Vad trodde folk egentligen om livet och döden på medeltiden? Det är svårt att veta exakt eftersom man knappast skrev ner sina egna tankar på den tiden, men ett sätt att komma åt det är att läsa kyrkliga texter som predikningar och teologiska verk. Det var utifrån kyrkans förkunnelse som en stor del av folks föreställningar långsamt formades, allt mer ju längre folket hade varit kristet.

I sin avhandling har Georg Stenborg gjort den första vetenskapliga utgåvan någonsin av en text på latin som kallas De qualitate caelestis patriae, på svenska ungefär ”Om det himmelska hemlandets beskaffenhet”. Texten är skriven runt år 800 av någon som heter Emmo, som vi tyvärr inte vet något om.

– Egentligen är det inte så viktigt, i alla fall inte för Emmo själv. För honom var det viktiga inte han själv utan det han skrev om, himlen och helvetet och allt däremellan, säger han.

Boken handlar först om himlen och hur det är för de lyckliga som kommer dit. Sedan beskriver Emmo hur man måste leva för att komma dit och prisar de kristna dygderna som ödmjukhet, givmildhet, tålamod. Allra viktigast är ånger och botgöring när man har begått svåra synder, för annars är allt förlorat. I så fall hamnar man i underjorden efter döden. Läsaren får veta en del om skärselden, som är ganska bra, för ifrån den blir man räddad till himlen till slut, men kommer man till helvetet så är allt för sent. Där plågas man av outsägliga plågor för evigt utan hopp.

– Man kan jämföra med Dante och ”Den gudomliga komedin”, men denna text är inte poetisk utan filosofisk och teologisk, ofta torrt utredande, men ibland engagerat predikande, säger Georg Stenborg.

En vetenskaplig utgåva av en gammal text innebär att man måste samla varenda handskrift som finns av texten, läsa igenom och jämföra dem exakt, och sedan använda felskrivningarna för att göra en bild av vem som har skrivit av vem. När man vet det kan man i bästa fall tala om hur texten såg ut från början – vad Emmo faktiskt skrev.

– Vi tror lätt att en texttradition är oföränderlig, men före boktryckarkonsten måste varenda text skrivas av för hand varje gång, och då blir det fel ibland.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Georg Stenborg, 018-471 76 78, 070??, e-post: Georg.Stenborg@lingfil.uu.se

Anna Larsson har gjort djupintervjuer med en handfull verkställande direktörer i medelstora svenska företag. I sin avhandling i företagsekonomi tolkar hon deras agenda och vilka frågor en VD ägnar tid åt. Hon fann bl.a. att en börsintroduktion på ett avgörande sätt förändrar spelplanen för en VD.

– Som strateger får de en ny omvärld att ta ställning till. De får en extern part som de inte tidigare har haft. Betydelsen av att förse finansmarknaden, börsen, med aktuell information kan inte överskattas.

– Ingen kan kosta på sig att missköta informationshanteringen. De har fått en helt ny kategori av externa aktörer med stort tolkningsutrymme.

Det handlar alltså inte om företagets finansiärer utan om börsanalytiker och liknande, som ju utgör ett slags mellanhand till det finansiella kapitalet.
Det här betyder i sin tur att VD själv måste vara ständigt uppdaterad, vilket leder till en ökad betoning på mätbara resultat i företaget. Kraven ökar på att konstruera mätbara produktionsenheter och att driva mätbarhet så långt det bara går. Anna Larsson visar också vilken betydelse en börs-VD fäster vid tillväxt.

Hur fria är då dessa högt placerade och mäktiga personer i sina beslut och handlingsstrategier? VD i ett börsföretag är i sin vardag mer bunden än man kanske skulle tro, konstaterar Anna Larsson.
För studien valde hon chefer som inte själva är renodlade entreprenörer, dvs. som inte själva byggt upp företagen och därför är starkt känslomässigt engagerade i dem.

– Jag ville porträttera den rörliga, professionella VD:n, säger hon. Och jag hade, som många andra, en stereotyp bild av en rationell, kanske ganska hård person som inte låter sig styras av känslor.

Men det var en bild som hon fick revidera.

– Jag fick tänka om, jag mötte människor som drivs av ett intresse, en stark vilja att bygga något, att föra företaget med dess historia in i framtiden.

Kontaktinformation
Avhandlingen heter Strategists – free or bound? On individuality and typicality among CEOs. Telefon till Anna Larsson 0707 434160, e-post: anna.larsson@ihh.hj.se

Stora internationella studier visar sedan flera decennier ungdomars avtagande intresse för och kunskaper om naturvetenskap. Andra studier pekar på att ungdomars intresse vaknar då naturvetenskap sätts i samband med samhälleliga dilemman eller filosofiska frågeställningar.

Syftet med Eva Davidssons avhandling har varit att ta reda på vilken bild av naturvetenskap som möter besökarna på science centers och vilka faktorer som påverkar hur naturvetenskap framställs på utställningar. Hon har koncentrerat sig på hur personalen ser på innehåll och design i utställningarna och hur de väljer eller väljer bort olika aspekter av naturvetenskap.

Avhandlingen visar att personalen i hög utsträckning skapar utställningar som endast visar på nyttan av naturvetenskap och där naturvetenskap gestaltas genom begrepp, fakta och tekniska tillämpningar.

– Det verkar finnas en oro för att ta upp kontroversiella frågor både kring samhälleliga dilemman såsom exempelvis strålning från radiomaster, djurförsök eller genmodifiering men även när det gäller naturvetenskapliga förklaringar, där man ännu inte är överens. Personalen tycks alltså välja bort aspekter av naturvetenskap som ungdomar är intresserade av, säger Eva Davidsson.

– Nyttoperspektivet, utan koppling till exempelvis ekonomi, politik, värderingar är den vanligaste bilden av naturvetenskap i utställningar. Flera av de intervjuade menar att man inte vill förvirra besökarna eller stöta sig med forskarsamhället. En annan förklaring kan ligga i personalens förhållande till besökarnas lärande, fortsätter hon.

Majoriteten av den intervjuade personalen utgår från hur de själva lär sig när de ska planera för besökarnas lärande. Få av de anställda har en vetenskaplig approach och teoretiska kunskaper kring lärande.

– Många uttrycker att lärande endast sker i organiserade situationer. Därmed finns en risk att de inte inser alla möjligheter för lärande i en utställningsmiljö, där erfarenheter, upplevelser och förströelse, likväl kan ge upphov till nya tankar och idéer, säger Eva Davidsson.

Hon hoppas att resultaten från avhandlingen kan användas i diskussioner om hur man kan göra utställningar bättre för att öka besökarnas intresse och lärande, både vad gäller innehåll och presentation.

– Jag anser att utställningsmiljöer har stora potentialer både som skolresurser där elever får möjligheter att fördjupa sina kunskaper i olika naturvetenskapliga ämnesområden eller göra experiment men också för allmänhetens livslånga lärande. Vidare kan de utgöra en viktig arena för att kommunicera ny naturvetenskaplig kunskap.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Eva Davidsson på e-post evda@dpu.dk eller Jesper Liedholm, Malmö högskolas informationsavdelning, 040-665 71 88
0708-655 240.

Arvid Horns nya regering tar vid medan ryssarna härjar och bränner längs östersjökusten. Utrikeshandeln släpps fri, en frihet som dock blev en kortvarig. Redan året efter freden i Nystad 1721 inleds en ny ekonomisk politik för att få Sveriges ekonomi på fötter, inte minst genom att stödja inhemsk produktion. Successivt växer en allt hårdare attityd fram mot import av varor som kunde tillverkas inom landet. Samtidigt stöds en omorientering av utrikeshandeln bort från de traditionella östersjöhamnarna. Det fanns en politisk medvetenhet om att denna politik riskerade att öka prisnivån i landet, något man helst ville undvika.

Under Horns regeringstid grundlades en merkantilistisk politik, där tull- och avgiftshöjningar i kombination med olika typer av förbud blev allt mer dominerande för att minska importen till landet. Ett subventionssystem växter fram, avsett att stödja nyetablering av ny produktion eller utöka den gamla tillverkningen. Lili-Annè Aldman har i sin avhandling studerat den ekonomiska politikens omläggning och i vilken utsträckning Stockholms textilimportörer anpassade sin utrikeshandel till den nya politiken mellan 1720-1738.

Hon visar att importörerna bland annat minskade importen av tyger samtidigt som de ökade importen av textila råvaror. När det gäller tillverkning av ylle och lin tycks ett av målen, att öka självförsörjningsgraden, till stor del ha uppnåtts. Ett annat mål var att minska mellanhandeln i Östersjön, något som också skedde, men övergången innebar att det tillfälligt kunde uppstå en brist och att en del tyger som tidigare importerats försvann från marknaden. Övergången till ökad handel från hamnar utanför Östersjön förändrade också sortimentet av de tyger som importerades till Stockholm. Trots ökade kostnader för införsel av tyger behölls generellt sett en relativt stabil prisnivå i Stockholm under perioden.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lili-Annè Aldman, tel: 018-471 12 30, 073-903 62 04, e-post: Lili-Anne.Aldman@ekhist.uu.se

Undersökningen i avhandlingen visar att det svenska systemet inte fungerar i gränsöverskridande situationer. Bland annat blir den skattskyldige i flera fall föremål för dubbelbeskattning som inte kan undanröjas eller lindras med tillämpning av skatteavtal eller andra metoder. Ett centralt problem är att olika stater ställer olika villkor för att en pensionsförsäkring skatterättsligt ska omfattas av de gynnsamma skattebestämmelser som normalt gäller för inhemska pensionsförsäkringar. Det här kan till exempel i Sverige innebära att premierna för en utländsk pensionsförsäkring inte är avdragsgilla eller undantagna från skatteplikt då försäkringen inte uppfyller de svenska villkoren.

I avhandlingen granskas skattekonsekvenserna av det svenska systemet för beskattning av pensionsförsäkringar och tjänstepensionsförsäkringar i ett antal konkreta gränsöverskridande situationer mellan Sverige och en annan med-lemsstat inom EU – Finland. Det svenska systemet skiljer sig från systemen i de flesta andra västeuropeiska medlemsstater genom att avkastningen på det sparade försäkringskapitalet beskattas både löpande och i samband med att pensionsbeloppen betalas ut. I de flesta andra medlemsstater, däribland Finland, beskattas endast utfallande pensionsbelopp. Resultaten av undersökningen är därmed av intresse även i förhållande till andra medlemsstater.

Nina Ewalds disputerar den 23 maj klockan 10.15 i hörsal 8, hus D, Universitetsv. 10. Opponent är Edward Andersson från Helsingfors.

Kontaktinformation
Nina Ewalds nås på e-post nina.ewalds@juridicum.su.se, tfn 08-16 38 17, mobil 070-777 69 07. För porträttbild på Nina Ewalds gå till www.juridicum.su.se/jurweb/Nina_Ewalds_webb.jpg (webbformat) eller http://www.juridicum.su.se/jurweb/Nina_Ewalds_tryck.zip (tryckformat). Fotograf är Staffan Westerlund, mobil 073-784 5031, e-post staffan.westerlund@juridicum.su.se. Han kan även kontaktas vid eventuella frågor om disputationen.

Enligt företagsekonomen Magnus Hansson vid Örebro universitet visar det att man kan öka produktiviteten avsevärt utan investeringar. Det är också ett argument för längre nedläggningsperioder, vilket skulle gynna både de anställda och företaget.

– Förlängda nedläggningsperioder skapar bättre förutsättningar för de anställda att hitta nya jobb, för det omgivande näringslivet att utveckla ersättningsjobb och ger företagsledningen mer tid att fasa över produktionen till andra anläggningar.

Magnus Hansson har nyligen lagt fram en doktorsavhandling i företagsekonomi vid Handelshögskolan på Örebro universitet. Hans forskning bygger på nedläggningsprocesserna i tio tillverkningsföretag, varav två i andra länder, mellan åren 2002 och 2007, och han har sett samma händelseförlopp i samtliga fall:

– Sambandet är förvånansvärt tydligt. När beslutet om nedläggning offentliggörs blir det initialt en nedgång i produktiviteten. Folk är förbannade, ledsna och oroliga för sin framtid. Men när förhandlingarna är klara och alla vet vilka förutsättningar som gäller, stiger produktiviteten, berättar han.

Och då, när ledningens kontroll och styrning av den dagliga verksamheten samtidigt minskar, finns det plötsligt utrymme för personalen att agera spontant och självständigt och själva organisera arbetet.

– Det släpper fram en innovativ kraft, som inte behöver leda till radikala förändringar, men många små förändringar som ökar produktiviteten. I flera fall som jag har studerat har det också varit tydligt att personer som tidigare inte hade ett formellt ansvar eller befogenheter tar ett större ansvar och blir informella ledare.

– Detta är raka motsatsen till vad som händer när ett företag minskar personalen. Trots att syftet är att det ska öka produktiviteten, ledet det paradoxalt nog till försämrad produktion.

Förklaringen till den skillnaden är enligt Magnus Hansson att beslutet om nedläggning så småningom mynnar ut i en situation där personalen vet vad som kommer att hända, medan personalminskningar skapar osäkerhet och konflikter.

Magnus Hanssons forskning bygger på fabrikernas egen produktionsstatistik, men för att se vad som döljer sig bakom siffrorna har han också djupstuderat tre företag. Intervjuer med platschefer, fackliga företrädare och anställda har kompletterats med egna observationer, till exempel vad de anställda pratade om på fikarasterna, vilken syn de hade på ledningen och på arbetet. Då upptäckte han flera viktiga faktorer som till stor del förklarar den ökade produktiviteten:

– Det handlar om människor och människors drivkrafter. Man blir förvånad över personalens engagemang och ansträngningar i en sådan extrem situation som innebär att de kommer att förlora sitt jobb.

Magnus Hanssons disputerade i företagsekonomi 28 mars, och hans avhandling är den första som lagts fram på den nybildade Handelshögskolan vid Örebro universitet.

Det tio företag som behandlas i Magnus Hanssons avhandling är:
Korsnäs Marmaverken i Söderhamn
SSAB i Luleå
PLM (Hammars Glasbruk) i Hammar (flyttade till Limared)
Fundia Steel, Wire Rod, i Smedjebacken
Lovene Dörr i Lidköping
Gusab Stainless i Mjölby
Gislaveds däckfabrik, däckstillverkning i Gislaved
Gislaveds däckfabrik, dubbningsavdelning i Gislaved
BHP Billiton i Newcastle, Australien
Boston Scientific i Seattle, USA

Kontaktinformation
För mer information kontakta Magnus Hansson, 019-30 39 71 eller 070-945 09 95.

En astronaut som vistas länge i rymden kan få problem vid återkomsten till jorden. I tyngdlöst tillstånd förtvinar musklerna och skelettet kalkas ur. Att ”lyfta skrot” hjälper inte. Skivstänger och hantlar är ju också tyngdlösa under rymdfärden.
Men Per Tesch och hans kollegor har hittat en lösning som fungerar som en omvänd jojo. Det är trögheten i ett roterande svänghjul som utnyttjas för att skapa motstånd. Astronauten spänner fast sig med ett kardborreband och drar i en rem som är kopplad till svänghjulet. Hjulet väger bara ett par kilo, men diametern gör att trögheten blir avsevärd och belastningen på muskler och skelett minst lika stora som vid styrketräning med vikter.

Per Tesch har forskat i ämnet i 15 år på uppdrag av både den svenska rymdstyrelsen och den amerikanska motsvarigheten Nasa. Nu testas ”jojon” för första gången i skarpt läge. För en tid sedan levererades den med den amerikanska rymdfärjan Atlantis till rymdforskningsstationen ISS, som en del av ett europeiskt laboratorium.
– Det är fantastiskt. Jag har kämpat länge för det här, säger Per Tesch.
Än så länge har han inte fått några rapporter om hur det har gått.
– Det är fortfarande hemligt, men om några månader får vi veta.

Per Tesch blev utnämnd till professor i idrottsvetenskap vid Mittuniversitetet i höstas. Erfarenheterna från hans forskning i rymdfysiologi ska bland annat användas för att utveckla träningsmetoder för idrott, motion och rehabilitering.

Kontaktinformation
Per Tesch, professor, 076-821 92 19, e-post: per.tesch@miun.se

Författarrätten utlöstes av censurens fall och fick sitt genombrott i Europa på 1700- och 1800-talet.

– Den var en förutsättning för författarrollens förändring från ämbetsförfattare till fri opinionsbildare. Det oberoende som författarrätten kan ge är lika viktigt i dag, vilket fildelningsdebatten är ett exempel på, säger Gunnar Petri, själv bland annat styrelseordförande för musikupphovsmännens intresseorganisation STIM.

I sin avhandling i rättshistoria skildrar han den idémässiga, ekonomiska och politiska bakgrunden till den moderna författarrollens uppkomst, och ger samtidigt en historisk dimension till både den svenska upphovsrätten och upphovsrätten i allmänhet.

I ett europeiskt perspektiv fanns tanken på ett särskilt band mellan författaren och dennes verk redan under antiken, men det var först när tryckerikonsten gjorde det möjligt att trycka om böcker i efterhand som det blev aktuellt att införa ett investeringsskydd för boktryckarna. Det här sammanföll med kyrkans och den tidigmoderna statens behov av censur, och på så sätt smälte eftertrycksprivilegierna och censuren samman till ett kontroll- och regleringssystem. England var först med att ersätta de godtyckliga privilegierna och censuren med kodifierad författarrätt och tryckfrihet, därefter följde Frankrike och småningom Tyskland.

I Sverige kom upphovsrättens formella genombrott som en del i den konstitutionella omvandlingen i början av 1800-talet. Tryckfriheten blev ett bärande inslag i regeringsformen 1809, och i tryckfrihetsförordningen året därpå preciserades författarens ansvar för sitt verk. Som en naturlig följd av detta ansvar följde också författarens rätt till verket.

– Författarrätten skapade förutsättningarna för uppkomsten av de oberoende författarskap och den självständiga press som omvandlade Sverige under 1800-talets första hälft, berättar Gunnar Petri.

Gunnar Petri har tidigare bland annat varit statssekreterare och generaldirektör samt verkställande direktör för STIM, där han numera är styrelseordförande. Han har haft många ledande positioner i nordiska och internationella organisationer som försvarar upphovsmännens rättigheter, och har också publicerat flera skrifter inom området.

För mer information om boken Författarrättens genombrott, se http://www.atlantisbok.se. Recensionsexemplar kan beställas via författaren.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Gunnar Petri, 070-589 09 29, e-post: gunnar.petri@stim.se

Vid adelsbegravningar under 1600-talet användes exklusiv rekvisita. Kista, huvudbaner, anvapen, fanor med mera beställdes från specialiserade hantverkare och förberedelserna tog månader i anspråk. Det var inte ovanligt att man dröjde med begravningen i ett halvår eller mer.

Till de mer betydelsefulla inslagen i de adliga begravningarnas rekvisita hörde olika framställningar av den dödes heraldiska vapen. I sin avhandling i textilvetenskap har Cecilia Candréus undersökt en speciell typ av praktfullt broderade begravningsfanor – så kallade länsfanor. Fanorna fanns i bruk under den svenska stormaktstidens slutskede och fick endast användas av män som tillhörde riddarhusets grevliga och friherrliga ätter, det vill säga den betitlade adeln.

I sin avhandling skildrar Cecilia Candréus inte bara det textila hantverket och dess utövare utan även de avlidna männen, deras familjer och det samtida samhället. Hon visar att avsikten var att manifestera familjens hierarkiska position med en representativ yttre bild och att denna bland annat tog form i ett påkostat begravningsskick efter europeiskt ideal. Både vid själva begravningsceremonin och senare i kyrkorummet – där många fanor kom att användas som minnesmärken – fyllde fanorna en viktig social funktion.

Cecilia Candréus berättar att fanornas innebörd förmedlades dels genom heraldiska framställningar och inskriptioner, dels genom deras förhållande till ett samtida stilideal där de ornamentala inslagen och det broderitekniska utförandet var av betydelse. Arbetet utfördes i ett reliefbroderi i guld- och silvertråd som monterades på fandukar av vitt siden. Cecilia Candréus beskriver också hur fanornas utformning följde ett enhetligt ideal där variationer i dekoren främst kan relateras till en gradering mellan olika titlar.

I avhandlingen berättar författaren om hur ett tydligt släktskap kan iakttas mellan fanorna och de så kallade huvudbaneren, vilket var en form av stora vapensköldar av skulpterat och bemålat trä som också användes vid begravningar. Broderierna utfördes av professionella pärlstickare efter tecknade förlagor och i sin undersökning har Cecilia Candréus kunnat ringa in fem fall från 1680-talet där det finns belägg för att en förlaga utförd av hovbildhuggaren Burchardt Precht använts som underlag. Precht arbetade även med tillverkning av huvudbaner och vid denna tidpunkt kan en förändring i stilidealet ses parallellt hos huvudbaneren och hos fanorna. Genom en broderiteknisk undersökning visar Cecilia Candréus att övergången till det nya stilidealet också medförde en förändring i broderiernas tekniska uppbyggnad.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Cecilia Candréus, 018-471 28 87, 08-751 97 75, 070-60 32 113, e-post: cecilia.candreus@konstvet.uu.se

Frågan om vårt ansvar gentemot framtida generationer är relativt ny inom etiken. Medan en stor del av den senare forskningen på området handlar om specifika frågor, som den optimala storleken på befolkningen i framtiden eller framtida generationers eventuella rättigheter, greppar Lars Löfquist ämnet ur ett bredare perspektiv när han granskar olika etiska teoriers för- och nackdelar. Fokus ligger bland annat på hur de olika teorierna kan förklara att framtida generationer har en moralisk betydelse som delvis är fristående från våra egna övertygelser och intressen. Han granskar också hur väl teorierna klarar av att hantera moralisk pluralism, dvs att framtida generationer troligtvis kommer att ha en annan idé om det goda livet än vad vi har.

Lars Löfquist lanserar vad han kallar en narrativ eller berättande teori om ansvar, enligt vilken vi bör försöka se oss själva som delar av en berättelse som innefattar hela mänskligheten. Berättelsens viktigaste kännetecken är att den är öppen gentemot framtiden.

– Det här betyder att vi bör handla på ett sätt som ger framtida generationer möjligheten att leva sina liv i enighet med sina egna ideal. Vi bör också se till att de har tillräckligt med resurser för att upprätthålla en mängd olika livsstilar, säger han.

I bästa fall kan det teoretiska resonerandet kring ansvar också ge oss vägledning kring hur vi bör lösa konkreta frågor, till exempel den om hur vi ska handskas med högradioaktivt kärnavfall.

– Det viktigaste är att inte föra över risker på personer som varken dragit nytta av den aktivitet som genererar risken, dvs kärnkraften, eller frivilligt har accepterat risken, menar Lars Löfquist.

För att minska risken för att framtida generationer kommer till skada bör vi enligt honom minska den tidsperiod under vilken avfallet är hälsovådligt. En metod för att göra detta kan i framtiden bli så kallad transmutation, som gör det möjligt att omvandla långlivade ämnen i kärnkraftsavfall till andra ämnen och på så sätt förkorta förvaringstiden.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Löfquist, 018-471 22 40, 070-962 06 97, e-post: Lars.Lofquist@teol.uu.se