I en ny avhandling från Växjö universitet har Johan Sjödin studerat lastkapacitet och fuktaspekter för förband i limträkonstruktioner. Det specifika förbandet som studerats består av stålplåtar som är inslitsade i träet och förbinds med ett antal ståldymlingar. Dessa så kallade dymlingsförband är vanliga i olika typer av fackverkskonstruktioner av limträ, Elmiahallen i Jönköping är ett exempel.

Förband är en viktig komponent i träkonstruktioner där stora statiska och dynamiska krafter skall överföras mellan anslutande element. Konstruktionens totala lastkapacitet är starkt beroende av kapaciteten hos enstaka förband. Betydelsen av ett förbands egenskaper har aktualiserats på senare tid efter att två större limträkonstruktioner rasade i Norden under 2003. Trenden mot längre spännvidder och mer komplicerade konstruktioner ökar betydelsen av säkra förbandslösningar.

Johan Sjödin har i sin avhandling påvisat att lastkapaciteten för dymlingsförband påverkas negativt av uttorkning. Förklaringen till detta är att fuktinducerade spänningar uppstår i limträet vid uttorkning. En mindre studie har även gjorts för att undersöka om lastkapaciteten hos sadelbalkar också påverkas av uttorkning. Resultaten här visade liknande lastreduktion på grund av uttorkning, som konstaterats för förbanden.

Det som är av särskilt intresse är att de klimat som har använts i undersökningarna motsvarar den naturliga variationen i vanligt inomhusklimat, dvs. motsvarande klimatklass 1 enligt EC5 (Eurocode 5 2004) eller klimatklass 0 (eller 1) enligt BKR (Boverkets konstruktionsregler 2003). Dessa regler tar endast hänsyn till lastvaraktighet och fuktinnehåll i en konstruktion, dvs. inte till den påvisade reduktionen av lastkapaciteten när en byggnadsdel utsätts för uttorkning i ett torrt klimat.

Johan Sjödin har också i sin avhandling utvecklat två numeriska metoder för beräkning av lastkapaciteten i ett dymlingsförband. Han har uppnått bra överensstämmelse med experimentella resultat samt resultat beräknade med traditionella beräkningsregler.  Det finns flera fördelar med att införa numeriska metoder vid dimensionering av förband. En fördel är att komplicerade lastsituationer lätt kan beaktas. En annan fördel är att man kan utforma förbandet relativt fritt, med till exempel oregelbundet placerade dymlingar. Med hjälp av de traditionella beräkningsregler som används idag är detta svårt.

Johan Sjödin är civilingenjör och anställd av Skanska som industridoktorand vid Växjö universitet sedan 2003. Avhandlingsarbetet har skett i nära samarbete med limträindustrin och Skanska.

Avhandlingen ”Strength and Moisture Aspects of Steel-Timber Dowel Joints in Glulam Structures ? An Experimental and Numerical Study” försvaras den 18 april 2008 kl. 10:00 i Södrasalen, Växjö universitet. Opponent är professor Per Johan Gustafsson, Lunds Tekniska Högskola.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Johan Sjödin på telefon 070-480 44 83 eller e-post: johan.sjodin@skanska.se eller johan.sjodin@vxu.se

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: vup@vxu.se.

Risken för illegal avlyssning av information, till exempel vid penningtransaktioner, tvingar fram allt mer avancerade tekniker för kryptering.

När man skickar krypterade meddelanden via datornätverk är ett av de svårlösta problemen hur nyckeln ska överföras. Ett sätt är att skicka den med kurir (vanlig post eller, som i agentfilmer, en person med attachéväska fastlåst vid handleden). Ett annat är ”public key” som används för Internetbank och säkerhetsfunktioner i webbläsare (https).

En kurir måste förstås vara pålitlig, annars finns risken att nyckeln omärkligt kopieras på vägen. Public key anses säker, eftersom det krävs stora beräkningar för att knäcka de långa strängar av databitar – omkring 2 000 – som nyckeln består av.

Men en ny teknik som kallas kvantkryptografi ska vara garanterat säker. Än så länge är det dock mycket få som använder den. Det behövs en speciell hårdvara med till exempel en typ av laser som sänder ut polariserade ljuspartiklar (fotoner) via optisk fiber eller genom luften. Några företag och banker i Österrike provar systemet och försök pågår med satellit-tv-överföring.

Säkerheten är garanterad enligt kvantmekanikens grundlagar. Kvantmekaniska objekt har den mystiska egenheten att de inte tål att mätas eller manipuleras utan att förändras. Om någon försöker kopiera en kvantkrypterad nyckel på vägen, så kommer det att märkas i form av brus.
En avlyssnare kan ställa till problem, men inte få ut någon användbar information.

Men Jan-Åke Larsson, docent i tillämpad matematik vid LiU, har tillsammans med studenten Jörgen Cederlöf visat att inte ens ett kvantkrypto är 100-procentigt säkert. Det finns en teoretisk möjlighet att en obehörig person kan få ut nyckeln utan att upptäckas genom att samtidigt manipulera både den kvantmekaniska och den vanliga kommunikation som behövs i ett kvantkrypto.

– Bekymret gäller autentiseringen, som ska säkerställa att det meddelande som kommer fram är detsamma som det man skickade. Vi har granskat systemet som helhet och kommit fram till att autentiseringen inte fungerar som tänkt. Säkerheten i den nuvarande tekniken är inte tillräcklig, säger Jan-Åke Larsson.

I artikeln som publiceras i den välrenommerade tidskriften IEEE Transactions on Information Theory föreslår författarna en förändring som löser problemet.

– Det var förstås oväntat att hitta ett problem i kvantkrypto, men det är svårt att överblicka ett så komplicerat system. Med vår förändring blir kvantkrypto en säker teknik, säger Jan-Åke Larsson.

Kontaktinformation
Kontakt:
Jan-Åke Larsson 013-281468, jalar@mai.liu.se

På grund av de effekter användandet av fossila bränslen har på klimatet, har intresset för alternativa energislag ökat. Att använda solenergi för att producera värme eller kyla kan utgöra en del av lösningen när fossila koldioxidgenererande energislag ska ersättas med miljömässigt hållbara alternativ.

Linda Brus har i sin avhandling utvecklat metoder för att simulera och styra solvärme- och solkyleanläggningar. Sådana anläggningar kan användas för uppvärmning eller luftkonditionering av såväl småhus som kontorsbyggnader. Syftet med metodutvecklingen är att kunna utnyttja den tillgängliga solenergin så effektivt som möjligt för att producera värme eller kyla, trots de variationer i solinstrålning som följer av väder med växlande molnighet.

– Ett effektivt utnyttjande av solenergin är en förutsättning får att den här typen av energilösningar ska kunna konkurrera med mer konventionella energislag, säger Linda Brus.

Metoderna kan både utnyttjas i anläggningarnas utvecklingsfas och för att styra befintliga system. Men flera av metoderna är generella och kan därmed även användas för att lösa problem inom andra tekniska områden än solenergi.

– Avhandlingen bidrar både till att utöka ”verktygslådan” för andra forskare och förhoppningsvis även till en fortsatt utveckling av solenergi som ett reellt alternativ till fossila bränslen, säger Linda Brus.

Arbetet har delvis skett i samarbete med forskare vid universitetet i Sevilla, där den undersökta solvärme- och solkyleanläggningen finns.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Linda Brus, tel: 018-471 33 97, 070-693 89 88, e-post: Linda.Brus@it.uu.se

Om i vilken utsträckning och i vilka former 16-åringar idrottar handlar avhandlingen ”Ungdomarna och idrotten – tonåringars idrottande i fyra skilda miljöer” av Bengt Larsson vid Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska estetiska och praktiska kunskapstraditioner, Stockholms universitet. Han har studerat ungdomars idrottsvanor i och utanför en förening och fokus har varit på att relatera idrottsvanorna till boendeort, socioekonomiska omständigheter och kön.

Idrott intar en central position i ungdomars fritidsvanor. Resultaten visar att det är i det lokala perspektivet man bäst kan förstå idrotten.

– De idrottsvanor ungdomar utvecklar är följden av ett komplext samspel mellan egna önskningar, uppväxtvillkor, lokala traditioner, utbud, livsvillkor och rådande genus- och statusordningar, säger Bengt Larsson.

Avhandlingen visar även att möjligheterna att delta i idrott är begränsade för stora grupper ungdomar idag.

– Föreningsidrotten, det vill säga den idrott som stöds med offentliga medel, är den idrottsform av de jag studerat som i störst utsträckning är villkorad i den bemärkelsen att en hög socioekonomisk position ökar benägenheten att föreningsidrotta, säger Bengt Larsson.

I avhandlingen sätts frågor om idrottens tillgänglighet i centrum och den belyser ungdomars möjligheter att bedriva och delta i idrott mot bakgrund av de egna livsvillkoren. Avhandlingens perspektiv är huvudsakligen sociokulturellt.

Kontaktinformation
Ytterligare information:
Bengt Larsson, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot tekniska, estetiska och praktiska kunskapstraditioner, Stockholms universitet, tfn 08-12076530, mobil 070-2378790, e-post Bengt.larsson@utep.su.se.

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Övergödningen av sjöar beror främst på avloppsutsläpp och avrinning från jordbruksområden. På många håll har övergödningen minskat efter hand, tack vare förbättrad reningsteknik men också för att man idag allt bättre kan avgöra vad övergödningen beror på och varför sjöar reagerar olika på miljöstörningarna. Här har prognosmodeller för algblomning spelat en stor roll, eftersom de har gjort det möjligt att bedöma hur ekosystemet kommer att reagera på olika planerade åtgärder mot övergödning.

Andreas Bryhn vid institutionen för geovetenskaper har i sin avhandling utvecklat en prognosmodell som kan tillämpas på ett stort antal sjöar med olika utseende och miljöförutsättningar, från norra Lappland till centrala Florida.

– Det enda man behöver ändra på för varje sjö är lättillgängliga data som sjöyta, maximalt djup, medeldjup, nederbörd och breddgrad. Osäkerheten i modellen är förhållandevis låg, cirka 17 procent, oberoende av vilken typ av sjö den tillämpas på, berättar han.

Prognosmodellen är tänkt att användas i det praktiska miljöarbetet. Många sjöar har blivit varmare på grund av klimatförändringar, och denna utveckling kommer troligtvis att fortsätta.

– Vi vet till stor del hur temperaturökningar påverkar algblomningar, vilket gör att det även går att göra prognoser för hur framtida klimatförändringar inverkar på övergödningen, säger Andreas Bryhn.

Ett annat användingsområde är EU:s vattendirektiv som kräver ”god” vattenkvalitet, dvs begränsad mänsklig påverkan, i sjöar. Här kan prognosmodeller användas som verktyg, dels för att bestämma vad ”god” vattenkvalitet innebär när det gäller halten av alger, dels för att avgöra vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva för att uppnå en sådan vattenkvalitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Andreas Bryhn, 018-471 71 91, 073-696 44 62, e-post: Andreas.Bryhn@geo.uu.se

Gymnasieelever på yrkesinriktade program ska, enligt regeringens utredning om en ny gymnasieskola, få en ökad specialisering inom respektive yrkesområde men också utveckla bland annat kommunikativ förmåga. I sin avhandling Samspel och solostämmor har Anne Palmér undersökt vilka möjligheter dagens gymnasieskola ger eleverna att utveckla sin muntliga förmåga, en viktig del av den kommunikativa förmågan.

Hon analyserar den muntliga kommunikationen i två klasser, en på omvårdnadsprogrammet (OP) och en på fordons- och hantverksprogrammen (FP/HV). Framför allt undersöks lärares och elevers samspel i svenska men också i yrkesförberedande karaktärsämnen. Studien fokuserar på två aspekter som är viktiga för framgång i både skola och samhällsliv: Att kunna delta i och bygga upp resonemang och att kunna inta rollen som talare inför en grupp. När och hur utvecklas resonerande samtal i undervisningen? Vilket stöd får eleverna att växa som talare?

Avhandlingen visar att gymnasieskolans yrkesförberedande program kan ge elever mycket olika förutsättningar att utveckla sin muntliga kompetens. Eleverna på OP deltog överlag i en mer varierad och utmanande kommunikation än eleverna på FP/HV. Men skillnaderna beror enligt Anne Palmer inte främst på ämne eller gymnasieprogrammen i sig, utan snarare på hur undervisningen organiseras på olika nivåer.

– Lärarens sätt att lägga upp undervisningen och samspela muntligt med eleverna har väldigt stor betydelse, säger Anne Palmér.

Svenskundervisningen i OP-klassen innehöll få resonemang men mycket förberett tal och i FP/HV-klassens svenska var situationen den motsatta. Också inom karaktärsämnena var variationen stor. Medan en fordonslärare bara använde resonemang under praktiska uppgifter, fick eleverna i en annan fordonsgrupp resonera också under teorilektioner och när de i grupp pratade om praktiken.

Anne Palmér har också analyserat ett urval elevers muntliga nationella prov. Hur klarar elever att individuellt bygga upp ett resonemang i ett muntligt anförande på 5 minuter?

– Min studie visar att uppgiften blir en stor utmaning för ovana talare. Om kursplanens mål för gymnasieelevers kommunikativa förmåga ska uppnås behöver den muntliga kommunikationen uppmärksammas och tas till vara i alla ämnen, säger hon.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anne Palmér, 018-471 68 73, e-post: Anne.Palmer@nordiska.uu.se

Tvångsvården inom psykiatrin har varit och är föremål för debatt, både inom och utom Sverige och regeringen har nyligen (17/1 2008) föreslagit att en ny vårdform införs inom den psykiatriska tvångsvården – öppen psykiatrisk tvångsvård.

1992 ersattes den tidigare psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen Lagen om sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) av Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och Lagen om rättpsykiatrisk vård (LRV). Syftet med den ändrade lagstiftningen var att minska användandet av tvång i den psykiatriska vården, att stärka patienternas självbestämmande och delaktighet och att öka rättsäkerheten. Målet var att patienten skulle medverka frivilligt i vården och även om omgivningens skydd skulle beaktas skulle detta inte tillmätas samma betydelse som den tidigare lagstiftningen.

Tuula Wallsten har i sin avhandling studerat patienters och närståendes upplevelser av den psykiatriska vården och även jämfört tiden före och efter den nya lagstiftningen. Majoriteten av både tvångs- och frivilligt vårdade patienter, och deras närstående, ansåg att tvångsvård behövs. Studien visar också att få patienter hade upplevt att de var delaktiga i sin egen vård och här fanns ingen skillnad mellan patienterna som vårdades enligt den gamla (LSPV) och den nya lagstiftningen (LPT).

1992 stärktes också patienternas juridiska inflytande medan läkarnas möjligheter att besluta om tvångsvård begränsades. De flesta patienter och närstående i Tuula Wallstens studie ansåg dock att läkaren ska ha störst påverkan vid beslut om tvångsvård. Att känna sig väl bemött av personalen och att ha minst en kontaktperson var viktigt för att huruvida patienterna upplevde en förbättring, medan tvångsvård eller tvångsåtgärder inte hade någon avgörande betydelse.

Men studien visar också att patienternas minnesbild inte alltid stämde med journalanteckningarna. Medan nitton patienter beskrev att de varit fastspända i bälte fanns endast dokumentation i journalen på elva av patienterna. Och fyra patienter uppgav att de inte varit utsatta för fastspänning trots att det fanns dokumenterat i journalen.

– Att minnas tidigare händelser kan generellt vara svårt, men minnet kan sannolikt också grumlas av den psykiatriska sjukdomsbilden och medicineringen, säger Tuula Wallsten.

Tuula Wallstens slutsats är att samhällets försök att förändra tvångsvården har haft mycket begränsad effekt på patientens och anhörigas upplevelse av den. Den psykiatriska vården är en av de få medicinska specialiteter som har både skyldigheter och rättigheter att vårda människor mot deras vilja.

– I den psykiatriska tvångsvården finns en etisk konflikt. Det är svårt att samtidigt tillgodose principen att ”göra gott”, ”inte skada” och att respektera patientens behov av och rätt till självbestämmande, säger Tuula Wallsten som konstaterar att psykiatrisk tvångsvård förutsätter en genomtänkt balans mellan juridik, etik, forskning och praktik.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tuula Wallsten, tel: 021-17 62 50, 070-533 64 59, eller e-post: Tuula.Wallsten@ltv.se

Berättelser har länge betraktats som yttringar från en tradition, som om de vore fristående fenomen.

I sin avhandling studerar Coppélie Cocq berättaren som en socialt medveten samhällsmedlem. Texterna blir ställningstaganden i en tid av social förändring. Det politiska klimatet vid sekelskiftet 1900 innebar att den samiska kulturen och den samiska etniciteten blev ifrågasatt – en konsekvens av koloniseringsprocessen, av nationalism och assimileringsåtgärder.

Genom att sätta berättaren i fokus visar avhandlingen visar hur folkloristisk forskning kan ge en större förståelse av hur samhällsmedlemmarna kan ha upplevt sin kontext.

– Äldre material utgör en oersättlig och ovärderlig källa, trots bristande information om insamlingsprocessen och trots dåtida forskares vinklade perspektiv. När texterna gavs ut på början av 1900-talet negligerades de subjektiva aspekterna i berättandet. Min strävan har varit att ge tillbaka dessa bortglömda berättare sina röster, säger Coppélie Cocq.

I de nordsamiska sägnerna aktualiseras frågor som var centrala i dåtiden, t.ex. relationer inom och utanför samhället. Berättartraditionen var identitetsstärkande och betydelsefull för utvecklingen och bevarandet av hela gruppens identitet. I berättelserna kan rådande maktförhållanden uttryckas, ifrågasättas och omvandlas. Samerna, i realitet en minoritet i Norden, framställs inte sällan som överordnade och som de som har övertaget.

Fokus och utgångspunkt för studien är fyra berättare från sekelskiftet 1900. En av dem är Johan Turi, som måste betraktas som den första samiska författaren.

Analysen av hans verk ”Muitalus sámiid birra” (1910) (Svensk titel: En bok om samernas liv) visar att han utvecklat strategier för att förmedla personliga åsikter och ställningstaganden via ett traditionellt berättande. Boken följer ett berättarmönster som hämtats från den samiska berättartraditionen. Turi får auktoritet som medlem i samhället och innehavare av traditionella kunskaper, men lyckas även förmedla sin politiska ställning.

De övriga tre berättarna är Ellen Utsi, Per Bær och Isak Eira från Kautokeino-området i Norge. Deras repertoarer innehåller berättelser med både traditionella och nyskapande inslag; samiska traditioner sammanfogas med en mängd influenser både vad gäller språk och genrer. Berättelserna samlades in på 1920-talet av norrmannen Just K. Qvigstad och är resultatet av ett samspel: en förhandling och anpassning mellan berättarens egen vilja och norrmannens förväntningar.

Fredagen den 18 april 2008, kl. 10.00 försvarar Coppélie Cocq, institutionen för språkstudier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Revoicing Sámi narratives. North Sámi storytelling at the turn of the 20th century. Disputationen äger rum i hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Richard Jones-Bamman, Eastern Connecticut State University, USA.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna Coppélie Cocq via
e-post: coppelie.cocq@samiska.umu.se.

”Det är folkets röst som skall höras när man läser dessa anteckningar”. Citatet från 1930 syftar på de framväxande samlingarna vid Västsvenska folkminnesarkivet i Göteborg.

Under 1900-talets första hälft införlivades hundratusentals uppteckningar om folkets liv, leverne och minnen i de stora folklivs- och folkminnesarkiven runt om i landet. Från och med 1970-talet ändrade många forskare inställning till uppteckningsmaterialet och idag uppfattas samlingarna ofta som resultatet av ett enhetligt och borgerligt projekt, som ett uttryck för de äldre traditionsforskarnas egna ideologier och syn på det förflutna.

Fredrik Skott har i sin avhandling kritiskt undersökt den nu rådande bilden och menar att dessa föreställningar är förenklade. Målsättningen är att fördjupa förståelsen för traditionsarkivens material.

Var insamlingen ett enhetligt nationalistiskt projekt, som stod nära samtida politiskt konservativ ideologi? Hur gick insamlingen till? Vems bild av det folkliga kulturarvet är det vi idag möter genom samlingarna? Var insamlingen primärt ett idealiserande projekt, ett uttryck för nostalgiskt tillbakablickande?

Fredrik Skotts avhandling visar att dokumentationen av folkets minnen var ett ytterst heterogent projekt. Flera uppfattningar om vad som var en ideal uppteckning rymdes inom verksamheten. Likaväl som kritik kunde riktas mot samtiden genom dokumentationen av det förgångna kunde folktraditionen nyttjas för framtidsbygget.

– Traditionsinsamlingen kan inte ses som ett politiskt konservativt projekt, säger Fredrik Skott. Det var snarare radikalt och motsvarande den politiska vänsterns syn på en folkligare, fredligare och mer demokratisk historieskrivning, menar han.

Också i praktiken gavs upptecknarna mycket stora möjligheter att förmedla sin egen bild av det förgångna till framtiden. Således kan traditionssamlingarna knappast ses som att de huvudsakligen återspeglar de äldre forskarnas syn på det förflutna. Snarare är det insamlarnas – och deras meddelares – bild av det förgångna som återspeglas i samlingarna. Den här tanken överensstämde med det tidiga 1900-talets politiska vänsters önskan om en folkligare historieskrivning.
                                                                                                                                                                                                    
Avhandlingens titel: Folkets minnen. Traditionsinsamling i idé och praktik
1919-1964.
Disputationen äger rum fredagen den 18 april 2008 kl 10.00
Plats: Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Fredrik Skott 031-10 75 34 (arb)
031-775 99 84 (hem)
0703-01 17 75
fredrik.skott@sofi.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se

Blodkärl har inte bara en livsuppehållande funktion utan kan också agera kollaboratörer med fienden. De förser tumörer med näring så att dessa kan växa och hjälper metastaser att sprida sig via blodet. Genom att begränsa de biologiska processer som ligger bakom bildandet av nya blodkärl, finns därför möjligheter att öka cancerpatientens chanser till överlevnad.

För att blodkärl ska kunna bildas behövs så kallade endotelceller, som utgör blodkärlets väggar. Dessa celler rekryteras redan under fosterstadiet ur stamcellerna, men för att endotelcellerna ska kunna mogna behövs också en specifik receptor (VEGFR-2), som fungerar som en huvudkontakt, visar Dan Edholms studier.

– Genom att använda muterade stamceller, som saknar huvudkontakten, har jag funnit att den receptorn är nödvändig för endotelcellernas förmåga att bilda blodkärl, men inte för att endotelcellerna ska bildas, säger Dan Edholm vid institutionen för genetik och patologi.

Dan Edholm har också studerat en hjälpreceptor, Neuropilin-1, som även den är nödvändig för att endotelcellerna ska kunna bilda nya blodkärl.

– Ju mer vi vet om vilka processer som reglerar blodkärlsbildningen, desto bättre chans har vi att designa behandlingar i syfte att begränsa blodtillförseln till tumörer, säger Dan Edholm.

Det finns också hopp om behandlingar som syftar till att stimulera blodkärlsnybildning vid sårläkning. Kunskap om hur blodkärl bildas kan även komma att användas för så kallad ”tissue engineering” i framtiden. Med denna teknik vill man på konstgjord väg få patientens egna stamceller att bilda organ eller vävnader som sedan kan transplanteras in i patienten.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Dan Edholm, 073-812 66 10, e-post: dan.edholm@genpat.uu.se

Förlossningsläkaren Berith Karlsson Tingåker har i sin doktorsavhandling undersökt var smärtan uppkommer under förlossningen, samt hur livmoderns smärtkänslighet förändras under graviditeten. Resultaten visar att förlossningssmärtan i huvudsak utlöses från livmoderhalsen. Antalet nervfibrer och receptorer som är förknippade med smärta är betydligt större i livmoderhalsen än i livmodern vid fullgången graviditet.

Avhandlingen visar också att livmoderns smärtkänslighet skiljer sig markant mellan gravida och icke-gravida kvinnor. Hos icke-gravida kvinnor är hela livmodern smärtkänslig, men under graviditetens gång försvinner de smärtkänsliga nervfibrerna nästan helt från livmoderkroppen men finns kvar i livmoderhalsen.

Ryggbedövning är det mest effektiva sättet att lindra förlossningssmärta idag. Metoden är dock resurskrävande och har andra nackdelar som begränsar dess användbarhet.

– Resultaten ger nya förutsättningar för att utveckla enklare och effektiva metoder för smärtlindring med fokus på livmoderhalsen. Det finns ett stort behov av det både hos svenska kvinnor och globalt där många inte har tillgång till någon smärtlindring alls, säger Berith Karlsson Tingåker.

Avhandling: Changes in human uterine innervation in term pregnancy and labor; Occurrence and roles of neurotrophins and TRPV1, Berith Karlsson Tingåker, Institutionen för kvinnor och barns hälsa.


För mer information, kontakta:

Med dr Berith Karlsson Tingåker
Tel: 08 655 50 00 eller 070 778 36 54
E-post: Berith.Tingaker@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

BAMSE-projektet har studerat 4 000 barn i Stockholms län från födseln. Syftet var att se om luftföroreningar från trafiken som barnet utsattes för under sitt första levnadsår påverkade risken för astma och allergisjukdom upp till 4 års ålder.

Halterna av luftföroreningar vid barnens bostäder mättes. Resultaten visar att de barn som utsattes för höga halter av luftföroreningar hade 60 procent större risk att drabbas av långvariga astmabesvär. Även lungfunktionen påverkades negativt. Dessutom var dessa barn i större utsträckning allergiska mot luftburna allergen, särskilt mot pollen.

Forskarna studerade också hur risken för barn att utveckla allergisjukdom på grund av luftföroreningar påverkades av det genetiska arvet. Man har sett att barn som bär på en variant av GSTP1-genen (glutathione S-transferase P1), som är viktig för kroppens förmåga (antioxidativa system) att ta hand om luftföroreningar, löper en ökad risk att drabbas av allergisjukdom kopplat till luftföroreningar från vägtrafiken. Enligt nya analyser påverkar även varianter i en annan ”astmagen”, TNF (tumor necrosis factor), känsligheten för luftföroreningar. Barn med en särskild kombination av GSTP1- och TNF-varianter löper en avsevärt högre risk att utveckla allergi.

Barnen i BAMSE-projektet är nu 12 år gamla och en uppföljning har startat i form av en webb-enkät till barnen och deras föräldrar. Enkätsvaren ger forskarna information om hälsa, livsstil och miljöförhållanden, inklusive luftföroreningar, under barnens uppväxt.  

Barn som växer upp i Stockholm har en ökad risk för astma, nedsatt lungfunktion och allergi mot pollen om de bor i områden med höga halter av luftföroreningar från trafiken
Alla barn som bor i områden med höga luftföroreningshalter får inte allergisjukdom. Om man drabbas eller inte styrs till stor del av ärftliga faktorer.

För första gången samlas data in för barnen i BAMSE-projektet med web-baserad teknik, som ger mer tillförlitliga svar.

BAMSE-projektet drivs i samarbete mellan Arbets- och miljömedicin inom Stockholms läns landsting och Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet. Läs mer på www.folkhalsoguiden.se/bamse

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Docent Tom Bellander (om luftföroreningar)
Mobil: 070-484 14 28

PhD Erik Melén (om genetik)
Mobil: 070-668 91 94
Professor Magnus Wickman (om BAMSE-projektet)
Mobil: 070-484 39 00

Pressekreterare Sabina Bossi
Tel: 08-524 860 66
Mobil: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se

Efter att ha jobbat som gymnasielärare i två år blev litteraturvetaren Helen Schmidl intresserad av hur ungdomar läser och hur de tänker när de läser. I sin avhandling Från vildmark till grön ängel tecknar hon en bild av litteraturundervisningen i fyra olika åttor i olika kommuner i landet.

Avhandlingens fokus är riktat mot klassernas läsning av varsin roman som Schmidl valt ut i samråd med läraren, men studien ger också en inblick i hur elevernas arbete med skönlitteratur ser ut under ett läsår. Hur kommer flickornas och pojkarnas erfarenheter av läsning till sin rätt i undervisningen? Vilka texter läses, och hur arbetar man med dem? Vilka lässtrategier använder sig eleverna av, och hur förhåller sig flickornas och pojkarnas läsningar till varandra?

Spridningen mellan elevernas läsning visade sig vara tämligen stor, med allt från mycket vana läsare, oftast flickor, till pojkar som aldrig brukar läsa skönlitteratur. Elevernas olika läsvana påverkar i hög grad deras förmåga att analysera skolans litterära texter och ta till sig nya textgenrer.

– Det innebär att det inte går att ha en litterär kanon, ett rättesnöre, som en del förespråkar, utan lärarna måste anpassa litteraturen efter de elever man har, säger Helen Schmidl.

– En viktig uppgift för svenskundervisningen är dock att eleverna också ges utrymme att bredda sin läsning och lära sig hantera nya typer av texter.

Samtliga lärare i de fyra klasserna utgick när studien gjordes från elevernas egna läserfarenheter. Detta innebar att nästan all den skönlitteratur som lästes i klasserna var ungdomslitteratur och att eleverna ofta fick välja romaner individuellt, istället för att hela klassen läste samma bok.

Från vildmark till grön ängel är en studie om ungdomars tolkningar av skönlitterära texter. Genom att jämföra dels flickors och pojkars läsning, dels olika klassers arbete med skönlitteratur vill Schmidl visa hur litteraturundervisningen kan se ut i dag och skapa diskussion kring hur elevernas och skolans litterära kulturer kan mötas på ett för eleverna fruktbart sätt.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Helen Scmidl, 073-600 37 44, e-post: helen.schmidl@littvet.uu.se

Bakgrunden till Agneta Ståhles val av forskningsområde forskning var det faktum att äldre hjärtpatienter inte remitteras till rehabilitering och träning i samma utsträckning som yngre.
– Träning för äldre har varit omdiskuterad. Men det är aldrig för sent att förbättra konditionen, rörligheten och muskelstyrkan efter en hjärtinfarkt, säger Agneta Ståhle. Vinsterna är stora. De hjärtpatienter som tränar orkar mer, fungerar bättre i vardagen och får högre livskvalitet.

Under sitt avhandlingsarbete studerade Agneta Ståhle effekterna av motionsgymnastik i grupp för hjärtpatienter över 65 år. Träningsgruppen motionerade tre gånger i veckan under tre månader medan kontrollgruppen enbart informerades om vikten av träning. Skillnaderna avseende funktionsförmåga, livskvalitet och fysisk aktivitetsnivå var slående och en långtidsuppföljning visade att effekterna höll i sig i upp till sex år.

Risken för fall ökar med stigande ålder men fysisk aktivitet bidrar till att förebygga fallolyckor.
– Med en individuellt anpassad och progressiv balansträning kan man öka de reflexmässiga skyddsmekanismerna och därigenom förhindra fall och frakturer, säger Agneta Ståhle. På alla dessa områden har vi oerhört mycket att vinna. Både samhällsekonomiskt och när det gäller enskilda människors livskvalitet. Evidensbaserad rehabilitering kan direkt implementeras inom landstinget och sjukgymnastutbildningen.

Bakgrund
Agneta Ståhle är docent och kliniskt verksam som specialistsjukgymnast i hjärt-kärlsjukdomar vid Karolinska Universitetssjukhuset. Sedan 2001 är hon redaktör för FYSS, fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, en handbok i att förskriva fysisk aktivitet på recept. 1999 disputerade Agneta Ståhle med avhandlingen Physical fitness and quality of life in elderly patients recovering from an acute coronary event. A randomised controlled study on the effects of aerobic group training.

En tjänst vid Vetenskapsrådet kan innehas under maximalt sex år, med omprövning efter tre år.

Kontaktinformation
Agneta Ståhle, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet/Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, mobil: 070-775 71 22, e-post: agneta.stahle@ki.se

Observationer av universum har sedan 1930-talet visat att mängden synlig materia inte räcker till för att förklara den observerade inverkan av gravitationen. Den saknade materian kallas mörk materia, och de senaste mätningarna visar att den utgör ungefär 85 procent av all materia i universum. Ännu har man inte lyckats bestämma vad den mörka materien består av. Den för närvarande ledande teorin är att kall mörk materia har formen av svagt växelverkande massiva partiklar, det vill säga partiklar som rör sig sakta, är tunga, och reagerar sällan berättar Thomas Burgess vid Fysikum, Stockholms universitet.

– Det finns en rad teorier som kan ge sådana partiklar, men om någon av dem är korrekta återstår att se. En sådan teori är supersymmetri som kan ge en perfekt mörk materie-partikel, Neutralinon. Sådana neutraliner skulle kunna ansamlas i centrum på solen och därifrån ge upphov till en signal av neutriner från solen, säger Thomas Burgess.

Sökande efter neutriner kan ge ledtrådar om vad mörk materia är. Neutrinoteleskopet AMANDA består av 680 ljussensorer nedsänkta djupt i det tre kilometer tjocka istäcket på Sydpolen så att de täcker en 500 meter hög cylinder med en 200 meters radie. I avhandlingen har en analys av närmare två miljarder händelser uppmätta år 2003 genomförts.

– I analysen hittades ett tiotal intressanta händelser, vilket inte är nog för att hävda en signalupptäckt, men istället har övre gränser på styrkan hos en möjlig signal bestämts. I högenergiregionen är detta de striktaste gränserna som hittills publicerats av något experiment, säger Thomas Burgess.

Gränserna kan användas för att förfina teoretiska modeller och framtida experiment. Med nästa generations neutrinoteleskop IceCube som ska vara färdigkonstruerat 2011 förväntas avsevärt högre känslighet.

Avhandingens titel: A Search for Solar Neutralino Dark Matter with the AMANDA-II Neutrino Telescope

Avhandlingen finns att ladda ner som pdf via
http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7378

Kontaktinformation
Ytterligare information
Thomas Burgess, Fysikum, Stockholms universitet, tfn 08-5537 8673, mobil +46702393799, e-post burgess@physto.se

Läs mer om IceCube på http://icecube.wisc.edu/ och http://www.physto.se/~amanda/.

För bild på Thomas Burgess på Sydpolen, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Studien bygger på intervjuer med elitrullstolsåkare och en granskning av nyhetsmedias rapportering från Paralympics.

Kim Wickman visar att press och media misslyckas med att framställa rullstolsåkare som kompetenta och självständiga idrottande kvinnor och män. Istället vinklas historien ofta till att ”den största segern är redan vunnen”, något som syftar på att idrottaren har övervunnit sin funktionsnedsättning. Placeringen i tävlingen spelar därför inte så stor roll, och det är svårt för både aktiva och allmänhet att uppfatta tävlingsinsatsen som en riktig idrottsprestation.

Kim Wickman menar dock att det vi uppfattar som ”riktig” idrott förändras hela tiden, och pekar på att kvinnliga skidåkare inte tilläts tävla i Vasaloppet förrän så sent som under 1980-talet.

– Det finns all anledning för idrottsrörelsen att ompröva grunderna för att exempelvis anordna skilda tävlingsarrangemang som Olympiska spel och Paralympics.

Kim Wickman har också undersökt hur rullstolsåkare på elitnivå uppfattar och förstår sig själva och sitt idrottande. De aktiva definierar sig själva som rullstolsåkare, inte som handikappidrottare eller friidrottare, och gör därmed motstånd mot kollektiva föreställningar om duglighet och idrott.

– Det skapar ett frirum där vem som helst, med eller utan funktionsnedsättning, kan identifiera sig med rullstolsåkning som idrott, säger Kim Wickman, men påpekar att rullstolsåkarna samtidigt underkastar sig dominerande föreställningar om duglighet genom att definiera andra idrottare med funktionsnedsättningar som ”de andra” som inte utför det som uppfattas som ”riktiga” idrottsprestationer.

Fredagen den 11 april försvarar Kim Wickman, Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling, Bending Mainstream Definitions of Sport, Gender and Ability Representations of Wheelchair racers. Svensk titel: Att utmana kollektiva föreställningar om idrott, kön och duglighet. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal E, Humanisthuset. Fakutetsopponent: Professor Jorid Hovden,
NTNU, Trondheim, Norge.

Läs avhandlingen på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1586

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Kim Wickman
Pedagogiska institutionen,
Umeå universitet
E-post: kim.wickman@pedag.umu.se
Tel: 090-786 93 25, 070-646 8069