Resultaten i Izabela Buraczewskas avhandling bekräftar det som många misstänkt: huden kan bli torrare av krämer. Hon har undersökt vad som händer i huden på molekylär nivå och dessutom studerat vad i krämerna som har positiv respektive negativ inverkan på huden. Forskningen visar att skillnader i krämernas pH inte verkar ha någon betydelse. Även olika oljor har undersökts i en sju veckor lång behandlingsperiod, men ingen avgörande skillnad kunde noteras mellan mineralolja och en vegetabilisk olja. Båda oljorna resulterade i att huden hade sämre förutsättningar att klara av yttre påfrestningar. Behandling med en mer komplext sammansatt kräm resulterade dock i en motståndskraftigare hud utan några tecken på torrhet.
Vävnadsprov som togs från de behandlade hudområdena visar också att försämringen av hudens skyddsbarriär kan kopplas till förändringar i aktiviteten av vissa gener involverade i bl.a. produktion av hudens fetter. Slutsatsen är att innehållet i krämer påverkar dess effekter på huden. Denna kunskap ökar möjligheten att utveckla krämer som förstärker hudens skyddsbarriär på ett positivt sätt och inte gör huden torrare. Sådana krämer leder till att olika patientgrupper med torr hud, t.ex. eksem och iktyos, får bättre livskvalitet.
– Mina resultat visar att krämer är olika och att kunskapen om olika ingrediensers effekt på huden är viktig för att kunna skräddarsy behandlingen av olika hudtyper, säger Izabela Buraczewska.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Izabela Buraczewska, mobil: 073-636 19 13, eller izabela.buraczewska@aconordic.com
Hydrocefalus (vattenskalle) innebär att man har för mycket vätska (likvor) i hjärnan. Den vanligaste varianten drabbar äldre och är en demenssjukdom med balans- och gångproblem. Mellan 5 och 10% av äldre demenssjuka misstänks ha sjukdomen. Sjukdomen botas genom att en dräneringsslang (shunt) opereras in i hjärnan, men kunskapen om hur dränaget påverkar hjärnan har länge varit okänd.
Niklas Lenfeldt med medarbetare har i en studie som publiceras i den ledande neurologitidskriften Brain nu visat att förbättrad rörelsefunktion efter dränage beror på ökad aktivering i de delar av hjärnan som planerar kroppens rörelser. Upptäckten är en avgörande pusselbit för vår förståelse av interaktionen mellan hjärnans vävnad och det omgivande vätskesystemet, och innebär ökade möjligheter att förebygga sjukdomens uppkomst samt utveckla bättre diagnostiska metoder.
Begreppet demens associeras vanligen till sjukdomen Alzheimer. Att även åderförkalkning i hjärnan kan ge demens är välkänt, men endast ett fåtal känner till att en för stor mängd vätska i hjärnans omgivande vätskesystem också kan ge demenssymptom, vanligen tillsammans med balans/gångproblem och inkontinens. Sjukdomen kan uppstå av flera anledningar men den vanligaste varianten drabbar äldre och har ingen känd orsak. Sjukdomen kallas då Idiopatisk normaltryckshydrocefalus (Idiopathic Normal Pressure Hydrocephalus, INPH). Antalet dementa med denna sjukdom ökar i och med den åldrande befolkningen.; Trots detta är sjukdomen sannolikt idag underdiagnosticerad, vilket troligen beror på att kunskapen om sjukdomen ännu inte är tillräckligt spridd samt att dess symptom, gångsvårigheter, minnesproblem och inkontinens är vanligt förekommande hos äldre av andra orsaker.
Sjukdomens uppkomst är alltså okänd, men det finns bevis som talar för att det finns en störning i det omgivande vätskesystemet. Detta medför att vätskesystemet förstoras och att vissa av hjärnans strukturer trycks ihop samtidigt som blodflödet minskar. Detta i sin tur innebär att hjärncellerna inte fungerar som de ska och patientens symptom uppstår. Patienten botas genom att en shunt opereras in i hjärnan och dränerar den överflödiga vätskan. Det har dock ännu inte kunnat visas exakt vilken förändring i hjärnans aktivitet som sker i samband med vätskedränaget och som därmed ger upphov till att patientens symptom förbättras. Speciellt vad gäller hjärnans motoriska funktioner har man länge velat förstå vilket av hjärnans motoriska system som är mest påverkat vid INPH – det som planerar rörelser eller det som de facto utför dem.
I studien används funktionell magnetröntgen (fMRI) för att undersöka hur aktiveringen i INPH-patienternas hjärnor förändras efter dränage av likvor. fMRI mäter hjärnans aktivering genom att bestämma den blodflödesförändring som sker vid ett visst stimuli, tex att man rör fingrarna eller memorerar ett ansikte. Resultaten visade att efter dränage av vätska fungerar patienternas handmotorik bättre. Denna förbättring är associerad med en ökad aktivitet i ett område i den mellersta främre delen av hjärnan som kallas Supplementary motor area (SMA). Detta område är en central del av det motoriska system i hjärnan som ansvarar för planeringen av kroppens rörelser, den så kallade cortico-basala ganglia-thalamo-corticala loopen. Detta bansystem ligger nära hjärnans vätskesystem och då det utsetts för kompression av de utvidgade ventriklarna fungerar troligtvis signaleringen i systemet sämre. Studien visar alltså att efter dränage av likvor förbätras signaleringen i bansystemet vilket tar sig uttryck i en förbättrad aktivering i SMA.
Upptäckten bekräftar att patientens förbättring efter likvordränage beror på att det är hjärnans planeringssystem för rörelser, inte det system som utför rörelserna, som förbättras efter dränage. Detta är en ny pusselbit i förståelsen för sjukdomens uppkomst och hur det icke-fungerande vätskesystemet påverkar hjärnan. Upptäckten kan i framtiden bidra till förbättrade och snabbar diagnoser samt ökad sannolikhet för att patienter botas efter operation.
Niklas Lenfeldt, Anne Larsson, Lars Nyberg, Micael Andersson, Richard Birgander, Anders Eklund och Jan Malm: ”Idiopathic normal pressure hydrocephalus: increased supplementary motor activity accounts for improvement after CSF drainage”.
Artikeln är publicerad på Brains webbplats, se
http://brain.oxfordjournals.org/cgi/content/full/awn232?ijkey=PlQlSOY7yndtBGz&keytype=ref
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Niklas Lenfeldt på e-post niklas.lenfeldt@neuro.umu.se eller mobiltelefon 070-609 66 87.
Ett arkitektoniskt eller konstnärligt verks inre rörelse byggs upp av former och rytmiska sekvenser som skapar olika upplevelser. Genom ett medvetet arbete med kroppen som utgångspunkt, kan vi komma närmare hemligheten med hur det fungerar. Det menar Lena Hopsch, som i dagarna disputerar med doktorsavhandlingen ”Rytmens estetik, formens kraft”. Med hjälp av bland annat en levande modell i rörelse illustrerar hon de grundläggande kroppsliga erfarenheterna av rum och riktning.
– Jag använder Aristoteles definition av estetik, som utgår från grekiskans ”att förnimma med sina sinnen”. Det handlar alltså inte bara om skönhet, säger Lena Hopsch.
Som skulptör och tekniklektor på arkitektprogrammet har hon vägletts av konstnärens sätt att arbeta med tredimensionellt gestaltande. I en jämförande studie mellan arkitekten Francesco Borromini och skulptören Naum Gabo hittar hon ledtrådar till hur konstnären och arkitekten aktiverar ”tomrummet”. I den fortsatta analysen är också rörelsen väsentlig. Den skapar en rytm mellan formerna, som till exempel upplevelsen av kontrasten mellan konkav och konvex form. När vi som betraktare flyttar blicken eller rör oss skapas ytterligare en rytmrörelse.
Att ta hänsyn till dessa rytmiska sekvenser är viktigt vid alla former av fysisk gestaltning som strävar efter en meningsfull och sammanhängande helhet. Överblick och harmoni mellan olika delar i till exempel en sjukhusentré, gör att vi känner oss lugna. Men i ett annat byggnadsverk kanske spänningen och dramatiken ska förstärkas.
– Min erfarenhet är att man ofta saknar ett språk för att läsa, förstå och formulera gestaltning. Att kunna det är viktigt till exempel för att rita vägsystem och byggnader som är estetiskt hållbara längre än modets växlingar. Allt måste inte vara harmoniskt och lugnt, men man ska veta vad man gör och för det krävs verktyg, säger Lena Hopsch.
Lena Hopsch är verksam som skulptör och tekniklektor på Institutionen för arkitektur på Chalmers. Hon har gjort ett flertal offentliga utsmyckningar och även sysslat med scenografi.
Avhandlingen ”Rytmens estetik, formens kraft” försvaras vid en offentlig disputation den 24 oktober kl 13.00 i sal VG, Sven Hultins gata 6, Campus Johanneberg, Chalmers, Göteborg.
Kontaktinformation
Kontakt:
Lena Hopsch, Institutionen för arkitektur, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031- 772 23 67, mobil: 0707-74 16 36
E-post: hopsch@chalmers.se
Handledare: Professor Knut Strömberg, Institutionen för arkitektur, Chalmers tekniska högskola
Tel 031- 772 24 14
E-post: knut.stromberg@chalmers.se
Stora mängder gummi slits av från bilarnas däck när vi färdas längs våra vägar. Gummit innehåller flera miljöfarliga ämnen, framförallt zink och olika organiska ämnen, vilka sprids vidare med regnvattnet till kringliggande vattendrag. Ny forskning vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet visar att gummipartiklarna där riskerar att skada känsliga vattenlevande organismer som till exempel vattenloppor och alger.
Doktoranden Anna Wik har i sin studie utvecklat en metod som gör det möjligt att snabbt testa giftigheten i lakvatten från däckpartiklar. Studien visar att känsliga vattenlevande organismer kan skadas vid halter ned till omkring 10 milligram gummi per liter vatten. Samtidigt beräknas halterna av däckpartiklar på vissa platser i miljön uppgå till nästan 60 milligram per liter. Halterna av däckpartiklar i vatten blir särskilt höga efter längre perioder av torka, då regnvattnet för med sig de mängder som ansamlats på vägbanan.
I vattendrag intill vägar med höga trafikmängder och intill vägsträckor med ett mer omfattande däckslitage, till exempel med kurvor, inbromsningar och acceleration, kan stora mängder däckpartiklar ansamlas i bottensedimenten.
–Där halterna av däckpartiklar är som högst finns det en risk att känsliga vatten- och sedimentlevande organismer skadas. För att minska giftspridningen måste däck med mer miljövänliga beståndsdelar tas fram, säger Anna Wik.
Avhandlingen When the Rubber Meets the Road – Ecotoxicological Hazard and Risk Assessment of Tire Wear Particles försvarades vid en disputation den 10 oktober. Handledare var professor Göran Dave.
Fakta:
Under ett däcks genomsnittliga livslängd på 4 000 mil slits upp till 30 procent av däckets kontaktytor. Mer än tio procent av föroreningarna i vattendragen härrör från avrinning från vägar.
Kontaktinformation
Kontakt:
Anna Wik, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet
anna.wik@dpes.gu.se
Tele: 0709-654394
Alla präster i Jämtland hade danska som skriftspråk vid tiden för freden 1645. Under åren efter det svenska maktövertagandet i Jämtland och drottning Kristinas påbud om det svenska språket, förändrades även det sociala livet för Olof Bertilsson som var kyrkoherde i Offerdal. De äldre danska prästerna ersattes allt eftersom av svenska präster, andra danska ämbetsmän hade ersatts av svenska redan vid maktskiftet.
Första året efter det svenska maktövertagandet skedde ingen märkbar förändring i Olof Bertilssons skriftspråk. I Solbritt Hellströms doktorsavhandling i nordiska språk framgår att han verkar ändra inställning till svenskan när han 1647 får förtroendet att representera Jämtlands präster vid riksdagen i Stockholm.
– Efter det kan det svenska språket ha fått hög prestige i hans ögon, och blev då det språk han ville kunna använda i sin kyrkobok, säger Solbritt Hellström. Samma faktorer, då likväl som nu, påverkar den som ska lära sig ett nytt språk. Om man vinner på att anamma det nya språket, t ex högre prestige, så ökar motivationen.
I Bromés ”Jämtlands och Härjedalens historia” kan man läsa att Olof Bertilsson öppet stod på svensk sida då oroligheterna mellan Norge och Sverige blossade upp igen år 1657. Olof Bertilssons omgivning blev alltså med åren alltmer svensk och det återspeglas i hans skriftspråk. Det som först ändrades var stavningen av person- och ortnamn samt ord som var centrala inom kyrkan. Nielsen och Pedersen blev Nilson och Pederson. Namnen Ane och Anne ändrades till Anna. Stavningen av ortnamnet Oviken försvenskades från Ovijgen till Ovijken. Allteftersom Olof Bertilsson fick svenska böndagsplakat ändrade han det danska ordet bededag till det svenska bönedag.
Olof Bertilsson var född i Ongdal i Nord-Trøndelag i Norge, utbildad i Norge och Danmark och arbetade först som komminister i Sveg i Härjedalen och senare som kyrkoherde i Offerdal i Jämtland.
– Han fick en traditionell utbildning på latin, berättar Solbritt Hellström. Det gav en språklig medvetenhet som sannolikt hjälpte honom att se mönster, likheter och skillnader i de danska och svenska skriftspråken. På 1600-talet fanns en stor variation i stavningen inom både svenska och danska, och det kan inte ha varit lätt skilja den variationen från skillnaderna mellan de båda språken.
Åren 1636–1668 förde Olof Bertilsson kyrkobok med noggranna anteckningar över dop, trolovningar, lysningar, vigslar, begravningar och övrig tjänsteförrättning. Dessa källor har Solbritt Hellström kunnat använda i sin avhandling.
Lördagen den 25 oktober försvarar Solbritt Hellström, Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Att vänja sig till det svenska språket, studier av en individuell skriftspråklig förändring utifrån Olof Bertilssons kyrkobok 1636–1668.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Lilla hörsalen i KBC-huset. Fakultetsopponent är Per-Axel Wiktorsson, Uppsala, professor emeritus i svenska språket vid Örebro universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Solbritt Hellström, tel. 063-107361, 070-4176731 eller e-post: solbritt.hellstrom@nord.umu.se
– Det är i och för sig en ökning, säger forskningsassistent Lotta Harbom vid Uppsala konfliktdataprogram (UCDP), men viktigast är att krigen blivit färre.
Informationen i den nyligen publicerade årliga översikten täcker 62 år. Det högsta antalet krig som uppmätts under ett enskilt år sedan andra världskrigets slut är 17 och gällde för åren 1991 och 1992. Sedan dess har alltså antalet krig minskat med mer än 75 procent. Enligt Lotta Harbom är det inte sannolikt att konflikten i Georgien, som ju infaller under 2008, kommer att definieras som ett krig.
De krig som var aktiva 2007 fanns i Afghanistan, Irak, Sri Lanka och Somalia. I de två förstnämnda var USA en ledande aktör. Även konflikten i Somalia hade ett betydelsefullt amerikanskt inslag. Samtliga amerikanska insatser ses av USA:s regering som ett led i landets globala kamp mot terrorismen. Avsikten är t ex att hindra terrorgrupper från att etablera en bas i Somalia, samtidigt som krigen i Irak och Afghanistan handlar om att säkra de valda regimerna i landet. Även regeringen i Sri Lanka beskriver kriget mot de tamilska tigrarna som en kamp mot terrorism.
– Trenden de senaste 15 åren har i stort sett varit mot färre och mindre förödande inbördeskrig, men konflikterna med starka kopplingar till kriget mot terrorismen bryter av mot det mönstret, säger professor Peter Wallensteen, ledare för detta forskningsprogram i en kommentar.
Han menar att det kan vara så att världen har blivit något skickligare i att hindra de traditionella inbördeskrigen från att trappas upp eller föras på högintensiva nivåer. Internationella åtgärder som sanktioner, fredsbevarande styrkor och fredsprocesser kan bidra till att dämpa intensiteten. Flera fredsavtal under året har förhindrat att konflikter återupptagits, t ex i Elfenbenskusten.
Samtidigt genererar kampen mot terrorismen idag de mest förödande konflikterna. Beredskapen att söka efter en förhandlingslösning är mycket begränsad och stormaktsinterventionerna bidrar till krigföring på hög intensitetsnivå. Dessa krig blir kostsamma och långvariga utan att hittills ha resulterat i en seger för den starkare parten. Civila drabbas också hårt av exempelvis självmordsattentat direkt riktade mot befolkningen och av flygbombningar, påpekar forskarna.
– Civila fortsätter att vara mycket utsatta i andra konflikter, t ex i Darfur i västra Sudan, även om striderna i den konflikten år 2007 inte var lika omfattande som tidigare år, säger docent Erik Melander, biträdande chef för programmet.
En nyhet för året är att också antalet grupper som strider mot regeringssidan räknats. Det gör det möjligt att bättre presentera komplexiteten i dagens konflikter. När flera grupper är med i samma konflikt försvåras lösningen och det gör det lättare för externa aktörer att påverka konflikten. Afghanistan är en konflikt som tidvis haft flest aktörer, men Somalia, den palestinska konflikten och dagens Irak uppvisar också detta mönster. Genomgående är detta konflikter som pågått under lång tid.
Referens: Dyadic Dimensions of Armed Conflict, 1946-2007, Journal of Peace Research, september 2008, vol 45 no 5, ss 697-710
Kontaktinformation
För mer information, kontakta
Lotta Harbom, tel: 018-471 71 79, lotta.harbom@pcr.uu.se
Stina Högbladh, tel: 018-471 76 54, stina.hogbladh@pcr.uu.se
Ralph Sundberg, tel: 018-471 63 06, ralph.sundberg@pcr.uu.se
– Min forskning handlar om att bygga semantiska, det vill säga betydelsebärande, kartor med hjälp av datorseende i utomhusmiljöer. Och det som exempelvis en mobil robot ser med hjälp av sina sensorer ska den kunna beskriva med begrepp som människor använder. Det kommer att underlätta kommunikationen mellan robotar och operatörer, säger Martin Persson.
Enkelt uttryckt handlar hans forskning om att lära robotar att omedelbart se skillnad mellan till exempel ett hus, en lastbil eller ett stort stenblock. Det gäller alltså att definiera de egenskaper som är avgörande för att tolkningen ska bli rätt. Samtidigt får definitionen inte vara för snäv, eftersom det är meningen att roboten ska kunna känna igen olika sorters byggnader, inte bara ett specifikt hus.
Gemensamt språk för maskin och människa
– Metoden är ett exempel på ett lärande system. Bilder som föreställer den typ av objekt som roboten skall känna igen används för att träna systemet. Systemet mäter en mängd egenskaper hos objekten, till exempel horisontala och vertikala linjer eller oregelbundenhet. Sedan testas egenskaperna på andra objekt, och metoden plockar ut de som fungerar bäst. På så sätt lär sig systemet koppla semantisk, alltså betydelsebärande, information till olika kombinationer av egenskaper i bilderna och kan då tolka vad den ser.
När roboten lär sig sätta ord på olika föremål skapas ett gemensamt språk för maskin och människa, som gör det möjligt för en robot att berätta om vad den ser och att ta emot instruktioner från olika användare.
Martin Persson har dessutom tagit sin forskning ett steg vidare för att en robot också ska kunna veta vad som finns utanför sitt närområde, med hjälp av flygfotografier. Genom att använda det den själv kan se, så kan ytterligare information fås från flygbilderna. Detta kan hjälpa roboten att navigera på ett smart sätt för att ta sig till sitt mål.
Räddningsarbete efter jordbävningar
– Det kan ge ovärderlig information när det saknas uppdaterade kartor eller då man behöver information som normalt inte finns på kartor. Ett exempel är vid räddningsarbete efter jordbävningar då en nytagen flygbild kan visa vilka vägar som är farbara. Ett annat exempel är kartering av patrulleringsområden för fredsbevarande trupper, där det ofta saknas tillförlitliga kartor, säger Martin Persson.
Han tror också att metoden i framtiden skulle kunna användas som hjälpmedel av blinda människor för att enkelt ta sig till olika platser och få information om omgivningen.
Forskningen har bedrivits som ett industridoktorandprojekt mellan Örebro universitet och Saab, där Martin Persson arbetar som systemingenjör inom området simulering och obemannade farkoster.
Kontaktinformation
För mer informaton, kontakta Martin Persson, 019-766 46 83 eller 070-952 13 34.
Karolina Elmhester, doktorand i industriell marknadsföring, har följt utvecklingen i fyra samarbetsprojekt – strategiska nätverk – inom det Nutek-finansierade Träklusterprogrammet. Elva företag, alla snickerifabriker med färre än 49 anställda, ingick i studien.
– Ägaren var ofta ensam i ledningen och hade ingen att bolla idéer med. Det kunde han få i ett nätverk, en sorts inofficiell ”skuggstyrelse”, säger Karolina Elmhester.
Avhandlingen visar att denna typ av samarbete kan få en märkbar strategisk betydelse på produktionsprocesser, marknadsföring och relationer med omgivningen.
Nätverken, som hade mellan fyra och sju deltagare, startade med det konkreta målet att företagen gemensamt skulle kunna åta sig större projekt och därigenom tjäna mer pengar. Under vägen upptäckte de flesta att de inte nådde det målet, men fick en rad andra fördelar i stället: de insåg vikten av marknadsföring, började resa på mässor, arrangerade utbildning tillsammans, hjälpte varandra med offerthantering, lade ut jobb hos varandra. Självförtroendet ökade och de vågade satsa och ta större utmaningar.
– Det rör sig om små projekt som inte gett några stora pengar men bidragit till att rädda företagen över ekonomiska svackor, säger Karolina Elmhester.
En solskenshistoria handlar om möbelsnickeriet i Norrbotten, ett enmansföretag som kämpat med dålig lönsamhet i många år. Tack vare nätverket Levande rum fick företagaren partner att bolla med, nya order, deltagande i produktutvecklingsprojekt och ett stort kontaktnät. Han har också kunnat skaffa två deltidsanställda medarbetare.
Ett västgötskt nätverk hade den på papperet bästa idén med konkreta mål och en handlingsplan som i stort följdes väl. Men samarbetet ledde bara till affärer, inget kunskapsutbyte. Påverkan på de deltagande företagen blev minimal. Samarbetet avslutades innan affärerna hann ge god avkastning.
Studien visar att det strategiska nätverket får större betydelse för de enskilda företagens utveckling om målen syftar till ökad kompetens än om de är marknadsrelaterade.
Avhandlingen läggs fram vid disputation fredag 24 oktober 2008 kl 13.15 i sal C3, C-huset, Linköpings universitet Campus Valla.
Kontaktinformation
Kontakt:
Karolina Elmhester 013-282516, 0736-231617, karolina.elmhester@liu.se
– Artikeln visar att den rapporterade svenska kväve- och fosforbelastningen på Östersjön är betydligt mindre än förväntat om man ser till allmänna samband mellan närsaltsbelastning och yta, befolkning och ekonomisk aktivit inom havets tillrinningsområde, säger Georgia Destouni.
Den anmärkningsvärda skillnaden mellan förväntad och rapporterad svensk belastning på Östersjön kan förklaras av en felaktig uppskattning av den oövervakade ämnesbelastningen på havet.
De kustnära områdena, som inte systematiskt miljöövervakas, kan vara små till ytan, men ändå relativt tätbefolkade – till exempel 13 procent av ytan och 24 procent av befolkningen i hela Östersjöns tillrinningsområde, enligt forskargruppen. För Sveriges del är dock motsvarande andelar betydligt större: 55 procent av befolkningen på 20 procent kustnära yta som inte systematiskt miljöövervakas, eller vars miljöövervakning inte konsekvent rapporteras till de öppna internationella databaserna. Enligt forskarna innebär en så stor befolkningsandel att koncentrationerna av exempelvis kväve, fosfor och organiska miljöföroreningar i det inlandsvattenflöde som genereras i de små kustnära områdena kan vara mycket större än i vattenflödet från de stora, systematiskt miljöövervakade flodsträckorna.
Det är inte så att de små oövervakade kustnära områdena bara glöms bort när man i Sverige beräknar den närsaltsbelastning på Östersjön som rapporteras internationellt. De databrister som finns, fylls i med hjälp av beräkningsmodeller.
– Men modellernas resultat kan ju inte kontrolleras för de områden där data saknas och kan därför innehålla felaktigheter, säger hon.
En serie studier från forskargruppen har visar att de kustnära områdena har komplexa vattenflöden, som gör att det är svårt att tolka och beräkna inlandsvattenflödena till havet och att det i vattensystemet under markytan – mark, grundvatten, sediment – finns närsalts- och föroreningsutsläpp sedan flera tiotals år tillbaka i tiden, som utan detektion kan transporteras ut till havet genom de oövervakade kustnära områdenas långa kuststräckor.
– I artikeln använder vi tidigare studier som underlag för att utveckla en förbättrad metod att med befintliga data tolka de oövervakade kustnära områdenas belastningsbidrag till havet, säger Georgia Destouni.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Georgia Destouni, professor i hydrologi, tfn 08-16 47 85, mobil 070-4532366, e-post georgia.destouni@natgeo.su.se
För bilder kontakta:
press@su.se eller tfn 08-16 40 90
Länk till artikeln: http://www.agu.org/journals/gb/gb0804/2008GB003287/ (med både login ID and password: 15812622)
Patriotisk sång är inte någon stor musikgenre idag. De flesta har väl någon gång sjungit ”Du gamla, du fria” eller möjligtvis första versen av ”Ur svenska hjärtans djup”. Men få vet att det en gång framfördes fosterländska sånger i alla möjliga och omöjliga sammanhang: av manskörer, under exerciser, i de borgerliga hemmen, i skolor, inom föreningslivet, vid offentliga festligheter.
– Vår tids nationalsånger och kungssånger är bara spillror av en oerhört omfattande sångtradition, som varade från 1800-talets början till långt efter andra världskriget, säger Hanna Enefalk.
I sin avhandling ”En patriotisk drömvärld” går Hanna Enefalk till botten med de patriotiska sångerna. Hon analyserar över ettusen sånger, hämtade från svenska, norska och finländska arkiv och avslöjar en värld långt från dagens ”landet lagom”. I de patriotiska sångerna härskade de beväpnade männen. Det handlade om mandom, mod och morske män.
– Den enda överhöghet som erkändes var Härarnas Gud och, fram till 1800-talets slut, kungen.
Vapen, strid och död hyllades med erotisk glöd. Kvinnor förekom nästan enbart i form av soldatens belöning. Och vapenlösa män utsattes för hån och hotelser, även om de vapenvägrade av samvetsskäl eller var oförmögna på grund av fysiska funktionshinder.
De patriotiska sångernas bloddrypande värld drömdes fram av unga, universitetsutbildade män, men under 1800-talets lopp spreds sångerna till en allt större del av befolkningen, inte minst via folkskolan. I dessa sånger för barn och lägre samhällsklasser förändrades budskapet en smula. Sångernas dödsföraktande soldatman beskrevs som modig, men samtidigt lydig och arbetsam.
– Sann manlighet var inte bara att slå ihjäl främmande människor i krig, utan också att utföra ett hårt civilt arbete utan krav på rimlig lön eller politiskt medbestämmande, förklarar Hanna Enefalk.
Avhandlingen visar att Sverige inte kan skryta med någon lång tradition av fredlig samförståndsmentalitet. De patriotiska sångernas innehåll och stora spridning tyder istället på att man åtminstone fram till första världskriget upprätthöll en ständig stridsberedskap. I fallet Finland visar Enefalk hur denna beredskap oerhört snabbt kunde mobiliseras och omvandlas till faktiskt våld. Sångare förvandlades bokstavligen till soldater under inbördeskriget 1918.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Hanna Enefalk, tel: 018-471 15 33, 070-255 73 48, eller hanna.enefalk@hist.uu.se
Enligt forskare vid det internationella havsforskningsrådet (ICES), har det östra beståndet av torsk i Östersjön ökat sedan 2005, och är nu på en högre nivå än vad det varit under det senaste decenniet. Forskare vid Stockholms universitet har analyserat om ökningen är ett resultat av förvaltningsåtgärder som minskat fisketrycket, eller av förbättrade miljöfaktorer som resulterat i en högre reproduktion.
Modellsimuleringar visar att varken minskade fångster eller en ökad reproduktion, kunde förklara ökningen. Varje faktor kunde bara förklara 25 % av den totala ökningen. Synergieffekter mellan båda dessa faktorer var nödvändiga för ökningen av Östersjöns torskbestånd.
– Analysen visar tydligt vilken stor betydelses förvaltningsåtgärder har, men den understryker också den icke-linjära dynamik som finns i naturen och de utmaningar vi står inför när vi förvaltar komponenter i ekosystem, säger Henrik Österblom vid Baltic Nest Institute och en av författarna till studien.
Betyder detta att faran är över för Östersjötorsken nu?
– En liknande ökning av torsk under det tidiga 1990-talet slogs snabbt ned av ohållbara fångster. Men nu har vi ett gyllene tillfälle att bygga upp torskbeståndet. Om vi följer den beslutade förvaltningsplanen från förra året och om vi kan kontrollera de illegala fångsterna, ser Östersjötorskens framtid bättre ut än på länge, enligt Olle Hjerne, marinekolog vid Stockholms universitet.
Vad kommer att hända om miljöfaktorerna förändras?
– När klimatet fortsätter att förändras kommer miljöfaktorerna för torsken att förändras. Forskning på torsk i andra hav understryker behovet av ett livskraftigt bestånd för att det ska ha kapacitet att hantera klimatförändringar. Detta understryker behovet av en förvaltning som är anpassningsbar och klarar av att hantera dessa förändringar, säger Thorsten Blenckner, vid Baltic Nest Institute.
Studien är under utveckling vid Stockholms universitet (Institutionen för Systemekologi och Baltic Nest Institute, vid Stockholm Resilience Centre).
Forskning och undervisning vid institutionen för Systemekologi vid Stockholms universitet fokuserar på studier om ekosystem och hållbart nyttjande av naturresurser. Institutionen för Systemekologi studerar både grundläggande och tillämpade ekologiska problem, med tyngdpunkt på kustnära och marina ekosystem och kopplade socio-ekologiska system, det vill säga system där människa och natur studeras som en integrerad helhet. www.ecology.su.se
Baltic Nest Institute är värd för, och utvecklar, Nest – ett vetenskapligt beslutsstödssystem för Östersjön. Genom att Nest kan modellera dynamiken i hela avrinningsområdet och även i havet är Nest ett nyskapande verktyg för att kunna operationalisera ekosystemansatsen i ett stort marint ekosystem.
Baltic Nest Institute är en strategisk allians mellan Stockholms Universitet, Naturvårdsverket, Danmarks Miljøundersøgelser (DMU), Århus Universitet, Danmarks Meteorologiska Institut och det nationella institutet för vattenresurser vid Danmarks tekniska universitet (DTU-Aqua) www.balticnest.org
Stockholm Resilience Centre är ett nytt tvärvetenskapligt center för forskning om socio-ekonomiska system. I fokus står systemens resiliens – deras förmåga att klara av förändring och vidareutvecklas. Målet är att bidra med nya insikter och redskap som möjliggör en långsiktigt hållbar produktion av ekosystemtjänster och stärkt resiliens för mänsklig välfärd.
Centret är ett samarbete mellan Stockholms universitet, Stockholm Environment Institute och Beijerinstitutet vid Kungliga vetenskapsakademien. Centret finansieras av Stiftelsen för miljöstrategisk forskning. www.stockholmresilience.su.se
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Dr. Olle Hjerne: olle@ecology.su.se eller +47 730 979 090
Dr. Henrik Österblom: Henrik.osterblom@stockholmresilience.su.se, eller +46 73 707 88 16
Dr. Thorsten Blenckner: tblen@mbox.su.se, eller +46 73 707 85 79
Presskontakt Ellika Hermansson Török: +46 73 707 85 47, ellika@stockholmresilience.su.se
Hur hög klass ett prov håller bestäms av hur väl det följer kursplanen.
– Förutom att påverka elevers lärande kan provets utformning därför också påverka hur tillförlitliga skolornas kvalitetsredovisningar blir, anser Gunilla Näsström.
Hon har i sitt doktorsarbete studerat olika metoder för att utvärdera samstämmigheten mellan kursplan och prov. Hon visar att det mest utvärderade verktyget, kallat Blooms reviderade taxonomi, är användbart för sådana analyser.
Enligt Gunilla Näsström är samstämmigheten mellan prov och kursplan sällan perfekt. Att undervisning och bedömning följer kursplanen är en förutsättning för att få en bra utbildning. Saknas samstämmighet mellan prov och kursplan lär sig eleven bara det som provet mäter, och inte alla mål med utbildningen.
Ett problem med att skapa bra prov är att mål och betygskriterier oftast är allmänt formulerade och måste tolkas när undervisningen planeras och prov skapas. Gunilla Näsström menar att det också är svårt att skapa ett lagom långt prov som testar om och hur väl eleverna uppnått alla målen.
Skolan ska genom undervisning ge alla elever chansen att uppnå vissa uppsatta mål, och samtidigt bedöma om och hur väl eleverna uppnår dessa mål. Mål och betygskriterier finns beskrivna i skolans kursplaner, som ser likadana ut i hela landet. Exempelvis är ett delmål med gymnasiekursen kemi A att eleverna ska kunna genomföra experiment på ett säkert sätt, och för att få betyget väl godkänt ska eleven medverka när laborationer planeras och utformas.
I utvärderingen av metoderna använde Gunilla Näsström kursplaner och centralt utformade gymnasieprov i matematik och kemi, eftersom utveckling av nationella kursprov i matematik och provbanker i naturvetenskapliga ämnen sker vid institutionen för beteendevetenskapliga mätningar vid Umeå universitet.
Fredagen den 24 oktober försvarar Gunilla Näsström, institutionen för beteendevetenskapliga mätningar, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Measurement of Alignment between Standards and Assessment. Svensk titel: Mätning av samstämmighet mellan mål och bedömning. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal S205, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Astrid Pettersson, PRIM-gruppen, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
Kontakta:
Gunilla Näsström,
institutionen för beteendevetenskapliga mätningar,
Umeå universitet
Tel: 090-786 67 26, 0730-54 78 48
E-post: gunilla.nasstrom@edmeas.umu.se
Tall är tillsammans med gran Sveriges viktigaste trädslag. Huvuddelen av all odlad tall kommer från fröplantager. Där står de bästa träd som förädlingen kan tillhandahålla. De fröplantager som anläggs idag ökar skogsproduktionen med ungefär 20 procent och i framtiden blir det mer. Skogsbruket kommer att successivt förses med allt bättre genetiskt material.
Den långsiktiga förädlingen av tall i Sverige bygger på balans mellan föräldrarna – alla bidrar lika mycket till nästa generation. Förädlarna arbetar med ett antal genetiskt bra träd som paras. Varje träd korsas med två andra och ger upphov till två familjer. Från varje familj väljs sedan den bästa individen och ger upphov till nästa förädlingsgeneration. Härigenom representeras alla föräldrar med två avkommor i nästa förädlingsgeneration.
Skälet till att hålla balans i förädlingen är att den härigenom blir långsiktigt uthållig. Den genetiska mångfalden bevaras för framtiden. Detta är viktigt för förädlingen, eftersom skillnader i trädens genetiska anlag är det råmaterial som förädlaren arbetar med. En annan fördel med hög diversitet i förädlingen är att man kan göra vinster när man väljer de bästa träden till fröplantager, utan att den genetiska diversiteten för den skull blir oacceptabelt låg.
Samma diversitetsbevarande kan åstadkommas om balanskravet flyttas en generation bakåt. Varje mor- eller farförälder representeras då i den långsiktiga förädlingen med exakt fyra barnbarn men mer än två barn (t ex sex). Då kan man välja mellan barnen i deras egenskap av föräldrar, samtidigt som man väljer bra barnbarn. Därigenom vidgas urvalsmöjligheterna. Detta ökar radikalt möjligheterna att göra stora förädlingsvinster, vilket i sin tur bidrar till att Sverige om några decennier kan få ännu högre kvalitet i tallfröplantagerna.
Dag Lindgren, professor i skogsgenetik vid SLU i Umeå och en av författarna till uppsatsen, säger först att som nybliven farfar och morfar så känns det ju betydelsefullt att det är viktigare för barnbarnen med mor-och farföräldrar än föräldrar (åtminstonde ur balanssynpunkt).
– Stoppar man in de värden som är mest relevanta för svensk tallförädling i våra ekvationer, så ger den nya metoden 50 procent högre förädlingseffekt , utan några merkostnader eller ny teknik, jämfört med vad som tedde sig effektivast med 2007 års kunskaper. Det är dessutom säkert ganska enkelt att ytterligare förbättra metoden och öka dess mervärde.
– Det rör sig om mycket stora mervärden. Förädlingsteoretiska studier av förädlingsstrategier ska inte betraktas som något utforskat föråldrat område vid SLU, det är tvärtom ett område där mycket stora vinster fortfarande är möjliga att göra för svenskt skogsbruk, genom samverkan mellan SLU och Skogforsks förädlare.
Studien har utförts i samarbete med Skogforsk och Litauens skogsforskningsinstitut. Uppsatsen, med titeln “Balanced forest tree improvement can be enhanced by selecting among many parents but keeping balance among grandparents”, har författats av Dag Lindgren, Darius Danusevi_ius och Ola Rosvall. Artikeln publicerades i helgen i den ansedda skogstidskriften Canadian Journal of Forest Research (Can. J. For. Res. 38(11): 2797–2803) och på dess hemsida.
Kontaktinformation
Dag Lindgren, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, tel 090-786 82 17, 070-399 24 81.
Dag.Lindgren@genfys.slu.se
För att kunna förstå sambandet mellan vana, samhällsplanering och miljöpåverkan räcker det inte att lägga ihop tusentals individers förflyttningar under en dag och kalla det befolkningens resvanor, menar Greger Henriksson. Om man däremot i djupintervjuer frågar människor om deras skäl för resor och aktiviteter går det att komma åt vanorna, särskilt när uppmärksamheten riktas mot det dagliga resandet t.ex. under introduktionen av trängselskatten i Stockholm år 2006. Detta är ett av de områden som han studerat i sin doktorsavhandling, som snart läggs fram vid Lunds universitet.
Greger Henrikssons etnologiska och tvärvetenskapliga avhandling visar att resvanor formas av hur staden är planerad och hur resmöjligheterna i den är organiserade. Individen kan ju inte påverka allt med egna val utan är beroende av vilka förutsättningar som finns. Resvanorna har också en social dimension eftersom de lätt tas för givna – ”det är så här man gör” – vilket förmedlas människor emellan. Dessutom innebär brytpunkter i levnadsloppet, som byten av bostad, sysselsättning och hushållssammansättning, tydliga förändringar av resvanor.
Avhandlingen visar också att det i Stockholm är ganska lätt att skapa förutsättningar för en större del av befolkningen att resa miljövänligt, eftersom nästan en halv miljon stockholmare utan egen bil redan har vardagliga resvanor med rätt liten miljöpåverkan. Deras vanor gynnas av tät stadsbebyggelse och väl utbyggd kollektivtrafik. För många av dem är det dessutom besvärligt att ha egen bil.
Denna bilfria andel av befolkningen skulle kunna växa på sikt. Det är fullt möjligt att underlätta för kommande generationer storstadsbor att klara sig utan bil, anser Greger Henriksson. De geografiska områden där transport- och bilsnåla resvanor finns kan också utvidgas, främst genom stadsplanering. Fler behöver leva innerstadsmässigt eller som i förortskärnor som t.ex. Sollentuna, Älvsjö eller Vällingby.
I regionens utspridda småhusbebyggelse är förutsättningarna annorlunda. Här behövs helt enkelt nya resvanor. Användningen av tunga, bränslekrävande bilar behöver minska. För korta resor till jobb, barnomsorg, butiker och fritidsaktiviteter behövs energisnåla fordon som
t.ex. småbilar, cyklar, elmopeder och elbilar. Människor behöver vänja sig vid att använda olika färdmedel för olika ändamål. Fordonspooler och uthyrning är en väg att gå för att skapa en mer blandad fordonspark och fordonsanvändning. Myndigheter och företag kan gynna de lätta fordonen, t.ex. när det gäller parkering vid pendeltågsstationer, köpcentra och fritidsanläggningar, menar forskaren.
Kontaktinformation
Kontakt: Greger Henriksson, greger.henriksson@etn.lu.se, 0733-014702. En sammanfattning av avhandlingen kan läsas på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1230062, och avhandlingen i fulltext finns på http://www.infra.kth.se/fms/.
Anette Nyqvists avhandling i socialantropologi öppnar upp det orange kuvertet och tar en detaljerad och kritisk titt på de aktörer och teknologier som var inblandade i att skapa, och är involverade i administrationen av, Sveriges ”nya” allmänna pensionssystem. Avhandlingen intresserar sig också för hur pensionssystemet tas emot av medborgarna.
Centralt för studien är de nya styrformer som växer fram i en pågående omdaning av välfärdsstaten, där värderingsgrunder, praktiker och språk hämtat från marknadens arena ges allt större utrymme och betydelse även inom staten.
– Sveriges nya pensionssystem ses här som en ’politisk teknologi’ med makt att omdana samhället genom medborgarna. Min studie visar hur olika sammankopplade teknologier inom det nya pensionssystemets konstruktion frambringar processer som avpolitiserar pensioner och förflyttar betydande ansvar till enskilda medborgare, säger Anette Nyqvist.
Ett allmänt pensionssystem gör, liksom de flesta statliga åtgärdspaket, många saker, varav några innebär att styra befolkningen i vissa riktningar. Studien belyser vilka aktörerna som är inblandade i olika stadier och nivåer i policyprocessen är, vad de gör och hur de gör det. Genom att kartlägga policyprocessen – och de aktörer, praktiker och teknologier som är inblandade i den – sätts här fokus på hur nya styrformer fungerar och vad de gör.
– Av särskilt intresse är hur policyskapande fungerar som styrverktyg i den samtida svenska välfärdsstaten. På ett bredare plan handlar studien även om hur nya styrformer kan förändra rollerna, liksom påverka förhållandet mellan, staten och medborgarna. Ett exempel är att den individuelle medborgaren nu har att hantera den ekonomiska risken och det ansvar för framtida pensioner som staten tidigare tog på sig, berättar Anette Nyqvist.
Antropologiskt fältarbete har utförts bland politiker, experter, teknokrater, byråkrater, statligt anställda informatörer och bland ’vanliga’ medborgare i ett försök att ’studera igenom’ en policyprocess som har betydelse för den pågående omdaningen av den svenska välfärdsstaten.
Avhandlingens title: Opening the Orange Envelope. Reform and Responsibility in the Remaking of the Swedish National Pension System
Disputationen äger rum kl 10.00, fredag den 31 oktober 2008 i hörsal 3B, Södra huset, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Anette Nyqvist, Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor (SCORE), mobil 0733-720206, arb 08-6747416, e-post anette.nyqvist@score.su.se.
För bild på Anette Nyqvist, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Örebroforskarna Thomas Laitila och Anna-Maria Kling har undersökt hur konsumenterna värderar miljömärkning och ursprungsmärkning av torsk och lax från Östersjön och Nordostatlanten. Det visade sig då att konsumenterna i genomsnitt är villiga att betala 69 kronor mer per kilo fisk om den är miljömärkt.
Miljömärkningen anses särskilt viktig när det gäller fisk från Östersjön, medan ursprungsmärkningen är viktigare för torsk än för lax. I genomsnitt var de tillfrågade villiga att betala 75 kronor mer per kilo torsk som kommer från Nordostatlanten än för torsk som fiskats i Östersjön. Vi köper alltså gärna lax från Östersjön om den är miljömärkt, men när det gäller torsk ska den helst fiskas någon annanstans.
– Vi blev förvånade över siffrorna, Det tycks som om medias rapportering om de hotade torskbestånden i Östersjön har fått ett stort genomslag bland svenska konsumenter och våra resultat tyder på att konsumenternas val är en möjlig väg mot ett mer hållbart fiske, säger Thomas Laitila.
Men samtidigt som intresset är stort, är det många som inte känner till vad som egentligen är miljömärkt mat, och undersökningen visar att många konsumenter tror att de handlar ekologisk mat när de i själva verket inte gör det.
– Kunskapen om miljömärkning var mindre än vi förväntade oss. 31 procent av dem som deltog i undersökningen kunde inte ange någon typ av miljömärkning för livsmedel. Vi blev också förvånade över att många angav andra märken, till exempel nyckelhålet, som är en märkning för hälsosam mat och inte en miljöcertifiering.
Den miljömärkning som är mest känd bland konsumenterna är KRAV (35%) som står för ekologiskt producerade livsmedel. På andra plats i undersökningen kom Svanen (31%,) som dock inte är en miljömärkning som används för mat, utan för andra produkter och tjänster. På tredje plats kom Nyckelhålet (14%).
70 procent av dem som deltog i undersökningen svarade dock att de gärna vill lära sig mer om miljömärkta livsmedel.
– Konsumenterna måste få bättre information om miljömärkning och ursprungsmärkning, säger Thomas Laitila.
Undersökningen är delvis finansierat av Europeiska unionen via Fonden för fiskets utveckling.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna-Maria Kling, 0739-239587, eller Thomas Laitila, 0703-38 62 42.
