Syftet med studien har varit att studera elever och speciallärares uppfattning om de riktade åtgärderna inom den specialpedagogiska verksamheten. Konkret har det handlat om att studera det som elever och speciallärare uppfattar som meningsskapande i den specialpedagogiska verksamheten, utifrån självbild, självvärdering och lärande. Studie har genomförts i tre norrbottniska kommuner med tre speciallärare och sex elever.
– Resultaten kan tyda på att den specialpedagogiska åtgärdsstrukturen – som innebär att eleven skiljs från sin ordinarie klass i större eller mindre grad – påverkar elevernas självbild och självvärdering. Resultatet kan också tyda på att denna integrerade form av specialpedagogik av eleverna och speciallärarna förknippas med skolrelaterad problematik som överförs till eleven via den sociala interaktionen, säger doktoranden Dennis Groth som disputerar den 29 januari.
– När det gäller lärandeaspekten uppfattar jag att eleverna till övervägande delen är positiva till den hjälp de får. Mina resultat tyder också på att det kan ske en överföring från speciallärarnas individuella synsätt till eleverna, med följden att eleverna kan få uppfattningen att de generellt har problem med sitt lärande.
Den negativa påverkan av den specialpedagogiska verksamheten som denna elevgrupp uttrycker kan mildras genom att kopplingen till skolmisslyckanden tonas ner. För att kunna förekomma det negativa utpekandet som den specialpedagogiska verksamheten verkar medföra, anser Dennis Groth att det är önskvärt att det klassystem som finns i dagens skola tas under omprövning och ersätts av ett organisatoriskt system som innebär att vissa avvikelser inte betrakas som negativa och dåliga.
– Ett förslag kan vara att generellt införa mindre studiegrupper som är flexibla över tid och utifrån studieområde och att man börjar fundera över den kulturellt betingade synen på normalitet och avvikelse, säger Dennis Groth.
Kontaktinformation
Upplysningar: Dennis Groth, tel. 0920-49 15 16, dennis.groth@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Bokens titel syftar på de framtidsinriktade områden där stat och politik försöker möjliggöra för en framsynt utveckling. På flera områden är det nödvändigt att förändring sker genom politiska initiativ. Globalisering och internationalisering kräver också mer av staten och politiken än tidigare. Det är inte längre möjligt att driva egna linjer i frågor som ex. den globala klimatfrågan utan Sverige är även beroende av den internationella politiken.
Ur innehållet:
•Inledning – den kreativa staten
•Välfärdens seger – politikens död? Spelet om välfärdsstaten i Sverige och Danmark
•Retorik om kontinutitet och förnyelse. Idéerna om det hållbara samhället i svensk politik
•Staten och våra gener
•Politisk styrning eller ekonomisk effektivitet? En studie av de politiska kraven på undantag från allmänna varuskatten och mervärdesskatten 1952-1990
•Konkurrensstaten tågar in – epokskifte eller mest bara prat?
•Statens nätverksstyrning – exemplet kommunsamverkan
•Från intresse till anseende – nya krav på offentliga organisationer
___________________________________________
Framtidens samhälle nr 4:
Den kreativa staten, Framtidspolitiska tendenser
Torbjörn Lundqvist redaktör
Pris 150:- inkl. moms, exkl. porto
Beställning: info@framtidsstudier.se
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
•Torbjörn Lundqvist, Institutet för Framtidsstudier Tel: 08- 402 12 00
•Hannah Zackrisson, Informatör, Institutet för Framtidsstudier Tel: 08-402 12 31
info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
www.framtidsstudier.se
Organisationsnummer: 802013-319801
Johan Östergren har studerat vandringsbeteendet före, under och efter leken hos radiomärkt lax och havsöring i Vindelälven och Piteälven. Laxen vandrade direkt till sin lekplats, medan en stor del av havsöringarna vandrade långa sträckor upp- och nedströms under sin vandring. Båda arterna stannade eller hindrades att vandra vid branta forspartier; för laxen inträffade det de år vattenflöde var särskilt högt. De flesta laxar bedömdes dock hinna fram till sin lekplats i god tid före leken.
I Vindelälven lekte laxen och havsöringen i huvudfåran ca 230 km respektive ca 60 km uppströms i älven. I Piteälven, där enbart havsöring studerades, lekte dessa i huvudsak i två biflöden, Varjisån och Sikån. De flesta, ca 90 procent av havsöringarna, överlevde leken, övervintrade i älvarna och vandrade mot havet följande vår. Många, 69 procent i Vindelälven och 25 procent i Piteälven, dog när de passerade kraftverk i älvarnas nedre del.
Analyserna visade på liten genetisk skillnad mellan havsöringar i Vindelälven och Piteälven. En genetiskt skild havsvandrande population leker dock i Sikån.
En utvärdering av utsättningar av laxungar i Sävarån visade att det inte fanns någon genetisk inblandning av de frisläppta fiskarna i Sävarålaxen, trots att 17 år gått sedan första utsättningen.
Habitatrestaureringar och fria vandringsvägar till och från lek-och uppväxtområden är enligt doktorsavhandlingen viktiga för bevarande och skötsel av våra vilda lax- och havsöringstammar.
Fredag den 19 januari kl 13.00 försvarar Master of Science Johan Östergren, institutionen för vattenbruk, SLU i Umeå, sin avhanding med titeln Migration and Genetic Structure of Salmo salar and Salmo trutta in Northern Swedish Rivers.
Opponent är dr Carl André, Tjärnö Marine Biological Laboratory, Göteborgs universitet.
Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Lokal: Sal Björken, SLU i Umeå.
Kontaktinformation
Johan Östergren, inst för vattenbruk, SLU i Umeå, tel 090-786 84 80.
johan.ostergren@vabr.slu.se
Kristina Erikssons forskningsområde – detaljerad produktionsplanering – handlar enkelt uttryckt om att få bästa möjliga flöde i tillverkningen av olika produkter.
I sin avhandling, ”An investigation of changeover sensitive heuristics in an industrial job shop environment”, har hon studerat hur ställtider i ett företag (i det här fallet ett företag som testar elektronisk utrustning) kan minskas med hjälp av bättre produktionsplanering. Genom att använda heuristiska beräkningsmetoder och händelsestyrd simulering har hon undersökt hur en rad olika kriterier påverkas av faktorer som processtider och utnyttjandegrad beroende på det tillvägagångssätt man väljer. Under ett antal ”heuristiker” testades olika experimentella förutsättningar. Resultatet visar att det mest effektiva produktionsflödet uppnåddes om man håller ihop tillverkningen inom både familjer och undergrupper. Vidare kunde hon konstatera att just den här modellen fungerade bättre på korta än på långa jobb.
I och med framläggningen av doktorsavhandlingen vid University of Bath stänger Kristina Eriksson kapitlet som utlandssvensk. Under mer än fem år har England varit hennes hem, först Loughborough där hon tog en masterexamen, och sedan Bath där hon under fyra år på stipendium bedrivit forskarstudier i logistik. Det hela började dock redan 1997 då hon som dåvarande student på Högskolan Västs maskiningenjörsutbildning och co-opanställd på Volvo Aero fick möjlighet att förlägga en av sina arbetsperioder på Rolls Royce i England.
– Det var då jag upptäckte att jag trivdes i England och det fick mig att vilja åka tillbaka. För mig har de här åren inneburit att jag kunnat förena nyttan av att vidarekvalificera mig med nöjet att få uppleva en annan kultur, säger hon.
Nu väntar nya arbetsuppgifter som lärare i logistik på Högskolan Väst i Trollhättan där allting en gång började.
– Jag är glad att det dök upp en tjänst här som passade mig. Jag var själv väldigt nöjd med min maskiningenjörsutbildning när jag gick här och efter så många år utomlands ville jag tillbaka till Sverige, säger Kristina Eriksson.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Kristina Eriksson: Telefon: 0520 – 22 34 61, e-post kristina.eriksson@hv.se
Doktoranden Peter Lindelöf, som disputerar den 19 januari, har tillsammans med en forskargrupp bestående av professorerna Lena Abrahamsson och Jan Johansson, lektor Bo Johansson och doktoranden Marie Sandberg deltagit i ett EU-projekt inom det femte ramprogrammet som behandlar nya sätt att tillverka stora konstruktioner i innovativa produktionssystem.
I projektet ingick tio partners från fem länder – Frankrike, Sverige, Spanien, England och Tyskland – med att ta fram ny teknik för att kunna automatisera delar av den nuvarande, mestadels manuella, tillverkningen inom flygindustrin. Det övergripande målet med projektet var att öka konkurrenskraften för både maskintillverkare och deras kunder.
Forskargruppen från LTU:s del, och således till stor del Peter Lindelöfs del av projektet, syftade till att genom socioekonomiska och sociotekniska utvärderingar av den nya tekniken ta fram en modell som beskriver hur man kan jobba från idé till industrialiserad fas och samtidigt lyfta in de aspekter som kan påverka arbetsmiljö och organisationsfrågor.
– I avhandlingen problematiserar jag mina erfarenheter av att försöka göra just detta. Vissa aspekter av projektet löpte på bra, men vi stötte även på en del problem och dilemman. En del av problemen härstammar just från att arbetet med utvecklingen av ny produktionsteknik skedde utanför, i ett sorts mellanrum mellan de organisationer som deltagarna kom från, säger Peter Lindelöf.
– När det gäller utveckling av produktionsteknik inom det egna företaget förhåller man sig relativt vant till det egna företagets arbetssätt och attityder kring arbetsmiljö – och åtminstone i Sverige finns därför hyfsat goda möjligheter till att arbetsmiljöfrågor integreras på ett bra sätt.
När projekten ligger utanför den egna organisationen och också utanför den egna nationella omvärlden, verkar det som om arbetsmiljöfaktorer får ännu svårare att komma in i utvecklingsprocessen, även för de svenska deltagande företagen. Det medför troligen onödiga kostnader vid industrialiseringen som bland annat kan bero på att man inte på ett tidigt stadium tar hänsyn till att människor ska jobba i och med produktionsprocessen och att det ser olika ut i olika länder.
I avhandlingen – Is the machine directive not enough? – A study of integrating work environment design in an international production development project – presenteras också en modell som är tänkt att användas i liknande projekt för att underlätta integreringen av arbetsmiljöfrågor.
Peter Lindelöf är uppvuxen i Vaxholm utanför Stockholm och påbörjade 1996 sin grundutbildning till civilingenjör i ergonomisk design och produktion vid Luleå tekniska universitet. Därefter följde forskarutbildning vid Institutionen för arbetsvetenskap 2002 och mellan 1996 och dags datum har Peter Lindelöf dels genomfört ett praktikår i produktionen på Kinnarps kontorsmöbler men också i två omgångar tillbringat tid vid andra lärosäten. 2001 skrev Peter Lindelöf sitt examensarbete vid University of South Australia i Adelaide och 2005-2006 tillbringade han ett halvår vid University of Western Australia i Perth.
Kontaktinformation
Upplysningar: Peter Lindelöf, tel. 0920-49 14 14, peter.lindelof@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Storskalig kromatografi kan till exempel användas då man arbetar med processvätska från en kemisk eller en bioteknologisk process. Vätskan kanske innehåller ett flertal likartade molekyler, varav endast en är intressant. Idag har tekniken förfinats så mycket att den till och med klarar av att separera spegelbildsmolekyler från varandra. I vissa läkemedel kan det till exempel vara endast den ena spegelbildsmolekylen som står för den medicinska effekten.
Även om storskalig kromatografi är en etablerad separationsmetod är tekniken inte helt problemfri. För att optimera processen använder man ofta en så kallad ”trial-and-error”-metod, som innebär både dyra och tidskrävande experiment. Under de senaste femton åren har man därför utvecklat datorbaserade metoder.
Användningen av datorsimueleringar har i sin tur medfört att kraven på tillförlitliga indata i form av så kallade adsorptionsisotermsparametrar har ökat. Tidigare metoder för att ta fram sådana parametrar har fungerat dåligt, dessutom har det normalt tagit flera dagar att få fram dem. Robert Arnell har genom sitt arbete förbättrat tekniken och tagit fram nya metoder för att kunna bestämma dessa parametrar med bara några timmars experimentellt arbete.
Arnells metoder medför i förlängningen att avancerad matematik och modern datorkraft kan ersätta de praktiska experiment som används vid ”trial-and-error”-metoden. De modellseparationer som gjorts med parametrar framtagna med Arnells metoder stämmer mycket väl överens med motsvarande experimentella separationer.
– Med hjälp av de nya metoderna kan man spara både tid och pengar inom den industriella processutvecklingen, säger Arnell.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Robert Arnell, 018-471 46 82, 073-369 52 54, e-post: robert.arnell@ytbioteknik.uu.se
Flerfasföroreningar är organiska vätskor som bensin och dieselolja, samt klorerade lösnings- och avfettningsmedel som används i bland annat kemtvättar och verkstadsindustri. Då de kommer ut i marken kan flerfasföroreningarna spridas både som ångor i markluften och som lösa komponenter i mark- och grundvattnet, därav namnet. Den här sortens föroreningar är mycket vanliga och finns på mer än hälften av alla sedan gammalt förorenade områden i Sverige.
– Mer kunskap om hur föroreningarna sprids och vilka faktorer som påverkar spridningen behövs dels för att kunna bedöma de miljö- och hälsorisker föroreningarna medför, dels för att planera förebyggande åtgärder och välja effektiva saneringsmetoder för förorenade områden, säger Fritjof Fagerlund.
Han har, utgående från röntgenutsläckning för olika energinivåer, utvecklat en metodik med vilken han i laboratorium har mätt hur föroreningen är rumsligt fördelad. På det sättet har han kunnat studera hur en organisk vätska infiltreras och sprids i olika sorters mark.
Genom att matematiskt beskriva de processer som huvudsakligen påverkar spridningen av föroreningarna har Fagerlund simulerat ett stort antal tänkbara föroreningsscenarier på en dator. Han har sedan testat den matematiska modellen mot observationer från laboratorieexperimenten. Fritjof Fagerlund har även utvecklat en metodik för att studera spridningen av föroreningar som består av flera kemiska komponenter.
– På det sättet kunde jag särskilja spridningsbeteendet hos enskilda, särskilt skadliga komponenter, som till exempel bensen i samband med en simulerad transportolycka, berättar han.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Fritjof Fagerlund, 018-471 25 29, 073-049 21 99, e-post: Fritjof.Fagerlund@hyd.uu.se
Indiska filosofiska teoribildningar betraktas ofta med skepsis av västerländska filosofer. Som ett resultat av detta har det uppstått ett särskilt sätt att översätta indiska filosofier, som innebär att man använder sig av ord eller termer ur den europeiska och amerikanska filosofiska vokabulären. Anna-Pya Sjödin ställer sig kritisk till tolkningsmetoden, som hon kallar “mimande översättning”.
– För det första är metoden ojämlik, de indiska filosofierna får inte tala för sig själva utan underordnas en annan diskurs. För det andra resulterar en sådan översättning i att vissa delar av den indiska diskursen lämnas obelysta, säger hon.
Sjödin undersöker i sin avhandling hur man skulle kunna gå tillväga för att på ett bättre sätt förstå främmande filosofiska teorier. Hon tar bland annat upp hur man i västvärlden behandlar de olika traditioner av filosofi som historiskt funnits i Indien. Istället för att se på tradition som ett bevarande eller upprepande av något som sagts tidigare, formulerar Sjödin ett annat traditionsbegrepp i relation till den indiska filosofin. Hon beskriver tradition som en aktivitet och en händelse, till skillnad från en uppsättning åsikter eller teorier som bevaras över tid.
– Det här gör att man kan sluta se traditionen som något som utvecklas mot ett bestämt framtida mål genom att varje individ lägger till och förbättrar den. Istället kan man se det som att traditionen ständigt förändras, utan att syfta till ett bestämt mål. Förändringen sker i nuet för varje enskild filosof, förklarar hon.
Sjödins slutsats är att de som forskar i indisk filosofi bör undvika att generalisera alltför stora områden, och att forskarna bör koncentrera sig på enskilda texter och filosofer.
– Avhandlingen visar också att indiska filosofier mycket väl kan stå på egna ben och egentligen inte behöver en europeisk eller amerikansk vokabulär för att förstås, säger Sjödin.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna-Pya Sjödin, 018-471 68 46, 073-697 31 24, e-post: annapya.sjodin@lingfil.uu.se
Kroppens immunförsvar aktiveras när sjukdomsframkallande bakterier och mikroorganismer invaderar människokroppen. Immunreaktionen involverar en rad olika celler och molekyler i blodet. Först på plats för att bekämpa inkräktaren är neutrofilen, en vit blodkropp som är specialiserad på att äta upp främmande organismer. Neutrofilen oskadliggör inkräktaren genom att innesluta den i en membranblåsa. Där bryts bytet sedan ned av olika giftiga substanser.
För att dirigera neutrofilen och de toxiska substanserna till rätt plats vid rätt tillfälle är cellen utrustad med små lagringsblåsor som kan tömmas vid olika tidpunkter under cellens aktivering.
– Om dessa organeller inte töms på ett reglerat sätt kan den egna vävnaden ta skada. Det kan ibland ses i samband med kraftiga infektioner eller kroniska inflammationssjukdomar. Det är därför viktigt att förstå hur denna aktiveringsprocess går till, säger inflammationsforskaren Sara Pellmé.
När neutrofilen exponeras för vissa bakterier börjar den bilda ett särskilt protein som kallas IL-8. Avhandlingen visar att proteinet sedan förvaras inuti cellen, i en organelltyp som nu för första gången beskrivs.
– Vi tror att denna organell töms i membranblåsan och att proteinet där kan verka antibakteriellt på bytet. Upptäckten är inte bara av betydelse för förståelse för inflammationsförloppet, utan innebär också nya möjligheter att styra graden av inflammatoriskt svar, säger Sara Pellmé.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för reumatologi och inflammationsforskning
Avhandlingens titel: Storage organelles that are distinct from classical granules in human neutrophils
Avhandlingen försvaras fredagen den 26 januari, klockan 09.00, Guldhedsgatan 10A, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Sara Pellmé, biomedicinare, telefon: 031-342 49 27, 073-151 00 36, e-post: sara.pellme@rheuma.gu.se
Handledare:
Professor Anna Karlsson, telefon: 070- 818 76 34, e-post: anna.karlsson@rheuma.gu.se
Genital herpes är en av de vanligaste sexuellt överförbara sjukdomarna i världen. Drygt 20 % av Sveriges vuxna befolkning är infekterade. Sjukdomen kan ge blåsor och sår som kan vara mycket smärtsamma men smittan kan också vara helt symptomfri.
– Vi bedriver grundforskning med målet att ta fram ett vaccin mot genital herpes. För att kunna klara det måste vi känna till de mekanismer som är involverade i immunförsvaret mot HSV-2 infektion, säger biologen Alexandra Svensson.
Även om det än så länge inte går att vaccinera människor mot herpes simplex virus typ 2 finns det ett vaccin som ger total immunitet hos möss. Genom att studera genförändrade möss har Alexandra Svensson upptäckt tre signalsystem som är avgörande för immuniteten.
Möss som inte vaccinerades var beroende av alla tre signalvägarna var för sig, medan endast en av dessa tre vägar var viktig i immunförsvaret hos möss som hade vaccinerats.
– Istället för att vara skyddade mot infektion av vaccinet blev mössen svårt sjuka, säger Alexandra Svensson.
Avhandlingen visar också att en viss genvariation bara finns hos människor som smittats av HSV-2. I studien jämfördes blodprov från 167 infekterade västsvenskar med 186 friska kontrollindivider.
– Det är ett spännande fynd, men vi vet inte vilken funktionell roll genkombinationen har. Vi vet egentligen bara att en av nukleotiderna var betydligt vanligare hos de smittade individerna än hos de friska kontrollindividerna, säger Alexandra Svensson.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för reumatologi och inflammationsforskning
Avhandlingens titel: Immune regulation of herpes simplex virus type 2 infection: Special emphasis on the transcription factor T-bet
Avhandlingen försvaras fredagen den 19 januari, klockan 09.00, Aulan, Guldhedsgatan 10A, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Alexandra Svensson, biolog, telefon: 031-342 47 22, e-post: alexandra.svensson@microbio.gu.se
Handledare:
Docent Kristina Eriksson, telefon: 031- 342 47 61, e-post: kristina.eriksson@microbio.gu.se
Adenovirus är en grupp vanliga virus som hos människan bl.a. orsakar infektioner i luftvägarna, ögonen och njurarna. Det finns ett 50-tal identifierade typer. Adenovirus används också som vektor i olika former av genterapi, dvs. för att transportera generna till rätt celler i kroppen.
Umeågruppen, som leds av docent Niklas Arnberg vid enheten för virologi, har nyligen identifierat en receptor på cellytan, CD46, som används av adenovirus för dess bindning till en värdcell. I den här artikeln, som är ett samarbete med forskare vid universitetet i Tuebingen, Tyskland, har ett komplex mellan den receptorbindande delen av adenovirus och CD46 analyserats med bl.a. röntgenkristallografi. När adenoviruset binder till två delar av CD46 som kallas short consensus repeats (SCR:s) roterar SCR nummer 1 ca 60° i förhållande till SCR nummer 2. Därigenom får CD46 en stavformad struktur som tillåter ytterligare samverkan med viruset.
Det här är första gången som ett virus visar sig kunna förändra strukturen hos en cellytereceptor, och det kan därför fungera som modell för andra virus-receptorinteraktioner. I det långa loppet kan dessa fynd leda till nya antivirusmedel och mer effektiva adenovirusbaserade vektorer för genterapi.
Artikeln, med titeln ”Adenovirus type 11 binding alters the conformation of its receptor CD46”, trycks i februarinumret av Nature Structural and Molecular Biology och är nu tillgänglig online.
Huvudförfattarna till artikeln arbetar i Tuebingen. En av dem, David Persson, har gjort examens- och fördjupningsarbete vid Umeå universitet. Medförfattare i Umeå är Niklas Arnberg, Marko Marttila och Ya-Fang Mei.
Ytterligare upplysningar: Niklas Arnberg, Inst. för klinisk mikrobiologi, enheten för virologi, tel. 090-785 84 40, e-post: Niklas.Arnberg@climi.umu.se
Läs mer om Umeågruppens forskning på Plussidan,
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=1
Det finns två huvudsakliga typer av tidiga kyrkor som speglar två sätt att inneha mark, berättar Johan Runer. Antingen ägde kyrkan själv sin prästgård, eller så tillhörde prästgården någon annan. När prästgården innehades av kyrkan försågs kyrkans kor med en absid, det vill säga en halvrundel.
– Absiden med sin ”perfekta” cirkelform var en symbol för himmelriket, och indikerade att prästgården ägdes av Kristus. I absiden hade biskopen sin stol, som han använde när han bevistade gudstjänster i kyrkan. Biskopen utgjorde symboliskt Kristus, och innehade i dennes ställe förvaltningen av kyrkans, det vill säga Kristus, mark, berättar Johan Runer.
När prästgården innehades av någon annan så låg marken under ”odalrätt”, vilket innebar att endast en viss släkt permanent hade rätten att använda marken. Marken till prästgården var då ”lånad” av kyrkan, och kunde återkrävas av den släkt som hade odalrätten till marken. Kyrkan försågs då endast med ett rakt avslutat kor.
Utifrån spridningen av de båda kyrktyperna (kyrkor med absid och kyrkor med rakt avslutat kor) och de enskilda kyrkornas dateringar får Johan Runer fram en ny bild av järnålderns och den äldre medeltidens Sverige. En detaljerad bild av det historiska skeendet kan rekonstrueras. Det påvisas till exempel att 1200-talets folkungauppror och framväxten av det feodala kungariket Sverige var intimt förbundet med omvandlingen av den äldre odalrätten till det moderna sättet att äga, som kyrkan förespråkade.
– Det som är mest tydligt är att det förmedeltida samhället, med sin odalrätt, var ett kollektivt samhälle, medan det nya medeltida samhället mer byggdes upp med individen, och det individuella ägandet, i centrum, berättar Johan Runer.
I avhandlingen konstateras också att tidigmedeltida kyrkor av dessa typer även var regel i stora delar av övriga Europa. Johan Runer antar att dessa kyrkor indikerar att liknande förhållanden var rådande även där.
Avhandlingen innehåller en katalog över det medeltida Sveriges kyrkor, dessas utseende och dateringar.
Avhandlingens titel: Från hav till land eller Kristus och odalen. En studie av Sverige under äldre medeltid med utgångspunkt från de romanska kyrkorna.
Mer information:
Johan Runer, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn 0735-413 904, e-post johan.runer@ark.su.se
För bild på Johan Runer, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se.
Arbetsförmedlarna menar att det allmänna anställningsstödet för 20-24-åringar är ett bra program för att ge ungdomar en reguljär anställning. I en enkät menar en majoritet av förmedlarna att det borde läggas mer resurser på allmänt anställningsstöd. Men framför allt vill arbetsförmedlarna ge ungdomar mer hjälp med jobbsökande.
Deltagarna står närmare arbetsmarknaden och får oftare jobb
Arbetsförmedlarna menar att ungdomar som de bedömer står nära arbetsmarknaden har en högre sannolikhet att ta del av allmänt anställningsstöd. Det bekräftas av Ams register: 20-24-åringar med allmänt anställningsstöd har en kortare arbetslöshetshistoria och har oftare arbetat ihop till a-kassa än ungdomar som deltagit i andra program (arbetspraktik, ungdomsgaranti, arbetsmarknadsutbildning eller förberedande utbildning). Ungdomar med anställningsstöd har oftare lämnat arbetsförmedlingen efter ett år.
Arbetspraktik används före anställningsstöd
Arbetspraktik används ofta för att pröva personer som senare får anställningsstöd på arbetsplatsen. Enligt en arbetsgivarenkät hade 37 procent av dem som anställts med anställningsstöd praktiserat på arbetsplatsen; fler än åtta av tio hade praktiserat i direkt anslutning till sin anställning. Enligt en knapp femtedel av arbetsgivarna togs beslutet om anställningsstöd innan praktiken började.
Krav på sex månaders arbetslöshet innan anställningsstöd
Allmänt anställningsstöd subventionerar lönekostnaderna med 50 procent under högst sex månader. 20-24-åringar ska ha varit inskrivna på arbetsförmedlingen i sex månader för att få anställningsstöd. Rapporten baseras på enkäter till arbetsförmedlare, arbetsgivare och data från Ams. Cirka 1 800 ungdomar deltog varje månad i allmänt anställningsstöd under år 2006. Det motsvarar cirka 9 procent av de 20-24-åringar som deltog i program i oktober 2006. Programmet ersattes den 1 januari 2007 med nystartsjobb, programmen liknar på många sätt varandra.
Kontaktinformation
Rapport 2007:1 ”Subventionerade anställningar för unga – en uppföljning av allmänt anställningsstöd för 20-24-åringar”, är skriven av Daniela Lundin: tfn: 018-471 70 84 eller 070-237 67 00, e-post: daniela.lundin@ifau.uu.se.
CBRNE-Säkerhetslaboratoriet är tänkt att vara en nationell resurs för att kunna ta emot, analysera, hantera och destruera prover som innehåller ämnen som är antingen extremt giftiga, smittsamma, radioaktiva eller explosiva. Det kan också handla om blandningar av olika farliga ämnen. Denna nationella resurs har som syfte att stödja samhällets insatser vid allvarliga hot och incidenter där det är svårt eller omöjligt att snabbt identifiera innehållet i ett paket eller annan försändelse. Säkerhetslaboratoriet har två mottagningsenheter, vid FOI:s anläggningar i Grindsjön, (Stockholm) och i Umeå. I Grindsjön kan prover tas emot vid misstanke om explosivämnen eller en kombination av explosivämnen tillsammans med kemiska, biologiska eller radiologiska ämnen. I Umeå kan kemiska, biologiska eller radiologiska ämnen tas omhand och analyseras på ett säkert sätt.
– Sverige saknar idag samlade resurser och rutiner för att hantera behållare med okänt innehåll som kan försätta människor i livsfara, säger Anders Norqvist, avdelningschef på FOI. Vi lanserar därför idag ett koncept som vi kallar CBRNE-Säkerhetslaboratoriet, där vi lägger den första byggstenen till en nationell resurs som stöd för de yrkesgrupper och samhällsorgan som har att hantera hot från föremål och behållare som misstänks innehålla ett livsfarligt ämne.
Varje väska, kuvert, flaska eller annan behållare som av en eller annan anledning misstänks innehålla ett livsfarligt ämne innebär ett hot mot såväl samhällsfunktioner som individer. Felaktigt hanterat kan det också innebära ett arbetsmiljöproblem i första hand för exempelvis räddningspersonal och polis.
– Vi vill på detta sätt uppmärksamma alla de personer som arbetar med att hantera dessa ämnen om vårt laboratoriekoncept – en resurs som de kan få stöd av, säger Helena Bergman, avdelningschef vid FOI. Vi är i Sverige duktiga på att hantera explosivämnen, även om rutinerna kan bli bättre. Det vi måste bli bättre på är att förutse och utveckla rutiner för att också hantera kemiska, biologiska och radiologiska hot och framför allt där en kombination av dessa kan misstänkas.
Kontaktinformation
Anders Norqvist, avdelningschef, anders.norqvist@foi.se, 090-10 66 01, 070-270 6631
Helena Bergman, avdelningschef, helena.bergman@foi.se, 08-55 40 02, 070-927 7223
Johan Axell, kommunikationsdirektör, johan.axell@foi.se, 08-55503018, 070-277 0362
– I Nanometerkonsortiet i Lund arbetar över 100 forskare som åtminstone till och från håller till i det nya laboratoriet. Drygt hälften av dem hör till Fasta tillståndets fysik. Det här är nu en av de främsta och största forsningsmiljöerna i Lund, säger professor Lars Samuelson och tillägger: För vår forskningsinriktning får vi nu ett av världens vassaste laboratorier.
En rad framgångsrika utnämningar och forskningsanslag har gjort det möjligt att även rusta upp maskinparken i laboratoriet, som delvis kommer att hyras ut till företag. Från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kommer 50 miljoner kronor, som det nu köpts utrustning för.
– Vi har nu inte bara ett bättre laboratorium och också en bättre arbetsmiljö med fler möjligheter att träffas och diskutera, konstaterar professor Lars-Erik Wernersson som företrätt forskarnas önskemål under ombyggnationen.
Laboratoriet är också tillgängligt för kommersiella projekt, och ett flertal personer från lokal industri arbetar redan inom ”NANOVATION”-miljön som stöds av de skånska sparbanksstiftelserna.
Byggnaden har fått ett högt, nästan kyrkoliknande torn som innehåller den avancerade ventilationsutrustningen. På de två lägsta våningarna finns nu sammanlagt nära 300 kvadratmeter renrumslaboratorier. Stötdämpningen är ytterst avancerad. De nyinköpta maskinerna vilar på fjäderupphängda betongmassor, så att trafiken utanför inte ska påverka de känsliga maskinerna.
På onsdag 17 januari kl 11-13 invigs Nanolaboratoriet av landshövding Göran Tunhammar i närvaro av såväl LTHs som LUs rektorer. Lunch serveras (meddela martin.magnusson@ftf.lth.se, 0734-340021). För intresserade finns det möjlighet att följa ett vetenskapligt seminarium på eftermiddagen.
Adressen är Professorsgatan 1, Q-huset på Fysicum i Lund. Invigningen sker i det så kallade K-rummet på bottenplanet.
Kontaktinformation
Frågor besvaras av professor Lars Samuelson, tel: 046-2227679, mail: Lars.Samuelson@ftf.lth.se, eller professor Lars-Erik Wernersson, tel: 046-2227678,
Lars-Erik.Wernersson@ftf.lth.se
eller av Martin Magnusson, tel: 0734-340021, martin.magnusson@ftf.lth.se
Som ”Dean SSE MBA Programs” kommer Johan att bli direkt ansvarig för HHS ettåriga MBA-program som ges på heltid. Dessutom kommer han att ta det akademiska ansvaret för deltidsprogrammen Executive MBA i Sankt Petersburg och i Stockholm, inom ramen för IFL vid Handelshögskolan i Stockholm.
− Det är mycket glädjande att HHS, i hård internationell konkurrens, lyckats rekrytera Johan Roos, säger Lars Bergman, rektor vid Handelshögskolan. Han är en framstående forskare och lärare och har en bred internationell erfarenhet, inte minst av MBA-utbildning. Johan är därför en idealisk efterträdare till Örjan Sölvell, som gjort en förstklassig insats under MBA-programmets tre första år men nu vill ge sig i kast med ett stort internationellt forskningsprogram.
− MBA är en av de äldsta och viktigaste formerna för vidareutbildning inom företagande så det är viktigt att HHS har ett konkurrenskraftigt erbjudande, säger Johan Roos. Det av HHS redan etablerade och framgångsrika deltidsprogrammet samt den grund och fortsatta förnyelse som Örjan och hans team gjort i heltidsprogrammet kommer jag att bygga vidare på. Jag ser att dessa två inriktningar har mer gemensamt i grunden än vad som syns på ytan. Detta skall det bli spännande att utforska.
Professor Örjan Sölvell har fått ett stort anslag från EU-kommissionen och kommer efter att förordnandet som Dean är slut att forska kring industriell omvandling, kluster och näringspolitik. Forskningen kommer att bedrivas vid Handelshögskolans forskningscentrum Center for Strategy and Competitiveness.
Om MBA-programmet vid Handelshögskolan
SSE MBA är Sveriges första och enda MBA-program som ges på heltid. Det ettåriga programmet, som startades med starkt stöd från svenskt näringsliv och stiftelser 2004, antar mellan 35 och 40 studenter årligen och drygt 75 procent av dessa är internationella. Unikt för programmet är att det integrerar teoretiska kurser med fallstudier och projekt i realtid i ett antal företag – det av Handelshögskolan i Stockholm utvecklade konceptet MBA LiveSM. Varje student tilldelas dessutom en mentor som är en ledande person i svenskt näringsliv och som följer studenten under programmets gång. Viktiga moment i programmet är även ledarskapsträning, kommunikation för ledarskap samt personlig utveckling.
Om Executive MBA vid Handelshögskolan
Executive MBA vänder sig till dem som har en akademisk examen och minst fem års kvalificerad yrkeserfarenhet med sikte på ledande befattningar inom näringsliv och förvaltning. Programmen leder till en Executive MBA-examen från Handelshögskolan i Stockholm. Programmen är på deltid och sträcker sig över två år. De kombinerar teori och praktik på ett sätt som ger stark koppling till deltagarnas affärsmiljöer och tidigare erfarenheter. Handelshögskolans Executive MBA rankas sedan år 2000 som Nordens bästa på Financial Times årliga ranking av världens ledande Executive MBA. Executive MBA-programmet ges i Sverige, Ryssland och i samarbete med Lettiska staten även i Baltikum.
Kontaktinformation
Johan Roos
Tel: 08-736 90 00
E-post: johan.roos@hhs.se
Lars Bergman, rektor, professor Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-736 90 12
E-post: lars.bergman@hhs.se
