– Det är viktigt att tekniken är enkel både för användaren, barnet, och för personerna som finns runt barnet. Om tekniken inte är enkel används den inte och då är det ingen nytta med den, säger Eva Petersson, som disputerar i pedagogik vid Lärarutbildningen på Malmö högskola.

Eva Petersson berättar om fyra gravt handikappade pojkar som deltog i undersökningen. De fick möjlighet att genom sina rörelser styra ett ljus som vandrade över ett rum.
– Det var särskilt en pojke som det var fantastiskt att se på. Först såg han hur ljuset rörde på sig när han rörde armarna och huvudet. Det väckte hans nyfikenhet. Sedan såg det ut som om han tänkte att ’wow det är jag som har kontrollen’ och då började han jobba ännu mer med de delarna av sin kropp han kunde röra, säger Eva Petersson.

Hon anser att det är viktigt att barn får ha roligt när de rehabiliteringstränar. Om de har roligt anstränger de sig lite mer och glömmer kanske bort om det gör ont. Eva Petersson ser också en stor fördel i att den interaktiva miljön ger kontrollen till barnen.
– Jag kan tänka mig att känslan av att det är jag som styr är oerhört motiverande och att det ger barnet kraft. Barnens känsla av kontroll är något som jag inte tror finns inkluderat i den traditionella terapin, säger hon.

Avhandlingen bygger på sju fallstudier där funktionshindrade barn har fått testa olika interaktiva miljöer.
– Jag och min forskningskollega har testat miljöer explorativt. Det finns inte mycket kunskap på området. Vi har anpassat tekniken efter barnen för att göra den ännu mer tillgänglig och enkel att använda, säger hon.
De flesta barnen som har deltagit i undersökningen har grava funktionshinder.
– Jag har enbart fått positiv feedback från barnen och deras föräldrar. När det gäller barnen som inte kan tala har jag fått lyssna på deras icke-verbala språk som kroppsspråk och gester. Jag har också lyssnat på föräldrarna och andra personer runt barnen, säger Eva Petersson.

Hon säger att hon själv tänker fortsätta att forska inom området och att hon hoppas att fler gör det också.
– Det är ett komplext fält och man måste studera både hur lärandet påverkar barnet och hur man designar för lärandet. Det är i och för sig inte något konstigt, men när det handlar om ny teknik är man mer rädd för det i rehabiliteringssammanhang. Jag hoppas att det jag skriver visar att det inte är svårt och att resultatet är värt det, säger Eva Petersson.
Avhandlingens titel är ”Non-formal learning through Ludic Engagement within interactive environments”.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Eva Petersson på telefon (+45) 7912 7730, 070-322 14 74 eller ep@aaue.dk.

I avhandlingen analyseras kvinnors väg in i riksdagen under perioden 1970-2002. I fokus är vilken syn på kvinnorepresentation de politiska partierna och deras kvinnoförbund hade och vilka strategier – såsom ”Varannan damernas” – de introducerade för att öka andelen kvinnliga parlamentariker.

I ett internationellt perspektiv framstår kvinno-representationen i Sveriges Riksdag som sällsynt hög. Efter valet 2002 bestod riksdagen av 45 procent kvinnor, vilket då kunde jämföras med ett genomsnitt på 15 procent i nationella parlament.

– Det finns tydliga skillnader mellan partierna. Till exempel skiljer sig partierna när det gäller synen på kvinno-representation, kvotering och kön, säger Lenita Freidenvall.

I avhandlingen analyseras även hur partiernas strategier för en ökad kvinnorepresentation tillämpades i praktiken. Analysen bygger på en enkätundersökning riktad till nomineringskommittéernas ordförande i landets 29 riksdagsvalkretsar samt 70 intervjuer med kommitté-ledamöter i Kronoberg och Stockholms län.

– Syftet med denna del av kartläggningen är att komma ”bakom kulisserna” och få insyn i de verkliga turerna vid nomineringen. Det är då möjligt att se hur spelet bakom partilistorna inför riksdags-valet 2002 gick till när det gäller vilka som var grindvakter och vilken hänsyn som togs till kön i jämförelse med andra önskemål, till exempel geografisk spridning och kompetens, säger hon.

– Undersökningen visar också att ordningen på listan i hög grad är beroende av listan från förra årets val och att detta också gäller icke-valbara platser. Antalet kvinnor på listorna i vissa partier beror på nyckelpersoner i nominerings-kommittéerna, säger Lenita Freidenvall.

Lenita Freidenvall disputerar på avhandlingen ”Vägen till Varannan damernas: om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 1970-2002” Avhandlingen försvaras fredagen den 27 oktober 2006 kl. 13.00 i hörsal 8, hus D, Universitetsvägen 10, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Lenita Freidenvall, tfn 08-16 26 57, mobil 070-719 24 43, e-post Lenita.Freidenvall@statsvet.su.se

2 000 nyanställda i en kommun fick svara på frågan ”Känner du någon i detta yrke?”. De olika yrkena poängsattes enligt en vedertagen internationell skala som mäter värdet av det sociala nätverket, eller det sociala kapitalet. Ett socialt kapital är mera värt om där ingår människor med viktiga positioner.

Studien visade att de som hade ett högt socialt kapital också hade en högre lön och stabilare arbetsförhållanden än de med lågt socialt kapital. Eller i klartext: den som huvudsakligen har pizzabagare och taxichaufförer i sin bekantskapskrets har mindre chans att få ett bra jobb än den som umgås med verkställande direktörer och advokater.

Alireza Behtoui har i sin avhandling Unequal opportunities gjort flera studier som visar på sambanden mellan formell utbildning, födelseort, socialt kapital och chanserna att få ett bra jobb. Avhandlingen läggs fram den 27 oktober vid Tema etnicitet, Linköpings universitet.

Ett tydligt resultat är att födelseorten, särskilt för utomeuropeiska invandrare, har betydligt större påverkan på vilken typ av jobb man får än en formell utbildning, oavsett om utbildningen till större delen har gjorts i Sverige.
Alireza Behtoui har också studerat vikten av formella respektive informella kanaler när folk får jobb. Nästan hälften av alla jobb i Sverige förmedlas via icke-officiella eller informella kanaler. Alireza Behtoui visar att chansen att få ett välbetalt och stabilt jobb via informella kanaler är mycket högre för infödda svenskar än för utrikes födda. Det gäller särskilt män.

– För kvinnor är löneskillnaderna betydligt mindre, säger han, antingen de fått sina jobb via informella eller formella kanaler och om de är utrikes eller inrikes födda.

I en tredje undersökning tittade han på hur det har gått för ungdomar åtta år efter det att de gått ut gymnasiet. Ungdomarna delades in i två grupper: De med utlandsfödda föräldrar och de med inrikes födda. I övrigt hade de en bakgrund som inte skilde sig: alla var födda i Sverige, alla hade gått igenom samma skolsystem, och var lika gamla. Resultatet blev att det har gått betydligt sämre för de ungdomar som har utlandsfödda föräldrar, och i synnerhet om de är icke-europeiska.

Sammantaget visar hans studier det som den franske filosofen Bourdieu fastslog: Att samhällets hierarkier reproduceras, en slutsats som kan verka ganska deprimerande.

– Nej, inte alls, säger Alireza Behtoui. Den här sortens studier är i sig stärkande för dem som ingår i svagare grupperna, för de visar att det inte är dem som individer det är fel på, utan att det handlar om strukturella orsaker.

Kontaktinformation
Telefon till Alireza Behtoui 0730-238911, 011-218921 eller 08-6242513. E-post: alireza.behtoui@arbetslivsinstitutet.se

Skogsarbetare är en av de yrkesgrupper som är hårt drabbade av skador i arbetet. Skogen är en tung och farlig arbetsplats där det är viktigt att kunna bedöma risker och hur de kan hanteras. Därför har kommunikationsvetaren Maria Högvall Nordin velat undersöka vilka föreställningar om risker och riskhantering som finns inom skogsbranschen och hur de påverkar hur skogsarbetarna ser på sin arbetsmiljö och de risker de utsätter sig för.

– Överraskande nog visade det sig i stort sett inte finnas någon gemensam bild av vilka risker som är de mest allvarliga i skogsarbetet, berättar Maria Högvall Nordin. Det fanns istället olika typer av föreställningar om skogsarbetets villkor, föreställningar som kommunicerade helt olika sätt att hantera arbetsmiljöproblem på. Det kan medföra att hanteringen av verkliga arbetsmiljöproblem får stå tillbaka för sådant som har sin grund i mer eller mindre spridda föreställningar om risker.

Avhandlingens titel är ”Dom brukar jämföra det med en stridspilot”. Med hjälp av mediematerial, enkäter och intervjuer med olika aktörer i det skogliga fältet undersöker Maria Högvall Nordin vilka arbetsmiljöproblem som skogsarbetare och andra i skogsbranschen upplever som mest problematiska och vilka lösningar de uppfattar som möjliga och önskvärda i arbetsmiljöarbetet. Hon konstaterar att de föreställningar om arbetsmiljö och risker i skogsmaskinarbetet som kommuniceras mellan de olika aktörerna är mycket varierande och att föreställningarna lyfter fram helt olika typer av lösningar på arbetsmiljöproblem i skogen.

Det medför att man riskerar att prata förbi varandra när man kommunicerar om risker och att man inte lyckas föra ut information om hur man kan skydda sig från skador i sitt arbete. Enligt statistiken drabbas skogsarbetare till exempel ofta av belastningsskador i sitt arbete, men i den kommunikation Maria Högvall Nordin analyserat fanns mycket lite information om hur belastningsskador bör hanteras.

– I föreställningarna om skogsarbetaren som skickligt hanterar sin högteknologiska skogsmaskin finns ingen plats för tankar om musarmsbesvär eller ont i nacken. De två bilderna passar inte ihop, och det gör att kommunikationen om riskerna i jobbet fungerar dåligt.

Fredagen den 27 oktober försvarar Maria Högvall Nordin, institutionen för kultur och medier, vid Umeå universitet och Belastningsskadecentrum vid Högskolan i Gävle, sin avhandling med titeln ”Dom brukar jämföra det med en stridspilot”. Föreställningar om arbetsmiljö och risker i skogsmaskinarbete. En studie i organisationskommunikation. Disputationen äger rum kl. 10.00 i stora föreläsningssalen, Arbetslivsinstitutet, Johan Bures väg 5 i Umeå. Fakultetsopponent är professor Gunilla Jarlbro, enheten för Medie- och kommunikationsvetenskap, Lunds universitet.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna Maria Högvall Nordin på
tel 090-7867948, 106082 eller via e-post maria.hogvall.nordin@kultmed.umu.se

Marianne Lundgren har under ett års tid följt det pedagogiska arbetet på en skola. Hon har intervjuat lärare, elever och föräldrar och analyserat dokumentationer av olika slag. Hon har gjort klassrumsobservationer och deltagit i spontana samtal. Datamaterialet har hon sedan analyserat med utgångspunkt från vilka styrningsstrategier och tekniker som används i en pedagogisk praktik och hur maktrelationer kommer till uttryck.

Studien visar att lärare ingår i en normaliseringsprocess där de styr varandra med utgångspunkt från föreställningar och idéer som har sin förankring i de makt- och kunskapsvillkor som gäller för ”den goda skolan” idag. Lärarna har anammat synen på det livslånga lärandet och är dagligen involverade i reflektioner om hur den pedagogiska praktiken ska utformas. Deras utsagor att styra ”den goda skolan” kan emellertid ställas mot djupt rotade föreställningar om elever. Elever jämförs och kategoriseras utifrån normalitet och elevernas egna strategier har svårt att få gehör.

– Dessa normaliserande bedömningar kan förstås utifrån skolans samhälleliga funktion menar Marianne Lundgren. Det är viktigt att skolans personal diskuterar dessa förutsättningar för att öka förståelsen för skolans uppdrag och funktion i samhället och därmed få en ökad förståelse för det pedagogiska arbetets innehåll och effekter.

Maktrelationer och uppfattningar om vad som är viktig kunskap har stor betydelse för hur den pedagogiska praktiken gestaltas berättar Marianne Lundgren. Det är inom dessa områden som elever kategoriseras och bemöts i skolans vardag. Avhandlingen visar på att dessa kategoriseringar blir bestående under elevens skoltid och bilden av eleven blir oförändrad. Detta får lite utrymme i de dagliga diskussioner, reflektioner och möten som sker i skolan trots många insatser av olika slag.

Marianne Lundgren har mångårig erfarenhet som socionom inom socialt arbete och som gymnasielärare. Hon är idag verksam som doktorand vid Växjö universitet och som universitetsadjunkt vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.

Avhandlingen ”Från barn till elev i riskzon. En analys av skolan som kategoriseringsarena” försvaras fredagen den 27 oktober 2006, kl: 13.00. Disputationen äger rum i sal Homeros, Växjö universitet. Opponent är professor Lena Holmberg, Malmö Högskola.

Kontaktinformation
Kontakta: Marianne Lundgren, telefon: 031- 773 2264 eller e-post: marianne.lundgren@ped.gu.se

Beställ boken från Växjö University Press: vup@vxu.se

För praktiska upplysningar kontakta Marianne Thureson, telefon: 0470-70 89 18 eller e-post: marianne.thureson@vxu.se.

Undersökningen avgränsas till i första hand byggnadsarkitekter och i andra hand till Sveriges första kvinnliga egnahemsritare, egnahemsbyggare, arkitekturentreprenörer och byggkvinnor. Bland de kvinnliga arkitekter vars liv och verk porträtteras i avhandlingen är Agnes Magnell, första kvinnan på KTH som antogs som specialelev på arkitektlinjen 1897; detta efter att hennes far skrivit till Kungl. Maj:t för att hon skulle få tillstånd att bli ordinarie elev. En annan pionjärarkitekt som behandlas är Margit Hall som när hon gick ut arkitektlinjen på Chalmers gjorde det som Sveriges första kvinnliga ordinarie arkitektstudent. Även arkitekterna Karin Kumlien, Anna Branzell, Ingeborg Wærn Bugge, Brita Ribbing, Ingeborg Hammarskjöld-Reiz, Elisabeth Edstam-Sterner och Ingrid Wallberg presenteras tillsammans med andra.

Helena Werner tar i sin avhandling upp kvinnornas karriärer och karriärmöjligheter och framhäver de kvinnliga arkitekterna som skapande subjekt och individer i arkitekturhistorien. Hon lyfter även fram ett eller flera av arkitekternas projekt för mer ingående beskrivning i avsikt att betona dem som skapade verk och för en fördjupad intentionsförståelse av verken. Avhandlingsförfattaren strävar inte efter att försöka se några speciellt kvinnliga formdrag i byggnaderna men ämnar kommentera de kvinnliga arkitekternas byggnadstyper och formspråk. Hon redogör också för kvinnliga arkitektföreningar, nätverk och yrkets utveckling för kvinnor på senare år.

Förutom arkivmaterial såsom elevmatriklar m.m. baseras avhandlingen på samtida press, såsom arkitektur-, kvinno- och studenttidskrifter, där opinionsbildningen för och emot kvinnliga arkitekter och kvinnlig yrkesutövning skildrades i ord och bild. Men avhandlingen bygger även till stor del på de kvinnliga arkitekternas egna beskrivningar av utbildning och yrkessituation.

De flesta av de kvinnliga arkitekternas föräldrar var yrkesarbetande inom den konstnärliga eller tekniska sfären och inspirerade och uppmuntrade döttrarna att bli arkitekter. Upplevelsen av arkitektutbildningarna och arkitektyrket varierar individuellt. Polarisering, segregering och underordning fanns dock undermedvetet hos både män och kvinnor. Sammanfattningsvis framstår 1920-talets utbildningsklimat som det mest gynnsamma medan 1930- och 1940-talen uppvisade störst motstånd mot kvinnliga arkitekter. De kvinnliga arkitektstudenterna blev föremål för stereotypa framställningar i studenttidningarna såsom förförerskan, maskoten, ståljungfrun, modern, lyxstudentskan, synderskan, ängeln och flickebarnet.

Majoriteten att de kvinnliga arkitekterna i Helena Werners undersökning ritade bostäder, vårdinrättningar och skolor och mera sällan offentliga och monumentala byggnader. De byggnadstyper som kvinnorna valde eller hänvisades till värderades lågt både konstnärligt, tekniskt och ekonomiskt. De kvinnliga arkitekternas formspråk är en kombination av individualitet och de samtida trenderna. Det finns sålunda inget underlag för en estetiskt essentiell tolkning av deras formspråk.

Avhandlingens titel: Kvinnliga arkitekter. Om byggpionjärer och debatterna kring kvinnlig yrkesutövning I Sverige.
Disputationen äger rum fredagen den 3 november 2006 kl. 13.15
Opponent: Fil. dr Emilie Karlsmo
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Helena Werner
031-701 50 77 (arb.),
helena.werner@arthist.gu.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-773 48 65
e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Avhandlingsförfattaren belyser kulturella kontakter från ett hushållsperspektiv under tiden ca 650-500 f. Kr. Hushållet står i fokus för att möjliggöra en mer ingående analys av det vardagliga livet. Det geografiska området i avhandlingen omfattar det tämligen outforskade inlandet av Sicilien och Syditalien, där de inhemska grupperna levde. Kunskapen om dessa områden är fortfarande begränsad, men nu framträder bilden av tidigare ej diskuterade samhällsformer som möjliggör omprövning av gamla traditionella föreställningar.

Tills nyligen har klassiska arkeologer – med få undantag – bedrivit en selektiv forskning med fokus på de två stora antika civilisationerna: den grekiska och den romerska. Detta har resulterat i en kunskapslucka om andra grupper och områden runt Medelhavet. Den bakomliggande förklaringen kan naturligtvis hittas i tjusningen av dessa kulturer, men kanske av än större betydelse är det faktum att denna fokusering kunde befästa en världsbild, som upprätthöll det då rådande koloniala maktspelet. Arkeologen Katarina Streiffert Eikeland diskuterar i sin avhandling denna tidigare forskning utifrån ett s.k. postkolonialt perspektiv. Inom ramen för detta perspektiv ger hon utrymme för de lokala, icke-grekiska grupperna.

De resultat som studien presenterar betonar de inhemska gruppernas aktiva roll som kulturaktörer. Materialet visar på tidiga kontakter med framförallt greker, men även med fenicier och andra grupper. Avhandlingsförfattaren ifrågasätter den traditionella föreställningen om den grekiska kulturen som normgivande och menar istället att de inhemska grupperna själva bestämde hur mycket och på vilket sätt man ville införliva de nya elementen i den egna kulturen. Stor tonvikt läggs även på att visa att det fanns stora variationer inom de inhemska hushållens relation till det materiella. Bilden av variation och det faktum att man valde att förlägga husen med avstånd till varandra, pekar på samhällen med självständiga hushållsekonomier.

Streiffert Eikelands förhoppning är att hennes resultat ska öka förståelsen för de lokala grupperna och deras aktiva roll i det stora nätverket av kulturströmningar i Medelhavsområdet. Studien baserar sig delvis på ett material som i avhandlingen betecknas som ”second rate material”. Denna typ av material som idag oftast återfinns i fragmenterat skick har frekvent ignorerats på grund av dess låga kulturella värde. En förhoppning blir därför att påvisa potentialen med detta begränsade material.

Avhandlingens titel: Indigeneous Households. Transculturation of Sicily and Southern Italy in the Archaic period.
Disputationen äger rum lördagen den 4 november 2006 kl. 13.00
Opponent: Peter van Dommelen, PhD, Glasgow
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Katarina Streiffert Eikeland
031-775 02 17 (hem)
0707-330258
katarina.streiffert.eikeland@archaeology.gu.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-773 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se