Under de omkring 60 år som vi haft tillgång till antibiotika har bakterier blivit alltmer motståndskraftiga mot dessa bakteriedödande ämnen, vilket lett till ökande sjukdom, dödlighet och kostnader för samhället. För att bromsa resistensutvecklingen behöver vi bättre kunna förutsäga, förstå och beskriva hur snabbt, till vilken grad och under vilka förhållanden resistens uppstår.

Resistensutveckling påverkas av många olika faktorer och för att kunna förutsäga när och hur snabbt resistens uppstår behöver vi integrera genetisk, fysiologisk och ekologisk kunskap på ett nytt sätt där man tar hänsyn till bakteriernas potential att utveckla och sprida resistens under olika ekologiska förutsättningar. I arbetet beskriver forskarna hur olika koncept och metoder kan användas för att prediktera risken för framtida resistens och vilken ny kunskap som krävs för att kunna göra korrekta förutsägelser. Man behöver t ex identifiera alla de potentiella mekanismer som finns i den bakteriella världen och sannolikheten för att de ska uppstå och spridas bland sjukdomsalstrande bakterier. För att lyckas med detta behövs kunskap om hur bakteriers överlevnadsförmåga och spridning påverkas under olika stadier av resistens. Dessutom behövs matematiska modeller som kan beskriva hur snabbt känsliga, respektive resistenta bakterier sprider sig i både närvaro och frånvaro av antibiotika.

– Vi måste få metoder för att förutsäga resistensrisken för att kunna övervaka resistensen. Det skulle också öka möjligheterna att utveckla nya antibiotika med mindre risk för resistensutveckling, säger professor Dan Andersson, delansvarig för studien.

Enligt Dan Andersson är dessa metoder något som snarast behöver utvecklas och användas både inom läkemedelsindustrin och vid nationell och internationell övervakning av spridning av resistenta bakterier.

Kontaktinformation
Kontaktperson: Dan Andersson, tel: 018-471 41 75, eller via e-post: Dan.Andersson@imbim.uu.se

Pengarna kommer framför allt att användas till att kartlägga sjukdomens genetik. Mera konkret kommer anslaget att användas till:

• Att ta reda på hur vanliga genförändringar i SOD1, VAPB, ALSIN och andra kände gener är hos ALS-patienter i hela Sverige (epidemiologisk studie).

• Att ta reda på om patienterna med ovan nämnda genförändringar har särskilda kliniska symtom eller andra karakteristika (klinisk demografisk studie). I en tidigare studie 1993-1996 visade forskargruppen att ALS-patienter med en särskild förändring D90A i SOD1-genen förutom att utveckla muskelförtvinning, även kan få grava symtom på skador på autonoma nervsystemet, vilket ALS-patienter i allmänhet oftast inte får.

• Att ta fram nya riktlinjer för rådgivning av patienter med olika sjukdomsanlag och deras anhöriga.

Studien kommer att utföras av docent Peter M Andersen, doktorand Caroline Dahlberg, molekylärgenetiker Anna Birve och forskningsingenjör Ann-Charloth Nilsson, samtliga vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet. Caroline Dahlberg är även verksam som ST-läkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Under november månad kommer en ny forskningssjuksköterska att anställas i projektet.

Vid Umeå universitet pågår sedan 1992 omfattande forskning om ALS. Målet är att genom nya kunskaper om mekanismerna bakom sjukdomen kunna utveckla behandling för sjukdomen. Det är i synnerhet molekylärbiologiska och genetiska aspekter av sjukdomen och mutationer i SOD1 och andra gener som studeras. Forskargruppen i Umeå består f n av 22 personer i fyra undergrupper under ledning av docent Peter Andersen (genetisk forskning), docent Thomas Brännström (neuropatologi), professor Stefan Marklund (fria radikaler och cellforskning) och docent Henrik Antti (metabolomics).

Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är en gemensam beteckning för en grupp sjukdomar där de nervceller (s.k. motorneuron) i hjärnan, hjärnstammen och ryggmärgen som styr kroppens skelettmuskler dör. Om en muskel inte får några nervimpulser försvagas den och förtvinar.

Sjukdomen kan börja smygande med svaghet i t ex tungan, en hand, arm eller ett ben. Så småningom förlamas och förtvinar muskulaturen i det mesta av kroppen. Patienten avlider i koldioxidnarkos eller lunginflammation när andningsmuskulaturen försvagas. Tidigare var medelöverlevnadstiden utan behandling bara 26 månader, men numera finns en bromsmedicin som gör att sjukdomen utvecklas något saktare i synnerlighet om det sätts in tidigt i sjuk-domsförloppet. På flertalet större sjukhus finns numera s.k. ALS-team som tar hand om patienterna och anhöriga, och ombesörjer med stöd och hjälpmedel. Flera studier har visat att ALS-patienter som behandlas tidigt med bromsmedicinen och som får stöd av ett ALS-team har färre komplikationer och klart ökad överlevnadstid.

En porträttbild på Peter Andersen finns att ladda ned på
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html

Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent Peter M Andersen på e-post peter.andersen@neuro.umu.se eller telefon 090-785 00 00 (växel, personsökning).

Galna ko-sjukan (BSE) som blivit döden för över 200 000 nötkreatur och 165 människor i Storbritannien har nu klingat av. Men andra prionsjukdomar tilltar och oron finns för att nya stammar ska smitta människor. Prioner går inte lätt över från art till art, men när de väl bryter artbarriären kan de snabbt anpassa sig och bli smittsamma inom arten. Nu pågår ett febrilt sökande efter nya, känsligare metoder att upptäcka dessa potentiellt dödliga proteinstrukturer och kunna skilja olika stammar åt.

Den metod som nu presenteras i tidskriften Nature Methods bygger på en fluorescerande molekyl, en så kallad konjugerad polymer, som utvecklats vid Linköpings universitet.

Forskargruppen har infekterat genetiskt identiska laboratoriemöss med BSE, scrapie (som angriper får) och CWD (”galna hjort-sjukan” som är epidemisk i centrala USA), flera generationer efter varandra. Efterhand uppstår nya stammar av prioner vilket visar sig genom att sjukdomarna blir mer dödliga för mössen. Vävnadsprover från mössen har undersökts med den fluorescerande molekylen, som söker upp och binder till prionerna. Detta signaleras genom en färgskiftning. Genom att förfina molekylen har man lyckats få den att visa olika färg beroende på prionets struktur – varje prionstam avger sitt eget optiska fingeravtryck.

Detta är en viktig skillnad mot andra tekniker som används när man letar efter prioner, till exempel antikroppar och det välkända färgämnet kongorött.

Tekniken har även visat sig fungera på vävnadssnitt från döda djur, exempelvis kor infekterade med BSE. Nu vill forskarna gå vidare och söka alternativa provtagningsmetoder för att kunna diagnostisera och spåra prionsjukdomar hos människor i ett tidigare skede.

Metoden skulle i så fall även kunna användas vid screening av blodprodukter, eftersom det finns risk för att personer kan vara smittbärare av prioner utan att ha sjukdomssymtom. I Storbritannien upptäcktes att 66 människor fått blod från blodgivare som var smittade med den mänskliga formen av BSE (en variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, vCJD), och av dem har nu fyra påvisats smittade (källa: Health Protection Agency jan. 2007).

– Med vår metod kan man direkt se strukturen på prionerna och därmed härleda smittan, säger Peter Nilsson, en av huvudförfattarna till artikeln. Nilsson utvecklade tekniken som doktorand vid LiU och har nu som postdoktor i professor Adriano Aguzzis forskargrupp i Zürich tillämpat tekniken på prionsjukdomar. Efter nyår tillträder han en tjänst som forskarassistent vid LiU.

– För oss forskare är det väldigt spännande att använda den här tekniken för att förstå mer om både prioner och andra felveckade proteiner som ger upphov till liknande sjukdomar, till exempel Alzheimers, säger Per Hammarström, medförfattare och forskningsledare vid prionlaboratoriet vid LiU.

En annan av medförfattarna är Kurt Wüthrich, Nobelpristagare i kemi 2002.

Artikeln Prion strain discrimination using luminescent conjugated polymers av Christina J Sigurdson, K Peter R Nilsson, Simone Hornemann, Guiseppe Manco, Magdalini Polymenidou, Petra Schwartz, Mario Leclerc, Per Hammarström, Kurt Wüthrich och Adriano Aguzzi publiceras i Nature Methods online 18 november och i decembernumret av den tryckta utgåvan.

Kontaktinformation
Kontakt:
Peter Nilsson +41 44 2553428, petni@ifm.liu.se
Per Hammarström 013 285690, perha@ifm.liu.se

Alzheimers sjukdom har flera olika orsaker. Eftersom många patienter har en nära anhörig som också utvecklat sjukdomen tros ärftlighet vara av de viktigaste faktorerna.
– Det finns sedan tidigare en bekräftad Alzheimergen som tyder på ökad risk att utveckla sjukdomen, men vi vill gärna hitta fler gener med stark koppling till Alzheimers. Ju tidigare vi kan förutsäga att en patient riskerar att utveckla sjukdomen desto bättre kan sjukvården förebygga och behandla, säger forskaren Annica Sjölander.

I sin avhandling har Annica Sjölander studerat olika varianter av en gen som heter CDC2. DNA-analyser av blodprov från både patienter och friska personer visade att en genvariant var betydligt vanligare bland patienter med Alzheimers sjukdom.
– Det här är den första upptäckten av kopplingen mellan just den här genen och Alzheimers. Resultaten måste bekräftas i flera andra studier innan vi kan vara helt säkra på att det är en ny Alzheimergen vi funnit, säger Annica Sjölander.
I studien fanns genvarianten hos ungefär hälften av alla patienter med Alzheimers, jämfört med 35 procent i den friska kontrollgruppen.

Avhandlingen visar att patienter med Alzheimers sjukdom som var bärare av genvarianten även hade högre nivåer av det sjukdomsassocierade proteinet tau. Hos patienter med sjukdomen är medelnivån av tau i ryggmärgsvätskan cirka tre gånger högre än nivån hos friska personer i samma ålder.

Genen CDC2 ansvarar för en av faserna när celler delar på sig och är bara aktiv när celldelning pågår. Annan forskning har visat att CDC2 hos Alzheimerpatienter är påslagen inuti nervceller där celldelning normalt inte sker.
– Det är ingen som vet varför genen är aktiverad, men det kan bero på att en defekt i genen. Man kan också spekulera om att kroppen kanske försöker kompensera för förlorade nervceller genom att låta nervceller dela på sig, säger Annica Sjölander.

FAKTA ALZHEIMERS SJUKDOM
Alzheimers sjukdom är en av våra stora folksjukdomar, mer än 100 000 personer är drabbade i Sverige. Det är sjukliga förändringar i hjärnans nervceller som orsakar sjukdomen, som framförallt drabbar minnet. Sjukdomen leder ofta till en för tidig död. Alzheimers leder inte bara till stort lidande för patienter och för anhöriga, utan också till enorma kostnader för samhället.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, avdelningen för neurokemisk patofysiologi och diagnostik.
Avhandlingens titel: Alzheimer’s Disease: effect of tau-related genes on the pathology, neurochemistry and risk of disease.

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Annica Sjölander, telefon: 070-638 00 61, 031-342 15 68,
e-post: annica.johansson@clinchem.gu.se

Handledare:
Professor Kaj Blennow, telefon: 031-343 17 91, e-post: kaj.blennow@neuro.gu.se

Havandeskapsförgiftning (preeklampsi) drabbar 3-5 procent av alla gravida kvinnor och är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall under graviditet, samt en huvudorsak till bestående handikapp hos både mamma och barn. Det enda botemedlet är att förlösa kvinnan och avlägsna moderkakan. Tidigare forskning har visat att det finns två huvudsakliga orsaker till att kvinnor drabbas. Den ena är att moderkakan inte har fått en normal kontakt med livmoderväggen och att blodkärlen mellan mamman och moderkakan inte utvecklas normalt, vilket leder till en nedsatt funktion i moderkakan.

– Det verkar som om det här endast är orsaken till de fall av havandeskapsförgiftning som inträffar tidigt, dvs fram till den sjunde månaden, berättar Anna-Karin Wikström, som har jämfört kvinnor som insjuknat i olika skeden av graviditeten.

Den andra anledningen till att vissa kvinnor drabbas tros hänga ihop med mammans förutsättningar att klara den omställning av ämnesomsättning och blodkärlsfunktion som krävs vid en normal graviditet. Vissa riskfaktorer gör att man klarar omställningen sämre, och det är i stort sett samma faktorer som ökar risken för att insjukna i hjärtkärlsjukdom.

– På så sätt kan graviditeten ses som ett test för hur stor risken är att man senare i livet ska drabbas av hjärtkärlsjukdom, säger Anna-Karin Wikström.

Hennes avhandling visar bland annat att kvinnor som utvecklar förhöjt blodtryck under graviditeten löper nästan tre gånger så stor risk att drabbas av hjärtsjukdom senare i livet som de kvinnor som har normalt blodtryck under sin graviditet. Störst är risken bland de kvinnor som utvecklar en svårare form av förhöjt blodtryck i sin första graviditet, samt kvinnor som har förhöjt blodtryck under både sin första och andra graviditet.

– Eftersom de kvinnor som har drabbats av havandeskapsförgiftning är en tydlig riskgrupp när det gäller hjärtsjukdomar borde man överväga att erbjuda dem information och uppföljning i förebyggande syfte, föreslår Anna-Karin Wikström.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna-Karin Wikström, 018-611 56 74 eller 076-849 86 07, e-post: anna-karin.wikstrom@kbh.uu.se

Den svenska tandvårdslagen har ett ambitiöst mål. Alla medborgare oavsett ekonomi, social eller etnisk bakgrund ska få tillgång till god tandvård och tandhälsa. Verkligheten ser annorlunda ut. Åtminstone när patienterna själva får beskriva sin tandhälsa. Det konstaterar Katri Ståhlnacke som i sin avhandling studerat 5363 personer födda 1942 och boende i Örebro eller Östergötlands län.

Med början från 1992 har de vart femte år fått svara på en enkät om hur de upplever sin tandhälsa. Avhandlingen bygger på svar från de två första studierna som genomfördes 1992 och 1997. Vid det första studietillfället var deltagarna 50 år och det fanns flera skäl till att just den gruppen undersöktes. Under deras barn- och ungdomstid genomfördes flera stora sociala reformer. Skoltandvården byggdes ut i slutet av 1950- och 1960-talen och 1974 infördes tandvårdsförsäkringen. Under den här tidsperioden var tandvården också mer inriktad på att reparera tänder och mindre på att förebygga skador, vilket gjort att åldersgruppen ibland kallas för ”Amalgamgenerationen”.

Resultatet av de två enkätstudierna visade att 82 procent av deltagarna var nöjda med sina tänder och att 97 procent upplevde att de hade en god tuggförmåga. Det fanns inga skillnader mellan könen, men däremot hade civilstånd, födelseland, utbildning och yrke betydelse för hur den orala hälsan upplevdes. Personer som var gifta eller sammanboende tyckte sig ha bättre oral hälsa jämfört med ensamstående. Tjänstemän och egna företagare menade att de hade färre problem med sina tänder jämfört med arbetare.

Utbildningsnivå och födelseland påverkade också tandhälsan. Personer födda utanför Sverige upplevde en sämre oral hälsa liksom personer med en lägre utbildningsnivå. Vad skillnaderna beror på har inte undersöks i studien, men Katri Ståhlnacke menar att det kan finnas många skäl.

– Patienternas ekonomi kan vara ett skäl och deras kunskapsnivå ett annat. Sedan tidigare vet vi att personer med högre utbildning är mer hälsomedvetna. Där skiljer sig inte tandvården från den övriga hälsovården, säger hon.

En stor majoritet av deltagarna var födda i Sverige, men de sex procent som var födda utomlands var också minst nöjda med sin tandstatus. Katri Ståhlnacke är inte förvånad.

– Vi värderar vår hälsa i förhållande till omgivningen. I Sverige är det inte socialt accepterat med trasiga tänder eller en glugg från en saknad framtand vilket det kanske var i hemlandet.

Avhandlingen visar också att de kraftiga nedskärningar som gjordes i tandvårdsförsäkringen mellan åren 1992 och 1997 och som bland annat ledde till höjda patientavgifter inte gav några dramatiska effekter.

– Men det ska bli spännande och se vad som hänt när vi nu fortsätter följa gruppen under en längre tid, säger Katri Ståhlnacke.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Katri Ståhlnacke: katri.stahlnacke@orebroll.se eller på telefon 019-602 71 55.

Bakterien Aggregatibacter (tidigare Actinobacillus) actinomycetemcomitans är inblandad vid parodontit (tandlossning), en vanlig låggradig bakterieinfektion, men den kan också ge infektioner utanför munhålan. Maribasappa Karcheds huvudsakliga mål var att identifiera och beskriva tidigare okända cellytekomponenter hos A. actinomycetemcomitans som kan skapa sjukdom och bidra till den immunoinflammatoriska påkänningen på kroppen.

Till att börja med utarbetades och utvärderades en metod för att förbereda homogena cellsuspensioner av kliniska isolat av A. actinomycetemcomitans. Den valda metoden innebär gradvis lösning av bakteriekolonier i vätska, vilket ger homogena suspensioner utan förlust av cellernas livskraft eller fimbrier.

Med hjälp av så kallad Western-blot-teknik visade sig antisera från två patienter med A. actinomycetemcomitans-associerade infektioner känna igen ett 17 kDa stort protein i yttermembranprotein (OMP)-preparationer från A. actinomycetemcomitans. Detta yttermembranprotein kunde genom användning av immunoproteomik-metoder identifieras till peptidoglykan-associerat lipoprotein (PAL; AaPAL). Uttrycket av AaPAL undersöktes under olika förutsättningar vad gäller näring och luftomsättning, för att efterlikna förutsättningarna i tandköttsfickor hos patienter med tandlossning. När genen som kodar för PAL inaktiverades ledde det till flera effekter (pleiotropi) på A. actinomycetemcomitans fenotyp, till exempel blev cellerna elongerade och deras tillväxthastighet lägre.

En cellkulturmodell designades för att studera hur bakteriekomponenter kan tänkas frisättas från A. actinomycetemcomitans för att påverka värden vid infektioner. Experimenten visar att levande bakterier frisätter lösligt AaPAL men även andra komponenter via en okänd mekanism som är oberoende av yttermembranvesiklar.

Den immunresponsskapande egenskapen hos AaPAL och dess potential att skapa inflammation tyder på att detta lipoprotein bidrar till bakteriens sjukdomsframkallande egenskaper. Att levande A. actinomycetemcomitans-celler frisätter lösliga cellkomponenter kan vara en tidigare okänd sjukdomsframkallande mekanism.

Fredagen den 23 november försvarar Maribasappa Karched, Inst. för odontologi, oral mikrobiologi, Umeå universitet sin avhandling med titeln Vesicle-independent extracellular release and bioactivity of peptidoglycan-associated lipoprotein from Aggregatibacter actinomycetemcomitans.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal C, 9 tr., Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är professor Ann-Beth Jonsson, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Maribasappa Karched nås på e-post maribasappa.karched@odont.umu.se eller telefon 090-785 62 99.

Avhandlingen ”Osteoporosis in Elderly Women in Primary Health Care” är gjord av distriktsläkare Helena Salminen som också är verksam på Centrum för allmänmedicin (CeFAM). Den bygger på kliniska studier med cirka 400 slumpmässigt utvalda svenska kvinnor i åldrarna 70 till 80 år.

Benskörhet är så vanlig att man räknar med att omkring var tredje kvinna över 70 år är drabbad – de flesta utan att veta om det. Trots det visar Helena Salminen att få kvinnor utreds eller får korrekt diagnos och behandling. Omkring 30 procent av kvinnorna var bensköra, men endast sju procent hade fått diagnosen benskörhet och blivit behandlade med kalciumtillskott och D-vitamin. Bara två procent hade fått en mer aktiv behandling med bisfosfonater, en grupp läkemedel som hejdar nedbrytningen av benmassa.

– Det är nedslående, men det är aldrig för sent att bromsa en osteoporos. Där har primärvården en viktig roll, både vad gäller varningssignaler, identifiering och behandling av sjukdomen samt att förebygga genom att främja möjlighet till träning av muskelstyrka och balans, säger Helena Salminen.

VIKTIGT MED NÄRINGSRIK KOST

Osteoporos har länge kopplats samman med låg halt av D-vitamin. Men det visade sig att få av de bensköra kvinnorna i studien verkligen hade låga halter D-vitamin. Istället var det halten av tillväxtfaktorn IGF-1 och det hämmande proteinet IGFBP-1 som verkade ha starkast samband med bentätheten.

– Det var överraskande resultat. IGF-1 sjunker med stigande ålder. Om du dessutom bryter exempelvis lårbenshalsen sjunker IGF-1 än mer radikalt och IGFBP-1 skjuter i höjden. Proteintillskott kan höja nivån av IGF-1 och påverka muskelstyrkan och läkningen efter en fraktur positivt samt minska nedbrytningen av benmassa, säger Helena Salminen.

Avhandlingen visar även att en liten försämring av näringsstatusen fördubblar risken att drabbas av benskörhet. Med god näringsstatus menas bland annat att personen får i sig tillräckigt med proteiner, mineraler och vitaminer och har ett bra BMI (Body Mass Index). Helena Salminens råd till äldre kvinnor är därför att äta ordentliga måltider morgon, middag och kväll. Dessutom kan en mycket liten dos östrogen enligt Helena Salminens studier ha en viss skyddande effekt på benstommen i höft och ländrygg. Något som är intressant med tanke på att många äldre kvinnor är i behov av östrogenbehandling mot sköra slemhinnor.

Slutligen jämförde Helena Salminen jämförde tillförlitligheten i att konstatera benskörhet genom mätning av hälbenet, framför den mer traditionella metoden att mäta höft- och längdrygg. Resultatet visar att tillförlitligheten är lika god för mätning i hälen som för höft och ländrygg, men att fler klassades som bensköra med hälbensmetoden.

– Det är lovande besked, eftersom mätning av hälbenet är både billigare och smidigare. Men metoden kan inte rekommenderas att ersätta mätning i höft och ländrygg. Vi behöver veta mer om hur mycket en försämring av hälbenstätheten ökar risken för frakturer, säger hon.

Avhandling: Osteoporosis in Elderly Women in Primary Health Care av Helena Salminen. Huvudhandledare var professor Lars-Erik Strender, Karolinska Institutet, CeFAM. Bihandledare var med dr Maria Sääf, Karolinska Institutet, Institutionen för Endokrinologi, Metabolism och Diabetes.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:

Helena Salminen, med dr, CeFAM
Tel: +46 (0)70-631 03 95
E-post: helena.salminen@ki.se

Daphne Macris, informationsansvarig, CeFAM
Tel: +46 (0)73-91 45 245
E-post: daphne.macris@sll.se

Centrum för allmänmedicin, CeFAM, är det största utbildnings-, utvecklings- och forskningscentrat inom allmänmedicin i landet och bland de största i Europa. Över 170 forsknings-och utvecklingsprojekt bedrivs inom exempelvis diabetes, hjärt/kärlsjukdomar, cancer och ärftlighet, psykisk ohälsa, fysisk aktivitet, mag-tarmsjukdomar och hälsa och livskvalitet i olika bostadsområden. CeFAM är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting. Läs mer på www.cefam.se

Personlig hälsodokumentation är dokumentation som handlar om en persons hälsa och som ägs av personen ifråga. Den kan vara tryckt eller finnas i datorn, och är en parallell till hälso- och sjukvårdens journal. I många länder har metoden större spridning än i Sverige. Studier världen över ger starkt stöd för att personlig hälsodokumentation används och uppskattas av målgrupper som gravida kvinnor, småbarnsföräldrar, friska vuxna och patienter med kronisk sjukdom.

Under avhandlingsarbetet framställdes och utvärderades två personliga hälsodokument: ”Min bok om hälsa” som vänder sig till vuxna (www.ltdalarna.se/minbokomhalsa), och ”VIP (Väldigt Intressant Person)”, som vänder sig till högstadieelever (http://www.ltdalarna.se/vip). En slutsats blev att spridning av personlig hälsodokumentation accepteras i olika miljöer. Fynden tydde också på att personlig hälsodokumentation kan vara redskap för att understödja livsstilsförändringar bland vuxna.

”Min bok om hälsa” spreds på vårdcentraler, vid hälsoundersökningar via företagshälsovård, på arbetsplatsmöten och genom brev till hemadressen. Elever i årskurs sju fick VIP-dokumentet av sina lärare i skolan. De flesta deltagare rapporterade att de läst i dokumenten, medan rapporterat skrivande varierade mellan 16 % (”Min bok om hälsa” distribuerad via företagshälsovård) och 87 % (VIP-dokumentet). En majoritet av de som läst ”Min bok om hälsa” värderade den som mycket bra eller ganska bra. Beroende på de olika distributionssätten rapporterar mellan 10 % och 26 % att de ändrat något i sin hälsosituation till följd av att ha läst ”Min bok om hälsa”. Fysisk aktivitet, matvanor, vikt och stress var de områden som nämndes i störst utsträckning.

35 % av eleverna upplever att de haft personlig nytta av VIP-dokumentet. Faktorer som har samband med upplevd nytta är att vara född utomlands, att uppleva rättvis behandling av lärarna, att vara icke-rökare och att trivas i skolan. Efter tre år ville 39 lärare fortsätta att arbeta med VIP-dokumentet, medan tre lärare svarade nej på den frågan. Avhandlingen behandlar också begreppet empowerment (självbestämmande), som i internationella studier haft ett samband med personlig hälsodokumentation. Högstadieelever med lågt självbestämmande visade sig ha lägre självskattad hälsa och rapporterar oftare riskbeteenden som rökning och berusningsdrickande.

Lars Jerdén är född i Älvsbyn och uppvuxen i Skellefteå. Han har arbetat som läkare i Borlänge, Falun, Skellefteå och Umeå, och är för närvarande verksam som distriktsläkare på Jakobsgårdarnas vårdcentral i Borlänge.

En högupplöst porträttbild på Lars Jerdén finns att ladda ned från
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html

Fredagen den 23 november försvarar Lars Jerdén, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Health-promoting health services: Personal health documents and empowerment. Svensk titel: Hälsofrämjande hälso- och sjukvård: Personlig hälsodokumentation och självbestämmande.
Disputationen äger rum kl 09.00 i sal 135, By 9A, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Charli Eriksson, Institutionen för hälsovetenskap, Örebro universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Jerdén på lars.jerden@Ltdalarna.se, telefon 023-183 31 eller mobiltelefon 070-304 08 96.