De dimensioner av empowerment som Anita Melander-Wikman i första hand ägnat sig åt att undersöka är delaktighet, inflytande, självbestämmande och rörlighet. Ett av de övergripande resultaten är att de patienter, brukare och äldre som deltagit i de olika studierna inte alls reflekterat över om det skulle vara möjligt eller inte att utöva inflytande över sin rehabilitering och omsorg, samtidigt som resultaten indikerar att den faktiska delaktigheten varit låg.

– I en delstudie ansåg de äldre deltagarna exempelvis att rörelsefrihet är en förutsättning för att kunna vara delaktig, och i en annan ansåg deltagarna att de visserligen kunde påverka omsorg och rehabilitering ur vissa aspekter, men att de samtidigt önskade stöd för att kunna vara mer fysiskt aktiva, som att exempelvis kunna promenera utomhus. Ett sätt att klara av att åldras med ökade funktionshinder var att ha mindre anspråk, att helt enkelt ”gilla läget” och göra det bästa av situationen, säger Anita Melander-Wikman.

Den största utmaningen i Anita Melander-Wikmans forskning är och har varit att skapa utrymme för ”uppskattning” – det som gör att äldre upplever det som möjligt att fritt uttrycka sina behov och önskningar och att de professionella verkligen lyssnar.

– Det är också viktigt att de äldre själva är aktiva deltagare när det gäller utformningen och utvecklingen av den teknik som är tänkt att ge dem stöd. Min slutsats är att ökad användning av IKT i rehabilitering av äldre sannolikt kan medföra att äldre får ökade mökligheter att aktivt påverka sin egen hälsa och livskvalitet.

Anita Melander-Wikman är född i jämtländska Strömsund och har bland annat arbetat på Södersjukhuset i Stockholm, Luleå lasarett och och Sunderby sjukhus. Hon har läst sociologi, pedagogik och statistik och tog sin sjukgymnastexamen vid Karolinska institutet 1972. Anita Melander-Wikman disputerar den 17 oktober med avhandlingen Ageing well – Mobile ICT as a tool for empowerment of elderly people in home health care and rehabilitation.

Kontaktinformation
Upplysningar: Anita Melander-Wikman, tel. 0920-49 38 44, 070-520 66 20, anita.melander-wikman@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

Hjärnans så kallade belöningssystem är avgörande för uppkomsten av känslor som tillfredsställelse, lycka och njutning. Den viktigaste kemiska aktören i belöningssystemet anses vara signalsubstansen dopamin. Men nu kopplar forskare för första gången en annan sorts signalsubstanser, opioiderna, till belöningssystemet hos människor. Opioidsystemets medverkan i belöningsprocesser har tidigare endast studerats i djurmodeller.

– Dopamin spelar en viktig roll när vi är på jakt efter en belöning, bland annat genom att påverka motivation och inlärning. Men själva belöningen, upplevelsen av glädje eller njutning, styrs av opioidsystemet, säger Predrag Petrovic som har genomfört studien i samarbete med en forskargrupp i London.

I studien fick försökspersoner spela om pengar på lyckohjul vid två tillfällen. Inför en av spelsessionerna behandlades försökspersonerna med läkemedlet naloxon, som blockerar hjärnans receptorer för opioider. Inför det andra tillfället fick de en placebobehandling.

När försökspersonerna beskrev sina upplevelser av spelomgångarna visade det sig att de njöt mindre av stora vinster om de hade behandlats med naloxon, jämfört med om de hade fått placebobehandling. De upplevde också ett större obehag när de förlorade om de hade behandlats med naloxon.

Undersökningar med funktionell magnetkamera visade att ett område i hjärnan med hög koncentration av opioidreceptorer (främre cingulum) var mer aktivt ju mer försökspersonerna vann och även ju mer de förlorade. Båda dessa aktiveringar minskade efter behandling med naloxon. Detta tolkas som att främre cingulum via kroppens opioidsystem är involverat i medieringen av belöningskänsla men även motverkar obehagsupplevelsen vid förlust.

– Läkemedel som påverkar opioidsystemet används redan kliniskt, bland annat mot spelberoende och alkoholism. Nu kan vi bättre förstå de underliggande mekanismerna för hur dessa preparat fungerar, säger Predrag Petrovic.

Studien har finansierats av Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och Wellcome Trust Center for Neuroimaging, University College of London.

Publikation: “Blocking Central Opiate Function Modulates Hedonic Impact and Anterior Cingulate Response to Rewards and Losses”, Predrag Petrovic, Burkhard Pleger, Ben Seymour, Stefan Kloppel, Benedetto De Martino, Hugo Critchley and Ray J. Dolan, Journal of Neuroscience, 15 oktober 2008.

För mer information, kontakta:

Med dr Predrag Petrovic
Institutionen för Klinisk Neurovetenskap
Mobil: 0735-101211
E-post: predrag.petrovic@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

Det är välkänt att barn världen över arbetar och att barn passar småsyskon är ett utbrett fenomen sen urminnes tider. Kjerstin Dahlblom har undersökt barns erfarenheter av att sköta småsyskon i Nicaragua, ett land som sedan generationer tillbaka har utbredd fattigdom. Hon har medvetet vänt sig direkt till barnen för att få deras perspektiv på hur det är att ensam ta ansvar för hemmet medan föräldrarna, oftast ensamstående mammor, arbetar. Studien visar att barn är kompetenta aktörer i forskningsprocessen och att de kan engageras i planering av de folkhälsoprogram som de berörs av.

Stolthet över sitt arbete var den övervägande känsla som förmedlades av barnen som intervjuas. Även om de kände sig stressade av alla krav och sitt ansvar att ta hand om sina småsyskon visste de hur betydelsefullt deras arbete var i familjen. Största problemet för de flesta var att kombinera arbete med skolgång. Påfallande många av barnen i studien hade hoppat av skolan redan under mellanstadiet (motsvarande svenska förhållanden), och många hade gått om flera årskurser. I ett livslångt perspektiv riskerar barn som sköter småsyskon att hamna i en fälla – utan utbildning har de begränsade valmöjligheter till jobb och försörjning.

Medvetenheten om att denna grupp av barn utgör en resurs för samhället och att de bär ett tungt ansvar för sina familjers försörjning är inte särskilt stor, kanske just på grund av den isolerade situation de befinner sig i när de är hemma ensamma.

Kjerstin Dahlblom har huvudsakligen använt etnografiska metoder som observationer, intervjuer i grupp och enskilt samt dagboksanteckningar. Hon har hämtat detaljerad information från ett trettiotal barn som sköter sina småsyskon, men också från personer i deras närhet och i frivilligorganisationer. För att ge deltagande barn möjlighet att själva ta upp angelägna frågor och reflektera över sitt arbete fick de engångskameror vilket gjorde att de kunde dokumentera egna motiv i sin vardag.

I en delstudie som behandlar skolgången gjordes en enkätundersökning riktad till 370 barn i åldrarna 6 till 16 år. Utbildningsnivån i Nicaragua är bland de lägsta i världen. Därför undersöktes barnens skolgång för att finna mönster som pekade på orsaker till frånvaro och avhopp. Pojkar hoppade av skolan oftare än flickor och hade genomgående sämre resultat än flickorna. Den klart utslagsgivande faktorn för missad skolgång var fattigdom. Förbättrade villkor skulle underlätta för barn i fattiga familjer att ta del av de rättigheter de har i enlighet med Barnkonventionen.

Fredag 24 oktober försvarar Kjerstin Dahlblom, Umeå International School of Public Health och Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap, sin avhandling med titeln ”’Home alone’: sibling caretakers in Léon, Nicaragua”.
Disputationen äger rum i sal 260, Röntgenavdelningen, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Bengt Höjer, Inst. för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1877

Kontaktinformation
Kjerstin Dahlblom nås på telefon 090-785 29 28, mobiltelefon 070-602 62 06 eller e-post kjerstin.dahlblom@epiph.umu.se.

Avhandlingen av medicinläkaren Mattias Ekstedt baseras på världens längsta uppföljning av personer med förhöjda leverblodprover orsakade av fettlever. Forskarna följde 129 patienter i 14 år. 6 procent utvecklade komplikationer till levercirros (skrumplever), vilket tidigare inte varit förknippat med överviktsorsakad fettlever utan med den typ av fettlever som betingas av alkohol. De som ökade mest i vikt och hade den lägsta insulinkänsligheten löpte störst risk att försämras i sin leversjukdom.

Mer alarmerande ur ett folkhälsoperspektiv är att överlevnaden bland personer med överviktsorsakad fettlever var lägre än för befolkningen i stort – främst på grund av en fördubblad risk att dö i hjärt-kärlsjukdom vilket i sin tur är en konsekvens av den betydligt ökade risken att drabbas av diabetes. Vid uppföljningen hade hela 78 procent av patienterna diabetes eller dess förstadium.

De flesta patienter med hjärt-kärlsjukdom behandlas framgångsrikt med blodfettssänkande mediciner. Läkarna har tidigare varit rädda för att sätta in dessa mediciner på patienter med förhöjda levervärden på grund av fettlever, då det funnits farhågor om att preparaten skulle kunna skada levern. Mattias Ekstedt och hans handledare docent Stergios Kechagias visar att så inte är fallet. Tvärtom skulle blodfettssänkande mediciner kunna minska risken för att fettleversjukdomen försämras – en slutsats som dock behöver bekräftas av ytterligare studier.

Patienter med riskfaktorer för att utveckla hjärt-kärlsjukdom får ofta rådet att konsumera små mängder alkohol, eftersom detta i stora befolkningsstudier har förknippats med lägre dödlighet. Vilka råd man ska ge till personer med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och samtidig fettlever debatteras flitigt. LiU-forskarna konstaterar att trots att ingen av patienterna i studien drack mer än motsvarande 1,5 glas vin per dag, så var alkohol en faktor som statistiskt sett ökade risken för att leversjukdomen skulle försämras.

Avhandlingen Non-Alcoholic Fatty Liver Disease: A clinical and histopathological study läggs fram vid disputation den 17 oktober kl 13.00 i Berzeliussalen, Linköpings universitet Campus US. Opponent är professor Stefan Lindgren, Lunds universitet.

Mikroskopibilden visar levervävnad med uttalad fettinlagring. Levercellerna är nästan helt uppfyllda av fettdroppar som tränger undan cellens övriga delar.

Kontaktinformation
Kontakt:
Mattias Ekstedt, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet, mattias.ekstedt@lio.se, 013-22 20 65

Stergios Kechagias, Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet, stergios.kechagias@liu.se, 013-22 87 04

Sorkfeber är en sjukdom med kraftiga influensaliknande symptom som kan ge allvarliga komplikationer. Den förekommer i hela norra Sverige. Utbrotten är säsongsbundna och är särskilt intensiva de perioder då många människor kommer i kontakt med sorkar och dess spillning, t.ex. genom att hantera vedhögen eller dammsuga sommarstugan där sorkar förekommer.

Vissa år då sorkarna är ovanligt många kan antalet smittade öka kraftigt. 2007 var ett sådant år då nästan 2 200 fall av sorkfeber rapporterades i Sverige. Det är en mycket hög siffra med tanke på att sviterna efter sorkfeber kan bestå i månader, och att sorkfeber har en dödlighet på upp till en procent.

Sorkfeberviruset tillhör en grupp virus som kallas hantavirus. De orsakar s.k. blödarfebrar och antalet rapporterade fall har ökat under senare år. Dessutom upptäcks fler och fler nya hantavirus och redan kända hantavirus förväntas sprida sig till nya områden. Kunskap om dessa virus och övervakning av dem är därför viktigt ur ett folkhälsoperspektiv.

I dagsläget är det fortfarande mycket som är okänt vad gäller hantavirus och sjukdomarna de orsakar. För att öka kunskapen om hur dessa virus fungerar, för att i slutänden förstå hur de orsakar sjukdom och för att kunna utveckla behandling, har en grundlig karaktärisering av ett Puumalavirus genomförts.

Forskarna fann att det är viktigt att skräddarsy de diagnostiska verktygen samt att utföra klinisk diagnostik på lokala virus. Karaktäriseringen bidrog till införandet av diagnostiska verktyg med lokalt ursprung vid Laboratoriet för klinisk virologi, NUS, vilket ökat säkerheten vid sorkfeberdiagnoser.

Dessutom identifierades strukturer hos viruset som kan användas för att särskilja mellan olika hantavirustyper, och viktiga pusselbitar för att förstå hur viruspartiklarna monteras ihop hittades.

Sammanfattningsvis bidrar resultaten med värdefull kunskap för utvecklingen av nya verktyg för att ställa diagnos, undersöka förekomsten av virus och studera hur människor reagera på en hantavirusinfektion.

Fredagen den 24 oktober försvarar Marie Lindkvist, Inst. för klinisk mikrobiologi, enheten för virologi samt enheten för infektionssjukdomar, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Genetic and serologic characterization of a Swedish human hantavirus isolate”.

Svensk titel: Genetisk och serologisk karaktärisering av ett svenskt humant hantavirusisolat.

Disputationen äger rum kl. 9.00 i sal B, 9 trp, Tandläkarhögskolan.

Fakultetsopponent är Dr. Rainer Ulrich, Friedrich-Loeffler-Institute, Insel Riems, Germany.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1878

Kontaktinformation
Marie Lindkvist nås på e-post marie.lindkvist@climi.umu.se eller telefon 090-785 33 06.

Upp till två procent av alla spädbarn har medfödd torticollis som är en felställning av huvudet. Sjukgymnast Anna Öhmans avhandling visar att det finns en risk att barn med medfödd torticollis når tidiga motoriska milstolpar som huvudkontroll, att kunna vända sig och att krypa senare än friska barn.

– En faktor som påverkar den motoriska utvecklingen är om barnet tillbringar tid på mage när det är vaket. Spädbarn ska sova på rygg, men behöver få leka på mage då de är vakna för att stimulera huvudkontroll, styrka i överkroppen och motorik, säger Anna Öhman.

I sin avhandling har hon tagit fram referensvärden för hur ett friskt barn kan rotera nacken och böja huvudet åt sidan samt för muskelfunktion i nacken.

– Barn under ett år och utan någon känd åkomma har en rotation i nacken på 100–120 grader, det vill säga att de kan vrida huvudet en bit förbi axeln. Hos spädbarnen i studien som inte hade några kända nackproblem fanns ingen sidoskillnad i vare sig rörlighet eller muskelfunktion, säger Anna Öhman.

Barn med medfödd torticollis har däremot ofta en sidoskillnad i nackens rörlighet och muskelfunktion och detta måste behandlas med sjukgymnastik i form av bland annat stretchning. Om barnet har bestående nedsatt rörlighet trots stretchingbehandling kan operation bli nödvändig.

Cirka 100–150 barn med torticollis remitteras varje år till sjukgymnastiken vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Och endast de mer komplicerade fallen samt barn som opererats för sin torticollis är aktuella för extra insatser från sjukgymnastikens sida. För övriga barn med torticollis genomför föräldrarna behandlingen med instruktion och stöd av sjukgymnasten.

– Mina resultat visar att behandlingstiden är kortare om en erfaren sjukgymnast genomför stretchningen, men ett bra resultat nås även när föräldrarna genomför den. Över 90 procent får ett tillfredställande resultat med hjälp av sjukgymnastik, säger Anna Öhman.

Anna Öhman hoppas att avhandlingens resultat kan öka kunskapen i ämnet hos barnhälsovården och inom sjukgymnastiken så att personalen kan ge bättre råd, information och behandling.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institution neurovetenskap och fysiologi

Avhandlingens title: Congenital muscular torticollis

Opponent: docent Eva Brogren-Carlberg, Karolinska Institutet, Solna

Avhandlingen försvaras fredagen den 17 oktober, klockan 9.00 i sal 2118, Arvid Wallgrens backe, hus 2, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Sjukgymnast Anna Öhman, telefon: 031–343 4732, 0707–92 77 74, e-post: anna.ohman@neuro.gu.se

Handledare:
Docent Eva Bekung, telefon: 031–343 1364, e-post: eva.beckung@vgregion.se

Listerios är en ovanlig infektionssjukdom som orsakas av bakterien Listeria monocytogenes. Det är en mycket allvarlig sjukdom, som trots sjukhusvård har en dödlighet på upp till 30 procent. De som löper störst risk att infekteras är gravida kvinnor, deras foster och personer med nedsatt immunförsvar, som exempelvis äldre människor.

– Bakterien finns i avloppsvatten och jord som förorenats av avföring. Via olika smittvägar kan den sedan infektera både djur och människor, säger Vishar Singh Parihar.

Livsmedel är den vanligaste smittkällan för människor, men det har också förts fram misstankar om att djur skulle kunna smitta direkt. Vishar Singh Parihar har i sin avhandling undersökt listeriabakterier från både människor och djur.

När man ska spåra smittan måste man visa att det är exakt samma typ av bakterien, så kallad serotyp, hos den smittade individer och den misstänkta smittkällan. Listeria monocytogenes har 13 serotyper, och Vishar Singh Parihars forskning visar att förekomsten av de olika serotyperna har förändrats över tid och att Sverige skiljer sig från omvärlden.

Under perioden 1986-1999 tillhörde 44 procent av de bakterier som isolerats från sjuka människor serotyp 4b och 50 procent serotyp 1/2a. Men mellan 2000 och 2007 var fördelningen i stället 13 procent 4b och hela 71 procent 1/2a. I många andra länder dominerar fortfarande serotyp 4b. Orsaken till förändringen kan vara ändrade mat- och konsumtionsvanor i Sverige.

När Vishar Singh Parihar jämförde bakterierna från djur och människor var många av bakteriestammarna lika, men de förekom inte under samma tidsperioder. Dessutom saknades den förskjutning mot serotyp 1/2a som han upptäckte hos människor.

– Direkt smitta genom kontakt med djur är mycket ovanligt, konstaterar Vishar Singh Parihar.

– Däremot kan de ske en indirekt smittspridning om djurets mjölk och kött innehåller Listera monocytogenes-bakterier. Om människor konsumerar sådana livsmedel utan tillräcklig värmebehandling finns det risk för smitta.

Ett välkänt problem är vakuumförpackad gravad lax och vid mitten av 1990-talet fanns det listeriabakterier i 21 procent av den gravade laxen. Men de insatser som sedan gjorts för att förbättra kvaliteten har lett till att den andelen har minskat till 13 procent.