Streptococcus agalactiae, även kallade grupp B-streptokocker (GBS), är en typ av Gram-positiva bakterier som kan orsaka allvarlig sjukdom, framför allt blodförgiftning, hos nyfödda, gravida och särskilt känsliga vuxna. Upp till 35% av befolkningen bär på dem utan att visa symtom. Hos vissa grupp B-streptokocker, serotyp III, har ett rörligt genetiskt element, GBSi1, identifierats som en möjlig markör för att identifiera de mer sjukdomsframkallande bakterietyperna.

Avhandlingen redovisar försök att med molekylärbiologiska metoder bestämma släktskap mellan bakterier som isolerats från patienter med blodförgiftning, personer med ytliga infektioner och friska bärare av bakterien. Syftet är att undersöka om de bakterier som har högre sjukdomsframkallande förmåga kan identifieras med molekylärbiologiska typningsmetoder. Med s.k. sekvenstypning analyseras totalt 314 aggressiva och icke-aggressiva isolat av S. agalactiae som samlats i norra och västra Sverige under perioden 1988-2004. I detta arbete beskrivs fem genetiska huvudtyper, kloner. Alla kan orsaka blodförgiftning, men deras sjukdomsframkallande förmåga varierade avsevärt. En typ, CC17, hade tydliga kopplingar till sjukdom hos nyfödda medan en annan, CC19, var lika vanlig vid sjukdom hos vuxna som hos spädbarn. Resultat från dessa studier kan ge bättre kunskap för att identifiera de kloner av GBS som har högre sjukdomsframkallande förmåga.

Shi-Lu Luan är doktorand vid avdelningen för biomedicinsk laboratorievetenskap, tel. 090-785 22 30, epost: shilu.luan@climi.umu.se

Avhandlingen läggs fram fredagen den 20 oktober vid Inst. för klinisk mikrobiologi, klinisk bakteriologi, och har titeln Molecular Epidemiology of Streptococcus agalactiae: Mobile Elements as Genetic Markers.
Disputaitonen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är dr Barbara Spellerberg, University of Ulm, Tyskland.

Alzheimers sjukdom är ett tillstånd som allvarligt drabbar tänkande, inlärning och minne. De mediciner som idag används kan minska symtomen men påverkar inte den underliggande sjukdomsprocessen. Flera epidemiologiska studier har visat att regelbundet intag av fet fisk som innehåller mycket omega-3 fettsyror kan skydda mot insjuknande i Alzheimers sjukdom. Den svenska forskargruppen har därför frågat sig om omega-3 tillskott kan påverka sjukdomsförloppet.

Forskargruppen vid Karolinska Institutet och Uppsala Universitet har jämfört effekten av ett supplement innehållande två omega-3 fettsyror med placebo hos 204 patienter med Alzheimers sjukdom, av vilka 174 fullföljde hela studien. Under sex månader tog 89 patienter 1,7 gram dokosahexaensyra (DHA) och 0,6 gram eikosapentaensyra (EPA), medan 85 patienter fick placebo. Därefter fick båda grupperna omega-3 fettsyror i ytterligare sex månader.

Efter sex månader hade båda grupperna försämrats lika mycket i sin kognitiva funktion. I gruppen av 32 patienter med den mildaste formen av Alzheimers sjukdom var försämringen mindre uttalad hos dem som fick supplement jämfört med dem som fick placebo. I placebogruppen bromsades försämringen när de fick öppen omega-3 behandling under studiens andra 6-månadersperiod.

Mekanismerna bakom en eventuell effekt av omega-3 fettsyror vid tidig Alzheimers sjukdom är oklara. Anti-inflammatoriska effekter är en del av fiskoljans profil och kan vara en bidragande orsak till en möjlig positiv effekt vid tidig Alzheimers sjukdom. När sjukdomen är kliniskt tydlig är sannolikt den neuropatologiska processen för långt framskriden för att kunna påverkas av anti-inflammatorisk behandling.

Författarna betonar att dessa fynd inte kan tas till intäkt för generella behandlingsrekommendationer av tidig Alzheimers sjukdom med kosttillskott av DHA-rika fiskoljepreparat. Studier med större grupper av individer med mild kognitiv nedsättning, tidig Alzheimers sjukdom och personer med förhöjd risk för Alzheimers sjukdom behövs för att ytterligare undersöka möjligheten om omega-3 fettsyror kan fördröja insjuknande i sjukdomen.

Publikation: “Omega-3 fatty acid treatment of 174 patients with mild to moderate Alzheimer’s disease (OmegAD): a randomized double-blind trial”, Yvonne Freund Levi, Maria Eriksdotter-Jönhagen, Tommy Cederholm, Hans Basun, Gerd Faxén Irving, Anita Garlind, Inger Vedin, Bengt Vessby, Lars-Olof Wahlund, Jan Palmblad, Archives of Neurology, oktober 2006, 2006;63:1402-1408.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Professor Tommy Cederholm, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap/Klinisk nutrition och metabolism, Uppsala Universitet.
Tfn: 070-2733192
E-post: Tommy.Cederholm@pubcare.uu.se,

Professor Lars-Olof Wahlund, Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle/Geriatrik, Karolinska Institutet
Tfn: 070-7892045
E-post: Lars-Olof.Wahlund@ki.se,

Doktorand Yvonne Freumd-Levi, Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle/Geriatrik, Karolinska Institutet
Tfn: 073-6841130
E-post: Yvonne.Freund-Levi@ki.se,

Pressekreterare:
Katarina Sternudd, Karolinska Institutet
Tfn: 08-524 828 95 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Att förstå dödlighetsmönster är grundläggande för att kunna agera för folkhälsan och för att utveckla evidensbaserad metodik. Den här typen av information är dock inte omedelbart tillgänglig i Vietnam. Dödlighetsstatistik och uppgifter om dödsorsaker hämtas enbart från sjukvårdsenheter medan de flesta dödsfall inträffar i hemmen utan att professionell vårdpersonal är närvarande. Data från vården är därför inte representativa för samhället i stort. I avhandlingen studeras fördelningen av dödligheten och dess samband med socioekonomiska förhållanden på den vietnamesiska landsbygden.

Studien genomfördes inom ett pågående folkhälsoövervakningsprojekt i Bavidistriktet, som ligger i Hatayprovinsen i norra delen av landet. Här används en teknik med s.k. verbal obduktion (eng. ”verbal autopsy”, VA; ett slags strukturerad intervju) för att identifiera dödsorsaker i en befolkning på ca 250 000 personer under femårsperioden 1999 t.o.m. 2003. Totalt noterades 1 240 dödsfall under perioden och bland dem kunde verbal obduktion genomföras för 1 220 fall. Resultaten visar att VA är en rättvisande och användbar metod för att att fastställda dödsorsaker när mer specifika data saknas. Dödlighetsmönstret avspeglade det typiska för s.k. transitionella länder, dvs. under övergång till ett mer i-landsliknande samhälle. Det betyder att hjärt-kärlsjukdomar var dominerande dödsorsak med 28,9% följt av tumörer, infektions- och parasitsjukdomar samt yttre orsaker, t.ex. olycksfall. När det gäller förtida dödsfall beräknas en förlust på 85 levnadsår per 1 000 individer för män och 55 per 1 000 för kvinnor – huvudsakligen pga. hjärt-kärlsjukdomar, tumörer, olyckshändelser samt händelser vid eller i nära anslutning till födseln. I allmänhet noterade män högre dödlighetstal än kvinnor. Den allmänt viktigaste faktorn för överlevnad var utbildning medan hög ekonomisk status verkade gynna män mer än kvinnor.

Avhandlingen är ett första försök att ta fram information om dödsfallsmönster i ett vietnamesiskt samhälle genom att under lång tid följa utvecklingen i en befolkningsgrupp. Det övergripande syftet är att förbättra det nuvarande systemet för att samla in dödsfallsdata och därmed ge säkrare grund för folkhälsoplaneringen och dess prioriteringar.

Dao Lan Huong är läkare och Master of Public Health, verksam vid Hälsoministeriet i Hanoi samt doktorand vid enheten för epidemiologi och folkhälsovetenskap. Han är engelskspråkig och kan nås på tel. 090-785 1219, mobil 076-274 3153, epost huongminhvn@yahoo.com

Avhandlingen läggs fram torsdag 19 oktober vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och har titeln Mortality in Transitional Vietnam.
Disputation äger rum kl. 13.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är prof. Hans Rosling, IHCAR, Karolinska Institutet.

Biologiska rör transporterar syre, näringsämnen och nedbrytningsprodukter i organ som lungor och njurar. Om rören blir oregelbundna försämras flödet och organen kan inte fungera som de ska.
– Våra studier visar på ett helt nytt biologiskt koncept som styr expansionen av biologiska rör under embryots utveckling. Om vi vet mer om hur rören bildas kan vi bättre förstå varför rören ibland blir ojämna, säger biologen Anna Tonning.

Bananflugan har ett enkelt andningssystem som består av ett nätverk av rör som förser hela kroppen med syre. Anna Tonning och hennes kollegor har lyckats identifiera en gen som är avgörande för utvecklingen av bananflugans luftrör. Genen kodar för ett protein som gör att celler inuti flugans luftrör producerar långa kedjor av sockermolekylen chitin när röret utvecklas.
– Cellerna fyller röret med långa fibrer av sockerarten chitin medan röret byggs ut. Det verkar som att denna fyllnad fungerar som en mall för rörets storlek och form, säger Anna Tonning.

Studierna har visat att fibrerna i röret försvinner när röret är moget och redo för att transportera syre. Hos genförändrade bananflugor som inte skapade sockerfibrerna inne i sina luftrör blev rören ojämna med förträngningar och utvidgningar.
– Motsvarigheten till chitin hos människor kallas hyaluronan, men vi har ännu inte bevisat att celler hos människor bildar fyllning i rören på samma sätt som hos bananflugan, säger Anna Tonning.

Tidigare studier på ryggradsdjur har antytt att de också har en temporär fyllning när de biologiska rören utvecklas.
– Det är egentligen häpnadsväckande hur ett befruktat ägg kan utvecklas till en hel individ. Jag tycker att det är spännande att upptäcka basala mekanismer som styr embryoutvecklingen, säger Anna Tonning.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för biomedicin, avdelningen för medicinsk och klinisk genetik
Avhandlingens titel: Genetic and molecular regulation of epithelial tube morphogenesis

Avhandlingen försvaras fredagen den 13 oktober, klockan 09.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Anna Tonning, biolog, telefon: 031-773 37 07, 073-944 32 85, e-post: anna.tonning@medkem.gu.se

Handledare:
Medicine doktor Anne Uv, telefon: 031- 773 37 06, e-post: anne.uv@medkem.gu.se

– Jag var beredd på att bilden inte skulle vara helt ljus. Men jag hade inte väntat mig att delaktigheten skulle vara fullt så dålig! säger Ann-Christin Janlöv. Hon har intervjuat både äldre, anhöriga och biståndsbedömare från ett par olika kommuner.
Vare sig de äldre eller deras närstående förstod vad som gäller för en biståndsbedömning, visade det sig. Och eftersom kunskap är en förutsättning för att kunna vara delaktig, så minskade därmed deras möjligheter att påverka bedömningen. Biståndsbedömarna var dessutom inte särskilt intresserade av att låta de äldre, och ännu mindre deras anhöriga, vara med och påverka.
– De närstående uteslöts nästan helt och hållet. Ändå spelar de ju en väldigt viktig roll, och omställningen till att behöva ta hand om en åldrad familjemedlem kan vara nästan lika svår för dem som för den gamla själv, menar Ann-Christin Janlöv.
Hon tror att biståndsbedömarnas ofta avståndstagande attityd är ett självförsvar. När de vet att de inte kan ge all den hjälp som behövs så tar de sin tillflykt till de kommunala riktlinjerna, distanserar sig och upplever de anhöriga som besvärliga.
Faktum är dock att de kommunala riktlinjerna borde ha en helhetssyn på behov och användas betydligt mer flexibelt än idag.
– Socialtjänstlagen säger att var och en ska ha rätt till individuell bedömning av sina behov. När bedömningarna görs enligt snäva mallar uppsatta av kommunpolitikerna är det faktiskt mot lagen! hävdar Ann-Christin Janlöv.
Hon skulle också vilja att biståndsbedömarna uppmuntrades att se mötet med de gamla och deras anhöriga som lika viktigt som själva beslutshanteringen.
– Det kan ju handla om så enkla saker som att lyssna och acceptera i stället för att gå i försvarsställning. Somliga biståndsbedömare lyckades med det, och då kunde de äldre och deras anhöriga känna sig hjälpta även om inte alla deras behov blev tillgodosedda, säger Ann-Christin Janlöv.

Ann-Christin Janlöv är psykiatrisköterska och barnmorska i botten, och träffas på 046-2221838 eller 0733-125397, Ann-Christin.Janlov@med.lu.se. Avhandlingen las fram den 11.10. En sammanfattning finns på http://theses.lub.lu.se/postgrad.

Utbildningen kommer därmed att ha en delvis ny inriktning jämfört med andra psykologprogram. En stor del av undervisningen kommer att ges av kliniskt verksamma lärare och forskare och alla praktikplatser kommer att finnas inom hälso- och sjukvården. Redan idag finns ett nära samarbete med Stockholms läns landsting då många lärare och forskare samtidigt arbetar kliniskt och landstinget är en av landets största arbetsplatser för psykologer.

– Den psykologiska vetenskapen har utvecklats i rask takt, speciellt i gränsområdet till biologi och medicin. Nya forskningsrön om hjärnan har revolutionerat psykologin och skapat nya förutsättningar för att kunna förstå oss själva. Det kommer det nya psykologprogrammet att ta fasta på, säger professor Arne Öhman, initiativtagare till utbildningen.

KI är landets största centrum för forskning och utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet. Den nya utbildningen kompletterar det rika utbudet av övriga vårdutbildningar vid KI och möjligheterna till tvärvetenskapliga kontakter under studietiden är mycket goda.

Arbetsmarknaden ser ljus ut för de psykologer som väljer en framtid inom hälso- och sjukvårdssektorn, enligt Högskoleverket och Statistiska centralbyrån, som gjort prognoser fram till år 2020. Studenter med psykologexamen från KI kommer att vara synnerligen väl rustade för att möta den framtida arbetsmarknadens behov.

Mer detaljerad information till blivande studenter kommer att presenteras våren 2007.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta (gäller enbart journalister):

Professor Arne Öhman
Institutionen för klinisk neurovetenskap
Tel: 08-5248 2456
E-post: arne.ohman@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

Ett noggrant utrednings- behandlings- och rehabiliteringsprogram för äldre med höftfraktur gav färre komplikationer, som nya fall och fallskador. Vårdtiderna blev dessutom kortare i jä mförelse med traditionell vård, visar Michael Stenvalls studie. De drabbade återfick även sin förmåga att klara sina vardagsaktiviteter, som personlig vård och gång, i större utsträckning både på kort och på lång sikt.

Detta är viktiga aspekter för de drabbade såväl som för samhället, med chans till minskade sjukvårdskostnader. Andelen äldre i befolkningen blir allt större. Med stigande ålder ökar risken för fallolyckor och att drabbas av frakturer. Detta kommer att leda till en allt större belastning på vård och omsorg i framtiden. Fall med efterföljande höftfraktur är ett stort problem, årligen drabbas närmare 19 000 personer i Sverige. En stor del av dessa återfår aldrig sina tidigare funktioner, som att klara sin personliga vård och att kunna gå självständigt. Många tvingas även byta boende efter en genomgången höftfrakturoperation. Avhandlingen visar också att i Umeå kommun har var fjärde av de allra äldsta haft en höftfraktur, vilket lett till stora förändringar av deras boendesituation och gångförmåga.

I en studie bland 199 äldre med höftfraktur utvärderades ett interventionsprogram avseende nya fall och fallrelaterade skador under sjukhusvistelsen, samt kort- och långsiktiga effekter avseende boendesituation, aktiviteter i det dagliga livet och gångförmåga. Deltagarna lottades till en geriatrisk avdelning (intervention = 102 stycken) eller till traditionell vård (kontroll = 97 stycken). Tolv deltagare i interventionsgruppen föll totalt 18 gånger jämfört med 26 deltagare som föll totalt 60 gånger i kontrollgruppen. Bland deltagare med en demenssjukdom var effekterna störst. Inga nya frakturer uppstod i interventionsgruppen medan fyra nya fallrelaterade frakturer uppstod i kontrollgruppen. Trots en kortare vårdtid hade fler personer i interventionsgruppen återfått förmågan att klara sina vardagsaktiviteter självständigt 4 respektive 12 månader efter operation. De hade dessutom i större utsträckning återfått sin förmåga att kunna gå inomhus utan gånghjälpmedel. I kontrollgruppen kunde man se att vart tredje fall resulterade i en skada samt att fallen kunde sammankopplas med förvirring och sömnbesvär under vårdtiden och att det var vanligare att männen föll.

Interventionsprogrammet innehöll personalutbildning, individuell vård och rehabilitering, systematisk bedömning och behandling av fallriskfaktorer samt aktiva åtgärder för att förebygga, upptäcka och behandla komplikationer efter operationen. Personalen arbetade i vårdlag och använde ett noggrant geriatriskt utrednings-, behandlings- och rehabiliteringsprogram.

Lördagen den 14 oktober försvaras avhandlingen vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, enheterna för geriatrik och sjukgymnastik, och har titeln Hip fractures among old people. Their prevalence, consequences and complications, and the evaluation of a multi-factorial intervention program designed to prevent falls and injuries and enhance performance of activities of daily living.
Svensk titel: Höftfrakturer bland äldre. Dess förekomst, konsekvenser, komplikationer samt utvärdering av ett multifaktoriellt vårdprogram utformat för att reducera fall och skador samt förbättra förmågan att utföra vardagliga aktiviteter.
Disputationen äger rum kl 10.00 i aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Olav Sletvold, Institutionen för neurovetenskap, medicinska fakulteten, Norges tekniska och naturvetenskapliga universitet, NTNU, Trondheim, Norge.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Michael Stenvall, sjukgymnast och doktorand vid enheten för geriatrik, på tel. 090-785 87 55, eller på e-post michael.stenvall@germed.umu.se.

Det är Martina Holst vid Institutionen för cell- och organismbiologi som om några dagar disputerar på en doktorsavhandling om hur man reglerar cellernas nivåer av polyaminer. För att kroppen ska vara i jämvikt krävs en balans mellan cellernas tillväxt, utveckling och celldöd. Utan mekanismer som styr detta kan allt sluta i kaos – som t ex vid den okontrollerade tillväxten av en cancertumör. Cellens halt av polyaniner spelar en viktig roll i cellregleringen. Polyaminer är kolväteföreningar. De finns i alla levande celler från växter till människor.

Celler kan dö på två sätt. De kan dö på grund av akut skada som leder till inflammation. Då släpps ofta ämnen som kan vara skadliga för den omgivande vävnaden ut ur dem. Men om cellens normala polyaminmängd rubbas utlöses en oåterkallelig process som kallas apoptos eller programmerad celldöd. Cellen monterar ner sig själv samtidigt som den förpackas på ett sådant sätt att för kroppen skadliga ämnen inte läcker ut.

– Vare sig man sätter in kirurgi, strålning eller cellgiftsbehandling mot en cancersjukdom medför behandlingen allvarliga biverkningar. Genom att utlösa programmerad celldöd i tumörceller kan man få en kompletterande metod som är effektiv och samtidigt skonsammare än dagens behandlingsmetoder, resonerar Martina Holst.

Läkemedel som reglerar polyaminerna är redan på väg. I USA befinner sig den kliniska prövningen av ett sådant läkemedel mot prostatacancer i slutfasen, och i Ryssland pågår kliniska prövningar av en behandling som stimulerar nybildning av celler i näthinnans gula fläck. I det ena fallet handlar alltså om att öka polyaminhalten, i det andra fallet att sänka den.

En av polyaminerna heter spermin. Martina Holst har utsatt bröstcancerceller för en sperminanalog, d v s ett syntetiskt framställt ämne som är mycket likt spermin. Hon har studerat hur vissa protein som hittas i mitokondrierna – cellernas egna energifabriker – påverkar nedbrytningen av polyaminerna. När cellerna översvämmas av det sperminliknande ämnet kan detta antingen utlösa programmerad celldöd eller att cellen börjar reducera eller öka polyaminerna till för cellen normala nivåer och därmed överleva.

– Det finns i dag laborativa studier som visar att tumörcellerna hos vissa bröstcancerpatienter skulle drabbas av programmerad celldöd om polyaminhalten avviker för mycket från den normala nivån. Men hur avgör man vem som reagerar på det sättet? Det behövs en markör som ger oss en fingervisning om det. Jag har funnit att balansen mellan två proteiner i mitokondrien – cytokrom c och Bcl-2 – skulle kunna fungera som en sådan markör, slutar Martina Holst.

Kontaktinformation
För ytterligare information nås Martina Holst på tel 040 40 13 43, 046 222 93 54 eller på mobil 070 633 13 43. Martina Holst disputerar fredagen den 13 oktober. Hennes doktorsavhandling heter Regulation of Polyamine Analogue-Induced Apoptosis in Human Breast Cancer Cells.

Helena Laurell har gjort en klinisk studie gjord vid Mora lasarett omfattande 3073 patienter som sökt vårdcentral eller akutmottagningen vid Mora lasarett på grund av akut buksmärta under åren 1997-2000. En pilotstudie med 790 patienter ingår också i materialet. Akut buksmärta är en av de vanligaste orsakerna till att patienter uppsöker kirurgisk akutmottagning. Den första bedömningen på akutmottagningen är viktig, inte minst för patientsäkerheten. Studien visar att organisationen med handledning under AT-tjänstgöring kombinerat med bakjour (möjlighet att konsultera en överläkare) gör att AT-läkare presterar lika bra som läkare med mer klinisk erfarenhet.

– Det är ett glädjande resultat att en sådan organisation leder till att AT-läkare gör lika säkra bedömningar som legitimerade läkare, menar Helena Laurell.

I vissa fall krävs omedelbara åtgärder och i den aktuella studien blev 17 procent av patienterna opererade under vårdtiden. De patienter som initialt fick en diagnos som inte stämde med slutdiagnosen opererades efter nästan tre gånger så lång tid, jämfört med dem som fick rätt diagnos direkt (22 timmar jämfört med 8 timmar).

Äldre patienter med akut buksmärta var svårare att bedöma och deras diagnoser ändrades oftare jämfört med patienter under 65 år. Däremot var det vanligare att orsaken till smärtan hittades hos äldre patienterna. Studien visar också att det är svårare att ställa diagnos på kvinnor med akut buksmärta än på män.

De vanligaste diagnoserna var ospecifik buksmärta, dvs smärta som släpper spontant och där man ej funnit någon diagnos (37%), gallbesvär (10,5%), blindtarmsinflammation (9,8%), inflammation av tjocktarmsfickor (4,7%), förstoppning (4,6%), njurstenssmärta (4%), gynekologiska besvär (3,5%), akut bukspottkörtelinflammation (3,2%), tarmvred (3,2%) och urinvägsinfektion (2,6%). Av de 432 patienter som hade misstänkt blindtarmsinflammation, var det 26 procent som aldrig opererades eftersom smärtan försvann spontant och 11 procent för att en annan orsak till smärta upptäcktes. Bland patienter som fått preliminärdiagnos förstoppning visade sig åtta procent ha en tumör.

– Äldre patienter som fått diagnosen förstoppning bör genomgå utredning av tjocktarmen, säger Helena Laurell.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Helena Laurell, mobil: 073-656 73 90 eller via e-post: Helena.Laurell@kirurgi.uu.se