Det visar en träningsstudie som gjorts på ambulanssjukvårdare, av forskare vid CBF, Centrum för belastningsskadeforskning.
Före själva träningsstudien testades alla 35 anställda vid en ambulansstation i Västerbotten med 25 olika tester. De fick en personlig fysisk kapacitetsprofil som beskrev kondition, styrka, balans och koordination. Varje person kunde också se sin profil i förhållande till hela gruppen.
24 personer valde sedan att delta i studien, som började med att de under tre månader fick hjälp av en personlig tränare att lära sig träna rätta muskler med rätt teknik. Därefter skulle de fortsätta träna tre dagar i veckan i ett års tid, och under tiden föra träningsdagbok.
Träningsinnehållet byggde helt på de krav ambulansyrket ställer och inbegrep därför både specifik styrketräning och konditionsövningar. Träningen skulle utföras på fritid eller när möjlighet gavs, under arbetstid. Efter ett år var 19 personer som fyllt i träningsdagboken kvar i studien. Av dessa hade nio tränat tre dagar i veckan medan de övriga hade tränat mindre regelbundet.
Personalen vid en ambulansstation i Västernorrland utgjorde kontrollgrupp. De testades innan studien påbörjades och uppmanades sedan leva och träna som vanligt. Efter ett år testades de igen.
Vid jämförelser mellan grupperna fann forskarna ingen minskad trötthet vid det ansträngande arbetsmomentet bårbärning i trappa, hos träningsgruppen. Det fanns heller ingen skillnad vad gäller kondition eller styrka. Den enda skillnaden var att träningsgruppen i Umeå hade förbättrat balansen och koordinationen.
Hade då träningen ingen effekt på kondition och styrka? Jo, forskarna fann att de nio personer som hade tränat regelbundet tre gånger i veckan blev mindre trötta vid bårbärning. En viktig slutsats är därför att träning verkligen kan vara effektiv för att minska trötthet vid bårbärning, men det krävs att träningsprogrammet är anpassat utifrån arbetets krav och att det följs.
– Det räcker inte med att rekommendera träning för ambulanspersonal, trots att de har ett tungt yrke, säger Ulrika Aasa, projektledare för studien som genomförts på CBF. De tester och genomgångar vi gjorde var inte tillräcklig motivation för de som verkligen behövde öka sin kapacitet för att klara arbetsuppgifterna. Vi lyckades bara få de redan vältränade att lättare klara bårbärningen.
För studien visade att de nio personer som fortsatte träna hela året, var vältränade redan innan studien startade. Det är alltså viktigt att fundera på hur man får alla att börja träna och att fortsätta. Att individuella träningsprogram som anpassas efter arbetets krav och tillgång till personliga tränare ger resultat är helt klart, men måste träningen exempelvis schemaläggas?
Kontaktinformation
Mer information: Ulrika Aasa, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet 070-625 08 28, uaa@hig.se
Ulrika disputerade 2005 med avhandlingen: Ambulance work – relationships between occupational demands, individual characteristics and health-related outcomes.
Om CBF
Centrum för belastningsskadeforskning är en forskningsenhet inom Högskolan i Gävle. Verksamheten finns i Umeå och Gävle. CBF:s forskning, utveckling och utbildning ska bidra till att minska den belastningsrelaterade ohälsan i arbetslivet, förklara dess orsaker och begränsa dess konsekvenser. Läs mer: www.cbf.hig.se
Hälsningar
Lena Åminne
informatör
CBF, Centrum för belastningsskadeforskning
090-10 60 68
070-380 72 14
Det var när Elisabeth Jansson arbetade med nyföretagarrådgivning som hon började intressera sig för begreppet entreprenör. När hon och hennes kolleger beslutade vilka som skulle få starta-eget-bidrag eller inte upplevde hon att fokus låg på tillväxtfrågor. Det fick henne att fundera på varför det var så.
I avhandlingen ”Paradoxen (s)om entreprenörskap: En romantisk ironisk historia om ett avvikande entreprenörskapande” har Elisabeth Jansson, försökt ”omfamna paradoxen entreprenörskapande”.
Entreprenörskap är, konstaterar hon, ett svårfångat och mångfacetterat fenomen som inte går att definiera.
Hennes slutsats är att det i själva begreppet entreprenör ligger en inbyggd, men nödvändig motsättning. I entreprenören finns en kreativitet och en inneboende frihetslängtan – en strävan bort från normerna. Samtidigt finns ett behov att legitimera sig i normerna, för annars finns inget att bryta med.
Man kan aldrig vara en entreprenör, bara sträva efter att bli en. I samma stund som man ser sig själv som entreprenör upphör man att vara det. Det är paradoxen i den eviga strävan att både vara avvikande och att ha en tillhörighet i det normala som utmärker entreprenörskapet.
De empiriska resultaten i Elisabeth Janssons avhandling bygger på historier berättade av personer verksamma i upplevelseindustrin.
– Det var ett medvetet val att studera entreprenörskap i en annan typ av verksamhet än vi kanske är vana vid. Jag ville vidga perspektivet och få bort fokus på tillväxtfrågor, säger Elisabeth Jansson.
– Min avsikt har inte varit att ta fram en handbok i entreprenörskap utan att ge ett teoretiskt och metodologiskt bidrag till hur vi kan se på fenomenet ur ett mer filosofiskt perspektiv.
Elisabeth Janssons avhandling ”Paradoxen (s)om entreprenörskap: En romantisk ironisk historia om ett av-vikande entreprenörskapande” är framlagd vid Stockholms universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Elisabeth Jansson: tel 0520 – 22 36 58, mobil: 0733 – 97 50 89, elisabeth.jansson@hv.se
Ben är en levande vävnad som ständigt omvandlas för att möta kroppens behov. Det sker i två skilda processer, dels nedbrytning av gammalt ben av flerkärniga s.k. osteoklaster, dels bildande av nytt ben av s.k. osteoblaster. Om processerna sker i samklang förblir benmassan i kroppen konstant medan störd jämvikt kan leda till flera sjukdomstillstånd, bl.a. benskörhet.
Avhandlingen beskriver effekterna i det här sammanhanget av calcitoninfamiljen, en grupp peptider (ämnen som är uppbyggda av två eller flera aminosyror) med sex kända medlemmar. Det är tidigare känt att vissa av dem kan påverka nybildning eller nedbrytning av ben. Även om medlemmarna i calcitoninfamiljen är väldigt olika har de strukturlikheter som är viktiga för deras förmåga att stimulera en effekt. Peptiderna binder till en av två receptorer: calcitoninreceptorn (CTR) och den calcitoninreceptor-liknande receptorn (CRLR). Vilken peptid som binder till vilken receptor påverkas genom att receptorerna kan bilda komplex med en av tre olika receptoraktivitetsmodifierande proteiner (RAMP1-3).
I avhandlingen visas att celler som har förmåga att utvecklas till bennedbrytande osteoklaster uttrycker CRLR och alla tre RAMP-proteinerna och att dessa celler är känsliga för fyra av peptiderna i calcitoninfamiljen. Om cellerna stimuleras för att utvecklas till bennedbrytande osteoklaster börjar de uttrycka CTR och blir känsliga också för de övriga två. Av någon anledning förlorar celler som utvecklas till osteoklaster förmågan att reagera på adrenomedullin, en av de sex peptiderna. Alla medlemmar i calcitoninfamiljen utom just adrenomedullin förhindrar bildandet av flerkärniga osteoklaster i cellodlingar och minskar bennedbrytningen i odlad benvävnad genom att förhindra aktiviteten hos mogna osteoklaster.
Torsdagen den 27 mars 2008 försvarar Susanne Granholm, Inst. för odontologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Calcitonin gene family of peptides: Receptor expression and effects on bone cells.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Göran Andersson, Karolinska Institutet/Huddinge sjukhus.
Kontaktinformation
Susanne Granholm är doktorand vid enheten för oral cellbiologi,
tel. 090-785 60 76, mobil 070-319 80 17,
Epost susanne.granholm@odont.umu.se
Hennes viktigaste slutsatser är att alla förutsättningar, både tekniskt och kunskapsmässigt, finns för att bygga väl fungerande passivhus i Sverige, att projektledaren har en viktigare roll än i traditionella byggen samt att utbudet av vissa viktiga komponenter bör blir större.
– Byggbranschen har längre hävdat att Boverkets nya regler om att nyproduktioner får förbruka max 110 kWh/m2 är på tok för svåra att nå. Men gränsvärdena för passivhus är tre gånger lägre än Boverkets rekommendationer. Att bygga energieffektivt är inte så märkvärdigt, hävdar Ulla Janson.
En annan slutsats är alltså att byggprocessen underlättas med rätt projektledare.
– Projektledaren i passivhusprojekt måste vara öppen och lyhörd för när snickare och andra i projektet behöver information och hjälp. I traditionella byggprojekt vet ju oftast redan de flesta vad som ska göras och kan jobba mer självständigt. Dåligt pålästa och inte så lyhörda projektledare riskerar att försena och fördyra projektet, framhåller hon.
Ett tredje område som behöver förbättras är utbudet av byggnadskomponenter. Framförallt tillgången på ventilationsdon och värmeväxlare är för begränsat idag.
Trots det ökade intresset stöter hon och hennes kollegor fortfarande på flera myter om passivhus och vissa frågor dyker nästan alltid upp.
– Ett exempel är att välisolerade och täta hus, som passivhus är, riskerar att bli ”sjuka hus” – för det var ju det som hände på 70-talet när husen skulle spara värme i oljekrisens spår. Då får vi förklara att dagens passivhus har en god ventilation, vilken i regel saknades helt i 70-talshusen, berätta r Ulla Janson och tillägge r att husen självklart ska vara noggrant projekterade för att undvika framtida fuktproblem.
När Ulla Janson började forska om passivhus 2005 var marknaden helt tyst. Nu börjar det byggas passivhus på flera håll i landet. En förklaring till att utvecklingen av energieffektiva byggnader inte kommit igång tidigare är enligt Ulla Janson att energin varit förhållandevis billig.
– Men med tanke på att uppvärmning och varmvatten till kontor och bostäder står för 36 procent av Sveriges energianvändning finns stora samhällsekonomiska vinster att göra. Och för att klara EU:s nya miljömål måste Sverige energieffektivisera, påpekar hon.
Projekten som har studerats:
40 hyreslägenheter i Värnamo, en villa utanför Lidköping, 12 hyreslägenheter i Frillesås utanför Göteborg samt renovering och ombyggnad av 18 lägenheter i Alingsås, byggda 1970.
I avhandlingens andra fas kommer Ulla Janson att studera faktiskt uppmätt energiförbrukning i byggnaderna, operativa temperaturer samt brukaraspekter och komfort.
Kort om passivhus:
Ett passivhus är ett välisolerat och lufttätt hus med mekanisk till- och frånluft. Tanken är att den luft som ändå används för ventilation kan värma fastigheten, något som ställer höga krav på klimatskalet. Ett passivhus har ett effektbehov för uppvärmning på 10 -16 watt/m2 den kallaste dagen, varierande beroende på i vilken klimatzon huset byggs samt husets yta.
De första passivhusen byggdes i Sverige 2001 och ligger i Lindås utanför Göteborg.
Internationellt sätt leder Tyskland utbyggnaden och nyutvecklingen av passivhus.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Ulla Janson, doktorand, Energi och Byggnadsdesign, 046-2227347, Ulla.Janson@ebd.lth.se eller Maria Wall, universitetslektor, Energi och Byggnadsdesign, 046-222 96 62, Maria.Wall@ebd.lth.se
Genen LRP5 kodar för proteinet lipoprotein receptor-related protein 5, som via en komplex signaleringsväg reglerar celltillväxt. Det är tidigare känt att mutationer i LRP5-genen orsakar såväl osteoporosis pseudoglioma, ett syndrom som är förknippat med blindhet och låg bentäthet, som high bone mass syndrome, som innebär extremt hög bentäthet. Experimentella studier har senare visat att detta signalsystem påverkar funktionen hos benuppbyggande celler, osteoblaster. Ett antal mindre studier har även visat att vanliga varianter av LRP5-genen är relaterade till bentäthet.
Den nu publicerade studien, som omfattar 35 552 personer och är världens hittills mest omfattande genetiska osteoporosstudie, bekräftar fynden och visar dessutom att dessa genvarianter är förknippade med en signifikant ökad risk (15-20 %) för kotfrakturer och andra typer av osteoporosfrakturer oberoende av bentäthet. LRP5-genen är därmed den första gen som uppvisar genome-wide signifikans för en fenotyp relaterad till osteoporos. Resultaten var konsistenta i de olika populationerna och oberoende av kön och ålder. LRP5 kan komma att bli en kliniskt användbar genetisk markör för osteoporos och frakturrisk. En identifiering av fler sådana riskgenvarianter skulle sannolikt förbättra möjligheterna att hittade de individer som löper störst risk att drabbas av osteoporosfrakturer och är i störst behov av preventiva insatser. I förlängningen kan denna forskning också komma att leda till nya läkemedel mot osteoporos.
Den aktuella studien ingår i GENOMOS-projektet som är en stor prospektiv multicenter-studie, inkluderande forskare och data från 18 forskningscenter. Från Sverige ingår 4 center. Projektet syftar till att identifiera de sjukdomsgener som är involverade i uppkomsten av osteoporos. Umeå bidrar med data från Medicinska biobanken i det så kallade UFO-projektet som leds av Ulrika Pettersson. I forskargruppen ingår även professor Olle Svensson, ortopedi, professor Göran Hallmans, näringsforskning, docent Peter Nordström, geriatrik samt docent Ingvar Bergdahl, yrkesmedicin, samtliga Umeå universitet.
De umeåforskare som deltagit i den aktuella studien är Ulrika Pettersson, Inst. för farmakologi och klinisk neurovetenskap, klinisk farmakologi och Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, idrottsmedicin och Göran Hallmans, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, näringsforskning.
Osteoporos är en sjukdom som karakteriseras av låg bentäthet och försvagad benstruktur som leder till en ökad risk att drabbas av frakturer. Sverige har bland de högsta frakturincidenserna i världen och man beräknar idag att varannan svensk kvinna och var fjärde man får en benskörhetsfraktur under livet. Genetiska faktorer spelar en mycket viktig roll för uppkomst av osteoporos men hittills har man inte kunnat klarlägga vilka gener som är av avgörande betydelse.
Referens: vanMeuers JBJ, Trikalinos TA, Ralston SH et al. Large-scale analysis of association between osteoporosis and polymorphisms in the LRP5- and -6 genes. JAMA 2008 March 19 [Epub ahead of print] http://jama.ama-assn.org/
Kontaktinformation
Ulrika Pettersson, Med Dr, Inst för farmakologi och klinisk neurovetenskap, klinisk farmakologi på telefon 090-785 38 87, mobiltelefon 070-231 36 79 eller e-post ulrika.pettersson@pharm.umu.se.
Pär Comstedts avhandling handlar nästan uteslutande om B. garinii, en av tre europeiska Borrelia-arter som även infekterar människor. Arten är speciell på flera sätt; bakterierna är mycket heterogena, dvs. bakterierna skiljer sig mycket åt även om de tillhör samma art, de förekommer hos havsfåglar och andra fåglar och när de infekterar människor ger de ofta upphov till neuroborrelios, d. v. s. infektion av det centrala nervsystemet. Pär Comstedt visar i sin avhandling att fåglar kan fungera som reservoardjur för B. garinii-bakterier liknande de som även infekterar människor och orsakar Lyme borrelios.
Under vår och höst när fåglar flyttar sprider de mängder med infekterade fästingar som senare kan komma att bita människor. Dessutom visar Comstedt att B. garinii sprids med havsfåglar runt hela jorden och att detta är en trolig anledning till heterogeniteten. En del av de Borrelia-bakterier som finns i en och samma havsfågelkoloni i östra Ryssland visar större likhet med Borrelia-bakterier från europeiska Lyme borrelios-patienter än med andra Borrelia-bakterier från samma koloni. Havsfåglar och andra fåglar har därför stort inflytande på spridningen av B. garinii-bakterier.
B. garinii-bakterier som finns hos havsfåglar kan även infektera möss. Detta visar att den marina och den landassocierade infektionscykeln kan vara sammankopplade. Borrelia-bakterier från havsfåglar är dock mycket känsliga för människans komplementsystem (ett av de första skydden mot infektioner) och verkar därför inte kunna infektera människor. Denna känslighet beror troligen på att Borrelia-bakterier från havsfåglar inte kan binda de skyddande proteiner som finns i blodet på samma sätt som sjukdomsframkallande Borrelia-bakterier kan.
Sammanfattningsvis konstaterar Pär Comstedt i sin avhandling att fåglar är viktiga reservoardjur för B. garinii-bakterier i Europa och att de infekterade fästingar som fåglarna sprider även kan smitta människor.
Lyme borrelios (vanligtvis kallad Borrelia) är den vanligaste fästingburna bakteriesjukdomen på norra halvklotet. Sjukdomen Lyme borrelios är en zoonos, vilket betyder att den förekommer hos djur i naturen men ibland av misstag kan spridas även till människor. I Europa är gnagare och fåglar de vanligaste reservoardjuren. Borrelia-bakterier förekommer även bland havsfåglar men då sker spridningen med en särskild fästing som i regel inte biter människor.
Fredagen den 28 mars försvarar Pär Comstedt, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Biology of Borrelia garinii Spirochetes.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i hörsal Major Groove, byggnad 6L, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Wolfram R Zückert, University of Kansas Medical Center, USA.
Kontaktinformation
För mer informtion, kontakta Pär Comstedt via e-post par.comstedt@molbiol.umu.se eller mobiltelefon 076-847 00 99.
Hans konstsamlande ägnades i första hand ung, svensk konst. Christina Wistman undersöker prinsens konstsamlande i sin avhandling, vilket tidigare inte gjorts inom forskningen.
Som konstnär, konstsamlare, mecenat och konstpolitiker hade den okonventionelle prins Eugen (1865?1947) flera roller att fylla i svenskt konstliv. Med tiden blev hans ställning där helt central och han stod livet igenom i kontakt med både äldre och allt yngre konstnärskretsar. I Christina Wistmans avhandling står prinsens konstsamlande i fokus och hon berättar om en i svensk konsthistoria unik insats för samtida konst.
Eugen var en samlare av svensk samtidskonst och han köpte konst av fler yngre än äldre konstnärer. Detta avviker från den vedertagna bilden av prins Eugen som samlare av sin egen konstnärsgenerations verk. Det är snarast märkligt att forskningen bortsett från denna viktiga samlarinsats, vilket sannolikt beror på att samlaren var prins. Prinsens avancemang i konstlivet var heller inte så enkelt som det har kunnat beskrivas och Christina Wistmans ambition har varit att närmare undersöka detta. Hennes syfte har varit att inte bara att ge en presentation av ett kungligt samlande utan också visa på hur en aktör kunde ta sig fram i det svenska konstlivet mellan åren 1887 och 1947.
Tidigare undersökningar av samlare, samlande och samlingar har i stor utsträckning inriktats på samlingarna i sig eller på samlarens betydelse för den konst denne köper. Wistman har undersökt vad konstköpen betyder för samlaren. Som alla pretendenter fick prinsen strida för sina avancemang inom konstfältet och hans avancemang komplicerades av prinsrollen. Men starkt bidragande till hans allt starkare ställning var hans eget konstsamlande.
Prins Eugen gjorde inte sina konstförvärv för att i första hand bidra till konstnärernas försörjning, utan konstköpen ingick i en självständig samlarplan och inriktades i första hand på svensk konst. Det handlade framför allt om nytt måleri i en föreställande tradition, utfört av en levande svensk manlig konstnär och förvärvat i direktkontakt med konstnären. Samlingen innehåller få verk av kvinnliga konstnärer och den dominerande motivkategorin är landskap. Prinsens samlande är med detta i överensstämmelse med ett traditionellt konstsamlarmönster. Men i övrigt bröt Eugen mot etablerade mönster; han köpte ung konst och även av oetablerade konstnärer. Vid Eugens bortgång år 1947 var den yngste företrädde konstnären i hans samling endast 26 år gammal.
Eugen önskade ett levande konstmuseum utan personfixering och det Prins Eugens Waldemarsudde som öppnade sina portar år 1948 kan per definition ses som det första svenska museet för modern och samtida svensk konst. Men Eugens museigrundande handlar även om självmanifestation. Det har varit av synnerlig vikt för analysen av prinsen och av museigrundandet att inse att prins Eugen med sitt museum också skapade ett permanent utställningsrum för sin egen konstnärliga produktion.
Avhandlingens titel: Manifestation och avancemang. Eugen: Konstnär, konstsamlare mecenat och prins.
Disputationen äger rum fredagen den 28 mars 2008 kl 13.15
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Christina Wistman,
0702-17 57 17
c.wistman@waldemarsudde.se
Det finns många olika djur som går under samlingsnamnet mask, och alla maskar är inte speciellt nära släkt med varandra. Kedjemaskarna tillhör gruppen plattmaskarna och är närmare besläktade med blötdjur som musslor, snäckor och bläckfiskar än med många andra maskar. I Sverige lever kedjemaskarna fritt till exempel i dammar, bäckar, myrar och kärr. Namnet kedjemask syftar på deras sätt att fortplanta sig genom att bilda kedjor av nya maskar (zooider) i kroppens bakända. När de nya maskarna är färdigutvecklade knoppas de av och på så sätt ”klonar” masken sig själv.
Forskare uppskattar att de 20 000 kända arter av plattmaskar som finns idag endast utgör en liten del av alla arter som finns världen över. Karolina Larssons kartläggning av de svenska kedjemaskarna, som ingår i gruppen plattmaskar, har gjorts inom ramen för Svenska artprojektet, som har som mål att beskriva alla Sveriges djur, växter och svampar. Av de tretton arter hon har hittat är åtta nya för Sverige och fyra helt nya för vetenskapen.
– Det finns inte så många kännetecken som skiljer de olika arterna åt, vilket gör att det kan vara svårt att veta vilken art man har hittat, berättar Karolina Larsson, som har använt sig av DNA-sekvenser för att konstruerat ett släktträd och bestämma de olika arternas förhållande till varandra.
– Med hjälp av DNA-analys kan man gruppera ihop olika individer. Förhoppningsvis hittar man sedan någon unik morfologisk karaktär som passar in på gruppen, och kan utifrån det dra slutsatser om vilken art det rör sig om. Ibland kan en grupp ha karaktärer som inte finns beskrivna sedan tidigare och då kan man anta att det rör sig om en ny art, förklarar hon.
Pressbilder finns att ladda ner på adressen http://www.uu.se/nyheter/nyhet.php?id=110&typ=press
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karolina Larsson, 070-412 41 99, e-post: karolina.larsson@ebc.uu.se
– Försommarbete på tall är ett relativt okänt fenomen, som kan skapa stora problem i ungskogarna. Betesskadorna drabbar ofta toppskottet och ger krokiga och buskiga träd av dålig kvalitet, säger Roger Bergström, Skogforsk.
Sommarbetet sker i huvudsak från slutet av maj till slutet av juni. Det är mestadels tallar mellan 0,5 och 2 meter som betas, men betning på lägre och högre träd förekommer också.
– Ett sätt att bli av med de betade träden är att röja bort dem. Men eftersom skadorna ofta uppträder fläckvis finns det risk att skogen då blir luckig, säger Roger Bergström.
För närvarande pågår inga studier av sommarbete på tall. Något som Roger Bergström tror skulle behövas.
– Eftersom sommarbete ger svåra tallskador finns det all anledning att hålla ett öga på utvecklingen. Vi vet till exempel inte hur omfattande den här typen av skador är på nationell nivå eller om nivån på sommarbete inom ett område är kopplad till tätheter av älg eller andra hjortdjur, eller till fodersituationen, säger han.
Läs mer i Resultat nr 1, 2008 som kan beställas på www.skogforsk.se.
Kontaktinformation
Kontakt
Roger Bergström, Skogforsk. Tel: 018-18 85 59, 070-518 85 06
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
Sara Monaco har undersökt några av de lokala boendeorganisationer som verkar i bostadsområden i Kapstaden med uppgift att värna om boendemiljön. Man kan jämföra dem med våra hyresgästföreningar och villaägarföreningar, med skillnaden att de sydafrikanska organisationerna är mer partipolitiska. Sara Monaco har bland annat tittat på vad det nya, demokratiska Sydafrika har inneburit för de organisationer som var involverade i anti-apartheidrörelsen, samt hur vita organisationer har reagerat på att förlora sin tidigare privilegierade ställning.
Trots att apartheid avskaffades för nästan femton år sedan lever svarta, vita och färgade i Kapstaden fortfarande åtskilda från varandra. Sara Monaco har bland annat gjort en enkätstudie av ett sextiotal organisationer samt intervjuat lokalpolitiker, tjänstemän och ledare för boendeorganisationer. I avhandlingen målar hon upp en komplex bild upp av relationerna mellan kommun och civilsamhälle.
– Det finns enorma svårigheter när det gäller att komma till rätta med de klyftor som apartheidregimen skapade. Problemen gäller inte minst omfördelning av resurser i samhället, som är mycket plågsam för de vita, säger hon.
Avhandlingen visar att resursstarka boendeorganisationer, oftast verksamma i vita områden, upplever att de fått betydligt mindre inflytande. Däremot anser organisationer i fattiga, svarta områden att de idag har större möjligheter än tidigare att påverka politiska beslut.
En fallstudie av ett svart så kallat township i ett i övrigt vitt bostadsområde visar dock att vita organisationer underskattar sina möjligheter att påverka, och att de fortfarande är mer inflytelserika.
– När det gäller organisationerna i svarta områden, med ledare som tillhör ANC, är situationen omvänd. De uttrycker en enorm tilltro till vad deras politiska ledare kan uträtta för dem, trots att arbetet verkar leda till mycket få konkreta fördelar, säger Sara Monaco.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sara Monaco, 073-648 55 78, e-post: sara.monaco@sida.se
– När dessa enzymer finns i sitt sammanhang, dvs när bakterien infekterar oss, så bidrar de till att göra infektionen svårare. Nu har vi funnit att de i renodlad form tvärtom skulle kunna ha en sjukdomsbekämpande effekt. Det är ett av de mest spännande och överraskande fynd vi upplevt inom vår forskning! säger Mattias Collin och Lars Björck vid Avdelningen för infektionsmedicin i Lund.
De två enzymer som lundaforskarna studerat använder var sitt sätt att stänga av immunförsvaret. De hjälper därigenom bakterien att infektera kroppen. Men eftersom autoimmuna sjukdomar beror på att immunförsvaret överreagerat och börjat attackera den egna kroppen, så skulle enzymernas förmåga att stänga av immunförsvaret i dessa fall kunna användas till patientens förmån.
Autoimmun blodplättsbrist är en ovanlig men svårbehandlad autoimmun sjukdom, som skadar de blodplättar som behövs för normal blodlevring. Sjukdomen kan i värsta fall leda till livshotande blödningar, och någon riktigt bra behandling finns inte idag. Oonagh Shannon, en annan medlem av samma forskargrupp, har i möss med en liknande sjukdom funnit att enzymbehandling helt botat sjukdomen.
Att stänga av immunförsvaret har vissa nackdelar. Patienter med autoimmuna sjukdomar skulle i bästa fall bli av med sina sjukdomar, men skulle samtidigt bli mycket känsliga för infektioner från virus och bakterier.
– Därför tänker vi oss att en eventuell enzymbehandling bara skulle pågå en begränsad period, eller kompletteras av gammaglobulin som stärker immunförsvaret mot virus och bakterier, säger Mattias Collin.
De renodlade autoimmuna sjukdomar som orsakas av antikroppar ? den del av immunförsvaret som enzymerna angriper ? är ganska få och ovanliga. Några exempel är autoimmun blodplättsbrist, dito anemi och dito blödarsjuka. Men vanligare sjukdomar som MS och reumatoid artrit beror också delvis på sådana mekanismer. Där tänker sig lundaforskarna att deras enzymer kanske i framtiden kan utvecklas till ett av flera läkemedel i behandlingen.
Forskarnas fynd har nyligen publicerats i de ansedda tidskrifterna PLoS One och PNAS.
Ordförklaring: enzym = ett ämne som påskyndar biokemiska reaktioner utan att själv påverkas.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter: Lars Björck 046-2224492 och lars.bjorck@med.lu.se, Mattias Collin 046-2220721, 0709-718070 och mattias.collin@med.lu.se.
Ledgångsreumatism är förknippat med en ökad risk för åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. De bakomliggande orsakerna är inte kända, men forskare har misstänkt att den rubbade balansen av blodfetter som ses hos patienter med ledgångsreumatism är en del av förklaringen.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet visar i en ny studie att en glutenfri vegankost har en positiv inverkan på ledgångsreumatikers risk för hjärtkärlsjukdom. Effekten sågs när en grupp patienter som under ett år har hållit en glutenfri vegandiet jämfördes med en kontrollgrupp som följt vanliga kostråd.
Vegankosten hade en positiv effekt på sjukdomens symtom, som var mer uttalade i kontrollgruppen. Nivåerna i blodet av så kallat oxiderat LDL-kolesterol, en riskfaktor för åderförkalkning, var också lägre i den grupp som hållit vegandiet. Vegangruppen hade också högre nivåer av anti-PC, en sorts antikroppar som forskarna anser har en skyddande effekt mot åderförkalkning.
? Våra fynd talar för en ny mekanism genom vilken skyddande naturliga antikroppar kan ökas. De visar också att kost kan ha effekter på immunsystemet med betydelse för uppkomst av sjukdom, säger Johan Frostegård som tillsammans med professor Ingiäld Hafström har lett studien.
Studien genomfördes inom ramen för CVDIMMUNE, ett EU-konsortium med 10 europeiska partners som leds av Johan Frostegård. Inom konsortiet studeras betydelsen av anti-PC med förhoppningen att utveckla ett vaccin mot åderförkalkning.
Publikation: ”Gluten-free vegan diet induces decreased LDL and oxidized LDL levels and raised atheroprotective natural antibodies against phosphorylcholine in patients with rheumatoid arthritis: a randomized study”, Ann-Charlotte Elkan, Beatrice Sjöberg, Björn Kolsrud, Bo Ringertz, Ingiäld Hafström och Johan Frostegård, Arthritis Research & Therapy, 18 mars 2008.
För mer information, kontakta:
Professor Johan Frostegård
Institutionen för Medicin, Huddinge
Tel: 08-585 897 87, 070-735 23 82
E-post: Johan.Frostegard@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95, 070-224 38 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Trots att samverkan i projekt och nätverksgrupper blivit en populär strategi för att utveckla komplementära intressen och/eller hantera gemensamma problem, visar sig en sådan organisering ofta vara svår att genomföra i praktiken. I doktorsavhandlingen Samverkan är ett magiskt ord ? motstridiga ambitioner och ideal i nätverksorganisering analyserar Johan Hörnemalm fem olika samverkans-konstellationer; tre samverkansprojekt mellan myndigheter och två arbetsgivarnätverk. Samtliga dessa konstellationer har initierats i Norrbottens län för att utveckla och främja rehabiliteringsarbete.
Fokus i avhandlingen ligger på inneboende källor till spänningar i hur samverkan organiseras, där situationen och villkoren för dem som utgör operativa representanter ? handläggare och personalkonsulenter ? problematiseras.
– Resultaten visar att samverkan ofta tenderar att bli en isolerad företeelse där få personalgrupper inom moderorganisationerna är involverade. Bristen på verktyg för resultatuppföljning, informations- och kunskapsspridning samt ett strategiskt stöd från chefer, gör att kopplingarna mellan grupperna av handläggare/personalkonsulenter och ordinarie verksamhet över tid blir svaga, säger Johan Hörnemalm som disputerar den 28 mars i ämnet arbetsvetenskap.
Således har samverkansprojekten endast i begränsad utsträckning fungerat som arenor för verksamhetsutveckling och frågan om legitimitet och långsiktig kontinuitet i samverkan tenderar att bli svårhanterbar. Genom de spänningar som illustreras i avhandlingen är förhoppningen att skapa en större medvetenhet om möjligheter och hinder i organiseringen av samverkan, så att de ofta högt ställda förväntningarna på samverkan som förändrings- och utvecklingsstrategi i högre grad ska kunna infrias.
Johan Hörnemalm (född Ohlsson) kommer ursprungligen från Kågedalen i Västerbotten, men flyttade som tioåring till sin nuvarande hemstad Piteå. Han har arbetat som frilansande skribent och egen företagare och tog 2003 en examen vid Luleå tekniska universitet baserad på fristående kurser inom sociologi med inriktning arbetsvetenskap och personaladministration. Efter examen arbetade Johan Hörnemalm vidare med utvärderingar av så kallade ?brytprojekt? på uppdrag av länsarbetsnämnden, projekt som skapade intresse för frågor som har att göra med aktivering och rehabilitering till arbete.
Kontaktinformation
Upplysningar: Johan Hörnemalm, tel. 070-636 27 81 eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Studien, som publiceras i tidskriften Breast Cancer Research and Treatment, är den första där man studerat hur övervikt och faktorer relaterade till insulinresistens, bl.a. blodsocker, insulin, och leptin påverkar risken av olika typer av bröstcancer. Forskarna fann att övervikt och högt blodsocker minskade risken för ”snällare” tumörer, men att risken för aggressiva tumörer ökade.
Resultaten bygger på data från kvinnor i Västerbottens hälsoundersökningar och består av 561 kvinnor som fått bröstcancer några år efter hälsoundersökningen och en lika stor kontrollgrupp av friska kvinnor.
Tanja Stocks, doktorand vid enheten för urologi och andrologi vid Umeå universitet, är försteförfattare till artikeln. Hon tror att sambandet kan bero på att insulinresistens ökar risken för progress av sjukdomen .
– Förhoppningsvis kan det här leda till vidare studier kring hur fetma och blodsockernivåer påverkar typen av tumör och även den totala cancerrisken för individen.
Den forskargrupp som ligger bakom den här studien, ledd av docent Pär Stattin vid enheten för urologi och andrologi, Inst. för kirurgiska och perioperativa vetenskaper, Umeå universitet, visade för ungefär ett år sedan ett motsvarande samband för prostatacancer. Män med insulinresistens hade lägre risk för ”snällare” tumörer men hade en ökad risk för aggressiv cancer; ett samband som bekräftats i flera studier.
Forskargruppen har också tidigare visat att högt blodsocker ökar den totala cancerrisken, framför allt bland kvinnor se
http://www.info.umu.se/Nyheter/Pressmeddelande.aspx?id=2538
– Den viktigaste slutsatsen är att man kanske kan minska risken för aggressiv cancer genom att följa de kost- och motionsråd som förebygger hjärt-kärlsjukdom, dvs. att motionera och att äta lagom mycket.
Referens:
”The influence of overweight and insulin resistance on breast cancer risk and tumour stage at diagnosis: a prospective study”, Cust AE, Stocks T, Lukanova A, Lundin E, Hallmans G, Kaaks R, Jonsson H, Stattin P. Breast Cancer Research and Treatment, March 2008.
Kontaktuppgifter:
Tanja Stocks, tel. 090-785 29 84
e-post Tanja.Stocks@urologi.umu.se
Eftersom barn lär sig nya begrepp och ord påfallande snabbt och till synes utan större ansträngning, har det länge diskuterats om hur barnen kan åstadkomma detta. Man har sagt att människan redan vid födseln är utrustad med en ”språkgen”. I sin avhandling vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, har Eeva Klintfors studerat över 300 svenska spädbarn mellan tre och tjugo månader gamla. I studien presenterades rörliga bilder på objekt på en datorskärm medan ord inbäddade i fraser spelades upp. Eftersom barn inte kan säga vilket ord som passar ihop med en viss sak mättes deras ögonrörelser riktade mot objekt med hjälp av en infrarödljuskamera.
– Avhandlingen visar att barn kan lära sig objektens form, färg och andra egenskaper efter endast en mycket kort presentation av filmen. Det är fascinerande att se hur barnen vänder blicken mot ett objekt som efterfrågas trots att språket som vi använder i studierna är påhittat, säger Eeva Klintfors som skapat ett artificiellt språk som heter ”svensiska”. Orden och meningarna har samma uppbyggnad som i svenska, men är innehållsmässigt nonsens.
Tidig inlärning sker i vuxnas närhet och typiskt är att föräldrar, andra vuxna och även lite äldre barn upprepar ord och visar samma objekt gång på gång, vilket hjälper barnet att kombinera dessa sinnesintryck. En av studierna i avhandlingen visar särskilt betydelsen av upprepningar och andra typiska drag hos tal riktat mot barn för förmågan att bilda förbindelser mellan återkommande syn- och hörselintryck.
– I ett vuxenperspektiv gör barnen märkliga saker. Min dotter på fyra år hade en period då hon böjde verb som ”gå-gick” helt perfekt. Men nu har hon slutat med det och säger istället ”gå-gådde”. Men som tur är så vet jag att den här typen av U-formad inlärning (från korrekt, via inkorrekt, till åter korrekt form) är vanlig, berättar Eeva Klintfors.
Att vuxenperspektivet kan vara otillräckligt visar en annan av studierna i avhandlingen. I studien kombinerade barn sinnesintryck beroende på vad som var mest framträdande. När ett ljud spelades upp koncentrerades barns blickar på bilder av munrörelser som rörde sig mest. Barn gör ofta fel kopplingar mellan ord och objekt, men detta behöver inte vara ett problem. Barnet ändrar lätt strategi och är öppna för nya förslag.
– Flexibiliteten hos barn är förmodligen viktig för inlärning av begrepp och ord. Vi har sett liknande tendenser hos andra däggdjur, såsom gerbiler (ökenråttor) som våra amerikanska kollegor har testat. Gerbiler kan tänkas agera utifrån en evolutionär förmåga att överleva tack vare skickligheten att kombinera ljud med farliga händelser, säger Eeva Klintfors.
En spännande fortsättning till studierna i avhandlingen pågår inom ett EU-projekt där forskargruppens upptäckter om inlärningsmekanismer hos spädbarn implementeras i en babyrobot. Utifrån robotens förmåga att lära sig ord kan man redan nu spekulera i att en ”språkgen” inte är en nödvändig förutsättning för ordinlärning.
Avhandlingens namn: Emergence of words: Multisensory precursors of sound-meaning associations in infancy
Ordens uppkomst: Multisensorisk information som ett led i uppkomst av förbindelser mellan ljud och betydelse hos spädbarn
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på
http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7371
Ytterligare information
Eeva Klintfors, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, tfn 070-716 95 04, 08-16 19 32, e-post eevak@ling.su.se
Det visar en avhandling av yrkesmedicinaren Inger Arvidsson från Lunds universitet. Hon har jämfört situationen före och efter systembytet för flygledarna på Sturup och Arlanda. I det gamla systemet använde flygledarna ibland tangentbordet, och skrev också ofta med penna och papper. Det nya systemet är däremot i hög grad beroende av datormusen: nio tiondelar av allt arbete görs med rullmenyer och musklick.
-Systemet i sig ger flygledarna god hjälp i arbetet. Men många av dem är bekymrade över riskerna för besvär och värk i armen, säger Inger Arvidsson.
Att mycket musarbete kan ge ergonomiska problem är inget specifikt för flygledaryrket. Lundaforskarna har funnit liknande resultat hos dem som arbetar med CAD, datorstödd konstruktion, och menar att risken för besvär allmänt sett ökar ju mer man använder musen under sin arbetsdag.
– Det är viktigt att variera sina rörelser – att kunna använda också tangentbord och rullboll, och inte vara helt bunden till musen, menar Inger Arvidsson.
Att datorsystem som bygger på musklick ger större risk för värk än sådana som bygger på tangentbordskommandon har man länge misstänkt. Men det är svårt att studera detta vetenskapligt, eftersom de flesta som arbetar med datorer använder både mus och tangentbord. Flygledarnas systemförändring gav därför lundaforskarna ett bra tillfälle att studera ett renodlat musarbete.
En del av Inger Arvidssons studie handlade om flygledarnas muskelhälsa före systembytet. Hon fann ingen könsskillnad när det gällde besvär i armbåge och hand, medan däremot kvinnorna hade betydligt mer besvär än männen från nacke, axlar och övre rygg. Ändå hade kvinnor och män på flygledarcentralerna exakt samma arbetsuppgifter och arbetsorganisation.
– Vi har funderat mycket på skälet till skillnaden. Att flygledarna inte haft justerbara arbetsstationer kan möjligen ha spelat in. Eller också har det med psykosocial stress att göra. Kvinnorna upplevde inte mer stress än männen, men kopplingen mellan stress och värk var tydligare hos dem. Det kanske finns någon faktor som gör att stress lättare omvandlas till värk hos kvinnor – eller att värk hos kvinnor lättare leder till stress, eller kanske både-och? säger Inger Arvidsson.
Inger Arvidsson disputerar den 28 mars. Hon träffas på tel 046-17 31 75 och inger.arvidsson@med.lu.se. En engelsk sammanfattning av avhandlingen finns på länken nedan.
