Vid cancerbehandling med cytostatika är det vanligt med svåra biverkningar. Läkemedlet ges i höga koncentrationer eftersom man vill vara säker på att de når cancercellerna i hög koncentration.
– En stor utmaning är att det bara är mellan 5 och 10 procent av all cytostatika som når fram till själva tumörvävnaden när man ger läkemedlet på traditionellt sätt via blodbanan, förklarar Deepak Raina, en av forskarna bakom två nya studier.
Tillsammans med de andra forskarna har han studerat benbrott och osteoporos, och hur biomaterial kan användas för att leverera proteiner och läkemedel till kroppens celler. Då handlade det om att bygga ben på ett kontrollerat sätt.
– Vi insåg att tillvägagångssättet skulle kunna användas även när det gäller cytostatika, säger Deepak Raina.
Cytostatikan frisätts
Genom att blanda benmineral som finns naturligt i kroppen (hydroxylapatit) med redan godkänt cytostatikum (doxorubicin) uppstår en lagom starkt kemisk bindning. Väl inne i cancercellen är pH-värdet lägre och den sura miljön leder till att bindningen upplöses och cytostatikan frisätts – likt en trojansk häst.
Den frisatta cytostatikan finner sin väg till mitokondrierna, cellens kraftverk, där den påverkar energiproduktionen och därmed orsakar celldöd. På så vis kan cancern hindras från att sprida sig vidare i kroppen.
Benmineralpartiklar har en oväntad fördel
Metoden studerades på möss med osteosarkom. Tumörkärnan opererades bort och de laddade partiklarna med cytostatika lämnades kvar i anslutning till de kvarvarande resterna av tumören.
Tumörutvecklingen följdes över tid och resultaten jämfördes med en kontrollgrupp möss som fick läkemedlet via blodet samt en kontrollgrupp möss där tumören opererades bort, men där inget läkemedel användes.
– Utan behandling växer tumören. Ger vi cytostatikan i blodbanan till mössen ser vi viss effekt, men inte lika bra resultat som när vi kirurgiskt tar bort delar av tumören och sedan behandlar lokalt med de laddade partiklarna, säger Yang Liu, försteförfattare till studierna.
Den kemiska strukturen hos benmineralpartiklarna visade sig ha en oväntad fördel. Partiklarna kan återladdas med cytostatika.
–Vi har visat att bindningen är specifik för hydroxylapaptit-partiklar och doxorubicin och vi har i studier på råttor sett att när doxorubicin ges i blodbanan söker det sig till de implanterade benmineralpartiklarna. Detta öppnar för möjligheten att ladda partiklarna med cytostatikan efter behov och förhoppningsvis med mindre bieffekter, säger Yang Liu.
Kontrollerad leverans
Forskarna har i cellinjer med osteosarkom visat att det tar lång tid att bryta ned benmineralet. Att på detta sätt leverera cytostatikan långsammare än vanligt och på ett kontrollerat sätt är det mest spännande med studierna, menar Deepak Raina.
– Tidigare försök att leverera cytostatika lokalt har stött på utmaningen att nästan allt läkemedel frisläpps under de första två dagarna. Vi visar i den här studien att cellgiftet frisättes lokalt upp till 28 dagar med en behandling. Det har betydelse för tumöravdödning, vilket vi nu undersöker i andra tumörcellinjer och solida tumörer, säger han.
Innan behandlingen kan komma cancerpatienter till del måste den studeras i människa.
Behov av effektivare behandling
Behandling av osteosarkom är både en framgångssaga och sorgebarn inom onkologin.
– Introduktionen av kombinationsbehandling med cytostatika på 70-talet, där doxorubicin är en väsentlig del, innebar en stor förbättring av överlevnaden, säger Jacob Engellau, överläkare vid Skåne universitetsjukhus och docent vid Lunds universitet.
– Under de senaste 30 åren har vi inte kunnat förbättra resultaten trots stora ansträngningar. Att öka behandlingseffekten i dessa tumörer utan att biverkningarna blir allvarligare är mycket efterlängtat, och det är vad de aktuella försöken ser ut att kunna vara en väg mot, säger Jacob Engellau som även är en av forskarna bakom studierna.
Sverige, liksom andra länder, rustar sig nu för att ta emot de som flyr från krigets Ukraina. Flyktingvågen innebär inte minst att många barn och unga med ett annat modersmål än svenska på kort tid ska börja i svensk skola.
Traditionell undervisning utgår ofta från att nyanlända elever ska lära sig svenska först för att sedan ta sig an övriga ämnen.
– Det tar i snitt fem år att bli så bra på svenska att en elev kan tillgodogöra sig ämnena på sitt nya språk. Under den tiden riskerar de att stanna i sin kunskapsutveckling och i hela sin språkutveckling, säger Anders Jakobsson, professor i naturvetenskapernas didaktik vid Malmö universitet.
Flerspråkighet är en resurs i skolan
Anders Jakobsson är redaktör för en ny internationell antologi, tillsammans med Annika Karlsson, universitetslektor i naturvetenskapernas didaktik, och Pia Nygård Larsson, docent i svenska som andraspråk med didaktisk inriktning, också vid Malmö universitet.
I antologin lyfter forskarna fram flerspråkighet som en viktig resurs i skolan.
– Vi har arbetat utifrån metoder som gör det möjligt för elever att fortsätta utvecklas i de olika ämnena samtidigt som de snabbare och mer effektivt lär sig ett nytt språk. Principen kan underlätta för elever från förskolan upp till studenter på universitetsnivå, säger Anders Jakobsson.
Elever får använda alla sina språk
Metoden går ut på att eleverna får använda alla sina språk i undervisningen och kallas på engelska för translanguaging (transspråkande på svenska). För att de barn och unga som nu kommer till Sverige ska kunna ta till sig undervisningen i skolan bör de kunna fortsätta använda sitt modersmål, varvat med den svenska de börjat lära sig och andra språk de behärskar, enligt forskarna.
– Förutom bättre ämnesförståelse ger den öppna språkanvändningen också en känsla av samhörighet genom att det egna språket accepteras och får högre status. Det skapar inkludering, säger Annika Karlsson som tittat närmare på flerspråkig naturvetenskaplig undervisning på skolor i Malmö.
– När vi studerat svensk- och arabisktalande elevers lärande ser vi att när eleverna har tillgång till sitt modersmål kan de utveckla logiska relationer i språket och samband mellan olika begrepp, vilket ökar chansen att förstå hur ett resonemang hänger ihop, säger Annika Karlsson.
Ingen konkurrens mellan språken
Samtidigt som eleverna får tillgång till alla sina språk utvecklar de även sin svenska, enligt forskarna, som påpekar att det i ett globalt perspektiv är vanligt att växa upp med flera språk.
– Det finns ingen motsättning eller konkurrens mellan språken. När barnen utvecklar nya ord på sitt modersmål, kan de samtidigt utveckla en bra förståelse på svenska, säger Pia Nygård Larsson.
Vilka krav ställer det på lärare att jobba mer med flerspråkighet?
– Läraren i klassrummet behöver inte kunna alla språk, men måste göra det möjligt för eleverna att använda alla sina språkliga resurser. Elever kan prata sinsemellan på sitt modersmål, de kan också få jobba i språkgrupper och successivt skolas in i aktiviteter som exempelvis hur en laboration går till, säger Pia Nygård Larsson.
Flera pilotprojekt där metoden testas pågår just nu på skolor i Malmö. Men mer behöver göras, både på lärarutbildningen och bland verksamma lärare, för att flerspråkighet ska bli en naturlig del av skolans undervisning, enligt Anders Jakobsson som menar att ukrainska lärare som kommer till Sverige nu kan bli en viktig resurs i det arbetet.
– Det behövs ett paradigmskifte i svensk skola där elever får använda fler språk i undervisningen eftersom det i slutändan gynnar alla deras språk och ämneskunskaper. Det handlar om ett förhållningssätt som lärare måste vara övertygade om för att öppna upp sina klassrum. Lärare behöver också mer stöd, till exempel genom fortbildning, för att kunna använda flerspråkighet som verktyg, säger han.
Translanguaging – Flerspråkighet som resurs
Translanguaging kan användas för att underlätta för elever att förstå olika processer. Ett exempel är fotosyntesen. En mening som ”fotosyntesen är en process där de gröna växterna med hjälp av solens energi omvandlar koldioxid och vatten till glukos och syre” kan vara svår för en elev med knapphändig svenska att ta till sig.
Ord som ”fotosyntesen” och ”koldioxid” lär sig eleverna vanligtvis på svenska men sambandsorden – som skapar relationer mellan begreppen – ”med hjälp av” och ”omvandlar till” kan eleverna behöva använda och sinsemellan diskutera på sitt modersmål för att förstå helheten.
Fixar vi maten, fixar vi planeten – eller kommer i varje fall en rejäl bit på vägen. En viktig del i arbetet är att få stopp på det enorma matsvinnet.
När miljöprofessor Johan Rockström 2018 lite överraskande släppte kokboken Eat good – recept som förändrar världen motiverade han det med att maten är den största enskilda orsaken till våra globala miljöproblem. Fixar vi maten, fixar vi planeten, sa han i intervjuer.
All den forskning han lett visar att matproduktionen i världen är den enskilt största utsläppskällan av växthusgaser, den enskilt största konsumenten av färskvatten och den enskilt största orsaken till övergödning.
Att livsmedelsproduktionen har så stor miljöpåverkan är något som även Fredrik Wikström, professor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet, sett i sin forskning.
Människors mat bakom klimatpåverkan
– Hela kedjan med matproduktion och matkonsumtion står för en tredjedel av all mänsklig klimatpåverkan. Den står dessutom för merparten av all antibiotikaanvändning och för mer än 90 procent av all artutrotning, säger Fredrik Wikström och nämner skövlade regnskogar och användandet av bekämpningsmedel som ett par av de bakomliggande orsakerna.
– Vår mat är kort sagt den enskilt största faktorn som håller på att slå sönder ekosystemen på jorden, fortsätter han.
Att vi då dessutom slänger en stor del av den mat vi producerar är riktigt alarmerande. Detta matsvinn uppstår i alla delar i livsmedelskedjan. I primärproduktionen ute på lantbruken, i industrin, i butikerna, i storköken och inte minst hos hushållen. Exakt hur stort svinnet är vet forskarna inte riktigt.
Nästan bara estetiskt perfekta grönsaker kommer till butiken för försäljning.
Så mycket mat slänger hushållen
Det kastas mycket mat innan den ens når hushållen. När det gäller den mat som faktiskt köps hem av hushållen ser matsvinnet ut så här:
Varje person slänger i snitt 19 kilo ätbar mat per år. Det som oftast blir matsvinn är frukt, grönsaker, bröd och matrester.
Dessutom häller vi ut 18 kilo mat och dryck ut i vasken per person och år, mest kaffe, te och mejeriprodukter.
I jämförelse: ett matsvinn på 19 kilo motsvarar över 40 måltider per år för en person. Och ett matsvinn på 18 kilo som hälls ut i vasken motsvarar cirka 90 koppar kaffe.
Källa: Livsmedelsverket
– Det är ett forskningsområde som är ganska nytt och därför är det svårt med data. Men man uppskattar att ungefär en tredjedel av all mat som produceras slängs. Troligen är det mer, säger Fredrik Wikström.
Att det kan röra sig om mer beror på vad man definierar som matsvinn. Mattias Eriksson, docent på SLU och forskare inom matsvinn, säger att framför allt jordbruket utgår från en väldigt smal definition.
– Det är bara det som lämnar gården som avfall som kategoriseras som matsvinn. Allt som plöjs ner på åkern eller går till gårdens egen biogasanläggning är med den definitionen inte matsvinn och hamnar inte i statistiken, säger han.
Osnygga salladshuvuden plöjs ner direkt
Mattias Erikssons egen forskning har bland annat visat att ungefär 65 procent av den odlade isbergssallaten kasseras och plöjs ner direkt på fälten. Det kan bero på skadedjur eller låg efterfrågan, men också på att sallaten helt enkelt inte uppfyller de estetiska kraven på hur sallat ska se ut.
– Den sallaten hade ju kunnat bli mat om man skördat den. Nu blir den till matsvinn, även om den alltså inte kategoriseras som det, säger han.
En orsak till matsvinnet är alltså de krav som både butiker och konsumenter har på hur maten ska se ut. Det är i huvudsak bara det som ser perfekt ut och har en perfekt kvalitet som når konsumenterna.
Butiker bra på att sälja inköpta livsmedel
Butikerna lyckas dock sälja det mesta som de köper in, enligt Mattias Eriksson vars doktorsavhandling just handlade om matsvinnet i butikerna. I köttavdelningarna ligger svinnet på en procent. När det gäller mjölk kan svinnet vara så lågt som en tiondels procent. Vissa köttartiklar är dock mer problematiska än andra. För en exklusiv nötchorizo kan svinnet vara så stort som 50 procent.
– Även om svinnet är lågt inom kött tycker jag ändå att det är för högt. Det bör införas åtgärder för att minska den här procenten till en ännu lägre siffra med tanke på hur dåligt kött är för klimatet, säger Mattias Eriksson.
Bröd i för stora förpackningar
Produkterna som det blir mest svinn av i butikerna är frukt och grönt samt bröd.
– Bröd är ett problemområde. Det ska alltid vara superfärskt och det är bra marginaler. Det kan alltså vara lönsamt att baka för mycket. En del av det överblivna brödet skänks till organisationer som jobbar med välgörenhet, men de får så mycket att de inte kan ta emot allt.
Det här är matsvinn
Matsvinn är livsmedel som producerats i syfte att bli mat men som av olika anledningar inte äts eller dricks upp, utan kastas. En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs, enligt FN:s organisation för livsmedel och jordbruk. Matsvinn uppstår i hela livsmedelskedjan och den största delen uppstår i hushållen.
All produktion av mat orsakar utsläpp av växthusgaser. När maten efter sin färd från jord till bord ändå slängs har växthusgaserna mer eller mindre släppts ut i onödan. Matsvinn står för mellan åtta och tio procent av alla utsläpp av växthusgaser globalt. Om matsvinn var ett land skulle det vara den tredje största utsläpparen av växthusgaser i världen, efter Kina och USA.
Källa: Livsmedelsverket, Jordbruksverket, SLU med flera
När det gäller rotfrukter och grönsaker har handeln gjort försök att trotsa normerna för hur de ska se ut.
– För några år sedan var det trendigt att sälja krokiga morötter i butikerna. Men sedan gick det tyvärr över. Ett tag var det brist på svenska äpplen. Då kom man överens om att sälja lite fulare äpplen till konsumenterna. Och det gick jättebra, men sedan slutade man även med det, säger Mattias Eriksson.
Sinnena säger mer än datum på förpackning
Datummärkningen är en annan orsak till att vi slänger mycket mat, enligt Fredrik Wikström.
– Vi förstår inte vad ”bäst före”-märkningen står för. Den mat som är märkt med ”bäst före” kan du alltid lukta och smaka på utan att vara rädd för att bli sjuk. Dina sinnen kommer att tala om för dig att en produkt är dålig långt innan den faktiskt är farlig att äta. På det här området behövs en stor folkbildningsinsats, säger han.
Storpack kan bidra till matsvinn
Att vi inte hinner äta upp all vår mat innan den nått sitt bäst före-datum hänger ofta samman med ett annat problem – att vi lockas att köpa hem för mycket.
– När vi står där i butiken tänker vi att vi tjänar på att köpa storpack. Men sedan när vi måste slänga maten har den plötsligt inget ekonomiskt värde längre, säger Fredrik Wikström.
– Vi gjorde exempelvis en behovsanalys på hur mycket sallad man använder i ett hushåll. Det är mindre än hälften av vad som finns i en vanlig påse. Så då var vi med och tog fram småpåsar med sallad som är lagom till en måltid.
Fredrik Wikström hävdar att förpackningar spelar en stor roll för att minska matsvinnet. Hade inte förpackningarna funnits som skyddar råvarorna under lång tid hade matsvinnet varit ännu större. Men det borde finnas fler småförpackningar, anser han.
Plast är inte alltid av ondo, den förlänger hållbarheten på livsmedel. En inplastad gurka håller 6 dagar längre.
En bra förpackning…
..skyddar innehållet och bidrar till minskat matsvinn.
..innehåller inte mer material än vad som är nödvändigt för att skydda innehållet.
..är gjord i ett material som producerats med så liten miljöpåverkan som möjligt. Glas är sämre är kartong.
..har design efter behov. Runda konservburkar genererar dubbelt så många lastbilar vid transport jämfört med samma produkt i fyrkantig kartongförpackningar.
..är inte för stor. Köp inte storpack för att det är billigare, om du inte kan äta upp allt.
..går att återvinna lokalt. Saknas möjlighet till återvinning spelar det ingen roll om förpackningen är återvinningsbar.
– Jag har exempelvis frågat mjölkproducenter varför det är så stor prisskillnad på en liter mjölk och tre deciliter. För en pensionär som vill ha lite mjölk till kaffet kan det löna sig att köpa en hel liter och slänga hälften jämfört med att köpa en tredecilitersförpackning.
Jag tycker att producenterna kunde ta lite mer ansvar för att få in mindre förpackningar på marknaden genom bättre prissättning.
– Men ska vi ha mer småförpackningar blir det ju mer förpackningsmaterial per kilo mat och det är många miljöengagerade personer och organisationer emot. I stället slänger vi mat vilket är värre, tycker Fredrik Wikström .
En annan orsak till matsvinnet kan vara att maten aldrig kostat så lite som nu jämfört med vår inkomst. I varje fall när man tittar på priserna i butiken.
Det kostar för lite att slänga mat
– Det har blivit så att vi skattar för maten i stället. Halva EU:s budget är jordbrukssubventioner. Priserna är artificiellt låga för att vi betalar maten via skattsedeln. Egentligen hade det kanske varit bättre om vi inte hade några jordbrukssubventioner, utan betalade det fulla priset när vi handlar, säger Fredrik Wikström.
Mattias Eriksson tror att det går att minska matsvinnet. Men då krävs det handlingskraft och beslut från politiskt håll.
Matsvinnet ska halveras till 2030
Matsvinnet ryms under FN:s globala hållbarhetsmål nummer tolv som syftar till att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster på planeten. Till 2030 ska människorna i världen halvera det globala matsvinnet per person både i butik och hushåll, och minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan från jord till bord, även förlusterna efter skörd. Klarar vi det?
– Det är väl det som är politikens roll: att ändra spelreglerna så att det blir dyrare att slänga mat. Ett problem är att resurser är ganska billiga och arbetskraft ganska dyrt. Det är billigare att kasta bort bröd jämfört med att kasta bort medarbetarnas tid. Arbetskraften borde vara billigare och resurserna dyrare. Då blir det optimalt att ta vara på resurserna och slösa lite mer på tiden, säger han.
Till slut blir vår inställning till mat en fråga om etik.
– Har vi rätt att alltid äta det vi vill äta? Att aldrig äta samma mat två dagar i rad? Kan vi kräva att få äta mat från alla jordens hörn dagligen? Har vi rätt att slänga mat bara för att vi tröttnat på den? säger Mattias Eriksson.
För den som vill se över sitt eget matsvinn har Fredrik Wikström ett enkelt råd.
– Mitt bästa tips är att föra dagbok under en vecka och skriva upp all mat man kastar i soporna. Då förstår man vad man slänger och om man kan göra något åt det.
Han har gjort flera studier där personerna fått aha-upplevelser.
– Jag minns exempelvis en kvinna som slängde mandariner hela tiden. Hon brukade köpa hem mandariner till sin dotter som flyttat hemifrån. Trots att dottern flyttat fortsatte kvinnan att köpa mandariner av gammal vana. Hon slängde dem utan att reflektera så mycket över det. Det visar hur mycket av vanedjur vi är.
Ett hårdkokt ägg håller ungefär en vecka i kylskåpet, men kan ta smak av andra matvaror om skalet fått en törn. Äggvitor, och äggulor, som blir över går att frysa in. Källa. Livsmedelsverket
Släng inga ägg i påsk
Så länge ägg luktar och ser ut som de ska, går de bra att äta. Med rätt förvaring – i kylskåp med cirka 4 °C – kan råa ägg hålla i veckor efter att bäst före-datumet. Och om de förvaras med den spetsiga delen nedåt kan de hålla upp till tre månader. Datumet på äggförpackningen syftar till förvaring i rumstemperatur.
Hur färskt är ägget? Så här testar du:
Lägg det i en kastrull med vatten. Ett pinfärskt ägg lägger sig i botten av en kastrullen. Ett ägg som är ungefär en vecka gammalt reser sig lite upp och ett gammalt ägg flyter upp till ytan.
Text: Nicklas Nordström på uppdrag av forskning.se
Gäddan är den största rovfisken i Östersjöns skärgårdsområden och central för det kustnära ekosystemets funktion. Men i övervakningen av fiskbeståndens utveckling saknas ofta långa tidsserier, vilket gör det svårt att bedöma hur bestånden mår.
För att få en uppfattning om den långsiktiga utvecklingen av gädda längs den svenska Östersjökusten har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, sammanställt fångstuppgifter från sportfisket.
De har fått tillgång till två unika dataset, nämligen Sportfiskarnas nationella register över storfiskfångster och fångstrapporter från anrika Stockholms sportfiskeklubb.
Sämre fångster för sportfiskare
Den nationella kustfiskövervakningen visar på nedgångar av gädda de senaste åren. När forskarna nu sammanställt data från sportfisket syns tydliga tecken på en långsiktig minskning av framför allt stora individer ända sedan början av 1990-talet.
– Situationen för gädda vid kusten är sämre än vi tidigare insett, eftersom nedgångarna fortgått under så lång tid, säger Ulf Bergström, forskare vid SLU Aqua som lett studien.
Gråsälen en storätare av gädda
För att få en uppfattning om vilka faktorer som bidragit till nedgångarna har forskarna sammanställt uppgifter på hur mycket gädda som tas av fisket, men också av gråsäl och skarv. De är två arter som äter gädda och som har ökat kraftigt i skärgården de senaste årtiondena.
– Vi ser att den initiala nedgången för stor gädda verkar hänga samman med att handredskapsfisket blev fritt 1985. Sportfisket ökade snabbt och fångsterna var stora, men sedan dess har sportfisket efter gädda förändrats. Det mesta som fångas i dag återutsätts igen. Nu är det i stället naturlig predation som står för det stora uttaget, och det är framför allt gråsälen som verkar äta gädda, säger Ulf Bergström.
Fler åtgärder kan behövas
Ett viktigt mål för havsmiljöförvaltningen är att stärka bestånden av rovfiskar eftersom de står för värdefulla ekosystemtjänster. Sportfisket har fått ökade regleringar genom att maximimått och fångstbegränsningar införts. Antalet fredningsområden har även kontinuerligt ökat.
Trots detta fortsätter alltså nedgångarna. Därför kan det behövas flera olika typer av åtgärder för att gynna gäddan.
– De begränsningar i fisket som gjorts har inte räckt för att stärka bestånden av gädda längs kusten. Vi behöver nu utvärdera om jakt och åtgärder för att skrämma eller stänga ute säl och skarv från de känsliga lekområdena kan hjälpa gäddan, säger Göran Sundblad, forskare vid SLU Aqua.
– Andra studier visar också att gäddans lekområden samtidigt är påverkade av både strandexploatering och av fisken storspigg, som ökat kraftigt. Det är därför önskvärt med åtgärder för att både minska predationen och öka reproduktionen.
I ett forskningsprojekt på Chalmers tekniska högskola utvecklas nu ett energisystem som kan fånga in solenergi, lagra den i upp till arton år och frigöra den när och där den behövs.
– Det här är ett radikalt nytt sätt att utvinna solens energi som el. Vi kan producera el oberoende av väder, tid på dygnet, årstid eller geografiska avstånd. Det är ett slutet system som drivs utan att orsaka koldioxidutsläpp, säger forskningsledaren Kasper Moth-Poulsen, professor på institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers.
Den nya tekniken grundar sig på det Chalmersutvecklade solenergisystemet Most – Molecular Solar Thermal Energy Storage Systems.
Mycket förenklat bygger tekniken på en specialdesignad molekyl som byter skepnad i kontakt med solljus. Forskningen har väckt stort intresse från omvärlden när den presenterats i tidigare skeden.
Bild: Chalmers/Per Erséus
Mer om Most-tekniken
Molecular Solar Thermal Energy Storage Systems, Most, är ett slutet solenergisystem som baseras på en specialdesignad molekyl uppbyggd av kol, väte och kväve.
I kontakt med solljus byter den skepnad till en energirik isomer. Det betyder att molekylens atomer antar en ny form när de binds samman på ett annat sätt.
Isomeren kan sedan lagras i vätskeform i upp till 18 år för att användas senare, till exempel på natten eller på vintern när energin behövs.
Med hjälp av en katalysator utvinns den sparade energin i form av värme, samtidigt som molekylen återgår till sin ursprungliga form och kan återanvändas i värmesystemet.
I kombination med en mikrometertunn termoelektrisk generator kan energisystemet också generera elektricitet på beställning.
Källa: Chalmers
I den nya studien, som genomförts i samarbete med forskare i Shanghai, har solenergisystemet kombinerats med en kompakt termoelektrisk generator som omvandlar solenergin till el.
Ultratunt chip omvandlar värme till el
I praktiken skickade de svenska forskarna sin solladdade molekyl över halva jordklotet. Där frigjordes sedan energin och omvandlades till el med hjälp av den mikrometertunna generatorn som utvecklats av kollegor i Shanghai.
– Generatorn är ett ultratunt chip som skulle kunna integreras i elektronik som hörlurar, smarta klockor och telefoner. Än så länge genereras bara en liten mängd el, men de nya resultaten visar att konceptet fungerar. Det ser väldigt lovande ut, säger Chalmersforskaren Zhihang Wang.
Fossilfritt energisystem med stor potential
Forskningen visar på stor potential och möjlig samhällsnytta för den här fossil- och utsläppsfria tekniken. Men innan vi kommer kunna ladda våra tekniska prylar eller värma våra hem med systemets lagrade solenergi, behövs mer forskning och utveckling.
– Tillsammans med de olika forskargrupperna som ingår i projektet arbetar vi nu med att effektivisera systemet. Mängden el eller värme som det kan utvinna behöver bli större. Även om energisystemet bygger på enkla grundmaterial, behöver det anpassas för att bli tillräckligt kostnadseffektivt att producera, och därmed möjligt att lansera på bred front, säger Kasper Moth-Poulsen.
Zhihang Wang, forskare, institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, zhihang@chalmers.se
Kasper Moth-Poulsen, professor vid institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, kasper.moth-poulsen@chalmers.se
E-besök är en vanlig form av digitala läkarbesök, där patienten fyller i ett frågeformulär på nätet och därefter kommunicerar med en läkare via chatt.
Forskning har hittills saknats om hur e-besöken påverkar läkarens vårdbeslut, men en ny avhandling har nu utvärderat den digitala vårdkedjan i svensk sjukvård.
– Över 60 procent av alla patientmöten sker inom primärvården. Därför behövs mer primärvårdsforskning för att vi ska kunna förbättra och effektivisera vården, säger Artin Entezarjou, som studerat den digitala vårdkedjan och nu lägger fram en avhandling vid Lunds universitet.
Något fler sökte fysisk vård inom två dygn
I sina studier har han bland annat analyserat data från nära 3850 digitala vårdkontakter och 760 fysiska vårdcentralbesök i samband med luftvägs- eller urinvägssymtom.
Resultatet visar att 13 procent fler e-besökspatienter sökte fysisk vård inom 48 timmar, och då främst efter uppmaning av den digitala läkaren.
– Bortsett från dessa patienter fanns ingen skillnad i andelen patienter som sökte fysisk vård, och nästan 70 procent av e-besökspatienter hade inget fysiskt läkarbesök de närmsta två veckorna efter mötet med den digitala doktorn.
Resultaten bör tolkas försiktigt
Studien är den första av sitt slag i svensk sjukvårdskontext, men resultaten får tolkas med försiktighet då e-besöksgruppen och den fysiska gruppen sannolikt skiljer sig på flera sätt, såsom ålder och samsjuklighet. E-besöksgruppen visste även i förväg att de ingick i en studie medan fysiska gruppen inte gjorde det.
– Dock stämmer resultaten med flera andra studier från USA, men det behövs fler oberoende studier i Sverige, som kommer fram till liknande utfall för att slutsatserna ska bli säkrare.
Ingen överförskrivning av antibiotika
Tidigare studier har indikerat att det förskrivs mer antibiotika vid digitala besök, men Artin Entezarjous forskning visade ingen överförskrivning.
Snarare var förskrivningen av antibiotika avsevärt lägre för patienter med halsont, urinvägsbesvär eller luftvägsbesvär vid digitala läkarbesök, än för samma grupp som hade ett fysiskt läkarbesök.
Lättare att säga nej
Läkare upplevde också att det var lättare att hantera vissa krävande patienter och emotionellt laddade samtal i textform. Det är helt enkelt enklare att säga nej till förfrågningar av antibiotikarecept om patientmötet inte är fysiskt, menar Artin Entezarjou.
– Studiens huvudsyfte var att undersöka om där fanns en högre förskrivning i den digitala gruppen. Att förskrivningen var så pass mycket lägre än för den fysiska gruppen, kan även bero på skillnader vid rekrytering, att vårdcentralen hade strängare digitala rutiner för antibiotikaförskrivning eller att läkarna var medvetna om att de var med i ett forskningsprojekt. Här krävs fler studier för att man säkert ska kunna uttala sig.
Tydligare sökvägar in i vården
Artin Entezarjou är säker på att den traditionella och den digitala vårdkedjan kommer att integreras ytterligare i framtiden, men betonar att vården måste vara flexibel.
– Ibland fungerar det inte digitalt och då får man lyfta på telefonluren, eller be patienten komma på ett fysiskt besök. Det behövs ett flexibelt byte av plattform där patientens tankar, oro, och önskan måste vara grunden vid mötet.
– Rent generellt måste vården också bli tydligare vilka sökvägar som passar olika situationer, för att stötta patienter så att de hamnar rätt från början, säger Artin Entezarjou.
Kontakt: Artin Entezarjou, doktorand vid Lunds universitet och ST-läkare inom allmänmedicin, artin.entezarjou@med.lu.se
Antalet personer som behöver få vård på äldreboende under lång tid ökar. Men trots stressande livsövergångar och psykiatriska tillstånd som ökar risken för suicidalt beteende, har mycket lite forskning fokuserat på självmord i denna miljö.
Antidepressiva läkemedel används i stor utsträckning på äldreboenden och det har funnits farhågor om läkemedelseffekter i form av ökad självmordsrisk.
Men en ny studie vid Göteborgs universitet ger en annan bild. Självmordsrisken var tvärtom lägre hos personer som fick antidepressiva läkemedel.
– Detta resultat tyder på en positiv effekt av antidepressiv medicin för äldre på äldreboende, men mer forskning behövs för att bättre belysa detta samband, säger Khedidja Hedna, forskare och studiens förstaförfattare.
Ökad självmordsrisk med sömnläkemedel
Studien visar dock att läkemedel mot sömnproblem kunde kopplas till fördubblad självmordsrisk. Vid tidigare självskadebeteende var risken ytterligare rejält förhöjd.
Forskarna menar att resultaten visar vikten av att personalen har kunskap om de boendes bakgrund för att tidigt kunna identifiera risker, och vara uppmärksam på den psykiska hälsan hos personer som behöver extra stöd.
– Våra resultat sporrar till förbättrad kvalitet i vården som ges på äldreboende. Mer kan göras för att förbättra den psykiska hälsan hos äldre personer på våra boenden, säger Margda Waern på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och som har lett studien.
Så gjordes studien
Forskarna har studerat data om drygt 280 000 svenska invånare som är 75 år, eller äldre, och som bor på ett äldreboende. Uppföljningstiden var upp till nio år.
Av studien framgår att 110 personer dog i självmord. 64 av dem var män och 46 var kvinnor. Hälften av dödsfallen inträffade under det första året på äldreboende. Självmordsrisken var lägre hos dem som fick antidepressiva.
Bakom studien står Sahlgrenska Suicide Studies, en forskargrupp inom Centrum för åldrande och hälsa, AgeCap, vid Göteborgs universitet.
Den statliga utredning som presenterades den 30 mars ska skapa förutsättningar för en socialt hållbar bostadsförsörjning som underlättar situationen för hushåll som har svårt att skaffa en bostad på marknadens villkor.
Ökad press på socialtjänsten
Generellt sett bor fler människor med lägre inkomster och fler utomeuropeiska invandrare i allmännyttan än inom det privata hyresbeståndet.
Forskare vid Malmö universitet har analyserat hur det ligger till i de 14 svenska kommuner som saknar allmännyttiga bostäder. Där avvecklades bestånden under 1990- och 2000-talet. Resultaten visar att detta lett till en ökad press på socialtjänsten och den privata hyresrätten i kommunerna.
Stora skillnader mellan kommuner
I rapporten delar forskarna upp de 14 kommunerna i två kategorier: åtta storstadsnära och välmående i Storstockholm och Stormalmö. De övriga sex kommunerna är utspridda över landet.
Skillnaden mellan de båda kategorierna är stor. Kommunerna som är utspridda över landet har fler hyresrätter och är mer socialt ansvarstagande i den mening att en större andel utlandsfödda och hushåll med låga inkomster bor i privat hyresrätt.
– I de storstadsnära kommunerna är det generellt högre inkomster och även befolkningen som bor i privata hyresrätter är förhållandevis välbeställd. Hushållet måste ha en inkomst som räcker för ett eget kontrakt, säger Martin Grander.
Inkomst påverkar möjlighet
När det inte finns några allmännyttiga bostäder spelar privata hyresvärdar ändå en viktig roll för dem med lägre inkomster, även om denna grupp är liten i rika kommuner och hyresbostäderna förhållandevis få.
Eftersom det är svårare att få ett eget kontrakt om inkomsten inte är tillräckligt hög är det också betydligt vanligare med sociala kontrakt i kommuner utan allmännyttiga bostäder. Det innebär att kommunernas socialtjänst står för kontraktet.
Fler sociala kontrakt i rika kommuner
I rikare kommuner med få hyresrätter är andelen sociala kontrakt per capita nästan dubbelt så många som i kommuner med allmännytta.
Martin Grander menar att konsekvensen av att inte ha några allmännyttiga bostäder blir en indirekt ”social dumpning”.
Genom att ha ett bostadsbestånd som till största del vänder sig till personer med hög skattekraft i den egna kommunen, hänvisas personer med låg inkomst eller försörjningsstöd till det större utbudet i den närliggande storstaden.
– Jag hoppas att vår rapport kan bidra till att sätta press på de kommuner som mer eller mindre uttalat väljer att bygga för en viss skattekraft, att de ska ta ett bredare bostadsförsörjningsansvar, säger Martin Grander.
Fakta om rapporten
Forskarna har utgått från SCB:s folkbokföringsregister och lägenhetsregister där man kan bryta ner befolkningen per upplåtelseform, men också per ägarkategori av hyresrätt.
Sett till statistiken är antalet boende folkbokförda på allmännyttig hyresrätt inga eller ett försumbart antal i totalt 14 kommuner.
De storstadsnära kommunerna är: Nacka, Danderyd, Vaxholm, Täby, Lidingö, Salem, Staffanstorp och Lomma.
Övriga kommuner är Grästorp, Valdemarsvik, Åtvidaberg, Borgholm, Hjo och Markaryd.
Martin Grander, biträdande universitetslektor, Institutionen för urbana studier (US), Malmö universitet, martin.grander@mau.se
När kriget i Syrien bröt ut 2011 hade landet under två till tre år varit hårt drabbat av torka. Missväxten och vattenbristen påverkade jordbruket negativt och ledde till en ökad migration bland landsbygdsbefolkningen med arbetslöshet och resursbrist som följd.
Den gängse synen bland många politiker och forskare har varit att torkan spelade en avgörande roll för att protesterna blossade upp och kriget startade. Men i en ny studie, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications Earth & Environment, kan ett forskarlag slå fast att det syriska jordbruket faktiskt hunnit återhämta sig innan kriget bröt ut.
– Året innan protesterna började var den agrara aktiviteten tillbaka på normala nivåer. Det var alltså en tillfällig missväxt under ett eller två år. Torkans roll i konflikten har ofta överdrivits, säger Lina Eklund, naturgeografiforskare vid Lunds universitet.
Bild av syrienkriget som klimatkonflikt
Med hjälp av satellitbilder kan forskarna visa att torkans påverkan på jordbruket var störst i landets nordöstra delar. En annan intressant iakttagelse var att det inte fanns några tecken på att mark övergivits i stor skala. Detta tyder på att den migration torkan ledde till var tillfällig – människor återvände.
– Bilden av Syrienkriget som en klimatkonflikt har spridits av flera världsledare, bland annat Barack Obama. Även inom forskarvärlden har studier som försökt bevisa att torkan hade en mycket stor påverkan på konfliktrisken ofta fått mer uppmärksamhet, säger hon.
Den nya studien ger en insikt i hur jordbruket svarar på torka och hur denna kan vara kopplad till migration och konflikt. Genom att lära sig mer om vad det är som gör jordbruket sårbart hoppas Lina Eklund att politiker kan bli bättre på att bygga hållbara samhällen.
– Vår studie visar att klimatförändringar, på egen hand, inte kommer att orsaka konflikter med stora flyktingströmmar, säger hon.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Humboldt-Universität zu Berlin, Peace Research Institute Oslo, Norwegian University of Science and Technology.
Lina Eklund, forskare, Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap och Centrum för Mellanösternstudier, Lunds universitet, lina.eklund@nateko.lu.se
I samband med kriget i Ukraina har hotet från cyberattacker mot oss i Sverige ökat markant. Det har blivit än viktigare att både skydda sig själv och samhället genom att förbättra sin cybersäkerhet, menar Marcus Nohlberg, som forskar om cybersäkerhet med särskilt fokus på mänskliga aspekter.
– Detta kan verka komplext och kanske lite skrämmande, men det finns mycket som går att göra som är ganska enkelt och rent av lite kul!
Börja med att tänka på en mening – bra lösenord med 4P
Ett viktigt råd är att skaffa bra lösenord, eller helst en lösenordsfras. Användare kan öka sin egen säkerhet genom att skapa säkra lösenord enligt metoden 4P. Börja med att tänka på en mening, i stället för ett ord. Fyra ord räcker för de flesta! När du väljer din mening ska du tänka på att den ska vara:
Praktisk: Lätt att skriva, du behöver inte ha specialtecken
Personlig: Något du valt, inte filmcitat, refränger eller liknande
Privat: Knuten till dig, och bara till dig. Inte nedskriven.
Provocerande/Porrig: Snuskig, fräck, elak, hemsk. Något du inte vill säga högt.
Dessa 4P-lösenord kan du prioritera att använda på dina viktigaste tjänster, mailen, jobbkontot, sociala medier och så vidare, enligt Marcus Nohlberg.
Alla riskerar att utsättas för cyberangrepp
På grund av situationen i Europa har hotet om cyberattacker mot Sverige ökat. Ryssland har en lång historia av att använda både missinformation, ”fake news”, och regelrätta cyberangrepp mot andra länder.
– I många år har dessa angrepp riktats även mot Sverige och i den utsatta situation som råder nu har det blivit än viktigare att både skydda sig själv och samhället i stort genom att förbättra sin cybersäkerhet. Varje individ i landet riskerar utsättas för dessa angrepp och även om man kanske upplever att man inte har något att skydda, kan man ändå vara ett lockande mål för cyberangrepp.
– De gamla råden om att lösenord ska se ut som ”Klidg2836rAhjas!” har egentligen inget stöd i forskningen och framförallt fungerar det inte för människor att komma ihåg sådana lösenord. En bättre metod är skapa säkra lösenord med 4P! Med detta har du gjort din cybersäkerhet mycket bättre och även ökat Sveriges säkerhet. Bra jobbat, menar Marcus Nohlberg.
– Högutbildade föräldrar fick mer vänliga och välkomnande svar. De blev oftare informerade att det fanns plats på skolan och de fick mer positiv information om skolans egenskaper. Resultaten visar att alla föräldrar från olika socioekonomiska grupper inte har samma förutsättningar i skolvalet, säger Jonas Larsson Taghizadeh, forskare i statskunskap vid Uppsala universitet.
Socioekonomiskt starka föräldrar fick mer information
Studien genomfördes som ett stort fältexperiment där forskaren mejlade totalt 3 430 grundskolor. Experimentet täckte nästan alla skolor i Sverige och är ett av de största diskrimineringsexperimenten som genomförts i Sverige. Studien fokuserade på föräldrar som var intresserade av att placera sitt barn på den aktuella skolan och som ställde frågor kring skolans profil, kötid och hur ansökningsprocessen såg ut.
Mejlen som skickades ut undertecknades av en påhittad förälder. I mejlet fanns information om förälderns namn och yrke. Föräldragruppen var uppdelad i lågutbildade föräldrar, i mejlet undersköterskor, och högutbildade föräldrar, i mejlet tandläkare. Det finns också en gruppindelning mellan föräldrar med svenskklingande respektive arabiskklingande namn.
De mer socioekonomiskt starka föräldrarna fick mer uppmuntran från skolan att söka till den aktuella skolan, genom att de i högre grad fick information om lediga skolplatser och information om skolans positiva egenskaper. De mer socioekonomiskt svaga föräldrarna fick mer sällan samma information. De fick mindre vänliga och välkomnande svar, vilket potentiellt minskar sannolikheten att de ställer fler frågor till skolan.
Socioekonomisk diskriminering i skolan
När det gäller huruvida föräldrarna över huvud taget fick svar på mejlet och på sina tre frågor var det bara små skillnader mellan högutbildade och lågutbildade föräldrar. Samma sak gäller mellan föräldrar med svenskklingande respektive arabiskklingande namn.
– Det här är viktig kunskap. Det är mycket sällan som socioekonomisk diskriminering diskuteras i den offentliga debatten och det finns heller inte med bland diskrimineringsgrunderna. Denna diskrimineringsform har heller inte studerats i särskilt hög grad. Trots detta visar min studie att socioekonomisk diskriminering förekommer i den svenska skolan, med potentiellt stora negativa konsekvenser både för individen och för skolväsendets möjlighet att erbjuda alla barn en likvärdig undervisning, säger Jonas Larsson Taghizadeh.
Jonas Larsson Taghizadeh, forskare vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, jonas.larsson@statsvet.uu.se
Forskare har analyserat siffror över aborter och födslar i Sverige samt intervjuat kvinnor för undersöka deras upplevelse av att söka på abortmottagning under den första vågen av coronapandemin.
Resultaten visar att antalet aborter och pågående graviditeter inte förändrades nämnvärt under studieperioden jämfört med före pandemin. Det var inte heller någon signifikant skillnad på när under graviditeten som de gravida sökte för att genomgå abort.
Blev väl omhändertagna
De farhågor som framkom i intervjuerna, om tillgången på vård och kring den egna hälsan, blev enligt studien väl omhändertagna. Kvinnorna som sökte abort tvekade inte att gå vidare med sitt beslut.
– Vi kan visa att den svenska abortvården förblev relativt opåverkad av den första pandemivågen, ett viktigt budskap att förmedla till kvinnor bosatta i Sverige för att skapa trygghet, säger Johanna Rydelius, doktorand inom obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Stora skillnader länder emellan
Även om Världshälsoorganisationen WHO betonar vikten av bra abortvård, har det funnits indikationer på att vårdtillgången begränsats under covid-19-pandemin. Det verkar dock inte gälla i Sverige, konstaterar Johanna Rydelius.
– Det är intressant att jämföra med resten av världen där man har gått i två helt motsatta riktningar, säger hon. Dels en situation med en kraftig försämring av tillgängligheten till abortvård, som i Ungern och Slovakien där det under delar av pandemin varit i stort sett omöjligt att genomgå en abort, och den situation som uppstått i Storbritannien där tillgången drastiskt förbättrats genom digitala vårdbesök och leverans av läkemedel via post.
Så gjordes forskningen
Studien bygger på en kvantitativ analys av inrapporterade aborter och födslar i Sverige, samt en kvalitativ analys av abortsökande kvinnors upplevelse av att söka på abortmottagning under den första pandemivågen.
I underlaget ingår data om samtliga kvinnor i åldern 15–44 år, bosatta i Sverige under åren 2018–2020, totalt cirka 1,9 miljoner individer. Den undersökta perioden omfattar tiden både före och efter att spridningen av covid-19 klassades som pandemi.
Den kvalitativa delen bygger på intervjuer med femton kvinnor som sökte på abortmottagning under pandemin. Intervjuerna handlade både om mötet med abortvården – tillgänglighet och risk för att smittas eller smitta – och hur abortbeslutet eventuellt påverkats av rädslan för att få covid-19 som gravid, och av upplevd ensamhet och social isolering under pandemin.
Johanna Rydelius, doktorand inom obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, gynekolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, johanna.rydelius@vgregion.se
Under de senaste decennierna har temperaturerna i Arktis stigit 2–3 gånger snabbare än den globala medeltemperaturen.
Fenomenet kallas arktisk förstärkning och innebär att klimatförändringar i Arktis sker snabbare än på andra platser på norra halvklotet.
Det finns dock endast ett fåtal, bristfälliga mätningar av temperaturförändringar i Arktis från 1900-talets början, och hur det har sett ut ännu längre tillbaka i tiden har varit höljt i dunkel. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med instrumentella data som är äldre än 100 år.
Luckor i förståelse av temperaturökningar
Det här leder till stora osäkerheter i uppskattningar av arktisk förstärkning. Kunskapsluckan blev startskottet för ett svensk-kinesiskt forskningsprojekt som nu presenterar en studie.
– Med hjälp av proxydata från bland annat iskärnor, sjösediment och årsringar i träd samt en ny teknik som kallas paleoklimat-dataassimilering har vi lyckats få fram helt ny information om hur Arktis temperaturer förändrats under de senaste 1 000 åren, säger Hans Chen, klimatforskare vid Lunds universitet.
Starkare förändring i Arktis
Studien visar att temperaturförändringarna i Arktis under det senaste millenniet varit 1.2–2.1 gånger starkare än förändringarna i medeltemperatur på norra halvklotet.
Styrkan på förstärkningen har varierat på tidsskalor på några decennier, vilket i studien kopplades till ytvattentemperaturer i Atlanten och uppvärmningen orsakad av människors utsläpp av växthusgaser.
Viktig kunskap för framtida förändringar
Forskarna kan slå fast att förstärkningen är en naturlig del av klimatsystemet och inte enbart en följd av global uppvärmning.
– Arktisk förstärkning kan påskynda globala klimatförändringar genom utsläpp av metan och koldioxid från den tinande tundran. Att förstå fenomenet historiskt hjälper oss att få en klarare bild av hur temperaturerna kommer att förändras framgent, säger Hans Chen.
Säkrare klimatprognoser
På sikt hoppas forskarlaget att deras analyser ska kunna användas praktiskt för att göra nya och säkrare klimatprognoser för Arktis.
– Arktis är en avlägsen plats med relativt få invånare, men klimatförändringarna där kan spela en betydande roll både för klimatet i Norden och det globala klimatsystemet. Konceptet arktisk förstärkning är viktigt i debatten om klimatförändringar, säger Hans Chen.
Hans Chen, forskare vid institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, hans.chen@nateko.lu.se
Granen är det vanligaste trädslaget i Sverige och var vanligt förekommande också före vår senaste istid.
Granens invandring till Sverige har fram till nu beskrivits utifrån fynd av granpollen i gammalt sjösediment och torvlager.
Slutsatsen av dessa studier var att granen invandrade norrifrån efter issmältningen. Arten kom till södra Sverige så sent som under de senaste tusen åren. Även tidigare forskning har konstaterat att det tog relativt lång tid för granen att ”göra comeback” och åter bli dominant i Skandinaviens skogar.
Granen var tidigt på plats
I en ny studie har forskare vid Uppsala universitet analyserat uråldrigt DNA som bevarats i sjösediment. Resultaten visar att granen fanns på plats i södra Sverige direkt efter att isen smälte för 14 000 år sedan. Det här är långt tidigare än tidigare studier visat.
– Trots att granen var ett av de första träden på plats så kunde inte dessa träd breda ut sig i någon större utsträckning. Detta är förvånande då de växter som är tidiga kolonisatörer brukar ha en fördel i det avseendet, säger forskarstuderande Kevin Nota som är studiens försteförfattare.
Långsamhet förvånar
Vad som höll granen tillbaka i tusentals år är fortfarande lite av ett mysterium.
Den nya studien visar att de första granarna på plats var genetiskt besläktade med de ensamma grankloner som idag kan hittas högt upp på våra fjällsluttningar. De kallas kloner eftersom när stammarna har dött har rotsystemet överlevt och skickat upp nya träd. En del har också förökat sig via rotskott.
Granen kan ha gjort flera försök
Genetiska analyser i studien visar även att de första granarna troligen överlevde istiden utanför isranden i öster, och inte i väster som man tidigare misstänkt. De granar som senare vandrade in från norr hade liknande ursprung som granarna som var först på plats.
– Det verkar som om den svenska granen har genomlevt flera tidigare försök att ta över skogarna i Skandinavien, men att det endast var den sista expansionen som lyckades, säger forskaren Laura Parducci som är medförfattare till studien.
Kevin Nota, forskarstuderande vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, kevin.nota@ebc.uu.se
Laura Parducci, forskare vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, laura.parducci@ebc.uu.se
Linnéuniversitetets forskare Henrik Drake och Cornelius Holtorf har båda engagerat sig i slutförvaringen av använt kärnbränsle i mer än ett decennium. Men med helt olika perspektiv. Den ene kartlägger förhållandena nere i berget, den andre utmaningarna som väntar i framtiden.
Henrik Drake är docent i miljövetenskap och väl bekant med det berg som kärnavfallet ska förvaras i lång tid framöver. Som doktorand för 15 år sedan undersökte han berggrunden i Oskarshamns kommun, som tillsammans med Forsmark har varit de två platser som varit aktuella för ett slutförvar. När regeringen 2009 valde att gå vidare med Forsmark fortsatte han med geologiska undersökningar där i stället.
Flygbild över Forsmarks kärnkraftverk. Bild: Anders Sandberg, WikiMedia, CC-BY-2.0
Sverige är det första landet i världen som har beslutat om ett slutgiltigt förvar av använt kärnbränsle. Regeringens beslut den 28 januari i år innebär att det radioaktiva avfallet sannolikt kommer att kapslas in i kopparcylindrar för att sedan begravas djupt ner i berggrunden i Forsmark i Uppland. Avfallet ska förvaras på 500 meters djup i 100 000 år, den tid som uranet måste hållas avskilt från människor på grund av dess radioaktivitet.
Genom åren har Henrik Drake kartlagt sprickbildningar och påverkan från tidigare istider, faktorer som är viktiga för att avgöra hur platsen kan komma att förändra sig över den långa perioden framöver. Frågan om slutförvaring har varit en möjlighet att göra konkret nytta med sina geologiska studier.
– Just nu arbetar vi med ett projekt om vad som händer med uran i berget. Var fastnar till exempel uranet i berget om det skulle bli ett läckage från en kapsel? Vi kommer snart att publicera en ny modell som visar vad som sker i en sådan process. När man kan se att forskningen har en relevans för slutförvaret så blir drivkraften större än om det bara handlar om att titta på vad som har hänt med ett berg, säger Henrik Drake.
Kommunicera riskerna tusentals år framåt i tiden
Kopplingen till slutförvaringen är en helt annan för Cornelius Holtorf, professor i arkeologi och med frågor om kulturarv och framtiden som sitt främsta forskningsområde. För elva år sedan fick han och kollegan Anders Högberg i uppdrag av Svensk kärnbränslehantering, SKB, att undersöka hur kunskap om slutförvaret kan bevaras 100 000 år in i framtiden, så att kommande generationer inte kommer i kontakt med det radioaktiva avfallet av okunskap.
– Den frågan vi framför allt har arbetat med handlar om långtidsminne. Hur kommunicerar man under tusentals år framåt till en människa som inte vet att kärnavfallet fanns men som stöter på någonting och undrar vad det är. Hur skapar man en medvetenhet om att ”här finns det någonting som kan vara farligt”. Det finns en hel del förslag för att uttrycka detta genom skrift och symboler, berättar Cornelius Holtorf.
Lättade över beslutet
Båda uttrycker en viss lättnad över beslutet att gå vidare med slutförvaringen.
– Jag kände bara ”äntligen är det dags”, eftersom jag trodde att beslutet skulle komma redan för 5–10 år sedan, berättar Henrik Drake. För oss som har jobbat med det här har det aldrig setts som ett problem med slutförvar. Det har snarare varit en tävling mellan Oskarshamn och Östhammars kommun att få slutförvaret, vilket är helt annorlunda jämfört med andra länder där ingen vill behöva ta hand om det.
– Beslutet om slutförvaring är viktigt. Det gör användning av kärnkraft mer hållbar i och med att det finns ett klart svar om vad som ska hända med avfallet, tillägger Cornelius Holtorf.
Stillheten 500 meter under marken
Femhundra meter under marken i Forsmark är det som att tiden står stilla. När man talar om förändringar här nere handlar det om tidsperioder över hundratals miljoner år. Henrik Drake beskriver det som en stabil miljö i en stabil period. Förutsättningarna är alltså goda för att hålla kärnavfallet isolerat från omvärlden i 100 000 år, ett ögonblick med geologiska mått.
– Det är viktigt att få reda på när det har varit stora rörelser i jordskorpan för att kunna planera vad som kan komma att ske i själva berget som har betydelse för slutförvaringen. Det vi kan visa är att det är cirka 400 miljoner år sedan de senaste jättestora händelserna ägde rum. Det var när den svenska fjällkedjan bildades.
Pyritkristaller som fällts ut tillsammans med vita kalciumkarbonatkristaller visar mikrobiell aktivitet i ett sprickhålrum i urberget. Bild: Henrik Drake 2018.
Spår av liv i bergssprickorna
Temperaturen är runt 15 grader året om. Det är en kemiskt stabil miljö utan vare sig löst syre eller speciellt mycket näring. Trots det finns det spår av liv i bergssprickorna.
– Detta är bland de mest extrema systemen på jorden sett till energifattighet. Trots det lever organismer där. Man kan likna de här mikroberna vid att de står i viloläge under långa tidsperioder. När det kommer lite organiskt material som har rört sig ner genom bergets sprickor kan de starta upp igen, berättar Henrik Drake.
När slutförvaret ska byggas kommer dessa mikrober att väckas till liv igen.
– När man borrar sig ner så kommer det att introducera syre i den underjordiska miljön. Sedan kommer det vara en period då syret reduceras av mikrober och av berget i sig innan det blir syrefritt igen. Den längsta tiden kommer det att vara syrefritt och mörkt och den energi som finns är inte mycket att leva av. Det kommer att sättas i gång lite kemiska reaktioner när man introducerar nya material som kopparkapslar och lera. Det kommer att vara varmt runtom de här kapslarna. I dag finns det inte några varma kärnbränslekapslar på 500 meters djup så miljön kommer att ändras lite.
Sprickzoner fungerar som krockkuddar
Kopparkapslarna kommer att fortsätta avge värme så länge materialet är radioaktivt. En fördel med Forsmark jämfört med Oskarshamn är att berget består av mycket kvarts, ett mineral som effektivt leder värme ut i berget. Därför går det att placera kapslarna nära varandra och spara plats.
Det finns sprickor i berget, men dessa fyller en viktig funktion.
– Forsmark ligger omslutet av flera stora sprickzoner. Det är som en berggrund som ligger och flyter som en tvål mellan sprickzoner. Sprickzonerna fungerar som krockkuddar för slutförvaret genom att fånga upp rörelser i berget, medan förvaret ligger där skyddat från påverkan, förklarar Henrik Drake.
Ny istid kan vara risk för slutförvaret
Målet med slutförvaringen är att placera kärnavfallet i en miljö med så lite aktivitet som möjligt. Viktigast är att kopparkapslarna inte utsätts för vatten eller syre. Då kan de börja rosta och livslängden förkortas drastiskt. Vid en eventuell istid – vi kan vänta oss minst en sådan inom förvaringstiden – riskerar smältvatten att pressas ner i berggrundens sprickor.
– Vi kan se att vid den senaste istiden kom det ner syresatt vatten ungefär tio meter i berget. Det ser ut som en rostig zon de översta 10 till 20 meterna, förklarar Henrik Drake.
I geologiska sammanhang anses 100 000 år vara en relativt kort period och den stabila miljön under Forsmark ger goda förutsättningar för slutförvaring.
– Förvaret kommer att vara en så kort tid jämfört med vad jag kollar på. Berget är ungefär 19 000 gånger äldre än så, säger Henrik Drake.
Människor en större risk än mikrober
Men det finns en annan risk som inte handlar om mikrober eller potentiella istider i framtiden. Om 100 000 år är ett geologiskt ögonblick så rymmer samma tid ofantlig förändring i mänskliga samhällen. Här kommer Cornelius Holtorfs forskning in i bilden.
– Den stora frågan är hur vi hanterar de samhälleliga frågorna i det här. Det är det som ingen har någon lösning på. Vi vet att inom mycket kortare tidsdimensioner så kan allt förändras i grunden. Det är väldigt svårt att förutse hur människor kommer att tänka kring och värdera saker om bara 30 år, säger han.
Kunskapen om kärnavfallet måste hållas levande. Men en föränderlig värld gör det svårt att utforma ett budskap som ska hålla många generationer.
– Det finns ingen anledning att tro att det kommer att fungera att ha ett och samma budskap i 100 000 år framöver. Tvärtom kommer det att behöva förändras snabbt. Om ett par generationer kommer människor ha en annan bild av vad man ska kommunicera kring kärnavfallet. Jag vet inte vad det kommer att vara, men man kan exempelvis tänka sig att det kommer att ses som en resurs i stället för risk.
– Därför måste man skapa ett system som kan förändra sig, genom att låta framtida generationer översätta den här kunskapen till deras värld och göra den till en del av deras kunskap. Det går inte att skapa ett budskap baserat på vår kunskap idag och sedan tro att det är löst i 100 000 år.
Under bara de senaste årtiondena har även i synen på hur kärnavfallet bäst ska kommuniceras till framtida generationer förändrats rejält: från att handla om hur man avskräcker människor från en viss plats med hjälp av ord och symboler, till att sakligt redogöra för platsen och vilka ämnen som finns där, säger Cornelius Holtorf.
– Slutförvaret är ett kulturarv som berättar om hela vår energipolitik sedan andra världskriget, där kärnkraften har utgjort en väldigt viktig del. Men det berättar också om miljörörelsens utveckling: motstånd mot kärnkraft var en viktig del av hur miljörörelsen kom i gång under 70-talet. Hela slutförvaret är en viktig historisk källa för att berätta om en viktig del av vår tid, säger Cornelius Holtorf.
Illustrationen visar den planerade slutförvaringen av kärnbränsle i Forsmark. Bild: Svensk kärnbränslehantering, SKB.
Cornelius Holtorf föreslår att vi ser på slutförvaret som ett kulturarv som måste bevaras till framtida generationer.
Slutförvaringen är ett annorlunda kulturarv
– Slutförvaret är ett negativt kulturarv. Det betyder att det är något som vi vill bevara, inte nödvändigtvis för att det är till nytta för människor, utan ett som vi måste bevara också för att förhindra skada. Det finns många kulturarv som inte är trevliga, men som måste bevaras ändå.
Förra året gav Cornelius Holtorf ut boken Cultural heritage and the future tillsammans med Anders Högberg. Det är en bok om kulturarvens roll i framtiden. På omslaget syns Forsmarks kärnkraftverk och en illustration av det planerade slutförvaret.
Slutförvaret är ett utmärkt exempel för att diskutera bevarande av kulturarv för framtiden, menar han.
– Kärnavfallet är som en katalysator. Alla förstår att vi måste ställa oss frågan hur kunskap om det kan bevaras i 100 000 år framåt.
Värdet av kulturarv omförhandlas över tid
Men i likhet med andra historiska platser och objekt som vi vill bevara kommer dess betydelse att omförhandlas av kommande generationer. Det viktiga är att vi ger våra efterföljare goda möjligheter att skapa sin egen förståelse av slutförvaret. Det kan vi lära oss av att se på andra kulturarv som klarat tidens tand, förklarar Cornelius Holtorf.
– Förutsättningen för bevarande är förändring. Anledningen till att vi har kunskap om pyramiderna och uppskattar dem idag är helt annorlunda än när de byggdes. Om det inte hade förändrats så skulle de inte finnas kvar över huvud taget idag; om de inte blivit en plats för arkeologer och turister och en stolthet för Egypten, så skulle man för länge sedan tagit stenarna och använt dem för andra syften, säger Cornelius Holtorf.
Speciella genpaket som förs över oförändrade från generation till generation har studerats hos bananflugor i 50 års tid. Ofta sitter dessa genpaket i en bit av en kromosom som har brutits loss och vänts i omvänd riktning, en så kallad inversion. Nu har ett forskarteam sett samma sak hos torsken och menar att dessa genpaket är en viktig faktor för artens livskraft.
– Vi kallar dem supergener. De innehåller flera olika gener som nedärvs tillsammans, de är robusta och bär på egenskaper som kan användas när det så krävs för torskens livssituation, säger Carl André, forskare vid Tjärnö marina laboratorium vid Göteborgs universitet.
Torskens förmåga att anpassa sig
Torskens supergener bidrar till en mycket anpassningsbar fisk, som överlevt klimatförändringar och fiske under tusen år.
– Vår forskning ger en unik beskrivning av hur supergenerna nedärvs i olika torskbestånd. Det är en viktig pusselbit för att förstå torskens framgång som art och vad som kan skapa stabilitet i ekosystemen. Just nu studerar vi supergenernas betydelse för hur torsken klarar sig i Östersjön där det är bräckt vatten.
Supergener
Supergenerna hos torsken uppstod genom stora mutationer för cirka 1 miljon år sedan. Forskarna upptäckte supergenerna när de undersökte genetiska skillnader mellan olika torskbestånd.
Normalt hackas dna upp när könscellerna tillverkas, och varje ägg och spermie bär på en blandning av föräldrarnas anlag. Detta kallas rekombination.
Men om en av föräldrarna har en kromosom med inverterat dna, sker ingen rekombination på den biten av kromosomen och anlagen från en generation överförs intakt till nästa generation. Detta kan vara en fördel om det finns flera olika anlag som tillsammans är viktigt för överlevnad i en viss miljö.
Torsken – en nyckelart i ekosystem
Livet på jorden har alltid gått igenom perioder av förändringar i ekosystemen som varvas med lugnare tider. Vissa nyckelarter med stor betydelse för ekosystemen står stabila genom dessa perioder och överlever även relativt stora förändringar.
– Torsken är en sådan ekologisk nyckelart och är därför extra intressant att studera i en tid då mänskligheten påverkar ekosystemen i en allt snabbare takt.
Dna-teknik verkyg för reglering av fiske
Ny teknik har gjort det mycket billigare att ta fram beskrivningar över arvsmassan i olika arter. För torsken finns en fullständig beskrivning av arvsmassan och det kommer till användning när olika bestånd ska skyddas från överfiske.
– Det har fastställts individuella fiskekvoter på olika bestånd för att bevara dem. Med enklare och billigare dna-teknik kommer vi i framtiden kunna reglera fisket på beståndsnivå hos flera andra arter.
På kajen i Svolver i Lofoten finns till exempel ett dna-labb som tar prover på den landade torsken för att avgöra om det är stationär kustnära torsk eller skreitorsk från Barents hav, som finns i fångsten.
Forskningen är ett samarbete med Havsforskningsinstitutet i Norge och Oslo Universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
