2020 fick Konsumentverket i uppdrag av Sveriges regering att identifiera och analysera hinder för väl fungerande konsumentmarknader och hållbar konsumtion.
Forskare vid Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet har nu tittat närmare på vilka hinder konsumenter möter på den digitala marknaden och hur kan de kan motverkas.
Vilseledande utseende
En utmaning vid näthandel är så kallade dark patterns.
– Dark patterns kan enkelt beskrivas som vilseledande webbdesign och metoder som används för att vilseleda konsumenter och få dem att ta köpbeslut som de från början inte planerat, säger Erik Wästlund, docent i psykologi vid Karlstads universitet.
Han har tillsammans med kollegan Agnieszka Kitkowska identifierat, analyserat och kartlagt dark patterns utifrån en beteendeförändringsmodell för att få mer kunskap om dem och hur de kan undvikas. Kunskapen kan användas för att upplysa och hjälpa konsumenter.
Information i avtal missas lätt
Ett specifikt område som forskarna tittat närmare på är avtal och avtalsvillkor.
– Vi vet att få konsumenter uppmärksammar dessa och att de flesta godkänner avtal och villkor utan att ens läsa dem. Det innebär att relevant och viktig information i hög utsträckning missas, säger Erik Wästlund.
Åtgärder för bättre handel
Forskningsresultaten är sammanställda i en rapport. Utöver information om hinder innehåller den också exempel på åtgärder för att säkerställa en välfungerande marknad. Resultaten från forskningen ska spridas i en konsumentupplysningskampanj.
– Forskningen kan vara intressant för såväl lagstiftare och tillsynsmyndigheter och användas för att upplysa konsumenter, konsumentorganisationer och företag. Det är också en grund för framtida forskning och fortsatt utveckling inom området, säger Erik Wästlund.
Erik Wästlund, docent i psykologi, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, erik.wastlund@kau.se
I en avhandling vid Linnéuniversitet har ett kryddodlingsprojekt på ön Pemba som tillhör Tanzania studerats.
Syftet med kryddprojektet, som ingår i ett större EU-projekt, var att samordna arbetet med att förbättra hållbarheten inom skogsjordbruket och kryddodlingarna. Samtidigt skulle invånarna få verktyg för att anpassa sig till klimatförändringarna och bekämpa fattigdom, även när projektfinansieringen upphör.
Förhållandet om utvecklingsbiståndet kan vändas om
– I min forskning har jag utgått från den så kallade nord-syd-konflikten. Det är den socioekonomiska och politiska uppdelningen av världen, där industriländer är ”nord” och utvecklingsländer eller ”tredje världen” är ”söder”, säger ekonomen och doktoranden Alina Husung som forskar om klimatomställning och bekämpning av fattigdom vid Linnéuniversitetet.
Hon berättar att avhandlingen hjälper till att utmana traditionella förhållningssätt till hållbar utveckling som bygger på idén om att människor i det globala nord har alla svar på globala utmaningar, inklusive klimatförändringar.
– Till exempel är det många som förknippar Östafrika med kontinuerliga förfrågningar om utvecklingsbistånd. Underprivilegierade människor i globala syd framställs vanligen som passiva och hjälplösa ”offer”, med antagandet att ”vi” (västerlandet) har lösningarna och att ”de” (det globala syd) har problemen.
Bild: Alina Husung
Anpassningar till klimatförändringar
Alina Husungs avhandling visar hur individer i det globala norden kan lära av människor som redan anpassar sig till konsekvenserna av klimatförändringarna. Det gör de genom att kreativt experimentera och prova nya former av försörjningsmöjligheter. Forskningen visar att anpassningsstrategier till klimatförändringar kan utvecklas direkt av de människor som behöver dem mest.
Avhandlingen ger också praktiska förslag till beslutsfattare som arbetar för utvecklingsorganisationer som verkar inom områdena klimatanpassning och fattigdomsbekämpning. Konkret handlar det om förslag till vad västerländska finansiärer bör tänka på när de finansierar socialt entreprenörskap i Östafrika eller övriga Afrika.
– För att göra relationerna inom globala syd-nord-samarbeten mer jämlika bör vi inte bara överväga att göra reglerna som styr dessa relationer mer rättvisa. Vi bör också göra det möjligt för globala syd-aktörer att medbesluta om eventuella, nya regler. Till exempel måste människor i det globala syd bestämma själva över projektpengarna. Det är etiskt nödvändigt att involvera globala syd i beslutsprocessen, säger Alina Husung.
Hon anser också att hänsyn måste tas till olika förutsättningar, förmågor och intressen.
– Det är därför nödvändigt att dominerande aktörer i syd-nord-samarbeten är medvetna om, och omfamnar, den mångfald av röster och de marginaliserade perspektiv som finns i det globala syd.
Kryddodlare på Pemba. Bild: Alina Husung
Egna uppfinningar
Studien visar också hur entreprenörer kan skapa alternativa strategier. Det sker genom att använda befintliga resurser och regler i sin strävan efter så kallade ”small wins”. Det kan exempelvis inträffa vid förlust av projektfinansiering. Det kan innebära att entreprenörer skapar små uppfinningar genom kollektiva handlingar.
Även etablerade relationer, informella nätverk och gemenskapsband kan användas för att ersätta det finansiella kapital som entreprenörerna inte längre har tillgång till. Genom att sträva efter så kallade ”small wins” och genom att engagera sig i små förändringar kommer entreprenörerna till viss del att kunna fortsätta med sitt arbete även efter att projektets finansiering har avslutats.
Alina Husung, doktorand vid Linnéuniversitetets institution för organisation och entreprenörskap, alina.husung@lnu.se
Hälsocoachning är ett växande område som framgångsrikt har använts i det som kallas primärprevention, att förebygga sjukdom innan den uppstår, och för att förbättra den egna hanteringen av flera kroniska sjukdomar.
De flesta studier på området har gällt omfattande insatser av hälsocoachning med flera sessioner. Det har dock saknats forskning på vad ett mer slimmat upplägg med enbart ett besök hos hälsocoach leder till.
I den aktuella studien ingick en slumpvis utvald grupp 50-åringar i Alingsås som lottades till antingen ett timslångt besök med sedvanlig hälsoprofilbedömning hos en erfaren hälsocoach, eller ingen behandling alls. Totalt ingick 105 personer i studien, varav 52 fick träffa hälsocoach.
Hälsoprofilbedömning (HPB) genomförs i ett personligt möte mellan en utbildad hälsoprofilbedömare och en deltagare. Syftet är att bland annat skapa en insikt om hur livsstilen påverkar hälsan samt att hjälpa deltagaren att se sina möjligheter för att förbättra sin livsstil eller behålla en redan bra livsstil. En Hälsoprofilbedömning omfattar bland annat:
frågor om hälsovanor och hälsoupplevelser
mätningar av längd, vikt, blodtryck och möjlighet att beräkna andelen kroppsfett.
konditionstest på cykel.
ett hälsofrämjande och motiverande samtal
Kontrollgruppen mådde bättre
Tolv månader senare undersöktes förändringarna i upplevd hälsorelaterad livskvalitet hos samtliga deltagare via standardiserade och omfattande enkäter. Frågorna handlade om allmäntillstånd, fysisk och mental hälsa, hur personerna fungerade socialt, träningsbeteende med mera.
– Vi trodde att besöket hos en hälsocoach skulle ge en viss förbättring, att det skulle bli sämre var en överraskning, säger Ronny Gunnarsson, professor i allmänmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och ansvarig för studien.
– Kontrollgruppen förändrades mer gynnsamt när det gällde upplevd allmän hälsa samt emotionell och mental hälsa jämfört med gruppen som hade varit hos hälsocoach. Några andra skillnader mellan grupperna sågs inte, konstaterar han.
Förändringar kräver fler besök
Slutsatsen i studien, som publiceras i Scandinavian Journal of Primary Health Care, är att ett enstaka besök hos hälsocoach inte förbättrar upplevd hälsorelaterad livskvalitet eller träningsnivå hos 50-åriga personer i Sverige. Tvärtom kan det göra den upplevda hälsorelaterade livskvaliteten sämre.
En möjlig förklaring är att endast en session med hälsocoach räcker för att informera patienten om hälsobrister, men inte för att påverka beteenden. Individen lämnas utan ordentliga verktyg för att åtgärda sina brister, och får då dåligt samvete.
– Ett besök räcker för att förstå sina tillkortakommanden, men det behövs fler för att vända skutan. Ska du träffa en hälsocoach ska du ha en serie av träffar, det är så vi tolkar våra resultat, säger Ronny Gunnarsson.
Ronny Gunnarsson, professor i allmänmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet ronny.gunnarsson@gu.se
Enligt en ny studie från Högskolan i Jönköping är det betydligt vanligare att en son tar över ett familjeföretag.
Forskarna har använt ett register med cirka 8000 familjeföretag från hela Sverige och över olika branscher. Föräldrarna var gemensamma ägare och hade minst en dotter och en son.
360 av de undersökta företagen togs över av ett av barnen. Endast 18 procent av efterträdarna var en dotter.
– Det vi ser tydligt är att det är mycket vanligare att söner tar över ett familjeföretag än döttrar. Samtidigt pekar data också på att om modern är vd i företaget, är det mer troligt att övertagandet är mer jämställt när det gäller kön, säger Lucia Naldi, professor i företagsekonomi.
Verksamheten går bättre när döttrar tar över
Forskargruppen vid Centre for Family Entreprenurship and Ownership, CeFEO, tittade också på likartade företag och jämförde deras ekonomiska resultat efter en sons respektive dotters övertagande. Ett preliminärt resultat pekade då på att verksamheten faktiskt gick bättre under en dotters ledning än under en sons.
– Vi behöver titta lite mer på det här, men det vi sett hittills är väldigt intressant. Baserat på annan forskning som bedrivs vid CeFEO vet vi att kvinnor ofta har högre kvalifikationer och mer erfarenhet än män innan de söker en vd-tjänst. Det kan förklara varför döttrarna presterar bättre än sönerna, och att företaget går bättre, när de väl axlat rollen, säger Lucia Naldi.
Tar längre tid att bli vd
Studien visar även att det i genomsnitt tar fyra-fem år längre för döttrar än söner att nå en vd-position. Men väl där är döttrar ofta mer accepterade som vd än kvinnor i liknande positioner inom icke-familjeföretag.
–Tidigare forskning vid CeFEO har visat att det är lättare för kvinnliga vd:ar som tar över ett familjeföretag att bli accepterade och att få stöd än för kvinnliga vd:ar i icke-familjeföretag som ofta upplever ett visst motstånd i samband med utnämningen. Vi tror att det förtroende som anställda och intressenter har för ägaren i föräldragenerationen ofta överförs till barnen, säger Karin Hellerstedt, biträdande professor i företagsekonomi.
Viktigt budskap till familjeföretag
Just nu har studien en kvantitativ ansats, men enligt Karin Hellerstedt vill gruppen även bedriva kvalitativ forskning, som fallstudier, för att även få med perspektiv från barn till familjeföretagare. Forskarna vill också titta på regionala skillnader eller hur generationsskifte sker inom olika branscher.
Men även detta första projekt har ett viktigt budskap till familjeföretag. Den etablerade synen att söner tar över företaget behöver ifrågasättas, menar forskarna.
– Familjeföretagare behöver titta på sina döttrar och se att det finns mer kompetens där än de tror, säger Karin Hellerstedt.
Studien Generationsskifte i familjeföretag i Sverige är ännu inte publicerad.
Kontakt
Lucia Naldi, professor i företagsekonomi vid Högskolan i Jönköping, lucia.naldi@ju.se
I flera länder ses Sverige som ett avskräckande exempel, och ”det svenska tillståndet” har blivit ett begrepp för att beskriva en mycket negativ utveckling. Amir Rostami och Jerzy Sarnecki, kriminologer vid Högskolan i Gävle, är redaktörer för en antologi där forskare från olika vetenskapliga områden sökt svaret på hur det egentligen ser ut med ”det svenska tillståndet”.
Unga män mindre våldsamma
Fokus är det dödliga skjutvapenvåldet, som enligt forskarna tar all uppmärksamhet och på så sätt överskuggar det faktum att övriga våldsbrott inte ökar och i många fall till och med minskar.
– Det dödliga skjutvapenvåldet har ökat och sprider rädsla i samhället, men samtidigt är färre unga män våldsbrottslingar och det dödliga våldet lägre än på 1980- och 90-talet, säger Amir Rostami.
– Förenklat kan man beskriva tillståndet som färre men värre. Vi har problem med en grupp aktiva i gängmiljön som utövar det dödliga skjutvapenvåldet och driver på det dödliga våldet.
Samtidigt kan fokuset på skjutvapenvåldet dölja andra viktiga brottsproblem – som den kriminella ekonomin.
Ekonomiska brott finansierar gängen
Något som Amir Rostami och Jerzy Sarnecki ägnat speciell uppmärksamhet är den organiserade ekonomiska brottsligheten. Tillsammans kan de båda forskarna visa hur den ekonomiska brottsligheten går hand i hand med annan organiserad brottslighet och att samarbeten mellan flera kriminella individer blivit allt vanligare.
– Bedrägerier beräknas generera drygt två miljarder kronor i brottsvinster per år, vilket är lika mycket som den totala vinsten från narkotikahandeln i första led, brottsvinster som gängen kan återinvestera i till exempel narkotika.
– Ekonomisk brottslighet som bedrägeribrott, bidragsbrott och dödligt skjutvapenvåld är del av samma ekosystem. Vi menar därför att vi behöver ställa den kriminella ekonomin i brottsbekämpningens centrum genom att kraftigt stärka kontroll- och specialistmyndigheterna på området. Den kriminella ekonomin gör att den organiserade brottsligheten blir ännu mer systemhotande, säger Amir Rostami.
Seminarium: Den kriminella ekonomins samhällspåverkan
Torsdagen den 21 april arrangerade Vetenskapsrådet och Institutet för framtidsstudier ett seminarium om den kriminella ekonomin där forskare och representanter för bland annat Ekobrottsmyndigheten deltog.
Trots att det enligt statistiken registreras fler våldtäkter i Sverige än i andra länder och att antalet våldtäkter ökat kraftigt de senaste 20 åren, visar analyser att Sverige sannolikt har en likartad nivå av våldtäkter som jämförbara länder. Det menar Stina Holmberg, som är docent i kriminologi och forskningsråd vid Brottsförebyggande rådet (Brå), och en av författarna i antologin.
Skillnaden mot andra länder beror på att vi både definierar och räknar dessa brott annorlunda. Omfattningen av grova sexuella brott med inslag av hot eller våld har inte ökat i Sverige i någon större utsträckning.
Hur ska man bryta rekryteringen till gängen?
– Rättsväsendets insatser kommer inte att få full effekt om de inte sker parallellt med tidiga och långsiktiga sociala interventioner. I synnerhet riktade mot riskfamiljer och med en bred utbyggnad av barn- och ungdomspsykiatrin.
– För att vända detta och bryta rekryteringen till gängen måste beslutsfattarna utgå från det mest grundläggande, att utbildning och arbete är de viktigaste inträdesbiljetterna till det demokratiska, svenska samhället, säger Amir Rostami.
I boken ”Det svenska tillståndet”, undersöker 20 forskare våldsutvecklingen i Sverige. Här är några av forskarnas slutsatser:
Totalt har våldet i det svenska samhället inte ökat under de senaste decennierna
Även om våldet inte ökat generellt, är skadorna det orsakar mycket allvarliga och medför stort lidande för offren och stora kostnader för samhället
Dödligt våld inom nära relationer har minskat något under de senaste decennierna
Utvecklingen i Sverige följer i stort utvecklingen i jämförbara länder
Undantaget är det senaste decenniets kraftiga ökning av skjutvapenvåld i kriminella kretsar
Trots sin begränsning till i stort sett vissa speciella miljöer, påverkar skjutvapenvåldet samhället genom att skapa otrygghet och minskad tillit
Den organiserade brottsligheten har ökat de senaste decennierna för både våldsbrott och ekonomisk brottlighet
Trots att statistiken visar att det registreras fler våldtäkter i Sverige än i andra länder och att dessa kraftigt har ökat, visar närmare analyser att Sverige sannolikt har en likartad nivå av våldtäkter som jämförbara länder
Kontakt:
Amir Rostami, docent i kriminologi vid Högskolan i Gävle, amir.rostami@hig.se, Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Högskolan i Gävle, jerzy.sarnecki@hig.se
Rysslands version av kriget i Ukraina har hittills avfärdats av väst. Men i en intervju om den ryska propagandan säger James Pamment, docent i strategisk kommunikation och expert på desinformation och propaganda, att Rysslands bild ändå riskerar att få fäste hos vissa grupper.
Vad tycker du som kommunikationsexpert om hur Ryssland informerar om kriget i Ukraina?
– Den är väldigt desperat med absurda konspirationsteorier, det är en svaghetens propaganda. Det är inte lika starkt som man hade förväntat sig. Den får klart underkänt.
Ryssland har alltså lyckats bättre tidigare?
– Ja, tidigare har de lyckats utnyttja sprickor som finns i västländer för att till exempel skapa misstroende hos grupper som är mot makten. Den här gången blev det snabbt en stark konsensus i väst och därför svårare att använda den strategin i början av kriget.
– Men den enigheten som fanns i början av kriget kommer troligtvis inte hålla för alla i Europa.
Hur då, menar du?
– Det finns risk för att den ryska propagandan får fäste hos de grupper som är emot etablissemanget, emot invandring, anti-vaccinare, klimatförnekare eller som saknar förtroende för Nato.
– Vi ser tecken på att dessa blir målgrupperna som Ryssland försöker utnyttja. Även om den ryska propagandamaskinen kom igång väldigt sakta i början är den nu i full fart igen.
Statliga ryska medier är ju portade i väst, hur når Ryssland ut?
– Efter att de ryska statliga nyhetskanalerna, RT och Sputnik, förbjöds i väst tog de ryska ambassaderna över informationsförmedlingen. På ambassadernas officiella konton publiceras konspirationsnarrativ som sedan sprids vidare. Till exempel har påståenden om russofobi och att Ukraina utvecklar smittsamma virussjukdomar på biolabs publicerats på ambassadernas konton. Väldigt mycket propaganda har sitt ursprung på den ryska social medier-plattformen Telegram innan den kommer till Facebook, Twitter och YouTube.
Den amerikanska underrättelsetjänsten sägs ha ändrat informationsstrategi under det här kriget. Nu går man ut med information om Rysslands kommande planer, som man snappat upp, men som tidigare hölls hemliga. Är det en framgångsrik strategi?
– Denna strategi, som kallas ”prebunkning” i motsats till ”debunkning”, har testats inom forskningen i några år. Exempelvis genom att på förhand gå ut och förklara felaktiga påståenden som börjat få fäste hos klimatförnekare eller vaccinmotståndare, men innan argumenten börjat spridas av grupperna själva. På så sätt skapas en medvetenhet hos potentiella mottagare som därmed blir mindre mottagliga för felaktiga argument.
Debunkning
Ordet kommer från engelskans debunk som betyder ungefär ”att exponera bedrägliga eller falska påståenden”. Att ”debunka något” innebär att avslöja påståenden som anses vara falska eller överdrivna.
– Det här kriget är första gången som strategin testas som avskräckningsmetod i större skala, och ja, mycket tyder på att den är framgångsrik. Ett exempel på detta kan vara det faktum att Putin inte vågade inleda kriget med ett påhittat krigsbrott som skulle skyllas på Ukraina, vilket han annars skulle göra.
– Det är spännande att prebunkningen byggs på underrättelsebedömningar snarare än bevisade fakta, det är också innovativt.
Kriget har aktualiserat frågan om censur. Ska Twitter och Facebook gå in och radera falska nyheter eller ej? Vad säger du och vad säger forskningen här?
– Om innehållet är både felaktigt och kan vara skadligt för stora grupper ska tech-plattformarna ta bort innehållet, anser jag. Och den ryska krigspropagandan kan i förlängningen vara skadlig för stora grupper av människor i och med att den ökar risken för lidande och död i Ukraina. Så det är helt rätt att censurera. Sedan är det förstås många svåra nyanser i frågan om censur.
Har du några råd till oss vanliga mediekonsumenter?
– I samband med krigsutbrottet har de flesta stora medier startat liverapportering. Som läsare gäller det att vara medveten om att rapporteringen inte sällan bygger på bara en källa som inte heller kunnat bekräftas. Det nämns i slutet, man kan vara lätt att missa om man inte reflekterat kring detta.
– Jag kan inte se hur medier skulle göra annorlunda, men som läsare är det viktigt att förstå att baksidan av denna snabba och omfångsrika rapportering är att tillförlitligheten är något lägre än vad den brukar vara. Man får helt enkelt vässa sin källkritiska förmåga.
Fiske har tidigare visat sig ha störst påverkan på torskbeståndet, men trots att det riktade fisket har stoppats eller minskats kraftigt i de hav som omger Sverige ses inga tydliga tecken på återhämtning. Samtliga bestånd i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak uppvisar fortsatt dålig status.
En ny kunskapssammanställning från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, visar att en rad miljöfaktorer påverkar utvecklingen för torsken.
– Starkt nedfiskade bestånd kan ibland återhämta sig mycket långsamt trots att fisket har stoppats. Samtidigt kan andra faktorer än torskfiske bromsa eller förhindra återhämtningen, säger forskaren Andreas Bryhn vid SLU.
Flera hot mot torsken
Faktorer som bifångster, övergödning, syrebrist, predatorer ( andra djur som äter torsken) och miljögifter kan också påverka beståndens utveckling. Dessa faktorer blir särskilt viktiga att ta hänsyn till när bestånden är svaga.
Sammanställningen beskriver även möjligheter och begränsningar med åtgärder som skulle kunna hjälpa torsken.
– Att sätta fiskekvoter som följer beståndens status och övriga miljöförhållanden och att minimera bifångster av torsk i fiske efter andra arter ser vi som viktigast, säger Andreas Bryhn.
Skydda livsmiljöer och minska trålning
Övriga åtgärder kan vara att minska påverkan från predatorer som exempelvis säl, skarv och vissa fiskarter och att skydda livsmiljöer där torsken växer upp. Att minska negativ påverkan på havsbotten från trålning, förbättra torskens födotillgång och att sätta ut odlad ungtorsk är andra insatser som kan göras.
– Om torsken ska kunna återhämta sig så räcker det troligtvis inte med de verktyg som idag används inom fiskförvaltningen. Det är dock svårt att förutsäga effekterna för torsken av de åtgärder som vi diskuterar. Därför poängterar vi att om nya åtgärder införs, så bör de läggas upp som forskningsstudier och följas upp noga, säger Andreas Bryhn.
AndreasBryhn, docent vid institutionen för akvatiska resurser, SLU, andreas.bryhn@slu.se,
Mattias Sköld, forskare vid institutionen för akvatiska resurser, SLU, mattias.skold@slu.se
I en studie från Göteborgs universitet har kvinnor mellan 23 och 69 år djupintervjuats. Alla hade upplevt så kallad fontänorgasm, kvinnlig ejakulation, på egen hand eller under sex med män. Några hade även upplevt fenomenet med kvinnliga partners.
Superkraft eller pinsam upplevelse
Men upplevelsen hade gett upphov till vitt skilda känslor.
– Några beskrev det som en superkraft, en förundran och en stolthet över vad deras kroppar kunde, och att fontänorgasmen gav dem en djupare och annorlunda tillfredsställelse än en orgasm utan ejakulation, säger Jessica Påfs, forskare i sexuell hälsa och studiens författare.
En annan grupp kände sig tvärtemot besvärade eller skamsna över att de ”blötte ner sig” under samlag. I många fall var detta kopplat till en ängslan över vad vätskan egentligen var, och om det fanns urin i den. Oro över hur partnern skulle reagera gjorde att de kunde försöka kontrollera eller hindra ejakulationen.
– Däremellan fanns det andra som var mer eller mindre likgiltiga inför fontänorgasmen. Om något var de snarare besvikna över att den inte gav någon känsla av orgasm, säger Jessica Påfs.
Mer kunskap behövs
Här kan den svenska benämningen – fontänorgasm eller sprutorgasm – bli vilseledande menar hon. Föreställningen kring kvinnlig ejakulation skapar en förväntan på en orgasm utöver det vanliga som inte är självklar för alla kvinnor. Det kan också vara så att ejakulationen sker obemärkt eller utan någon förhöjd känsla av njutning.
Att det behövs mer kunskap kring kvinnlig ejakulation är något alla kvinnor i studien vittnar om, menar Jessica Påfs.
– Det handlar lika mycket om att upplysa om vad själva ejakulationen är, varifrån den kommer och vad den innehåller, som att förstå att detta är en naturlig del av kvinnans sexualitet och inte – vilket är en förekommande vanföreställning – något som porrindustrin fabricerat, säger hon.
Sjöfarten står för runt 90 procent av världens transporter och nästan 3 procent av utsläppen av koldioxid. För att minska sjöfartens klimatpåverkan har FN:s internationella sjöfartsorganisation IMO enats om att utsläppen av växthusgaser från den internationella sjöfarten ska minska med 50 procent fram till 2050.
För att nå klimatmålet använder IMO ett regelverk som ska verka för en säkrare och mer energieffektiv sjöfart. En studie visar dock på begränsningar med detta regelverk när kommer till hållbarhet och miljöpåverkan.
− De här begränsningarna bromsar upp klimatarbetet och kan vara en del av förklaringen till varför sjöfartens koldioxidutsläpp fortsätter att öka trots olika åtgärder, säger Hanna Varvne, doktorand i företagsekonomi och en av studiens författare.
Kommersiella intressen prioriteras
Inför en resa fattar sjökaptener och befäl ett antal beslut som påverkar bränsleförbrukningen och därmed fartygets klimatpåverkan. Det handlar om att välja en rutt med gynnsamma väder- och sjöförhållanden, optimera motorer samt att undvika förseningar kring avgång.
Studien visar dock att dessa val ofta påverkas av instruktioner från andra personer, som kommersiella chefer, fartygsoperatörer och ägarna till lasten, som prioriterar ekonomiska faktorer framför fartygets energieffektivitet.
− Det kan handla om att de vill se höga servicehastigheter, tät färjetrafik under lågsäsong eller en längre rutt för att undvika dyra kanalavgifter, något som ökar bränsleförbrukningen, säger Hanna Varvne.
Fartygens fart påverkar utsläppen
I och med att regleringsstrategin inte tar hänsyn till beslutsfattare som prioriterar kommersiella intressen framför energieffektivitet, kan det få en negativ påverkan vad gäller möjligheterna att nå klimatmålet 2050, menar forskarna.
– Ett klassiskt exempel är fartygens fart. Den regleras ofta i antingen kommersiella kontrakt eller i offentliga upphandlingar. Dessa kontrakt tar i begränsad omfattning hänsyn till vilken fart som skulle resultera i minskade utsläpp från fartygen.
Mer fokus på de kommersiella cheferna
För att nå sjöfartens klimatmål rekommenderar därför forskarna att IMO lägger mer fokus på kommersiella chefer, hamnintressenter och andra delar av det nätverk av beslutsfattare som i nuläget prioriterar kommersiella mål framför energieffektivitet.
Hanna Varvne menar även att mer samarbete krävs för att nå klimatmålet:
− Det finns ett flertal nya samarbeten mellan lastägare och rederier som har som mål att skapa mer miljövänliga transportkedjor. Tyvärr finns det också exempel på andra samarbeten eller samverkansprojekt som inte lyckats. Så framtida forskning om framgångsfaktorerna för att samverka för hållbar sjöfart skulle verkligen kunna bidra till utvecklingen av fler framgångsrika projekt som gynnar både företag och miljö.
Om forskningen:
Studien bygger på intervjuer med drygt 100 sjöbefäl och chefer, samt omfattande observationer från fartyg och datainsamling.
Hanna Varvne, doktorand i företagsekonomi på Gothenburg Research Institute, Handelshögskolan, Göteborgs universitet, hanna.varvne@gu.se
I en klinisk studie på Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet har forskare jämfört sövning med gas och narkosmedel som ges intravenöst.
Resultaten visar att patienter som sövs med gas har en betydligt lägre urinproduktion under narkosen.
– Låg urinproduktion är ofta associerat med nedsatt njurfunktion och är även ett av kriterierna för akut njursvikt. Men den här effekten av gas-anestesi kan vara harmlös för relativt friska patienter men skulle kunna vara en signifikant bidragande faktor till njursvikt hos patienter som redan har en högre risk för komplikationer, säger Stephanie Franzén, forskare inom anestesiologi och intensivvård vid Uppsala universitet.
Ökad nivå av hormoner
Enligt Stephanie Franzén verkar den minskade urinproduktionen hänga ihop med en ökad nivå av hormoner i blodet som fungerar som vatten- och saltsparande. Detta fenomen har man inte sett hos patienter som fått narkos intravenöst.
– Vår slutsats är att narkos med gas påverkar njuren på ett sätt som leder till en minskad urinproduktion. Ingen av patienterna i studien fick dock njursvikt vilket tyder på att just gas-anestesi i sig verkar kunna sänka urinproduktionen utan att orsaka en tydlig nedsatt njurfunktion, säger Egidijus Semenas, forskare och överläkare i anestesi- och intensivvård på Akademiska sjukhuset.
Narkos är säkert men komplikationer förekommer
Anestesi, det vill säga narkos eller sövning, är generellt en väldigt säker och etablerad metod. Men trots det drabbas vissa patienter av komplikationer efter operationen, till exempel försämrad njurfunktion.
– Ungefär 6–8 procent av alla som opereras med narkos drabbas av njurkomplikationer efteråt. Bara på Akademiska sövs cirka 29 000 patienter årligen vilket innebär att upp mot 2 300 patienter drabbas av en försämrad njurfunktion varje år, framhåller Stephanie Franzén.
Kända faktorer som påverkar risken att utveckla en njursjukdom efter en operation är exempelvis ålder, fetma, diabetes, hjärtkärlsjukdom och högt blodtryck.
Så gjordes studien
I studien som pågick under perioden september 2017 – januari 2020, har forskarna undersökt hur de två vanligaste narkospreparaten i Sverige påverkar njurarna utifrån de vanliga kriterierna för njursvikt.
Deltagarna var i övrigt friska personer mellan 18 och 65 år som skulle genomgå en planerad enklare ortopedisk ryggoperation, mestadels för diskbråck.
Patienterna delades slumpvis in i två grupper. De fick antingen narkosmedel som gas som andas in eller som vätska intravenöst.
Forskarna hoppas att studien kan bana väg för mer forskning inom anestesi och hur vården kan optimeras för att minimera riskerna för komplikationer.
– Fler sådana här studier behövs i större grupper så man kan förtydliga hur narkospreparaten påverkar njurfunktionen i även mer sjuka patienter, säger Stephanie Franzén.
Egidijus Semenas, överläkare i anestesi och intensivvård på Akademiska sjukhuset och forskare vid Uppsala universitet, semenas.egidijus@akademiska.se
Världshaven är svåra att övervaka på ett effektivt sätt och har länge varit en fristad för så kallat IUU-fiske ( Illegal, unreported and unregulated fishing ).
Varje år fångas miljontals ton fisk illegalt. Fartyg som sysslar med IUU-fiske använder dessutom ofta illegal arbetskraft som tvingas jobba under dåliga arbetsförhållanden.
Teknik kartlägger olagligt fiske
I samarbete med fyra internationella universitet har forskare vid Stockholm Resilience Centre kombinerat satellitdata, maskininlärning och expertenkäter i en ny studie. Syftet var att kartlägga vilka regioner och hamnar som är mest utsatta för olaglig verksamhet.
Av mer än 750 utvärderade hamnar runt om i världen, ansågs nästan hälften vara förknippade med risk för illegalt fiske eller tvångsarbete. Framför allt identifierades två riskfaktorer, nämligen det land som ett fartyg är registrerat i, även känt som dess ”flaggstat”, och vilken typ av fiskeredskap fartyget har ombord.
– Fartyg registrerade i länder som har dålig kontroll av korruption, fartyg som ägs av andra länder än flaggstaten, och fartyg registrerade i Kina uppvisade en högre risk att ägna sig åt olaglig verksamhet. Det gjorde även långrevsfartyg, trålare och båtar som jiggfiskar efter bläckfisk, säger medförfattare Henrik Österblom, forskningschef för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
Risk vid omlastning till havs
Högst risk för olaglig verksamhet identifierades i samband med omlastning, då besättning och fångster byts mellan fartyg, särskilt då detta sker ute till havs.
Kusterna utanför Västafrika, Peru och Azorerna hade enligt studien högst risk för arbetskraftsmissbruk och IUU-fiske.
– Vår förhoppning är att studien ska kunna hjälpa regeringar, biståndsorganisationer, civilsamhälle och företag att kunna göra prioriteringar, som gör att fokus riktas på de områden där problemen är som störst, säger Henrik Österblom.
Studien har gjort med forskare från Stanford University, University of British Columbia, University of Tokyo och James Cook University.
Henrik Österblom, forskningsledare vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet, henrik.osterblom@su.se
Immunterapi används allt mer för att behandla cancer och genetiskt modifierade immunceller som kallas CAR-T-celler fungerar bra för behandling av blodcancer. Tyvärr är de mindre effektiva mot tumörer som uppstår i olika vävnader, så kallade solida tumörer. Det beror på att CAR-T-cellernas effekt hämmas av det lokala immunsystemet i tumören.
Bakterie ger upphov till protein
För att komma runt detta problem har Uppsalaforskare ”beväpnat” CAR-T-celler genom att sätta in en gen från bakterien Helicobacter pylori, som ger upphov till det immunstimulerande proteinet NAP (neutrofilaktiverande protein).
När NAP utsöndras från CAR-T-cellerna bildas en proinflammatorisk miljö som direkt bekämpar den immunhämmande mikromiljön i solida tumörer och stärker CAR-T-cellernas funktion.
Andra immunceller hjälper till
Forskarna tror att den nya tekniken som använts för att förstärka CAR-T-cellerna helt kan förändra möjligheterna att använda CAR-T-celler för cancerbehandling.
– Med hjälp av NAP omvandlas tumörerna från immunologiskt ”kalla” till ”varma”. Dessutom kan NAP rekrytera andra sorters immunceller till tumören och de kan angripa tumörceller som CAR-T-cellerna inte känner igen, säger forskaren Di Yu vid Uppsala universitet.
För att undersöka effekten av de NAP-förstärkta CAR-T-cellerna behandlade forskarna möss med olika sorters solida tumörer och såg att tumörtillväxten minskade.
Stimulerar immunsystemet bättre
Överlevnaden var också bättre jämfört med när CAR-T-celler utan NAP användes. Forskarna studerade också NAP-förstärkta humana CAR-T-celler och fann att de i provrörsförsök var bättre på att stimulera immunsystemet än vanliga CAR-T-celler.
I Uppsala finns en stark tradition med CAR-T-cellbehandling. Redan 2014 behandlades de första patienterna i Europa.
– Två akademiska prövningar, med totalt 39 patienter, har gjorts vid Akademiska sjukhuset. Tack vare de lovande data vi nu fått fram och publicerat i Nature BioMedical Engineering planerar vi för en ny klinisk prövning med de nya beväpnade CAR-T-cellerna. Vi hoppas att vi kan behandla den första patienten i slutet av året, säger forskaren Magnus Essand som också deltagit i studien.
Di Yu, Di Yu, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, di.yu@igp.uu.se
Magnus Essand, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, magnus.essand@igp.uu.se
Nästan 90 procent av alla patienter som får en ledprotes i höft- eller knäled insatt slipper problem efter ingreppet. En del proteser måste dock opereras om.
Oftast beror det på att protesen lossnat, så kallad aseptisk lossning. Enligt Svenska ledprotesregistret behöver ungefär 2 000 patienter om året operera om sin höftprotes. För 400 av dem behövs mer än en operation.
Orsakerna bakom dessa ofta upprepade proteslossningar är delvis oklara och en analys av genetiska riskfaktorer har inte gjorts tidigare.
Genetiska riskfaktorer undersöktes
Forskare bakom en ny studie har nu undersökt om det finns genetiska riskfaktorer som gör att vissa patienter drabbas av ett flertal proteslossningar, medan andra patienters proteser sitter fast i decennier.
Forskarna använde en metod där hundratusentals gener från drygt tusen patienter som opererats med höft- eller knäprotes undersöktes i en helgenomstudie (kartläggning av hela arvsmassan, redaktionens kommentar).
Större risk med blodgrupp B
Forskarna fann ett antal riskgener. Bland dessa finns gener som hänger ihop med AB0-blodgrupperingen. En specifik gen är kopplad till blodgrupp B. När forskarna beräknade implantatöverlevnad över tid relaterat till blodgrupperna fann de att patienter med blodgrupp B löpte större risk för proteslossning.
– Fortsatta studier behövs såklart, men dessa fynd kan hjälpa ortopeder förstå varför vissa patienter drabbas av upprepade proteslossningar, och eventuellt kan det i framtiden bli möjligt att identifiera riskpatienter, säger Anders Brüggemann som är forskare i ortopedi vid Uppsala universitet.
– I det långa loppet skulle det vara möjligt att ge patienterna ett individuellt mått på risken att behöva genomgå omoperationer efter protesinsättning, fortsätter han.
Anders Brüggemann, specialistläkare vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet, anders.bruggemann@surgsci.uu.se
Nils Hailer, professor vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet, nils.hailer@surgsci.uu.se
Att få en inblick i universums tidiga skeenden har hittills varit väldigt svårt. Endast de mest extrema och ljusstarka objekten skiner så starkt på natthimlen att de kan observeras på detta avstånd. Till och med det samlade ljuset från hela galaxer, som består av många miljontals stjärnor, är ofta svåra att urskilja på de här extrema avstånden.
Fenomen förstärker stjärnans ljus
Upptäckten av stjärnan, som fått namnet Earendel, gjordes med hjälp av Hubbleteleskopet i observationer av galaxhopen WHL 0137-08. Stjärnan Earendel kunde observeras då den ligger i ett starkt så kallat gravitationslinsat synfält.
Fenomenet med ett gravitationslinsat synfält uppstår då gravitationen från tunga galaxhopar kan få ljuset från mer avlägsna objekt att böjas av och fokuseras. Det kan liknas vid ett gigantiskt förstoringsglas som sveper över synfältet. Om fokus hamnar precis på rätt plats kan det få ljuset från en enskild stjärna att bli förstärkt. Då kan det bli tillräckligt förstärkt för att bli synlig med, i detta fall, Hubbleteleskopet.
Schematisk bild över gravitationslinsning. Galaxhopen som ligger mellan observatören och den mer avlägsna galaxen agerar som en gravitationslins genom att böja av och fokusera ljuset. Bild: NASA/ESA
Gravitationslinsningens effekter leder bland annat till att det som syns på natthimlen inte ger en helt korrekt bild av de objekt som ljuset kommer ifrån. Gigantiska hopar av galaxer, gas, stjärnor, svarta hål och mörk materia har en extremt stor massa. De påverkar och förvränger ljuset som syns i teleskopen. Galaxer som annars skulle uppfattas som svaga prickar i synfältet, kan istället bli utdragna till ljusstarka och avlånga bågar. I dessa kan mindre strukturer, såsom stjärnor, urskiljas.
Stjärnan exploderade i en supernova
Genom att ha studerat ljuset från den gravitationslinsade galaxen WHL 0137-zD har nu forskargruppen lyckats urskilja stjärnan Earendel, som förstärkts med en faktor på flera tusen.
– Detta är en väldigt ovanlig händelse som ger oss en unik möjlighet att i större detalj kunna studera en stjärna från universums urtid, säger Anton Vikaeus, doktorand vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.
När vi studerar universum ser vi oftast bara stillbilder av de objekt som en gång sände ut ljuset. Stjärnan Earendel, vars ljus nu färdats 12.9 miljarder år genom universum, levde bara några miljoner år innan den sedan exploderade i en kraftfull supernova. Resterna från stjärnan utgör nu delar av andra stjärnor som bildades i ett senare skede. Mycket troligt är också att de centrala delarna av stjärnan kollapsade vid explosionen för att bilda ett svart hål som existerar än idag.
En ny studie vid Göteborgs universitet öppnar för den första behandlingen med läkemedel mot sömnapné, det vill säga andningsuppehåll under sömnen.
Den behandling som testats är ett läkemedel som hämmar enzymet karbanhydras, vars funktion är att hålla jämvikt mellan kolsyra och koldioxid i kroppen.
Det finns redan flera så kallade karbanhydras-hämmare på marknaden. De är godkända som behandling vid bland annat grön starr och epilepsi. Tidigare forskning har dock inte kunnat avgöra om dessa läkemedel även kan fungera som behandling för obstruktiv sömnapné.
Det här innebär sömnapné
Den som har obstruktiv sömnapné får korta, upprepade andningsuppehåll under sömnen.
Förutom att sömnen försämras är sömnapné också en riskfaktor för både högt blodtryck och stroke, och har dessutom kopplats till ökad risk för cancer.
Sömnapné är mycket vanligt – omkring 425 miljoner människor världen över beräknas ha medelsvår eller svår sömnapné. I Sverige har cirka 600 000 vuxna obstruktiv sömnapné.
Färre andningsuppehåll
Resultaten från den aktuella studien, där patienter med sömnnapné har deltagit, visar att behandlingen överlag minskade antalet andningsuppehåll. Den hade även en positiv effekt på syresättningen under natten.
– För de patienter som fick läkemedlet i den högsta dosen minskade antalet andningsuppehåll med i genomsnitt 20 per timma. Drygt en tredjedel av patienter i studien hade endast hälften av sina andningsuppehåll kvar, och hos var femte minskade antalet med minst 60 procent, säger Jan Hedner, professor i lungmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
När studiens resultat vägs samman med kända data om läkemedlet finns stöd för fortsatt forskning om karbanhydras-hämmare som en ny behandling mot obstruktiv sömnapné. Eftersom flera godkända läkemedel redan finns på marknaden kan arbetet med att utveckla ett godkänt läkemedel för sömnapné gå snabbare.
Behandlingsalternativ behövs
Idag behandlas patienter med sömnapné med antingen apnéskena eller CPAP-mask ( Continuous Positive Airway Pressure ). Båda hjälper till att hålla andningsvägarna öppna under sömnen.
– Dessa behandlingsalternativ kräver tillvänjning och eftersom de ofta upplevs som besvärliga är det vanligt att man inte använder sin mask eller skena. Om vi får fram ett effektivt läkemedel skulle det därför underlätta livet för många patienter och i förlängningen också rädda fler liv, säger Ludger Grote, universitetslektor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Så gick studien till
Studien var en randomiserad dubbelblind klinisk prövning.
59 patienter med medelsvår eller svår sömnapné fullföljde studien. De lottades till att få antingen 400 eller 200 milligram karbanhydras-hämmare. Dessutom fick en grupp placebo.
Studien pågick under fyra veckor. Ett fåtal patienter fick biverkningar som huvudvärk och andfåddhet. Detta var vanligare hos dem som fick den högre dosen.
Det läkemedel som användes i prövningen var sulthiame, ett läkemedel som ibland används för behandling av epilepsi hos barn.
Jan Hedner, professor på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, jan.hedner@lungall.gu.se
Ludger Grote, universitetslektor på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, ludger.grote@lungall.gu.se
I början av pandemin visade aerosolforskare i Lund att sång – särskilt högljudd och konsonantrik – sprider många aerosolpartiklar och stora droppar till den omgivande luften. Detta indikerade att sång skulle kunna öka risken för smittspridning av exempelvis covid-19.
I den studien letade forskarna inte specifikt efter coronavirus, även om några enstaka prover togs på insjuknade personer.
Sjuka fick prata och sjunga
Forskningen har nu följts upp med en ny studie där forskarna har besökt covidsmittade med ett portabelt labb monterat i en lastbil. Där har de insjuknade fått andas, prata och sjunga i en slags tratt kopplad till mätutrustning, där mängden virus i utandningsluften kunde analyseras.
– 19 av de 38 personer som vi undersökte – alltså 50 procent – hade covid-positiva utandningsprover, och andelen var högst kring symptomstart. För de som haft symptom i fem-sex dagar kunde vi inte hitta några viruspartiklar i utandningsluften, säger Malin Alsved, forskare i aerosolteknologi vid Lunds tekniska universitet.
Dubbelt så många smittade
Personerna som undersöktes fick först andas i tratten under tio minuter, därefter prata fritt lika länge och sedan avsluta med tio minuter sång. Resultaten visar att fler personer spred virus i utandningsluften när de pratade och sjöng jämfört med när de bara andades.
Studien följde också upp hur smittan spreds i hushållen hos de medverkande personerna. Genom detta har man för första gången kunnat visa på ett direkt samband mellan virus i luftburna partiklar (aerosoler) och överföring av smitta.
– Det var dubbelt så många som smittades i hushåll där den först insjuknade personen hade mätbara virusmängder i utandningsluften, jämfört med i de hushåll där den först insjuknade personen, trots bekräftad Covid-19, inte andades ut mätbara virusmängder i luften, berättar Malin Alsved.
Sprider olika mycket virus
Det verkar som om olika personer sprider olika mycket smitta via luften, vilket antyder att olika människor smittar olika mycket. Oddsen att hitta virus i aerosolprover var störst vid symptomdebut och minskade för varje dag som gick
– De som spred mest hade över 100 gånger mer covidvirus i utandade aerosolpartiklar än de som hade minst, säger Malin Alsved.
Även om hälften av patienterna hade virus-positiva utandningsprover är det inte säkert att alla prover har smittsamt virus. Men eftersom de flesta hade insjuknat nyligen, och att ett positivt luftprov också innebar ökad risk för hushållskontakter att smittas, talar det för att dessa personer faktiskt kan smitta via luftburna virus.
Försök att infektera celler
Just nu pågår försök för att se om man kan infektera celler i laboratorium med virus från dessa luftprover, för att visa att de innehåller levande smittsamt virus. Resultaten är ännu inte klara.
– Med den här forskningen hoppas vi kunna kvantifiera hur smittsam en covidsjuk person kan vara, berättar Malin Alsved.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
