Avhandlingsförfattaren var för några år sedan tillsammans med några vänner och någon lade på en CD med den brasilianske trubaduren Gonzaguinha. Låten, samban É, fick alla att spontant fatta varandras händer. I andra versen var samtliga på fötter och dansade, fortfarande hand i hand. När sången tonat ut frågade Björn Vickhoff vad de andra trodde att den handlade om. Värdinnans mamma ropade då från sin rullstol: ”Den handlar om folkets stolthet!”

Och det är precis vad den portugisiska texten handlar om. Hur kunde hon veta? Eller generellt: Hur kommer det sig att vi har en så tydlig uppfattning om det emotionella innehållet i musik?

Det finns flera teorier om detta. De flesta är formulerade av filosofer med intresse för musik. Under det senaste decenniet har ny kunskap om hur hjärnan processar musik presenterats. Det visar sig att vi reagerar emotionellt ”förmedvetet” (innan vi blir medvetna om musiken). Känslan är alltså inte orsakad av att musiken representerar något eller att vi bedömer den på något medvetet sätt. Musiken går rätt in i kroppen på lyssnaren och sätter kroppen i rörelse. Känslan är kopplad till denna kroppsliga rörelse snarare än till intellektet.

Med hjälp av perception-action-teorin (samband mellan kroppsaktivitet och uppfattning) presenterar avhandlingsförfattaren en teori som inte motsägs av de senaste rönen inom perception, känsla och musik. Björn Vickhoffs egna praktiska erfarenheter som låtskrivare, arrangör och artist har väglett honom i denna djungel av ibland motsägelsefull information.
                                                                                                                                                                               
Teorin pekar på att musik inte är en nedärvd färdighet utan snarare att vi utnyttjar flera basala färdigheter i vårt lyssnade: vår förmåga att identifiera och lokalisera ljud, att imitera rörelser, vårt sinne för att röra oss tekniskt, vår förmåga att uppfatta strukturer och vår känsla för hur vi interagerar i grupp. Dessa förmågor representerar olika perspektiv och är alla knutna till känslor.

Känslan kommer alltså först och är inte resultatet av vad vi medvetet uppfattar. Det gör att vi kan förväxla orsaken till känslan. Detta används i filmmusik. Även om ingen människa låter som en symfoniorkester upplever vi musiken som känsla hos en aktör på vita duken snarare än som musik ur högtalarna. Man kan också koppla känslan till en produkt, eller ett politiskt budskap, eller till den egna kroppen (jag känner mig glad/ledsen etc.), eller rent av till musiken: Musiken är glad/ledsen. Det vi råkar betrakta färgas av känslan. Och det är inte förrän vi betraktar något som vi överhuvudtaget blir medvetna om känslan.        
                                                                                                                                                                                            
Avhandlingens titel: A Perspective Theory of Music Perception and Emotion
Disputationen äger rum onsdagen den 19 mars 2008 kl 13.00
Plats: Vasa B, Vera Sandbergs Allé 8, Göteborg

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Björn Vickhoff, tel. 031-786 40 83 arb),
tel. 031-702 52 74 (hem), e-post: bjorn.vickhoff@musicology.gu.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se

Undersökningen är genomförd på en rättspsykiatrisk klinik där det bedrivs regionsvård och materialet har samlats in genom 22 intervjuer, varav 11 patienter och 11 vårdare. I avhandlingen presenteras resultatet i tre delar, där del ett behandlar hur patienter erfar att vårdas, del två hur vårdare erfar att vårda och del tre belyser fenomenet ”det rättspsykiatriska vårdandet”. Resultaten ger tyvärr en ganska dyster bild. Patienterna upplever otrygghet, opålitlighet och ovisshet. Vården erfars som icke-vårdande, med endast öar av god vård. Patienterna har en stark önskan att komma ifrån vården, som de ser mer som straff eller förvaring än vård. De försöker bete sig på det sätt som de upplever förväntas av dem, genom att anpassa sig till och foga sig efter de personer som bestämmer. Bemötandet från vårdarna präglas av förödmjukelse och av att patienterna ska veta sin plats. Det finns också en oklarhet i vad som gäller och regler kan variera mellan olika vårdare.

I studien som beskriver vårdarnas perspektiv framstår det rättspsykiatriska vårdandet som en motsägelsefull och oreflekterad fostran av patienterna, där villkoren bestäms av vårdarna och den kultur där vården bedrivs. Vårdandet sker mer eller mindre automatiskt och spontant, utan någon närmare eftertanke och vårdarna hamnar i situationer då de inte agerar professionellt. Vårdarna vill väl och försöker nå patienterna för att kunna skapa en relation med målet att patienterna ska anpassa sig. Vårdarna känner även en sammanhållning och ser varandra som ett stöd för att orka med situationen. Framträdande är den makt och maktlöshet som både vårdare och patienter står inför och forskningen visar att det förekommer ett ”destruktivt maktspel” mellan vårdare och patienter.

– Med min utgångspunkt i vårdvetenskapen och idén att vårdandets syfte är att stödja upplevelsen av hälsa och välbefinnande kan jag dra slutsatsen att ett oreflekterat och motsägelsefullt vårdande inte är vårdande i ordets rätta bemärkelse, säger Ulrica Hörberg. Om de innebörder som kommer fram i min forskning gäller generellt för rättspsykiatrin i Sverige, kan jag också dra slutsatsen att vårdandets potential inte utnyttjas. Det är i vårdvardagen som tid och möjlighet finns för att skapa de vårdande relationer som kan hjälpa dessa patienter mot hälsa.
– Dagens vårdkultur måste synliggöras, ifrågasättas och problematiseras för att ge förutsättningar för att ett verkligt vårdande får fäste också i den rättspsykiatriska vården.

Ulrica Hörberg är legitimerad sjuksköterska och har arbetat som psykiatrisjuksköterska i 13 år. Hon är numera verksam som universitetsadjunkt vid Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete vid Växjö universitet.

Avhandlingen ”Att vårdas eller fostras. Det rättspsykiatriska vårdandet och traditionens grepp” försvaras fredagen den 7 mars 2008, kl. 10.30. Disputationen äger rum i sal Wicksell, Växjö universitet. Fakultetsopponent är professor Kenneth Asplund, Mittuniversitetet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Ulrica Hörberg, e-post: ulrica.horberg@vxu.se, telefon: 0470-708362.

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: vup@vxu.se.

– För att nå ända fram i arbetet med att implementera konventionen krävs det en tydlighet av regeringen säger Elizabeth Englundh. Som det är idag så saknas det ofta en kunskap i organisationen om konventionen. Därmed är det svårt att tillämpa den.

Undersökningen, som genomfördes i Landstinget Sörmland, visar att de platser där man aktivt arbetar med frågan om barnens rätt är organisationer där det finns ett engagemang i frågan.
– Vem ställer inte upp på det här, säger en av informanterna i studien och menar att det är en allmän uppfattning att barn ska ha det bra. Men när arbetet och konventionen ska beskrivas och arbetet genomföras uppstår det emellertid problem många gånger. Undersökningen visar att beslut rörande barn som är grundade i en prövning av barnets bästa och hur tungt det ska väga i beslutet sällan fattas. Informanterna menar att man får nöja sig med att tro att det är så.

Det finns en ambivalens till om det verkligen är nödvändigt att kunna något om själva konventionen för att implementera densamma. Den som arbetar i verksamheter som vänder sig till barn menar att de redan ”gör det här” just eftersom de arbetar med barn. Tyvärr innebär detta att dessa organisationer sällan aktivt arbetar med, och inte antar utmaningen att genomföra rättigheterna.

Resultaten i undersökningen visar också olika former av motstånd mot konventionsarbetet. Förvaltningscheferna, å ena sidan utövar passivt motstånd genom att hålla frågan från agendan. Verksamhetscheferna, å andra sidan, utövar aktivt motstånd genom att inte ta med konventionsarbetet i verksamhetskontrakten. Motiveringen till detta är att de då måste visa vilket arbete de utfört som rör konventionen.

Studien har funnit fyra hållningar i organisationen som relaterar till konventionen:
• Den första hållningen ser konventionen som en möjlighet. Flera av informanterna i den här gruppen menar att det är deras stora intresse för barn som gör att de ser möjligheterna.
• Den andra hållningen är den som nämndes ovan, de som arbetar i verksamheter som vänder sig till barn, de menar att de ”redan gör det här”.
• Den tredje hållningen uttrycker att de inte tänker göra något åt den här frågan förrän den efterfrågas högre upp i organisationen, alltså en byråkratisk hållning.
• Den fjärde och sista hållningen menar att konventionen överhuvudtaget inte har någon bäring för dem i deras arbete eftersom de inte vänder sig mot barn.

Som resultaten visar finns en stor osäkerhet regionalt om vad det kan innebära att implementera konventionen om barnets rättigheter. Det resulterar i att när staten inte är tydliga i sina intentioner reagerar den lokala nivån med att minska sina insatser, trots att det är på lokal nivå effekten av arbetet syns.

Disputationen äger rum den 29 februari i Geovetenskapens hus, William-Olssonsalen, Svante Arrhenius väg 8 A, Stockholm, 10:00. Opponent är professor Inge Johansson, Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet.

Avhandlingens namn
Folkrätt för barn som pedagogiskt åtagande: Statligt ansvar – regionalt lärande? Avhandlingen finns att ladda ner på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7312.

För ytterligare information
Elizabeth Englundh, Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 0176-822 36, mobil: 0730 – 466 875. e-post: elizabeth.englundh@telia.com.

För bild
08-16 40 90 eller press@su.se.

Fusioner mellan IT-konsultföretag och managementkonsultföretag har varit vanliga efter millennieskiftet. Fusionerna har visat sig svåra att genomföra med framgång på grund av betydande skillnader mellan IT-konsultation och managementkonsultation. Framför allt har skillnader i hur IT-konsulter respektive managementkonsulter ser på sin identitet betydelse för möjligheten att integrera verksamheterna.

− Identitet är särskilt viktigt i konsultföretag eftersom konsulter behöver vara noga med vilken image de förmedlar till sina kunder om de vill tas på allvar som kunniga experter. Dessutom hamnar konsulter ofta i situationer då de i sin roll kritiseras och ifrågasätts. Att förmedla en positiv bild av vilka man är blir då ett medel för att klara av denna utsatta situation, säger Annika Schilling.

Studien visar att identiteten hos IT-konsulter respektive managementkonsulter ser ganska olika ut. När konsultföretag från skilda discipliner ska fusioneras uppstår lätt problem med att konsulterna upplever att deras självbild hotas. Att börja samarbeta med konsulter som förmedlar en annan bild av sig själva riskerar underminera både IT-konsulters och managementkonsulters trovärdighet.

− Hot mot den egna identiteten leder lätt till att man vägrar samarbeta eller finner vägar att undvika integration och association med varandra. En slutsats från studien är att konsulters behov att förmedla en tydlig identitet står i vägen för lyckade fusioner mellan IT-konsultföretag och managementkonsultföretag, säger Annika Schilling.

Avhandlingen ”Kan konsulter fusionera?- en studie av betydelsen av identitet vid en fusion mellan konsultföretag” kan beställas från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid HHS via e-post, efi@hhs.se.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Annika Schilling, ekonomie doktor vid HHS
Tel: 08-736 94 65
E-post: annika.schilling@hhs.se

Nästan en halv miljon svenskar är medlemmar i någon av landets alla hembygdsföreningar. De bedriver en bred verksamhet som har den lokala historien som minsta gemensam nämnare. Rörelsen är livskraftig och kunskapssökandet och utbudet av aktiviteter mycket varierat.

Pigga pensionärer utgör merparten av de aktiva medlemmarna i hembygdsföreningarna.

– Pensionärer utgör en stor kraftfull grupp och en ideell kraft som man inte ska underskatta, säger Anna Eskilsson som har studerat tre hembygdsföreningar i sin doktorsavhandling vid Tema kultur och samhälle, LiU.

Hon visar att hembygdsföreningar inte är någon utdöende rörelse på landsbygden. Tvärtom, ca 700 av ett par tusen aktiva föreningar finns i städer, ibland knutna till stadsdelar, och har bildats så sent som på 1990-talet. Och även om de flesta aktiva medlemmar är äldre, så behöver det inte hota återväxten. Pensionärsgrupperna kommer ju att vara stora ett bra tag framöver.

Traditionellt har hembygdsföreningar vädjat till känslan för hembygden och även för nationen. De har förknippats med nationalistiska rörelser. Idag har den ideologiska dimensionen försvagats, visar Anna Eskilsson. Föreningarna är oftast pragmatiskt inriktade. En ideologi går möjligen att urskilja i deras underifrånperspektiv på historien. Det är i första hand torparnas och industriarbetarnas historia de berättar, inte herrarnas och kungarnas.

Medlemmarna har inte heller nödvändigtvis sina rötter i den hembygd som de är aktiva i. Rötterna har fått fötter, som Anna Eskilsson skriver. Det är fullt möjligt att byta hembygd under sin levnadsbana och de flesta i Sverige gör också det.

– Om man inte kunde engagera sig för en ny hembygd så skulle det knappast finnas några hembygdsföreningar, konstaterar hon. De flesta flyttar ju kanske flera gånger under sitt liv.

Kontaktinformation
Anna Eskilsson disputerar den 7 mars. Hon nås på telefon 0702 827087, e-post: annes@isak.liu.se. Avhandlingen heter På plats i historien. Studier av hembygdsföreningar på 2000-talet.