Ett problem med trä är att sågat virke – brädor och plankor – tenderar att vrida eller kröka sig när de utsätts för fult eller träet torkar efter att ha blivit fuktigt. Detta fenomen minskar träets konkurrenskraft gentemot andra byggmaterial som till exempel stål, betong, aluminium, plast, gips och sten. För sågverken är alltså utmaningen i att producera trä som är så rakt som möjligt och att det förblir rakt när användarna ska börja bygga något av det.
I doktorsavhandlingen Modelling of dynamic and quasistatic events with special focus on wood-drying distortions, med vilken Mats Ekevad disputerar den 27 oktober, beskrivs hur datorsimulering av trätorkning kan utföras och resultatet av sådana simuleringar.
– Målet med forskningsarbetet har varit att utveckla en simuleringsmodell som ska efterlikna den verkliga processen på sågverken så bra som möjligt och dessutom ska man kunna använda simuleringsmodellen för att studera olika föreslagna förbättrningar av processen, säger Mats Ekevad.
– Jag har utvecklat ett antal fungerande modeller för träets uppförande under arbetets gång och en variant av torkningen där träet torkas i ett motvridet läge har testats och resultatet har jämförts med praktiska provresultat.
Det visar sig att modellen fungerar bra och att det färdiga träet blir rakare med denna metod. Simuleringsmodellen är användbar för att förbättra sågverkens tillverkningsmetoder men också för att förbättra olika träprodukters egenskaper.
Mats Ekevad är född och uppvuxen i Hortlax i Piteå kommun.
För pressbild, kontakta universitetets pressansvariga.
Kontaktinformation
Upplysningar: Mats Ekevad, tel. 0910-58 53 77, 073-800 63 27, mats.ekevad@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Avhandlingen analyserar europeiseringsprocessen inom det försvarspolitiska området i termer av policyprocesser på den nationella och den europeiska nivån som flätats samman under åren 1999-2004. Interaktions- och styrformer i processen identifieras, liksom deras utveckling. En förståelse för hur svensk försvarspolitik flätas samman med EU är viktig för att kunna bedöma inriktningen på och behoven för svensk försvarspolitik i framtiden. Kunskap om vilken styrning som följer med europeiseringen av svensk försvarspolitik är också relevant i detta sammanhang, menar Arita Eriksson.
Studien anknyter till den senaste trenden inom Europaforskningen, Europeiseringsforskningen, vilken inriktas på att studera medlemsstaternas förhållande till och transformering relaterat till den europeiska integrationen. I denna studie ses europeisering som sammanflätning av den nationella och den europeiska nivån. Detta perspektiv har valts därför att det kan fånga utvecklingen inom ett policyområde som är ganska löst reglerat och inte karaktäriseras av formellt överlåtande av suveränitet och implementering av direktiv från EU.
Beslutet att EU skulle etablera en militär kapacitet kom att sätta igång en försvarspolitisk integrationsprocess. Sedan 1999 har detta politikområde förts upp på EU: s agenda och utvecklats snabbt, som det verkar utan större påverkan av oenigheter i utrikespolitiska spörsmål. Den försvarspolitiska processen inom EU förefaller ha en egen dynamik.
Försvarspolitikens europeisering analyseras i studien utifrån tre dimensioner: problem, lösningar och deltagande, vilka illustrerar olika former av kopplingar mellan den nationella och den europeiska nivån. Sammanflätningen omfattar både strukturer och politik och tydliggörs i det politiska språket, i olika former av organisering och i konkreta beslut avseende försvarspolitikens inriktning. De sammanflätade lösningarna antar också successivt interaktions- och styrformer som är mer krävande. Utgångspunkten för studien var att Sverige är ett unikt fall av nationell försvarspolitik, styrd av särskilda villkor. Givet studiens slutsatser finns anledning att ompröva denna utgångspunkt.
Avhandlingens titel: Europeanization and Governance in Defence Policy: The Example of Sweden
Kontaktinformation
Mer information:
Arita Eriksson, Institutionen för Säkerhetspolitik och Strategi, Försvarshögskolan, Stockholm, e-post arita.eriksson@fhs.se Tel: 08-5534 2747
Hos medelålders och yngre personer är det normalt och friskt att blodtrycket sjunker nattetid. Hos äldre däremot kan ett lågt blodtryck på natten leda till syrebrist i vissa delar av hjärnan. Problemet är att är dessa äldre kanske inte upptäcks vid vanliga blodtrycksmätningar, som ju alltid brukar göras på dagen.
– Dessa patienter kanske till och med har högt blodtryck på dagen. Om de då får blodtryckssänkande medicin av sin läkare, så kan det leda till alldeles för lågt blodtryck på natten, säger invärtesmedicinaren och geriatrikern Faina Reinprecht.
Hennes avhandling, som läggs fram vid Lunds universitet i dagarna, bygger på en uppföljning av gruppen ”1914 års män” i Malmö, som undersökts vid 68 och 81 års ålder.
I en av studierna mättes blodtrycket hos 81-åringarna under 24 timmar med hjälp av en enkel bärbar utrustning. Blodflödet i vissa delar av hjärnan, som har med tankeförmåga och minne att göra, mättes också. Studien visade ett samband mellan lågt blodtryck på natten och sämre genomblödning i centrala delar av tinningsområdet, en del av hjärnan som är särskilt känslig för episoder av lågt blodtryck. Hos personer med högt blodtryck under dagen var detta samband starkare än hos personer som alltid hade lågt blodtryck.
– Sådana personer upptäcker man bara om man testar blodtrycket under ett helt dygn. Det görs ju normalt inte inom vården idag, men det kanske borde göras i större utsträckning? kommenterar Faina Reinprecht.
Hon och den forskargrupp hon ingår i, som leds av professor Sölve Elmståhl, kommer att fortsätta studera kopplingen mellan lågt blodtryck och hjärnförmåga. Nästa steg blir att belägga sambandet mellan dålig genomblödning av hjärnan och demens och andra hjärnskador.
Mer information Faina Reinprecht, 040-333370, faina.reinprecht@skane.se, eller Sölve Elmståhl, 040-331973, Solve.Elmstahl@med.lu.se.
En svensk sammanfattning av avhandlingen finns på http://theses.lub.lu.se/postgrad/, skriv in författarens namn i sökrutan.
Avhandlingen om krigaren, den materiella kulturen och det militariserade samhället baseras på de senaste årens arkeologiska utgrävningar av Birkas Garnison, och tar upp Birkakrigarnas organisation, tillhörighet och internationella kontakter. Frågorna rör också krigarnas roll i det vikingatida Birka.
– Att Norden under vikingatid var ett isolerat samhälle och att dess kanske mest kända invånare var våldsamma värstingar är en myt. Den nordiska krigareliten var väl medveten om vad som hände i den kända världen. Och den tog en aktiv del i utvecklingen, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson.
Vapen och utrustning men också stridsteknik och klädedräkt berättar om långväga politiska och diplomatiska kontakter. Spåren av kontakter med folkgrupper kring Svarta havet, stäppnomader och araber är uppseendeväckande. Andra influenser kom från det östromerska Bysans, och från Västeuropeiska franker och anglosaxer. De nordiska krigarnas framgångar berodde inte bara på skeppen och på ett skrämmande rykte utan lika mycket på erfarenhet och skicklighet i stridskonst, fälttåg och befästningsbyggande, berättar Charlotte Hedenstierna-Jonson.
– Det vikingatida samhället var i mångt och mycket ett militariserat samhälle, uppbyggt kring och genomsyrat av krig och konflikter. Hela samhället påverkades av de ideal och värderingar som detta förde med sig. Krigaridealet hade en central roll, något som avspeglade sig såväl i vardagen som i kulten, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson.
På Birka växte det fram en kulturell yttring som var tydligt präglad av platsens många internationella kontakter. Skandinavisk form blandades med arabisk, stäppnomadisk och bysantinsk, med dyrbar import och avancerat hantverk. Denna kultur blev ett kännetecken för invånarna i flertalet handelscentra efter de östliga färdvägarna på vägen från Birka till Bysans, och krigarna fungerade som kulturbärare.
Avhandlingens titel: The Birka Warrior – the material culture of a martial society
Ytterligare information
Charlotte Hedenstierna-Jonson, doktorand vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, mobil 0703710717, e-post chj@arklab.su.se
För bild, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se.
Intresset för egenföretagarnas roll i samhällsekonomin har ökat under det senaste decenniet. Att bli egenföretagare kan vara ett sätt för dem utan arbete att skapa en sysselsättning åt sig själva och de nya, ofta små, företagen antas kunna vara en viktig drivkraft bakom ekonomisk tillväxt. Att starta ett eget företag kan också i förlängningen innebära att arbete skapas åt andra.
– Det är av därför viktigt att få en ökad förståelse för vilka det är som blir egenföretagare, hur egenföretagarna uppfattar sin livssituation vad gäller arbete och hälsa, om det finns inkomstskillnader mellan olika grupper av egenföretagare, till exempel infödda och invandrare, och vilka faktorer som påverkar benägenheten att lämna egenföretagande, säger Pernilla Andersson vid Institutet för Social Forskning (SOFI) som i sin avhandling studerat dessa aspekter av egenföretagande på svenska data.
Vilka det är bland de anställda som blir egenföretagare studeras i en av de fyra uppsatserna i avhandlingen. Anställda som har en lägre inkomst än vad man kan förvänta sig utifrån deras egenskaper, såsom ålder, utbildning och vart man bor, blir egenföretagare i större utsträckning än anställda som får den förväntade inkomsten.
– Men de som har en högre inkomst än vad man kan förvänta sig utifrån deras egenskaper blir också egenföretagare i större utsträckning än vad anställda som har en inkomst i nivå med den förväntade, säger Pernilla Andersson.
Inkomstskillnader mellan infödda och invandrare som är egenföretagare undersöks i en annan av uppsatserna. Egenföretagare som är födda i icke-västliga länder har betydlig lägre inkomster från egenföretagande än vad infödda egenföretagare har.
– En möjlig förklaring är att invandrarföretagare accepterar lägre inkomster än vad infödda gör. Detta kan i sin tur bero på att alternativet till egenföretagande för invandrare oftare är arbetslöshet medan alternativet för infödda oftare är att vara anställd, säger Pernilla Andersson.
Skillnaden mellan infödda och invandrare som är egenföretagare är också väsentligt större än motsvarande skillnad bland anställda.
Det är inte bara viktigt att nya företag startas utan det är också viktigt att de nya företagen överlever. Faktorer som påverkar sannolikheten att lämna egenföretagande undersöks i en av uppsatserna. Omkring en tredjedel av dem som startade ett företag 1999 lämnade egenföretagande under det första året.
– Det finns stora skillnader mellan olika grupper beträffande vad som händer när man lämnat egenföretagande. Bland icke-västliga invandrare är det till exempel vanligare att lämna egenföretagande för arbetslöshet än vad det är bland infödda, säger Pernilla Andersson.
Avhandlingen innehåller också en uppsats om skillnader i välbefinnande mellan egenföretagare och anställda.
Avhandlingens titel: Four Essays on Self-Employment
Ytterligare information
Pernilla Andersson nås på tfn 070- 742 15 05, 08-16 34 47, e-post Pernilla.Andersson@sofi.su.se
För bild, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se
I takt med att olje- och elpriset stiger har intresset för alternativa uppvärmningskällor ökat kraftigt. Solvärme är en helt förnyelsebar energiteknik och redan nu ett konkurrenskraftigt alternativ till el och fossila bränslen.
– Genom att övergå till solvärme kan husägaren minska sina varmvatten- och uppvärmningskostnader, och samtidigt, eftersom solen skiner gratis, bli mindre känslig för marknads- och prisutvecklingen, säger Tobias Boström.
Ett solfångarsystem fångar upp solljus och omvandlar solenergin till värme som sedan kan användas till varmvatten och uppvärmning eller kylning av byggnader, till skillnad mot solceller som omvandlar solljuset till el. Den begränsande och dyraste komponenten i en solfångare är solabsorbatorytan, som fångar in solljuset och omvandlar den till värme. Genom absorbatorn strömmar ett värmemedium, oftast vatten, som tar upp och leder bort värmeenergin till en ackumulatortank där solvärmen kan lagras.
Den nyutvecklade absorbatorn består av nanopartiklar av nickel inbäddade i aluminiumoxid. Framställningsprocessen bygger på en nyutvecklad lösningskemisk process. En solabsorbatoryta skall vara högabsorberande av solljus men samtidigt undvika att stråla ut den absorberade energin i form av infraröd värmestrålning. De måste även vara stabila under lång tid under de förutsättningar som råder i solfångare i drift. Processen för ytbeläggning får dessutom inte vara miljöbelastande.
– En stor fördel med den nya lösningskemiska metoden är att man kan belägga vid normalt lufttryck, vilket gör denna metod enklare och billigare jämfört med dagens teknik som kräver vakuum i tillverkningssteget, säger Tobias Boström.
Den nyframtagna absorbatorn fångar upp 97 procent av solstrålningen och förlorar endast 5 procent i form av värmestrålning. Dessa värden är bättre än för dagens vakuumtillverkade solabsorbatorer. Absorbatorn är också mycket långtidsstabil och klimatbeständig.
Den lösningskemiska processen ska nu skalas upp till industriell nivå. Ett samarbete med en industriell partner har inletts och förhoppningen är att den nya patenterade absorbatorytan ska finnas tillgänglig för marknaden om några år.
Bildtexter:
1. Schematisk bild över ett solfångarsystem. Solen värmer upp absorbatorn i solfångaren som i sin tur värmer vatten som strömmar genom absorbatorn. Det solvärmda vattnet värmeväxlas med kallt vatten i ackumulatortanken. (Bifogas pressmeddelandet)
2. Bilden visar integrerade fasadsolfångare som tar vara på instrålad solenergi. (fås via Anneli Waara, 018-471 1974)
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tobias Boström, tel: 018-471 37 83, 073-207 59 29, e-post: Tobias.Bostrom@angstrom.uu.se
Genom att använda ett flertal sensorer i olika positioner kan olika signalers riktning och signalkällans läge bestämmas, t ex en mikrovågssignal från en radar eller ett kommunikationssystem, en akustisk signal i form av ultraljud, eller en seismisk våg i marken.
För hög precision är det viktigt att utsignalerna från sensorerna kombineras på ett optimalt sätt så att störningarna minimeras. Men om sensorelementen inte är perfekt kalibrerade, eller om de infallande signalerna är korrelerade eller den observerade datamängden för liten, tenderar de intressanta signalerna släckas ut av oönskade störningar.
Richard Abrahamsson har under sitt avhandlingsarbete vidareutvecklat och förbättrat befintliga tekniker för att motverka dessa problem, men föreslår och diskuterar även nya metoder och infallsvinklar.
– De nya teknikerna möjliggör mer automatiska lösningar med mindre behov av en operatör jämfört med existerande metoder, säger Richard Abrahamsson.
Istället för signaler från flera sensorelement kan radarekon från radarpulser registreras från ett flertal positioner. Detta ger högupplösta radarbilder (SAR), som dock kan bli suddiga på grund av osäkerheter i radarplattformens position. Richard Abrahamsson har jämfört två autofokusmetoder för att komma tillrätta med detta problem.
Han föreslår också två metoder som har implikationer för detektion av landminor. Ända sedan 1990-talets början har försök med markpenetrerande radar pågått i syfte att detektera landminor. För ytligt lagda minor kan emellertid radarekot från markytan vida överstiga och maskera det svaga ekot av en mina.
– De två metoderna reducerar det oönskade markekot, något som är nödvändigt för att markpenetrerande radar skall kunna användas för detta ändamål i praktiken.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Richard Abrahamsson, tel: 018-471 33 96, 070-403 85 26, eller Richard.Abrhamsson@it.uu.se
I ögats näthinna, som är en del av centrala nervsystemet, tar synintrycken sin första form. Näthinnan består av fotoreceptorer, samt flera olika specialiserade nervceller som i olika nätverk samordnar intrycken från de ljuskänsliga fotoreceptorerna innan informationen skickas vidare till hjärnan.
Per-Henrik Edqvist har studerat hur näthinnans komplexa struktur av specialiserade celler bildas från ett mindre antal näthinnestamceller under kycklingens fosterutveckling. Framför allt har han studerat hur en av näthinnans specialiserade celltyper, de så kallade horizontalcellerna, bildas och mognar ut. Deras uppgift är att ta emot och integrera information från ett stort antal fotoreceptorer, och de finns i minst två funktionellt olika typer.
– Vi har karaktäriserat den molekylära utvecklingen av dessa olika horizontalcelltyper i syfte att bättre förstå hur nervsystemet bildas, förklarar Per-Henrik Edqvist.
Han visar att de olika typerna mycket tidigt i utvecklingen får sin bestämda roll, vilket strider mot vissa vedertagna modeller för näthinnas utveckling. De bildas dessutom inte samtidigt utan efter varandra, och genomgår under utvecklingen en högst oväntat cellvandring från födelseplatsen till deras slutgiltiga position i näthinnan.
– Att de vid olika tidpunkter vandrar in i eller iväg från signaler som kan påverka deras fortsatta utveckling kan vara den mekanism som styr dem mot olika utvecklingslinjer, säger Per-Henrik Edqvist.
Avhandlingen ökar kunskapen för hur centrala nervsystemet bildas under fosterutvecklingen, och därmed förståelsen kring hur rubbningar i hjärnan och synsystemet kan uppstå och förhindras.
– Genom att förstå dessa mekanismer hoppas vi en dag kunna använda stamceller för att skapa reservdelsceller som kan ersätta skadade eller döda nervceller i näthinnan.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Per-Henrik Edqvist, 018-471 49 42, 070-615 93 25, e-post: Per-Henrik.Edqvist@neuro.uu.se
Många läkare anser att de har en helhetssyn på patienten, men är omedvetna om att de då inte räknar in munnen som en del av kroppen. Det framgår av en doktorsavhandling, som i dagarna läggs fram vid Karolinska Institutet av tandhygienisten Kerstin Andersson. Hon har studerat hur äldre personer (75-84 år), läkare och distriktssköterskor i Stockholms län uppfattar munhälsa. Resultaten bygger på enkäter, kliniska undersökningar och intervjuer.
Av intervjuerna med de äldre framgår tydligt att de anser att en god munhälsa är en viktig faktor för välbefinnande och livskvalitet. I begreppet en god munhälsa ryms också sociala och psykologiska aspekter.
Studierna visar att läkare och distriktssköterskor inom primärvården sköter kroppens sjukdomar och medicinering och utgår från att tandvården tar hand om munhälsan och problem i munnen. Många distriktssköterskor upplevde dessutom sina arbetsuppgifter som oklara. De var medvetna om betydelsen av en god munhälsa hos äldre med olika sjukdomar, men tvingas prioritera medicinsk vård i första hand. Det visade sig att många äldre med inflammerat och ibland blödande tandkött oftast inte själva var medvetna om problemen och därför inte sökt hjälp.
– Det är viktigt att äldre redan i kontakten med distriktssköterskan får frågor som gäller deras munhälsa och kontakter med tandvården. De insatser som görs för att främja hälsa och förebygga sjukdomar måste också omfatta äldres munhälsa, säger Kerstin Andersson.
I intervjuerna var det flera som efterlyste ett närmande mellan olika professioner på det medicinska området och inom tandvården. Det skulle enligt Kerstin Andersson kunna ske bland annat genom att studenter under utbildningen i olika vårdyrken går kurser tillsammans och har gemensamma patienter.
Kerstin Andersson arbetar sedan ett tiotal år som lärare vid Karlstad universitet.
Avhandling: “Oral health in old age; perception among elderly persons and medical professionals”, ISBN 91-7140-816-9.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Kerstin Andersson
Tfn: 070-373 98 14
E-post: kerstin.m.andersson@kau.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tfn: 08-524 838 95
E-post : katarina.sternudd@ki.se
Ända sedan tidigt 1970-tal har antalet skogssorkar, åkersorkar och gråsidingar minskat i Västerbotten, särskilt på våren. Troligtvis beror detta på ett mildare vinterklimat som lett till ökad isbarkbildning, d.v.s. att marken täcks av is istället för snö vilket gör att sorkarna får svårare att komma åt föda och skydd. Därmed blir de också mer tillgängliga för rovdjur. Gråsidingen utmärker sig mer än de andra, eftersom minskningen märks både på våren och hösten vilket tyder på att gråsidingen påverkas av något mer än klimatet. En hypotes är att minskningen även beror på en ökad skogsavverkning.
Gråsidingen trivs i våt och fuktig skog, men också på skogsbevuxna myrar med ris. I den här miljön hittade Pernilla Christensen och hennes kollegor fler gråsidingar än förväntat med tanke på fångstinsatsen. Det omgivande landskapet spelar också roll. Det är viktigt för gråsidingarna att det finns gammal tallskog och stenskravel med håligheter där de kan gömma sig. Däremot påverkades förekomsten av gråsidingar negativt av kalhyggen.
En fältstudie visade också att gråsidingarna mår bra av att det finns större sammanhängande fläckar av gammal och relativt orörd skog. Tyvärr verkar dessa skogsfläckar inte vara tillräckligt stora idag.
– Tillgången verkar ligga under ett kritiskt tröskelvärde som inte räcker till för gråsidingarna, säger Pernilla Christensen.
För att kunna säkerställa och precisera slutsatserna i avhandlingen behövs fler analyser. Forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap studerar just nu tidsserier över hur landskapet har förändrats och om dessa förändringar kan kopplas till den minskade förekomsten av gråsiding inom provytorna.
– Gråsidingar och andra sorkar är basföda för många rovdjur, t.ex. pärlugglor, vesslor och hermeliner. Om sorkarna försvinner kommer också rovdjuren att påverkas negativt, förklarar Pernilla Christensen.
Pernilla Christensen, f.d. Ericsson, är född och uppväxt i Sundvall.
Fredagen den 20 oktober försvarar Pernilla Christensen, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”The long-term decline of the grey-sided vole (Clethrionomys rufocanus) in boreal Sweden: importance of focal forest patch and matrix”. Disputationen äger rum 10.00 i Stora hörsalen i KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Rolf A. Ims, Institutionen för Biologi, Tromsö universitet, Tromsö, Norge.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Pernilla Christensen
Telefon: 090-786 67 12
E-post: pernilla.christensen@emg.umu.se
Christine Leo Swenne har kartlagt hur vanligt det är med sårinfektioner i operationssnittet på bröstkorgen och på benet där venen opererats ut efter en kranskärlsoperation. Hon har också undersökt möjliga riskfaktorer för sårinfektion och beskrivit patienters upplevelse av att drabbas av och behandlas för sårinfektion. De 374 patienterna telefonintervjuades med en strukturerad enkät om symtom och tecken på postoperativa sårinfektioner 30 och 60 dagar efter operation. De som drabbats intervjuades igen inom fyra månader.
30 procent av patienterna drabbades av sårinfektion, varav 73 procent fick sin diagnos inom 30 dagar och 27 procent mellan 31-60 dagar efter operationen. Kvinnligt kön var den viktigaste riskfaktorn för sårinfektion på benet, medan lågt hemoglobinvärde var den viktigaste riskfaktorn för ytlig sårinfektion på bröstkorgen. Patienter som drabbades hade oftare högt BMI (Body mass index) och hade oftare fått blodtransfusion efter två dygn eller senare, jämfört med patienter utan sårinfektion. Patienter som hade högt blodsocker efter operationen, liksom de med diagnosen diabetes, fick oftare sårinfektion.
Hur patienterna uppfattade infektionen och behandlingen påverkades av hur väl de förstod situationen, liksom av sjukvårdspersonalens kunskap och omvårdnad. Det fanns ett samband mellan hur patienterna hanterade situationen och hur de generellt brukar hantera fara och stress. Patienterna trodde inte att den djupa sårinfektionen i bröstbenet skulle påverka resultatet av kranskärlsoperationen, även om oklarheter om rehabiliteringen påverkade deras tillit.
– Studien visar att det är viktigt med lång uppföljning för att kunna spåra alla postoperativa sårinfektioner. Den visar också att riskfaktorerna varierade beroende på vilket operationsnitt som var infekterat, Christine Leo Swenne.
Resultaten i avhandlingen kan användas för att utveckla behandlingen, både under operationen och efteråt.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Christine Leo Swenne på 018-611 39 94, 070-314 42 84 eller via e-post: christine.leo.swenne@akademiska.se
I munnen finns tre par stora spottkörtlar som producerar saliv när vi tuggar, men mellan måltiderna är det tusen mikroskopiska spottkörtlar i slemhinnorna som ser till att munnen inte blir torr. De små spottkörtlarna finns utspridda i framförallt läppen, kinden och gommen.
– Saliven från de små spottkörtlarna är mer trögflytande än den som utsöndras när vi tuggar. Den spolas inte bort lika lätt från tandens yta och är därför ett viktigt skydd mot kariesangrepp, säger tandläkaren Lars Eliasson.
Eftersom de små spottkörtlarna producerar så lite saliv har det varit svårt att mäta salivutsöndringen, men avhandlingen visar att det finns ett enkelt sätt. En bit läskpapper som trycks mot patientens munslemhinna kan analyseras med elektromagnetisk teknik. Tandläkarna får då ett värde på hur mycket saliv de mikroskopiska körtlarna utsöndrar per minut och kvadratcentimeter slemhinna.
– Eftersom det är olika från person till person hur mycket vätska som kommer ur dessa körtlar kan metoden inte användas för att diagnostisera muntorrhet. Däremot kan den användas för att se om behandling mot muntorrhet haft effekt, säger Lars Eliasson.
Lars Eliasson visar också att det går att öka utsöndringen från de små spottkörtlarna. Muntorrhet kan vara ett av symptomen när kvinnor når klimakteriet. I studien behandlades 18 kvinnor över 60 år med låga doser av östrogen. Efter ett år hade deras salivflöde från underläppens slemhinna ökat med strax över 50 %. Besvären med muntorrhet hade också minskat.
– Vi har länge trott att det inte skulle gå att öka salivproduktionen i småkörtlarna nämnvärt, men det går tydligen. Eftersom det inte var en kontrollerad studie vet jag inte säkert om det var östrogenet som gav den här effekten, säger Lars Eliasson.
Tvärtemot vad man tidigare trott tycks inte ökad ålder påverka hur mycket saliv som produceras av de små spottkörtlarna. Enligt tidigare studier skulle de små körtlarna vara färre hos äldre patienter och undersökningar i mikroskop har också antytt att många av de körtlar som finns kvar inte skulle fungera lika bra.
– I vår studie har vi justerat för vanliga sjukdomar och medicineringar och vi ser att salivflödet inte minskar med stigande ålder, säger Lars Eliasson.
Avhandling för odontologie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för odontologi, avdelningen för cariologi
Avhandlingens titel: On Minor Salivary Gland Secretion
Avhandlingen försvaras fredagen den 20 oktober, klockan 09.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Lars Eliasson, leg. tandläkare, telefon: 0526-120 78, 070-587 05 89, e-post: lars.e@telia.se
Handledare:
Docent Anette Carlén, telefon: 031- 773 31 73, e-post: carlen@odontologi.gu.se
Professor Dowen Birkhed, telefon: 031-773 32 01, e-post: birkhed@odontologi.gu.se
Att situationen för Östersjötorsken är kritisk är numera väl känt. Den nyligen publicerade studien visar att fisket kan ha mer långtgående effekter och sätta igång kedjereaktioner i havet. Bland annat visas att fisket på torsk och skarpsill under de senaste trettio åren har påverkat sillgrissleungarnas vikt.
– Vi har bara börjat förstå dessa komplexa och dynamiska samband, säger Henrik Österblom vid Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet, en av författarna till studien.
Studien har tittat närmare på sambandet mellan sillgrisslor, skarpsill och torsk.
– Enligt gängse teori borde fåglarna, som lever av skarpsill, gynnas av ett stort skarpsillbestånd och missgynnas av ett litet. Vår forskning visar på motsatta resultat, säger Henrik Österblom.
Forskare har i tidigare studier visat att det ökande beståndet skarpsill under 1990-talet ledde till en ökad konkurrens om dess föda, djurplankton. Mer skarpsill innebär mindre föda till varje skarpsill, som magrar, vilket i sin tur resulterar i magrare sillgrissleungar. Denna studie visar att en utfiskning av skarpsillen under senare år har lett till fetare skarpsill, och därmed fetare sillgrissleungar.
– Våra data visar på tydliga samband mellan mängden, men framförallt kvaliteten på skarpsillen och sillgrisslornas ungvikter (under perioden 1974-2004) och att fisket på skarpsill har haft tydliga effekter på fåglarna, fortsätter Henrik Österblom.
Studien visar med stor tydlighet att fisk inte enbart kan betraktas som en resurs för fisket och oss konsumenter. Arter som torsk och skarpsill fyller mycket viktiga funktioner i Östersjöns känsliga ekosystem.
– Det är viktigt att havets arter och resurser förvaltas utifrån ekosystemet så man säkerställer såväl arter som fungerande ekosystem, säger Åsa Andersson, Världsnaturfonden WWF.
Studien har finansierats av VärldsnaturfondenWWF och utförts i samarbete mellan Stockholms universitet, Naturhistoriska Riksmuseet och Fiskeriverket.
Artikeln ”Fish, seabirds and trophic cascades in the Baltic Sea”, av Österblom, H., Casini, M., Olsson, O & Bignert, A har publicerats i senaste numret av Marine Ecology Progress Series, http://www.int-res.com/abstracts/meps/v323/p233-238/
Ytterligare information
Henrik Österblom, Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 0703-711 928
Åsa Andersson, Marinbiolog på Världsnaturfonden WWF, 070-66 99 290
För bilder kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se.
FAKTARUTA
Torsken ökade kraftigt under 1970-talet och fiskades ut under 1980-talet. Den har därefter legat kvar på en relativt låg nivå på grund av ett fortsatt hårt fisketryck. Skarpsillen, torskens huvudsakliga föda, bestod av ett litet bestånd under torskens storhetstid, men ökade sedan dramatiskt när torsken minskade. Skarpsillen blev därefter nästa stora resurs att utnyttja, vilket ledde till att beståndet minskat under början av 2000-talet.
År 2001 färdigställdes 20 radhus i området Lindås Park, Göteborg, som skulle nå de högt ställda energimålen för passivhus. Wiktoria Glad har i sin avhandling följt hela processen för att visa hur kunskap och erfarenhet tas tillvara när energikonceptet sprids. Hon har disputerat vid Tema Teknik och social förändring, LiU.
I byggprocessen för Lindås Park prioriterades byggnadens tekniska system medan kunskap om de boendes villkor i passivhus inte användes. Det innebar att kunskap om att husen kunde bli för varma sommartid inte togs till vara. Det gällde även för kunskap om hur boende behöver ha styrsystemen utformade.
Resultaten i avhandlingen visar på betydelsen av att det initialt fanns en eldsjäl som kunnat förankra energikonceptets idéer hos olika deltagare i byggprocessen: byggherren, byggentreprenör, konsulter och forskare. I senare projekt har mindre kommunala bostadsbolag använt innovationen. Dessa bolag bygger för att förvalta och inser att en högre initialkostnad kompenseras genom lägre driftkostnader. Byggherrar utan långsiktiga åtaganden har hittills inte initierat några passivhus.
De byggherrar som valde att bygga passivhus hade också alla upplevt hur dessa fungerade i verkligheten. Därför är det viktigt för spridningen att det finns hus som besökare kan gå in i och själva erfara med sina sinnen.
Anika Agebjörn, forskningsinformatör
013 – 28 13 34, 0709 791334, anika.agebjorn@liu.se
Kontaktinformation
Wiktoria Glad disputerade den 28 september. Hon nås på telefon 013-282218, 0709 – 529655 och e-post: wikgl@tema.liu.se
Orsakerna till de förvärvade hjärnskadorna har främst varit trafikrelaterade. En grupp som skadades i
Västra Götaland och Halland under åren 1987-1991 har undersökts 10 år efter olyckstillfället. Dessa personer uppger påtagligt sänkt hälsorelaterad livskvalitet jämfört med icke hjärnskadade personer.
De beskriver såväl fysiska som psykiska symtom. Begåvningsmässigt ligger de cirka 10-15 IQ poäng
under genomsnittet. De mest märkbara svårigheterna, som ger konsekvenser för vardagen är svårigheter med inlärning och minne, uppmärksamhet och koncentration. De barn som i akutskedet bedömts som svårast skadade förbättrades påtagligt över tid. De kognitiva skillnaderna mellan den svårast skadade gruppen och de måttligt skadade var mindre än förväntat.
Skador på den omogna hjärnan hos barn där många funktioner inte hunnit utvecklas leder till svårigheter, som blir märkbara långt efter skadetillfället, när hjärnan behöver arbeta på ett mer avancerat sätt. Därför är det viktigt med långtidsuppföljningar av barndomsskadade eftersom det dröjer lång tid innan de slutliga konsekvenserna blir märkbara. Detta är också viktigt att beakta vid planering av rehabiliteringsverksamhet för denna grupp.
Den andra gruppen som behandlats i denna avhandling är barn med missbildade kranier p.g.a för tidig sammanväxning av skallens ben. Detta leder inte bara till ett annorlunda utseende utan kan också leda till ett förhöjt tryck, som i sin tur kan förorsaka hjärnskada. Därför korrigeras kraniets form av ett plastikkirurgiskt ingrepp. Detta sker vanligtvis vid c:a 6 månaders ålder. De barn som undersöks visar normal utveckling såväl före som efter operationen. Den använda operationsmetoden bedöms som framgångsrik och säker.
Avhandlingens titel: Head Injury in Childhood. Cognitive Outcome and Health-Related Quality of Life.
Fakultetsopponent: Professor Vicki Anderson, University of Melbourne, Parkville, Victoria, Australien
Tid och plats för disputation: Fredagen den 27 oktober 2006, kl. 10.00, Sal F1,
Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, Haraldsgatan 1, Göteborg
Avhandlingen kan beställas via: ann.backlund@psy.gu.se för 150 kronor exl moms och porto.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Göran Horneman
031-779 07 07(bost)
031-50 26 48(arb)
0708-30 64 60
g.horneman@telia.com
Monica Bengtson
Vik. informatör vid samhällsvetenskapliga fakulteten
773 48 41
0708-61 09 98
Tid: Torsdagen den 19 oktober 2006 kl 9.00-13.00
Plats: Socialhögskolan, Sveavägen 160, Aula Svea
Seminariet är öppet för media. Föranmäl gärna din ankomst.
Program:
9.30-10.00 Jenny Cisneros-Örnberg och Börje Olsson (SoRAD): En introduktion om alkoholpolitik och Europa
10.00-10.30 Sturla Nordlund (SIRUS): EUs innvirkning på alkoholpolitikken i et ikke-EU-land
10.30-11.00 Jonas Landberg och Nina-Katri Gustafsson (SoRAD): Europa i förändring och alkoholrelaterade problem.
11.00-11.30 Paus
11.30-12.00 Anders Ulstein (SIRUS): Utviklingen av alkoholpolitikken i den europeiske integrasjonens politiske dynamikk. Noen konsekvenser for nordisk strategisk tilnærming
12.00-12.30 Barbro Engdahl, Ulrika Boman och Mats Ramstedt (SoRAD): Sverige och illegal alkohol
12.30-13.00 Karl Erik Lund (SIRUS): Evaluering av statlige tobakkspreventive tiltak
Länkar för ytterligare information:
Om SoRAD, se http://www.sorad.su.se
Om CAN, se http://www.can.se/
Om SIRUS, se http://www.sirus.no/
Kontaktinformation
Klara Hradilova Selin, forskningsassistent, tfn 08-16 32 50, e-post klara.selin@sorad.su.se
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
