värden; barn hade inte ett ”lägre värde” i det förkristna samhället. Det skriftliga källmaterialet visar att barn hade en integrerad plats i familjen och ett högt politiskt värde, bland annat beroende på arvsrätten. Under kristnandeprocessen övergick rätten att definiera en potentiell arvinge från familjen till kyrkan.
– Eftersom frågorna inte bara hade praktisk ekonomisk betydelse för hushållen, utan även stort symbolvärde, bidrog detta att öka det kyrkliga, institutionella inflytandet i samhället., säger Lotta Mejsholm.
Möjligheten att sätta ut ett barn innan det hade definierats som människa och familjemedlem var socialt accepterat och beroende av att gränsen mellan liv i vardande och fullvärdigt okränkbart liv upprätthölls. Utfördes det efter att fostret blivit ett barn definierades det som dråp eller mord. Detta är en gränsdragning som har giltighet även idag, menar Lotta Mejlsholm.
– Även dagens abortpolitik baserar sig på en överenskommen gräns mellan liv i vardande och fullvärdigt liv.
Spädbarnsbegravningarnas demonstrativa uttryck under tidig medeltid understödde den nya definitionen av spädbarnet som fullvärdig själslig varelse och motverkade därmed sannolikt barnutsättning. Också här finns en tydlig parallell till den dagsaktuella debatten om hanteringen av kvarlevor efter aborterade foster, menar Lotta Mejsholm.
– Sedan några år tillbaka är det praxis att kremera och deponera dessa på kyrkogården. Även om ceremonier saknas och det inte kallas regelrätta begravningar så har hanteringen troligen bidragit till aktualiseringen av abortfrågan. Detta eftersom handlingen i sig ifrågasätter gränsen mellan liv i vardande och okränkbart liv.
– Man kan använda historisk kunskap för att spegla vår tid. Min avhandling visar att barnet är relevant som studieobjekt inom arkeologin. Inte bara för att vi får veta mer om en tidigare osynlig samhällsgrupp, utan också för att vi påminns om våra egna handlingars makt att bekräfta eller ifrågasätta själva människovärdet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lotta Mejsholm, tel: 018-40 13 69, mobil: 070-389 53 33, eller mejsholm@yahoo.se
– Vi har en plikt att följa ett vetenskapligt etos annars gynnar det ingen, inte kvinnorna heller, utan slår tillbaka på kampen. Jag skriver avhandlingen med förhoppningen att den kan bidra till kampen för ett jämlikt samhälle.
Avhandlingen undersöker fyra allomfattande teorier som var och en gör anspråk på att kunna besvara frågan hur vi ska kunna förstå och förklara könsojämlikhet och skeva maktrelationer mellan kön i dag. Teorierna, Anna G. Jónasdóttirs teori om kärlekskraft, Catharine M. MackInnons radikalfeminism, Luce Irigarays gynocentrisk särartsfeminism och Judith Butlers queerfeminism, är sinsemellan väldigt olika och har olika svar på frågan.
Helen Lindberg anser att det inte är fruktbart att använda teorierna om man vill bedriva samhällsvetenskaplig forskning om könsrelationer eftersom de vilar på starka ideologiska grundvalar och uppvisar bristande intern hållbarhet. Teorierna ger litet eller inget utrymme för den enskilda individen att kunna förändra eller utveckla samhället. Avhandlingen diskuterar också de politiska mål som teorierna kan tänkas utmynna i.
– Vissa är klart utopiska och andra är oklara och outvecklade, säger Helen Lindberg.
Helen Lindberg vill peka på splittringen inom Feministiskt Initiativ som ett exempel på vad som händer inom politiken när de olika feministiskt ideologiska positionerna möts. Partiet bestod inte bara av olika individer med starka viljor. Medlemmarna grundade också sina uppfattningar på olika teorier inom feminismen och när de inte var sammanförbara ledde det till slitningar.
I stället bör de feministiska samhällsteorierna likt övriga normativa och ideologiskt grundade samhällsteorier såsom marxismen, snarare ses som hjälpmedel när man sätter upp problemställningar.
Helen Lindberg pekar också på att det finns en parallell mellan marxism och feminism vad gäller deras utveckling som vetenskapliga och ideologiska projekt där båda hela tiden har haft en nära relation till befrielseorienterad politisk praktik.
Helen Lindberg pekar också på utvecklingen som har skett från feminism till postfeminism. Postfeminismen tar avstånd från grunderna inom feministisk teori och de tidigare fundamenten. Postfeminismen förskjuter och vidgar det feministiska fokuset från relationen kvinnor och män till att också omfatta bland annat sexuella identiteter oavsett kön som angeläget både som forskningsfokus och i en politisk praktik.
Som ung var Helen Lindberg själv fascinerad av den marxistiskt orienterade radikal feminismen, men fann den otillräcklig när det gällde att hantera olika kvinnors erfarenheter.
– Att skriva avhandlingen har varit som att gå en hård brottningsmatch med mina egna övertygelser, säger Helen Lindberg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Helen Lindberg
070 2244 223
helen.lindberg@oru.se
Studierna är gjorda med statistiska analyser av journaler för patienter vid flera diabetesmottagningar i Västsverige. Även en stor amerikansk studie ingår i avhandlingen. Tack vare nya statistikmetoder och omfattande datainsamlingar var det möjligt att i detalj analysera och studera behandlingens effekter i ett längre perspektiv.
– När det gått 10-15 år efter att en behandling inleds visar våra resultat att risken för komplikationer sannolikt minskar påtagligt även vid mindre förbättringar av blodsockerkontrollen. Om alla svenska diabetespatienter bara skulle behandlas lite bättre tror vi att tiotusentals skador på ögon, njurar, hjärta, nerver och hjärna kan förhindras, säger läkaren Marcus Lind som skrivit avhandlingen.
I avhandlingen visas också att moderna insuliner ger bättre blodsockerkontroll än äldre insuliner genom analys av ett stort antal journaler för patienter vid diabetesmottagningar i Västsverige mellan åren 1996 och 2004. Särskilt journaler för patienter som under perioden bytte från de äldre insulintyperna som kallas regular- och NPH-insulin till de mer moderna insulintyperna glargin (varunamn Lantus®) och lispro (varunamn Humalog®) analyserades.
– Analyserna visar att det långverkande insulinet glargin gav patienterna i vanlig diabetesvård bättre blodsockerkontroll än om de hade fortsatt med NPH-insulinet. Likaså gav det snabbverkande insulinet lispro en bättre blodsockerkontroll än det traditionella regular-insulinet, säger Marcus Lind.
I studierna av insulin glargin analyserades patientjournaler för drygt 4000 patienter och för lispro drygt 1000 patienter vid flera västsvenska sjukhus.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin.
Avhandlingens titel: Glycaemic control: evaluations of HbA1c as a risk factor and the effects of modern insulins in clinical practice
Avhandlingen försvaras torsdagen den 23 april, klockan 13.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Marcus Lind, leg läkare, telefon: 0522-92 000, 073-831 17 42, e-post: lind.marcus@telia.com
Handledare:
Docent Björn Eliasson, telefon: 031-342 10 00, 070-604 23 80, e-post: bjorn.eliasson@medic.gu.se
75 procent av grundskolans lärare är kvinnor; på de lägsta årskurserna är siffran hela 97 procent.
Maria Hjalmarssons har studerat lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar. Studien baseras på en intervjustudie och därutöver på en nationell enkätstudie inom årskurserna tre till fem på grundskolan.
Hennes resultat visar att männens minoritetsposition på grundskolan innebär fördelar men att den så kallade genusordningen – den sociala struktur som skapar och upprätthåller maktrelationen mellan kvinnor och män – även drabbar männen, med bland annat speciella förväntningar från omgivningen.
Ett annat av studiens resultat är att många av dagens läraruppgifter i skolan är tydligt genusmärkta.
– Den märkningen förstärks när män träder in i de kvinnodominerade grupperna, säger Maria Hjalmarsson.
Både kvinnorna och männen visar sig tala nedvärderande om kvinnor och ”det kvinnliga”. I resonemang om genusordning avfärdar emellertid de yngre lärarna, och då främst de yngre kvinnorna, ett sådant resonemang och betonar istället den enskilda individens betydelse än betydelsen av en strukturell eller symbolisk genusordning.
– Många inom skolan pekar på att man vill ha in ”det andra”, det manliga i grundskolan. Men det verkar finnas en uppfattning att kvinnor inte kan bidra med ”det manliga”. Faran är att detta förstärker könssegregeringen och könsstereotyperna inom grundskolan vilket gör skolan motsägelsefull.
Det säger Maria Hjalmarsson som skrivit avhandlingen inom ramen för forskningsprojektet Förändrade köns-/genusordningar i skola och utbildning. Policy, perspektiv och praktik.
Tidigare svensk, pedagogisk forskning med genusperspektiv har inte intresserat sig särskilt mycket för lärararbetet utan mest riktat intresset mot eleverna och deras skolsituation.
Maria Hjalmarsson lägger fram sin avhandling ”Lärarprofessionens genusordning. En studie av lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar” vid institutionen för pedagogik och didaktik fredagen den 24 april kl 10.00.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Kontakt: maria.hjalmarsson@ped.gu.se, 031-7862681, 0738-343938.
Dödligheten hos barn i de studier som redovisas i avhandlingen är sju procent medan internationella studier på motsvarande patienter visar en dödlighet mellan 20 och 33 %. Vuxna med svår skallskada som vårdas på intensivvårdsavdelningen i Umeå har en dödlighet under 15 % jämfört med mer än 30 % i internationella studier.
Studierna i avhandlingen gäller de speciella behandlingsstrategier som tillämpas i intensivvården vid svår traumatisk skallskada, t.ex. vid trafikolyckor.
Behandlingen bygger på ett ”intrakraniellt tryckstyrt protokoll”, dvs. en behandlingsmodell där man med hjälp av en kombination av läkemedels- och vätskebehandling samt neurokirurgi kontrollerar det tryck som byggs upp i hjärnan efter en skallskada.
Vid svåra skallskador reagerar kroppen med en inflammation som i vissa fall kan förvärra tillståndet för den svårt skadade patienten, men genom behandling med ett kroppseget ämne, prostacyklin, kan det inflammatoriska svaret dämpas och därmed förbättras patientens tillstånd.
Ingen av de patienterna som vårdats i Umeå för svåra skallskador har utvecklat njursvikt eller skador på andra organ i anslutning till den här behandlingen. Endast lungorna har drabbats med försvagning under vårdtiden. Det har dock visat sig ha samma frekvens som i internationella studier och är vanligen ett helt övergående problem.
Fredagen den 24 april försvarar Marie Rodling Wahlström, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, anestesiologi och intensivvård, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Severe Cerebral Emergency – Aspects of Treatment and Outcome in the Intense Care Patient.
Svensk titel: Behandlingsresultat för svårt hjärnskadade patienter.
Fakultetsopponent är prof. Sven-Erik Gisvold, Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet, Trondheim.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Marie Rodling Wahlström är sedan den 1 april i år medicinsk chef för Akutsjukvården i Västerbottens läns landsting och har varit överläkare vid anestesti- och intensivvårdsavdelningen, NUS, i 16 år. Hon är doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, anestesiologi och intensivvård, och kan nås på mobil 070-214 75 10, e-post marie.rodling@anestesi.umu.se
