Metanol är för närvarande en av de viktigaste petrokemiska baskemikalierna, med en årsproduktion på 110 miljoner ton. Kemikalien kan omvandlas till tiotusentals olika produkter och användas för tillverkning av exempelvis plaster, tvättmedel, läkemedel och bränslen.
Forskare vid Stockholms universitet har för första gången kunnat studera ytan på en koppar-zink-katalysator när koldioxid reduceras till metanol.
Nytt instrument ger svar
Det har de gjort genom att bygga ett fotoelektronspektroskopi-instrument som tillåter studier av katalysatorytor under höga tryck, och har därigenom direkt kunna observera vad som händer när reaktionen sker.
– Med hjälp av den har vi kunnat testa de olika hypoteserna om zink uppträder som oxid, metallisk eller i legering med koppar. Vi har lyckats påvisa att zink legeras med koppar precis vid ytan och ger speciella atomära platser där metanol skapas från koldioxid, säger Anders Nilsson, professor i kemisk fysik vid Stockholms universitet.
Fossilfria bränslen och grön omställning
Metanol har potential att bli en framtida energibärare där till exempel flygbränsle kan tillverkas med hjälp av infångad koldioxid och vätgas från elektrolys av vatten istället för att använda naturgas. En framtida grön omställning av den kemiska industrin, liknande den som skett med grönt stål, där vind eller solenergi driver elektrolysceller är därför en möjlighet.
– Nu har vi verktyg att kunna forska om andra möjliga katalysatormaterial som kan användas och bättre passar ihop med elektrolysproducerad vätgas för den gröna omställningen av den kemiska industrin som idag är helt fossilbaserad och står för åtta procent av koldioxidutsläppen, säger Anders Nilsson.
Studien har gjorts i samarbete med University of Innsbruck och Vienna Technical University, DESY i Hamburg och Fritz-Haber Institutet i Berlin.
Anders Nilsson, professor i kemisk fysik, Stockholms universitet, andersn@fysik.su.se
Det är sedan tidigare känt att rökare har en ökad risk att drabbas av olika cancerformer, men de studier som undersökt detta samband vid prostatacancer har varit relativt få och ofta saknat klinisk information om prostatacancern.
En studie från Lunds universitet bidrar nu till en mer komplett bild av sambandet mellan rökning och risk för sjukdom och död i prostatacancer.
Rökare tycks mindre benägna att testa sig
Forskarna har utgått från fem svenska befolkningsstudier med självrapporterad information om mäns rökvanor.
Forskarna såg att under den tidsperiod som PSA-testning varit tillgänglig som del av en sedvanlig hälsoundersökning i vården har rökare överlag haft en minskad risk att drabbas av prostatacancer. Detta gäller endast för lokaliserad prostatacancer, vilket är den form som oftast upptäcks vid ett asymtomatiskt PSA-test.
– En trolig förklaring till att rökare har en lägre risk för prostatacancer kan bero på att dessa tycks mindre benägna att ta ett asymtomatiskt PSA-test. Däremot löper rökare en högre risk att dö i prostatacancer, vilket var något vi såg oavsett tumörstadium vid diagnos, alltså i samtliga former av prostatacancer, från lågrisk till metastaserad cancer, säger Sylvia Jochems, forskare vid Lunds universitet.
Viktigt att kartlägga varför prognos är sämre
Risken var cirka 20 procent högre bland rökare än bland män som aldrig rökt. Risken ökade ytterligare om rökarna även hade övervikt (BMI 25-30) eller fetma (BMI över 30). Forskarna menar att det nu är viktigt att kartlägga orsaken till att rökare har en sämre prognos vid prostatacancer.
– Vi behöver förstå mer om huruvida det är rökning eller andra riskfaktorer, såsom exempelvis sociodemografiska faktorer, som orsakar detta samband. En annan viktig fråga är om rökning i sig kan påverka effekten av den kliniska behandlingen vid prostatacancer, samt om prognosen skulle kunna förbättras av rökstopp efter en prostatacancerdiagnos, säger Tanja Stocks som forskar vid Lunds universitet.
Så gjordes studien om rökning och prostatacancer
Totalt inkluderades över 350 000 män i studien mellan 1974-2016. Männen har sedan följts genom flera årtionden med hjälp av flera nationella register, till exempel Nationella prostatacancerregistret, vilket bidrog med uppgifter på tumörform vid diagnos, orsak till upptäckt samt behandling.
Under tiden som forskningen genomfördes drabbades 24 731 av deltagarna av prostatacancer och 4 322 avled till följd av sjukdomen.
Totalt ingick 351 448 män i studien. Av dessa var 163 453 icke-rökare. 68 675 personer hade rökt tidigare och 119 320 var rökare.
Studien är ett samarbete med forskare vid Uppsala och Umeå universitet samt Innsbruck Medical University.
Sylvia Jochems, postdoktor och biträdande forskare vid Lunds universitets cancercentrum, sylvia.jochems@med.lu.se
– Eftersom vi idag saknar effektiv behandling mot sorkfeber som hos vissa personer kan bli allvarlig, i värsta fall dödlig, är det mycket hoppfullt att vi nu har kommit en bra bit på väg mot något som verkligen kan ha effekt på infektionen, säger Clas Ahlm, professor vid Umeå universitet och överläkare på infektionskliniken vid Norrlands universitetssjukhus.
Det motmedel som forskarna kunde se har effekt mot hantavirus är en speciell så kallat monoklonal antikropp. Monoklonala antikroppar är antikroppar som är identiska eftersom de har odlats fram från en och samma klon av en B-cell.
Hantavirus
Hantavirusinfektioner orsakas av omkring 35 olika närbesläktade varianter av hantavirus som finns rapporterade över världen.
Varje hantavirustyp har en viss gnagarart som värddjur. Hantavirus orsakar normalt inte sjukdom hos värddjuret. Det blir däremot bärare av smittan under lång tid. Virus utsöndras från de infekterade gnagarna via urin, avföring och saliv.
Smittspridning till människor sker framför allt via inandning av damm som förorenats av gnagares urin och avföring eller via direktkontakt med smittade djurs saliv, urin eller avföring. Inkubationstiden varierar från några få dagar till två månader. Vanligen är den 2-4 veckor.
Hantavirus är den familj av virus där Puumala-viruset som orsakar sorkfeber ingår.
Sorkfeber sprids med skogssork och är relativt vanlig i norra Sverige där cirka tio procent av den vuxna befolkningen beräknas ha haft infektionen.
Sorkfeber är ett slags blödarfeber som bland annat påverkar njurarna, men för många påminner sjukdomen om en svår influensa med hög feber, huvud- och muskelvärk samt ont över njurarna.
Sorkfeber läker självmant, även om det kan ta lång tid. För framför allt äldre personer kan sjukdomen i värsta fall vara dödlig. Den totala dödligheten i sorkfeber är dock under en procent. I Asien och Amerika finns andra typer av hantavirus med betydligt högre dödlighet, där upp till nästan var tredje som insjuknar dör.
Antikroppar neutraliserar hantaviruset
Forskarna har studerat totalt 135 olika monoklonala antikroppar från drygt 40 patienter med sorkfeber. De hittade då några antikroppar som effektivt kunde neutralisera flera olika hantavirus. Dessa antikroppar testades i djurförsök och visade sig kunna förhindra eller lindra infektioner hos sork eller hamster.
– De antikroppar vi på detta sätt har prövat oss fram till är läkemedelskandidater mot svår hantavirusinfektion. Det är dock lång väg innan en sådan behandling är redo för kliniskt bruk, säger Mattias Forsell, docent vid Umeå universitet och en av studiens huvudförfattare.
Mattias Forsell, institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, mattias.forsell@umu.se
Clas Ahlm, institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, clas.ahlm@umu.se
Fotnot:
Studien är gjord i samarbete med forskare i Finland och USA. Vid Umeå universitet har professor Clas Ahlm, docent Mattias Forsell, Julia Wigren Byström och Janne Tynell, alla vid Institutionen för klinisk mikrobiologi arbetat med studien.
Ett fall, en olycka i trafiken eller misshandel. Det är de vanligaste orsakerna till en traumatisk hjärnskada. Över 140 miljoner människor runt om i världen lever med symtom efter en skallskada och det är främst personer under 40 år som drabbas.
– En olycka tidigt i livet kan få stora konsekvenser. Därför är en bättre diagnos och säkrare prognos oerhört viktig, säger Matej Orešič, professor i medicin vid Örebro universitet.
Biomarkörer kopplas till skallskada
I Örebro har forskarna arbetat med en metod för diagnos som inte kräver ett kirurgiskt ingrepp. De har använt sig av blodprover som forskare i ett EU-projekt samlat in från 20 europeiska länder – och det är den största studien i sitt slag.
Med hjälp av metabolomik – ett sätt att med en kemisk analys få information om tusentals små molekyler – har Örebroforskarna identifierat biomarkörer kopplade till traumatisk hjärnskada.
Tre kategorier av skador
– Vi kan kategorisera skadorna på ett tydligare sätt. Det blir kostnadseffektivt och både enklare och säkrare för patienten, säger András Büki, professor i medicin vid Örebro universitet.
Idag delas skador in i tre kategorier – från lindrig till allvarlig hjärnskada – och det saknas tillförlitliga metoder för att utesluta en akut hjärnskada.
– Den akuta fasen är den viktigaste för oss och med hjälp av biomarkörerna kan vi se hur svår skadan är – och dessutom ta fram en prognos för hur det kommer gå för patienten framåt, säger András Büki.
Kan användas vid mildare hjärnskakning
– Det kan i vissa fall vara så att även en mildare hjärnskakning ger långvariga och allvarliga skador. Och det kommer vi kunna se med ett blodprov, säger Matej Orešič.
Personer som får lättare hjärnskador har ofta problem med trötthet, minne och balans under lång tid efter olyckan. Det gäller inte minst idrottare som ofta får upprepade hjärnskakningar och dessa kan få stora konsekvenser.
– Idag har vi inga verktyg för att enkelt avgöra när en idrottare kan börja spela igen efter en hjärnskakning. Alla kan inte få en MR-undersökning – men ett blodprov gör det möjligt att testa fler, säger András Büki.
– Om vi jämför med hjärtpatienter så finns det betydligt fler verktyg för dem. Vi hoppas att det här är en väg mot bättre behandling – och forskning även för hjärnpatienter, säger András Büki.
En infektion orsakad av Trypanosoma cruzi är kronisk och kan leda till Chagas sjukdom, som ger allvarliga symtom i mag–tarmkanal och hjärta. Sjukdomen drabbar miljontals människor i Central- och Sydamerika och leder till tusentals dödsfall varje år.
Parasiten har många gener som kan variera mycket. Det gör att den kan lura immunsystemet, men hur detta fungerar är till stora delar okänt.
Nu visar forskare vid bland annat Karolinska institutet att Trypanosoma cruzi kan bilda nya varianter som är blandningar av olika stammar. Dessa hybrider är ofta bättre på att undvika immunsystemet och orsaka sjukdom.
Parasiten Trypanosoma cruzi.
Genvarianter kan göra parasiten farligare
Genom att kartlägga arvsmassan hos föräldrastammar och dess avkomma över tid har forskarna kartlagt hur hybriderna bildas. Resultaten visar att hybriderna innehåller allt DNA från båda föräldrarna i början, men att mängden DNA sedan minskar gradvis för att till slut hamna på rätt nivå. Forskarna fann även att det sker ett stort utbyte av genetiskt material, så kallad genetisk rekombination.
– Denna kunskap är viktig eftersom utbyte av genetiskt material kan leda till nya genvarianter som gör parasiten farligare. Mer kunskap om hur denna process fungerar kan bidra till nya metoder för att diagnostisera, förebygga och behandla Chagas sjukdom, som är ett stort problem i Central- och Sydamerika, säger Björn Andersson, professor vid Karolinska institutet.
Parasitens gener kartläggs i detalj
Studien är baserad på parasitstammar som spontant bildat hybrider i laboratoriet. Forskarna har isolerat DNA från både föräldraparasiterna och flera avkommor och kartlagt hela arvsmassan med hjälp av storskalig DNA-sekvensering.
– Vi fortsätter nu att studera material från naturen och från patienter för att kartlägga mer i detalj hur parasiten gör för att variera sina gener. Vi arbetar också med att förbättra diagnostiken av Chagas sjukdom i Bolivia, säger Björn Andersson.
Studien genomfördes i samarbete med Universidade Federal de Santa Catarina i Brasilien och London School of Hygiene and Tropical Medicine i Storbritannien.
Björn Andersson, professor i genomanalys vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska institutet, bjorn.andersson@ki.se
Varje år pumpar regeringar in stora summor pengar i nationella och regionala ekosystem för att stimulera innovation. Det är allmänt accepterat att tilldelningen av sådana medel bör ske på ett konkurrenskraftigt sätt, där ansökningar från olika organisationer granskas av en neutral expertkommitté som gör ett urval av de projekt man anser förtjänar stöd.
Det finns en stark övertygelse om att politiker bör hållas på armlängds avstånd så mycket som möjligt i dessa beslutsprocesser. Därför antas projekt som väljs ut på ett konkurrenskraftigt sätt prestera bättre än projekt som väljs ut på ett politiskt sätt. Hittills har dock empiriska bevis för denna hypotes saknats.
Partiskhet hos granskare
I en artikel granskar ett forskarteam denna hypotes och undersöker resultaten av 321 FoU-projekt som finansierats av US Department of Energy’s Hydrogen Program.
Fram till 2011 kunde projekt inom detta program inte bara få finansiering genom en konkurrensutsatt urvalsprocess, utan också genom att öronmärkas av en amerikansk kongressmedlem.
Forskarna finner att öronmärkta projekt får avsevärt lägre poäng i en sakkunnighetsgranskning, så kallad peer review-granskning, än icke-öronmärkta projekt. Men de rapporterar också att öronmärkta projekt inte konsekvent underpresterar när det gäller publikationer och patent.
– Trots att sakkunniga bedömer öronmärkta projekt som sämre kan vi inte se att detta speglas vare sig i projektens produktivitet eller resultat. Vår studie pekar på att denna avvikelse kan vara ett resultat av partiskhet mot öronmärkta projekt bland sakkunniga granskare, säger Holmer Kok vid Handelshögskolan i Stockholm.
Skäl kan finnas för att undvika öronmärkning
Även om forskarna inte kan styrka att öronmärkta projekt skulle underprestera är de medvetna om att det kan finnas andra skäl till varför samhällen i allmänhet, och beslutsfattare i synnerhet, vill undvika politiskt styrda urvalsprocesser. Dock menar forskarna att om man vill försvara ett förbud mot öronmärkning måste man luta sig mot konkreta fakta och inte bara anta att politiskt utvalda projekt underpresterar jämfört med andra.
– Det är viktigt att förlita sig på lämplig argumentation när man diskuterar hur offentliga FoU-medel ska fördelas. Våra resultat tyder på att vi inte bara kan anta att politiskt utvalda projekt underpresterar konkurrenskraftigt utvalda, säger Holmer Kok.
Holmer Kok, biträdande professor vid Handelshögskolan i Stockholm, holmer.kok@hhs.se
Pälsen hos olika däggdjur visar nyanser i rosa och rött under belysning med ultraviolett ljus. En forskningsstudie som undersökt däggdjur som igelkott, fjällräv, skogshare, hermelin, silverapa och flygekorre har nu hittat en förklaring till fenomenet.
Färgerna visar sig komma från en restprodukt som kroppen gör sig av med genom att avsätta den i pälsen, där den kan brytas ned av solljus.
Orsakas av restprodukter
För att hitta orsaken till detta oväntade fenomen har ett internationellt samarbete mellan forskare, bland annat från Naturhistoriska riksmuseet, identifierat färgämnet porfyrin som källan till ljuseffekten.
Forskarteamet drar slutsatsen att pälsens självlysande egenskaper är ett resultat av kroppens avfallshantering av porfyrin. Undersökningen visar också att egenskapen är mycket utbredd hos däggdjur och den förekommer hos avlägsna släktingar bland däggdjuren.
Belysning med ultraviolett ljus kan få igelkottens päls att lysa i rosa nyanser. Foto: Alexas_Fotos/Unsplash
Under de senaste åren har flera forskare gjort spännande nya observationer av luminescens hos olika däggdjur som igelkottar, flygande ekorrar och till och med i det gåtfulla näbbdjuret. Förutom att det resulterade i färgglada fotografier väckte fenomenet intresset från både forskarvärlden och allmänheten. Är denna fotoluminiscens associerad med en biologisk funktion, som ofta föreslagits?
Fotoluminiscens vanligt hos ryggradslösa djur
Naturen är extremt rik på färger. Under naturliga ljusförhållanden kan det mänskliga ögat uppfatta naturens fulla palett genom färgämnenas absorptionsegenskaper.
Användning av ultraviolett ljus kan dock synliggöra färgämnen som annars är osynliga för människan. I en process som kallas fotoluminiscens, inklusive både fluorescens och fosforescens, kan UV-ljus absorberas av molekyler som då i stället återutsänder synligt ljus.
Fotoluminiscens är ett välkänt fenomen hos ryggradslösa djur. Exempelvis avger skorpioner blått ljus när de utsätts för UV-ljus.
Tidigare hypotes avfärdas
Tidigare studier observerade fotoluminiscens hos nattaktiva däggdjur, men det noterades att närbesläktade släktingar som är aktiva under dagtid inte lyste upp. Dessa studier föreslog att fotoluminiscens tjänade en ekologisk funktion för djuren, till exempel som ett sätt att locka till sig andra och kommunicera med medlemmar av samma art, eller för att kamouflera sig.
Den nya studien avfärdar denna hypotes, eftersom tillräcklig mängd UV-ljus i en annars mörk miljö är osannolikt att inträffa i naturen. I stället spårade forskarna det kemiska ursprunget till fotoluminiscensen.
Porfyrin i pälsen
Samarbetspartners från IPANEMA-laboratoriet i Frankrike har utformat avbildnings- och spektroskopimetoder för att studera museiprover. Avbildningen gjorde det möjligt för teamet att bättre visualisera och lokalisera de luminiscerande områdena, medan spektroskopi identifierade porfyrinmolekyler som luminoforerna.
Porfyrin fungerar som byggstenar för flera vitala proteiner hos däggdjur, till exempel blodets hemoglobin, och många organ producerar dem rikligt. Överproduktion av porfyrin kan dock leda till allvarliga hudskador och andra sjukdomar.
Tillfällig lagring
Teamet observerade också en snabb minskning av fotoluminiscens vid ljusexponering i labbet. Detta fick forskarna att föreslå att däggdjur kan bli av med ett överskott av porfyrin genom tillfällig lagring i deras pälshår, där de bryts ned under solljus. Den observerade fotoluminiscensen är således ett slumpmässigt fenomen utan någon inneboende funktion.
Eftersom de provtagna däggdjuren som lagrar porfyrin i sina hårstrån bara är avlägset släkt drar forskarna slutsatsen att en sådan lagringsstrategi är utbredd bland däggdjur.
Dessutom förklarar denna nya hypotes varför nattaktiva däggdjur lyser upp när deras släktingar under dagen inte gör det. Båda lagrade porfyrin i pälsen, men nedbrytningen går mycket snabbare när solen skiner.
Förutom Naturhistoriska riksmuseet har Humboldt-universitetet i Berlin, Museum für Naturkunde i Berlin och IPANEMA i Gif-sur-Yvette i Frankrike deltagit i studien.
– Trots att köttsubstituten blir allt fler ligger köttkonsumtionen alltjämt på en hög nivå. Frågan vi ställde oss i den här studien var om man skulle kunna använda lägre priser för att få fler att välja vegetariska alternativ till kött, säger Mitesh Kataria, docent i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Vid sidan av transporter och boende är maten, och i synnerhet köttkonsumtionen, en av hushållens stora källor till utsläpp av växthusgaser.
Forskarna ville undersöka vilka hinder och drivkrafter som finns för att konsumenter ska byta hamburgaren till en som är gjord utan kött. Deltagarna i studien fick välja mellan en växtbaserad burgare, en köttliknande vegetarisk burgare och en burgare gjord av labbtillverkat kött.
Priset påverkade – men inte mycket
Resultatet visar att ungefär en tredjedel av de som föredrar kött skulle överväga att byta till köttersättning om priset var två tredjedelar eller lägre av priset på en hamburgare av kött.
Nästan hälften av de tillfrågade skulle dock inte välja labbköttburgaren även om de skulle få den gratis. Män utan universitetsutbildning och äldre än 30 år var störst motståndare till att ersätta kötthamburgaren, i synnerhet om ersättningen var en växtbaserad vegoburgare som varken ser ut eller smakar som kött.
– Det vi såg är att det krävs omfattande prisskillnader för att folk ska välja vegetariskt, säger Mitesh Kataria.
Skillnaden var dock stor mellan de som tidigare testat vegetariska burgare och de som inte gjort det. Mellan 30 och 40 procent visste inte hur köttsubstituten smakade, luktade, såg ut eller vad de kostade och valde dem i lägre utsträckning. Oftast angavs smak som en avgörande faktor för att välja kött.
Normer har stor betydelse
– Även om folk är medvetna om klimatfrågan, så är de kulturella normerna starka. För många är det helt enkelt en stor sak att ändra sina matvanor. Det är tydligt att det behövs mycket mer än enbart förändrade priser för att minska köttätandet. Det kommer nya vegetariska produkter hela tiden som kan bidra till mindre växthusgaser, men det är ändå inte givet att folk kommer att kasta sig över dem, säger Mitesh Kataria.
De som var mindre benägna att byta ut köttet var främst män över 30 år utan universitetsutbildning, och äldre personer. Yngre personer och kvinnor hade i större utsträckning stött på köttalternativ tidigare och valde det oftare.
Viktigt att påverka barns matvanor
– Det finns en tydlig koppling mellan matvanor som barn och hur man konsumerar när man blir äldre. Jag tror att det är bra att försöka nå unga och bygga upp deras kostvanor, dels för att de blir vana och fortsätter äta mindre kött, dels för att de kan lära sina föräldrar genom att till exempel vilja ha vegetarisk mat hemma, säger Mitesh Kataria.
Mitesh Kataria, docent i nationalekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, mitesh.kataria@gu.se
I en studie gjord vid Malmö universitet har 19 poliser, som arbetar med narkotikafrågor, blivit djupintervjuade om hur de ser på skadebegränsande insatser* för droganvändare.
Studien visar att de intervjuade poliserna generellt var positivt inställda till insatser som sprututbyten och LARO, en behandlingsform där man exempelvis får metadon som ersättning för sitt opioidberoende.
– De intervjuade såg LARO som något positivt eftersom man kan få bättre hälsa och leva ett mer normalt liv när man inte behöver ägna sig åt kriminella aktiviteter för att få in pengar till heroin. Samtidigt lyfte de också problematiken med att läkemedlen läcker ut på den illegala marknaden, säger Torkel Richert, lektor vid institutionen för socialt arbete.
* Fotnot: Skadebegränsande insatser är insatser som avser att minska de skadliga effekterna och riskerna av ett pågående missbruk, utan förutsättningen att missbruket ska upphöra.
Polisen håller sig på avstånd
I studien beskriver poliserna rutiner och överenskommelser som byggts upp över tid. Till exempel att de medvetet håller sig på avstånd från Sprutbytet i Malmö, där brukare kan hämta ut rena sprutor och kanyler.
– Sprutbytet ses som en plats där polisen inte alls ska vara. De skulle kunna stå och plocka in varenda en som kommer dit med narkotika i blodet – men det gör de inte. Det är en överenskommelse mellan polisen och sprutbytet, man förstår att det skulle förstöra den här typen av verksamhet, säger Johan Nordgren, lektor vid institutionen för socialt arbete.
Poliserna fick även frågor kring naloxon, som man kan använda för att häva en överdos. I dag bär enbart sjukvårdspersonal naloxon och delar ut det till brukare.
– Generellt ville man att naloxon skulle bli mer tillgängligt för polisen, om man hamnar i en situation där någon tagit en överdos. Ibland är polisen först på plats, säger Johan Nordgren.
Lämnade äldre missbrukare ifred
I studien gör poliserna en tydlig distinktion mellan yngre och äldre droganvändare. De beskriver att de riktar in sig på de yngre och langarna i sitt arbete. Detta för att förhindra nyrekrytering och att de unga ska fastna i ett långvarigt missbruk. De intervjuade såg det inte som meningsfullt att lägga tid på de äldre missbrukarna.
– De menade att någon annan behövde jobba mot de här personerna. Man lämnade dem ifred. Det är intressant eftersom det går emot tidigare rapporter där polisen kritiserats just för att gå på äldre, tyngre drogmissbrukare, säger Torkel Richert.
Fanns en frustration hos poliserna
Även om poliserna såg kriminaliseringen av eget bruk som ett viktigt redskap i sitt arbete mot narkotika, fanns också en frustration över att lagföra samma person gång på gång för ringa narkotikabrott, enligt forskarna.
– Detta väcker frågor kring den svenska narkotikalagstiftningen och hur polisen bör prioritera sina resurser i arbetet mot narkotika. Vi hoppas att den här studien kan ge en mer nyanserad bild av polisens syn på saken. Att de kan tänka sig samarbeta och kan se positivt på de här insatserna, det pekar på en stor möjlighet att jobba skadebegränsande, avslutar Torkel Richert.
Så gick studien till
I den kvalitativa intervjustudien har forskarna djupintervjuat 19 poliser i Malmö som på olika sätt arbetar med narkotikafrågor. Intervjuerna gjordes mellan maj 2020 och oktober 2021. Studien har gjorts inom ramen för ett större forskningsprojekt där man undersöker drogscenen i Malmö ur olika perspektiv.
Ett forskarlag från Stockholms universitet och University of California Irvine undersökte om Petermanns tunga av is på norra Grönland skulle kunna återhämta sig från ett framtida sammanbrott på grund av klimatförändringar. De använde en sofistikerad datormodell för att simulera den potentiella återhämtningen av den flytande istungan.
– När den flytande istungan väl fallit isär är den svår att bygga upp igen, även om den globala uppvärmningen stannar upp, säger Henning Åkesson, som ledde studien vid Stockholms universitet.
Behövs kallare klimat för att frysa igen
– Om Petermanns istunga försvinner måste vi göra en historisk tidsresa mot ett kallare klimat, liknande det före den industriella revolutionen, för att tungan ska återuppstå, säger Åkesson.
Flytande istungor minskar isförlusten från våra polarisar. Dessa grindvakter begränsar därmed havsnivåhöjningen orsakad av klimatuppvärmningen.
– Resultaten av den här studien signalerar att det är viktigare än någonsin att undvika att de flytande istungorna inte bryts upp, säger Åkesson.
Istungan hindrar inlandsisen
Petermann är en av få flytande istungor som finns kvar på Grönland. Den bevakas av forskare över hela världen efter att isberg flera gånger Manhattans storlek bröts av 2010 och 2012. Petermann förlorade därmed 40 procent av sin flytande istunga.
Forskare är bekymrade över att ytterligare uppbrott eller till och med kollaps av istungan, kan skynda på förflyttningen av isen från inlandsisen till havet. År 2018 upptäcktes en ny spricka i mitten av istungan, vilket förnyade oron för Petermanns tillstånd.
Forskarna oroade för liknande scenario i Antarktis
Denna studie fokuserade på nordvästra Grönlands största glaciär. Ett liknande bekymmer är att de större flytande istungorna som finns i Antarktis också kan vara svåra att bygga upp igen, om de skulle brytas upp.
– Detta är bara det första steget, men risken är att våra upptäckter inte är unika för Petermannglaciären och Grönland. Om de inte är det, kan en fortsatt uppvärmning av Södra och Norra Ishavet pressa tillbaka de flytande istungorna som skyddar jordens inlandsisar till ett nytt läge som skulle innebära ökade förluster av is. Ett sådant scenario kan vara svårt att återhämta sig från, säger Åkesson.
Glaciärforskarna betonar att vi måste fastställa exakt hur de flytande istungorna bryts upp och hur mycket mer uppvärmning de tål innan de bryter samman.
De flesta av världens stickmyggor är inte så noga med vems blod de suger i sig, utan det kan duga med nästan vilket djur som helst som befinner sig i närheten. Men i vissa regioner har en mygga som kan sprida sjukdomar som Zika, dengue och gula febern – Aedes aegypti, eller gulafebernmyggan på svenska – utvecklats till att vara nästan uteslutande inriktade på människor. För att överleva med en så pass smal diet, människoblod, måste de ha utvecklat ett otroligt exakt ”navigationssystem”.
Består av hundratals ämnen
Det forskargruppen från Princeton University, med hjälp av forskare vid SLU, frågade sig var hur dessa myggor kan skilja människans doft från andra djurs dofter. Det knepiga är att människans doft består av hundratals olika ämnen, och att samma ämnen, i något olika proportioner, finns i de flesta däggdjursdofter. Dessutom är inga av dessa ämnen attraktiva i sig för myggor, så utmaningen var att bestämma den exakta blandningen av komponenter som myggor använder för att känna igen mänsklig doft.
I studien har forskarna samlat in doftprover från människor och djur (hund, hamster, råtta, får och vaktel), och analyserat hur dessa ”doftprofiler” är sammansatta och skiljer sig åt. De utvecklade också verktyg som gör det möjligt att visualisera aktivitetsmönster i de delar av mygghjärnan som bearbetar nervimpulser från alla doftreceptorer som mygghonan har på sina antenner.
Myggens hjärna reagerade på doften
När myggorna utsattes för doftprover från människor och djur, såg forskarna till sin förvåning att mänsklig doft aktiverar distinkta regioner i mygghjärnan som inte aktiverades av någon djurdoft.
Forskarna tillverkade sedan en syntetisk doftblandning, som utformades så att den skulle ge upphov till samma specifika aktivitetsmönster i mygghjärnan som ”äkta människodoft”.
Bekämpa myggburna sjukdomar
SLU-forskarnas viktigaste roll i arbetet var att undersöka om den syntetiska människodoften också skulle påverka mygghonornas beteende. Detta gjordes i vindtunnelstudier, och forskarna kunde konstatera att honorna verkligen gick till väders och började flyga mot vinden när de utsattes för doftblandningen, vilket de gör när de söker efter en blodmåltid.
De nya upptäckterna har gett nya insikter om hur mygghonor i sin jakt på blod lokaliserar oss människor. Upptäckterna kan också ligga till grund för utveckling av nya doftblandningar som kan användas till myggövervakning och kontrollåtgärder, och därmed hjälpa oss att bekämpa myggburna sjukdomar som fortfarande drabbar miljontals människor varje år.
Rickard Ignell, professor, Institutionen för växtskyddsbiologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, rickard.ignell@slu.se
Pandemin är knappt avslutad innan det utbryter krig i Ukraina. Bara en månad senare blir två lärare mördade av en elev på en gymnasieskola i Malmö och som ett ständigt pågående hot finns klimatkrisen. Och oavsett typ av kris, berörs skolan.
– Alla samhällskriser kommer att påverka skolan, säger Magnus Persson, före detta gymnasielärare som forskar om läraryrket, vid Linnéuniversitet.
– Tidigare generationer fick kriser serverade i ett lägre tempo och av etablerad media som dagstidningar och tv. Idag översköljs eleverna av information från en rad osorterade källor.
Bilder från ett sönderbombat Mariupol i Ukraina flödar på internet. Bilder som också kommer att finnas i elevernas mobiler. Precis som rapporter från skolattacker eller filmer från brinnande skogar i Australien.
Bild: Sharon McCutcheon, Unsplash
– I Sverige har vi dessutom börjat tala om att höja beredskapen, nu kommer ryssen och det skrämmer barn, säger Magnus Persson.
Skolan ska hjälpa barn att hantera oro
– Eleverna behöver hjälp att tolka informationen. De kommer att ta med sina frågor och oro till klassrummet. Och de ska hamna där. Skolan bör fungera som en plats som hjälper barn och unga att hantera vad som händer. Både när det gäller att förstå krisen och att hantera den känslomässigt, säger Magnus Persson.
De direkta hoten mot lärare och elever har också ökat. Under 2000-talet skedde det elva våldsattacker på skolor. Åtta personer har dödats och flera har skadats. Innan 2000-talet inträffade den typen av händelser knappt en gång per decennium.
Aida Alvinius, docent i ledarskap vid Försvarshögskolan forskar om hur skolan drabbas av samhällskriser. Hon menar att skolan är en institution som befinner sig i frontlinjen när en kris inträffar.
– Skolan har varit en fredad plats men vi har ett förändrat läge där skolan måste vänja sig att hantera olika former av kriser. Vid en knivattack till exempel, är personal och elever både offer och de som är först på plats.
Bild: Chuttersnap, Unsplash
Så kan skolor förbereda sig på kris
Öva innan. Forskning visar att övning ger både bättre krishantering och återhämtning efter en kris.
Inrätta en krisstab med tydliga roller som kan leda arbetet vid en krissituation.
Våga fatta obekväma beslut som till exempel att larma om en elev visar aggressiva tendenser.
Var beredd på känslomässigt arbete under lång tid sedan den akuta krisen är över.
Källa: Aida Alvinius, Försvarshögskolan
Lärare hanterar kriser dagligdags
Hon har intervjuat lärare om vilka kriser de har upplevt. Det visade sig alla ha hanterat en rad allvarliga händelser.
– I det lilla kan det vara att skolan måste stänga på grund av oväder. Men de hade också mött självmord, våld och hot och att elever dött i Tsunamikatastrofen.
Aida Alvinius och Magnus Persson är överens om att medvetenheten om att skolan är en aktiv aktör när kriser slår till borde öka. Både personal i förskolan och skolan behöver adekvat utbildning och krishantering bör ingå i lärarutbildningen.
Regler underlättar krisförebyggande arbete
– Att vara förberedd gör att hela kedjan från hantering av den akuta krisen till återhämtning blir bättre. Utan utbildning skapas i värsta fall en känsla bland personal, elever och vårdnadshavare att skolan är en otrygg plats, säger Aida Alvinius.
Inövade rutiner kan också göra att våldsdåd kan undvikas, menar Aida Alvinius. Vid samtliga fyra knivattacker som inträffat på skolor sedan 2014, fanns personer som innan lagt märke till att gärningsmannen betett sig konstigt och som varit oroliga för att något allvarligt skulle kunna inträffa.
– De har låtit bli att signalera för att de har varit rädda att göra fel. Men med hjälp av tydliga riktlinjer för den typen av situationer hade utgången kunnat bli en annan. Reglerna flyttar beslutet från den enskilda individen till skolan som institution och då är det lättare att agera.
Dessutom behöver förskolor och skolor vara beredda på att man kan behöva stänga in sig på förskolan och skolan. Då krävs att man vet att det finns tillräckligt med mediciner, mat, vatten och värme.
Fånga upp samhällskriser i undervisningen
Vid sidan av den akuta krisberedskapen menar Magnus Persson att lärare också behöver beredskap för att fånga upp samhällskriser i undervisningen.
– Jag tror att de ständigt befinner sig i någon form av beredskap för att hantera plötsliga samhällsförändringar i skolan. Till exempel när det gäller kriget i Ukraina. Dels behövs källkritisk beredskap, vilka källor använder eleverna? Men också didaktisk beredskap, hur förklarar jag kriget för 10-åring?
I studier har man sett att lärare väljer att göra på väldigt olika sätt och att det till sist är den enskilde lärarens erfarenhet som avgör hur frågorna hanteras.
– Givet att lärarutbildningarna inte inkluderar de här aspekterna så kommer lärarna att ta de aktuella frågorna på olika sätt, säger han.
Locket på under metoo-krisen
Ett exempel är metoo-rörelsen. Magnus Persson ser det som en lång, lågintensiv kris med en direkt koppling till skolans värdegrund och jämställdhetsarbete. Trots det pratade vissa skolor överhuvudtaget inte om metoo, säger han.
– Men om skolan inte gör det, hur ska vi då kunna lära oss något av de erfarenheter som kvinnorna beskriver? Hur ska då de här strukturerna förändras?
– Det finns avgörande problem om vi stoppar huvudet i sanden. För det första tror jag att kriser skrämmer och människor som är rädda agerar inte rationellt. Vilket i synnerhet gäller för barn som har svårare att värja sig. I förlängningen kan det leda till att eleverna vänder sig till källor som pläderar för odemokratiska lösningar.
Samtidigt som krisen i Ukraina går att följa i mobilen får elever runt om i Sverige nya skolkamrater som flyr kriget. Precis som det tidigare kommit barn från krig i Syrien och Somalia.
– Till slut blir krigen något som inte bara är på TikTok eller Youtube, det blir en person som sitter bredvid barnen i klassrummet, säger Magnus Persson.
Aida Alvinius och Magnus Persson har tillsammans med Frida Linehagen skrivit boken Skolans värld möter samhällskriser.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Begreppet ekosystemtjänster används för att synliggöra de värden som naturen och den biologiska mångfalden ger oss människor – och hur vi människor är beroende av att ekosystemen fungerar.
Idisslande djur som nötkreatur och får bidrar till ett jordbrukslandskap med gräsmarker och andra landskapselement där den biologiska mångfalden är stor. Sådana landskap ger många ekosystemtjänster, bland annat för att pollinerande insekter trivs där och för att miljöerna är bra boplatser för naturliga fiender till skadedjur.
Dessutom är miljöerna vackra och en del av vårt kulturarv och kan utgöra värdefulla rekreationsområden.
Vad är en ekosystemtjänst?
Ekosystemtjänster är alla produkter och tjänster som naturens ekosystem ger oss människor. Trots att ekosystemtjänster är grunden i vår välfärd är de ofta osynliga i flera samhällsbeslut och tas ofta för givna. Exempel på ekosystemtjänster är:
att växter renar luft
att buskar dämpar buller
att gräsmattor renar regnvatten
att bin pollinerar grödor
att bakterier och maskar gör jorden bördig
den hälsa och livskvalitet som människan får av naturen
Ekosystemtjänster brukar också delas in i olika kategorier:
– Vi behöver hitta sätt att främja gårdar och jordbruksmetoder som bidrar till ekosystemtjänster från jordbrukslandskapet samtidigt som resursanvändning och negativ miljöpåverkan begränsas, menar Johan Karlsson, doktorand vid SLU som ansvarat för studien, som bland annat är en analys av Jordbruksverkets databas över stödberättigande jordbruksmark på alla svenska gårdar.
Idisslarna numera mest i skogsbygder
Över tid har Sveriges gårdar i rask takt blivit färre och större och de idisslande djuren har alltmer koncentrerats till skogsbygderna, medan de bördiga slättbygderna nu domineras av spannmålsodling.
Dessutom har det blivit alltmer tydligt att vi måste minska vår konsumtion av kött och mjölk för att hålla oss inom de ”planetära gränserna”. Men vad händer med den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna när idisslarna försvinner från vissa gårdar och koncentreras på andra?
Frågan är om animaliska livsmedel kan vara en del av ett hållbart livsmedelssystem i Sverige?
Studien visar att småbruk och gårdar med nötkreatur och får var förknippade med
mer varierade landskap
fler småskaliga livsmiljöer för pollinatörer och naturliga fiender till skadedjur
mer naturbetesmarker samt bättre växtföljder
Detta i jämförelse med närliggande gårdar som specialiserat sig på växtodling. Skillnader var som störst i de spannmålsdominerade slättbygderna.
Gårdar specialiserade på grisar och fjäderfä var å andra sidan förknippade med mindre varierade landskap och sämre växtföljder än växtodlingsgårdarna.
– Småbruk och gårdar i mindre produktiva regioner upprätthåller de varierade jordbrukslandskapen och de ekosystemtjänster som förknippas med. Resultaten visade också att naturbetesmarker har fler besökare och i större utsträckning befinner sig inom rekreations- eller naturskyddsområden än annan typ av jordbruksmark, säger Johan Karlsson.
Målkonflikt med minskad kött- och mjölkproduktion
Forskningsresultaten tyder på att strävandena att minska produktionen av nötkött och mjölk rymmer en potentiell målkonflikt: att minska jordbrukets miljöpåverkan och resursanvändning mot att bevara jordbrukslandskapets biologiska mångfald och relaterade ekosystemtjänster.
– Men orsakssambanden är fortfarande oklara och även om gårdar med idisslande djur i genomsnitt föll bättre ut än växtodlingsgårdar gällde detta långt ifrån alla gårdar. Vi kunde också se en mättnadseffekt där ökad djurtäthet bortom ungefär en djurenhet per hektar inte ledde till bättre värden på indikatorerna.
– Vi behöver hitta sätt att stödja gårdar och jordbruksmetoder som bidrar till ekosystemtjänster från jordbrukslandskapet, och samtidigt begränsar deras resursanvändning och negativa miljöpåverkan, avslutar Johan Karlsson.
Så gjorde forskarna
Studien undersökte hur nivån på olika indikatorer för ekosystemtjänster skiljer sig mellan olika slags gårdar i närheten av varandra. Den utgick från tillgänglig data, som till exempel Jordbruksverkets blockdatabas över stödberättigande jordbruksmark och andra kartmaterial. Och beräknade indikatorerna på 70 procent av alla svenska gårdar och relaterade dem till vilken typ gård det rör sig om, gårdens storlek och djurtäthet. Detta är första gången en kartläggning av ekosystemtjänster gjorts på ett så stort urval av svenska gårdar, enligt Johan Karlsson.
Johan Karlsson, Institutionen för energi och teknik, Sveriges lantbruksuniversitet johan.o.karlsson@slu.se
Studien är en del av projektet ”Den mångfunktionella mjölkgården: Indikatorer och verktyg för ekosystemtjänster och biodiversitet” som är en del av forskningsprogrammet ”Hållbar produktion och konsumtion av mjölk”. Programmet finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning och koordineras av SLU Future Food.
Mötet mellan myndigheternas handläggare och nyanlända invandrare utgör grunden för svensk integrationspolitik. I mötet fattas beslut om stöd och insatser som på olika sätt påverkar framtiden i det nya landet. Det handlar om till exempel arbetsförmedlare, SFI-lärare och socialsekreterare. Men beslutsprocesserna är långa och handläggningen skapar frustration.
För att inte upprepa misstag från 2015 behöver myndigheterna vara mer tydliga i hur de jobbar och bättre förstå de nyanländas förväntningar.
Flyktingar från Syrien intervjuades
Statsvetarna Isabell Schierenbeck och Andrea Spehar har tillsammans med en grupp forskarassistenter gjort cirka 150 intervjuer med handläggare och flyktingar främst från Syrien.
– Med tanke på det pågående kriget i Ukraina är slutsatserna från studien användbara och viktiga att reflektera över, säger Isabell Schierenbeck.
Studien utfördes mellan år 2015 och 2021, under en period med stor flyktinginvandring till Sverige.
Maktlöshet hos båda parter
I studien framgick att nyanlända ofta har stora förväntningar på att de kommer att stödjas och vägledas av myndigheterna under de första åren. Men förväntningarna minskade tydligt efter de inledande mötena.
– Upplevelsen av maktlöshet och frustration var återkommande hos båda parter. Många av flyktingarna saknade uppföljning och återkoppling, och tyckte att tjänstemännen i sitt bemötande kändes ointresserade och oengagerade, säger Andrea Spehar.
Missförstånd var vanligt
Både tjänstemän och nyanlända lyfte också fram problem med kommunikation och missförstånd.
– Trots tolkar handlar det till exempel om missförstånd på grund av språkförbristning som leder till att rykten lättare får fäste. Digitaliseringen kan också utgöra ett hinder, där en av konsekvenserna är färre möten ansikte mot ansikte, säger Isabell Schierenbeck.
Så kan mottagandet förbättras
För att undvika att problemen från 2015 upprepas har forskarna identifierat insatser som är viktiga för att förbättra mottagandet. Det handlar till exempel om att öka kunskapen om vad de nyanlända kan förvänta sig från mötet och föreställningar om nyanlända hos tjänstemännen.
– De myndighetsanställda ska inte bara ge information, utan de måste också få information från den nyanlända. På så vis får de en större förståelse och intresse för flyktingarnas tidigare erfarenheter och liv, liksom för vilka mål som de hoppas förverkliga i Sverige, säger Andrea Spehar.
Informationen måste nå fram
Handläggarna måste försäkra sig om att de nyanlända förstår hur arbetsprocessen ser ut, samt vilket ansvar och vilken skyldighet som de nyanlända själva har i mötet med myndigheten.
– Det behövs ett arbetssätt som gör det möjligt att ta reda på om, och hur, informationen har landat. Det gäller att tydliggöra varför en arbetsförmedlare eller barnmorska ställer de frågor som de gör, säger Isabell Schierenbeck.
Fler möten för bättre uppföljning
Forskarna lyfter också fram vikten av kontinuerlig kontakt mellan parterna. Organisatoriska förändringar, så som digitalisering och omorganisering i flera verksamheter, har lett till färre möten mellan de myndighetanställda och flyktingar.
– Fortlöpande och direkt kontakt, gärna med samma person, är viktig för nyanlända. Och det är också en av de faktorer som lyfts fram i tidigare forskning som avgörande för en framgångsrik myndighetsutövning, säger Andrea Spehar.
Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap vid Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet, isabell.schierenbeck@globalstudies.gu.se, Andrea Spehar, universitetslektor i statsvetenskap vid Statsvenskapliga institutionen, samt föreståndare för Centrum för global migration, vid Göteborgs universitet, andrea.spehar@pol.gu.se.
Hackare kan söka efter svagheter och försöka ta sig in i datorer och system. Men det finns också mer välorganiserade angrepp.
– Inom Försvarsmakten pratar man om cyberoperationer. Då är det inte någon nyfiken tonåring som försöker hacka sig in i en dator, utan det finns en organisation bakom som i militärt syfte vill uppnå ett visst mål, säger Henrik Karlzén, forskare på FOI:s avdelning för ledningssystem i Linköping.
Säkerhetsverktyg används som vapen
Henrik Karlzén har under tre år forskat om cyberoperationer i ett projekt som FOI utfört på uppdrag av Försvarsmakten. Cyberoperationer kan vara både offensiva och defensiva.
– Det vi tittat på är militärt agerande, framför allt från statliga organisationer. Men det kan också vara grupper med mer lösa kopplingar till staten. När det gäller Ryssland handlar det inte nödvändigtvis om militära cyberförband, utan det kan vara hackergrupper som med statens goda minne får hålla på med detta, säger Henrik Karlzén.
FOI har också studerat cybervapen. Det finns ingen total enighet om vad som definieras som ett cybervapen, men Henrik Karlzén tar verktyg för penetrationstestning som exempel. De används helt lagligt för att leta efter sårbarheter i nätverk och servrar och därmed öka cyberskyddet.
– Samma verktyg kan också användas för att genomföra skarpa angrepp. Syftet kan vara att skaffa sig underrättelser om systemen för att angripa senare, eller att stjäla information i form av industrispionage eller liknande.
Majoriteten av cyberoperationerna handlar om underrättelseinhämtning, enligt Henrik Karlzén. Sabotage är ovanligare.
Svårt öva på cyberoperationer
Att skapa realistiska övningar för att lära sig hantera cyberoperationer är en utmaning. Det är svårt att lära sig av verkliga händelser, dels eftersom drabbade organisationer inte vill riskera att avslöja sårbarheter, och dels eftersom aktörerna bakom operationerna inte är öppna med vad de gör. Utpekandet av vem som ligger bakom ett angrepp görs ofta på bristfälliga grunder, enligt FOI:s forskare.
En annan svårighet är att kombinera tekniska övningar med den typ av kommunikation som måste ske på ledningsnivå vid en cyberoperation.
– När Försvarsmakten agerar i de här situationerna kan de inte bara tänka på det tekniska, utan de måste också ha koll på hur andra delar av verksamheten påverkas. En tekniker som är van vid programmeringsspråk ska kommunicera med en chef som pratar ett helt annat språk och inte är så van vid tekniken. Det är en utmaning, och något vi har övat en hel del med Försvarsmakten, säger Henrik Karlzén.
I forskningsprojektet har bland annat cyberanläggningen CRATE vid FOI i Linköping använts.
CRATE – Cyber Range And Training Environment
Vid FOI i Linköping finns en av Europas första och största cyberanläggningar. Anläggningen utvecklas i samverkan mellan FOI, Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. I CRATE imiteras komplexa IT-miljöer, samhällsviktiga styrsystem och cybersäkerhetsscenarier för att möjliggöra utbildning, träning, övning, demonstrationer, utvärdering och framtagande av ny kunskap för att utveckla totalförsvarets förmåga i cybermiljön.
När det gäller utvecklingen framöver hänger mycket på hur Försvarsmakten väljer att agera, menar Henrik Karlzén – och hur de ökade försvarsanslagen fördelas.
– Försvarsmakten har verkligen ökat sitt fokus på det här, inte minst genom att utbilda cybersoldater.
Henrik Karlzén, forskare på FOI:s avdelning för ledningssystem i Linköping.
Forskarna vid Uppsala universitet lät 45 unga män och kvinnor titta på och värdera rädda, arga och neutrala ansiktsuttryck.
Deltagarna gjorde utvärderingen två gånger:
…efter en natt utan sömn överhuvudtaget
…efter en natt med möjlighet att sova åtta timmar
Morgnarna efter mättes deras ögonrörelser med hjälp av eyetracking, en sensorteknologi som kan läsa av vad en person tittar på i realtid.
– När de led av sömnbrist spenderade våra försökspersoner mindre tid på att fokusera på ansikten. Eftersom ansiktsuttryck är avgörande för att förstå andras känslotillstånd kan detta leda till att man avläser andras sinnesstämning fel eller för sent, säger Lieve van Egmond, doktorand vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet.
Sömnbrist gav mer negativa intryck av andra
– Att personerna i vårt experiment klassade arga ansikten som mindre trovärdiga och hälsosamma samt neutrala och rädda ansikten som mindre attraktiva när de led av sömnbrist, indikerar att brist på sömn är förknippat med mer negativa sociala intryck av andra. Och skulle kunna leda till mindre lust att umgås med andra, säger Christian Benedict, docent i neurovetenskap.
Forskarna varnar dock för att det behövs mer forskning innan resultaten är helt säkra.
– Personerna i vårt experiment var unga vuxna. Vi kan inte vara säkra på att resultaten gäller alla åldersgrupper. Vi vet inte heller om vi skulle få samma resultat om vi testade personer som lider av kronisk sömnbrist, säger Lieve van Egmond.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
